Risker för liv och hälsa av dålig arbetsmiljö

Herr talman! Eva-Lena Jansson har ställt följande frågor till mig. 1. Om jag avser att ta initiativ till att införa så kallad dödskallemärkning som kan användas på arbetsplatser som har en arbetsmiljö där sjukfrånvaron är hög och arbetsolyckor eller tillbud är ofta förekommande. 2. Om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att motverka en utveckling med exploatering av utländsk arbetskraft på det sätt som beskrivits i radioprogrammet Kaliber. Jag har i ett flertal tidigare interpellations- och frågesvar beskrivit bakgrunden till regeringens besparingar beträffande Arbetsmiljöverket och på arbetslivsområdet i övrigt. Jag tror inte jag behöver påminna om innehållet i de svar som tidigare getts. Låt mig bara konstatera att med de anslagsminskningar som föreslagits för Arbetsmiljöverkets del kommer anslagsnivån från och med 2009 att ligga på i stort sett samma reala nivå som den låg på i slutet av 1990-talet. Det kan läggas till att det statliga bidraget till regional skyddsombudsverksamhet ligger på en högre nivå i dag än vad det gjorde då. Vad gäller den första frågan vill jag hänvisa till den översyn som pågår av arbetsmiljöpolitiken där min avsikt är att vi ska ha en bred dialog med alla berörda parter, särskilt arbetsmarknadens parter. Vilka konkreta åtgärder som kommer ut av detta arbete är för tidigt att säga. Jag har inte tagit ställning till det danska systemet med så kallade smileys. Allmänt sett kan ändå sägas att det kan ligga ett värde i att uppmärksamma positiva exempel som kan vara en fördel i konkurrensen om arbetskraften. Det torde stå klart att vi aldrig kommer att kunna nå alla arbetsplatser med statliga tillsynsinsatser, och det vore inte heller ett effektivt användande av resurserna. Det är därför av vikt att den statliga tillsynen av lagstiftningen kompletteras med aktiva parter på arbetsmarknaden. Fackliga organisationer och skyddsombud har viktiga uppgifter i fråga om hur arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna ska organiseras och bedrivas. Skyddsombuden har också möjlighet att ingripa vid missförhållanden och uppmärksamma tillsynsmyndigheten på dessa förhållanden och eventuella lagbrott. Det är också viktigt att vi upprätthåller den svenska modellen med ansvarstagande parter som i kollektivavtal kommer överens om rimliga villkor och vakar över villkorens efterlevnad. Den enskilde kan behöva stöd från eller företrädas av den fackliga organisationen när missförhållanden uppstår och lagregler överträds. Vad gäller den andra frågan hänvisar Eva-Lena Jansson till radioprogrammet Kaliber där frågan om hur gästarbetare tvingats bo i Sverige togs upp. Det framgick i det nämnda radioprogrammet att arbetsgivare i vissa fall tillhandahåller en tillfällig bostad som en del av ersättningen för det tillfälliga arbetet. Jag vill först påpeka att det inte är acceptabelt att människor tvingas ha ett boende som kan medföra en hälsorisk oavsett var de kommer ifrån. Därefter vill jag nämna att det inte finns någon skyldighet för arbetsgivare att ordna bostäder enligt svensk lag. Däremot finns skyldighet enligt arbetsmiljölagen att i viss utsträckning tillhandahålla utrymmen för personlig hygien, förtäring och vila. Reglerna avser dock inte boende för längre eller kortare tid. I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd finns regler med sanitära krav på bostäder. Tillsyn utövas av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd. Det finns alltså ett regelverk för att komma till rätta med brister i boendet för tillfällig arbetskraft, förutsatt att detta kommer till kommunens kännedom.

Fru talman! Jag har ställt frågor till arbetsmarknadsministern med anledning av att det har kommit flera alarmerande rapporter om människor som jobbar på arbetsplatser med stora brister i arbetsmiljön. Precis som jag påpekar i interpellationen har det vid flera tillfällen varit arbetare - ofta utländska gästarbetare - som kombinerat med att de har varit anställda haft sitt boende genom arbetsgivarens försorg. Det har då varit ett undermåligt boende. Rädslan för att förlora jobbet i kombination med bristfällig kunskap om svensk arbetsmiljö och övrig lagstiftning har gjort att dessa arbetare ofta inte törs framföra sina klagomål till sin arbetsgivare. Flera av dessa arbetsgivare vägrar dessutom att teckna kollektivavtal med facken, vilket försvårar kontroll och förebyggande arbetsmiljöarbete. I mitt län stoppade Arbetsmiljöverket en renovering i Karlskoga som utfördes av polska gästarbetare. Arbetet utfördes utan säkerhetsställningar. När man besökte arbetsplatsen där Arbetsmiljöverket hade stoppat arbetet visste inte de anställda att arbetsplatsen belagts med arbetsförbud. De fortsatte att arbeta. De hade sin bostad i en lägenhet i huset. Där rann vattnet in och fönstren var trasiga. Men de var naturligtvis nöjda med sin situation. Något annat tordes de inte säga. Jag tycker faktiskt att det finns en poäng med min fråga om arbetsmarknadsministern avser att införa så kallad dödskallemärkning - särskilt eftersom dessa personer uppenbarligen inte visste att arbetsplatsen hade utsatts för blockad. Jag har inte uppfattat att arbetsmarknadsministern har svarat på frågan. Det kanske var ett svar när han sade att det finns "ett värde i att uppmärksamma positiva exempel". Är det då svar på att man inte tycker att det ska införas dödskallemärkning? Jag har också frågat arbetsmarknadsministern om han har för avsikt att vidta några åtgärder för att motverka en utveckling med exploatering. Men jag upplever att jag inte har fått något svar. Arbetsmarknadsministern påpekade att det inte är acceptabelt att människor tvingas ha ett boende som kan medföra hälsorisk, men jag upplever inte att jag fick ett svar på hur utnyttjandet ska motarbetas. Eftersom arbetsgivarna inte tecknar kollektivavtal finns det inte heller något skyddsombud som kan delta. Arbetsmiljöinspektionen har besökt arbetsplatsen i Karlskoga. Besöket skedde tack vare att Byggnadsarbetareförbundet hade uppmärksammat byggnadsställningen som var av dålig karaktär; den lutade ut och kunde falla ned på järnvägen där det går godstransporter. Om inte Byggnads hade uppmärksammat arbetsplatsen, trots att man inte har kollektivavtal på arbetsplatsen, hade Arbetsmiljöverket aldrig dykt upp. Det är det som är problemet i dag: Ju fler av den typen av arbetsgivare som inte tecknar kollektivavtal desto mindre insyn har vi. Arbetsmiljöverket kan göra inspektioner även om det inte finns något skyddsombud eller facket finns tillgängligt. Någon annan kan uppmärksamma situationen. Ministern svarade mig bland annat att det "vore inte heller ett effektivt användande av resurserna", det vill säga att man inte skulle nå alla arbetsplatser med statliga tillsynsinsatser. Hur tänker ministern då? Vad har ministern tänkt att vidta för åtgärder för att motverka utvecklingen av exploateringen av utländsk arbetskraft?

Fru talman! Jag konstaterade just att Arbetsmiljöverket har tillsynsuppdraget över arbetsmiljöfrågorna och kommunen över reglerna när det gäller sanitära krav på bostäder. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att regelverket i sig finns på plats. Däremot är frågan hur vi kommer till rätta med den typen av arbetsgivare som uppenbarligen har problem med att leva upp till arbetsmiljöfrågor eller bostadsfrågor. Där tror jag att det behövs en mångfald av aktörer. Jag kan bara konstatera att i det andra kända och omdiskuterade fallet med städarna på hamburgerkedjorna var det varken Arbetsmiljöverket, skyddsombud eller något fackförbund som kom fram med den informationen. Det var i medierna som informationen kom fram. Det visar att oavsett vilket regelverk vi har, oavsett hur vi försöker organisera tillsynsverksamheten, behövs det många aktörer som vågar gräva och visa upp de fall som uppenbarligen är otillständiga. Jag tror inte att Eva-Lena Jansson eller jag har någon skiljaktig syn på vad som är tillständigt eller inte. Det handlar just om hur det blir uppmärksamhet på dem som beter sig på ett regelvidrigt sätt eller på något som i största allmänhet är otillständigt. Jag tror att det behövs en mångfald olika aktörer. Låt mig snabbt komma in på frågan om dödskallemärkning. Jag kan konstatera utan att omedelbart ta ställning för den danska smileykonstruktionen att den har fått som effekt att de företag, arbetsgivare, som har fått röda smileys, det vill säga i grund och botten underkänt, har fått oönskad uppmärksamhet. De har hamnat på den "röda listan". Exakt om det går att införa eller på vilket sätt vi skulle ha samma eller motsvarande märkning i Sverige får vi återkomma till. Det är åtminstone ett konkret exempel från vårt närområde där man har försökt att visa upp de goda exemplen, men i och med att man har gjort det har man också visat upp de mindre goda exemplen. Effekten från Danmark har varit att det har blivit ett tydligare konkurrensmedel i frågan om konkurrensen om arbetskraften. Jag håller med Eva-Lena Jansson att ju fler som kommer från omvärlden till Sverige och arbetar desto mer blir det en fråga om information. Man kanske inte känner till partsförhållandena, man känner inte till skyddsombudsverksamheten och man känner inte till lagar och regler och vilka rättigheter man har. Där ligger det på oss alla att försöka se till att informera bättre. Det ligger naturligtvis på parterna, men det ligger också på Arbetsmiljöverket och andra myndigheter att vara tydliga och berätta vad man får för rättigheter och skyldigheter när man kommer till Sverige för att arbeta. Det är inte samma sak som att säga att det är en dålig idé. Det är det inte i grunden. I grunden är det mycket bra att vi har möjlighet med fri rörlighet över Europas gränser och att vi har möjlighet för utländsk arbetskraft att komma till Sverige och arbeta, liksom vi har möjlighet för svensk arbetskraft att arbeta på utländsk arbetsmarknad. Jag tror på en kombination. Det finns ett regelverk på plats, som i grunden är bra. Det finns olika aktörer som behöver samverka för att lyfta fram, visa, granska och kritisera. Dessutom behöver vi många som deltar i debatten. Vi behöver också, för att sy ihop säcken, hitta ytterligare verktyg för att lyfta fram en god arbetsmiljö.

Fru talman! Det är alarmerande med dessa människor som blir utnyttjade i Sverige. Jag håller med arbetsmarknadsministern om att Sverige ska vara öppet för utländsk arbetskraft, men de ska jobba under samma villkor som svensk arbetskraft. De ska inte ha lägre löner eller sämre villkor. Med tanke på den debatt som nu uppstått i samband med EG-domen är det klart att en del arbetsgivare nu luras att tro att människor kan jobba under sämre villkor om de inte är födda i Sverige och kommer från ett annat land. Det är viktigt att man från regeringens sida tar ställning för att vi i Sverige inte ska utnyttja människor på arbetsplatser. Här ska det vara samma villkor, oavsett om man är född i Sverige eller inte. När det gäller smileys fanns det en likartad utredning i Sverige som dessvärre drogs tillbaka av regeringen. Det gällde livsmedel. Efter kontroll av miljönämnd eller Livsmedelsverket skulle man få en smiley och därmed på restauranger och ställen där man hanterar livsmedel kunna visa upp att man fått godkänt. Det finns alltså en utredning med samma idé, nämligen att visa att detta är ett bra ställe att gå till. Hade man inte blivit godkänd skulle man naturligtvis ha fått en negativ märkning. Jag tror att det kan vara värt att göra det. Problemet blir då de arbetsplatser där det inte finns skyddsombud och kollektivavtal. Vem ska kolla dessa ställen? Det tycker jag är ganska svårt. Från den borgerliga regeringen har det lagts krav på att arbetslösa, men även människor med jobb, ska göra vissa saker. Men man har dragit tillbaka kraven på arbetsgivarna. Finns det krav på arbetsgivarorganisationerna i de branscher där vi nu ser att många fler utländska företag etablerar sig? I fallet i Karlskoga var det faktiskt ett svenskt företag och en ökänd företagare som låg bakom bygget. Finns det en möjlighet att ställa krav på arbetsgivarorganisationerna i Sverige att de opinionsbildar bland sina egna företagare men också bland utländska arbetsgivarorganisationer så att man kan tala om vad det är som gäller i Sverige och hur man beter sig för att vara en god arbetsgivare? Har regeringen några sådana planer?

Fru talman! Jag håller helt med Eva-Lena Jansson. Det är alarmerande när man ser att det inte är lika villkor som gäller för utländsk och svensk arbetskraft, för det måste ändå vara utgångspunkten. Vad gör vi på de områden där det inte finns kollektivavtal och skyddsombud? Jag kan glädja mig åt att det är över 90 procent av löntagarna på svensk arbetsmarknad som har kollektivavtal. Det är viktig utgångspunkt. Å andra sidan är det naturligtvis så som Eva-Lena Jansson antyder att det inte är där som problemet är som störst, utan det är där vi har haft mer oseriösa arbetsgivare som har valt att i lönndom försöka utnyttja anställda som inte har fullständig information om rättigheterna. Jag vill påminna om att lagar och regler gäller för alla företag och arbetsgivare. Detsamma gäller för de anställda. Man har samma rättigheter oavsett om man är född och uppvuxen i Sverige och är svensk eller om man råkar komma utifrån. Det är viktigt att hela tiden informera och påpeka detta. Jag tycker också, som Eva-Lena Jansson antyder, att parterna och framför allt arbetsgivarna borde ha samma intresse, både av konkurrenshänsyn och som ett sätt att dra till sig god uppmärksamhet och god arbetskraft, att lyfta fram de goda exemplen och inte ställa upp på de dåliga. Låt mig dra en parallell. Man håller på med svarta listor och annat för oseriösa företag som tar betalt utan att leverera varor och annat. Jag kan mycket väl tänka mig att det borde ligga i arbetsgivarnas intresse att göra motsvarande med de arbetsgivare som inte hanterar frågan om lika villkor när det gäller till exempel arbetsmiljö och annat. Det borde ligga i det partsgemensamma intresset att försöka stävja denna typ av missbruk, som man sett alltför många reportage om.

Fru talman! När man såg Svenskt Näringslivs reaktion på EG-domen kan man fundera på hur mycket de kommer att agera för att se till att underlätta för att teckna kollektivavtal. Svenskt Näringsliv har dessutom genomfört någon typ av opinionsbildning när det gäller att öka människors möjlighet att handla under julen. Finns det någon möjlighet att ministern kan tänkas kalla till sig parterna, framför allt Svenskt Näringsliv, Företagarna och Företagarförbundet, för att diskutera hur de kan medverka i opinionsbildning i dessa frågor och tala om att de står för kollektivavtal och den svenska modellen? Jag tycker inte att det är solklart att Svenskt Näringsliv står upp för den modellen. Tänker arbetsmarknadsministern ta initiativet att bjuda in Svenskt Näringsliv och Företagarna för att diskutera denna fråga?

Fru talman! Svaret är ja. Vi har partssamråd med arbetsmarknadsparter löpande under året. Vi kommer i vår att fortsätta debatten och diskussionen med parter, forskare och andra när det gäller just arbetsmiljöfrågorna. Detta kommer definitivt att vara en sådan fråga som vi kommer att diskutera. En del av diskussionen var uppe redan i augusti när vi träffade parterna på ett seminarium om arbetsmiljöfrågor. Lavaldomen ska det bli en särskild debatt om i januari, vad jag förstår. Då kan vi säkert återkomma till det. Men med tanke på en del av de reaktioner som jag fick på min reaktion i förrgår så tror jag att den allmänna uppfattningen inte handlar om att jag inte skulle gilla kollektivavtal utan om något annat. Det korta svaret på Eva-Lena Janssons fråga är ja, vi kommer att ta upp och diskutera frågan. Den faller väl in i de diskussioner som vi ändå ska ha om arbetsmiljö framöver.