Samverkan mellan myndigheter och lokalsamhället

Fru talman! Martina Johansson har frågat mig om jag, inom mitt ansvarsområde, och regeringen avser att agera för att det samverkansuppdrag som myndigheterna har följs och i så fall när. Martina Johansson har också frågat mig vilka eventuella åtgärder jag avser att vidta om det inte sker en samverkan med lokalsamhället samt vilka generella initiativ jag avser att ta för att beslut ska utgå från ett tillräckligt faktaunderlag inom bland annat Trafikverket.

Landsbygdernas utveckling är avgörande för Sveriges framgång. Här har regeringen ett samlat fokus: Hela Sverige ska fungera. Regeringen har ett tydligt landsbygdsfokus och arbetar målmedvetet för att förbättra förutsättningarna för dem som bor, lever och verkar på landsbygden.

Som ett led i det arbetet har det inom Regeringskansliet inletts en översyn av den samlade landsbygdspolitiken. Målsättningen med översynen är att lämna en samlad landsbygdspolitisk proposition samt att höja medvetenheten om förhållandena i Sveriges landsbygder.

Inför en ansökan om tillstånd, nätkoncession, för en ny elledning genomför nätföretagen omfattande samråd med såväl berörda myndigheter som markägare och allmänhet. Energimarknadsinspektionen har i uppdrag att samverka med ett antal myndigheter för att göra tillståndsprocessen för elnät effektivare, och där kan det ingå att ha en bättre dialog tidigt. Uppdraget är löpande och redovisas årligen.

När Trafikverket arbetar med och ska fatta beslut kring väg- och järnvägsprojekt finns det tydliga regler att förhålla sig till i lagar och förordningar. Det är omfattande processer i flera steg, och de innehåller moment där kommuner, länsstyrelser, allmänhet och särskilt berörda bereds möjlighet att medverka i olika samråd. Detta innebär att många olika parter har hörts innan spaden sätts i marken för ett enskilt projekt.

När det gäller Trafikverkets projekt med en ny järnvägsbro över Södra stambanan vid Vrena i Södermanland är detta ett för oss båda känt projekt, som vi bland annat diskuterade i kammaren så sent som den 2 juni 2023. Glädjande är att en ny bro färdigställdes i november 2023. Det är en bro som kommer att trygga den långsiktiga tillgängligheten i samhället så att man även fortsättningsvis tryggt kan köra över järnvägen och ta sig till såväl jobb och bostäder som affärer och skola.

Den nya brons förväntade livslängd är 120 år, och den kommer att för lång tid framöver förbättra villkoren för boende på orten och för näringslivet genom att den tillåter tyngre laster än den äldre bron.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, även om jag inte riktigt uppfattade att jag fick svar på mina frågor.

Mina frågor handlade om hur ministern planerar att följa upp att de som bor och verkar i en bygd kan påverka på riktigt och att detta fungerar på ett bra sätt samt hur ministern tänker att han kan följa upp saken om det nu är så att han upplever att det inte fungerar, det vill säga att människor inte kan påverka på riktigt. Jag hade även frågor om hur man arbetar för att det ska finnas korrekta faktaunderlag när beslut fattas. Om jag missade svaren, ge mig dem gärna igen!

Det jag funderade över och är osäker på är om ministern vill se de problem som jag återkommande försöker lyfta i den här typen av interpellationsdebatter. Det finns nämligen familjer som under det år då bron byttes ut fick åka 500 mil extra för att kunna ta sig till jobbet. Det har kostat pengar för familjerna, och det har kostat på miljön. Framför allt har det kostat väldigt mycket tid för de människor som bodde på fel sida om bron. Det finns också företag som har förlorat någonstans mellan 800 000 kronor och 1 miljon genom minskade intäkter, eftersom kunderna inte har kunnat ta sig dit, och genom ökade kostnader för transporter.

Det är ingen som ifrågasätter brobytet i sig, utan alla är jätteglada över att bytet blev av. Trafikverket höll också sin tidsplan; det tog elva månader. Det är alltså inte det som är problemet. Problemet är att man inte försökte få till en provisorisk överfart för biltrafiken under tiden då bron byttes ut.

På denna sträckning går det fyra godståg om dagen. Vi pratar alltså inte om en stambana där det går persontrafik stup i kvarten.

Vid de inledande samrådsträffarna med de boende sa man att det inte gick att ha biltrafik där det går X2000-tåg. När planeringen påbörjades kände de aktuella medarbetarna alltså inte till att det handlade om fyra godståg om dagen.

Det jag efterfrågar är ministerns svar på varför intresse inte finns att driva på myndigheterna att ha ett mänskligt perspektiv i stället för myndighetens perspektiv när man jobbar med samverkan och lokal närvaro. Om Kristdemokraterna menar allvar med hjärtlandet måste ni också se till de människor som bor och verkar på platsen för att förstå problematiken.

När vi senast sågs i kammaren, i juni, bjöd jag in ministern till Vrena för att han skulle få se vad det är som händer och fundera på hur man kan jobba för att Trafikverket ska få ett annat eller flexiblare uppdrag. Men tyvärr fick vi inte till något besök; varför vet jag inte. Men nu upprepar jag mitt erbjudande till ministern. Även om bron är på plats finns människorna kvar, och de skulle kunna delge ministern hur man kunde ha arbetat för att få till det på ett bättre sätt. Alla ville ju ha brobytet.

Hur kommer ministern att jobba för att säkerställa att det är människornas perspektiv och det lokala perspektivet som gäller vid planering av infrastruktur?

Fru talman! Låt mig inleda med att tacka för engagemanget. Dialog och samråd och att vara lyhörd för den lokala nivån är förstås angeläget, och enligt sin instruktion ska Trafikverket ha väl fungerande rutiner, arbetssätt och samverkansformer som tillvaratar och möjliggör nationellt, regionalt och lokalt inflytande.

Trafikverkets arbete med att ta fram väg- och järnvägsplaner och genomföra projekt är reglerat i både lagar och förordningar, och därutöver ska Trafikverket ta hänsyn och förhålla sig till andra regelverk. Till dem hör exempelvis fyrstegsprincipen och överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner om gator, vägar, utformning med mera. Det är omfattande processer som inte sällan handlar om att göra rimliga avvägningar utifrån ett omfattande beslutsunderlag som rör både frågor av teknisk karaktär och enskilda och allmänna intressen. Regelverket och verktygen finns för att Trafikverket ska kunna fatta välgrundade beslut på det faktaunderlag som är relevant för det enskilda projektet.

Som statsråd ska jag inte uttala mig i ett enskilt ärende, men enligt den information jag har fått har Trafikverket haft stor förståelse för att brobytet påverkade vardagen för alla som bor eller har verksamhet i eller kring Vrena. Under tiden som den gamla bron revs och en ny byggdes upp försämrades av naturliga skäl tillgängligheten tillfälligt. I ett tidigt planeringsskede konstaterades att en tillfällig passage för bilar och lastbilar inte var lämplig eftersom det skulle innebära att trafik leddes in i villakvarter som inte är avsedda för det. Resultatet skulle bli en farlig trafikmiljö för familjerna i dessa villakvarter.

En tillfällig bilpassage skulle också ha kostat uppemot 15 miljoner kronor att bygga och drifta, och denna kostnad bedömdes inte vara samhällsekonomiskt lönsam i ett projekt med en totalkostnad på 40 miljoner kronor. I Sverige finns ett stort och ökande antal vägar i behov av underhåll, och det är därför extra viktigt att Trafikverket gör noggranna val så att våra gemensamma resurser används på bästa sätt och där de gör mest nytta.

Det är förstås viktigt med dialog och att hitta lösningar under byggtiden, och jag välkomnar Martina Johanssons engagemang. Trafikverket har informerat mig om att man precis som i alla liknande projekt noga utrett möjligheterna att maximera framkomligheten under byggtiden. Projektledningen hade från slutet av 2020 flera möten med kommunen, räddningstjänsten, Vrenabygdens Intresseförening och Vrena Vägförening för att fånga upp synpunkter. I oktober 2022 bjöd Trafikverket in alla intresserade till ett öppet hus. Inbjudan skickades till 1 200 mottagare utifrån de postnummerområden som finns i och i närheten av Vrena, och ett sjuttiotal kom till mötet.

Inför byggstarten hade Trafikverket en dialog med närboende och verksamheter i området för att man tillsammans skulle prata om hur man kunde få till positiva lösningar under byggtiden. För att underlätta för de boende i Vrena ordnade Trafikverket en tillfällig bilparkering på den västra sidan om bron och en lite mindre parkering på den östra sidan, och det fanns en gångpassage där man även kunde ta med cykel. Räddningstjänst kunde passera över järnvägen med utryckningsfordon utan att behöva köra via den utpekade omledningsvägen, och Trafikverket hade också en dialog med vägföreningen vars väg blev sönderkörd under byggtiden.

Ofta har man inget emot projektet i sig, utan det är efterlängtat. Men under byggtiden får det konsekvenser som ställer till det i vardagen. Men nu har Vrena en ny, säker bro över järnvägen för lång tid framöver. Den klarar dessutom tyngre fordon än den gamla.

Detta säger jag som en bakgrund, men det finns säkert all anledning att se hur man ännu bättre kan säkerställa god dialog och samråd vid denna typ av infrastrukturprojekt.

Fru talman! Ja, våra myndigheter har instruktioner, rutiner, krav på en massa olika saker, lagar och förordningar att förhålla sig till vid samverkansprojekt. Men om människorna som bor i ett område uppfattar att de inte har något som helst inflytande måste man ha misslyckats någonstans. Mitt lokala engagemang, som ministern tycker är bra, har jag för människorna som bor i bygden. Mitt exempel är inte unikt, utan liknande finns på många ställen i landet. Alltså måste ministern se att allt inte fungerar så som jag hoppas och tror att ministern vill att det ska fungera.

Det ska finnas rutiner för att göra korrekta faktaunderlag, men på öppet hus fick ju de som bor i bygden tala om för medarbetarna att det inte var X2000-tåg som gick där. När detta sker på ett samråd är det något som inte fungerar.

Det finns även andra myndigheter. I min interpellation skrev jag att jag också skulle ta upp kraftledningen mellan Hedenlunda och Oxelösund, men den har jag inte gått in så mycket på. Jag har också fått exempel från andra delar av landet där det är likadant. Myndigheterna ritar ett streck, och sedan får de boende överklaga. I stället borde man besöka platsen där något ska göras, fråga vad som ger minst påverkan på de boende och sedan utgå från det.

Fru talman! Låt mig återgå till Vrena. Man kan fundera på hur många miljoner det är värt för samhället att ha fungerande och nöjda medborgare som inte ifrågasätter demokratins villkor. Nu hörde vi att det skulle ha kostat 15 miljoner att göra en tillfällig överfart. Jag tog upp en företagare och en familj, men hur mycket har det kostat alla som bor i Vrena att varken regeringen eller Trafikverket prioriterade en provisorisk överfart? Jag vet vilken överfart Trafikverket menade, och ja, den gick i villaområden. Men det finns äldre, nedlagda överfarter, för förr fanns många fler vägar. Man hade kanske kunnat välja en överfart som låg lite närmare samhället och inte innebar fyra mils omväg för att ta sig till jobbet.

Fru talman! Som minister ska man absolut inte fatat beslut i enskilda ärenden, och det begär jag inte heller. Det jag är ute efter är hur man strukturerat från regeringens håll ställer frågor och sätter lampan på det man vill se hända. Om man vill att människor ska få vara med och påverka sitt närområde, en för Centerpartiet otroligt viktig ingång, måste man ställa frågan: Vad gör Trafikverket? Varje gång ministern träffar generaldirektören, ställ frågan: Hur jobbar ni för att den lokala samverkan ska bli bättre?

När bankerna ska ta fram nya produkter för att minska äldrebedrägerierna kallar finansmarknadsminister Niklas Wykman till sig bankerna och frågar vad de tänker göra åt saken. Finansminister Elisabeth Svantesson kallade till sig matbutikerna och frågade hur de jobbade för att matpriserna inte skulle sticka iväg. Varför kan inte infrastrukturministern kalla till sig Trafikverket och säga: Vänd på perspektivet! Utgå från människan i stället för myndigheten!

Fru talman! Precis som Martina Johansson är inne på är det viktigt med dialog, även förstås mellan myndigheter och aktörer som är berörda. Detta är en stor anledning till att jag har ganska många dialogmöten och samverkansmöten även när det gäller järnvägsunderhåll.

När det kommer till väg- och järnvägsunderhåll hade jag ett möte så sent som för någon vecka sedan om hur man kan använda digitalisering och hur man kan effektivisera järnvägsunderhållet. Detta har vi haft flera möten kring så att fokus inte bara hamnar på pengadiskussionen utan på hur man faktiskt använder pengarna för att det ska bli så liten påverkan som möjligt.

Det är förstås viktigt att man i alla projekt arbetar för att minimera de störningar som uppkommer under byggtiden. Regeringskansliet har en löpande dialog med Trafikverket där den här typen av frågor diskuteras och när så är påkallat följs upp. Det är alltså en del av den myndighetsdialog som vi förstås har med Trafikverket löpande.

Som statsråd kan jag förstås inte uttala mig i ett enskilt ärende, men jag förutsätter att Trafikverket arbetar systematiskt enligt gällande regler med att få fram ett så tillförlitligt och komplett underlag som möjligt för att kunna fatta nödvändiga beslut. I det ingår att samråda med den allmänhet och de lokala organisationer som kan antas bli berörda.

Fru talman! I en situation där vi hade haft obegränsat med pengar i infrastrukturbudgeten hade jag haft väldigt lätt att hålla med ledamoten om att det väl bara är att lägga till 15 miljoner kronor så har man kanske löst problemet. Vi har dock, precis som ledamoten är inne på, inte bara det här fallet utan många exempel där stora, efterlängtade och viktiga infrastrukturprojekt under byggtiden får en påverkan på lokalsamhället. Det kan vara ett efterlängtat projekt, men det får en påverkan.

Skulle vi i varje sådant projekt bara lägga till de miljoner som krävs för att skapa den situation som i det här fallet kanske hade löst en del av problemen skulle vi inte ha råd med andra viktiga saker. Då hade vi kanske behövt skjuta på ett brobyte på andra ställen.

Jag vill alltså problematisera resonemanget om att det inte är så mycket pengar. Vad det är värt kan vi diskutera när vi diskuterar ramen för infrastrukturbudgeten där regeringen kommer att återkomma med ett förslag till riksdagens bord i höst.

Redan i inriktningsunderlaget som har presenterats visas att innevarande nationell plan är kraftigt övertecknad, vilket ju är en rest från den förra regeringen. Det är något som vi nu får hantera. Därför lägger vi mycket fokus på kostnadskontroll och på att varje projekt måste hållas inom ram. Även förhållandevis små pengar blir stora eftersom det finns många olika projekt som behöver finansiering.

Jag vill alltså inte på något sätt invända mot resonemanget om att det lokala engagemanget är viktigt, men jag vill problematisera synen på att 15 miljoner kronor inte skulle vara så mycket. Det är ganska mycket pengar, och det är viktigt att de prioriteras i en samlad process där man också ser att detta kan få konsekvenser för andra viktiga infrastrukturprojekt.

Detta var dock, som jag var inne på, inte huvudanledningen, utan det var också så att trafiken skulle ha letts om via ett villakvarter, enligt information som jag har. Som jag har sagt går jag inte in på detaljer i ett enskilt ärende, men det är utifrån den redovisning som jag har fått från Trafikverket som jag svarar på ledamotens fråga och engagemang.

Med det sagt är jag den största vän av mer dialog och av mer fokus på att den lokala nivån ska bli synlig - att man ställer enskilda intressen mot allmänna och viktar dem för att få så liten påverkan som möjligt. Detta är en viktig diskussion eftersom vi har många stora och viktiga projekt även framöver.

Fru talman! Jag tackar ministern, men jag upplever att ministern undviker att svara.

Ja, det är viktigt med dialog mellan myndigheter, men det upplevs inte som att det fungerar. Människor som jag träffar, och andra människor som jag träffar i andra sammanhang, upplever att man inte är intresserad. Det kanske låter hårt, men det uppfattas som att man har perspektivet "nu har vi tänkt att vi ska göra så här - ni kan få överklaga om ni vill och peta lite i en ytterkant".

Det är klart att 15 miljoner i varje projekt blir väldigt mycket pengar, det kan vi vara helt överens om. Men jag är också övertygad om att man med en annan approach in i de här projekten kommer att spara pengar i andra änden. Man kommer att minska antalet överklaganden för att människor som bor så att de påverkas av ett projekt har fått vara med tidigare i processen.

Om man vänder på perspektivet kommer man att minska kostnader, tidsåtgång och kravet på och behovet av god kommunikation och duktiga kommunikatörer för att övertyga om att detta är det bästa. I det här fallet kostade det 15 miljoner för att det upplevdes som att man inte började från första början - pengar som man kanske hade kunnat använda i en annan ände.

Jag har inte bett ministern att uttala sig i ett enskilt ärende eller fatta beslut när det gäller vilken bro som ska bytas och vilken övergång som ska finnas. Det jag efterfrågar är strukturen och intresset av att rikta ljuset på frågan varje gång vid myndighetsdialog. För det upplevs inte som att det är så i dag för dem som träffar ministerns medarbetare.

Jag återkommer till frågan: Kommer ministern att försöka jobba lite mer med det lokala inflytandet så att det på riktigt blir människornas perspektiv när man pratar om det lokala inflytandet? Jag låter tjatig - jag vet det - men frågan är viktig. Steg ett skulle faktiskt vara att ta min utsträckta hand och följa med till Vrena och träffa dem som har tips och idéer på hur man skulle kunna göra.

Fru talman! Jag har svarat på frågorna - det efterfrågas struktur och intresse. När det gäller struktur finns det lagar, förordningar och instruktioner. Det finns alltså en struktur, och det är självklart viktigt att myndigheterna följer den. När det gäller intresset har jag nämnt att detta är en fråga som lyfts i den dialog som Regeringskansliet och jag har med ansvarig myndighet.

Approach och attityd är förstås väldigt viktigt. I en tidigare debatt i ett liknande ärende med samma ledamot, fru talman, har jag lyft fram att jag som riksdagsledamot i min egen valkrets såg att en tidig dialog där man kunde reda ut frågor faktiskt var vägen framåt för att få en acceptans för ett projekt som många såg och ville ha men där det fanns en del synpunkter på själva genomförandet. Man kunde i alla fall tillgodose vissa delar bara genom att ha en god dialog, och det är därför det är så viktigt med en god dialog. Detta har jag redogjort för, och det kommer jag som minister förstås att fortsätta följa.

Jag tror att frågan om besöket i Vrena i den förra debatten, fru talman, handlade om vilken dag i augusti förra året jag ville komma. Det var uppenbarligen svårt att få till eftersom vi står här i dag, men låt oss se om vi kan titta på det igen. Min kalender medger inte att jag kan lova någonting på stående fot, men däremot uppskattar jag att ledamoten här i kammaren tar med sig den bild och beskrivning som finns i lokalsamhället så att vi här kan ha en god diskussion om det. Sedan får vi återkomma till hur myndigheter och staten, det offentliga, kan ha en så god och nära dialog med den lokala och regionala nivån som möjligt. Det är förstås mycket angeläget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.