Situationen i Tibet
Interpellationsdebatt 28 maj 2007
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
- Hoppa till i videospelarenSven Bergström (C)
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
- Hoppa till i videospelarenRolf K Nilsson (M)
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
- Hoppa till i videospelarenSven Bergström (C)
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
- Hoppa till i videospelarenSven Bergström (C)
- Hoppa till i videospelarenCarl Bildt (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Anf. 8 Carl Bildt (M)
Fru talman! Sven Bergström har frågat mig om situationen i Tibet och ställt fem mer precisa frågor - hur jag avser att ta upp Tibetfrågan bilateralt med Kina och i multilaterala sammanhang, huruvida jag bedömer att Dalai lamas strävan enbart efter genuin autonomi är uppriktig, vad jag avser att göra för att stödja förstärkandet mellan den kinesiska regimen och Dalai lamas sändebud, hur jag avser att verka för att det tillsätts en speciell EU-representant för Tibet samt hur jag avser att framföra till Kinas utrikesminister att Sverige välkomnar en pilgrimsfärd av Dalai lama till Kina och ser det som ett sätt att skapa ett gynnsamt förhandlingsklimat.
Jag vill inleda med att ge regeringens syn på situationen i Tibet.
Sverige ifrågasätter inte Kinas överhöghet över Tibet. Det budskap Sverige framför i kontakter med kinesiska regeringsföreträdare är att den autonomi som tillerkänts Tibet måste få ett reellt innehåll och att Kina måste respektera de mänskliga rättigheterna, inklusive alla individers rätt att bevara sin kultur och sina religiösa traditioner.
Regeringen ser allvarligt på bristerna i de mänskliga rättigheterna i Tibet. Detta gäller framför allt tillämpningen av dödsstraffet, bristande respekt för yttrandefrihet, religionsfrihet, organisationsfrihet och otillfredsställande rättssäkerhet. Enskilda tibetaners tillgång till utbildning och hälsovård är också ofta bristfällig, särskilt på landsbygden.
När detta är sagt vill jag besvara de specifika frågorna.
Europeiska unionen har vid tidigare dialoger om mänskliga rättigheter med Kina tagit upp Tibet. Den 23:e dialogen mellan EU och Kina om MR-frågor hölls i Berlin den 14 maj, och även denna gång diskuterades Tibet. EU:s MR-dialog med Kina är en mycket viktig kanal för Sverige att framföra synpunkter kring situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina. Sverige tar också regelbundet upp MR-frågorna i bilaterala kontakter med Kina.
Inom ramen för FN:s arbete för de mänskliga rättigheterna förs en dialog kring flera av de tematiska frågor som nämnts ovan och som således är aktuella när det gäller situationen i Tibet. När rådet för mänskliga rättigheter senast sammanträdde kritiserade jag under mitt anförande tillämpningen av dödsstraffet och nämnde specifikt Kina, som står för ca 80 procent av världens verkställda dödsdomar. I en replik på mitt anförande sade den kinesiske delegaten att dödsstraffen i Kina ska utvärderas och att syftet är att de ska bli färre. Det slutliga målet är att de ska avskaffas.
Vad gäller Dalai lamas uppriktighet har jag ingen anledning att ifrågasätta den. I och med att vi förespråkar en dialog mellan Kina och Dalai lama tror jag att den kinesiska regeringen är väl medveten om vår syn.
Den svenska regeringens uppfattning är att en lösning på Tibetfrågan ska ta hänsyn till såväl Kinas syn på Tibet som det tibetanska folkets rätt att verkligen åtnjuta dess tillerkända autonomi. Vi uppmanar den kinesiska staten att respektera de mänskliga rättigheterna, inte minst kulturella rättigheter. Denna uppfattning är väl känd. Vi anser att samtal och dialog är den enda vägen fram mot en sådan lösning. Vi uppmanar parterna att gemensamt skapa former för en sådan dialog.
Frågan om en särskild EU-representant för Tibet har vid flera tillfällen diskuterats inom EU. Den samlade bedömningen har emellertid varit att förutsättningarna för framgång är begränsade för en sådan representant. De relativt nedslående erfarenheter som USA har av en särskild Tibetkoordinator, Special Coordinator for Tibetan Issues, styrker denna bedömning. Sverige är dock öppet för att överväga en särskild representant för Tibet om arbetsförutsättningarna för en sådan skulle förbättras och om vi därmed skulle bedöma att en sådan representant skulle kunna bidra till att förbättra situationen i Tibet.
Anf. 9 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret. Det visar att regeringen har insikt i dessa frågor. Dock saknar jag svar på fråga nummer fem. Jag hoppas att utrikesministern kan återkomma till den i ett senare inlägg.
Bakgrunden till min interpellation om Tibet är att den dialog som är nödvändig mellan Kina och Tibet tycks ha avstannat. Sedan Kinas ockupation av Tibet 1949 har över 150 000 tibetaner flytt från sitt hemland, och fortfarande vandrar årligen omkring 3 000 tibetaner över Himalaya i hopp om att finna ett bättre och friare liv utanför Tibet.
Till dem som har vandrat ut hör Tibets andlige ledare Dalai lama, som gick i landsflykt redan 1959. 30 år senare fick han Nobels fredspris för sitt icke-våldspräglade arbete för Tibets sak.
Hälften av de flyktingar som vandrar över Himalaya och landar i Nepal, Indien och så vidare är barn och ungdomar under 25 år. Majoriteten av de här flyktingarna lever numera i Indien. Jag hade själv möjlighet att träffa några av dessa hårt prövade människor vid ett besök i Dharamsala i Indien, vid foten av Himalaya år 2002. Där grundades mitt engagemang för Tibets sak.
De här människorna genomför en riskfylld och farlig vandring som tar över en månad. Förutom att de riskerar att frysa ihjäl eller få allvarliga frostskador riskerar de tortyr och fängelsestraff om de ertappas. Ett skakande exempel är då kinesiska gränsvakter den 30 september 2006 öppnade eld mot en grupp av 70 tibetaner på flykt in i Nepal. En ung nunna dödades och ett flertal andra tibetaner skadades. Minst tio tibetanska barn som ingick i gruppen togs under vapenhot till fånga.
Till historien om Tibet hör att i början av 1980-talet förklarade den dåvarande kinesiske ledaren Deng Xiaoping att Kina var villigt att diskutera varje fråga med Dalai lama med undantag för Tibets självständighet. I ett tal av avgörande betydelse i Europaparlamentet i Strasbourg 1988 tog Dalai lama därför tillbaka kravet på självständighet till förmån för "genuin autonomi". Trots att detta var ytterst kontroversiellt bland exiltibetanerna har denna linje förblivit den tibetanska exilregeringens officiella politik sedan dess.
Fru talman! I en resolution i juli 2000 aviserade Europaparlamentet att man kommer att uppmana medlemsländerna att formellt erkänna den tibetanska exilregeringen om inte en överenskommelse genom direkta förhandlingar mellan parterna åstadkommits inom tre år.
Därefter inleddes en viss dialog mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen. Det har inte lett till något påtagligt. Tvärtom hörs fortfarande hårda ord från kinesiska ledare om Tibet och dess arbete.
Ett illavarslande tecken är att också europeiska länder förefaller att falla undan. Efter påtryckningar från Kina uppmanade den belgiska regeringen Dalai lama att ställa in sitt besök i Bryssel för ett par veckor sedan. Dalai lama skulle ha träffat ett antal EU-parlamentariker och skulle ha talat på en konferens som behandlade Tibetfrågan. En belgisk handelsdelegation under ledning av kronprinsen väntades inom kort besöka Kina. Belgiens agerande kan antagligen kopplas till detta.
Jag undrar om utrikesministern kan deklarera att Dalai lama fortfarande är en välkommen gäst till Sverige, som han har varit vid flera tillfällen tidigare.
Jag har ytterligare några kommentarer. Jag saknade svar på fråga fem - det har jag redan sagt. När det gäller fråga ett undrar jag om utrikesministern är beredd att medverka till att Tibetfrågan tas upp med president Hu Jintao när han om mindre än en månad besöker Sverige.
Anf. 10 Carl Bildt (M)
Fru talman! Tibet, förhållandena i Tibet och förhållandet mellan Tibet och Kina förekommer endast sporadiskt i den svenska utrikespolitiska debatten och upptar inte så stort utrymme i det svenska utrikespolitiska medvetandet.
Därför är de frågor som Sven Bergström tar upp i sin interpellation till utrikesministern av största vikt för denna kammares trovärdighet som försvarare av frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Utrikesministerns svar känns till största delen bra. Men det är samtidigt typiskt för den tid vi lever i när det gäller att vara försiktig i förhållandet till Kina. Utrikesministern undviker också mycket skickligt att beröra Sveriges förhållande till Kina. Hans svar hade känts ännu bättre om vi hade kunnat tala klartext när det gäller förhållandet att Tibet är ockuperat och koloniserat av världens största och mäktigaste diktatur.
Kina är med sin befolkning och med den ekonomiska utveckling landet befinner sig i en otroligt viktig marknad för näringslivet i västvärldens demokratier. Detta förhållande gör att Kinas tillkortakommanden när det gäller frihet, demokrati och mänskliga rättigheter glöms bort - medvetet eller omedvetet.
Även om parallellen i vissa stycken haltar ser jag alltför många likheter mellan Sveriges hållning till Kina när det gäller Tibet och Sveriges förhållande till Sovjetunionen under den tid då Estland, Lettland och Litauen hölls ockuperade. Då talade vi från svensk sida inte om ockupation. Vi ifrågasatte inte Sovjetunionens överhöghet över de baltiska länderna. Men när väl Sovjetunionen hade kollapsat lossnade hämningarna och vi kunde öppet beskriva den baltiska sovjettiden som en ockupation.
Fru talman! Tibet är ockuperat. Det är ett förhållande vi borde vara väl medvetna om när vi gör affärer med det stora landet i öster. Tibet är förvisso befolkningsmässigt ett litet land, som i jämförelse med Kina inte tillnärmelsevis har lika stora och många lönsamma affärsförbindelser att erbjuda. Därför är Tibet såväl inom storpolitiken som för de multinationella företagen en oviktig företeelse som man kan bortse ifrån.
Det är förvisso lagligt och ekonomiskt försvarbart att inte bry sig om de förhållanden som Tibet och tibetanerna existerar i. Men det är inte moraliskt eller demokratiskt trovärdigt att blunda och bortse från hur det verkligen förhåller sig. Det är inte moraliskt försvarbart när svenska politiker reser till Kina för att knyta kontakter och låter sig fotograferas med diktaturens leende administratörer i ett enda syfte - att komma hem med guldkantade kontrakt och nya affärsförbindelser.
Därför känns det bra när utrikesministern säger att den autonomi som tillerkänns Tibet måste få ett reellt innehåll och att Kina måste respektera de mänskliga rättigheterna inklusive alla individers rätt att bevara sin kultur och sina religiösa traditioner. Det känns också bra när Sveriges utrikesminister påpekar bristerna i mänskliga rättigheter i Tibet och exemplifierar dessa med tillämpningen av dödsstraff, bristande respekt för yttrandefrihet med mera.
Fru talman! Nästa gång vi diskuterar Tibet i denna kammare är det förhoppningsvis i samband med att förhållandena i landet har blivit bättre, bland annat som en följd av den fasta linje som EU och Sverige driver i frågan. Låt oss hoppas att detta inte dröjer alltför länge.
Anf. 11 Rolf K Nilsson (M)
Fru talman! Låt mig bara i största allmänhet säga att det är något av en självklarhet att Sverige strävar efter goda förhållanden till Kina. Det handlar inte om guldkantade kontrakt. Det är inte så vi bedriver utrikespolitiken.
Det handlar i stället om att Kina är medlem av FN:s säkerhetsråd och en makt som utvecklas med mycket stor kraft. Det är 1,3 miljarder människor, och det är en av världens två äldsta kulturer. Vi har intresse av ett nära samarbete och en nära dialog med det landet.
Detta får dock inte hindra att vi framför våra ståndpunkter och våra åsikter och att vi är tydliga när det gäller våra värderingar. Jag tycker nog att vi har visat att vi är tydliga. Det anförande jag höll inför FN:s råd för de mänskliga rättigheterna visade detta också vad gäller Kina. Det var framför allt dödsstraffet som då var föremål för vår dialog med Kina.
Detta visar att jag inte ser någon motsättning mellan att sträva efter goda relationer och dialog och att framföra våra åsikter. Man ska aldrig vara rädd för att framföra sina åsikter även till dem som man vet har en avvikande bedömning.
Det gäller också i dialogen om mänskliga rättigheter. Vi har från svensk sida ingen formaliserad dialog med Kina i de här frågorna, utan den dialogen sker inom ramen för den europeiska unionen. Som jag säger i svaret hade vi - eller man, eller hur man nu ska formulera det - ett sådant möte senast den 14 maj. Tibetfrågan var då uppe till behandling. Då är det en viss styrka att det inte bara är Sverige utan hela den europeiska unionen som tar upp frågan. Det handlar om autonomi. Det handlar om kulturella rättigheter. Det handlar om individuella och medborgerliga rättigheter. Det är så vi närmar oss Tibetproblematiken.
Som svar på Sven Bergströms lite mer konkreta frågor vill jag säga att jag när det gäller Dalai lamas möjligheter att besöka både Sverige och andra länder inte har någon anledning att säga någonting annat än att så har det varit och så kommer det att förbli. Det finns ingen anledning att förändra den politiken i vare sig den ena eller den andra riktningen. Vi har inga större begränsningar i enskilda individers resande i det här landet, och det tycker jag är viktigt.
Låt mig också vad gäller den femte frågan, som Sven Bergström på rätt goda grunder anser att jag inte har gett ett alltför konkret svar på, säga att när jag träffar min nya kinesiska motsvarighet - jag ska i och för sig träffa honom redan i kväll, men jag kan inte utlova att det blir möjlighet till det då - ska jag gärna fråga honom hur han ser på detta. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det ligger till med detaljerna i den förmodligen mycket känsliga diplomatiska dialog som har varit i den frågan. Jag tycker att det är fullt rimligt att fråga min alldeles nytillträdda kinesiska motsvarighet hur de ser på den frågan. Och i själva frågandet ligger självfallet också något av en värdering.
Anf. 12 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag välkomnar verkligen att utrikesministern understryker att Sverige och Sveriges regering ska framföra sina synpunkter, och det ges kanske redan i kväll möjligheter att ta upp de här frågorna på ett konkret sätt. Jag välkomnar också att Dalai lama fortfarande är välkommen till Sverige. Det är han uppenbarligen inte i alla EU:s medlemsländer när den kinesiska statsledningen ryter till.
Låt mig ta ytterligare några exempel på hur hårt tonläget är mellan Kinas och Tibets företrädare. Jag har ett citat från den 18 maj av någon som kallas
party chief
Zhang Qingli. Han är alltså
party chief
för det tibetanska området. Han sade så här: "We must . comprehensively expose and denounce the Dalai Lama clique's political reactionary nature and the religious hypocrisy of the Dalai clique . The Dalai Lama clique's pipe dream will never prevail . the country's rivers and mountains will remain red."
Så uttrycker sig den kinesiska ledningen. Det visar lite grann vilken attityd man har till Tibets autonomi och rätt till självständighet.
När den här processen nu förefaller gå baklänges och inte komma någonvart, trots att EU-parlamentet tog i så pass hårt år 2000, frågar man sig vad som kan få den här processen att tippa över åt rätt håll igen.
Jag undrar om Carl Bildt kan tänka sig att medverka till ett svenskt initiativ att ordna en konferens för att ta upp vad som kan göras för att få i gång seriösa förhandlingar om Tibets genuina autonomi. Det skulle skapa uppmärksamhet och vara bra för att få i gång en dialog om Tibet igen. En sådan konferens skulle kunna arrangeras av de nordiska länderna eller inom ramen för EU-samarbetet. Det skulle också ligga väl i linje med att tidigare borgerliga regeringar har haft en tydlig profil i Tibetfrågan. Om jag minns rätt togs Dalai lama emot av utrikesministern på den tiden Carl Bildt var statsminister. En MR-delegation skickades också till Tibet. En konferens av det slag som jag skissar på vore en bra fortsättning på den traditionen. Jag undrar om Carl Bildt kan tänka sig att ta upp den tråden och ta ett sådant initiativ.
Anf. 12 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag välkomnar verkligen att utrikesministern understryker att Sverige och Sveriges regering ska framföra sina synpunkter, och det ges kanske redan i kväll möjligheter att ta upp de här frågorna på ett konkret sätt. Jag välkomnar också att Dalai lama fortfarande är välkommen till Sverige. Det är han uppenbarligen inte i alla EU:s medlemsländer när den kinesiska statsledningen ryter till.
Låt mig ta ytterligare några exempel på hur hårt tonläget är mellan Kinas och Tibets företrädare. Jag har ett citat från den 18 maj av någon som kallas
party chief
Zhang Qingli. Han är alltså
party chief
för det tibetanska området. Han sade så här: "We must . comprehensively expose and denounce the Dalai Lama clique's political reactionary nature and the religious hypocrisy of the Dalai clique . The Dalai Lama clique's pipe dream will never prevail . the country's rivers and mountains will remain red."
Så uttrycker sig den kinesiska ledningen. Det visar lite grann vilken attityd man har till Tibets autonomi och rätt till självständighet.
När den här processen nu förefaller gå baklänges och inte komma någonvart, trots att EU-parlamentet tog i så pass hårt år 2000, frågar man sig vad som kan få den här processen att tippa över åt rätt håll igen.
Jag undrar om Carl Bildt kan tänka sig att medverka till ett svenskt initiativ att ordna en konferens för att ta upp vad som kan göras för att få i gång seriösa förhandlingar om Tibets genuina autonomi. Det skulle skapa uppmärksamhet och vara bra för att få i gång en dialog om Tibet igen. En sådan konferens skulle kunna arrangeras av de nordiska länderna eller inom ramen för EU-samarbetet. Det skulle också ligga väl i linje med att tidigare borgerliga regeringar har haft en tydlig profil i Tibetfrågan. Om jag minns rätt togs Dalai lama emot av utrikesministern på den tiden Carl Bildt var statsminister. En MR-delegation skickades också till Tibet. En konferens av det slag som jag skissar på vore en bra fortsättning på den traditionen. Jag undrar om Carl Bildt kan tänka sig att ta upp den tråden och ta ett sådant initiativ.
Anf. 13 Carl Bildt (M)
Fru talman! Som jag har sagt har vi från den europeiska unionens sida en dialog om frågor om de mänskliga rättigheterna med Kina. Det är klart att vi från svensk sida också har en dialog med Kina i en lång rad olika frågor. Vi har kanske inte haft det så mycket och så fördjupat ännu under denna regering, men vi kommer att ha anledning att ha det, och då kommer dessa frågor självfallet upp. Vår ståndpunkt vad gäller Tibet är väl känd, och i den mån den inte skulle vara känd lever jag i den relativt fasta förvissningen om att ett interpellationssvar som detta också når en publik utanför kammaren, och därmed blir den svenska ståndpunkten ånyo känd.
Vad gäller det som Sven Bergström nu frågar mer konkret, om man skulle ta initiativ till en konferens och en förhandling, får jag nog ställa mig lite skeptisk. I sådana här frågor är det relativt självklart att en förhandling kräver en vilja till förhandling från båda sidor. Frågan om Tibet har väldigt många historiska, kulturella och politiska implikationer och har synnerliga djupa rötter. Retoriken är, som Sven Bergström också påpekat, vid vissa tillfällen väldigt aggressiv och högtravande. Jag skulle tro att det krävs relativt mycket av synnerligen tyst diplomati och fotarbete innan man kan komma fram till en situation där det ens skulle finnas förutsättningar för att börja tala om någonting som skulle kunna vara i närheten av en förhandling, och då är jag inte övertygad om att publika konferenser nödvändigtvis är det bästa instrumentet.
Jag vet från tidigare erfarenheter och kunskaper att det genom åren har förekommit rätt mycket kontakter fram och tillbaka mellan Dalai lama och myndigheterna och regimen i Beijing. Det har gått fram och tillbaka genom åren. Det är upp och ned beroende på hur de politiska konjunkturerna ser ut i Beijing. Det påverkas också i någon utsträckning av delar av det kinesiska bilaterala förhållandet till den övriga världen.
Jag tror att det finns anledning att följa den utvecklingen så noga som möjligt. Det finns begränsningar när det gäller det lilla landets möjligheter att följa med i den typen av diskreta kontakter som förekommer, men i den mån vi har möjligheter att följa det ska vi göra det. Skulle det i något sammanhang finnas ett utrymme för någonting som skulle kunna beskrivas som en svensk roll eller ett svenskt initiativ i detta sammanhang - och jag ser det för ögonblicket inte - ska vi självfallet inte stå tillbaka, utan då ska vi se vad det finns för möjligheter att göra någonting.
Anf. 14 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag välkomnar att utrikesministern är tydlig och påpekar att den svenska ståndpunkten fortfarande är tydlig och känd. Han säger att kontakterna mellan Tibet och Kina går fram och tillbaka, men just nu är det dessvärre mest tillbaka.
(Utrikesminister CARL BILDT (m): Det gäller kontakterna mellan Dalai lama och Kina.)
Det har varit alldeles för lite av det. Det gör mig orolig och angelägen om att den svenska regeringen tar varje tillfälle i anspråk för att påminna om att det är angeläget att den här dialogen kommer i gång. Det vore verkligen värdefullt om utrikesministern kan ta upp detta redan i kväll i kontakterna med sin kinesiska kollega. Nästa tillfälle blir när den kinesiske presidenten Hu Jintao kommer på besök till Sverige den 8-10 juni. Jag vet inte om utrikesministern har möjlighet att träffa honom eller om statsministern eller någon annan representant från regeringen träffar honom. Det är också ett utmärkt tillfälle att påpeka att vi inte är nöjda med hur de mänskliga rättigheterna respekteras och hur dödsstraffet utövas i Kina och Tibet.
Slutligen har jag en kommentar till den fjärde frågan om en särskild EU-representant för Tibet. Där säger utrikesministern att det inte har varit så goda erfarenheter av motsvarigheten i USA. Jag har hört raka motsatsen, att det har varit en del positiva erfarenheter av en sådan särskild representant. Jag skulle gärna se att utrikesministern i sitt slutanförande utvecklar om inte detta ändå vore en möjlighet. Jag skulle vilja att utrikesministern kollar upp en gång till om inte en sådan här representant, som ju har fungerat i USA, ändå är ett instrument som kan användas i arbetet för att få i gång en ny dialog om Tibet.
Anf. 15 Carl Bildt (M)
Fru talman! Vår ståndpunkt är, för att upprepa det, känd och framgår av detta interpellationssvar.
Jag vet inte om möjligheterna kommer att vara så stora just i kväll. Vi är 43 utrikesministrar. I morgon förmiddag har vi ett möte mellan utrikesministrar från den europiska unionen och i stort sett hela Asien representerande ungefär 60 procent av världens befolkning och 60 procent av världens ekonomi. Men vi får nya möjligheter i samband med att den kinesiske presidenten kommer hit, och i det sammanhanget kommer min kollega också med. Då tror jag att det finns möjlighet att fördjupa den politiska dialogen med Kina på en lång rad olika områden. Jag lovar Sven Bergström att jag ska ta upp den fråga som jag lovade att ta upp liksom frågan om de mänskliga rättigheterna i stort.
Vi har ett intresse av en god relation med Kina utan att ge avkall på våra ståndpunkter. Vi tycker att det borde ligga i Kinas eget intresse att se till att det finns en fungerande autonomilösning för Tibet och att den fråga som också i någon utsträckning påverkar relationen till Indien vad gäller Dalai lama förr eller senare, gärna förr, får sin lösning. Det förutsätter i grunden en diskret dialog mellan Dalai lama och Beijing på det sätt som har varit vid olika tillfällen sedan 1956 de facto. Men jag vet inte huruvida det finns förutsättningar för detta i dag eller under de närmaste åren. Vi går mot en kinesisk partikongress just nu. Det är möjligt att det inte är en lämplig tidpunkt, men det är möjligt att det kan vara det också. Jag tror att det finns andra som kan göra den bedömningen med större precision, och då ska vi lyssna på deras bedömningar.
Vi kan pröva frågan om en särskild representant. Jag tror kanske att särskilda representanter ibland låser frågor mer än vad de öppnar frågor, men låt oss pröva det också.
Interpellation
2006/07:509 Situationen i Tibet
av Sven Bergström (c)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Dalai lama har sedan han gick i exil 1959 försökt få till stånd en dialog med den kinesiska regimen med mål att uppnå genuin autonomi för Tibet i enlighet med vad som ingår i den kinesiska författningen. Med Tibet avses det område som bebos av tibetansk befolkning med gemensam etnisk, språklig, religiös och kulturell identitet och som i stort sett sammanfaller med Tibets autonoma region samt de tibetanska autonoma prefekturerna och länen inom Kina. Under alla år har Dalai lama hållit fast vid en icke-våldslinje i sina strävanden att nå en lösning på Tibetfrågan.
År 2002 inleddes äntligen samtal mellan de kinesiska myndigheterna och Dalai lamas sändebud. Parterna har sedan dess träffats vid fem tillfällen, senast i februari 2006. Det står klart att det råder meningsskiljaktigheter i väsentliga frågor och, i synnerhet, att de bägge parterna inte varit i stånd att nå samförstånd om den historiska relationen mellan Tibet och Kina.
Dialogprocessen har dock stått helt stilla i över ett år nu, och för att förtydliga för den kinesiska regimen skriver Dalai lama i årets tal den 10 mars: ”Den tibetanska delegationen står beredd att fortsätta dialogen när som helst och var som helst.”
Dalai lama har även uttalat en önskan om att företa en pilgrimsfärd till Kina, och det exiltibetanska parlamentet har framfört en begäran om ett möte mellan Kinas president och Dalai lama, vilket skulle bygga upp ett förtroende bland Tibets och Kinas folk liksom även inom det internationella samfundet.
EU:s olika institutioner har tydligt uttryckt sitt stöd för dialogen mellan den kinesiska regeringen och Dalai lamas sändebud:
- Den 15 februari i år antog Europaparlamentet en resolution [P6_TA-PROV(2007)0055], i vilken man uppmanar kommissionen, rådet och medlemsländernas regeringar att samarbeta med Förenta Staterna och andra till EU ej anslutna länder om åtgärder för att främja dialogen mellan Folkrepubliken Kinas regering och Dalai lama;
- Den 22 februari 2006 förklarade ordförandeskapet i en deklaration att Europeiska unionen kraftfullt stöder dialogen mellan den kinesiska regeringen och Dalai lamas sändebud och hoppas att bägge parter kommer att vara villiga att på heder och ära hantera väsentliga frågor för att finna pragmatiska lösningar som kan bidra till ett fredligt och hållbart avgörande för Tibet om vilket bägge parter är eniga;
- Den 15 december 2005 gjorde Günter Verheugen, vice ordförande för Europiska kommissionen, ett uttalande som ombud för Benita Ferrero-Waldner, kommissionär för externa relationer, vari kommissionen hoppas att man snart ska finna en lösning på Tibetfrågan som harmonierar med kinesisk suveränitet och som respekterar den tibetanska befolkningen, och att det enda alternativet för att nå detta mål är en fredlig process baserad på en öppen och direkt dialog som inte är underkastad några på förhand uppsatta villkor.
Det finns starka skäl för att också Sveriges regering mera aktivt och kraftfullt bör stödja förstärkandet av dialogen mellan den kinesiska regeringen och Dalai lamas sändebud. Vid avsaknad av påtagliga resultat finns det anledning att överväga vilken ytterligare roll Sverige och Europeiska unionen kan spela för att underlätta en förhandlingslösning för Tibet, inklusive svenskt stöd för tillsättandet av en speciell EU-representant för Tibet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:
1. Hur avser utrikesministern att ta upp Tibetfrågan såväl bilateralt med Kina som multilateralt i EU-dialoger och i FN:s råd för mänskliga rättigheter?
2. Är det utrikeministerns bedömning att Dalai lama är uppriktig i sin strävan efter genuin autonomi för det tibetanska folket snarare än självständighet, och har detta i så fall framförts till den kinesiska regeringen?
3. Vad avser utrikesministern att göra för att stödja förstärkandet av dialogen mellan den kinesiska regeringen och Dalai lamas sändebud?
4. Hur avser utrikesministern att verka för tillsättandet av en speciell EU-representant för Tibet?
5. Hur avser utrikesministern att framföra till sin kinesiska motsvarighet att Sverige välkomnar Dalai lamas önskemål om att företa en pilgrimsfärd till Kina och ser det som en utmärkt möjlighet för båda parter att skapa en gynnsam förhandlingsatmosfär för framsteg i väsentliga frågor?