Regeringens brutna vallöfte om ROT-avdraget

Herr talman! Jan Ericson har frågat mig om förslaget att sänka subventionsgraden för ROT-avdraget.

ROT-avdraget infördes 2009, och kostnaderna för avdraget uppgick det året till 9,6 miljarder kronor. Sedan dess har användandet, och därmed kostnaderna, ökat kraftigt i omfattning. Skatteverket uppskattar att det för 2014 betalats ut nästan 17 miljarder kronor i ROT-avdrag.

Samtidigt ser vi stora underskott i statens finanser efter den förra regeringens mandatperioder. Vi vill begränsa nuvarande subvention av renovering, om- och tillbyggnation och använda pengarna som frigörs för att bland annat öka byggandet av nya bostäder. Bara under 2014 ökade kostnaderna med ungefär 2,2 miljarder kronor. Behovet av nyproduktion av framför allt mindre lägenheter är stort. Den föreslagna subventionsgraden på 30 procent är i enlighet med vad som gällt för tidigare ROT-avdrag.

Skatteverket har undersökt hur ett slopande av ROT-avdraget skulle kunna påverka svartarbetet och funnit en begränsad effekt. Det gör att påverkan på svartarbete kan antas vara ännu mindre av ett begränsat ROT-avdrag.

Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att det gått två månader sedan jag lämnade in min interpellation och över en månad sedan sista svarsdagen inföll. Två månaders svarstid känns inte helt okej. Jag kan konstatera att finansministerns svarstider blir allt längre för varje interpellation.

Jag vet inte heller om jag riktigt kan tacka finansministern för svaret på det sätt som man normalt brukar göra i kammaren. Tyvärr fick jag inget svar på min fråga över huvud taget. Jag fick ett försvarstal för det försämrade ROT-avdraget, vilket jag tänker bemöta i nästa inlägg. Min fråga var vilka ytterligare vallöften finansministern avser att bryta de kommande åren. Den frågan besvaras inte alls.

Att hålla vallöften är inte något man kan göra lite grann när man vill. Vallöften är ofta det som avgör hur väljarna röstar. Om väljarna hade vetat före valet att ROT-avdraget skulle försämras och att bensinskatten skulle höjas efter valet så hade troligen en del väljare röstat annorlunda. Det den nuvarande regeringen gjort är därmed att lura till sig regeringsmakten med falska löften. Det är allvarligt i en demokrati att väljarna inte kan lita på sina politiker. Det är kanske därför som det till exempel står i Expressen att 82 procent av väljarna ansåg att vårbudgeten är en katastrof. Det är ganska rejäla reaktioner.

De utvärderingar som gjordes under Alliansens regeringstid visade att vi var bra på att hålla våra vallöften, och vi gjorde det på alla större och viktigare politikområden. Det fanns undantag. Det var ofta när EU-regler förhindrade någon ny idé och vi fick pröva nya vägar. Jag är stolt över att den moderatledda alliansregeringen höll sina löften. Magdalena Andersson kan inte vara lika stolt över sin regering.

Det finns ett klassiskt uttalande från en tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot som heter Lennart Nilsson. Han konstaterade en gång: Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss. Frågan är om Socialdemokraterna har samma slarviga syn på vallöften i dag som de hade då.

Faktum är att dåvarande S-ministern Ingela Thalén var ärligare med sina bevingade ord från 1990. Hon sa: Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att ha som mål att arbeta för. Det var ganska ärligt. Hon vågade inte ställa ut några större vallöften. Det kanske är något för finansministern att ta efter i kommande valrörelse.

Herr talman! Bakgrunden till min fråga var att denna regering uppvisar en strid ström av brutna vallöften. Bara inom finansministerns eget ansvarsområde finns flera exempel. Förutom det försämrade ROT-avdraget handlar det om synen på överskottsmålet och höjningen av bensinskatten. I förra interpellationen från Åsa Coenraads hittade vi ytterligare ett vallöfte som man bröt, nämligen friskvårdsavdrag för ridning. Det finns fler.

Gemensamt för dessa förslag är att de återspeglar en närmast desperat jakt på pengar för att kunna genomföra olika bidragshöjningar som man lovade under valrörelsen utan att ha någon finansiering. Men det kostar också att bygga sitt regeringsinnehav på Miljöpartiets och Vänsterpartiets stöd. Det är inga billiga fläskben Socialdemokraterna måste betala till dessa två ibland ganska extrema partier.

En regering som inte förbereder sig är oförberedd, som vår tidigare statsminister ofta konstaterade under valrörelsen. Exakt så blev det, och det kostar! Med tanke på detta och andra ministrars yviga löften om både det ena och det andra finns en uppenbar risk att finansministerns numera tomma lada behöver ytterligare påfyllning. Det är som alltid vi skattebetalare som får betala notan.

Berätta nu för mig och svenska folket, Magdalena Andersson: Vilka ytterligare vallöften avser regeringen att bryta?

Herr talman! Jan Ericson talar om vallöften och tycker att den tidigare alliansregeringen var fantastisk på att uppfylla sina vallöften.

Berätta gärna var någonstans i valmanifesten det stod att man önskade sig en ökad arbetslöshet, att skolresultaten skulle falla snabbare än i något annat jämförbart land eller att underskotten i statsfinanserna skulle vara så stora att svenska folket lånar 10 miljarder i timmen.

Det är på det mer övergripande planet. Vi kan ta de mer konkreta sakerna. Var någonstans i Alliansens valmanifest eller Moderaternas valmanifest stod det att bensinskatten skulle höjas innan man höjde bensinskatten? Var någonstans stod det att man skulle sänka skatten på lånade pengar? Eller stod det tvärtom i Alliansens valmanifest 2010 att man bara skulle genomföra det femte jobbskatteavdraget och en höjning av brytpunkten om man kunde säkra överskott?

Hur var det nu med överskottsmålet, som Moderaterna i valrörelsen dyrt och heligt lovade skulle nås till 2018? Nu efter valet har man skjutit fram datumet, och inte bara det. Därutöver har man i sin budgetmotion luftfinansierat med Monopolpengar två av tre finansieringskronor.

Det regeringen nu gör med vårpropositionen är att vi börjar leverera på våra vallöften. Vi var tydliga med att vi ville satsa resurser på skolan för att vända utvecklingen i skolan. Vi vill införa 90-dagarsgaranti för ungdomar. Där tar vi de första viktiga stegen.

Vi tar viktiga steg för att öka järnvägsunderhållet och för att öka möjligheterna för ungdomar att få en utbildning i stället för att gå långtidsarbetslösa. Vi bygger ut komvux och yrkesvux. Vi satsar mer på klimatinvesteringar. Vi höjer taket i a-kassan och genomför en rad andra åtgärder som vi lovade i valrörelsen.

Vi börjar med den här budgeten att leverera på våra vallöften. Det kommer vi att fortsätta att göra under mandatperioden.

Herr talman! Finansministern räknar upp ett antal saker som hon menar att vi inte lovade i vårt valmanifest. Nej, Magdalena Andersson, vi lovade inte i vårt valmanifest att Europa skulle drabbas av den djupaste finansiella krisen i modern tid. Det var lite svårt att veta det två år innan det hände. Det är klart att det hade betydelse både för arbetslösheten och för statsfinanserna.

Men det vi gjorde var att vi prioriterade klokt under krisen, vilket många har gett regeringen beröm för. Vi såg till exempel till att kommunerna fick kraftiga tillskott; annars hade vi nog sett mycket allvarligare effekter av krisen. Vi klarade Sverige väldigt bra genom krisen, och det är jag stolt över att vi gjorde.

Vad gäller bensinskatten sprider Socialdemokraterna och Magdalena Andersson en myt när de påstår att vi lovade att vi inte skulle höja några bensinskatter inför valet 2006. Det finns inga sådana löften. I Alliansens gemensamma valmanifest nämns inte bensinskatten över huvud taget. Vi bröt alltså inte mot något vallöfte när vi höjde den.

Herr talman! I själva sakfrågan om ROT-avdraget, som jag tänkte gå in lite på nu, åberopar finansministern bara sin egen tidigare arbetsgivares, Skatteverkets, remissyttrande. Hon bortser helt från alla de tunga remissinstanser som pekar i motsatt riktning och riktar hård kritik mot förslaget.

Skatteverket har visserligen sagt att en minskning eller ett slopande av ROT-avdraget skulle få en begränsad effekt på svartjobben, men en begränsad effekt innebär ju inte att det inte blir någon effekt alls. Både Ekobrottsmyndigheten och Ekonomistyrningsverket är betydligt mer oroade och varnar för ökat svartarbete.

Lönsamheten för svartarbete blir bättre, och det finns en uppenbar risk att detta ökar, skriver till exempel Ekonomistyrningsverket. Ekobrottsmyndigheten skriver att det finns risk att svartarbetet kommer att öka i väsentlig mån och därigenom den ekonomiska brottsligheten. Det är två helt andra inspel i frågan än det som Skatteverket har gjort.

Det är också intressant att läsa vad Ekonomistyrningsverket skriver om hur statskassan faktiskt tjänar på ROT-avdraget när man även räknar in den framtida skatten på den kapitalvinst som uppstår till följd av den värdehöjande förbättringen av bostaden.

Man beräknar att år 2014 uppgick skattereduktionen för ROT-arbete mycket riktigt till nära 17 miljarder kronor. Men staten fick direkt tillbaka 14,6 miljarder till följd av de direkta skatterna kopplade till det utförda arbetet. Det var inte någon minuspost på 17 miljarder, som finansministern påstår. Om man räknar med den framtida skatten på kapitalvinst till följd av att man har förbättrat sin fastighet och får antingen högre värde eller mindre förbättringskostnader som minskar vinsten, och om man har gjort saker på sin fastighet som annars kanske aldrig skulle ha gjorts uppgår skatteintäkterna enligt Ekonomistyrningsverket till 22 miljarder. Det är alltså en vinst för statskassan på 5,2 miljarder.

Jag undrar igen: Varför vill finansministern försämra en reform som såväl uppskattas av hushållen och skapar fler arbetstillfällen som minskar svartjobben och går plus ekonomiskt för staten - trots att hon före valet lovade tvärtom?

Det är inte bara ett vallöftesbrott. Jag tycker att det är dumt - dumt på riktigt!

Herr talman! Det är bra att Jan Ericson tycker att man ska prioritera utifrån förutsättningar. Jag antar att Jan Ericson då också tycker att när verkligheten förändras är det viktigt att man anpassar politiken. Kostnaden för ROT-avdragen ökade med 2 miljarder bara under 2014. Om man i ett sådant läge vill ta ansvar för de offentliga finanserna är det också viktigt att man försöker stoppa denna kostnadsutveckling. Det är precis det regeringen försöker göra.

I valmanifestet 2010 för Moderaterna stod det tydligt att man inte skulle sänka skatten och genomföra ett femte jobbskatteavdrag om man inte kunde säkra överskott. Men det var inget överskott 2014 när man sänkte skatten med lånade pengar. Det var ett underskott - ett underskott på 74 miljarder kronor. Det utökades av att man sänkte skatten trots att man inte hade säkrat överskott.

Det är svårt att se hur logiken hänger ihop med det som stod i valmanifestet. Eller handlar också detta om att prioritera utifrån förutsättningar? Ni lovade också i valrörelsen att ni skulle säkerställa att överskottsmålet skulle nås till 2018. Där har ni ändrat er. Är det ett vallöftesbrott eller inte?

Det är svårt att hävda att ROT-avdraget skulle vara självfinansierande. När vi gör beräkningar på Finansdepartementet finns det ingenting som tyder på att detta på något sätt skulle kunna vara självfinansierande. Jag vet att det är en dröm hos många moderater att man ska kunna sänka skatten och att det är gratis att göra det. Men tyvärr är inte ROT-avdraget någon gratislunch. Det kostar skattebetalarna pengar - mycket pengar. Det kostar också skattebetalarna en ökande andel av våra gemensamma utgifter, och det är en kostnad som har ökat år för år. Bara under 2014 ökade den med 2 miljarder. Om man vill ta ansvar för de offentliga finanserna måste man också se till att stoppa områden där utgifterna ökar på det här sättet.

Herr talman! Finansministern säger att verkligheten förändrades. Jag undrar vad det är för verklighet som har förändrats sedan valrörelsen fram till i dag när det gäller ROT-avdraget. Fler människor använder ROT-avdraget, och det har långsamt ökat hela tiden. Det är ingen nyhet; så har det sett ut hela tiden. Det gäller även RUT-sektorn och HUS-avdragen i övrigt.

Vad gör det om fler människor använder ROT-avdraget om det samtidigt medför att vi får fler arbetstillfällen, mindre svartjobb och ökade skatteintäkter till statskassan i den andra änden? Vad är problemet? Finansministern borde tvärtom tycka att det är jättebra att det är fler som använder ROT-avdraget eftersom nästan alla pengar kommer tillbaka direkt och den lilla mellanskillnaden med god marginal täcks av att man får in mer kapitalskatt i framtiden när människor får bättre värden på sina fastigheter när de säljer dem. Jag har svårt att se problemet.

Jag konstaterar att finansministern underkänner sin egen myndighet, Ekonomistyrningsverket, som hävdar att detta går med plus. Magdalena Andersson säger att det inte finns någon möjlighet att det kan vara så. Jag undrar om finansministern över huvud taget talar med Ekonomistyrningsverket. Har ni någon dialog i frågan? Jag tycker att det är märkligt att en statlig myndighet fullständigt underkänns av finansministern.

Under Alliansens regeringstid sänkte vi skatterna, och samtidigt ökade skatteintäkterna kraftigt. Det är ingen konstighet; det är ganska självklart. Om man sänker skatten så att fler människor kommer i arbete är det fler människor som betalar skatt. Var och en betalar lite mindre per man, men totalt sett får man in mer pengar. Det är detta som är den kloka ekvationen, vilket finansminister Magdalena Andersson tyvärr aldrig kommer att medge. Men det är faktiskt sanningen.

Herr talman! Jan Ericson sa tidigare att eftersom bensinskatten inte nämndes i Alliansens valmanifest var det inget löftesbrott att höja den. Sedan säger han att det faktum att vi nu ändrar ROT-avdraget och tar ansvar för den kostnadsutveckling som har varit med den är ett löftesbrott. Men det stod ingenting om ROT-avdraget i Socialdemokraternas valmanifest. Enligt den logik som Jan Ericson har bör han därför inte längre kalla ROT-förändringen för ett löftesbrott - i alla fall inte om det ska gälla samma regler för moderater som för socialdemokrater.

Jan Ericson är helt övertygad om att ROT-avdraget är fullt självfinansierande. Det är inte den bedömning som Finansdepartementet gör i de beräkningar som vi gör av ROT-avdraget. Det har en kostnad, liksom andra skattesänkningar.

Om det nu är så som i Jan Ericsons önskedrömmar - att skattesänkningar ger ökade skatteintäkter - återstår naturligtvis den fråga som är mycket retorisk: Varför går Moderaterna inte fram i sina motioner med ytterligare stora skattesänkningar? Det måste ju vara så att Jan Ericson inte har stöd för den tanken ens i sitt eget parti.

Överläggningen var härmed avslutad.