Anf. 67 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Även jag har träffat Pontus Hübinette och dessutom hans bror Lukas, dels för att det är viktigt att visa stöd, dels för att lyssna på deras erfarenheter som en del i faktainsamlingen för den proposition som kommer. Jag delar därför helt Monica Greens beskrivning av hur viktiga dessa frågor är. De är helt centrala.
Jag delar också helt Monica Greens beskrivning av olycksfrekvenser och att soldater blir skadade även i verksamheten i landet. Vi har haft en bedrövlig situation på helikoptersidan under ett antal år som många nu arbetar med att ställa till rätta.
I den utredning som vi nu har som grund för den kommande propositionen, Veteransoldatutredningen, finns det ett förslag som möter just det som Monica Green efterfrågar. Det handlar om att Försvarsmaktens ansvar för att utreda och koordinera stödåtgärder ska förtydligas och att stödet till soldater som skadas till följd av tjänstgöring inte längre ska begränsas i tid, skriver utredningen. I stället ska dessa stödåtgärder pågå så länge behovet kvarstår. Det är väl en synpunkt som direkt möter det som Monica Green tar upp i sin interpellation.
Lagen om utlandsstyrkan i Försvarsmakten har funnits i tio år. Då ersatte den i sin tur en äldre förordning. År 2003 gjordes det några mindre ändringar i lagen, och där regleras samhällets och Försvarsmaktens ansvar för soldater i internationell verksamhet. Lagen ger däremot inte längre, menar regeringen, den helhetssyn som vi eftersträvar. Därför har alliansregeringen under sina tre år vid makten tillsatt Veteransoldatutredningen som gjort en mycket ingående och omsorgsfull genomgång av hela det veteransoldatpolitiska området. Vi har remissbehandlat utredningen med ett positivt utfall generellt, vill jag säga. Vi har fortsatt beredningen för att kunna lägga fram en proposition för riksdagen med nya förslag om en bättre veteransoldatpolitik.
Fru talman! Jag vill också ta upp en annan aspekt som jag tycker är viktig. Det är riksdagen och regeringen som har det yttersta ansvaret för den personal som vi skickar till fredsfrämjande verksamhet utomlands. I det ansvaret ligger såklart att staten ska se till att soldaterna får rätt förutsättningar för att lösa sina uppgifter. Staten ansvarar för att förberedelserna är de bästa, att omhändertagandet fungerar men också för att personalen ska veta att den har politikens stöd före, under och efter en insats. Det är väldigt angeläget att soldaterna när de gör en insats känner att de har fullt stöd från hemmaplan. Därför tycker jag att det var bra att Monica Green markerade det.
Våra förband genomför insatser som sker i enlighet med folkrättens regler och de bestämmelser som politiken har lagt fast för insatsen. Soldaterna är ofta i ett utsatt läge och långt hemifrån. De är separerade från sin familj. Stödet från familj och anhöriga är helt ovärderligt. Men det är också jätteviktigt att våra soldater känner ett uttryckligt stöd från dem som har beslutat om insatsen, det vill säga regering och riksdag.
Att vi står upp för våra insatser, förklarar dem och försvarar dem, att vi ger ett erkännande till de soldater som väljer att ta risker för att värna andras säkerhet och att vi visar vår tacksamhet mot dessa soldater tycker jag också är en alldeles central del i en bra och välfungerande veteransoldatpolitik.
Vi har en tradition i Sverige av brett stöd i riksdagen för de insatser som Sverige gör. Därför tycker jag att det var väldigt bra att Socialdemokraterna på sin kongress nyligen markerade att de fortsatt kommer att ge sitt stöd till insatsen i Afghanistan, som är den insats där Pontus, som Monica Greens interpellation utgick ifrån, faktiskt verkade.