Regeringens stödpaket till bankerna

Fru talman! Bosse Ringholm har frågat mig hur bankernas räntenetto har förändrats som en följd av de stödpaket som regeringen har satt in och om låntagarna skulle komma att bidra till en ökning av bankernas vinster. För att säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet har regeringen vidtagit ett antal åtgärder. Genom en ny lag har regeringen fått möjlighet att med kort varsel lämna stöd i olika former till kreditinstitut. Vidare kan de banker som så önskar, mot en garantiavgift, avtala med staten om en garanti för nyupplåning. För insättarna har insättargarantin vidgats och inlåning upp till 500 000 kronor omfattas numera av insättargaranti. Bankernas inlåningsräntor på de största sparkontona har generellt sett sänkts i mindre utsträckning än marknadsräntorna sjunkit. Det betyder alltså att inlåningsräntorna inte är förklaringen till ett bättre räntenetto. När det gäller räntenettot i bankernas utlåning har marginalen mellan bankernas utlåningsräntor till företag och tremånaders interbankränta ökat sedan oktober och var under januari fortsatt hög. Detta kan dock förklaras med hur olika finansieringsformer och krav på kapitaltäckning påverkar bankernas räntenetto. I tider av turbulens tenderar företag att i stället för upplåning i företagsobligationer, vilket för närvarande är en relativt dyr upplåningsform, finansiera sig direkt hos bankerna. Antag att ett stort svenskt företag funderar på att finansiera sig via företagsobligationsmarknaden och att detta i dag kan ske till 12 procents ränta. Alternativet till detta är att finansiera sig direkt via bank till kostnaden Stibor plus 6 procentenheter, det vill säga totalt ca 7,15 procent, vilket företaget i nuläget också väljer eftersom alternativkostnaden är högre. För bankerna är priset på det egna kapitalet i dagsläget mycket högt, både sett till direktavkastningen på bankaktier och på priset för så kallat hybridkapital och förlagslån. Därav blir också priset till låntagaren högre, särskilt för mer riskfylld utlåning. Den sammanlagda effekten för bankerna blir på kort sikt att räntenettot förbättras. Detta motverkas dock av att också de förväntade kreditförlusterna ökar till följd av den försämrade realekonomin. Fler företag kommer på sikt också att återgå till företagsobligationer då placerares intresse för denna låneform återigen ökar, vilket kommer att minska företagens upplåningskostnader. Vad gäller bankernas utlåningsräntor gentemot hushåll kan man konstatera att sedan den 16 oktober 2008, då regeringen presenterade den svenska stabilitetsplanen, har de kortaste utlåningsräntorna sjunkit med ca 4,2 procentenheter. Detta motsvarar utvecklingen för interbankräntan. Motsvarande sänkning för bolåneräntor med två och fem års bindningstider är ca 2,7 procentenheter respektive cirka 1,5 procentenheter vilket motsvarar räntenedgången på bostadsobligationer med dessa löptider. Med andra ord har det under denna period funnits en stark koppling mellan marknadsräntorna och bolåneräntorna. Slutsatsen är att Riksbankens räntesänkningar i kombination med de av regeringen vidtagna åtgärderna har haft full effekt på utlåningsräntorna gentemot hushållen, och därmed inte bidragit till ett ökat räntenetto. Regeringen har gett Finansinspektionen i uppdrag att granska effekterna av de statliga stabilitetsåtgärderna, vilket rapporteras regelbundet. Regeringen kommer även fortsättningsvis att noggrant följa hur bankernas in- och utlåningsräntor utvecklas för att slå vakt om att vidtagna åtgärder kommer hushåll och företag till del.

Fru talman! Tack för svaret där Mats Odell bekräftar att bankernas räntenetto har ökat som en följd av det stabilitetsprogram som regeringen tidigare har föreslagit och riksdagen fattat beslut om. I Finansinspektionens senaste stabilitetsrapport analyseras också det förhållandet att bankernas räntenetto har förbättrats. Det finns naturligtvis flera skäl att anta att det i den utsatta position som bankerna, både i Sverige och i andra länder, har haft under senare tid kan vara en rimlig utveckling. Men det är alltid också en fråga om relationen mellan bankernas räntenetto och det som kunderna i praktiken får stå för. Det är en intressant utveckling som det finns skäl att ha ögonen på tiden framöver, allra helst som vi förmodligen bara har sett början på fasen för de svenska kreditinstitutens och bankernas utveckling under den här globala finanskrisen. Det bankpaket som Mats Odell fick riksdagens stöd för i höstas har ju inte blivit någon större succé. Det är bara en enda av de större bankerna som har ställt sig bakom och anslutit sig till programmet. Trots olika manipulationer och diskussioner i EU-sammanhang har det egentligen inte lett till full anslutning ännu. Man kan förmoda att det ur bankernas synpunkt finns bättre förutsättningar att klara det på en egen marknad, och förhoppningsvis kan man få i gång en internationell marknad i fortsättningen. Det visar också att paketet som sådant kanske var konstruerat på ett sätt som inte var riktigt optimalt från början. Framför allt verkar det inte som om dialogen mellan regeringen och de svenska bankerna har fungerat över huvud taget. Det har varit många delade meningar om hur man har tolkat det riksdagsbeslut som fattades i höstas och de villkor som regeringen har presenterat. Det som är angeläget, inte minst ur politisk synpunkt, är att se till att det inte är skattebetalarna och i sista hand låntagarna och kunderna i banken som får stå för hela effekten av detta. Jag tycker att det är viktigt att följa Finansinspektionens kommande rapporter på området. Även om vi vet att det har varit en del brister i Finansinspektionens rapportering är det alldeles uppenbart att det behövs ytterligare insatser när det gäller regelverk och följsamhet och inte minst när det gäller att stärka Finansinspektionens möjligheter att följa utvecklingen så att inte de åtgärder som görs och som regeringen hittills har fått riksdagens stöd för, i första hand kommer bara bankerna till del och i sista hand de vanliga medborgarna och kunderna i bankerna.

Fru talman! Låt oss konstatera att man i dag kan få bostadslån till omkring 2 procents ränta. Det är ett betydligt lägre kostnadsläge för de svenska bostadskonsumenterna. Vi måste hela tiden ha tummen i ögat på systemet. Vi måste upprätthålla en god konkurrens på bankmarknaden. Därför har också regeringen föreslagit riksdagen att ge SBAB ökade möjligheter att konkurrera, inte bara på bolånemarknaden utan också med andra produkter. Jag hoppas att det är något som Bosse Ringholm och hans parti kommer att stödja när det behandlas här i riksdagen. Utöver det som jag redogjorde för i interpellationssvaret är det en våg av problem runt om i Europa och runt om i världen för banksystemet. De kreditförluster som vi nu ser har en tendens att sprida sig. I Sverige har vi varit ganska förskonade så här långt. Det ska vi vara glada för. Om den mycket mörka konjunkturbild som vi ser runt omkring oss nu får fotfäste också i Sverige och om den globala finanskrisen slår länge och hårt också mot den svenska realekonomin kommer vi att få se kraftigt ökade kreditförluster. Då är det viktigt att bankerna själva kan vara med och ta de kreditförlusterna. Finansinspektionen och Riksbankens stresstester visar att de svenska bankernas goda år bakåt nu ger en möjlighet att klara det här bättre än utländska banker. Svenska skattebetalare och svenska staten behöver inte gå in på samma sätt som man har gjort i många andra länder, vilket har skapat väldigt stor frustration hos medborgarna där. Det är en bättre utgångspunkt att våra banker har undvikit de subprimeprodukter som andra har kastat sig över. Det ska vi vara glada för. Samtidigt måste vi, precis som Bosse Ringholm säger, följa utvecklingen noga. Det gör vi. Det är bra att både regeringen och oppositionen håller frågan vid liv.

Fru talman! Finansinspektionen konstaterar just i sin senaste stabilitetsrapport att den hjälp som riksdagens och regeringens stödpaket till bankerna har gett bankerna har varit mycket positivt för bankerna men inte lika positivt för låntagarna och kunderna. Det är naturligtvis hela tiden en avvägning där kunderna är de som i sista hand alltid kommer att få betala. Men det handlar också om att ägarna till bankerna, aktieägarna, kan komma att få betala. Vi har sett stora fluktuationer på marknaden under senare tid. Men frågan är om hela bördan ska ligga på kunderna eller om det ska ske någon form av fördelning. Vi kommer framöver säkerligen att få se stora förändringar när det gäller bankernas kreditsituation. Vi är bara i början av det som har inträffat i den globala finanskrisens spår. Det är också mycket beroende på vad som händer på den svenska marknaden. Det som vi har sett hittills är att det inte har funnits full följsamhet i alla de lägen som man kunde förvänta sig från bankerna för de räntesänkningar som har gjorts av Riksbanken, utan bankerna har naturligtvis passat på att öka sitt räntenetto och därmed också försökt hålla sina aktieägare skadeslösa så långt det har gått. Där är det viktigt med en fortsatt diskussion om att någon håller efter bankerna och att någon framför allt ser till att kunderna och låntagarna får en behandling som gör att stödpaketen från riksdag och regering inte innebär vinst enbart för bankernas ägare utan även kommer att kunna stödja de vanliga låntagarna och kunderna. I det läget är det väldigt viktigt att staten har övriga instrument utöver de som kan finnas i den vanliga kreditpolitiken. Jag tänker inte minst på hur viktigt det är att staten också har en egen bank som Mats Odell ännu inte lyckats avveckla, nämligen SBAB. Jag är tacksam för att Mats Odell inte har visat så stor handlingskraft på det området. Jag uppmanar honom att även i fortsättningen vara passiv. Det är den gren som regeringen brukar vara bra på. Här är det faktiskt en fördel om regeringen är passiv på området när det gäller just SBAB. Det gäller också aktieandelen i Nordea. Jag ser därför fram mot en följsam passivitet från regeringens sida. Då tror jag att regeringen i det avseendet kommer att kunna ha lite fler instrument till sitt förfogande för att också få bättre balans mellan aktieägandet i bankerna och de vanliga låntagarna.

Fru talman! Den stabilitetsplan som riksdagen har beslutat om och gett regeringen mandat för har europeisk design. Vi har varit tvungna att följa den europeiska modellen. Vi har ansökt hos kommissionen om att få göra en del korrigeringar. Jag hoppas att vi får ett positivt svar på detta. Det kommer också att förbättra de parametrar som Bosse Ringholm tar upp här. När Bosse Ringholm manar till passivitet gällande SBAB hoppas jag att han inte riktigt menar vad han säger. Jag sade nämligen i mitt tidigare inlägg - Bosse Ringholm kanske inte lyssnade då - att regeringen har lagt fram en proposition till riksdagen - en aktivitet - där vi föreslår att riksdagen ska bemyndiga SBAB att kunna utvidga sin verksamhet till att inte enbart omfatta bolåneprodukter, utan man ska få ansöka hos Finansinspektionen om att också kunna konkurrera med de större bankerna på andra områden. Det hoppas jag är någonting som kommer att få även Bosse Ringholms och hans partis stöd.

Fru talman! Nej, Mats Odell, min uppmaning till passivitet handlade helt om att sälja ut SBAB. Jag tror att vi är överens på den punkten. Jag är glad om Mats Odell ägnar sig åt andra saker i fortsättningen än att sälja ut SBAB. Jag tror att det är en klar fördel om det instrumentet behålls av regeringen tiden framöver. Sedan är det i den fortsatta utvecklingen på marknaden med befarade kreditförluster och allt annat som kan uppkomma naturligtvis väldigt viktigt att någon också står på konsumenternas och spararnas sida. Det ligger i sakens natur att en bank naturligtvis ska värna om sina kunder. Men banken har också sina ägare att ta hänsyn till. Precis som Finansinspektionen konstaterar är det snarast ägarna och inte kunderna som hittills har varit vinnare i sammanhanget även om många kan säga att det kanske är fler förlorare än vinnare i dess helhet, eftersom hela branschen som sådan har varit ganska kraftigt åderlåten. Jag tror att det är viktigt att vi vidgar den här diskussionen lite grann så att den inte bara handlar om dagens situation. Det är uppenbarligen så att inte ens EU:s program har visat sig tillräckligt effektivt. Även om regeringen tycker att man vill göra en del avvikelser från EU-programmet finns det skäl att också i olika EU-sammanhang föra en diskussion om hur man kan skapa ett mer robust internationellt system för att hantera finansmarknaden. Det har inte varit tillräckligt, utan det har funnits spekulationsintressen, inte bara i USA utan även i Europa och i Sverige, som har kunnat rucka den finansiella stabiliteten. Vi har skäl att tänka igenom att de som ibland hyllas som stora riskkapitalister och som stora aktörer på finansmarkanden ibland kanske också har bidragit till den globala krisen. Man kan alltså inte bara lägga skulden på några figurer i USA, utan de finns nog närmare än man tror ibland.

Fru talman! Jag tycker att det känns som om Bosse Ringholm och jag kommer allt närmare varandra ju längre kvällen lider. Vi är nämligen överens om att SBAB inte ska säljas för närvarande utan få utvecklas och få ytterligare uppgifter för att kunna konkurrera på bankmarknaden. Däremot tror jag att vi har olika uppfattningar om huruvida SBAB så småningom ska få en ny privat ägare. Men det är inte det som dagens debatt handlar om. Jag håller också helt och hållet med Bosse Ringholm om att vi behöver ett mer robust system på europeisk nivå. Det är också någonting som nu håller på att växa fram, både vad gäller tillsyn och riktlinjer för exempelvis bonusar och rörliga ersättningar för ledande befattningshavare inom den finansiella sektorn. Jag har haft diskussioner om detta både med kommissionen och bilateralt med andra medlemsstater inför det svenska ordförandeskapet där jag hoppas att vi ska kunna föra dessa frågor framåt.