Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Respekt för fri- och rättigheter

Interpellationsdebatt 18 juni 2007
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Jan Björklund (Fp)

Anf. 118 Jan Björklund (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Alf Svensson har frågat utbildningsministern om undervisningen om Förintelsen - föraktet för mänskliga fri- och rättigheter blir en del av satsningen på utveckling av lärarkompetens. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på denna interpellation. Skolan ska inte vara värdeneutral utan tydligt ta ställning för de mänskliga rättigheterna. I läroplanernas avsnitt om skolans värdegrund anges att människolivets okränkbarhet och alla människors lika värde hör till de grundläggande värden som skolan ska förmedla och förankra hos eleverna. Kunskaper om de krafter som aktivt motverkar eller har motverkat dessa värden är nära kopplade till värdegrunden och därmed centrala i undervisningen i den svenska skolan. Staten detaljstyr inte innehållet i undervisningen. Detta är en uppgift för de professionella i skolan. Däremot ska staten ge lärarna så bra verktyg som möjligt så att de har kompetens att genomföra sitt värv. Jag vill lyfta fram fyra konkreta åtgärder med syfte att fördjupa lärarnas kompetens inom detta område. För det första avser regeringen att låta utreda lärarutbildningen. En utgångspunkt för utredningen är att ämnesdjupet ska ha större tyngd än i den nuvarande utbildningen - i det här sammanhanget till exempel historia eller religionskunskap. För det andra finns det behov av att bättre följa upp elevernas kunskaper. Jag kan tänka mig att införa nationella prov i fler ämnen, till exempel i samhällsorienterande ämnen för att säkerställa att eleverna verkligen har lärt sig de viktiga momenten i kursplanerna. För det tredje slås det fast i det uppdrag till Statens skolverk om fortbildningssatsningen Lärarlyftet som regeringen presenterade den 19 april (U2007/3168/S) att fokus ska ligga på att stärka lärares ämnesteoretiska och ämnesdidaktiska kompetens. Därutöver har Skolverket rätt att prioritera fortbildning på områden som främjar elevernas måluppfyllelse, att eleverna lär sig det som de ska lära sig. Skolverket ska vid upphandlingen av fortbildning utgå från huvudmännens prioriteringar och önskemål. För det fjärde är det av största vikt att skolan ger barnen kunskaper om brott mot de mänskliga rättigheterna. Under ett flertal år har också ett viktigt arbete skett för att fortbilda skolans personal kring de brott som skett i nazismens namn. Det finns precis, som Alf Svensson tar upp, ett behov av att även inkludera kunskap om brott som har begåtts i kommunismens namn. Det är mot denna bakgrund som regeringen har gett Forum för levande historia i uppdrag att belysa och informera också om kommunismens brott mot mänskligheten. Forum för levande historia ska arbeta utåtriktat, till exempel genom seminarier, utbildningsinsatser och utställningar runt om i landet. Regeringen avser att återkomma till frågan om kunskaper om brott mot de mänskliga rättigheterna i samband med en översyn av grundskolans läroplan. Det är min uppfattning att dessa åtgärder sammantaget leder till ökade kunskaper om vikten av respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna.
Alf Svensson (Kd)

Anf. 119 Alf Svensson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Vi är säkert alla överens om att tillgång till arbete och goda arbetsplatser är något ytterst angeläget. Jag vill hävda att skolan är vårt lands största och viktigaste arbetsplats. Arbetet och arbetsmiljön där borde vara de allra bästa. De mest begåvade och de mest etiskt insiktsfulla ungdomarna i vårt samhälle borde lockas, eller hur man nu vill uttrycka det, att bli lärare. Vi har en skoldebatt i Sverige - fattas bara annat. Jan Björklund har odiskutabelt medverkat till att den debatten har hållits vid liv. Skoldebatten har handlat om ordning och reda och om betyg. Det är bra. Den har också handlat om mobiltelefoner eller inte mobiltelefoner i klassrummen och om kepsar eller inte kepsar. Och man har väl rätt att säga: Sicken tramsdebatt. Det är min bestämda uppfattning att skoldebatten alldeles för lite har handlat om etik och människosyn, värden och värderingar. Den interpellation som jag har lämnat in har jag skrivit efter samtal och impulser från författarinnan och psykologen Hédi Fried, en av överlevarna från Förintelsen. Herr talman! För en kort tid sedan publicerades en undersökning i vilken svenska ungdomar fick visa eller uppge sin syn på Förintelsen och kommunismen. Alla som sysslar med skolverksamhet, politik och opinionsbildning borde ha tagit sig för pannan, och det gjorde de kanske också. Glömskan och okunskapen var förbluffande stor. Det finns nog alltid en föreställning, tror jag, om att allt är bättre i nuet och att det som skedde inte kan ske i dag. Vi tror oss vara mer upplysta, mer insiktsfulla, mindre påverkbara av vanvettets och människoförnedringens irrläror än vad man har varit tidigare. Herr talman! Det räcker inte att i läroämnen som historia och samhällskunskap kunna redovisa att det eller det hände. Vi måste lära oss och försöka förstå varför och hur det kunde hända och använda de fasansfulla perioderna, som inte ligger alls långt ifrån oss vare sig tidsmässigt eller geografiskt, till att i hjärta och hjärna indoktrinera respekten för människovärdet. Det talas om värdegrunden nu och då, och det är bra, men det blir inte mycket mer än att ordet studsar ut. Det ordas om demokratiska värden. Det är naturligtvis också bra. Men demokrati är något vida mer än exercis om majoriteter och minoriteter. Ett val som sköts klanderfritt organisatoriskt, där alla valövervakare och observatörer är nöjda, behöver för den skull, menar jag, inte vara demokratiskt. Det är innehållet och synen på varje individs okränkbara värde och värdighet som är det viktiga för att ordet demokrati ska användas. Herr talman! Vi talar mycket om integration, att vi i vårt land har misslyckats med integrationen. Jag har på sistone alltmer tvingats uppmärksamma hur irrläror sprids och biter sig fast, irrläror som gör gällande att vi norr om Öresund skulle vara förmer eller inte behöva känna ansvar för medmänniskor från fjärran länder, från våldshärdar och yttersta fattigdom. Det handlar inte enbart om rationella argument när dessa cyniska och supernationalistiska resonemang förs. Jag är övertygad om att det handlar om att använda pedagogiska, psykologiska och etiskt djupt förankrade idéer som gör att vi från tidigaste ålder får i oss att människovärdet är internationellt, att FN:s charta inte enbart är något på papperet utan sanningar som ska förankras i varje människas sinne och medvetenhet. Här har föräldrar och skola en oersättlig roll. Därför krävs det en gedigen lärarutbildning på detta område. Och det är min förhoppning att regeringen ser till att så blir fallet.
Jan Björklund (Fp)

Anf. 120 Jan Björklund (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Tack, Alf Svensson, för det engagemang som du lägger ned, och tidigare har lagt ned, på dessa frågor. Jag tror att det är väl känt att när den läroplan som i dag gäller i skolan skrevs var inte minst Alf Svensson engagerad för att värdegrundsfrågorna skulle få det utrymme som den har. Nu ska vi skriva en ny läroplan, men värdegrunden kommer att få minst lika stor betydelse som i den som antogs i början av 90-talet. Jag tror, precis som Alf Svensson, att detta är väldigt viktigt. Vi lever i en modern värld, och en del tror att det räcker med att vi lär oss att surfa, zappa och sms:a. Men det gör det inte. Vi måste ha kulturella förankringar. Vi måste ha förankringar i vår egen historia och lära oss att förstå vad olika saker har betytt. Jag delar helt den uppfattningen. Jag minns för egen del när jag var skolborgarråd i Stockholm att jag verkligen välkomnade satsningen på Om detta må ni berätta, som Göran Persson ytterst låg bakom. Det var en satsning på att ungdomar skulle lära sig om Förintelsen. Men samtidigt, om man funderar på det, är det ett gigantiskt misslyckande. Vi har världens mest påkostade skola. Men ändå är det så att när ungdomar ska lära sig om något så viktigt som Förintelsen räcker skolan inte till, utan då måste vi skapa institutioner vid sidan av skolan eftersom skolan där har misslyckats. Det är klart att det är ett misslyckande. Samtidigt dök det upp en diskussion om att det var okej i fråga om Förintelsen. Sedan hade vi Sovjetunionen, ett annat land nära oss, och Sovjetkommunismens massmord. Det var ingen som uppmärksammade det. Jag minns att jag tog med mig en grupp bestående av ett 50-tal historielärare i Stockholm och reste över till Sankt Petersburg. Det var unga historielärare. De hade gått igenom lärarutbildningen. Vi besökte ett av de utrotningsläger som byggdes upp under kommunismen. Och historielärarna, de mest utbildade som vi har, sade: Det här hade vi ingen aning om. På något sätt har vi i vår iver att vara modernistiska och i vår iver att vara rationella sopat ut mycket av kunskaperna om vad som har hänt på vår kontinent i vår egen tid och trott att vi är moderna när vi inte längre lär oss detta och inte längre diskuterar det. Jag delar helt uppfattningen att dessa frågor i större utsträckning måste upp på ytan i skolan. Det handlar delvis om lärarutbildningen. Det handlar om att dessa ämnen tas upp där de naturligen kan diskuteras i skolan, och det handlar mycket om de samhällsorienterande ämnena och att de ges ett utrymme i skolan. Inom lärarutbildningen ges det också förutsättningar, både ämnesmässiga kunskaper om vad som har hänt och hur man introducerar frågorna och hur de diskuteras med eleverna för att man ska uppnå de målsättningar som Alf Svensson är ute efter. Jag är tacksam för denna interpellation. Jag delar helt och hållet den grundattityd som Alf Svensson ger uttryck för, och det är i den riktningen som regeringen arbetar.
Alf Svensson (Kd)

Anf. 121 Alf Svensson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Tack för de erkännsamma orden, och tack för det starka uttrycket för att statsrådet delar dessa synsätt. Och jag hade inte väntat mig någonting annat. Då kan man säga: Varför ställde du då frågan? Men jag menar att det är oerhört viktigt att denna fråga aktualiseras, så att vi inte säger att vi är överens om detta, och så blir det inte mycket mer. Det går säkert att utröna hos både lärare och elever, naturligtvis i synnerhet hos lärare, om de har kunskap om att brott har ägt rum och om de kan namnen på mänsklighetens marodörer. Det är ganska många som vi kan räkna upp. Men jag undrar hur mycket man sysslar med varför det kunde bli så här, komplexen bakom och orsakssammanhangen. Jag vill understryka pluralformen orsakssammanhangen. Jag vet att man inte gör det särskilt mycket. Detta sker inte på en gång, utan det börjar så sakteliga äta sig fram. Där tror jag att det skulle vara av värde om man mer tog sig tid eller fick uppmaningen att mer ta sig tid och försöka se hur det kunde bli så och varför. Det var alltså författarinnan Hédi Fried som uppmärksammade mig på detta. Jag kan gott tillstå att jag inte kände till Facing History and Ourselves, alltså en non profit -organisation som sysslar just med detta, att man också får lära sig själv vilka instinkter, vilka värderingar och vilka synsätt som man kan ha fastnat i och behöver hjälp att ta sig ur. Här har vi tidigare talat om bristen på jämställdhet, och vi har talat om mobbning och annat. I grund och botten handlar det om att vi inte riktigt har tagit till oss - jag säger vi eftersom ingen naturligtvis blir perfekt i detta avseende - att medmänniskan inte får kränkas. Människovärdet får inte kränkas. Jag är naturligtvis väldigt glad för att det står att skolan inte ska vara värdeneutral och vad som i övrigt står om människolivets okränkbarhet. Men jag måste ändå få säga att risken, som sagt, finns att det inte blir mycket mer än så. Jag tror att det skulle vara hälsosamt, jag säger det igen, om man lite till kvinns och mans fick fundera över vad det innebär i dagens praktiska liv och gärning att människolivet ska vara okränkbart och att skolan inte ska vara värdeneutral. Vi har en period bakom oss skolhistoriskt då man inte vågade tillstå att skolan inte ska vara värdeneutral. Herr talman! Jag ser naturligtvis fram emot den nya läroplanen. Jag tar det statsrådet sade som ett löfte, det vill säga att utrymmet inte ska bli mindre utan snarare större. Det här är inte något som ett parti eller en enstaka riksdagsledamot har anledning att försöka monopolisera eller förfäkta mer än andra. Jag ser det som något som vi behöver som bas för den mänskliga samlevnaden. Jag kan utan vidare tillstå, herr talman, att jag förstår att en del känner ett mått av rädsla när dessa resonemang kommer upp. Etiska och moraliska resonemang har så ofta varit pekpinnar och fördömande. Jag beklagar detta. Enligt mitt sätt att se är det ett sätt att göra livet och relationer människor emellan lättare.
Jan Björklund (Fp)

Anf. 122 Jan Björklund (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag hade precis som alla andra läst, hört, sett filmer och allt om Förintelsen. Ändå är det först när man är riktigt på plats som man verkligen förstår innebörden i det hela och börjar reflektera ordentligt. Jag var inte alls så ung längre, men det var för 15 år sedan jag var på besök i Buchenwald, koncentrationslägret utanför Weimar i dåvarande Östtyskland. Det är sant som Alf Svensson säger att det inte är lätt för en historie- eller samhällskunskapslärare. De kan lära sig att det var sex miljoner människor som dog i Förintelsen och en massa andra fakta. Men att riktigt börja grubbla över en djupare innebörd och vilka slutsatser som ska dras i dag är stora och svåra frågor. Vi ska ha respekt för att det inte är så alldeles lätt ens för utbildade lärare att göra detta. Tanken med lärarutbildningen måste vara att ge våra lärare bästa möjliga kunskap och beredskap för detta. Jag ser att Hédi Fried sitter på riksdagens läktare. Det är Hédi Fried och hennes generation av överlevande från Förintelsen som i verkligheten har sett till genom egna besök i skolorna och egna berättelser om sina egna personliga upplevelser att många tusentals svenska skolungdomar har fått uppleva detta som någon påtagligt och satt i gång diskussioner. Men som de överlevande själv säger är de överlevande från Förintelsen till åren komna. Det gäller också att denna kunskap kan föras vidare till kommande generationer. De är själva mycket engagerade i de överlevandes organisationer att föra vidare denna kunskap till sina egna barn och barnbarn, men det är naturligtvis också viktigt att den kunskapen förs in i den svenska lärarkåren. Jag uppskattar mycket Alf Svenssons interpellation och det engagemang som ligger bakom den. Jag försäkrar att regeringen tar detta på största allvar.
Alf Svensson (Kd)

Anf. 123 Alf Svensson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Tack för den samstämmighet som har dokumenterats för protokollet. Jag kan inte låta bli, herr talman, att avsluta resonemanget genom att läsa en liten passus av professor Alf Ross från boken Varför demokrati? . Hans avslutningsord lyder så här: "Kampen om demokratin försiggår således samtidigt på det moraliska, det rättsliga och det ekonomiska området. Dessa tre områden är intimt förbundna i inbördes växelverkan. Varje dag försiggår kampen på alla fronter. Det är vår tids största drama. Vi är alla medansvariga för dess utgång. Det gäller icke endast vår frihet utan också drömmen om ett lyckligare och rättfärdigare samhälle." Med de kloka orden, herr talman, ber jag att få önska statsrådet en riktigt skön, trivsam och god sommar.
Jan Björklund (Fp)

Anf. 124 Jan Björklund (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är svårt att slå detta i visdom. Jag ber att få fört till protokollet att jag instämmer i interpellantens sista inlägg.

Dokument

den 28 maj

Interpellation

2006/07:582 Respekt för fri- och rättigheter

av Alf Svensson (kd)

till utbildningsminister Lars Leijonborg (fp)

I dag tar vi för givet att elementär kunskap om Förintelsen ingår i alla ungdomars grundutbildning. Vi utgår från att alla väl vet vad begreppet Förintelsen står för och, i stort, vilka historiska skeenden den hänger samman med. De flesta av oss tar även för givet att alla känner till att FN några år efter andra världskriget och Förintelsen, 1948, antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Men vi riskerar likväl att begå ett fatalt misstag. Vi glömmer att precis som vi ständigt måste påminnas om, i varje uppväxande generation, demokratins nödvändighet och konsekvenserna av brist på demokrati, måste vi också lära och lära ut vad som verkligen menas med de ”mänskliga rättigheterna”. Vi måste känna till bakgrunden till att världssamfundet antog resolutionerna om dessa. Dessa resolutioner är odiskutabelt några av FN:s viktigaste aktstycken, vars giltighet består och vars betydelse blott ökat med åren.

Den grundläggande resolutionen om de mänskliga rättigheterna kom till efter att ett brott begåtts av en omfattning och karaktär som mänskligheten tidigare aldrig skådat. Förintelsen, dess bakomliggande ideologier och den politik som ledde fram till hur hela Europa och stora delar av övriga världen drabbades får inte falla i glömska. Vi och vår samtid lever än i dag – och troligen för lång tid framöver – med dess sviter och konsekvenser.

Regeringen Persson bildade en ny myndighet som skulle bli Forum för levande historia. Dess syfte var att skapa en instans som skulle se till att kunskapen om Förintelsen förs vidare till kommande generationer. Tanken var att lärdomar från Förintelsen och dess bakomliggande faktorer skulle hjälpa oss att förstå vår samtid och kunna analysera andra för mänskligheten förnedrande tilltag och skeenden, som exempelvis terrorn och massmördandet under Stalinepoken, i Rwanda och i Darfur.

Att lära om kommunismens brott och andra folkmord är viktigt i ett samhälle som vill värna sin demokrati. Helt nyligen har en statistisk undersökning visat att ungdomars kunskap om kommunismens framfart, fasor och ideologi är skrämmande liten.

Kunskaper om Tyskland under trettiotalet kan lära oss vad som händer när medborgarna glömmer bort att demokratin i ett land inte är för alltid given, att den måste vårdas om man vill behålla den. Varje generation måste påminnas om grunden på vilken demokratin vilar, om humanismen och de mänskliga rättigheterna.

I Tredje riket uppfostrades ungdomarna med nazismens syften för ögonen. Moraliskt agerande var bannlyst, grymhet och känslolöshet premierades, med känt resultat. En före detta SS-ledare berättar i en tv-dokumentär att han under sin utbildning på militärhögskolan förvisso lärde sig att det fanns möjlighet till ordervägran, men hur skulle han veta när detta var påkallat, var skulle han ha tagit sin moralkarta ifrån?

Sverige är ett sekulariserat land. Undervisning om etik och moraliska rättesnören är knappast något betydelsefullt. När skolan nu ska förändras borde det vara självklart att en moralkodex, en värdegrund, utifrån respekten för fri- och rättigheter får bilda grunden. Undervisning om Förintelsen kan vara den bas som kan användas i alla ämnen för att nå till diskussioner om moral. Förintelsen har relevans för varje disciplin, från SO till gymnastik, således inte enbart historia. Därför bör lärarutbildningen innefatta en obligatorisk, propedeutisk kurs, som ger kunskaper om hur vi kan dra lärdom av Förintelsen.

Undervisningen om Förintelsen handlar i synnerhet om att presentera den historiska bilden. Alltför ofta glöms det bort att det är människor som gör historia, och utan att vi förstår individen är det svårt att förstå historia. Historieundervisningen borde utgå från individen, så att var och en lär känna sig själv, sina fördomar och sina tillkortakommanden och fortsätta med interaktionen mellan individ och samhälle. Först därefter ska historia introduceras.

Detta är ett tillvägagångssätt som har sina rötter i Facing History and Ourselves (FH), en metod som startades i Boston för 30 år sedan. Skolor i flera delstater använder den med mycket goda resultat. År 1996 har FH tilldelats ett pris från Carnegie Corporation för en utvärdering. Den visar att metoden främjar ett mer vidsynt och ett mer humant medborgarskap.

•På sistone har debatterats om hur främlingsfientlighet och rasism vinner terräng i vårt samhälle, också i politiska kretsar.

•I de nya läroplanerna är det enligt min uppfattning nödvändigt att ge elever insikt i faran med antidemokratiska strömningar. Med de instrument som FH ger får läraren en god möjlighet att avslöja förakt för människovärdet.

Kommer statsrådet, som har beslutat att satsa på utveckling av lärarkompetens, att se till att undervisningen om Förintelsen – föraktet för mänskliga fri- och rättigheter – blir en del av den?