Regemente i Kiruna

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att återupprätta I 22 i Kiruna.

Inledningsvis vill jag konstatera att Kiruna redan i dag har och även i framtiden kommer att ha en viktig roll i att återuppbygga och vidareutveckla den svenska försvarsförmågan.

Den 12 december 2022 beslutade jag om anvisningar för Försvarsberedningens arbete. Försvarsberedningens arbete ska ske i två etapper.

I den andra etappen ska Försvarsberedningen, med utgångspunkt i arbetet i den första delen, lämna förslag till totalförsvarets fortsatta inriktning och utformning till och med 2030 och i detta sammanhang även behandla perioden till och med 2035. Den inriktning som lades fast i 2020 års försvarsbeslut ska utgöra grunden för förslagen. Den andra etappen ska redovisas i en slutlig rapport senast den 26 april 2024.

Frågor gällande Försvarsmaktens framtida grundorganisation kan, om Försvarsberedningen så önskar, även tas upp i detta sammanhang.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Vi lever nu med en säkerhetsmiljö som är synnerligen ansträngd. Kriget i Ukraina sätter naturligtvis sin prägel på situationen på hela vår kontinent och även i övriga världen. Men det är också så att Arktis är en region som har ett rätt rejält underliggande spänningsläge.

Dmitrij Rogozin var våren 2015 på besök på Svalbard. Han är rysk politiker, och han intervjuades i den ryska kanalen TV1. Han sa då: I fjol hade vi den historiska återföreningen mellan Sevastopol och Krimhalvön.

Det var alltså hans kommentar med anledning av annekteringen och invasionen av Krim. Han sa också: I år presenterar vi en ny syn på en kraftfull prioritering av Arktis. Fundamentalt sett handlar det om samma sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ett rätt kontroversiellt och inriktningsvisande uttalande. Denne Rogozin fanns på EU:s lista över sanktioner. Besöket på Svalbard var minst sagt kontroversiellt. Det var inte något som Norge välkomnade.

Arktis påverkas självklart av det krig som pågår i Ukraina men också av ett eventuellt framtida nytt kallt krig. Man ska komma ihåg att Ryssland har placerat de flesta av sina strategiska kärnvapen som kan skickas upp med ubåtar i det här området. Syftet är att de ska kunna gömmas under isen och utgå från dem som operationsmiljö.

Klimatförändringen blottar naturtillgångar som olja, och Arktis omfattas i dag av åtta arktiska stater: Danmark inklusive Grönland och Färöarna, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA. Man får komma ihåg att 45 procent av Arktis område är ryskt område. Man har också investerat mycket i det här området från rysk sida. Ungefär ett femtiotal utposter från Sovjettiden har renoverats. Det är omfattande satsningar som har skett, även om det nu dragits resurser till Ukraina.

Detta är alltså en miljö där mycket av de ryska intressena i Kolahalvön träffar norra Finland, norra Sverige och norra Norge. Det är ett område som från rysk synpunkt är hett och där man vill ha tydlig kunskap om vilka militära resurser som finns och vad som rör sig i området.

Detta är alltså den strategiska bakgrunden till att vi anser att man bör göra förstärkningar i Kiruna. Kiruna är en kommun och ett område i Norrbotten som är en inkörsport via Narvik när det gäller värdlandsstödet. Det kommer att krävas förberedelsestationer och eventuell förhandslagring. Malmbanan är av central betydelse. Gruvverksamheten är en svensk nationaltillgång.

Detta har uppmärksammats tidigare genom att Sverige, Finland och Norge har ett samarbetsavtal om Nordkalotten. Vi ska ta ett ökat ansvar för det här gemensamt, och detta har vi gjort på många olika sätt med bland annat övningsverksamhet. Men det krävs också planering. Det är utifrån det perspektivet, som jag ska återkomma till senare, som fler stödjepunkter behövs i området. I 22 i Kiruna är en sådan som skulle behöva återupprättas från den regementsgrupp det är i dag, så att vi kan få en starkare och större militär representation i detta strategiska område.

Fru talman! Jag tycker att Peter Hultqvist beskriver den strategiska trend vi har sett över tid mycket väl, nämligen att Ryssland stärker sin militära närvaro i Arktisområdet och norra Ryssland. Detta kan ta sig olika uttryck. Vi ser till exempel att man investerar i landningsbanor, återupprättar flygbaser, investerar i olika vapensystem och naturligtvis också i radarkedjor. Ryssland lägger alltså uppenbarligen betydande resurser på att öka sin militära närvaro i Arktis.

Nu ser vi att Ryssland, temporärt åtminstone, är försvagat på grund av kriget i Ukraina, som binder upp mycket markstridskrafter. Samtidigt är värderingen från vår sida att Arktis i allmänhet och Murmanskområdet i synnerhet även fortsättningsvis kommer att vara prioriterat för Ryssland. Man kommer att satsa på att rekonstruera sig där även militärt.

Vårt svar på detta måste naturligtvis bli dels att stärka vår egen nationella försvarsförmåga i norra Sverige, dels att öka det internationella samarbetet, i huvudsak med Norge och Finland men också inom ramen för ett kommande Natomedlemskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kopplat till förstärkningen av närvaron i norr fattade denna kammare ett viktigt beslut den 15 december 2020, nämligen totalförsvarsbeslutet. Det har till exempel inneburit att vi har återupprättat två regementen i Norrland, dels I 21 i Sollefteå, med ett detachement i Östersund, dels K 4 i Arvidsjaur. Vi har fördubblat antalet när det gäller Arméns jägarbataljon eller Norrlands jägarbataljon. Detta är viktiga saker som drar åt rätt håll.

Vid sidan av detta uppdrog Peter Hultqvist i sin tidigare egenskap åt Försvarsmakten att redovisa hur den militära närvaron i norr kan stärkas. Det finns ett antal konkreta förslag som Försvarsmakten har presenterat inom ramen för det och som även berör Kiruna och Kalixfors. Jag kan återkomma till detta, men jag konstaterar att Försvarsmaktens råd är att det bör vara ett detachement och inte ett regemente i Kiruna, kopplat till I 22.

Andra dimensioner i detta är naturligtvis behovet av att stärka det internationella försvarssamarbetet, som sagt i huvudsak mellan Sverige, Finland och Norge. Det har tidigare legat stort fokus på luftstridskrafterna genom cross-border training och ett mycket omfattande samarbete mellan Rovaniemi, Kallax och Bodö. Vi ser också ett starkt framväxande samarbete när det gäller markstridskrafter, vilket vi välkomnar.

Frågan är högt politiskt prioriterad av regeringen. Jag skrev själv på en avsiktsförklaring tillsammans med mina norska och finska kollegor i Oslo den 22 november för att fördjupa försvarssamarbetet i norr. I kombination med detta träffades Sveriges och Norges statsministrar och Finlands president tillsammans med utrikesministrarna och försvarsministrarna på Harpsund för några veckor sedan för att diskutera hur vi kan gå vidare i fördjupningen av samarbetet.

Avslutningsvis, fru talman, är Sverige i år ordförande för det nordiska samarbetet Nordefco, och det ankommer på det svenska ordförandeskapet att ta fram en ny vision för det nordiska försvarssamarbetet, i ljuset av att vi alla förhoppningsvis snart kommer att vara allierade inom ramen för Nato och då får möjlighet att ha en gemensam försvarsplanering.

Inom ramen för detta bedömer jag att utvecklingen i norra delen av Sverige, Finland och Norge kommer att stå i centrum.

Fru talman! Jag tror att man framtidsmässigt ska räkna med att vi, framför allt i Arktisområdet och på Kolahalvön, kommer att få se fler ryska soldater, flyg och stridsvagnar och över huvud taget mer militär aktivitet från den staten.

Man har också ambitioner när det gäller Nordostpassagen. I strid med internationell sjölag vill man kontrollera Nordostpassagen, vem som ska få nyttja den och hur det ska ske. Detta tycker jag är värt att notera, för om internationell sjölag inte gäller blir det ju så att man hittar ett system där länderna bestämmer själva, vilket kommer att bli ett stort ingrepp i rörelsefriheten.

I sydväst i Nordostatlanten försöker man så långt som möjligt, i olika typer av militära operationer, utmana USA. Detta är också något som ska noteras vid bedömningen av hur avsikter och manöver- och operationsmönster ser ut. Min bild är att Ryssland strävar efter att ha en avregleringszon mellan Nordkap och Grönlands nordöstra kust, och bakom den linjen ska kärnvapenubåtarna hållas fria från påverkan. Detta ser man från rysk sida som en sorts skyddsbehov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns många dimensioner i det manövrerande som pågår. Till detta ska läggas att Kina som icke-Arktisstat ökar sin närvaro i regionen. Ett exempel är att Kina har försökt köpa en nedlagd dansk marinbas på Grönland. Man har också velat öppna en järnmalmsgruva på Grönland, man har köpt upp stora landområden på Island med oklara syften och man bedriver forskningsexpeditioner till och från. Allt detta påverkar Sverige och våra närmaste grannländers intressen. Det är alltså både kinesiska och ryska intressen vi ser här.

Jag är medveten om det förslag som lagts fram om detachement. Det var så diskussionen började en gång i tiden när vi skulle ha ett regemente på Gotland, att man skulle starta med ett detachement. Men vi bestämde oss politiskt för att bygga ett regemente i stället därför att det krävs mer militär kraft än vad ett detachement kan åstadkomma. Jag ser det på samma sätt när det gäller Kiruna, mot bakgrund av det jag sa om det viktiga värdlandsstödet och Malmbanans centrala betydelse.

Sedan kommer vi till Nato, som försvarsministern berörde. Här måste vi ha en gemensam planering som kräver långtgående logistisk samordning, som kräver koordinationshubbar och som kräver en massa olika gemensamma styrnings- och koordineringssystem. Med den typen av satsningar och investeringar ökar intresset för detta område från rysk sida. Det innebär också att vi måste ha en ökad militär kraft där. Vi har i dag värnpliktsutbildning på Kalixfors skjutfält, där det har skett och sker vissa investeringar i infrastruktur, och sedan har vi hemvärnsbataljoner i flera kommuner samt en flyggrupp som ligger under Lapplandsjägargruppens domäner.

Tanken är ju att vi ska ha en brigad där uppe som vi ska kunna samordna med brigad i Norge. Vi ska också ha avgörande roller i förhållande till Finland, så det finns all anledning för ministern att inför inkommande försvarsberedning ta sig en funderare på att göra en ordentlig förstärkning med ett regemente i Kiruna.

Fru talman! Det stämmer att vi ser en ökad koordinering mellan Kina och Ryssland även på det militära området. De har vid ett par tillfällen även övat i vårt marina närområde.

Vi såg också att Kina och Ryssland den 4 november förra året presenterade vad man kallar ett obegränsat partnerskap, då även Kina yttrade kritik mot Natoutvidgningen. Detta går emot hörnstenen i den europeiska säkerhetsordningen, att alla länder får göra sina egna säkerhetspolitiska vägval. Det finns definitivt en ökad koordinering mellan Kina och Ryssland som också påverkar Arktis.

Beträffande Nato vet Peter Hultqvist också att det sker en översyn av Natos ledningsstrukturer. Detta har i grunden att göra med att man också ser över de regionala planerna liksom de militära styrkemålen och lednings- och lydnadsförhållandena. Detta kan mycket väl påverka norra Europa och Sverige, Finland och Norge, och det kan behövas en ökad koordinering också på divisionsnivå. Det skulle jag absolut inte utesluta.

Kopplat till frågan om detta ska vara ett detachement eller om det ska vara ett eget regemente tillsatte jag en försvarsberedning för ett par månader sedan. Den har ett stort och viktigt uppdrag. Den ska belysa ett antal områden. I den första rapporten ska man titta bland annat på försvarsekonomin och på Sveriges roll inom Nato. Man ska dra slutsatser från Ukrainakriget, och man ska göra en säkerhetspolitisk omvärldsanalys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I nästa steg förväntar jag mig att Försvarsberedningen kommer att titta på det som heter krigs- och grundorganisationen. Men denna rapport ska inte vara klar förrän den 26 april nästa år. Därför tycker jag att det är alldeles för tidigt att peka ut var enskilda regementen ska ligga. Låt oss börja med behoven i den säkerhetspolitiska analysen. Sedan får vi ta frågor kopplade till krigs- och grundorganisationen och om det ska vara ett detachement eller ett eget regemente. Jag utesluter ingenting.

Jag kan ändå konstatera att man i den utredning som Försvarsmakten har pekat på säger att man nu åter har etablerat fem regementen och att det då är naturligt att Försvarsmakten i första hand växer på befintliga platser. Det andra är naturligtvis att det kräver en hel del kraft och energi att återupprätta regementen. Till exempel behöver ett regemente ha sådana saker som vaktbyggnad, kanslihus, idrottshall, försvarshälsa, utbildningshall, övnings- och vårdhall, serviceförråd, markverkstad, sporthall, drivmedelsanläggningar, yttre anläggningar, skalskydd och så vidare.

Nu utesluter inte jag, Peter Hultqvist, att det kan bli ett regemente eller ett detachement. Men det som jag försöker säga är att jag tycker att det är lite väl tidigt att besluta om detta här och nu. Jag tycker att Försvarsberedningen ska få arbeta i lugn och ro och först göra sin omvärldsanalys och sedan titta på försvarsekonomin och slutligen landa i olika lösningar när det kommer till krigs- och grundorganisationen.

Fru talman! När det gäller frågan om regemente eller inte regemente vill jag säga att jag inledningsvis försökte presentera en säkerhetspolitisk bild, som jag uppfattade att försvarsministern i stort sett delar. Detta är naturligtvis någonting som vi kommer att diskutera i Försvarsberedningen också. Jag skulle bli väldigt förvånad om inte det som jag har sagt här blir någon sorts huvudinriktning från beredningens sida. Visst är det tidigt, men man måste också kunna ha uppfattningar om inriktningar även i detta skede.

Jag är glad över att kunna ta upp denna fråga redan nu för att plantera idén hos så många som möjligt om att detta kanske är en rimlig utveckling. Just argumenten om svårigheter kring denna typ av investeringar förekom också i den förra omgången när vi diskuterade etablering av nya regementen och även när det gäller Gotland. Men här handlar det om att vi ska försöka få till stånd någonting som reellt också stärker när det gäller de stora behov som vi har just uppe i den norra delen av Sverige och i Nordkalottenområdet.

Vi har rätt så bra förutsättningar på Kalixfors skjutfält. Där sker det investeringar i övnings- och vårdhall, värmeverk, transformatorstation och drivmedelsanläggning. Det byggs alltså upp en starkare infrastruktur i detta område. Det är väl någonting som indikerar att man ser en framtid för en starkare verksamhet i just Kiruna.

Sedan tycker jag att de argument som jag har gett när det gäller Kirunas strategiska roll verkligen talar för att det måste till något mer än ett detachement i området.

Den yttre säkerhetspolitiken, Kirunas roll när det gäller en reell situation av kris och den uppbyggnad som redan har skett talar för att man också så småningom när tiden är mogen också bör ta ett beslut om ett regemente.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Peter Hultqvist för debatten. Det som Försvarsmakten också nämner i sitt underlag är bland annat de förstärkningar som man föreslår ska ske i norra Sverige. Det handlar om förstärkningar i Boden, Luleå och Arvidsjaur och upp till 400 fler värnpliktiga. Man bedriver redan grundutbildning i Kalixfors. Och förslaget från Försvarsmakten är att man ska gå upp till ett hundratal värnpliktiga där också. Försvarsmakten har alltså tankar på att även förstärka logistikbas och investera i Kalixfors. Sedan kan man naturligtvis diskutera om det ska vara ett regemente eller ett detachement. Det som jag tycker kan vara värt att beakta är att man i så fall säkrar den långsiktiga personalförsörjningen.

Nu har vi många nya organisationsenheter i Sollefteå. Vi har ett detachement i Östersund, och vi har återupprättat K 4. Det är klart att det är många officerare som kommer att behövas på många ställen. Samtidigt vet vi att det i grunden vore ekonomiskt väldigt bra för Norrbotten och bra för Sverige. Det kommer naturligtvis att vara en utmaning att personalförsörja.

Jag noterar att Försvarsmakten trycker på att det är viktigt att man utökar även uttagningen av värnpliktiga i Norrbotten. Det tycker jag låter klokt med tanke på att vi kommer att behöva personalförsörja en allt starkare försvarsmakt där också.

Jag tar med mig vad Peter Hultqvist har sagt. Mitt besked i dag är dock att jag tycker är frågan är för tidigt ställd. Jag ser fram emot att ta emot Försvarsberedningens slutgiltiga analys av detta i april nästa år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.