Regeringsarbetet och styrningen av Regeringskansliet

Fru talman! Patrik Björck har frågat statsministern om han kan redogöra för hur Regeringskansliets löneprinciper kom till och om dessa principer kommer att tillämpas. Frågan har ställts mot bakgrund av en debattartikel i Dagens Nyheter. Interpellationen har överlämnats till mig.

Lönedirektiven tas fram som ett led i det årliga arbetet med att se över lönen för de medarbetare som omfattas av ramavtalet för lönesättning i staten. Direktiven innehåller bland annat de principer och verksamhetsprioriteringar som ska ligga till grund för lönesättningen. För Regeringskansliet är detta ett viktigt instrument för att kunna rekrytera, motivera, utveckla och behålla skickliga medarbetare.

I myndigheten Regeringskansliet är det förvaltningschefen och organisationen under honom som ansvarar för att ta fram direktiven. I arbetet med dessa görs inledningsvis en analys av myndighetens kompetensförsörjningsutmaningar, varvid behovet av prioriteringar tydliggörs. I det arbetet deltar departementen och de fackliga organisationerna. En dialog förs även med Regeringskansliets politiska ledning där inriktningen stäms av på en övergripande nivå. Processen för att ta fram årliga lönedirektiv har varit densamma under en längre tid.

Avsikten har inte varit att den omständigheten att man arbetar med genomförandet av Tidöavtalet i sig skulle ge medarbetare högre lön. Fördelningen av det ekonomiska utrymmet speglar inte heller någon sådan ambition.

Höstens lönerevision är i sitt slutskede. Liksom tidigare år har man prioriterat skickliga medarbetare som har presterat väl och åstadkommit efterfrågade resultat inom alla verksamhetsområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som framgick av svaret har jag frågat statsministern om han kan redogöra för hur Regeringskansliets löneprinciper kom till och om dessa principer kommer att tillämpas. Det är lite sorgligt att det inte är statsministern som är här och svarar på den fråga som är ställd till statsministern.

Den som är noggrann och lyssnar på vad som sägs i talarstolen kan konstatera att civilministern i den tidigare interpellationsdebatten, med Niklas Karlsson, förklarade varför det var han som svarade på den interpellation som Niklas Karlsson ställt till finansministern. I sitt svar, fru talman, till Niklas Karlsson säger civilministern: "Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen." Man kan ha en viss förståelse och respekt för att den som har frågorna i regeringen också är den som tar dialogen med riksdagens ledamöter. Interpellationsdebatter är ju en del av riksdagens kontrollmakt över regeringen och ska tas på stort allvar. Då känns det naturligtvis seriöst och bra att det är civilministern som kommer hit till kammaren och tar debatten med ledamöter om frågor som civilministern har ansvar för.

Fru talman! Jag återgår till den interpellation som jag har ställt till den av riksdagen utvalde statsministern. Statsministern har i sin tur utsett sina regeringsledamöter, som ska kunna ställas till svars av riksdagen, till exempel i interpellationsdebatter.

Statsministern är inte bara regeringschef. Statsministern är också chef för Regeringskansliet. I vilken del av Erik Slottners ansvarsområden ingår det att vara regeringschef? Är civilminister Erik Slottner också vice statsminister? Är civilministern också vice kanslichef? I vilken del är det som civilminister Erik Slottner kommer och tar över det här ansvaret från statsministern?

Är det så att vi har en statsminister som helt enkelt väljer att inte ta ansvar för de uppgifter som åligger statsministern? Då är det en viktig signal inte bara till riksdagen utan också naturligtvis till väljarna, som ytterst har att ställa krav på att vår konstitution fungerar och att riksdagen har möjlighet att kontrollera regeringen genom till exempel interpellationsdebatter. Därför måste frågan, fru talman, som jag hoppas att jag får svar på här vara: I vilken roll är det som civilministern övertar statsministerns ansvar, och är det generellt så att det är civilministern som ska leda regeringen och Regeringskansliet? Är det så vi ska tolka det här?

Nu är det här tyvärr inte en engångsföreteelse, utan statsministern smiter undan sitt ansvar och lämnar över interpellationer till ministrar som inte har ansvar för det som interpellationerna avser. Det här är allvarligt, tycker jag, fru talman, och det är någonting som man borde fundera över. Kanske borde talmanspresidiet fundera över detta och föra en dialog med Regeringskansliet om hur riksdagens viktiga kontrollmakt hanteras.

Fru talman! Nu blev det här ett inlägg från Patrik Björck om själva formfrågan. Den kommer jag inte att kommentera så mycket mer än genom att säga att jag har fått den här interpellationen given till mig. Det har förmodligen att göra med att jag i min roll som civilminister har ansvar för den statliga arbetsgivarpolitiken. Sedan är det så att det inte är någon minister som i sig är ansvarig för lönedirektiv och sådant, eftersom det inte är en politisk fråga; det är ingen minister som sätter löner. I och med att frågan i sig inte är politisk är det kanske inte självklart vilken minister som ska besvara interpellationen. Men eftersom statlig arbetsgivarpolitik ligger under civilministern finns en logisk koppling till att jag får svara på den här interpellationen. Det är den kommentar jag ger i formfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Detta inlägg var väl kanske vad man kunde förvänta sig. Men det är ju faktiskt så att statsministern ytterst är ansvarig för både Regeringskansliet och regeringen. Jag skulle kunna förstå om det hände vid något enstaka tillfälle, om statsministern var sjuk eller hade några andra uppdrag som gjorde att det var svårt att hitta någon plats i kalendern, att han lämnade över interpellationer. Men tendensen är ju att statsministern lämnar över samtliga interpellationer lite random till vilken minister som helst i regeringen, och det är naturligtvis beklagligt.

Jag övergår till det som jag hade velat diskutera med statsministern: direktivet där det framgår att Regeringskansliet särskilt kommer att prioritera personer som arbetar med att genomdriva Tidöavtalets politik. Det här är inte bara något som har upprört mig och övriga riksdagsledamöter, åtminstone från mitt parti, utan det här är någonting som upprör både statsvetare och folk som har till uppgift att kontrollera statsmakten, utöver den kontroll vi har i riksdagen, det vill säga till exempel journalister. Det är väldigt många organisationer ute i Sverige, bland annat Civil Rights Defenders, som tar upp det här som ett exempel på att Sverige håller på att tappa i demokratisk status. Detta är inte någon liten fråga. Det är en oerhört viktig fråga.

Dessutom leder frågan fram till att man funderar lite, och inte bara över vem som är regeringschef - civilministern eller statsministern. Man återkommer naturligtvis också till det här som inte bara ett politiskt utan också ett konstitutionellt problem. Vem är det egentligen som leder regeringen? Är det Jimmie Åkesson som är den verkliga ledaren för regeringen? Är det därför man driver igenom den här typen av direktiv, som särskilt ska politisera opolitiska statstjänstemän vid lönesättningen? Det är sakfrågan, och den upprör som sagt inte bara mig utan väldigt många som studerar det här. Jurister, statsvetare och journalister med lång erfarenhet av att följa svensk politik tycker att detta är mycket anmärkningsvärt och att det finns starka skäl att kritisera det.

Men för att försöka se lite positivt på svaret och se om man kanske kan komma framåt lite grann, fru talman, uppfattar jag det som att civilministern är hitskickad för att göra en pudel och mer eller mindre direkt erkänna att det var ett missgrepp och ett fel att gå ut med den här typen av politiseringar av statsförvaltningen. Civilministern säger trots allt i svaret - och det kan jag vara tacksam för, fru talman - att avsikten inte har varit att man ska använda sig av det här direktivet på så sätt att man skulle ge medarbetare högre lön för att de arbetar med genomförandet av Tidöavtalet. Det är vad civilministern svarar. Civilministern svarar också - detta kan jag inte riktigt kontrollera, men jag tar naturligtvis civilministerns ord för sanning - att det inte heller har blivit så. Civilministern säger i interpellationssvaret att det efterfrågade resultatet har åstadkommits inom alla verksamhetsområden och att direktivet faktiskt inte använts i praktiken.

Då blir mina frågor, fru talman, till civilministern: Kan vi vara överens om att det var en överloppsgärning att gå ut med den här typen av direktiv? Är det så att man från regeringens sida nu tar avstånd från det här direktivet och erkänner att det var fel?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Först och främst ska det återigen sägas att lönedirektivet inte är ett politiskt beslutat direktiv. Löner sätts inte av regeringen eller av politiska partier. Därmed har inte lönedirektivet för Regeringskansliets medarbetare varit uppe på politisk nivå eller varit föremål för någon förhandling mellan regeringen och Sverigedemokraterna, vilket insinueras här. Det förankras på ett övergripande plan på politisk nivå med regeringen, men inte mer än så. Den förankras djupare med de fackliga organisationerna.

Regeringskansliet finns till bland annat för att regeringens politik och vilja ska förverkligas i praktiken och i verkligheten. Regeringens vilja och politik utfästs bland annat i regeringsförklaringen, som också nämns i lönedirektivet, som i sin tur grundar sig på bland annat Tidöavtalet.

Varför de två dokumenten, regeringsförklaringen och Tidöavtalet, nämns var just för att exemplifiera vad som är viktigt för att få kompetensförsörjning för att kunna driva igenom det som finns i regeringsförklaringen och Tidöavtalet. Det var inte avsett att lönepremiera medarbetare som jobbar just med dessa frågor.

Jag behöver inte stå här och pudla. Det har gjorts från väldigt många håll. Det var en olycklig formulering. Det innebär inte att regeringen tar avstånd från hela lönedirektivet. Men den här formuleringen har inte varit bra. Det har statsministern sagt i en artikel i Dagens Nyheter.

Jag kan citera direkt vad HR-direktören har förtydligat på Regeringskansliets interna nät Klaranätet: "Avsikten med formuleringarna i lönedirektivet var att exemplifiera sådana områden där det är särskilt viktigt att säkerställa verksamhetens mål och kompetensförsörjningsbehov. Att biträda regeringen i genomförandet av sin politik, som bland annat regeringsförklaringen och Tidöavtalet ger uttryck för, är förstås självklart.

Jag vill förtydliga att lönesättande chefer i år, såväl som tidigare år, ska prioritera skickliga medarbetare som har presterat väl och åstadkommit efterfrågade resultat inom alla verksamhetsområden."

Det är just för att förtydliga att den tolkning som har gjorts av bland annat oppositionen, men ska sägas också av journalister och statsvetare, inte är korrekt. Därför har vi också sagt att formuleringen var olycklig och egentligen aldrig borde ha tillkommit.

Fru talman! Nu svarar civilministern här att direktivet inte var föremål för någon förhandling. Det är också en av de saker som har kritiserats hårt. Den fackliga organisationens uppfattning är att man har haft en förhandling med arbetsgivaren om lönedirektiv. Sedan har detta kommit helt vid sidan om utan förhandling. Man har alltså inte fullgjort sin skyldighet som arbetsgivare. Det är ytterligare en försvårande omständighet.

Nu tycker jag i och för sig att det är tacknämligt, fru talman, att civilministern här tar till sig den massiva kritik som har varit från politiskt håll, journalister, jurister och statsvetare och erkänner att det var fel. Regeringen har gjort fel. Det var väldigt bra och tillfredsställande.

Att det inte förelåg någon förhandling, som civilministern sa, var en av de saker som kritiserades så hårt. Jag hade också tänkt ställa frågor om hur de förhandlingarna i så fall gick till, när tillägget fördes in och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer väl inte vidare med den delen. Vi får konstatera att vi har en regering som i den här mycket olyckliga situationen att man styrs av Sverigedemokraterna hamnade i ett läge där man gjorde fel, hade olyckliga formuleringar och inte klarade av att styra Regeringskansliet.

Man klarade inte av sin uppgift att hantera regeringsarbetet. Det har civilministern nu tagit ansvar för. Det får vi väl tacka för. Det var fel, olyckligt och ett stort misstag.

Fru talman! Det sistnämnda var verkligen en långtgående slutsats av Patrik Björck. Han menar i sitt inlägg att jag i mitt inlägg har omintetgjort eller underkänt hela Regeringskansliets funktionssätt och regeringens arbete. Det var ett jättetramsigt inlägg, om jag får säga det själv.

Jag har som civilminister inte varit inblandad i revideringen av lönedirektivet. Jag sa inte att det inte har föranletts av några förhandlingar, men det har inte föranletts av politiska förhandlingar.

Det är inte så att vi har suttit på regeringssammanträde och bjudit in Sverigedemokraterna dit och suttit och förhandlat om lönedirektivet. Det har inte gått till på det sättet, som jag tyckte att det insinuerades här, att det är Sverigedemokraterna som har styrt regeringen i politiska förhandlingar. Så har det inte gått till.

Ibland kan formuleringar tolkas lite olika. Ibland blir inte alltid utfall och tolkningar av olika formuleringar de man hade önskat från början. Då får man gå ut efteråt och säga: Det här var inte avsikten med formuleringen. Avsikten var att exemplifiera sådant som ligger till grund för regeringens politik.

Regeringskansliet finns till bland annat för att förverkliga regeringens vilja och politik. De tar sig uttryck i regeringsförklaringen och i Tidöavtalet. Därför är det väldigt viktigt att vi har resurser och kompetensförsörjning som kan se till att regeringens vilja i demokratisk ordning genomförs i verkligheten. Då exemplifierar man detta.

Det har tolkats som att man ska politisera lönesättningen. Eftersom det har tolkats på det sättet har vi självklart rättat till detta och sagt det offentligt både från statsministern och från HR-ansvariga på Regeringskansliet så att vi tolkar detta på rätt sätt. Det är var som har skett och ingenting annat, Patrik Björck.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.