regeringens strategi och prioriteringar i författningspolitiken

Fru talman! Tobias Krantz har ställt tre frågor till mig. Vilka områden avser jag att prioritera och genomföra reformer på i samband med den kommande grundlagsöversynen, vilka åtgärder avser jag att vidta i syfte att stimulera till en bred samhällelig debatt om det som så småningom ska bli Sveriges nya grundlag och vilken inställning har regeringen till partiella författningsreformer i samband med den grundlagsöversyn som nu ska inledas? Som Tobias Krantz känner till pågår just nu inom Regeringskansliet ett arbete med att ta fram direktiv till en ny författningsutredning, som ska ha i uppdrag att göra en samlad översyn av regeringsformen. Samtliga riksdagspartier är kallade till överläggningar nu på onsdag om innehållet i uppdraget. Enligt min uppfattning bör kommittén ha i uppdrag att göra en översyn av i princip hela det parlamentariska systemet inklusive valsystemet. Härutöver bör uppdraget innehålla en hel del andra frågor, inte minst frågor som riksdagen har aktualiserat, till exempel en översyn av folkomröstningsinstitutet. Uppdraget bör alltså bli mycket omfattande, och det ska bli intressant att höra partiernas uppfattning. Som Tobias Krantz förstår måste onsdagens överläggningar avvaktas innan det är möjligt att precisera vad som slutligen kommer att ingå i kommitténs uppdrag. När det gäller Tobias Krantz andra fråga är det min avsikt att det i författningsutredningens uppdrag också ska ingå att skapa debatt och att utredningens arbete ska stimulera det offentliga samtalet om författningspolitiska frågor. Kommitténs arbete bör alltså bedrivas under stor öppenhet och med biträde av en författningspolitisk diskussion i hela det svenska samhället. När det slutligen gäller möjligheten att lägga fram förslag till partiella författningsreformer är den frågan naturligtvis beroende av hur arbetet i kommittén fortskrider och om tillräckligt stor enighet om sådana reformer kan nås där. I vårt land har ju sedan länge eftersträvats bred politisk enighet inför ändringar av konstitutionella regler och andra bestämmelser av central betydelse för demokratin och parlamentarismens funktionssätt. För mig är det angeläget att vi håller fast vid detta. Huruvida förslag till partiella författningsreformer kan komma att läggas fram går alltså inte att förutse.

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Den svenska författningen har i år funnits i tre decennier, och mycket har hänt sedan regeringsformens tillkomst 1974. Låt mig ge några exempel på detta. För det första ser vi en utveckling mot att medborgarnas partilojalitet sjunker. För det andra ser vi att misstron mot politiker ökar kraftigt. För det tredje ser vi ett svenskt samhälle som blir alltmer heterogent och allt mindre homogent, bland annat beroende på invandringen, som fört nya minoritetsgrupper till vårt land. För det fjärde ser vi att människors politiska engagemang tar sig andra uttrycksformer än det tidigare har gjort. Det handlar bland annat om att partiengagemanget sjunker samtidigt som människor engagerar sig alltmer på individuell basis, exempelvis genom att skriva på namnlistor, att ägna sig åt att bojkotta varor i rent politiskt syfte. För det femte ser vi också en tilltagande globalisering både ekonomiskt och politiskt, och här är naturligtvis Sveriges EU-medlemskap en viktig faktor. Det är därför, fru talman, utmärkt att det nu ska ske en översyn av den svenska författningen med sikte på att ge Sverige en ny grundlag. Det ligger i linje med vad Folkpartiet tidigare har krävt i olika sammanhang. Som statsrådet poängterar i sitt interpellationssvar har inledande sonderingar med de politiska partierna ägt rum, och det kommer att ske ytterligare sonderingar under den här veckan. Folkpartiet har varit tydligt med vilka områden som vi särskilt vill prioritera under den här grundlagsöversynen. Det handlar för det första om att vi vill förbättra granskningen av den offentliga makten. Där finns bland annat vårt krav om en författningsdomstol. Demokratin får enligt vår mening aldrig bli en förskönande omskrivning för majoritetsförtryck. Det handlar också om hur riksdagens förhållande till regeringen ska regleras, inte minst mot bakgrund av EU-medlemskapet. Det handlar för det andra om att vi vill ha en tydligare roll för det lokala självstyret. Här finns frågor som gäller skilda valdagar. Det handlar om att vi vill ha en kompetenskatalog som reglerar maktfördelningen mellan den nationella och den lokala nivån. Det handlar för det tredje om den enskilde medborgarens möjligheter att påverka i demokratin. Här är ett avgörande inslag frågan om ett utökat och mer renodlat personval. Flera andra partier har också varit tydliga med att tala om vilka deras prioriteringar är inför den debatt och den översyn som nu ska äga rum. Från regeringspartiet Socialdemokraterna har det emellertid varit betänkligt tyst i den politiska debatten, bortsett från några enstaka utspel från olika företrädare. Men någon samlad strategi eller samlad lista över vilka prioriteringar som det socialdemokratiska partiet och regeringen vill göra har inte framträtt. Jag tycker att det här är beklagligt, för det hämmar den politiska debatten när det största partiet mörkar i de författningspolitiska frågorna. Om det ska kunna bli en debatt krävs det att det finns personer och debattörer med olika politiska åsikter och att dessa politiska åsikter bryts i en offentlig debatt. Statsrådet poängterar i sitt svar att han gärna lyssnar på andra partiers uppfattningar. Då är det också viktigt att vi har möjlighet att lyssna på det socialdemokratiska partiets uppfattningar i de här frågorna. Det här är naturligtvis också viktigt därför att om vi vill stimulera till en viktig politisk debatt bland befolkningen och bland människor i det civila samhället, måste vi som är politiskt aktiva förtroendevalda gå före och ta den här debatten. Jag skulle därför vilja upprepa de frågor jag ställt i min interpellation. För det första: Vilka frågor tycker Socialdemokraterna är särskilt angelägna att diskutera och genomföra reformer av i samband med den här grundlagsöversynen? För det andra: Hur ska öppenheten kunna främjas så att vi kan få en vital politisk debatt om författningsfrågorna?

Fru talman! Till att börja med kan jag instämma i Tobias Krantz bakgrundsbeskrivning av varför den här översynen behöver göras. Det har hänt väldigt mycket sedan den nuvarande regeringsformen trädde i kraft den 1 januari 1975. Dessutom sker det hela tiden saker och ting som gör att det finns anledning att aktualisera och intensifiera demokratidiskussionen. Så sent som i går, för knappt ett dygn sedan, fick vi ju besked om att endast 37 % av svenska folket fann det mödan värt att rösta i Europaparlamentsvalet, ett val som både Tobias Krantz och jag reste land och rike runt för att försöka övertyga medborgarna om att det var ett viktigt val. Uppenbarligen tyckte väldigt många medborgare inte det, och det finns nog skäl för både Tobias Krantz och mig att på våra respektive kamrar fundera över varför det kunde inträffa. När det så gäller den författningsutredning som vi ska tillsätta är jag oerhört angelägen om en bred debatt. Jag vill se en utredning som öppnar sig, som går ut ur de slutna rummen och som verkligen bjuder in till debatt. Jag blev emellertid lite fundersam över om det verkligen är debatt som Tobias Krantz är ute efter. Det jag vill se är nämligen en förutsättningslös debatt där man inte går in i debatten med skygglapparna på, där man inte per automatik tar fram det gamla partiprogrammet och läser upp den katalog som man har stått för i alla tider. Inom det socialdemokratiska partiet har vi valt en annan arbetsmetod. Det pågår nu en översyn, en omprövning, av alla våra författningspolitiska ställningstaganden. Det har varit en mycket bred och omfattande intern diskussion som kommer att resultera i att vi kommer att gå till beslut på vår ordinarie partikongress nästa höst, och vi kommer att ta ett samlat grepp kring författningspolitiken. Jag uppmanar de andra partierna att göra på motsvarande sätt och att inte bara med automatik rapa upp det man har tyckt i alla tider. Då tror jag inte att debatten blir särskilt fruktsam. Någonstans i slutändan måste vi komma sams och försöka nå en kompromiss. Det finns ett väldigt stort egenvärde i att vi når breda lösningar i författningspolitiken. Just därför blir jag lite bekymrad över det som vi har sett exempel på under senare år, nämligen att riksdagen med en rösts övervikt har tillkännagivit saker och ting som har alldeles fundamental betydelse för demokratins funktionssätt. Någonstans frågar jag mig: Är man verkligen från oppositionens sida - i det här fallet är det ju inte oppositionen utan en majoritet av riksdagen, med en rösts övervikt förvisso - intresserad av breda lösningar? Det vore viktigt att kunna få ett svar på den frågan inför det arbete som utredningen nu ska ta itu med. När det så gäller de konkreta frågorna kan Tobias Krantz vara lugn: Folkpartiets hjärtefrågor kommer att finnas med i den här utredningen, liksom de andra partiernas. Det går nämligen inte att plocka ut enskildheter och be en utredning titta på än den ena, än den andra frågan. Och varför då? Jo, därför att regeringsformen är en mycket mödosamt ihopsnickrad kompromiss där motstridiga intressen har fått balansera varandra. Sålunda: Man måste ta alla frågor i ett sammanhang. Jag kan alltså lugna Tobias Krantz: Den åtgärdskatalog som Folkpartiet står för, som vi har hört i så många år, kommer att finnas med som föremål för översyn även i det här sammanhanget.

Fru talman! Det var ett intressant inlägg av statsrådet. Jag kan försäkra statsrådet att vi i Folkpartiet har en ständigt pågående diskussion och möjlighet att revidera olika typer av författningspolitiska ställningstaganden, så vi har en levande författningspolitisk debatt i Folkpartiet och behöver inte nödvändigtvis sätta i gång en formellt genomgripande revidering varje gång, utan vi har en ständigt pågående diskussion om detta. Jag blir lite oroad ändå. När statsministern deklarerade att det skulle äga rum en grundlagsöversyn så måste det ju ha funnits något slags tanke hos regeringen, statsministern och statsrådet Per Nuder om vilka frågor som Socialdemokraterna anser det särskilt angeläget och särskilt viktigt att det ska äga rum reformer om. Vi är överens om att det behöver ske en grundlagsöversyn och att det har skett ett antal olika förändringar i den svenska politiska utvecklingen under de senaste 30 åren som gör detta nödvändigt. Då är frågan vilka lösningar vi har och vilka förändringar vi vill genomföra i författningen. Jag har redovisat några ställningstaganden där Folkpartiet har några åsikter som vi för fram. Då vore det också intressant att få reda på beträffande vilka åsikter och ståndpunkter som Socialdemokraterna är intresserade av att genomföra reformer när det gäller den svenska författningen. Jag tror att det är viktigt att vi i ett inledande skede av den här grundlagsdiskussionen faktiskt har en ordentlig, rejäl, genomgripande debatt. Om vi ska ha en rejäl, genomgripande debatt måste det vara så att olika åsikter bryts. Då kan inte regeringspartiet bara passa i diskussionen och säga att man tänker lyssna på vilka synpunkter de andra politiska partierna har och att alla de områden som de olika politiska partierna vill föra in i grundlagsöversynen också ska föras in. Jag tycker att det är jättebra att så sker, och jag tror att en grundlagsöversyn är viktig, men det är också viktigt att regeringen talar om på vilka områden man tycker att det är särskilt viktigt att vi reformerar och också pekar på några exempel där man vill reformera. Jag tror att det är viktigt, för att få en genomgripande debatt, att de här åsikterna bryts. Jag hade ställt en fråga och skulle gärna vilja upprepa den, och statsrådet får då gärna tänka fritt om på vilka områden som han och regeringen är särskilt intresserade av att genomföra reformer. Jag ställde ytterligare två frågor. Jag tror att det här med att vi har en frejdig debatt är viktigt för att också skapa en bra diskussion i det övriga samhället och skapa öppenhet i grundlagsöversynen, men det handlar, tror jag, också om formerna för grundlagsöversynen. Vi har från Folkpartiets sida föreslagit att man skulle ha något slags konvent som ett komplement till den parlamentariska kommitté som nu ska tillsättas. Statsvetaren Olof Petersson har också varit ute i en intervju i radions Ekot och sagt att det är viktigt att den process som nu ska äga rum inte blir sluten och inåtvänd och bara blir föremål för en diskussion i en mindre grupp politiker. Jag skulle vilja veta statsrådets uppfattning om att ha ett slags grundlagskonvent som kan vara ett forum för en bred politisk diskussion om den kommande författningen. Jag ställde också en fråga som gällde partiella reformer av grundlagen. Jag noterar i svaret att statsrådet inte är avvisande till att genomföra partiella reformer per definition. Jag tycker att det är en bra markering, för jag tror nämligen att om vi från allra första början säger att allt ska avgöras i ett enda sammanhang så kommer det att lägga en död hand över svensk författningsdebatt under de kommande tio åren. Det är möjligt att det finns de som vill ha det på det sättet, men jag vill inte det, och jag hoppas att statsrådet inte vill det heller. Därför måste det bli möjligt att genomföra reformer om det är så att det finns bred konsensus kring detta. Min fråga till statsrådet är: Skulle statsrådet kunna tänka sig att tydligt tala om detta också i direktiven för den kommande utredningen?

Fru talman! Jag vill på inget sätt lägga hinder i vägen för partiella reformer, om de sker i den endräkt som är nödvändig för att vi ska förändra regeringsformen. Jag vill emellertid höja ett varningens finger: Det duger inte med att partierna kommer överens om författningsförändringar utan att de har föregåtts av en bred offentlig diskussion. Vi genomförde en mycket viktig författningsförändring för ett antal år sedan, när mandatperioden förlängdes från tre till fyra år, i stor politisk endräkt och med mycket välgrundade motiv bakom reformen. Men den föregicks dessvärre inte av en bred offentlig debatt, framför allt inte med våra uppdragsgivare, väljarna, som vi ju faktiskt berövade ett valtillfälle under en tolvårsperiod, vilket ju är medborgarnas yttersta möjlighet att påverka. Därmed inte sagt att det var en dålig reform. Jag tror att det var en förutsättning för väldigt mycket av den framgång som Sverige har haft under senare år, men jag vill inte se partiella författningsreformer som är en effekt av att partierna i slutna rum kommer sams om någonting som inte har föregåtts av en offentlig diskussion. Jag vill alltså inte lägga några principiella hinder för eventuella partiella reformer. När det gäller utredningens arbetsformer är jag mycket lyhörd för möjligheten att kommittén ska arbeta på ett annorlunda, bredare, mer öppet sätt än vad en statlig kommitté brukar göra. Vi har ju haft sådana kommittéer under senare år med god framgång. Däremot är jag angelägen om att detta ska vara en parlamentarisk kommitté. Regeringsformen är, om något, någonting som de politiska partierna måste känna ansvar för. Att känna ansvar för regeringsformen innebär också att känna ansvar för den breda offentliga debatten. Återigen: Det materiella innehållet i utredningen måste inrymma allt det som vi brukar betrakta som den konstitutionella kärnan: de frågor som Tobias Krantz har tagit upp som handlar om personval, eventuellt skilda valdagar, valsystem, mandatperiodens längd, spärrens nivå och så vidare. Vi måste ha en offentlig diskussion som handlar om relationen mellan väljarna och deras valda representanter, som handlar om relationen mellan politiken och juridiken och som handlar om kraven på å ena sidan representativitet och å andra sidan handlingskraft - dessa eviga författningspolitiska frågor. Det ska inte råda något tankeförbud för den kommitté som nu ska börja sitt arbete. De socialdemokratiska positionerna, ja, dem är vi på väg att utmejsla i en intern partiprocess, och jag tänker inte föregripa den, Tobias Krantz. Vi har en intern demokratisk process där vi nu vänder på alla författningspolitiska stenar. Vi gör det förutsättningslöst och frimodigt, och vi ställer provocerande frågor till varandra. Jag uppmanar fler att göra på samma sätt. Det är det sätt som jag tror att vi alla bäst gagnas av.

Fru talman! Jag välkomnar det besked som statsrådet ger, om att han inte utesluter partiella reformer av den svenska författningen om det skulle kunna uppnås enighet kring det. Det var ett viktigt besked. Mycket av uppspelet inför och den debatt som har förts kring det initiativ som statsministern tog har tyvärr präglats alltför mycket av att allt skulle kastas in i samma utredning och sedan skulle det dröja kanske tio år innan man fick ett slutresultat. Det riskerar att lägga en död hand över svensk författningsdebatt. Vi behöver en levande debatt. Om partierna efter en bred politisk diskussion i samhället kan komma överens så ska de kunna göra det tidigare, innan hela paketet är klart. Jag välkomnar att statsrådet här öppnar för nya, öppna former i anslutning till den parlamentariska kommitté som ska tillsättas. Jag hoppas att det blir verklighet av det och inte bara ord från talarstolen. Tyvärr måste jag ändå polemisera mot den beskrivning och det ingångsvärde som statsrådet har när det gäller att avkräva de olika politiska partierna besked om deras ställningstaganden. Det kan inte vara så att hela den svenska statsapparaten och hela det svenska politiska livet avstannar inför att Socialdemokraterna om ett år ska fastlägga sina politiska ställningstaganden vid en kongress. Det måste vara så att Socialdemokraterna kan presentera åsikter, synpunkter och strategier precis som alla andra politiska partier inför den grundlagsöversyn som nu ska ske. Det har jag efterfrågat i den här debatten: några idéer, några tankar från den politiska ledningen i Socialdemokraterna om vilka områden man vill genomföra reformer på. Det är inte orimligt att ställa det kravet. I alla partier kan de här ställningstagandena omprövas. Men några åsikter måste väl ändå regeringen ha just nu.

Fru talman! Jo då, vi har väldigt många åsikter om både det ena och det andra. Så sent som när jag tillträdde som statsråd hade jag en debatt här i kammaren, jag tror till och med att det var med Tobias Krantz. Jag minns inte om vad, men det var definitivt så att våra åsikter bröts mot varandra. Jag hoppas en sak av det kommande arbetet, och det är att vi ska försöka byta plats mentalt någon gång emellanåt. Försök tänka den svindlande tanken att Folkpartiet skulle komma till regeringsmakten och försök tänka in de bekymmer som det är att regera ett land, inte minst med tanke på det valsystem som vi har. Det är förvisso en del av den stora kompromiss som regeringsformen bygger på. Här indikerar jag ett perspektiv som vi upplever som bekymmersamt, nämligen den fragmentisering som vi har sett av riksdagen sedan enkammarriksdagens och den absoluta proportionalitetens införande. Det är emellertid bara en fråga som vi vill diskutera. Vi vill också diskutera relationen mellan väljare och valda, om vi ska gå längre i personvalsinstrumentet eller inte. Vi har en mycket intressant diskussion på gång som handlar om relationen mellan politik och juridik där jag tror att en och annan kan bli förvånad över de diskussioner som förs inom mitt parti. Tobias Krantz kan vara helt lugn. Socialdemokratin kommer att finnas på banan när vi väl har sjösatt den här utredningen, som kommer att jobba på ett mycket öppet och frimodigt sätt, hoppas jag.