Regeringens hantering av Vänsterpartiets utgiftskrav

Herr talman! Roger Tiefensee har frågat mig vilka av de vallöften som Vänsterpartiet antog på sin kongress i januari som jag ställer mig bakom och hur jag avser att hantera Vänsterns förslag i den kommande budgetprocessen. Inför valet presenterar varje parti sin politik och sina prioriteringar. Sedan är det väljarna som den 17 september avgör politikens inriktning de närmaste fyra åren. Jag har noterat att Lars Ohly i sina kommentarer, i samband med kongressen, också påpekat att Vänsterpartiets möjlighet att genomföra sin politik beror på de parlamentariska styrkeförhållandena. Men visst finns det områden där vi har en grundläggande samsyn: När det gäller att få fler människor i arbete och pressa tillbaka arbetslösheten, att säkerställa en god kvalitet i skola, vård och omsorg, att reformera tandvården och fortsätta omställningen till ett hållbart samhälle. För mig och mitt parti är det självklart att vi bara kan klara sådana viktiga åtaganden om vi har ordning på ekonomin, och tar ett långsiktigt ansvar för att ha kontroll på statens utgifter. Regeringen har i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet utarbetat över dussinet budgetpropositioner och ekonomiska vårpropositioner sedan 1998. Under innevarande mandatperiod har vi haft ett bra samarbete med ett program om 121 punkter som grund. Den ekonomiska politik som regeringen och samarbetspartierna varit överens om har medfört en, även med internationella mått, mycket god ekonomisk utveckling med starka statliga finanser. Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket och andra bedömare har fått revidera upp sina tillväxtprognoser för 2006. Inför 2006 års ekonomiska vårproposition kommer också regeringen att göra en ny bedömning. Sysselsättningen ökar, varslen blir färre och jag är övertygad om att också arbetslösheten kommer att minska. Att tillväxten tar fart märks i näringslivet. Fyra av tio företag planerar nyanställningar 2006, enligt en undersökning från Lindebergs Grant Thornton. Samma tid i fjol var siffran 29 %. Antalet företag som planerar nedskärningar har minskat från 21 till 16 % under samma tidsperiod. Även antalet företag som förväntas gå i konkurs minskar enligt kreditupplysningsföretaget UC. Förra året minskade konkurserna med 11 % och i år beräknas de sjunka med 5-6 %. Socialdemokraterna kommer inte att medverka till att äventyra denna utveckling. Vi går till val på en politik som kombinerar ett ansvarstagande för Sveriges ekonomi med framåtsyftande reformer. Efter valet är Socialdemokraterna beredda att samarbeta med de partier som vill utveckla den svenska välfärden och som är beredda att ta ansvar för landets ekonomi.

Herr talman! Tack, finansministern, för ett intressant svar. Det är intressant därför att finansministern på intet sätt tar avstånd från vänsterkongressens miljardrullning. För miljarderna rullar ju verkligen. Vi har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på förslagen, och trots att allt inte var beräkningsbart för dem så hamnade notan på runt 110 miljarder med ett litet spann upp och ned för osäkerheter. Vänsterpartiets ekonomiska talesman Lars Bäckström har ju räknat på hela plattformen och bedömde inför kongressen att den kostade 200-300 miljarder. Förnuftiga och verklighetsförankrade vänsterkommunalråd som Tommy Hamberg i Eskilstuna och Staffan Norberg i Södertälje har ju mer eller mindre tagit avstånd ifrån valplattformen och menar att den är orealistisk om man inte gör prioriteringar. Men Pär Nuder tar inte avstånd från valplattformen, och det tycker jag är anmärkningsvärt. I stället får jag i svaret en lång utläggning - intressant, men ändå - om hur bra det går för svensk ekonomi. Det är den traditionella socialdemokratiska makrobilden som inte ser hushåll och företag. Man ser inte alla förtidspensionerade, alla långtidssjuka och alla arbetslösa som tillsammans utgör över en miljon människor. Då är det kanske inte så konstigt om Pär Nuder inte ser orealismen i Vänsterpartiets valplattform. Hur ska jag annars tolka finansministerns svar? Det finns inget avståndstagande. Det är skryt om ekonomin. Ska jag tolka det så att finansministern menar att Vänsterpartiets valplattform ryms inom den förda ekonomiska politiken? Jag tycker att det kan vara läge för finansministern att nyansera sitt svar. Vi har ju sett här att det inte går att säga att Socialdemokraterna går till val på ett eget program och sedan får vi se efter valet. Samarbetspartierna har ju uppenbarligen mer eller mindre veto. Så sent som i dag har vi fått reda på att regeringen och Socialdemokraterna backar från sitt eget väldigt tydliga krav och vilja att sänka spritskatten. Jag efterlyser lite nyansering. Menar finansministern verkligen, till skillnad mot flera vänsterkommunalråd ute i landet, att Vänsterpartiets valplattform är realistisk? Får den rum i den ekonomiska politik som ni för tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet?

Herr talman! Nu har Nuder och Tiefensee diskuterat en tredje part, och då är det kanske klokt om den parten också ger sin syn på saken. Tiefensee säger i sin interpellation att Vänsterpartiets valplattform kostar mycket pengar att genomföra och att om den skulle genomföras skadas Sveriges ekonomi, och därför måste s välja att avbryta samarbetet med v eller förstöra landets ekonomi. Tiefensee ställer en fråga utan svar. Ska man bryta eller förstöra landets ekonomi? Men Nuder behövde inte ringa en kompis. Han behövde inte använda någon sådan livlina eller fråga publiken. Han klarade att reda ut det här ganska väl. Frågan och debatten vilar inte på korrekt grund. Tiefensee nämnde siffror på 86 till 136 miljarder i interpellationen, och nu är det 110. Det är riktigt att jag har angivit att det kan ligga en bit över 300 miljarder om man tar med allting. Jag har utgått från långtidsutredningarna. Och jag har ändå inte tagit med höjda löner i offentlig sektor, för det är tillgodosett i långtidsutredningarna genom ekonomisk tillväxt. Sedan ska man lägga till kostnader för den nödvändiga miljö- och energiomställningen. Tiefensees siffror kan vara för låga, och skulle Centern räkna likadant på sina egna siffror är det även fel i Centerns beräkningar. Men frågan är i alla fall inte berättigad. Plattformen är dyr, men den ska inte genomföras fram till 2010. Vår partiledning och kongress har tvärtom sagt att plattformen ska ses som ett långsiktigt alternativ och mer som en målsättning och visioner. Därför kan inte den plattformen omöjliggöra ett samarbete fram till 2010 eftersom den sträcker sig mycket längre framåt i tiden. Faktum är att vi vid det förra valet 2002 hade en plattform som låg ungefär på samma nivå i kostnader. Den var nog lite billigare, men det har inte omöjliggjort samarbete under den perioden kring 121 punkter. Sedan finns det sådana som röstar inom v som har sagt att man borde ha prioriterat hårdare och visat mer finansiering för mandatperioden. Men vår kongress valde en annan väg och en mer visionär väg. Det är möjligt att den här debatten gör att vi får fram just effekten att det här inte är avsett att genomföras till 2010, och i så fall är den här debatten väldigt bra. Sedan kan det vara så att det i debatt och i valrörelse kommer att resas krav på att v hårdare ska prioritera vad man anser vara möjligt och realistiskt att genomföra om vi fick råda helt själva. Men det kommer vår partistyrelse att prioritera i så fall. Kongressen har sagt att Sverige ska ha sunda statsfinanser. Den har också gett i uppdrag till partistyrelsen att avgöra om vi ska fokusera på vissa frågor mer än andra i valrörelsen. Låt oss diskutera om det är överbud eller inte när vi diskuterar de konkreta sakfrågorna. Det tror jag är bra. Debatten från Tiefensees och Centerns sida vilar helt enkelt på en oriktig grund. Plattformen omfattar inte perioden 2006-2010. Den är en perspektivplattform för ett långsiktigt politiskt arbete. Herr talman! Min tid är nästan slut. Jag får be interpellanten och finansministern om ursäkt, men på grund av ett reseschema får detta bli mitt inlägg i den här debatten. Jag har ändå klargjort några viktiga punkter som kan vara till vägledning för den fortsatta debatten.

Herr talman! Roger Tiefensee använde uttrycket miljarderna rullar. Det är precis det de gör just nu, Roger Tiefensee. De rullar in i statskassan. Samtidigt som vi har ökade skatteinkomster till följd av en ökad aktivitet i ekonomin genom att fler får arbete och genom att företagen går bra faller också utgifterna, inte minst på ohälsoområdet. Jag ser fram emot att under valåret diskutera med Roger Tiefensee om den ekonomiska politikens utformning och om varför det enligt Roger Tiefensee och den borgerliga alliansen är nödvändigt att, trots att det nu går så bra för Sverige, försämra villkoren för de arbetslösa, de sjuka, de förtidspensionerade och de föräldralediga. Det är en ekonomisk politik som inte bara är orättfärdig, utan det är en ekonomisk politik som, utifrån era egna utgångspunkter, är politiskt omöjlig. Som jag sade i mitt interpellationssvar har vi tillsammans med Miljöpartiet haft ett framgångsrikt samarbete med Vänsterpartiet sedan 1998. Nu har Lars Bäckström lämnat kammaren, men jag vill ändå till riksdagens protokoll få fört att detta till stor del är Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesmans förtjänst. Vänsterpartiet har visat ett betydande ansvarstagande under de år som vi har bakom oss, och jag har ingen anledning att se att någonting annat skulle ske inför framtiden. Så mycket vet jag emellertid om den valplattform som Vänsterpartiet har presenterat att den inte kommer att bli verklighet. Tar man de senaste opinionsundersökningarna så är ju Vänsterpartiet ett 5-procentsparti. Roger Tiefensee tillhör ju ett 50-procentsalternativ, åtminstone att döma av de dagsaktuella opinionsundersökningarna - jag är inte säker på att de opinionsundersökningarna kommer att stå sig när vi är framme vid valdagen. Därför är jag betydligt mycket mer bekymrad över den politik som Centerpartiet står för, detta Centerparti som alldeles uppenbart glider längre och längre ut på högerkanten och som snart tar den plats som tidigare Moderata samlingspartiet hade i svensk politik. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om Maud Olofsson endera dagen kommer att tillkännage att Centerpartiet är intresserat av en plattskatt till exempel, med de förödande fördelningspolitiska konsekvenser som det skulle få. Maud Olofsson, Roger Tiefensees partiledare, har ju dessutom gjort klart att numera står även Centerpartiet för ambitionen att långsiktigt ta ned det svenska skattetrycket till en genomsnittlig europeisk nivå, det vill säga att sänka skatterna med 250 miljarder kronor. Jag är betydligt mycket mer bekymrad över det 50-procentsalternativ i den dagsaktuella opinionen som Roger Tiefensee representerar än den valplattform som jag vet att Vänsterpartiet aldrig någonsin kommer att få möjlighet att förverkliga.

Herr talman! Det är bra att finansministern också ser att miljarderna rullar. Även om statskassan får in tillfälliga intäkter handlar det ju väldigt mycket om den omläggning man gjorde. Periodiseringsfonder gav i storleksordningen tio extra miljarder förra året och tio extra miljarder i år. Men då tycker jag att det är ansvarslöst att använda sådana tillfälliga intäkter för att finansiera permanenta utgifter. Lena Mellin på Aftonbladet har beskrivit svensk ekonomi som dopad för tillfället. Vi har hög konjunktur, vi har låga räntor och en expansiv finanspolitik. Som bekant är det valår vart fjärde år. Det är också OS vart fjärde år. Som idrottsman kan man inte dopa sig till OS och sedan hoppas på att vinna. Jag minns som idrottsintresserad hur Johann Mühlegg formligen krossade Per Elofsson på tremilen i Soldier Hollow. Men han blev ju också avslöjad sedan. Vi kan inte ha en ekonomisk politik som bygger bara på att man förbättrar konjunkturen inför ett valår. Vi måste ha en ekonomisk politik som förändrar strukturen. Det är därför Maud Olofsson har sagt att om vi får ordning på jobb och företagande och om vi kan se till att vi inte har ett läge där var femte person i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden utan också får chans att komma in, ja då kan vi också långsiktigt pressa skattetrycket. Men Pär Nuder och hans kamrater har ju hela tiden fokus på utgifter. Inte för inte skulle de här utgiftsvolymerna från Vänsterpartiets kongress landa i ett behov av en kommunalskattehöjning på 6-7 kr - just den kommunalskattehöjning som både finansministern och statsministern flaggade för för något år sedan när man såg att den borgerliga alliansen började vara mer återhållsamma i sina skatteförslag, och att skatteförslagen dessutom var finansierade. Då började man prata om höjda skatter i stället, för att liksom behålla rågången. Och det är väl det som kommer att bli resultatet om det blir Vänsterpartiets kongress summerat med Socialdemokraternas kongress som blir ett alternativ efter valet. I december var det 248 760 personer som var öppet arbetslösa och 125 701 personer som var i program. Summan blir 374 461 personer - en obalans på 8,4 %. Då måste fokus vara där, på jobb och företagande. Fokus kan inte vara på vidlyftiga reformer som sex timmars arbetsdag - som sades på Vänsterkongressen. Då måste också finansministern, som är beroende av Vänstern och Miljöpartiet för sitt maktinnehav, våga prioritera och våga ta avstånd från förslag i vänsterplattformen. Men ändå gör han inte det. Om han inte vågar ta avstånd och inte vågar prioritera så kommer ju fokus att flyttas. Fokus på jobb och företagande är helt nödvändigt, men det kommer att flyttas.

Herr talman! Det är bra att det nu också finns fört till riksdagens protokoll att Centerpartiet står för att sänka skattetrycket i Sverige med 250 miljarder kronor. Vi kommer att erinra om det i valrörelsen - var så säker, Roger Tiefensee! Men det är bra att du skruvar fast dig i den positionen, därför att då tror jag att alternativen för väljarna kommer att bli än tydligare. Jag ser inget behov av ett ökat skatteuttag under den kommande mandatperioden, allra helst som jag har stor insikt i de offentliga finanserna. Som finansminister har man ju det privilegiet. Jag kan glädja Roger Tiefensee - det är ju ett glädjande budskap - med att de stärkta statsfinanserna ingalunda uteslutande beror på några engångseffekter, utan det beror på en samlad ökad aktivitet i ekonomin. Detta kommer Roger Tiefensee och allmänheten ganska snart att bli varse när vi lägger den ekonomiska vårpropositionen. Då kommer det att framgå med all önskvärd tydlighet att detta ingalunda är några engångseffekter, utan det beror på den samlade ökade aktiviteten i ekonomin. Det borde väl Roger Tiefensee tycka är bra? Eller är det för jobbigt att erkänna det under ett valår för en oppositionspolitiker? Nej, vi har högre tillväxt. Vi kommer att revidera upp våra tillväxtantaganden. Vi kommer att revidera våra prognoser för den offentliga ekonomins utveckling. Den kommer att vara betydligt starkare än vi trodde bara så sent som i höstas. Vi kommer att kunna se en ökad uppgång i sysselsättning och ett fall i arbetslöshet. Detta gör att vi, just som Roger Tiefensee sade, kan sätta fokus på dem som står längst från arbetsmarknaden, de som har störst behov av stöd och hjälp för att komma tillbaka till arbetsmarknaden: de långtidssjuka, de förtidspensionerade och de långtidsarbetslösa. Men varför ska man försämra villkoren för dem för att de ska komma tillbaka - i denna konjunkturuppgång? Det är ju där er ekonomiska politik haltar! Ni ska lägga en otrygghetschock över det svenska samhället i en situation när tryggheten, tillförsikten och optimismen precis håller på att växa. När fler vågar ta steget att möta nödvändiga förändringar till följd av globaliseringen genom att vi har ett så generöst trygghetssystem, då ska ni lägga denna otrygghetschock över dem som redan har det allra sämst. Vår politik är den motsatta. Vi ska designa individuella lösningar för varje individ som befinner sig i långtidsarbetslöshet, långtidssjukdom eller för den delen är förtidspensionerad och har en restarbetsförmåga kvar för att komma tillbaka till arbetslivet. Vi genomlyser nu hela Västra Götaland och hela Västmanlands län. Alla individer ska få sin skräddarsydda, designade väg tillbaka. Men vi ska inte börja med att piska dem genom att sänka ersättningsnivåerna. Varför ska en förtidspensionär få se sin redan låga ersättningsnivå på 64 % sänkt till 60 %? Jo, därför att ni vill ta bort förmögenhetsskatten! Det är ju precis det som det kostar att ta bort förmögenhetsskatten. Den kostnaden ska betalas av de förtidspensionerade. Nej, Roger Tiefensee, du tillhör det nya Centerpartiet, det centerparti som står för 250 miljarder kronor i skattesänkningar. Som sagt, jag skulle inte bli så väldigt förvånad om inte Maud Olofsson ganska snart - kanske inom några dagar, vem vet? - dessutom kommer att signalera att vi ska ha plattskatt i Sverige.

Fru talman! Jag vill ha tydligt fört till riksdagens protokoll att Centerpartiet och alliansen finansierar alla sina skattesänkningar. Det är därför som det är så viktigt att föra den diskussionen. Den valplattform som Vänsterpartiet har och de löften som Pär Nuder och statsministern kommer att ge i sin valplattform kommer jag också att efterfråga finansieringen av. Det är det som är skillnaden. Pär Nuder säger att vi ingår i ett 50-procentsalternativ. Ja, det är helt rätt. Om inte Vänsterpartiet och Miljöpartiet ska ingå i regeringen är alliansen uppenbarligen det enda alternativet om man vill ha en majoritetsregering. Därför kan vi också ge tydliga besked. Vi har gett tydliga besked om förtidspensionen. Det är inte Moderaternas 60 % ersättningsnivå som gäller, vilket Pär Nuder låtsas att det är. Vi föreslår ingen förändring i ersättningsnivån när det gäller förtidspensionen. Samma sak gäller sjukförsäkringen. Vi har en historisk beräkningsgrund som gör att sjukförsäkringen blir mer försäkringsmässig. Dessutom kompletterar vi sjukförsäkringen med ett nytt mål, vilket är det viktiga. Erbjudandet till dem som i dag inte får ordentlig rehabilitering är från Pär Nuder och regeringen att bli förtidspensionerad - med 64 % av den tidigare ersättningen. Vårt erbjudande innebär att vi ska ha ett kompletterande mål i sjukförsäkringen för att hjälpa människor tillbaka. Och då ska det inte bara vara fråga om några projekt i Västra Götaland, utan det ska finnas en helt annan struktur, för det är där problemet ligger. När en miljon människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden är det fel på strukturen. Man måste därför se till att arbetsmarknadspolitiken ger människor möjlighet till anställning. Man måste se till att de som är långtidssjukskrivna får möjlighet att komma tillbaka till ett jobb.