Regeringens aviserade höjda skatter

Herr talman! Erik Andersson har frågat mig vilka skatter jag kommer att föreslå höjningar av och för vilka höjningarna kommer att gälla.

Utgångspunkten för regeringens politik är att reformer måste genomföras på ett ansvarsfullt sätt och finansieras fullt ut. Ordning och reda i statens finanser är grunden för fler jobb och en hållbar välfärd av god kvalitet. Underskottet i de offentliga finanserna ska steg för steg pressas tillbaka.

Vilka skatteförslag som kan bli aktuella framöver är något som regeringen prövar inom ramen för budgetarbetet, där en samlad bedömning och avvägning görs. Naturligtvis ligger de förslag som regeringen presenterade i budgetpropositionen för 2015 med som ett underlag i det fortsatta arbetet.

Herr talman! Min fråga var vilka skatter finansministern kommer att föreslå höjningar av och för vilka dessa höjningar kommer att gälla.

I svaret fick jag inte mycket till svar. Finansministern skriver att de förslag som fanns med i budgetpropositionen för 2015 naturligtvis kommer att vara underlag för det fortsatta arbetet. Men, herr talman, om jag får tillåtelse att hjälpa finansministern i hennes arbete kan jag tala om några av de skattehöjningar som fanns med i förslaget i budgetpropositionen för 2015.

Det är ett femtontal eller ett tjugotal skatter - minst. Svenska folket kan förvänta sig skattehöjningar i form av avtrappat jobbskatteavdrag, att det blir dyrare att anställa unga, särskild löneskatt för äldre, slopad skattereduktion för gåvor, halvering av RUT-avdraget med mera med mera.

De kommande skattehöjningarna kommer att slå hårt mot den äldre arbetskraften. Den särskilda löneskatten för äldre kommer att innebära att färre äldre kommer att arbeta.

Under senare tid har över 100 000 äldre kommit ut på arbetsmarknaden, och Sverige har EU:s snabbast växande sysselsättningsgrad bland personer över 65 år. Jag är rädd att denna positiva trend kommer att brytas i ett läge då vi måste arbeta längre upp i åldrarna.

Finansministern skulle inte höja skatter för vanliga löntagare, fick vi höra i valrörelsen. Nu har det bevisats att det inte stämmer. Samtliga som tjänar över 36 200 kronor i månaden kommer att få höjd skatt. Tidigare räknades detta upp med inflationen plus 2 procent. Det är alltså 72 000 fler som kommer att få betala statlig skatt, och det här kommer att drabba 1,1 miljoner löntagare.

Att höja arbetsgivaravgifterna för unga kommer att slå hårt mot personer som redan i dag står långt från arbetsmarknaden. Finansministern kan väl inte mena att det blir fler jobb om man ökar kostnaderna för att anställa? Jag tror i och för sig att hon menar det med tanke på de tidigare debatterna.

Halveringen av RUT kommer att slå hårt mot en bransch där uppemot 20 000 personer är verksamma och mot till största delen kvinnligt företagande. När Danmark utförde förändringar i hemserviceavdraget fick 85 procent av alla som arbetade i sektorn gå från sina jobb. De kommuner som ökar mest när det gäller att anlita hjälp i hemmet - det är rätt intressant; det är inte bara i Stockholmsområdet - är nu Gällivare och Jokkmokk.

Den breda uppgång som vi nu ser på arbetsmarknaden riskerar att brytas genom de här omfattande skattehöjningarna. 85 procent av alla skattehöjningar riktas mot jobben och arbetsinkomsterna.

Nu senast aviserade finansministern att man ska överge överskottsmålet. Tidigare kunde vi höra finansministern upprepa gång på gång, inte minst i valrörelsen, att överskottsmålet var viktigt. Ladorna var tomma, och om ladan var fem meter hög var den belånad upp till två meter. Att överge överskottsmålet kommer att skada statens finanser. Om ladan i en framtid blåser ned kommer vi inte att ha råd att bygga upp den, för då måste vi ta stora lån.

Finanspolitiska rådet skrev i höstas: "Svårigheter att i närtid leva upp till överskottsmålet är däremot inte ett giltigt argument för att sänka överskottsmålet."

Alliansen lämnade ett Sverige som var på rätt väg, där överskottsmålet har varit en viktig del i att bygga skyddsvallar inför framtidens utmaningar.

Regeringens besked om aviserade skattehöjningar kan försvaga vår ekonomi och riskerar att utsätta landet för risker.

Därför upprepar jag min fråga: Vilka skatter kommer finansministern att föreslå höjningar av?

Herr talman! Tack, finansministern, för de svar vi förväntade oss!

Skatter är något väsentligt på så sätt att det säkrar finansieringen av välfärden. Men skatternas utformning och nivåer påverkar också i mycket hög utsträckning vilken tillväxtpotential och vilken sysselsättningspotential ett land har.

Modern nationalekonomisk forskning visar alltmer betydelsen av detta, särskilt för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, för grupper som har ett lägre sysselsättningsdeltagande än genomsnittet och för dem som har svårt att etablera sig.

Därför är det viktigt att få tydliga besked från finansministern om vad det är som gäller. I dag finns det möjlighet att reda ut oklarheter. Är det finansmarknadsministerns besked om ränteavdrag som gäller, eller är det finansministerns besked om ränteavdrag? Är det framtidsministerns besked att vi ska ha lägre skatter på arbete som gäller, eller är det finansministerns besked att vi ska ha högre skatter på arbete? Det vore väldigt bra om finansministern kunde svara på de frågorna.

Är det finansmarknadsminsterns besked att vi ska slopa ränteavdragen som gäller, eller är det finansministerns besked att vi ska ha kvar ränteavdragen? Är det framtidsministerns besked att vi behöver lägre skatter på arbete som gäller, eller är det finansministerns besked att vi behöver högre skatter på arbete?

Det är alltså väldigt enkla och tydliga frågor att lämna besked om, och svenska folket skulle uppskatta att få reda på svaret.

Nu har vi en regering som lämnar i stort sett alla besked i en stor mängd frågor. Det skapar stor osäkerhet för jobb, investeringar och produktivitet i vårt land.

Det vore också bra att få besked om hur man ser på viktiga skattereformer, till exempel jobbskatteavdraget. Det är infört i ett tjugotal länder med mycket stor effekt, dokumenterad i hyllmeter av internationell forskningslitteratur - Hoynes, Eissa med flera. Man har gått igenom land för land och utvärderat effekterna av jobbskatteavdraget, även i Sverige.

Det har sagts här att man inte kan se effekterna av jobbskatteavdraget för hela befolkningen. Det betyder ju inte att de inte finns.

Finansministern är säkert medveten om att man brukar tala om ex-ante-studier och ex-post-studier. Det betyder att man på förhand försöker se vad en reform eller en förändring kan ha för effekt och att man efteråt försöker isolera just den effekten.

Ex-post-studier är svåra att göra av jobbskatteavdraget av en enda anledning, nämligen att det ges till alla. Det finns ingen kontrollgrupp. Det är lite grann som att försöka bevisa effekten av en medicin som man ger till alla människor i försöksgruppen. Det är därför man inte gör försök på det sättet. Det betyder inte att effekten inte finns. Det är väldigt viktigt att framhålla, och det tror jag att finansministern själv kommer fram till om hon tänker på detta.

Därför är det till exempel enklare att isolera och beskriva ex-post-effekten av skattelättnaden för till exempel pensionärer, det förstärkta jobbskatteavdraget. Det finns de som får det och de som inte får det, och då kan man jämföra grupperna och dra slutsatser.

Men en medicin som ges till hela försöksgruppen kan man alltså inte säga vad den har för effekt, för det finns ingen kontrollgrupp. Så är det med jobbskatteavdraget också. Det är därför tämligen ohederligt att argumentera för att det inte skulle finnas någon effekt bara för att det inte finns någon kontrollgrupp. Då kan man tycka att man skulle ha kontrollgrupper, men vi tenderar även i skattesystemet att vilja behandla hela befolkningen lika.

Men nu handlar det om framtiden och besked. Då vänder jag mig till dig, Magdalena Andersson. Du har sagt att vi ska ha högre skatter på arbete. Din kollega framtidsministern säger att vi ska ha lägre skatter på arbete. Vilket besked är regeringens besked - är det ditt eller framtidsministerns?

Finansmarknadsministern talar om att vi ska föra dialog om att avskaffa ränteavdragen. Du har sagt att vi ska ha kvar dem. Nu talar vi om vad vi ska ha för skatter framöver, och nu vill jag att du lämnar tydliga besked.

Herr talman! Med anledning av interpellationen vill jag säga någonting om det här med arbetsgivaravgifter för unga. Den frågan har diskuterats en hel del, bland annat i arbetsmarknadsutskottet där jag sitter. Man föreslår nu normaliserade arbetsgivaravgifter för dem under 26 år, det vill säga att man behåller arbetsgivaravgiften på samma nivå.

Erik Andersson måste svara på vad som händer med de företag som har anställda som fyller år. Anser Erik Andersson att det är en chock för de företagen att unga fyller år? Man blir ju äldre så småningom. Det tycker vi är positivt. Då passerar man den här gränsen för arbetsgivaravgifter.

I mitt län, Örebro län, finns det 15 000 ungdomar mellan 18 och 24 år. Av dem är 1 500 inskrivna på Arbetsförmedlingen. Erik Andersson borde berätta varför han då tycker att vi ska finansiera arbetsgivare som redan har andra anställda.

Vi kan konstatera att de ungdomar som är långtidsarbetslösa ofta saknar utbildning. De får inte jobb. De har varit långtidsarbetslösa trots den nedsatta arbetsgivaravgiften.

När det gäller RUT tänkte jag fråga Erik Andersson om han känner många enskilda personer som köper RUT-tjänster för över 25 000 kronor per år. Är det en stor målgrupp som köper dessa tjänster för över 25 000? Det skulle vara intressant att veta, eftersom han hävdar att det kommer att försvinna en massa jobb om de som köper för över 25 000 ska betala hela tjänsten själva i stället för att få bidrag.

Det är en bidragspolitik som han beskriver. Jag tycker att Moderaterna också ska försöka förklara och försvara varför man gör det. Går man på Niklas Wykmans resonemang om fakta och statistik kan man fråga sig vad den ökade sjukskrivningstakten i dag beror på. Vi ser ju att sjukskrivningarna ökar i Sverige, framför allt bland kvinnor. Poängen med den förändrade sjukförsäkringen och jobbskatteavdraget var att fler skulle jobba. Nu ser vi att fler unga blir sjuka. Hänger det också ihop med jobbskatteavdraget, menar Niklas Wykman? Niklas Wykman försöker ju empiriskt visa att vissa saker får effekt.

Hela gruppen omfattas ju inte. Sjuka och arbetslösa fick inte del av jobbskatteavdraget. Ändå ökar sjukskrivningarna. Det vore bra om Niklas Wykman försökte använda sin statistik på mer än ett kreativt sätt.

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att blanda mig i den här interpellationsdebatten i väntan på nästa.

När vi diskuterar skatter vill jag påminna om ekvationen som jag nämnde förut. Om sänkta skatter leder till ett bättre företagsklimat och fler jobb, så får vi fler skattebetalare och sammantaget högre skatteintäkter, även om varje person betalar lite mindre i skatt. Det är precis så det har blivit. Vi har fått fler människor i arbete, och vi har fått mer skatteintäkter och mer pengar till välfärden.

Ekvationen har fungerat, och den har fungerat mitt i en djup lågkonjunktur. Tänk så bra den kommer att fungera om man fortsätter på den här vägen när vi får lite bättre konjunktur!

Om Sveriges problem vore att vi hade för låga skatter hade jag köpt att vi skulle höja dem. Men problemet i dag är faktiskt att Sverige fortfarande, trots våra reformer, är ett av de länder i världen som har högst skatter, även om vi inte riktigt ligger i topp längre.

Om sänkta skatter skapar fler jobb, vad leder då höjda skatter till? Den frågan är också befogad. Vi har faktiskt klarat oss bättre än omvärlden, även om Magdalena Andersson påstår att jag i förra debatten bara jämförde oss med Spanien och Grekland. Nej, jag jämför faktiskt med våra grannländer.

Magdalena Andersson nämnde Danmark. Sanningen är den att det har blivit mycket färre nya jobb i förhållande till den ökande befolkningen i Danmark än i Sverige. Vi har alltså klarat oss betydligt bättre än länderna i norra Europa.

Att man räknar arbetslöshet på lite olika sätt i olika länder förvirrar lite. I Tyskland och Österrike räknar man till exempel in alla elever som går på yrkesprogram. De räknas som sysselsatta i statistiken, för de har lärlingsanställningar. Det har man inte i andra länder. Detta gör att det är ganska svårt att jämföra siffror rakt av.

Ser man till helheten har Sverige klarat sig väl så bra som andra länder, troligen bättre än de flesta.

Nu kom vi in på detta med arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Då vill jag upprepa vad jag brukar säga i de diskussionerna. Vi tittar mycket på hur många nya jobb som har skapats till följd av att man har sänkt arbetsgivaravgiften för ungdomar. Men något vi missar i den diskussionen är hur många som har fått behålla jobben under en djup lågkonjunktur tack vare att det har blivit lite billigare att behålla personalen.

När jag träffar företagare inom restaurangsektorn, dagligvaruhandeln och så vidare säger de: Normalt sett hade vi varit tvungna att dra ned lite när det är sämre tider, men eftersom det har blivit lite billigare att ha unga anställda har vi kunnat behålla fler än vi hade behållit annars. Hur många jobb som har räddats på det här sättet går naturligtvis inte att räkna ut. Då får man fråga varje arbetsgivare och hoppas att de berättar det. Men självklart finns det en sådan effekt.

Inom restaurangsektorn finns ett tydligt mönster. Innan jag kom in i riksdagen jobbade jag med att hantera dåliga krediter under den förra bankkrisen. Så fort man får kriser slås vissa branscher ut väldigt snabbt, bland annat inom restaurang- och kafésektorn. Det som skiljer den här krisen från tidigare kriser är att under denna djupa kris har vi fått fler restauranger, kaféer och lunchställen i stället för färre. Det finns naturligtvis ett samband med sänkt restaurangmoms och lägre arbetsgivaravgifter för ungdomar, som jobbar i den här sektorn.

Nu är vi inne på RUT igen. Å ena sidan säger finansministern att vi måste minska taket för RUT-avdraget, för vi behöver de pengarna i statsbudgeten. Å andra sidan säger hon att det är så få som använder RUT-avdraget ända upp till taket att det nästan inte är någon som drabbas av sänkningen. Hur kan det vara så att ingen drabbas samtidigt som det ger pengar till statskassan?

Herr talman! Jag vill påminna Jan Ericson om att jag i förra interpellationsdebatten sa att halveringen av RUT inte ger särskilt mycket pengar till statskassan. Däremot handlar det om legitimiteten i skattesystemet. Där ställde Eva-Lena Jansson en relevant fråga till Erik Andersson: Hur många känner han som slår i taket för just RUT-avdraget? Han säger ju att det kommer att slå hårt och tar upp Gällivare och Jokkmokk som exempel. Jag undrar: Erik Andersson, känner du någon i Gällivare eller Jokkmokk som slår i taket för RUT-avdraget?

Vi befinner oss tyvärr statsfinansiellt i ett sådant läge att det inte finns något utrymme för ofinansierade reformer. Samtidigt ser vi stora behov av att förbättra inte minst skolan och utbildningsmöjligheterna för våra barn och ungdomar. Eftersom det är ett akut behov, både för att ungdomarna ska få möjligheter i framtiden och för att våra företag ska kunna anställa, måste vi finansiera förbättrade utbildningsmöjligheter, göra läraryrket attraktivt och se till att alla skolor i hela Sverige är bra. Vi måste också se till att ungdomar får möjlighet att gå klart gymnasiet. Om man inte klarar det måste man få stöd senare i livet för att klara sin gymnasieutbildning, som är så viktig för att man ska kunna komma in på arbetsmarknaden.

Vi tycker att det är viktigt att ungdomar inte går långtidsarbetslösa. Därför vill vi införa en 90-dagarsgaranti, så att ungdomar ska få jobba eller plugga senast 90 dagar efter att de har blivit arbetslösa. Vi tror inte att det är ett bra sätt att satsa på ungdomarna och Sveriges framtid att låta dem gå ut skolan utan godkända betyg, hoppa av gymnasiet utan gymnasieexamen och sedan gå långtidsarbetslösa. Här vill vi göra en rejäl investering i våra barn och ungdomar.

För att vi ska klara detta när vi har stora underskott i statsfinanserna måste vi också finansiera de reformerna, och det gör vi genom att höja skatten. Vi har en rad förslag på skattehöjningar just för att kunna göra dessa viktiga framtidsinvesteringar. Jag skulle naturligtvis ha önskat att vi hade kunnat göra dem utan att höja skatten, men efter åtta år med borgerlig regering och historiska skattesänkningar är statsfinanserna nu i ett sådant skick att de viktiga framtidsinvesteringarna för våra barns och ungdomars skull kommer att kräva skattehöjningar.

Herr talman! I den tidigare debatten var det någon som yttrade att det här börjar bli som Jeopardy. Det tycker jag också, för nu är det helt plötsligt jag som får en massa frågor när jag frågat vilka skatter finansministern kommer att föreslå höjningar av och vilka de kommer att drabba. Jag har inte fått något riktigt svar där.

Det är visst plötsligt väldigt intressant vilka jag känner. Men Moderaternas politik utgår inte från vilka jag känner - möjligtvis bygger socialdemokratisk politik på vilka man känner. Så funkar inte Moderaternas politik.

Nej, jag känner nog inte så många som anlitar RUT-tjänster för över 25 000 kronor. Men uppenbarligen har Finansdepartementet tidigare räknat på att det kommer att drabba ungefär 1 000 arbetstillfällen om man halverar det. Om det då är någon som anlitar RUT för över 25 000 kronor, skulle det vara ett problem?

Om man med detta ska öka legitimiteten för RUT, ska vi då göra likadant med ROT också? Hur många som ni känner anlitar ROT för över 25 000 kronor? Om det skulle visa sig att det inte är så många som ni känner som gör det, innebär det att vi kan halvera ROT-avdraget också? Är det utgångspunkten för Socialdemokraternas politik?

Jag känner så här: Alliansen lämnade efter sig ett Sverige som var på rätt väg. Nu känns det som om någonting håller på att hända. De skattehöjningar som föreslås kommer att drabba jobben, jobben, jobben. Jag skulle nog vilja säga att vi fortfarande är Sveriges enda arbetarparti.

Herr talman! Det heter att trägen vinner. Eftersom vi pratar om framtidens skatter tänkte jag helt enkelt upprepa min frågeställning i förhoppning om att få ett svar från finansministern. Jag tycker att det är viktigt för ett land att man lämnar gemensamma besked från regeringen.

Skattepolitiken är väldigt viktig för finansieringen av välfärden, för möjligheten för företag att växa och anställa och för att investeringar ska växa fram. Det minsta man kan kräva är att det ges entydiga besked från regeringen om vad det är som gäller.

Alla har nog respekt för att det ska finnas utrymme att diskutera, förbereda sig och så vidare. Däremot blir det olyckligt när olika ministrar med olika ansvarsområden lämnar olika besked om vad det är som ska gälla framöver.

Framtidsministern - man får säga att det är en förpliktande titel i sammanhanget - berättar att vi behöver lägre skatter på arbete. Finansministern - det är också förpliktande - säger i stället att vi ska ha högre skatter på arbete. Det vore bra att nu få ett besked om vad det är som gäller från regeringen. Är det högre skatter på arbete, eller är det lägre skatter på arbete? Det är inte möjligt att göra båda sakerna samtidigt. Då går det inte heller att ha två ministrar som säger olika saker.

Magdalena Andersson! Är det ditt besked om högre skatter på arbete eller är det framtidsministerns besked om lägre skatter på arbete som kommer att vara vägledande för regeringens politik framöver?

I övrigt önskar jag trevlig helg och tackar för debatten.

Herr talman! Jag har hittills aldrig träffat en enda arbetsgivare som anställer en person mer än vad man behöver i sitt företag eller i sin verksamhet. Man anställer precis så många som behövs.

Det finns vissa branscher som mer eller mindre har satt i system att bara ha unga anställda. Då måste man ställa sig frågan: Är det relevant att ge bidrag till företag som redan har unga anställda, som de uppenbarligen behöver? Eller är det relevant att se på hur man ska lösa ungdomsarbetslösheten? Vilka är det som är arbetslösa i dag? De ungdomar som är arbetslösa i dag är de som inte har lyckats gå igenom gymnasieutbildningen. Efter åtta år av borgerlig politik måste man också börja ta ansvar för den frågan. Då kan man välja att fortsätta att ensidigt ge pengar till företag som redan har unga anställda, eller så investerar man i de unga som finns.

När det gäller RUT vet vi att det har förekommit fusk. Vi vet också att det var kända moderater i den här staden som trots införandet av RUT-avdrag fortsatte att köpa tjänsten svart tills de uppmärksammades i medierna. Det var en familj med en inkomst på 150 000 i månaden. Den ena var kommunalråd - det kallas väl borgarråd här i Stockholm. Den andra var EU-parlamentariker.

Det visar att det finns ett behov av att köpa tjänsterna, men frågan är hur mycket man ska ge i subvention och bidrag i fråga om de här tjänsterna. Det är det som jag ifrågasätter.

Herr talman! Då kommer vi in på lite skolfrågor. Det gillar jag, som satt i utbildningsutskottet förra mandatperioden.

Jag konstaterar än en gång att det i Alliansens budget, som i dag gäller för Sverige, satsas mer på skolan än det görs i alternativet, det budgetförslag som Magdalena Andersson lade fram. Där var det mindre pengar till skolan än i den budget som vann, som var Alliansens budget.

Vi klarar detta utan skattehöjningar på arbete och på företagande - jag vill bara påpeka det.

Magdalena Andersson pratar väldigt mycket om gymnasieskolan. Även Eva-Lena Jansson nämnde den. Hur tror man att man ska få färre avhopp i gymnasieskolan om man tvingar alla elever att läsa in högskolebehörighet och att gå i gymnasieskolan fram till att de är 18 år? Hur många hoppar av när de fyller 18 om de tvingas att läsa in högskolebehörighet? Det var det vi prövade innan Alliansen ändrade detta, och det var då vi hade stora avhopp från gymnasieskolan.

Magdalena Andersson skryter om 90-dagarsgarantin. Det fanns en 100-dagarsgaranti tidigare. Den dömdes ut av i stort sett alla forskare som totalt meningslös. Den låste fast ungdomar i arbetslöshet i stället för att hjälpa dem till jobb. Nu testar man samma variant igen och döper om den till 90-dagarsgarantin. Den ska lösa alla problem. Jag tror faktiskt inte att det kommer att bli så.

Sedan vill jag upprepa Erik Anderssons lilla fråga. Om det nu är så viktigt att halvera RUT-avdraget undrar jag: Varför gör man inte det med ROT-avdraget? Är det kanske så att kvinnodominerade jobb och kvinnodominerade småföretag är mindre värda än manligt dominerade företag för denna feministiska samarbetsregering?

Herr talman! I den här talarstolen får man säga precis vad som helst. Man kan inte bli åtalad för det man säger här. Det är nog tur för Eva-Lena Jansson, för hon ägnade sig alldeles nyss åt förtal här i riksdagens talarstol. Det är tur för dig, Eva-Lena Jansson.

Beskrivningen av verkligheten är en väsentlig del av den politiska debatten. Socialdemokraterna har under de senaste åtta åren försökt att verkligen svartmåla Sverige. De säger att det har gått dåligt för vårt land. Arbetslösheten har ökat. De har inte berättat att det i huvudsak beror på att vi har haft en väldigt stor invandring - vi vet att det tar lång tid för människor som kommer nya till Sverige att etablera sig på arbetsmarknaden - och på att Alliansen har arbetat för att få alla de hundratusentals människor som förtidspensionerades att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Det här påpekar gärna Socialdemokraterna för att förvirra. Det de sällan eller aldrig vill debattera är hur många nya jobb som har skapats och hur man skapar nya jobb.

Man kan titta på de senaste fyra åren. Befolkningen har ökat. Men för varje individ som befolkningen har ökat med som är mellan 15 och 65 år, alltså i arbetsför ålder, har antalet jobb ökat med nio. För varje ny person som har kommit in på arbetsmarknaden har vi alltså fått nio nya jobb.

Det land som är näst bäst är Tyskland. De har fått fem nya jobb per ny person i arbetsför ålder. De flesta länder i Europa har haft en negativ utveckling. De har ökat sin befolkning men fått färre jobb.

Under de senaste 30 åren har antalet jobb ökat totalt sett med en halv miljon. Av de nya jobben är det 360 000 som har kommit de senaste åtta åren. Det är alltså inget snack om att Sverige har varit en jobbmotor. Det är en ekonomi som har producerat rekordmånga nya jobb.

Socialdemokraterna gör allt för att dölja det här, men det är fakta.

Tack vare att det är så här har vi också åstadkommit det som Jan Ericson var inne på tidigare i debatten. Trots att vi har sänkt skatterna har vi alltså fått in mer pengar.

År 2006 var Sverige det land i OECD som hade näst högst totalt skattetryck. Men vi var bara femte bäst på att plocka in skattemedel. Sedan dess har vi sänkt skatterna. Vi är nu på plats 15. Vi har det femtonde lägsta skattetrycket. Men vi har ökat vår placering vad gäller att plocka in pengar. Vi tar nu in mer pengar. Nu är vi fjärde bäst på att plocka in pengar.

Förklaringen till att vi har fått fler jobb och till att vi har fått in mer skatteintäkter är att vi har gjort det lönsamt att arbeta. Tidigare var det en så liten skillnad mellan att leva på bidrag och att arbeta. Detta märks allra tydligast på dem som är över 65 år. Antalet personer som är över 65 år och som jobbar har ända sedan man började mäta detta legat på runt 70 000-80 000. Nu är det uppe i 150 000. Antalet som arbetar som är över 65 år har alltså dubblerats.

Detta beror på att det nu lönar sig på ett annat sätt att arbeta. Forskningen visar också mycket tydligt att tröskeln in på arbetsmarknaden sänks när det blir mer lönsamt att arbeta - de arbetslösa söker fler jobb. När bidragen är höga blir man i stället lite mer kräsen och behöver varken söka eller ta alla jobb. Det är alltså mycket tydligt så att den här politiken har lett till att vi får fler jobb, och nu gör Socialdemokraterna det motsatta: De höjer skatterna för att höja bidragen.

Herr talman! Jag noterar att Fredrik Schulte talar om att äldre som jobbar i stället för att leva på pensionen inte går på bidrag.

(FREDRIK SCHULTE (M): Nej!)

Jo, Fredrik Schulte, du sa att det nu är färre som går på bidrag och fler äldre som jobbar, så du har just sagt att alla pensionärer är bidragstagare. Det var faktiskt det du sa, men det är bra - alla kan göra misstag. Det var alltså ett misstag till från de moderata herrarna under den här interpellationsdebatten. Vi lägger det på misstagssidan.

Vi är nämligen, naturligtvis, alla ense om att "bidragstagare" kanske inte är det mest lämpliga ordet att använda när Sveriges äldre, som har jobbat och slitit i ett helt liv, betalat in till sin pension och bidragit till att bygga upp landet, tar ut sin pension. Den har de helt och fullt rätt till. Men det är visserligen många människor som de facto går på försäkring som Moderaterna kallar bidragstagare.

Niklas Wykman har flera gånger frågat vad regeringen tycker om ränteavdrag och arbetsgivaravgifter. Jag kan berätta för Niklas Wykman att regeringen har föreslagit att vi ska höja arbetsgivaravgifterna för ungdomarna. Vi har även föreslagit att man ska införa den särskilda löneskatten för pensionärer, som de facto innebär att vi höjer arbetsgivaravgiften. Däremot har regeringen inte aviserat några förändringar vad gäller ränteavdragen.

Problemet vi diskuterar här och nu är om det är ett problem att vi har skatter i samhället eller inte. Jag noterar det mycket stora intresset för skattefrågor på den moderata bänken, vilket jag tycker är roligt eftersom jag också tycker att skatter är en intressant fråga.

Problemet med den moderata synen på skatter är dock att alla skatter enligt Moderaterna är ett problem. Man får en känsla av att Moderaterna tycker att det bästa av alla samhällen är det som inte har några skatter, och man är otroligt nöjd över hur mycket man har kunnat sänka skatten och att vi har sjunkit i ligan bland världens länder. Jag undrar vad målet för Moderaterna är. Hur låga ska skatterna bli innan Moderaterna är nöjda?

Anders Borg sa ett tag att det skulle finnas ett skattesänkningsstopp, men det tror jag var av statsfinansiella skäl och inte för att han inte ville fortsätta sänka skatterna. Nu låter det återigen på Moderaterna som att det bara är skattesänkningar de har för ögonen. När kommer de nya skattesänkningsförslagen från Moderaterna? Ska de finansieras, eller ska ni försämra statsfinanserna ytterligare genom att fortsätta föreslå ofinansierade skattesänkningar?

Framför allt undrar jag hur lågt skattetrycket ska bli. Hur dålig ska skolan bli? Hur snabbt ska de som jobbar i äldreomsorgen behöva springa? Hur många minuter ska de i hemtjänsten ha hos pensionärerna innan Moderaterna har fått ned skattetrycket tillräckligt lågt?

Herr talman! Vi är inte emot skatter, finansministern. Vi anser att skatter är bra om de går till rätt ändamål. Jag vill gärna citera en partikamrat till finansministern, nämligen Gustav Möller. Han sa: "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket." Det är lite den inriktningen jag anser att mitt parti står för.

I övrigt måste jag bara säga att det var ovärdigt av Eva-Lena Jansson att ta upp frågan om svartarbete. I själva verket är det nämligen så att RUT- och ROT-reformerna har gjort att attityderna till att anlita svart arbetskraft har förändrats, och det är en positiv del. När vi pratar om RUT handlar det om att man måste få ihop livspusslet. Familjer där båda föräldrarna arbetar måste kunna få vardagen att gå ihop, och det tycker jag inte är speciellt märkligt.

När vi pratar om en skattelättnad känns det alltid som att Socialdemokraterna ser det som ett bidrag, men det är ju snarare tvärtom. Hur kan det bli ett bidrag om man får en skattelättnad? Det har jag aldrig riktigt förstått mig på.

Sverige är ett land som har världens kanske andra eller tredje högsta skatter. Vi har näst högst marginalskatter i världen, och vi är nog det land som beskattar högre utbildning mest - med 57 procent på marginalen, och det kommer bara att öka om den rödgröna regeringen får sin vilja igenom. Det är skadligt för Sverige. Jag skulle alltså vilja säga att skatterna är bra men att det inte är bra när de blir överdrivna, för då blir det kontraproduktivt.

I övrigt vill jag tacka finansministern för en bra debatt.

Herr talman! Magdalena Andersson är verkligen en stjärna på att förvränga verkligheten. Hon har stått här i ett halvår och argumenterat för att vi ska ha överskottsmål och fylla ladorna, och sedan säger hon: Vi kan inte riktigt fylla ladorna, så nu bränner vi ned dem. Nu har vi inget överskottsmål längre.

Man argumenterar för att det har gått dåligt för svensk ekonomi därför att, menar man, arbetslösheten har ökat. Man glömmer bort att det handlar om att förtidspensionärer har kommit tillbaka in på arbetsmarknaden och att Sverige har haft en stor immigration av människor som tar lång tid på sig att komma in på arbetsmarknaden. Man förvränger ständigt bilden av verkligheten och vad ens motståndare argumenterar för.

Jag har absolut inte, inte under några omständigheter, ens antytt att pensioner skulle vara bidrag. Det säger Magdalena Andersson därför att hon vet att hon inte har svenska folket med sig. Hon har inte svenska folket med sig för den bidragspolitik hon vill föra. Svenska folket tycker att människor ska göra rätt för sig. Svenska folket tycker inte att det ska löna sig mer att leva på bidrag än att gå till jobbet.

Nu kommer Magdalena Andersson snart att lägga fram en budget som kommer att handla om att den börsmäklare som blir arbetslös ska få mer pengar i bidrag för att inte jobba än vad den unga tjej som har sitt första jobb som servitris får i lön. Magdalena Andersson kommer att på nytt bygga upp Bidragssverige, där det inte lönar sig att arbeta och där man signalerar att det inte är så viktigt att klara av sin försörjning och göra rätt för sig. Socialdemokraterna finns nämligen här för att betala ut generösa bidrag. "Rösta bara på oss, så höjer vi era bidrag!"

Så kan man inte bygga ett land. Då kommer det att gå åt skogen för Sverige. Om vi ska försörja människor som inte vill jobba kommer det inte att finnas pengar till välfärdsstaten, det vill säga till det viktiga - vården, skolan och omsorgen.

Herr talman! Vi får väl läsa protokollet båda två, Fredrik Schulte. Jag minns precis att du sa att fler äldre jobbar och att färre går på bidrag. Så minns jag det, men vi får läsa protokollet i efterhand. Vi kan säkert ta det i nästa interpellationsdebatt, vilket jag ser mycket fram emot.

Erik Andersson säger att en skattelättnad inte kan vara ett bidrag. Det är mycket intressant. Här kan vi plötsligt utforma en helt ny moderat politik! Det är klart att varje barnbidrag som då utformas som en skattelättnad inte är ett bidrag längre, och då skulle man också kunna tänka sig en arbetslöshetsförsäkring - vilket ni brukar kalla ett bidrag - som ett skatteavdrag om man till exempel är gift. Om ens partner är arbetslös skulle alltså den som har ett arbete kunna ha det som ett skatteavdrag, och då är det inte längre ett bidrag. Det skapar ju helt nya möjligheter för Moderaterna att utforma en rättvis politik där man kan känna sig trygg i omställning men ändå inte gå på bidrag. I stället får man en skattesänkning.

Det är klart att en väl fungerande omställning på arbetsmarknaden är central för arbetsmarknadens funktionssätt. Ni tror att massor av människor kommer att slås ut från arbetsmarknaden för att vi höjer taket i a-kassan, men jag är övertygad om att a-kassan och en trygg omställningsförsäkring är något oerhört viktigt för det Sverige vi har i dag.

Det handlar om vilken inställning man har till förändring. I internationella undersökningar är Sverige ett av de länder i världen som är mest öppet och positivt till globalisering, till internationalisering och till omvandling och omställning. Det är viktigt för att vi ska kunna ha en omvandling i samhället.

Grunden för att vi ska kunna vara så här positiva till omvandling, omställning och globalisering är att vi vet att vi är trygga i omvandlingen och förändringen. Då är en fungerande arbetslöshetsförsäkring och en väl fungerande arbetsmarknadspolitik som ger möjlighet att vidareutbilda eller omutbilda sig om man blir av med jobbet helt central.

Det är därmed viktiga instrument för att kunna upprätthålla sysselsättning, tillväxt och produktivitetstillväxt i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.