Rehabilitering för soldater i utlandstjänstgöring

Interpellationsdebatt 6 november 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 65 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att ingen soldat och officerare ska hamna mellan stolarna och för att alla ska få den bästa rehabiliteringen efter traumatiska upplevelser. Jag känner stor stolthet över de män och kvinnor som under årens lopp tjänstgjort i internationella krishanteringsinsatser. De har gjort betydelsefulla insatser för människor i utsatta områden och för freden och de förtjänar stor erkänsla för sin insats. Några har fått betala ett högt pris genom att de skadats under tjänstgöringen. Sedan 1948 har 76 svenskar förlorat livet, varav 15 i strid. För att få ett underlag för att kunna utveckla vårt omhändertagande av veteransoldater tillsatte regeringen 2007 Veteransoldatutredningen. Den skulle lämna förslag till en svensk veteranpolitik, det vill säga ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser. I sitt slutbetänkande hösten 2008 lämnade utredningen förslag på en rad områden (SOU 2008:91). Det gällde bland annat rekrytering och insatsfrekvens, arbetsmiljö och risker, det medicinska omhändertagandet, Försvarsmaktens ansvar att följa upp dem som deltagit i internationella insatser, ansvaret för rehabilitering, stödet till anhöriga och statens erkännande till dem som deltagit. Vidare föreslog utredningen att den nuvarande lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten ska ersättas med en ny lag. Utredningens betänkande har remissbehandlats och remissinstanserna var i allmänhet positiva till förslagen. Regeringen kommer att lämna en proposition till riksdagen i början av 2010. Vissa av Veteransoldatutredningens förslag har emellertid redan genomförts. I det nya försvar som riksdagen har beslutat om kommer inte längre en särskild utlandsstyrka att behövas (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09: FöU10, rskr. 2008/09:292). Samma förband kommer i stället att kunna användas i landet, i närområdet och i insatser utanför närområdet. Genom en ökad professionalism - i meningen rätt utbildning, övning och utrustning - kommer soldaterna att bli bättre förberedda för att lösa sina uppgifter i internationella insatser. Samtidigt kommer stödet efter insats att stärkas genom en bättre veteransoldatpolitik.

Anf. 66 Monica Green (S)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Anledningen till att jag har både skrivit en interpellation och väckt en motion i frågan om rehabilitering för skadade soldater är att jag har träffat en av dem. Jag har träffat Pontus Hübinette från Skaraborg som är förlamad från halsen och nedåt efter att ha varit i Afghanistan. Pontus och hans gode man har beskrivit den jobbiga tid som de har varit med om och hur de har bollats mellan olika huvudmän. Det är sjukvården, kommunen och försvaret. Det har inte flutit på lätt på något sätt, utan det har varit en oerhört jobbig tid. Förutom det jobbiga med att faktiskt vara förlamad och behöva hjälp med allting har det också varit väldigt jobbigt för Pontus att få den rehabilitering han behöver. Det är bakgrunden till att jag har skrivit interpellationen och också väckt en motion i frågan. Trots att det är över 100 000 svenskar som har gjort FN-tjänst i utlandet finns det alltså brister i rehabiliteringen när någon har skadats eller upplevt traumatiska händelser. Det kan handla om komplexa konflikter, och det kan också vara så att gränsen mellan det civila och soldaterna är flytande. Det kan vara en av förklaringarna till att det är svårt att se var helhetsansvaret ska ligga. Det finns exempel på svårt handikappade och förlamade soldater som inte får den rehabilitering som de behöver när de kommer hem. Kommunerna, landstingen, regionerna och försvaret har olika ansvar, men ingen har helhetsansvaret. Dessa soldater är värda den allra bästa vården. Jag delar alltså försvarsministerns uppfattning att vi ska visa vår uppskattning för dem som faktiskt ställer upp när FN kallar. Vi ska då vara beredda att göra en insats från Sveriges sida för fredsbevarande styrkor. Då gäller det också att se till att dessa människor får en bra vård och en bra rehabilitering om de skulle skadas när de är utomlands. Det kan naturligtvis också hända inom landet när människor gör sin värnplikt. Därför måste det finnas ett tydligt helhetsansvar oavsett var eller när det sker en olycka eller någon upplever en traumatisk händelse. Det kan vara olika typer av hjälp som man behöver. Det kan vara fråga om ledsagare, psykologer, transporter eller olika typer av specialkompetens. Försvarsmakten har en del av detta. Men är det ett långt sjukdomsförlopp fungerar inte systemet, och försvaret kan inte hjälpa till eftersom de berörda befinner sig inom sjukvården. Det som jag efterlyser är helhetsansvaret. Jag hoppas att vi med denna diskussion och debatt, och även med den proposition som kommer under våren, kan reda ut detta.

Anf. 67 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Även jag har träffat Pontus Hübinette och dessutom hans bror Lukas, dels för att det är viktigt att visa stöd, dels för att lyssna på deras erfarenheter som en del i faktainsamlingen för den proposition som kommer. Jag delar därför helt Monica Greens beskrivning av hur viktiga dessa frågor är. De är helt centrala. Jag delar också helt Monica Greens beskrivning av olycksfrekvenser och att soldater blir skadade även i verksamheten i landet. Vi har haft en bedrövlig situation på helikoptersidan under ett antal år som många nu arbetar med att ställa till rätta. I den utredning som vi nu har som grund för den kommande propositionen, Veteransoldatutredningen, finns det ett förslag som möter just det som Monica Green efterfrågar. Det handlar om att Försvarsmaktens ansvar för att utreda och koordinera stödåtgärder ska förtydligas och att stödet till soldater som skadas till följd av tjänstgöring inte längre ska begränsas i tid, skriver utredningen. I stället ska dessa stödåtgärder pågå så länge behovet kvarstår. Det är väl en synpunkt som direkt möter det som Monica Green tar upp i sin interpellation. Lagen om utlandsstyrkan i Försvarsmakten har funnits i tio år. Då ersatte den i sin tur en äldre förordning. År 2003 gjordes det några mindre ändringar i lagen, och där regleras samhällets och Försvarsmaktens ansvar för soldater i internationell verksamhet. Lagen ger däremot inte längre, menar regeringen, den helhetssyn som vi eftersträvar. Därför har alliansregeringen under sina tre år vid makten tillsatt Veteransoldatutredningen som gjort en mycket ingående och omsorgsfull genomgång av hela det veteransoldatpolitiska området. Vi har remissbehandlat utredningen med ett positivt utfall generellt, vill jag säga. Vi har fortsatt beredningen för att kunna lägga fram en proposition för riksdagen med nya förslag om en bättre veteransoldatpolitik. Fru talman! Jag vill också ta upp en annan aspekt som jag tycker är viktig. Det är riksdagen och regeringen som har det yttersta ansvaret för den personal som vi skickar till fredsfrämjande verksamhet utomlands. I det ansvaret ligger såklart att staten ska se till att soldaterna får rätt förutsättningar för att lösa sina uppgifter. Staten ansvarar för att förberedelserna är de bästa, att omhändertagandet fungerar men också för att personalen ska veta att den har politikens stöd före, under och efter en insats. Det är väldigt angeläget att soldaterna när de gör en insats känner att de har fullt stöd från hemmaplan. Därför tycker jag att det var bra att Monica Green markerade det. Våra förband genomför insatser som sker i enlighet med folkrättens regler och de bestämmelser som politiken har lagt fast för insatsen. Soldaterna är ofta i ett utsatt läge och långt hemifrån. De är separerade från sin familj. Stödet från familj och anhöriga är helt ovärderligt. Men det är också jätteviktigt att våra soldater känner ett uttryckligt stöd från dem som har beslutat om insatsen, det vill säga regering och riksdag. Att vi står upp för våra insatser, förklarar dem och försvarar dem, att vi ger ett erkännande till de soldater som väljer att ta risker för att värna andras säkerhet och att vi visar vår tacksamhet mot dessa soldater tycker jag också är en alldeles central del i en bra och välfungerande veteransoldatpolitik. Vi har en tradition i Sverige av brett stöd i riksdagen för de insatser som Sverige gör. Därför tycker jag att det var väldigt bra att Socialdemokraterna på sin kongress nyligen markerade att de fortsatt kommer att ge sitt stöd till insatsen i Afghanistan, som är den insats där Pontus, som Monica Greens interpellation utgick ifrån, faktiskt verkade.

Anf. 68 Monica Green (S)

Fru talman! Försvarsministern och jag delar uppfattningen att det är viktigt att de som åker ut och ställer upp när FN kallar - det är faktiskt under FN-mandat som de ställer upp - ska få både stöd och hjälp. Särskilt viktigt är det när de har blivit skadade. När jag träffade Pontus och hans bror Lukas träffade jag även den gode mannen som också jobbar hårt för att Pontus ska få en bra rehabilitering. Han nämnde när det gäller soldater som har tjänstgjort utomlands att det finns andra länder som ser till att dessa soldater innan de kommer tillbaka till hemlandet får vara på något ställe där de får summera det som har hänt, lämna över till andra, diskutera med specialister och psykologer och få ett avslut på den insats som de har gjort. Är det någonting som försvarsministern har med i sitt kommande förslag och proposition? Det skulle vara intressant att veta. Jag har förstått att andra länder jobbar med den principen. Eftersom man i detta fall som jag har varit i kontakt med upplever att det inte finns någon röd tråd, alltså att det inte flyter på utan att man måste jobba sig till varje insats, efterlyser jag det. Jag välkomnar om det ska bli så nu och om det förslag som kommer till våren innehåller det. Man kan alltså inte peka på att det har brustit på ett särskilt ställe, utan det handlar om att det är så många olika instanser och att det inte finns någon som tar ett helhetsansvar, alltså den röda tråd som säger att man först borde göra en sak och sedan nästa steg i rehabiliteringen så att denna person kan komma tillbaka till ett normalt liv eller tillbringa en del av tiden på ett arbete och så vidare. Det är alltså den röda tråden och detta helhetsansvar som jag eftersträvar. Om det är det som försvarsministern menar ska komma välkomnar jag det. Jag förutsätter att vi kan fortsätta diskussionen om sådana insatser om förslaget inte innehåller det.

Anf. 69 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Jag nämnde tidigare vad som sades i utredningen när det gäller exakt den aspekten. Jag upprepar därför inte det. Låt mig dock säga att Försvarsmakten bär ansvaret för sin personal. Det är väldigt mycket som sker redan nu i form av återträffar och debriefing. Men låt oss vidga perspektivet lite grann. Det säger sig självt att när Sverige väljer att skicka militär utomlands är det därför att säkerhetssituationen kräver det. Det är därför som vi gör en militär insats. Då är det viktigt att vi har en politik för personalen inte bara efter utan faktiskt också före och under insatsen. I den kommande propositionen kommer regeringen att redovisa en samlad politik på detta område. Det är faktiskt första gången det görs, trots att Sverige så länge - det är ett antal decennier - har gjort internationella insatser. Politiken ska omfatta alla delar av kedjan - före, under och efter. Det vore att förenkla det att bara titta på en del i kedjan, det vill säga den efter. Alla delarna behövs nämligen. Inför en insats handlar det om att rekrytera rätt personer. I det nya försvaret kommer vi att ha kontrakterade och stående förband. Män och kvinnor söker sig frivilligt till försvaret och dessa förband, som ska kunna göra insatser både i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Här är ansvaret att de ska ges rätt utbildning och rätt övning före insats för att vara väl förberedda. Det handlar också om att de måste ha rätt materiel och ledning under insats. Det måste finnas en fungerande sjukvårdskedja i insatsområdet, vilket vi ordnar både med egna resurser och i samverkan med andra länder. Lika viktigt som att ta hand om de fysiska, tydliga skadorna är det att kunna ta hand om den risk för psykisk påverkan som kan uppstå vid skarpa händelser i insatser. Det kan handla om att tidigt förebygga gryende kriser hos en individ eller grupp eller att kunna ge stöd när någon större, allvarligare händelse har inträffat. Ett exempel är att Veteransoldatutredningen föreslog att den nordiska stridsgruppen 2008 skulle förses med en missionspsykolog. Regeringen delade den uppfattningen och uppdrog åt Försvarsmakten att genomföra förslaget. Sverige ska också ha beredskap att skicka ut mer omfattande psykologstöd om en traumatisk händelse skulle inträffa. Det finns alltså ingen anledning att vänta med att debriefa en grupp eller individ efter en större händelse, utan det måste ske redan under insatsens gång. Den sista delen i kedjan är den Monica Green i dag tar upp. Den är också rätt och relevant, men den måste vara en del i en helhet. Det är omhändertagande efter hemkomsten. Den som drabbas av en fysisk skada ska ges vård och rehabilitering. Här har inte bara Försvarsmakten utan också sjukvården och Försäkringskassan ett ansvar, och det finns förslag från utredningen som stärker denna koordinering. Det gäller också att hjälpa dem som fått psykiska skador, och vi vet av erfarenhet att det kan dröja innan en sådan skada upptäcks - det kan komma senare i livet. Det är därför angeläget att de som deltagit i internationella insatser följs upp inte bara under kort utan under längre tid. Ytterligare en pusselbit jag gärna vill nämna är veteransoldatorganisationerna, som har en väldigt viktig roll. Det kan vara naturligare för en veteransoldat att tala med en annan som gjort internationell insats och kan dela erfarenheten. Till exempel finns Fredsbaskrarnas kamratstödjare, som själva har deltagit i internationella insatser. Min poäng i detta inlägg, fru talman, är alltså att helhetssynen är väldigt viktig. Vi ska använda alla relevanta resurser för att skapa bästa tänkbara stöd för kvinnor och män som deltar i internationella insatser.

Anf. 70 Monica Green (S)

Fru talman! Jag delar den uppfattningen; naturligtvis är hela kedjan viktig. Det är också viktigt vilka man rekryterar och att man ser till att de är väl förberedda på vad som skulle kunna hända och de traumatiska upplevelser de kan vara med om. Dessa personer måste vara psykiskt starka så att de orkar med det. Även om man rekryterar rätt kvinnor och män kan det dock inträffa olyckor, skador och traumatiska upplevelser som inte går att förebygga. Då måste dessa personer ha den bästa vården, och vi måste ha en helhetssyn så att de slipper bollas mellan Försäkringskassan, landstingen, sjukvården i regionen, kommunen och försvaret. Det ska finnas en röd tråd. Det måste gå till på det sättet. Dessutom: Även om det är viktigt att vi ställer upp för dem som ställer upp i internationella styrkor kan det också, som vi tidigare varit inne på, inträffa saker på svenska regementen också. Jag kommer att återkomma med en interpellation i en helt annan fråga, nämligen att sexuella trakasserier förekommer inom försvaret. Det är något vi absolut inte kan ställa upp på eftersom vi vill att både män och kvinnor ska kunna göra en bra insats inom försvaret. Då ska sexuella trakasserier bara inte få förekomma. Det tänker jag dock återkomma till i en annan interpellation. Denna interpellation handlar om den röda tråden och att ställa upp för dem som blivit drabbade. Vi ska se till att de får den allra bästa vården och slipper hamna mellan stolarna. Jag välkomnar den proposition som kommer till våren.

Anf. 71 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Interpellationen handlade om en viktig aspekt i veteransoldatpolitiken, nämligen vård och uppföljning efter insats, efter att något har hänt. Det är såklart en viktig pusselbit. Jag har i den här debatten försökt lägga till två andra perspektiv också, nämligen förberedelserna inför insats och det stöd som sker under insats. De är lika viktiga. Det finns faktiskt ytterligare en aspekt. I och med att det nya försvaret kommer att bygga på frivillig rekrytering handlar det väldigt mycket om att Försvarsmakten måste arbeta med att ständigt vara en attraktiv arbetsgivare med generellt bra och sunda villkor för män och kvinnor. Det är viktigt för att kunna attrahera rätt personer att söka sig till försvaret och de nya stående och kontrakterade förbanden. Försvarsmakten blir då konkurrensutsatt bland alla andra arbetsgivare som också jobbar för att erbjuda goda villkor för sina anställda. En del i detta är omsorgen om de anställda, och det är mycket det vi har talat om i dag. Det är särskilt viktigt när det som i detta fall handlar om en per definition riskfylld och faktiskt ibland också farlig verksamhet. Man måste från myndigheten Försvarsmaktens sida kunna visa dem som överväger att söka sig till Försvarsmakten att man verkligen gör allt för att kunna erbjuda de bästa förutsättningarna för att klara uppgifterna och också vad gäller stöd om någon blir sjuk eller skadad i nationell eller internationell verksamhet. I den proposition som regeringen kommer att lämna i början av nästa år kommer vi att redovisa en samlad svensk veteransoldatpolitik. Den kommer att innehålla både förslag om förbättrad lagstiftning och en utökad helhetssyn för de enskilda soldaterna i alla perspektiv - före, under och efter internationella insatser.

den 26 oktober

Interpellation

2009/10:67 Rehabilitering för soldater i utlandstjänstgöring

av Monica Green (s)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Sverige ställer upp när de internationella samfunden kallar. Över hundra tusen svenskar har tjänstgjort som FN-soldater i utlandet och Sverige prioriterar den typen av internationella insatser. Det kan handla om komplexa konflikter där gränsen mellan civila och soldater är flytande. Det närmaste i tid för Sverige är deltagandet i Afghanistan.

Det har dock funnits brister i sättet som man tar hand om soldaterna och officerare när de kommit hem igen. Skadade svenskar kommer hem och hamnar mellan stolarna. Det finns exempel på svårt handikappade, förlamade soldater som inte får den rehabilitering som de behöver när de kommer hem. Kommunen, landstingen och försvaret har olika ansvar men ingen har helhetsansvaret.

Vad avser försvarsministern att göra för att ingen soldat och officerare ska hamna mellan stolarna och att alla får den bästa rehabiliteringen efter traumatiska upplevelser?