resegarantin

Fru talman! Petra Gardos har frågat näringsmi- nister Björn Rosengren vad han avser att göra för att lösa resegarantifrågan på ett sådant sätt som inte hämmar svenskt småföretagande och inte heller drab- bar konsumenterna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Syftet med resegarantilagen (1972:204) är att ge konsumenterna ett skydd mot förluster de kan drab- bas av om ett reseföretag får svårigheter med att be- tala sina skulder. Därför ska de företag som anordnar eller förmedlar resor som omfattas av lagen ställa säkerhet för sin verksamhet. Resegarantilagen bygger i stora delar på EG:s paketresedirektiv (rådets direktiv 90/314/EEG). Regeringen har nu, som Petra Gardos påpekat, fö- reslagit riksdagen att resegarantilagen även ska till- lämpas på paketreseliknade resor (prop. 2001/02:138 Utökad resegaranti för konsumenter). Ett sådant förstärkt konsumentskydd är mycket angeläget, efter- som det har blivit allt vanligare att konsumenter sätter ihop sina egna resor i stället för att köpa färdiga pa- ketresor. Denna trend har förstärkts ytterligare genom att man numera kan köpa resor på Internet. Den föreslagna utvidgningen av lagens tillämp- ningsområde är också angelägen eftersom den bidrar till att skapa en förbättrad konkurrensneutralitet i resegarantisystemet. Resegarantilagens nuvarande tillämpningsområde innebär nämligen en risk för att vissa reseföretag medvetet försöker kringgå lagstift- ningen genom att marknadsföra separata tjänster, t.ex. flyg och hotell var för sig. Eftersom dessa företag i dag inte behöver ställa någon resegaranti, vinner de konkurrensfördelar. Regeringen föreslår dessutom att de minimibelopp på 50 000 respektive 200 000 kr, som gäller i dag, tas bort. Enligt gällande rätt krävs det särskilda skäl för att Kammarkollegiet ska kunna bestämma resegaran- tins storlek till ett lägre belopp. Minimibeloppens avskaffande kommer att skapa ett mer flexibelt ga- rantisystem och bör leda till att säkerheten i flera fall kan fastställas till lägre belopp än vad som är möjligt i dag. Detta innebär kostnadssänkningar för framför allt de små företagen i resebranschen. Regeringens lagförslag innebär också att rättssä- kerheten stärks för reseföretagen. De kommer nämli- gen att kunna överklaga Kammarkollegiets beslut i ärenden om ställande av säkerhet till domstol. Frågan om garantisystemets utformning har över- vägts i flera utredningar och lagstiftningsärenden. Bl.a. har alternativa fond- och försäkringslösningar diskuterats. I en proposition (prop. 1995/96:182 Stärkt konsumentskydd i resegarantilagen) som överlämnades till riksdagen 1996 gjorde regeringen bedömningen att inte gå fram med det förslag om en fondkonstruktion som utarbetats av en arbetsgrupp inom Civildepartementet. Ett avgörande skäl för regeringens ställningstagande den gången var resul- tatet av remissbehandlingen, där företrädare för både stora och små reseföretag hävdade att det svenska resegarantisystemet står sig väl i jämförelse med andra länders system. Den nu aktuella Resegarantilagsutredningen kom fram till att det nuvarande systemet i huvudsak bör bibehållas. Utredningen presenterade inte några alter- nativa förslag i form av exempelvis en fond- eller försäkringslösning. En övervägande majoritet av remissinstanserna delade utredningens bedömning eller lämnade den utan invändning. Regeringen har därför inte föreslagit några förändringar av garantisy- stemet. Men jag kan försäkra Petra Gardos att jag noga kommer att följa utvecklingen och ta initiativ till att på nytt se över utformningen av systemet om det skulle behövas.

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag tycker att det är bra att det finns en resegaran- tilag. Den kritiserar eller ifrågasätter jag inte, utan kritiken gäller snarare hur det nya lagförslaget ser ut med tanke på de små företagen. Enligt min mening binder resegarantin mycket kapital utan att den utnyttjas. Det är alltså det jag ifrågasätter. Låt mig ta ett exempel. En kvinna startade på äldre dar, som hon själv ut- trycker det, ett företag som arrangerar trädgårdsresor både inom Sverige och i Europa. Trädgårdstrenden, liksom upplevelsetrenden, växer stadigt enligt henne. Intresset för hennes resor har också ökat och är nume- ra ganska stort. Hon flyger med SAS, dvs. reguljärt. Ändå måste hon ha samma resegaranti som de stora charterbola- gen. För fem planerade resor förra året hade hon stundtals krav på en garanti på över 800 000 kr, vilket hon tycker är ganska betungande. Det är ganska mycket pengar för ett litet företag. Detta kan jämföras med arrangörer som My Travel, Vingresor, Always och andra, vilka har kapital som de kan avsätta för resegarantin. Apolloresor hade som mest 200 miljoner kronor deponerade på banken för resegarantin. Om någonting hade inträffat skulle det ha kostat dem 140 miljoner kronor att ta hem alla resenärer. Vi är helt eniga om att konsumenterna självklart ska komma hem. Det vore väl illa annars. Men jag tycker inte att detta står i proportion till vad man vill åstadkomma för att skydda konsumenterna. Jag ser inte heller att man har lyssnat på alla i samband med remissbehandlingen. Föreningen Sve- rige Turism har lämnat in en stor bibba som det inte har tagits någon notis om. Vi har i lagutskottet fått föredraget för oss varför man inte gjorde det. Det framkom också hur mycket företagen får betala för resegarantin. I remissrundan ansåg Kammarkollegiet att garan- tibeloppet skulle vara högre än tidigare, dvs. det som nu föreslås tas bort. Med tanke på rättssäkerheten undrar jag hur rättssäker man kan vara när reseföreta- gen ska ställa säkerheter i form av garantibelopp.

Fru talman! Man kan säkert, som Petra Gardos nämner, hitta exempel på enskilda företagare som tycker att de har fått ställa alldeles för stora säkerhe- ter jämfört med vilka risker de anser att konsumen- terna kan drabbas av i den verksamhet som de erbju- der. Det är omöjligt för mig att gå in på enskilda fall där Kammarkollegiet har gjort bedömningar. Jag kan bara konstatera att här finns en inbyggd konflikt som inte går att bortse från. Den handlar om att små ny- startade företag inom denna bransch inte har en histo- ria och ett namn att värna om. Därmed utgör de rim- ligen en större risk för den enskilde resenären. Detta måste man väga in. Det kan visserligen tyckas som en tung ekono- misk börda för mindre företag att behöva ställa säker- heter, men om vi ska kunna garantera en viss grund- läggande trygghet för våra charterresenärer och andra resenärer måste vi se till att vi kan ta hem dem om någonting händer. Det har inträffat en del otrevliga historier tidigare, även om det är fråga om undantagsfall. Resegaranti- lagsutredningen tillsattes just för att vi hade erfaren- heter av att systemet inte var tillräckligt bra tidigare. Jag vill också säga, möjligtvis till glädje för små- företagare och andra som känner att systemet i dag är betungande, att förslagen till förändringar rimligen av dem måste ses som förbättringar, eller åtminstone som steg åt rätt håll. Vi ökar rättssäkerheten. Om man tycker att man har fått ett felaktigt beslut av Kammarkollegiet kan det överklagas. Förslagen innebär också större flexi- bilitet jämfört med nuvarande förhållanden. Kam- markollegiet kan ta in fler faktorer t.ex. vid bedöm- ningen av vilken sorts säkerhetskrav man ska ställa på enskilda företag jämfört med vad som gäller i det nuvarande systemet. När vi väl har fått se systemet i kraft ett tag tror jag att erfarenheterna kommer att visa sig vara väldigt goda. Självfallet har vi lyssnat på synpunkter. Nu är jag inte riktigt medveten om hur det är med det Petra Gardos tar upp om behandlingen av ett enskilt re- missvar. Vi har fått in en mängd synpunkter. Även om synpunkter kommer in efter remisstidens slut brukar vi försöka beakta dem. Jag känner mig fullt till freds med att regeringens förslag till ny resegarantilag tar tillvara de goda idéer, uppslag och erfarenheter som har kommit samtliga parter.

Fru talman! Också jag värnar om rättssäkerheten. Jag ska ställa mig här i talarstolen igen om några minuter och diskutera just rättssäkerheten i ett annat ämne. Statsrådet Lejon säger att man ska värna om att konsumenterna ska kunna komma hem. Det var vi eniga om. Men det är samtidigt konsumenterna som får betala resegarantin. De pengarna kommer inte från himlen, utan den kostnaden läggs självklart på kon- sumenterna. Frågan är om resorna blir så dyra att de stora bo- lagen därför kan bli ännu större. Då känns det som att regeringen återigen värnar om de stora bolagen. Men de små företagen och de människor som inte har fullt lika mycket pengar som alla andra som har råd att åka kommer i kläm. Bankerna lånar t.ex. ut pengar för att täcka resega- rantin till en ränta av 8 %. Pengarna sätts in på ett konto hos banken med en ränta på 2 %. Mellanskill- naden blir en kostnad för företagen, trots att pengarna aldrig lämnar banken. Dessutom kostar garantiutfäs- telsen 2 %. Nystartade småföretag har självklart svårt att ställa dessa säkerheter. Det är klart att det blir kon- sumenten som betalar. Det tycker inte jag är bra. Jag hoppas att statsrådet också tittar på det. Statsrådet sade i sitt svar att hon självklart följer upp frågan, och det hoppas jag verkligen. Det var inte ett litet enskilt remissvar som skicka- des in, utan det var en stor lunta. Det kom in före remisstidens utgång. Man kom med en mängd syn- punkter som tydligen inte ens hade noterats. Det tycker jag är synd. Där fanns det enkla lösningar, och det var inte bara gnäll. Det är väldigt synd att man inte har tittat på det.

Fru talman! När det gäller det sista, som jag inte var riktigt uppdaterad på förut, kan jag konstatera att vi nog har haft med också deras synpunkter i vårt arbete. Vi refererar inte i propositionen till alla re- missinstanser. Det skulle bli ogörligt om många säger liknande saker. Men jag tror inte att det är något stör- re bekymmer där. Vi har lyssnat noga på de syn- punkter vi har fått. Det är bl.a. erfarenheterna från branschen som måste vara underlaget för de förslag vi lämnar. Precis som Petra Gardos säger kommer vi självfallet från regeringens sida när vi följer upp detta att se på lag- stiftningen och verkningarna av den både ur ett kon- sumentperspektiv och ett företagarperspektiv. Petra Gardos säger att det känns som om vi från regeringen sida mer värnar om de stora företagen än om de små och konsumenterna. Vi har lagt fram de här förslagen utifrån perspektivet att framför allt värna konsumenterna och att se till att det blir ett konkurrensneutralt och rättssäkert system. Jag vill nog påstå att vi har lyckats ganska väl med alla de tre målsättningarna. Konkurrensverket har t.ex. i sitt remissvar starkt betonat att förslaget som det ser ut nu lever upp till högt ställda krav på konkurrensneutralitet.

Fru talman! Jag behöver inte repetera vad jag har sagt. Jag hoppas på det Britta Lejon har sagt om att hon kommer att följa upp detta. Det har hon lovat. Jag hoppas innerligt att det gynnar konsumenterna och självklart också de små företagen.