sexklubbars könsdiskriminerande reklam

Herr talman! Inger Davidson har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra sexklubbarnas verksamhet och den aggressiva könsdiskriminerande reklam som de bedriver. Som Inger Davidson beskriver vet vi att det förekommer kriminell verksamhet i form av till exempel koppleri, köp av sexuella tjänster, narkotikabrott och misshandel i anslutning till sexklubbarna. Denna del av verksamheten kan vi komma åt genom den rådande lagstiftningen. I detta sammanhang bör också framhållas att det enligt ordningslagen (1993:1617) är förbjudet att anordna offentlig pornografisk föreställning. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar en offentlig tillställning i strid mot förbudet kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Sexklubbars och de reklambärande bilarnas kvinnoförnedrande budskap ska givetvis motarbetas. Denna fråga är prioriterad och ryms inom sexualiseringen av det offentliga rummet, som är ett av fem fokusområden inom regeringens fastlagda jämställdhetspolitik under mandatperioden. Den grundläggande orsaken till att dessa klubbar existerar och att reklamen finns handlar om att vi lever i en könsmaktsstruktur. Mer specifikt är det mäns efterfrågan som är grundorsaken och drivkraften, medan normaliseringen av kvinnoförnedrande bilder, utsagor och handlingar möjliggör dess fortsatta existens. För att motverka denna normalisering av kvinnoförtrycket är det viktigt att satsa på medvetandegörande och kunskapshöjande insatser, opinionsbildning och attitydförändrande åtgärder. Att främja de goda krafterna som arbetar med denna fråga är en förutsättning för att få till stånd en långsiktig förändring. Nyligen beviljade därför regeringen 2,5 miljoner kronor till ideella organisationer för arbete mot sexualiseringen av det offentliga rummet. Dessa organisationer har stor kunskap och lång erfarenhet av att arbeta med dessa frågor. Vi kommer att följa detta arbete noga och ta till oss dess resultat. Utmaningen just nu handlar också om att analysera och formulera konkreta åtgärder som regeringen kan vidta gällande denna fråga. Det pågår därför ett arbete inom detta område. Regeringskansliet har bland annat knutit till sig forskare, representanter från organisationer och från reklam- och mediebranschen för att dessa ska bidra med sin expertkunskap. Sexualiseringen av det offentliga rummet är en bred fråga som handlar om påverkan i vårt vardagsliv genom reklam, tv och ett medieutbud i förändring, bland annat genom Internet och ny informationsteknik. De redskap och metoder som står till buds handlar här i stor utsträckning om riktlinjer, självreglerande organ och påverkanskanaler som finns utanför lagstiftningen. Exempel på sådana vägar är etiska riktlinjer för medieproducenter och att se över effektiviteten hos de självreglerande organ som finns. Sexualiseringen av det offentliga rummet handlar också om konkreta övergrepp och kränkningar av kvinnor och flickor i deras vardagsliv, men också exempelvis på de sexklubbar som Inger Davidson tar upp i sin interpellation. Därför kan vi inte utesluta också en översyn av hur lagstiftningen ser ut på exempelvis reklamområdet. Arbetet på detta viktiga område är, som sagt, pågående, och jag avser att avvakta resultatet av de insatser vi påbörjat.

Herr talman! Tack för svaret. Det är jättebra att det pågår ett arbete, men det vore väldigt bra om det blev något resultat av det arbetet också. Det här inte precis någon ny fråga. Stockholmarna har upprörts i åratal över att det kör omkring bilar på stan med jättestora bilder på lättklädda kvinnor i utmanande positioner som ska locka folk till porrklubbar. Hur kan Jens Orback då påstå att det är en prioriterad fråga att få bort dem? Det har pågått i åratal. Vi har en lag som förbjuder sexköp, men det går inte att med lagliga medel stoppa reklam för sexköp. Hur går det ihop? Det är klart att det är detta det handlar om. Porrklubbarna är ju de nya sambandscentralerna för försäljning av sex nu när gatuprostitutionen har trängts tillbaka. Det finns, som sagt, belägg för att det förkommer både brott mot sexköpslagen och koppleri i anslutning till sexklubbarnas verksamhet, förutom en massa annan brottslig verksamhet som knarkförsäljning med mera. Problemet med slavhandel ökar hela tiden. Tjejer från närliggande länder transporteras hit under falska förespeglingar och tvingas sedan till posering och prostitution. Att reklam för den verksamheten inte tycks gå att förbjuda är fullständigt ofattbart, och det sänder verkligen ut dubbla budskap. Det har gjorts flera försök att stoppa porrklubbsverksamheten och reklamen för den. Redan 1998 presenterade vi kristdemokrater ett antal förslag, bland annat handlade det om att pröva att beslagta bilarna med porreklam genom att tillämpa brottsbalkens bestämmelser angående koppleri. Det prövades aldrig. I november förra året avslog vänstermajoriteten i stadshuset ett förslag från Kristdemokraterna som gick ut på att staden skulle skriva till regeringen och begära åtgärder mot sexklubbarna. Det hade man gjort utan framgång tidigare, var svaret. Det stämmer. Redan 1999 skrev den borgerliga majoriteten till regeringen för att få hjälp att stoppa den här porreklamen, men regeringen gjorde ingenting. Nu har den nuvarande majoriteten i stadshuset tänkt om och beslutat att än en gång begära hjälp av regeringen. Det är den jag också begär här i dag. Just nu ligger ett ärende hos länsrätten, och det handlar om att fullmäktige i Stockholm ville göra ett tillägg i de allmänna lokala ordningsföreskrifterna för att kunna förbjuda de här bilarna med porreklam. Nu har länsstyrelsen avslagit det med motiveringen att förbudet skulle strida mot yttrandefriheten. Då är min första fråga: Delar Jens Orback länsstyrelsen bedömning att det strider mot yttrandefriheten att förbjuda reklam som går ut på att försälja kvinnokroppar?

Herr talman! Som statsråd kan jag inte recensera en dom i länsrätten och säga huruvida den är bra eller dålig. Det tror jag Inger Davidson vet. Jag känner till det initiativ som man tog i Stockholms stad där man beslutade sig för att detta var en kränkning av det offentliga rummet. Man ville därmed förbjuda dessa bilar, något som länsstyrelsen undanröjde med hänsyn till yttrandefriheten. Jag vet också att om jag i dag skulle komma med ett förslag till konstitutionsutskottet om ett förbud för denna reklam skulle konstitutionsutskottet svara att detta står i strid med yttrandefriheten och att jag måste pröva alla andra möjligheter för att se om jag på något annat sätt kan få bukt med denna förnedrande reklam, vilket också konstitutionsutskottet har uttalat att det är. Därför har jag för avsikt att på så kort tid som möjligt återigen ta till mig de resultat som kommer från de projekt som vi nu har gett medel till. Vi kallar också till oss experter för att se vad vi ytterligare kan göra. Vi kommer också att med intresse följa den norska lagstiftning som finns. Jag tror att Inger Davidson vet att jag är engagerad i de här frågorna. Jag hade förmånen att jobba med de här frågorna tillsammans med Inger Davidson när hon hade dem på sitt bord. Det är en väldigt svår väg att gå fram när det gäller lagstiftning, men låt oss inte undvika detta när vi har prövat alla andra metoder. Men jag måste göra ytterligare försök med självsanering och för att hitta andra vägar, annars tror jag inte att jag har möjlighet att få det genom konstitutionsutskottet och genom riksdagen. Jag välkomnar också ytterligare förslag från Inger Davidson för att ta itu med de här mycket kränkande bilderna som rullar runt på stan. Utifrån de internationella besök som jag har gjort - den senaste veckan var jag bland annat hos kvinnokommissionen i New York - skulle jag vilja tala om vilken stor respekt man har för svensk lagstiftning, inte minst när det gäller sexhandel. Sverige är unikt som har en lagstiftning där vi straffbelägger köp av sexuella tjänster. Regeringen ser köp av sexuella tjänster som en del av mäns våld mot kvinnor. Den lagstiftningen har visat sig vara väldigt resultatgivande, inte minst när det gäller handel med kvinnor. Sverige har betydligt mindre trafficking , som inte är något annat än människohandel och slavhandel, än vad våra närmaste grannar i Europa har. Nu arbetar vi med att försöka exportera den lagen. Därför har vi också en handlingsplan och en grupp som arbetar inom Regeringskansliet för att sprida denna lyckosamma lag ut i världen.

Herr talman! Det är intressant att Jens Orback själv vidgar debatten lite till att handla om könsdiskriminerande reklam i allmänhet. Det var egentligen det som vi om inte direkt samarbetade om så i fall hade en del seminarier om ihop när jag var civilminister. De flesta politiker vill ju inte ta i detta, precis som Jens Orback faktiskt gör nu också när han säger att detta är så svårt och att han ändå kommer att få mothugg så det är ingen idé att han ens försöker. Men jag gjorde faktiskt ett försök, och det försöket finns i Ds 1994:64 där en utredare tog fram ett förslag på hur man skulle kunna komma åt den könsdiskriminerande reklamen utan att ändra i yttrandefrihetsgrundlagen. Det handlade helt enkelt om ett tillägg i marknadsföringslagen. Detta lades på hyllan eller i någon byrålåda när Socialdemokraterna kom tillbaka till makten 1994. Men jag kan upplysa om att det finns om det skulle behövas något underlag inför framtida lagstiftning. Jens Orback sade ju i sitt första svar att regeringen inte kan utesluta också en översyn av hur lagstiftningen ser ut på exempelvis reklamområdet. Jag tycker att det känns lite senkommet när det här förslaget har legat i elva år. Det var inte heller särskilt pregnant. Min fråga är: Ska det eller ska det inte göras någon översyn av lagstiftningen när det gäller att komma åt den här reklamen? För några år sedan diskuterade vi förbud mot innehav av barnpornografi. Yttrandefriheten användes då som ett argument mot det förbudet. Jag förstod aldrig hur dokumenterade övergrepp på barn kunde försvaras med hjälp av yttrandefrihetsargument. Nu har dessbättre kritiken mot oss som då jobbade för den förändringen tystnat. De flesta inser att skyddet av barn måste vara överordnat allt annat, inklusive en förändring av yttrandefrihetsgrundlagen. Jag är lika frågande till att försäljning av kvinnor kan försvaras med yttrandefrihetsargument. Jag förstår att det kan finnas gränsdragningsproblem i vanlig reklam. I det fall vi nu talar om, bilarna som kör omkring med porreklam, där kvinnokroppen används för att locka till sexköp och annan förnedrande och kränkande behandling av kvinnor, borde inte avvägningen vara så svår. Det är ju det det handlar om. Man kör omkring med jättebilder på avklädda kvinnor och säger: Kom till den här klubben och utnyttja dem. Det är en så grov kränkning att det inte kan råda några avgränsningsproblem. Tänker Jens Orback göra en översyn av lagen och åtminstone försöka få ett stopp på detta?

Herr talman! Jag kan i det mesta hänvisa till mitt föregående svar. Vi har delat ut 2,5 miljoner kronor till olika projekt. Det intressanta i de projekten är dels kartläggningen, dels utbildning, information och opinionsbildning. Det gäller att se och lära sig vad bilderna står för. I den värsta av världar blir detta normalt. Det är något som sjunker in och blir en normalisering och stereotypisering av kvinnors och mäns roll, en objektifiering och underordning. Jag försäkrar, precis som jag gjorde i mitt svar, att en sista utväg är att överväga lagstiftning. För att den ska gå igenom i riksdagen måste det vara en sista utväg och jag måste visa att jag i övrigt har gjort vad som står i regeringens makt. Jag kan ändå glädja Inger Davidsson med att det också händer saker. Något som vi har sett med oro på klubbarna är utnyttjande av ungdomar när det gäller sexuell posering. Den rekryteringen av unga människor vill vi stoppa. Därför har det lagts ett förslag och riksdagen har antagit regeringens proposition. Den 1 april 2005 träder en lagändring i kraft som ska hindra utnyttjande av barn och ungdomar för sexuell posering.

Herr talman! Jag tycker att initiativet för att motverka sexualiseringen av det offentliga rummet är jättebra, men det täcker inte riktigt in detta. Det här är så utpräglat kränkande. Vi behöver inte lära oss mer. Jag kan förstå att Jens Orback som ny minister tycker att det här är en fråga som han måste tränga in ifrån allra första början. Så kan det inte vara. Eftersom Socialdemokraterna byter ministrar så ofta kommer vi aldrig till skott om varje ny minister säger: Nu måste jag lära mig mer innan jag vågar lägga fram ett förslag. Det finns faktiskt en hel del som vi skulle kunna utnyttja. Jag hoppas att Jens Orback tar tag i detta. Jag tror på engagemanget. Dessvärre tror jag inte riktigt på att det kommer att genomföras i praktiken eftersom det redan nu framhålls hur svårt det är. Jag tror att man måste gå på. Man måste våga skapa opinion, förändra attityder och få med sig opinionen utanför så att det blir ett tryck på riksdagen. Då går det att få igenom sådana här förslag. Jag tror att det trycket redan är ganska starkt, så jag önskar bara lycka till. Förändra lagstiftningen, Jens Orback.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara säga att det är bra att veta att jag kan räkna med kd:s stöd vid en eventuell slutsats om att vi inte kommer vidare utan att också ta till lagstiftning.