Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Situationen i Myanmar

Interpellationsdebatt 6 mars 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 5

Laila Freivalds (S)

Anf. 6 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att förmå FN:s säkerhetsråd att föra upp situationen i Burma på sin dagordning. Jag delar Kalle Larssons syn på det oroande läget i Burma. Den politiska situationen i Burma fortsätter att försämras och militärjuntan verkar isolera sig alltmer. Rättssäkerheten i landet är obefintlig, ekonomin stagnerar och vi ser inga tecken på reformer. Särskilt allvarlig är kanske situationen vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Grova brott mot mänskliga rättigheter rapporteras fortlöpande och inkluderar tvångsarbete, tvångsförflyttningar av hela byar och kraftigt begränsad yttrande- och pressfrihet. Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi sitter fortfarande i husarrest och det finns över 1 100 politiska fångar i landet, varav flera är före detta parlamentsledamöter. Det lidande som det burmesiska folket utsätts för genom regimens inhumana politik är oacceptabelt. Omvärldens engagemang för att hjälpa befolkningen är avgörande. Behovet av humanitära insatser är stort; över 500 000 internflyktingar finns i Burma och omkring 150 000 burmesiska flyktingar befinner sig i flyktingläger längs gränsen i grannlandet Thailand. Mot denna bakgrund ställer sig regeringen positiv till att frågan om Burma förs upp på FN:s säkerhetsråds dagordning. Vi tror att den humanitära accessen och FN:s tillträde och verksamhet i landet skulle kunna förbättras om situationen i Burma togs upp i säkerhetsrådet. Sverige är för närvarande inte medlem av FN:s säkerhetsråd och vi kan därför inte själva föreslå att Burma förs upp på rådets dagordning. Däremot har vi fört dialog med medlemmar i rådet, bland annat med EU-länderna inklusive Danmark som för närvarande sitter i rådet för att efterhöra möjligheterna att ta upp Burma på dagordningen. Vi har även fortlöpande kontakter med USA i frågan. Flera medlemmar ställer sig positiva till detta, bland andra USA som verkade för den informella hearing som rådet höll om Burma i december förra året. Andra medlemmar motsätter sig emellertid en rådsbehandling varför utsikterna att framgångsrikt driva Burmafrågan i säkerhetsrådet för närvarande får anses som små. Sverige kommer emellertid att fortsätta ansträngningarna att påverka säkerhetsrådets medlemmar i riktning mot behandling. Samtidigt för vi en löpande dialog med många andra aktörer, bland andra de stora Aseanländerna, om vikten av att sätta politiskt tryck på Burma att reformeras. I dessa sammanhang har Sveriges hållning i frågan tydligt klargjorts. Vi är samtidigt övertygade om att flera olika åtgärder och initiativ måste tas parallellt. Vi lägger därför ned stora resurser för att också möta de akuta behoven hos den hårt drabbade burmesiska befolkningen, inte minst de stora grupper som i dag lever som flyktingar inom och utanför landet. Jag kan försäkra Kalle Larsson om att regeringen även i fortsättningen aktivt kommer att driva frågan om Burmas utveckling mot ett fritt och demokratisk samhälle tillsammans med övriga EU-länder och i andra internationella sammanhang som i FN och FN:s säkerhetsråd.
Kalle Larsson (V)

Anf. 7 Kalle Larsson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är uppenbart att vi till stora delar har samma syn på bilden av problemen i Myanmar/Burma. Vi kan notera att detta är en del av världen som präglas av instabilitet och oroliga förhållanden. Nationen Myanmar/Burma har sedan många år tillbaka levt med en militärregim som inte skyr några medel när det gäller att kväsa oppositionen och hålla tillbaka yttrandefrihet och politisk demokrati och inte heller när det gäller människors rätt till en social välfärd. Jag noterar att svaret säger ungefär det som man kan förvänta sig, vilket i det här fallet är bra. Sverige agerar i FN genom att försöka lyfta fram frågan i dialog med andra till FN:s säkerhetsråd. Sverige försöker också förmå EU att göra vad EU kan. Man agerar även i andra internationella sammanhang. På det viset är svaret både klargörande och välkommet. Jag har ändå några uppföljande frågor. Utrikesministern nämner i svaret att det finns stater som motsätter sig att man för upp frågan i FN:s säkerhetsråd. Vilka länder är det? Vilka argument har dessa länder? Det är intressanta frågor att få svar på för att veta vilket motstånd man har att bryta ned. Utrikesministern nämner vidare att det är viktigt med flera olika åtgärder och initiativ. Det gäller förutom FN och genom EU även Aseanländerna och att där sätta politisk tryck på Burma/Myanmar. Det handlar också, vilket nämns i interpellationen, om att möta de akuta behoven hos den hårt drabbade burmesiska befolkningen - flyktingarna som lever i och utanför landet. Vilka ytterligare insatser kan man tänka sig? Den frågan vill jag gärna att utrikesministern utvecklar under några minuters tid. För att spara kammarens tid ska jag själv inte återupprepa den historiska genomgång som jag gör i interpellationen av situationen. Den finns där att läsa för den som så önskar. Eftersom vi tycks vara överens om både historieskrivningen och om den dagsaktuella situationen så tycker jag att vi ägnar den här tiden åt att se vad vi faktiskt kan åstadkomma.
Laila Freivalds (S)

Anf. 8 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Vi för en dialog med alla länder som sitter i säkerhetsrådet och även andra, naturligtvis. Alla är inte övertygade om att det är rätt väg att gå att behandla frågan om Burma i säkerhetsrådet. Bland de länder som motsätter sig det finns Kina och Ryssland. Det är också länder som vi fortsätter att ha en dialog med om detta, inte minst med inriktning på vad vi kan göra för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna för befolkningen i Burma. Genom Sida ger Sverige stöd till bland andra exilbaserade oppositionella. Det är ett viktigt stöd för att säkerställa att det även bland burmeserna själva pågår ett arbete för att förändra den politiska situationen i Burma. Vi stöder till exempel en radiostation i Oslo och Euro-Burma Office i Bryssel. Det är exilregeringens kontor i Bryssel. Den ledande personen där besökte Sverige för någon vecka sedan. Jag träffade honom, och vi kunde då diskutera ytterligare hur vi kan förbättra stödet till Burmas befolkning och till dem som arbetar för ökad respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Vi tror att det är viktigt att hitta nya vägar för att ge stöd till det burmesiska folket. Det är ett av skälen till att vi har bestämt att vi ska genomföra en internationell konferens om Burma. Där ska vi se hur vi kan få det internationella samfundet att utveckla sitt stöd till den burmesiska befolkningen och till det civila samhället utan att därigenom ge stöd till den burmesiska regimen. Konferensen kommer att behandla biståndsfrågorna inom ramen för EU:s gemensamma ståndpunkt där vi har satt gränserna för hur vi ska agera gentemot Burma. Politiska påtryckningar är naturligtvis fortsatt viktiga. Samtidigt tror vi att man kan göra mer än vad som görs i dag för att bistå de nödlidande bland befolkningen. Det handlar om att vidta flera olika åtgärder och att göra det samtidigt. Formerna för konferensen är fortfarande under utarbetande, men ambitionen är att försöka sammanföra så många betydelsefulla internationella aktörer som möjligt i Burma på biståndsområdet.
Kalle Larsson (V)

Anf. 9 Kalle Larsson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag uppskattar att också få information om den internationella konferens som är under utarbetande. Jag ser fram emot att få mer information när den närmar sig och utvärdering av hur utfallet har blivit. Det är en rad åtgärder som räknas upp. Det är viktigt att det kommer fram. Många människor som trots allt emellanåt ser en tv-bild på Aung San Suu Kyi eller någon annan av de ledande oppositionspolitikerna undrar förstås vad det är som Sverige gör. Hur agerar Sverige? Ibland kan en interpellationsdebatt ha den positiva effekten att åtminstone några till inser att Sverige ändå försöker göra en del insatser. Jag ville ge utrikesministern chansen att själv först ta upp frågan om ekonomiska sanktioner. Men jag får nog ställa frågan lite mer uttryckligt för att få den utredd. Ekonomiska sanktioner är ett tveeggat vapen. Risken är förstås stor att man får en situation där civilbefolkningen drabbas. Det är ju den som har de sämsta ekonomiska möjligheterna och som riskerar att bli ännu fattigare och kanske drabbas av svält om landets ekonomi inte fungerar. Men samtidigt är detta ett effektiv vapen i en del fall. Här finns en del beslut fattade och åsikter klara. Vi vet att ILO för ovanlighetens skull har uppmanat till ekonomiska sanktioner, framför allt när det gäller direktinvesteringar i Burma/Myanmar. Vidare vet vi att det också finns ett socialdemokratiskt kongressbeslut i samma riktning. Det är klart att man måste välja tillfälle när man genomför sådana här saker så att de blir effektiva och inte får de negativa effekter som risken är stor att de annars får. Situationen i Burma/Myanmar är ju sådan att det mesta från exportindustrin trots allt inte kommer ens i närheten av befolkningen utan snarare till de redan rika i regimen. Därför är väl farhågorna mindre, i alla fall hos en del bedömare, att det skulle drabba civilbefolkningen särskilt hårt. Jag tycker själv inte att frågan är enkel. Jag vet att det inom den burmesiska demokratirörelsen är ett relativt självklart krav, men långt ifrån alla även i den rörelsen tycker att det är det bästa alternativet. Det finns delar av den burmesiska vänstern som säger att det är något som drabbar civilbefolkningen alltför hårt. Men jag vill ändå i en avslutande fråga i det sista inlägget för min del, såvitt jag kan bedöma det, ge utrikesministern chansen att utveckla sin och regeringens åsikt när det gäller frågan om ekonomiska sanktioner mot bakgrund av kongressbeslut och ILO-beslut.
Laila Freivalds (S)

Anf. 10 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Frågan om sanktioner mot Burma har vi anledning att återkomma till med jämna mellanrum. Sveriges Burmapolitik förs främst mot bakgrund av EU:s gemensamma ståndpunkt om Burma som vi har enats om. Ståndpunkten innehåller en rad riktade sanktioner mot regimen, bland annat vapenembargo, ett exportembargo för utrustning som kan användas för förtryck av befolkningen, en frysning av tillgångar för företrädare för regimen, ett visumförbud för företrädare för regimen och avskaffandet av allt bilateralt utvecklingssamarbete med undantag för de humanitära insatserna. Det här är mycket kraftfulla sanktioner, och de är valda just för att säkerställa att sanktionerna ska drabba regimen och regimens företrädare men inte befolkningen. Det är också skälet till att det humanitära biståndet finns kvar och måste finnas kvar. Det här är regler som vi har arbetat oss fram till bland annat i dialog med företrädare för oppositionen i Burma. Jag vill verkligen framhålla att det är ett mycket viktigt arbete som ILO gör framför allt för att avskaffa tvångs- och slavarbete. Sverige står helt och hållet bakom ILO:s närvaro och verksamhet i Burma. Det ekonomiska utbytet mellan Sverige och Burma är oerhört begränsat. Sifforna för såväl export som import är ytterst små, och är i praktiken negligerbara. Vi avråder svenska företag från att engagera sig där. Vi kommer att fortsätta att föra en dialog med företrädare för exilburmeser om på vilket sätt det i varje läge är klokast att agera från det internationella samfundets sida.

Dokument

den 20 februari

Interpellation 2005/06:268 av Kalle Larsson (v) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Situationen i Myanmar

Sedan självständigheten 1947 har Burma (numera Myanmar) genomlevt en våldsam politisk historia. 1962 genomfördes en militärkupp av general Ne Win som satte sin företrädare U Nu i fängelse under fyra år. General Ne Win hade för avsikt att göra Myanmar till ett socialistiskt land och talade om ”den burmesiska vägen till socialism”. Metoden för detta var långtgående nationaliseringar @ så långtgående att även detaljhandeln nationaliserades. Resultatet av denna stelbenta politik blev ekonomisk stagnation. Denna nedgång fortsatte även efter det att Ne Win dragit sig tillbaka och ersatts av San Yu. En rasistisk politik som diskriminerade de indiska och kinesiska minoriteterna inleddes. Dessa båda grupper förlorade sin rösträtt och kunde inte väljas till poster över en viss nivå i statsapparaten.

Befolkningen har reagerat mot bristen på demokrati och mot den usla ekonomiska politiken.

Protester har förekommit vid flera tillfällen i form av demonstrationer och andra oroligheter. Dessa har slagits ned brutalt av militärregimen med tusentals döda som följd.

I september 1988 förklarade försvarsministern, general Saw Maung, att han avsåg att skapa ”lag och ordning” och skapade State Law and Order Restoration Council (SLORC). Införandet av denna ordning innebar ytterligare flera hundra döda.

Den mest framträdande inom oppositionen är fredspristagaren Daw Aung San Suu Kyi som leder oppositionsrörelsen National League for Democracy (NLD). I valet 1989 vann NLD 80 % av mandaten och 60 % av rösterna. SLORC förklarade dock att något civilt styre inte kunde komma i fråga vid den tidpunkten och arresterade ett stort antal av NLD:s representanter. Daw Aung San Suu Kyi satt sex år i husarrest. 1995 hävdes delar av husarresten, men hennes rörelsefrihet är fortfarande starkt begränsad.

1993 förklarade SLORC att man avsåg att skapa en ny författning. Konventet som skulle forma den nya författningen var dock inte demokratiskt sammansatt. NLD:s representanter marscherade ut från konventet.

1996 ökade motsättningarna mellan SLORC och NLD. 200 NLD-medlemmar arresterades 1997. Samma år bytte SLORC namn till State Peace and Development Council (SPDC).

Spänningarna i samhället ökar alltmer i Myanmar. Den ekonomiska situationen för befolkningen har inte förbättrats. För att klara sig ekonomiskt flyr människor till grannländerna för att skaffa sig en försörjning på ytterst osäkra villkor som illegal arbetskraft. Landet är ett av de mest isolerade i Sydostasien. Brotten mot mänskliga rättigheter är grova och omfattande. Enligt en del bedömare innebär regimens politik med massakrer, tvångsarbete, brännande av byar, deportationer och rekrytering av barnsoldater ett folkmord på landets etniska minoriteter.

I dag kräver Amnesty International och Human Rights Watch att situationen i Myanmar tas upp av FN:s säkerhetsråd. Det är ett befogat krav. Därför vill jag fråga utrikesministern:

1.   Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för att förmå FN:s säkerhetsråd att ta upp situationen i Myanmar (Burma) på dagordningen?

2.   Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att EU ska verka för att situationen i Myanmar tas upp i FN:s säkerhetsråd?