Självmord bland barn och unga i asylprocessen

Herr talman! Christina Höj Larsen har frågat migrationsministern och biträdande justitieministern om statsrådet anser att det är acceptabelt att asylsökande barn inte behandlas på samma sätt som barn med uppehållstillstånd när det gäller rätten till stöd, vård och behandling samt vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att minska antalet självmord bland barn och unga i asylprocessen.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Den psykiska ohälsan hos barn och unga har ökat över tid, vilket är ett stort samhällsproblem. När det gäller barn och unga vuxna behöver vi stärka de tidiga insatserna för att undvika att de hamnar i en långvarig problematik. Vi vet att det finns märkbara skillnader vad gäller psykisk ohälsa mellan olika grupper. En av de grupper som är utsatta är ensamkommande barn och unga. Jag har stor förståelse för att många asylsökande, inte minst ensamkommande barn och unga, befinner sig i en svår situation. Det är viktigt att alla barn och unga som mår dåligt, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt, får tillgång till den vård som de är berättigade till. Asylsökande barn har rätt till samma kostnadsfria sjukvård som andra barn i Sverige.

Många av de barn och unga som har tagit sig till Sverige bär på trauman, som bland annat kan yttra sig i självskadebeteende. Behovet av insatser från samhället är stort. Vårdens förutsättningar för att möta detta behov behöver fortsätta att stärkas. Eftersom gruppen ensamkommande barn och unga är särskilt utsatt vad det gäller psykisk ohälsa avsätter regeringen 50 miljoner kronor årligen för att förbättra tillgången till vård för att motverka psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända barn och unga. Regeringen har även under åren 2017-2020 avsatt medel för att öka tillgängligheten till vård och behandling för traumatiserade barn och vuxna som är asylsökande och nyanlända.

Regeringen avsatte över 1 miljard kronor under 2017 för insatser inom området psykisk hälsa. Regeringen bedömde att satsningen inom psykisk hälsa behöver stärkas ytterligare och tillför därför arbetet 500 miljoner kronor för 2018 och avser att stärka arbetet med 1 miljard kronor per år under 2019 och 2020. Satsningen görs i syfte att förstärka första linjens vård samt den specialiserade psykiatrin för barn och vuxna. I vårändringsbudgeten för 2017 (prop. 2016/17:99) tillfördes 100 miljoner kronor för innevarande år för att förstärka barn- och ungdomspsykiatrin och första linjens psykiatri för barn och unga i primärvården i landstingen och regionerna. Denna satsning ska fortsätta under 2018-2020. I årets överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting har regeringen valt att ha ett särskilt fokus på att öka tillgängligheten. Målsättningen för tillgänglighet är fortsatt 30 dagar till första besök och 30 dagar till fördjupad utredning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialstyrelsen har inrättat ett nationellt kunskapscentrum för ensamkommande barn och unga. Genom kunskapsutveckling och kunskapsförmedling stärks arbetet med ensamkommande barn och unga inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Insatser för en utvecklad samverkan mellan kommuner och landsting för att professionella inom skolan, inklusive elevhälsan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten, ska arbeta för att säkerställa barns och ungas skolgång ska belysas.

En riskfaktor för psykisk ohälsa, som bland annat det nationella kunskapscentrumet har konstaterat, är att unga asylsökande i många fall behöver flytta från den kommun där de bor och går i skola i samband med att de fyller 18 år eller skrivs upp i ålder. Regeringen har avsatt 390 miljoner kronor 2017 och 195 miljoner 2018 i kommunbidrag för att möjliggöra för kommunerna att låta ensamkommande unga bo kvar i kommunen under asylprocessen.

Sammantaget bedömer jag att de åtgärder som regeringen vidtagit inom området kommer att bidra till en bättre tillgång till vård för ensamkommande barn och unga. Signalerna om att ensamkommande barn och unga mår allt sämre är självfallet oroväckande signaler, och regeringens åtgärder ska adressera detta.

Herr talman! Tack så mycket, socialministern, för svaret! Vi står här i dag eftersom läget är akut. Vi har fått rapporter från nätverket #vistårinteut, från KI, från Bris och från BO som visar inte bara att den psykiska ohälsan bland ensamkommande är stor utan att unga tar sitt eget liv.

I KI:s rapport ser vi att minst tolv unga under 2017 tog sitt liv. År 2015 gjorde inga det. Det är en fruktansvärd utveckling, och detta innebär att det är minst nio gånger så vanligt att avsluta sitt liv i den gruppen som i motsvarande grupp unga som är födda här i Sverige.

Uppe på läktaren sitter några av dem som länge har uppmärksammat det akuta. Det är vänner, familjehem och stödpersonal runt de unga. Det är de som tröstar och håller handen. Det är de som försöker få unga att orka med skolan och att orka med livet en dag till. Det är de som kämpar vid sina kamraters sida. Det är lärare, gode män, klasskompisar, vänner - de som nu är familj här. Vi ska vara väldigt tacksamma för att de finns, för utan dem hade många fler unga släppt taget.

Varje självmord är såklart en tragedi. Därför har vi sedan länge en nollvision om självmord i Sverige, och vi vet väldigt mycket om hur man förebygger självmord i Sverige. Det handlar i stort om trygghet och förutsägbarhet. I KI:s rapport lyfts några av de helt avgörande trygghetsfaktorerna upp. Det handlar om ett tryggt och stabilt boende, om skolgång med aktiviteter och stabilitet och om ett socialt skyddsnät, det man nu kallar sin nya familj.

Det är direkt skyddande för människor med depression: en trygg miljö utan våldsamma inslag, att personer i den ungas närhet är utbildade i att upptäcka de här sakerna, att man begränsar tillgången till alkohol och droger, att man ger behandling och terapi med en formulerad långsiktig trygghetsplan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Glappet mellan dessa beskrivningar av det förebyggande arbetet och de ungas verklighet är hårresande stort. Den verklighet de unga lever i är inte trygg, är inte förutsägbar. Rapporten från KI avslutas med att det är nödvändigt att sätta in helt akuta preventiva åtgärder för att få stopp på den här epidemin i gruppen.

I sitt svar lyfter ministern fram viktiga satsningar inom psykiatrin kring barns och ungas psykiska hälsa. Det är satsningar som jag känner väl till, för Vänsterpartiet har drivit igenom åtminstone en av dem som handlar om psykisk ohälsa bland unga. Det är jättebra satsningar!

Det här är dock inte en fråga enbart om psykiatri, och det var därför jag ställde frågan till migrationsministern. Det handlar om vilka förutsättningar och villkor de unga har i asylprocessen och i lagstiftningen. Psykiatrin är viktig, men det är tyvärr inte tillräckligt för att förhindra det vi just nu ser.

Herr talman! Vi kan konstatera att jag delar bilden att det är en utomordentligt allvarlig situation. Vi har tagit del av Karolinskas rapport, och vi följer frågan noggrant.

Samtidigt vill jag vara väldigt tydlig mot ledamoten: Det är ingen tvekan om att både regeringen och migrationsministern gärna debatterar frågan om asyllagstiftningen och migrationen. Men då måste frågan ställas om asyl och migration. I den här interpellationen handlar det väldigt tydligt om självmord, psykisk ohälsa och vård. Därför blir det mitt ansvar att svara på frågan.

Jag tror ändå att vi under den här interpellationsdebatten förhoppningsvis kan ha en dialog där jag lite mer tydligt får berätta om de olika satsningar som görs. Det ska också väldigt tydligt sägas att även jag är otroligt medveten om de fantastiska insatser som väldigt många gör på frivillig basis i dag, eller utifrån sitt engagemang, för att bidra till en tryggare situation för en grupp som är väldigt utsatt i Sverige. Det ska de ha tack för.

Jag berättade i mitt svar om de 50 miljoner kronor årligen som vi skjuter till för att förbättra tillgången till vård. Regeringen har också sedan 2017 en satsning på att öka tillgängligheten till vård och behandling för traumatiserade barn och vuxna som är asylsökande och nyanlända. Denna satsning pågår mellan 2017 och 2020 och uppgår till 40 miljoner kronor per år. Bland annat stöttar vi Röda Korset i ett projekt som syftar till psykoterapeutisk, fysioterapeutisk och psykosocial behandling av vuxna flyktingar och migranter. Där ges också ett visst stöd till barn och unga.

Vårsta diakoni är en annan aktör som har fått ta del av dessa medel för att utveckla ett traumacenter för asylsökande och nyanlända i Härnösand.

Vi har även gjort en satsning till Röda Korset på 1,9 miljoner 2017 för utveckling och förstärkning av verksamheter som arbetar hälsofrämjande för nyanlända och asylsökande.

I interpellationen till mig refererar man också till elevhälsan. Det är ett otroligt viktigt område att fortsätta stärka. Där har vi tillsammans gjort flera satsningar under den här mandatperioden, och vi kan konstatera att vi i dag, jämfört med när regeringen tillträdde, har ungefär 700 fler medarbetare inom elevhälsan. Mer behöver dock göras. Det handlar om att fortsätta ta steg i rätt riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle också i det här inlägget vilja passa på att lyfta den oerhört allvarliga frågan om självmorden, som vi ser en så tydlig ökning av i just den här gruppen. Sedan 2015 har Folkhälsomyndigheten ett särskilt uppdrag från regeringen att samordna det suicidförebyggande arbetet på den nationella nivån. Jag beskriver det gärna lite mer senare.

En viktig del är att man nu har två nationella samverkansgrupper, där den ena gruppen består till exempel av ideella aktörer. Vi kan konstatera att engagemanget har ökat väldigt mycket. Under 2017 uppgick den nationella samordningen och antalet aktörer i gruppen till drygt 30, varav ungefär 10 var ideella organisationer.

Jag berättar gärna mer om det arbete som pågår där i mitt nästa inlägg.

Herr talman! Delvis handlar interpellationen om rätten till vård och stöd. Jag kommer att återkomma till just stödfrågan, för den har inte besvarats. Det handlar framför allt om psykiatrin i ministerns svar.

Det andra det handlar om är vad man ska göra för att minska antalet självmord. Där är det, precis som jag nämnde förut, i det preventiva arbetet väldigt mycket mer och annat än psykiatrin som är avgörande i en akut situation med självmordsrisk.

När man tittar på hur verkligheten ser ut för gruppen när det gäller trygghet och förutsägbarhet, som jag pratade om, är det ett enormt glapp! Hur ser det ut för dem? Vi har den tillfälliga lagstiftningen som har tagit bort viktiga skyddsgrunder och som gör att man inte kan återförenas med sin familj. Vi har rättsosäkerheten kring åldersbedömningar som ärligt talat har varit hårresande, där ungdomar har skrivits upp hit och dit. Som genom ett trollslag har de förlorat sin rätt till boende och placerats med vuxna.

Vi har långa, långa väntetider, något som KI pekar ut som en av de särskilt riktigt farliga riskfaktorerna. Migrationsverket flyttar om människor mitt i deras skolgång. Bris och BO pekar ut stora skillnader och brister när det gäller rätt till vård och stöd.

Och så har vi den magiska 18-årsdagen, antingen att man fyller 18 år eller att man skrivs upp i ålder. Där skiljer det sig jättemycket från övriga unga i samhällets vård. Man förlorar sin gode man, som i alla fall delvis är en del av det där viktiga, avgörande sociala nätverket som behövs och är nödvändigt i en sådan situation. Man flyttas till förläggning för vuxna. Socialtjänsten avslutar det särskilda stöd och den placering man har haft, och sedan är det upp till kommunen att bedöma om man behöver det.

Alla de faktorer jag har pratat om - lagstiftningen och själva praxis - är ett återtraumatiserande av unga människor.

Man kan förlora rätten till dagersättning och boende när tidsfristen för frivilligt återvändande har gått ut. Det vi pratar om då är hemlöshet; man rycks upp med roten. Det handlar om miljöer där det finns väldigt mycket droger. Alla dessa saker vet vi ökar risken för självmord, och det är därför situationen ser ut som den gör i dag.

Vi står alltså i en situation där såväl lagstiftning som asylprocess och all annan verklighet går rakt emot det vi vet om suicidprevention. Vad vill regeringen göra åt det? Det kan inte lösas enbart med psykiatri. Det måste lösas också genom att man tittar på lagstiftningen som drabbar den unga. Vi måste göra någonting åt åldersbedömningarna. Vi måste göra någonting åt de långa väntetiderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är en helhetsbild. Vad vill regeringen göra?

Herr talman! Som jag sa initialt i mitt förra inlägg vet jag att riksdagsledamoten är väl medveten om att när det rör de delar som inte är mitt ansvarsområde har vi en migrationsminister som väldigt ofta står här i kammaren och debatterar precis dessa frågor. När det gäller lagstiftningen som rör migrationsministerns område liksom åldersbedömningarna och övriga delar måste därför dessa frågor ställas till det statsråd som är ansvarigt för de frågorna.

Jag kommer med utgångspunkt från min del i ansvaret för situationen runt ensamkommande barn och vuxna att svara på de frågor som ledamoten har ställt. De frågor som ledamoten ställer handlar mycket om suicid, suicidprevention och vad regeringen gör för att stärka situationen för de ensamkommande barn och unga som mår dåligt.

Frågorna i interpellationen ställs utifrån ett strikt vårdperspektiv, och jag svarar gärna på dem. Ledamoten vet också mycket väl att regeringen har gjort stora satsningar inom psykiatrin under mandatperioden. Jämfört med när vi tillträdde 2014 avsätter vi i dag dubbelt så mycket resurser för att stärka psykiatrin i Sverige. Det är för att vi ser att det behövs i dagens situation. Vi har också under mandatperioden gjort flera satsningar särskilt på ensamkommande barn och vuxna eftersom vi ser den situation som ledamoten här beskriver.

I mitt förra svar försökte jag berätta dels vad regeringen gör inom ramen för de medel som i dag finns avsatta, dels om det särskilda arbete om suicid som pågår och har satts igång under mandatperioden. Det handlar om att ta ett nationellt grepp genom uppdraget till Folkhälsomyndigheten. Det är fråga om att öka resurserna till de organisationer som är aktiva i suicidprevention. En positiv del i detta är att de aktivt ingår i det arbete som sker på Folkhälsomyndigheten, och de får ta del av de ökade resurserna.

I de sammanhang man får höra dessa beskrivningar, som jag är säker på att Christina Höj Larsen får höra, och som också jag får höra emellanåt, känner man sig som politiker maktlös. Samtidigt vet man att det är vi som sitter på så många av nycklarna. Vi måste fortsätta att följa situationen och göra satsningar för att öka tillgången till förebyggande insatser för ensamkommande barn och vuxna. De måste fångas upp tidigt så att de snabbt kan få tillgång till den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin. Vi vet att det på många håll i dag är alldeles för långa väntetider.

Det är också därför som en viktig del i de satsningar som regeringen gör i gruppen, som ändå uppgår till närmare 100 miljoner kronor per år, har handlat om att förbättra tillgången till vård och öka tillgängligheten till vård och behandling över landet, genom våra traditionella kanaler och genom de satsningar som sker till exempel via Röda Korset och Vårsta Diakoni.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag blir orolig om statsrådet och regeringen känner sig maktlösa. Det är ni som har makten, och det är ni som har ansvaret.

Vi befinner oss i en situation där regeringen har ändrat lagen och gjort en tillfällig lag. Regeringen har stramat åt så att man förlorar rätt till boende och ersättning vid avslag. Vi befinner oss i en situation där regeringen har ändrat förordningen om vad som ska gälla när man fyller 18 om man har varit i samhällets vård som asylsökande.

Det här är regeringens ansvar. Att känna maktlöshet hör inte hit, utan det är regeringens möjlighet och makt att ändra på den situationen.

Jag uppskattar de saker som görs i psykiatrin. De är viktiga. Men om verkligheten är sådan att förutsättningarna är omöjliga - vad gör vi då? Jag träffar många människor från barn- och ungdomspsykiatrin som säger att de inte kan hjälpa dessa unga. Det finns ingen medicin i världen eller någonstans de kan sätta dessa ungdomar som gör att deras problem går över. Det ungdomarna behöver är trygghet, ett uppehållstillstånd - en möjlighet att fortsätta sina liv.

För Vänsterpartiet är svaret klart. Det behövs en amnesti för dessa unga. Detta kan inte fortsätta. En epidemi där unga inte längre väljer att leva är inte värdigt ett land som Sverige. Vi behöver göra någonting. Vi har makten. Ta den!

Herr talman! Jag hoppas att ledamoten förstår att när jag använder begreppet maktlöshet är det fråga om en maktlöshet och frustration över varje enskilt barn som i det här fallet förlorar sitt liv. De satsningar som faktiskt har gjorts sedan 2015 är kanske inte tillräckliga, utan vi måste göra ännu mer. Den maktlösheten kan även en politiker känna och få lov att tala om.

Regeringen gör en del saker på området, och vi kommer att följa frågan noggrant. Regeringen har beställt den rapport som har tagits fram och som pekar på hur situationen ser ut när det gäller suicid bland ensamkommande unga. Detta görs naturligtvis för att regeringen vill veta hur det ser ut. Vi vill ha ett underlag så att vi kan satsa de resurser och vidta de åtgärder som krävs för att förbättra och förstärka situationen för ensamkommande barn och unga.

Jag kommer naturligtvis att svara med utgångspunkt i det som är mitt ansvarsområde i regeringen.

En annan sak som regeringen har gjort under mandatperioden är att vi tydligt har sagt att alla landsting ska erbjuda hälsoundersökningar till asylsökande, om det inte är alldeles uppenbart att det av ett eller annat skäl är obehövligt. Staten ersätter landstingen för detta. Då går det att snabbt fånga upp de barn och unga som behöver stöd.

Varje barn eller ung person som tar sitt liv i frustration, och där vi på något sätt har brustit längs med vägen, är ett barn för mycket. Det tycker också regeringen. Vi är också beredda att vidta åtgärder för att förbättra situationen och stötta gruppen.

Överläggningen var härmed avslutad.