samordnad utbyggnad av mobilmaster

Herr talman! Annelie Enochson har frågat miljö- minister Kjell Larsson vad han avser att göra för att understödja och påskynda en samordning av operatö- rernas utbyggnad av tredje generationens mobilmas- ter. Hon har också frågat miljöministern vad han avser att göra för att stärka statens ansvar genom Post- och telestyrelsen för frågor avseende elektro- magnetisk strålning som har sitt ursprung i trådlös kommunikation. Det ankommer på mig att besvara interpellationen. De frågor Annelie Enochson tar upp i sin inter- pellation är mycket angelägna för regeringen. Först vill jag göra ett klarläggande. Plan- och bygglagen, PBL, innehåller krav på bygglov för tele- master. Däremot ställer lagen inte något generellt krav på bygglov för antenner eller basstationer, som kan placeras på t.ex. befintliga byggnader. Den möj- lighet som kommunerna har att via PBL påverka utbyggnaden inskränker sig därför i huvudsak till uppförande av master. Som Annelie Enochson nämner gav regeringen i januari 2001 Boverket i uppdrag att belysa bl.a. vil- ken inverkan en utbyggnad av mobiltelenätet kan få för främst natur- och kulturvärden. Boverket fram- håller i sin rapport av uppdraget bl.a. vikten av att telemaster samutnyttjas med hänsyn till natur- och kulturvärden. Boverkets rapport innehåller inte några förslag till åtgärder från regeringens sida, och rege- ringen har inte heller i övrigt vidtagit några särskilda åtgärder med anledning av rapporten. Regeringens uppfattning är att kommunerna har goda möjligheter att verka för samutnyttjande av telemaster. Jag håller alltså inte med Annelie Enoch- son när det gäller hennes första fråga om att kommu- nerna står svaga vid bygglovsprövningen och inte kan kräva samordning och hänsynstagande till natur- och kulturvärden. Enligt min mening är det inte så. När det gäller bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan ska byggnadsnämnden alltid pröva om den byggnad eller anläggning, t.ex. en mast, som ansökan gäller kan tillåtas med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns på platsen. Regeringen har också nyligen i ett beslut i fråga om bygglov för en mast bl.a. uttalat att liksom när det gäller lokalisering av bebyggelse och anläggningar i övrigt bör stor vikt läggas vid de allmänna lämplig- hetsbedömningar som kommunen gör när det gäller markanvändningen. Annelie Enochson är tveksam till operatörernas vilja att samutnyttja master. Enligt uppgift samut- nyttjar operatörerna redan i dag i stor utsträckning master för det befintliga GSM-nätet. Det finns bl.a. ekonomiska incitament för operatörerna att samut- nyttja master där det är möjligt. Oavsett operatörernas inställning har kommunerna i ärenden om bygglov för master ofta att göra en avvägning mellan å ena sidan det intresse som talar för bygglov, t.ex. behovet av en mast, och å andra sidan sådana intressen som talar mot att bygglov lämnas, t.ex. att området är känsligt från natur- eller kulturvårdssynpunkt. Vid en bedömning av behovet av en mast kan det ha betydel- se om det finns någon annan mast i området som kan användas eller om den mast som ansökan gäller är avsedd att användas av fler än en operatör. Givetvis får också styrkan i de skäl som talar mot en mast betydelse vid en sådan avvägning. När det gäller Annelie Enochsons andra fråga gav regeringen i slutet av förra året Post- och telestyrel- sen, PTS, i uppdrag att, som en del i PTS växande ansvar inom miljöområdet, utreda och lämna förslag till utformning av myndighetens sektorsansvar för miljöfrågor bl.a. avseende elektromagnetisk strålning inom området för trådlös kommunikation. Uppdraget ska redovisas den 1 juni 2002. Regeringen kommer därefter att överväga hur PTS sektorsansvar ska ut- formas bl.a. avseende elektromagnetisk strålning inom området för trådlös kommunikation. Jag kan också nämna att regeringen förra veckan gav PTS i uppdrag att införa miljöledningssystem. Miljöled- ningssystem innebär bl.a. att miljöarbetet ska syste- matiseras och att miljöaspekter ska integreras i myn- dighetens verksamhet.

Herr talman! Det är trevligt att se statsrådet i riks- dagens kammare. Jag förstår att detta är premiärde- batten med oss riksdagsledamöter, och jag hälsar statsrådet välkommen hit. Jag vill också tacka för svaret, även om jag inte är helt nöjd eftersom jag tycker att det inte ger något besked till alla de kommuner som just nu sitter med högar av bordlagda ärenden som gäller bygglov till mobilmaster, antenner och basstationer. Bara i Göte- borg ligger över 100 ansökningar om mobilmaster på byggnadsnämndens bord. Kommunerna vill få ned antalet master och ställer krav på att operatörerna samordnar sina utbyggnader. Statsrådet skriver att hon inte håller med mig om att kommunerna står svaga när det gäller bygglovspröv- ningen eller att det inte ska vara något problem för kommunerna att kräva samordning. Det stämmer inte. Kommunerna har inget maktmedel när det gäller att kräva samordning av operatörerna. I plan- och bygglagen 8 kap. 2 § stadgas att bygglov krävs för att uppföra radio- eller telemaster eller torn. Det föreskrivs vidare i 3 kap. 3 § att bygg- nader ska utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärden på platsen. Men PBL ger inget stöd för att säga nej till bygglov på grund av att en mast inte samutnyttjas med andra operatörer. Våra kom- muner riskerar alltså att få många fler mobilmaster än nödvändigt eftersom operatörerna inte behöver sam- ordna utnyttjandet. Låt mig referera till vad Boverket skriver i sin rapport: "Varje operatör upprättar en nationell radiotäck- ningsplan där man i stor utsträckning låser lägen för enskilda basstationer och master. Dessa lägen och lägessamband måste beaktas av kommuner och läns- styrelser vid beslut om lokalisering. Ändrat läge för en mast kan innebära en dominoeffekt, som i vissa fall medför behov av ökat antal master." Vad kan den enskilda kommunen göra i detta lä- ge? Operatören har fått sitt tillstånd av regeringen, med kravet att nätet ska vara utbyggt till slutet av 2003 och att ett frivilligt samutnyttjande endast får ske till 70 % av utbyggnaden. Enligt tillståndet måste man bygga ut nätet med egen utrustning till 30 %. Kvar står att kommunerna hamnar i kläm mellan operatörernas täckningsplan, regeringens order om full utbyggnad och sina egna hänsyn till den kommu- nala landskapsbilden. När sedan Boverket skriver att kommunerna måste beakta de låsta radiotäcknings- planerna undrar man hur mycket som finns kvar av det kommunala självstyret i bygglovsprocessen. Möjligheten att kräva samordning har regeringen gått miste om genom att vid utdelning av 3 G- tillstånden i december 2000 bara ta hänsyn till vari- ablerna tiden och täckningen. Dessa två variabler fick överskugga allt annat. Tycker inte statsrådet att det hade varit lämpligt att vid utdelningen av tillstånden också kräva att operatörerna skulle samordna sin utbyggnad? Min fråga till statsrådet är: Vad avser regeringen att nu göra för att rätta till misstaget med att utelämna samordningen vid upphandlingen?

Herr talman! Det går inte att stoppa de nya mo- bilmasterna, säger miljöchefen i Piteå kommun i dag. Denna tröstlösa hållning visar att man i nuläget väg- rar att höra på den oro som finns över att ca 60 000 master ska sättas upp i vårt land för mobiltelefoni. En samordning av masterna skulle minska antalet åtminstone till en tredjedel, men de fyra operatörerna ser bara att Sverige ska täckas med master för det nya UMTS-systemet kallat 3 G. Jag vill i denna interpellationsdebatt också föra in de miljömässiga effekterna, som betyder så mycket för människor som kommer att bo i närheten av en stor mast. På min fråga till miljöministern i september om strålning från master talar miljöministern om Post- och telestyrelsens sektorsansvar avseende elekt- romagnetisk strålning. Denna min fråga har också bäring på denna dags interpellationsdebatt. Jag skulle vilja att statsrådet utvecklar vad detta sektorsansvar kommer att innebära. Om det görs en utbyggnad med 60 000 master kommer en hel del människor att drabbas av närheten till masterna. I Göteborg har professor Yngve Ham- nerius mätt strålning från master och basstationer och konstaterat att den elektromagnetiska bakgrundsstrål- ningen har ökat markant. Bakgrundsstrålningen kommer till 40 % från radio och TV, och 60 % kommer från basstationer och mobiltelefoner. Bygglov behövs nu endast för master men borde också vara nödvändigt för sändare som sätts upp på husväggar m.m. I England har 100 miljoner satsats på att samman- ställa forskning, och det har resulterat i att regeringen där har gått ut med rekommendationer att master inte får sättas upp i närheten av skolor och daghem. Jag tycker att man bör ta hänsyn också till detta vid den utbyggnad som man nu gör. En samordning för att minska antalet master är verkligen behövlig, även av miljömässiga skäl. För- siktighetsprincipen bör gälla. Herr talman! Statsrådet säger i sitt interpellations- svar att kommunerna inte står svaga vid bygglovs- prövningen, men sanningen är också den att gräns- värdena är så höga att kommunerna inte heller därför kan avslå en ansökan på grund av strålningsrisken. I Sverige har vi ett gränsvärde om 4 500 milliwatt per kvadratmeter. I Italien går man ända ned till 100 milliwatt och i Schweiz till 40 milliwatt per kvadrat- meter. I Salzburg i Österrike har man ett gränsvärde vid 1 milliwatt per kvadratmeter. Gränsvärdet i Sve- rige är alltså mycket högt. Det är också viktigt att vi sänker våra gränsvärden för att komma i nivå med andra länder. Men, herr talman och statsrådet Lena Sommestad, det är ändå så att kommunerna står svaga. I en kom- mun i Bohuslän avslog byggnadsnämnden en ansökan om att sätta upp en mast, men företaget överklagade i länsrätten och fick rätt att sätta upp den här masten. Här var kommunen alltså väldigt svag, kan man säga. Även om byggnadsnämnden sade nej så tillät man detta, och många människor är väldigt oroade nu. Därför är det verkligen viktigt att regeringen tar tag i samordningen av antalet master både för miljön, hälsomässiga grunder och försiktighetsprincipen liksom på grund av kultur- och naturvärden. Jag vill höra vad statsrådet säger om detta med samordningen och vad regeringen kan göra.

Herr talman! När det gäller vad regeringen nu gör är det framför allt att vi nu har en annan situation för Post- och telestyrelsen. Vi har vidtagit de här åtgär- derna som gör att Post- och telestyrelsen har ett sek- torsansvar för miljön på ett annat sätt än man hade tidigare, och det är kanske den viktigaste åtgärden. Regeringen följer också i en rad överklagandeä- renden det här, och har i enskilt ärende, som jag tidi- gare nämnde, beaktat och understrukit kommunens möjlighet att ha en uppfattning om mastens placering. Vi har också återremitterat ärenden av den anledning- en. Vi har också i ett par ärenden gjort ganska grund- liga utredningar. Vi följer kontinuerligt vad som görs av bl.a. Svenska kommunförbundet. Boverket rekommende- rade att man skulle göra avsiktsförklaringar, och arbetet pågår med förhandlingar mellan Svenska kommunförbundet och PTS när det gäller detta. Vi följer också arbetet inom EU i de här frågorna, där man för närvarande diskuterar olika direktiv varav ett handlar om att man av konkurrensskäl ska vara tvungen att samordna även mot sin vilja, alltså ta emot antenner på en mast av konkurrensskäl. Jag anser att regeringen arbetar med denna fråga, men vi kommer naturligtvis också att följa upp det här och se om det är tillräckligt. När det gäller hälsofrågorna och forskningen på det här området har Kjell Larsson tidigare svarat på detta. Jag anser att vi har att följa och följer de gräns- värden som finns i Sverige. Den forskning som i dag finns och som jag tycker att vi bör förlita oss på ger inte grund för att gå längre än vad vi har gjort, utan vi gör en rimlig avvägning mellan behovet av utbygg- nad av telemaster och det man kan kalla för försiktig- hetsprincipen. Regeringen anser också att försiktig- hetsprincipen är möjlig att tillämpa och att vi kan bli tvungna att tillämpa den om det visar sig att forsk- ningsläget förändras, men det har inte sedan miljömi- nistern sist var uppe i debatt här förändrats på ett sådant sätt att vi har sett någon anledning till detta.

Herr talman! Jag tackar för svaret, men det verkar som om regeringen inte fullt ut förstår vilket dilemma kommunerna hamnar i och att de faktiskt är bakbund- na av regeringens brister i upphandlingen av tillstån- den. Statsrådet skriver i sitt interpellationssvar att ope- ratörerna redan i dag samutnyttjar masterna i det befintliga GSM-nätet. Ja, det gör de. Men UMTS- nätet kräver fyra gånger fler sändare än GSM. Det betyder att avståndet mellan enskilda sändare kan variera mellan ett par hundra meter i tätt befolkade områden och upp till sju åtta kilometer i mer glesbe- folkade områden. UMTS-nätet kräver alltså betydligt fler master, antenner och basstationer än GSM- systemet. När man läser Boverkets rapport framgår det med all tydlighet att verket vill ha en samordning och att en samordning måste till för att en full utbyggnad av 3 G-näten ska kunna ta hänsyn till natur- och kultur- värdena. Boverkets ambition har ju varit att få fram en avsiktsförklaring, precis som Lena Sommestad nämner, men man har inte lyckats med detta eftersom operatörerna hänvisar till sina affärsstrategier och affärshemligheter. Senast i dag har jag varit i kontakt med både Bo- verket och Svenska kommunförbundet. Den här av- siktsförklaringen var ju att den operatör som fick bygglov först skulle se till att de andra sedan fick utnyttja det mastutrymmet. Det hade varit en bra början, men den intentionen har tyvärr slagit slint. Nu är det så att Konkurrensverket har fått en an- mälan från en av operatörerna som har vägrats hyra mastutrymme av en annan operatör. Konkurrensver- ket har beslutat att inte gå operatören till mötes. Detta skulle kunna tyda på att Konkurrensverket inte är för samverkan. Statsrådet hänvisade till andra länder. I Storbri- tannien och Frankrike krävde man inte samordning när man auktionerade ut sina 3 G-tillstånd. Däremot har det nu kommit en ny lag där man kräver det, fick jag reda på här i dag. Den svenska regeringens upp- handling däremot hindrar inte en samordning, men den uppmuntrar den inte heller, och det är det som är kommunernas problem: De har inget maktmedel. Min första fråga i dag är om statsrådet upplever att Konkurrensverket verkligen medverkar till att samordna utbyggnaden av 3 G-näten. Den andra frågan är på vilket sätt regeringen möjliggör för ope- ratörerna att få tillgång till de offentliga masterna, t.ex. räddningstjänstens master, för att på detta sätt hålla nere antalet master. Gör ni något åt detta?

Herr talman! Statsrådet Lena Sommestad sade att forskningen inte har visat att strålningen från mobil- telefonmasterna skulle vara farlig. Det finns forsk- ning sedan länge, ca 20 år tillbaka. På Chalmers i Göteborg har man följt detta väldigt mycket, och just nu när kommunerna inte kan stoppa mobilmasterna för strålningens skull kan man ju titta på natur- och kulturlagar dessutom och lyssna till vad Annelie Enochson uttryckte väldigt bra. Det här kommer ju att öka. Även om man slår ihop masterna blir det ju kanske 20 000 nya mobil- sändare de närmaste tre åren, och det innebär faktiskt att strålningen i samhälle och natur fördubblas igen. Detta har man tittat på vid Chalmers tekniska hög- skola i Göteborg, och även om vi ligger långt under de gränsvärden som vi har i Sverige så är detta fak- tiskt ingen garanti för att strålningen är ofarlig ändå. Vi ligger alltså många tusendelar över vad andra länder gör. Vi utsätts för låga strålningsnivåer så länge, och vi vet inte vad det kommer att betyda i framtiden om 10-20 år. Jag har själv jobbat som strålskyddsingen- jör och sett att den här lågdosstrålningen är farlig på lång sikt. Man kan också titta på England och Ste- wartkonventionen som man har antagit, där man rekommenderar att barn och ungdomar inte ska vara i närheten av den här strålningen. Jag vill ställa en annan fråga utifrån statsrådets svar. Man har gett PTS i uppdrag att införa miljöled- ningssystem. Jag undrar om det här miljölednings- systemet även har med myndighetens yttre verksam- het att göra, om det återverkar på den, eller om det gäller den inre verksamheten.

Herr talman! Jag har fått ytterligare några frågor. Till att börja med sades att Boverket inte ännu har lyckats med sina intentioner, vilket är alldeles riktigt. Jag hoppas att man kommer att lyckas, och vi följer det här, men det är naturligtvis betydelsefullt hur det går i det här arbetet. När det gäller Konkurrensverkets agerande känner jag inte till detta, men vad jag refererade till var alltså EU-direktiv som förbereds på det här området. En rimlig utveckling bör vara, anser jag, att man främjar samutnyttjande och möjligheter att gå in på andra master. Jag hoppas att det också blir en linje som följs här i Sverige, men jag kan inte gå in på vad Konkur- rensverket har sagt i det fall som togs upp här. Jag kan inte svara på frågan om möjlighet att få tillgång till master som vi själva förfogar över. Jag ber att få återkomma till Annelie Enochson med svar på den frågan. Det har betonats här av Annelie Enochson att re- geringen måste ha förståelse för vilka problem detta utgör för kommunerna. Vi har förståelse för det. Som jag sade redan i mitt första svar anser vi att just det faktum att det finns en befintlig mast är ett mycket gott skäl i hanteringen av ett bygglovsärende. Det är en synpunkt som vi beaktar och går efter i de fall som vi får upp på regeringens bord. När det gäller forskningen vill jag inte att det ska förstås som att jag på ett tvärsäkert sätt uttalar mig här. Regeringen har inhämtat information, och vi har försökt att sammanställa den forskning som finns. Vi fick en rapport om detta från Arbetslivsinstitutet för drygt ett år sedan, år 2000. Tillsvidare anser vi att den sammantagna bedöm- ningen är att de gränsvärden som finns i Sverige ger oss grund för att i dag inte vidta mer drastiska åtgär- der ur hälsosynpunkt. Vi följer givetvis detta. För all forskning gäller att vi med intresse tar del av alla nya resultat och att förändringar i forskningsläget måste påverka vårt agerande. Jag håller helt med om att det är en bekymmersam utveckling när det gäller elektromagnetiska fält och annat i samhället och att det blir ett allt större pro- blem. Vi var inne på försiktighetsprincipen. Jag vill än en gång understryka att vi inom regeringen försöker att följa en försiktighetsprincip när det kan motiveras utifrån de fakta och den kunskap vi har. Precis som ni har påpekat finns det en linje att följa för viss typ av strålning vid vissa statliga myn- digheter osv. Men det har inte ännu ansetts nödvän- digt eller motiverat att utvidga en sådan försiktighets- princip ytterligare mer än vad som redan har gjorts när det gäller t.ex. avstånd. Vi håller oss fortfarande till gränsvärden i de fallen.

Herr talman! Min andra fråga har Barbro Feltzing redan berört. Det gäller hälsoeffekterna vid elektro- magnetisk strålning. Det finns i dag inga värden som reglerar när ett fält med elektromagnetisk strålning kan bli farligt för människan. Det finns väldigt lite forskning på området. Statens strålskyddsinstitut har just nu ute en re- miss om rekommenderade värden eller gränsvärden. Det har dock gjorts en studie vid regionsjukhuset i Örebro om mobilanvändandet och hjärntumör. Studi- en visar på en fördubblad risk för tumörer på den sida man använder telefoner. Skillnaden mellan eget mobiltelefonanvändande och mobilmaster är att du själv kan styra över hur mycket strålning du vill utsättas för beroende på hur mycket du talar i mobiltelefonen. Däremot kan du inte styra över mobilmasters, antenners eller bassta- tioners strålning som sänds ut kontinuerligt över hela dygnet. Ingen forskning finns i dagsläget som visar på långtidseffekterna av denna långvariga expone- ring. Ett positivt initiativ som har tagits nyligen är ett policydokument och hyresavtal som Sveriges Fastig- hetsägareförbund upprättat tillsammans med SABO. Detta hyresavtal avser att reglera förhållandet mellan operatören och fastighetsägaren i de fall master sätts upp på byggnaden. I avtalet förbinder sig operatören att mäta strålningen från basstationen vid full effekt, och mätningen ska göras av en opartisk besiktnings- man. Det är viktigt att forskningspengar avsätts för att studera effekterna av elektromagnetisk strålning. Rådet för arbetslivsforskning hade till sitt förfogande 8 miljoner för att studera de biologiska effekterna av elektromagnetiskt fält. Under 2001 övertog Forsk- ningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap ansvaret för forskningsområdet, och det beviljades inte några anslag. Däremot har man i andra EU-länder startat nationella forskningsprogram om just dessa effekter. Jag vill avsluta med att tacka statsrådet för debat- ten. Jag vill avrunda med en sista fråga. Vad avser regeringen att göra för att stödja forskningen om de biologiska effekterna vid elektromagnetisk strålning?

Herr talman! Låt mig först säga att det inte är så att man själv bestämmer när man talar i mobiltelefon och att man själv inte kan bestämma över en mobil- mast. Strålningen är också annorlunda från en mo- bilmast. Det är större risker med att långvarigt tala i mobiltelefon än att vara i närheten av en mast. Där- med inte sagt att vi inte ska ta också de riskerna på stort allvar. Det ställdes en fråga om vad regeringen avser att göra för forskningen på området. Forskningsfrågorna ligger nu framför allt hos statsrådet Thomas Östros. Huvuddelen av den svenska forskningen beslutas självständigt av forskningssamhället. Men regeringen kan på olika sätt styra och visa viljeinriktning när det gäller den typen av forskning. Jag kan i dag inte svara på om det skulle behövas något sådant. Vi vilar på forskningssamhällets arbete i detta fall. Däremot har vi tidigare inhämtat och begärt in sammanställningar av forskning för att kun- na få underlag för regeringens arbete. Det kommer vi naturligtvis återigen att göra ifall det blir nödvändigt.