Rättssystemets självständighet

Fru talman! Lage Rahm har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att säkerställa rättsystemets självständighet från politisk påverkan. I vår rättsordning anses det vara en grundläggande och mycket viktig rättsstatlig princip att domstolarna i sin dömande verksamhet ska vara självständiga och inte ta några anvisningar från andra myndigheter - inte heller från riksdagen - om hur de ska tillämpa rättsregler i enskilda fall. I Sverige tillförsäkras domstolarna denna självständighet i regeringsformen. Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor har nu förelagt parlamentet ett resolutionsförslag med beaktande av kommissionens rapport om tillämpningen av direktivet om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närliggande rättigheter i informationssamhället. I förslaget förekommer vissa uttalanden som bland annat rör spridning via Internet av upphovsrättsskyddat material. I resolutionsförslaget uttrycks också en förhoppning om att medlemsstaternas rättsliga myndigheter ska stoppa spridningen av verk på webbsidor som till exempel the Pirate Bay. Även om resolutionsförslaget slutligen antas, har Europaparlamentets uttalande inte någon rättslig betydelse vid tillämpningen i svenska domstolar av rättsregler i enskilda fall. Det råder alltså inte någon tvekan om att det är upp till domstolarna - inte Europaparlamentet - att avgöra om en viss verksamhet är olaglig eller inte. Grundlagsutredningen har i sitt betänkande (SOU 2008:125) lämnat förslag som bland annat syftar till att ytterligare stärka domstolarnas självständighet, bland annat genom en uttrycklig bestämmelse i regeringsformen om att varje domstol själv bestämmer hur dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domare. I betänkandet föreslås även bland annat att förfarandet vid utnämning av domare ska vara reglerat i lag. Betänkandet har remitterats. Jag är övertygad om att svenska domstolar inte låter tillämpningen av nationella eller gemenskapsrättsliga rättsregler påverkas av uttalanden av det slag som Lage Rahm pekar på. Jag har därför inte för avsikt att vidta några särskilda åtgärder med anledning av det ärende som behandlas i Europaparlamentet.

Fru talman! Jag tackar för Beatrice Asks svar och konstaterar att vi i alla fall verkar vara ense om att EU-parlamentets eventuella beslut inte bör påverka svenska domstolars beslut. Jag tror dock att det är viktigt att fundera lite vidare på det här. I svaret som jag nu har fått från Beatrice Ask konstateras det att de inte ska ha någon effekt på vad svenska domstolar beslutar. Då är det alltså så att EU-parlamentets beslut inte har någon effekt. Det kan man tycka är gott och väl, men det blir ju väldigt konstigt om vi ska vara beroende av att det kanske inte har någon effekt. Det förslag som föreligger i EU-parlamentet säger så här i en av punkterna, punkt nr 32: Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet, till exempel Pirate Bay. Det är alltså väldigt tydligt att enligt förslaget ska EU-parlamentet betrakta Pirate Bay som en olaglig verksamhet. Frågan om det är olagligt eller inte är föremål för svensk rättsprövning, och om en vecka eller så kommer den att vara föremål för domstolsbehandling i Sverige. Då är det viktigt att parlamentariska verksamheter inte lägger sig i det. Det finns till exempel, som Beatrice Ask också nämner, regleringar i regeringsformen i Sverige som säger att man inte får bestämma, inte heller riksdagen, hur domstolar ska tillämpa rättsregler i enskilda fall. Om vi i riksdagen hade beslutat att Pirate Bay var en olaglig verksamhet hade det alltså inte varit tillåtet enligt regeringsformen. Men det är tydligen tillåtet enligt vår regeringsform eftersom den inte gäller EU-parlamentet. Jag tycker att det hade varit väldigt intressant att få reda på vad Beatrice Ask hade tänkt sig att göra för att tillförsäkra att EU-parlamentet inte går in och säger vad i Sverige som är lagligt eller olagligt i enskilda fall. Det är möjligt att det här inte kommer att få någon effekt, därför att svenska domstolar, korrekt, kommer att strunta i det här potentiella beslutet. Och det tycker jag är rimligt av en svensk domstol. Men jag tycker inte att det är rimligt att vi har en ordning där vi förlitar oss på att man ska vara tvungen att strunta i beslut som fattas i EU-parlamentet för att vi ska få en rättsligt acceptabel beslutsordning. Det rimliga vore väl ändå att de regler som reglerar vad man beslutar om faktiskt omfattar regler som säger att man inte får besluta om vad som är lagligt eller olagligt i enskilda fall. Det hade varit väldigt bra om Beatrice Ask hade delat den uppfattningen. Vidare kan man fråga sig om vi i sådana fall inte borde göra om det här i enlighet med den svenska regeringsformen och säga att domstolar inte ska ta hänsyn till sådant som riksdagen beslutar i stället för att, som det står nu, riksdagen inte får besluta om sådant här?

Fru talman! Jag vill först upprepa det jag sade tidigare. Europaparlamentet kan inte bestämma vad som ska gälla i svenska domstolar. Det är out of the question . Europaparlamentet har en arbetsordning som bland annat innebär att det inte bara är beslut man fattar, utan man antar också resolutioner och tycker till om både det ena och det andra. Vi lever ju i demokratier, så de får väl tycka vad de vill, men det har ingen rättslig påverkan. Vad tänker ministern göra åt det här? Ja, egentligen inte särskilt mycket. Däremot är jag rätt aktiv när det gäller att diskutera med politiker av olika partifärger och från olika länder om vad som är rätt och fel. Och jag tycker att det kanske vore bra om Europaparlamentet sansade sig lite och höll sig till sådant som är av substans. Det finns ingen rättslig påverkan av den här typen av resolutioner som har något med våra domstolar eller oss att göra. De kan tycka vad de vill. Man kan tänka sig att också FN:s generalförsamling tycker något, men det ställer inget krav på oss. Man får naturligtvis utgå från att svenska ledamöter deltar i debatterna och på olika sätt speglar svenska förhållanden. Men, som sagt, det är irrelevant att lyfta fram den här typen av resolution i Europaparlamentet och vara oroad för vad som händer där. Den utveckling vi ser när det gäller domstolarnas självständighet i Sverige är att vi snarast är på väg eller att det i vart fall finns förslag om att ytterligare säkerställa att domstolarna följer våra lagar och inte blir politiskt påverkade och definitivt inte påverkade av resolutioner och liknande. Det är ett lagstiftningsarbete som ligger till grund för de ramar för verksamheten som de ska arbeta med. Som sagt har den här resolutionen ingenting med svenska domstolar att göra. Jag tror inte att de kommer att bekymra sig över den. Och det finns ingen anledning att vidta några åtgärder mot den. Däremot måste vi naturligtvis - vi har en Europavalrörelse framför oss både du och jag - se till att frågor som rör Europaparlamentets arbete och vad som är rätt och fel där diskuteras. Det får vi göra utifrån våra partiståndpunkter och utifrån svenska förhållanden. Men man behöver som sagt inte bekymra sig över just den här resolutionen.

Fru talman! Det är som sagt bra om den här resolutionen inte får någon effekt. Jag hoppas att vi inte heller ska behöva bekymra oss över övriga delar utan kan bortse från dem, för det är på många punkter en väldigt dålig resolution även i övrigt. Jag är därför tacksam för att Beatrice Ask framför att vi inte ska bry oss om resolutionen. Det tycker jag känns bra. Jag tycker ändå att det ligger en större fråga bakom här. Beatrice Ask sade att EU-parlamentet inte kan bestämma vad som ska gälla i svenska domstolar. Jag har ändå fått uppfattningen att de deltar i lagstiftningsprocessen i EU, som faktiskt har viss effekt på vad som gäller i Sverige och därmed också tillämpas av svenska domstolar, så det måste ha blivit något fel där. Om man nu menar att EU-parlamentet inte får bestämma vad som ska gälla i svenska domstolar, är det så att inte heller riksdagen får bestämma vad som ska gälla i svenska domstolar i just enskilda fall. Det framgår väldigt tydligt av regeringsformen, medan jag inte har uppfattat att det finns någon liknande reglering eller att den åtminstone inte verkar följas av EU-parlamentet. Det tycker jag är tråkigt. Beatrice Ask nämnde FN:s generalförsamling. Det finns ju stora skillnader mellan FN:s generalförsamling och EU-parlamentet. Förutom att EU-parlamentet är ett parlament och FN:s generalförsamling har representanter från regeringar och liknande är de resolutioner som antas av FN:s generalförsamling inte alls bindande på samma sätt som lagstiftningsarbetet i EU och EG-fördraget är för svenskt vidkommande när det gäller domstolar, vilket ju har visat sig inte minst när det gäller upphovsrättsfrågorna. Det är därför tråkigt att vi inte kan nå enighet om att det vore rimligt att EU-parlamentet inte fattar den här typen av beslut. Om det ändå görs borde det finnas någon form av om inte kontroll så i varje fall sanktion för att de inte ska bedriva den typen av verksamhet som man kan tänka sig att det skulle kunna vara om Sveriges riksdag beslutade sig för att strunta i regeringsformen. Jag vill också framhålla att det vore rimligt att regeringen kunde ha åsikter om på vilket sätt EU-parlamentets olika beslut ska fattas. När den här typen av dokument kommer till ministerrådet hoppas jag att regeringen har den uppfattning som jag uppfattar att Beatrice Ask nu också har, att den här rapporten rimligtvis inte kan ligga till grund för något lagstiftningsarbete som kan ha inverkan på enskilda fall.

Fru talman! Anledningen till att jag ger mig in i den här debatten är ett uttalande som justitieminister Beatrice Ask gjorde här om att de saker som EU-parlamentet uttalar inte behöver tas på så stort allvar, om jag förstod det rätt. Resolutionsförslag läggs fram av EU-parlamentet. EU-parlamentet är ett parlament som företräder Sverige också. Det är viktigt att vi lyssnar och tar del av det. Sedan kan man ha olika synpunkter på olika resolutionsförslag. Det har funnits resolutionsförslag som har diskuterats väldigt mycket i svenska medier som har rört svensk arbetsmarknad bland annat. Man kan inte bara säga att det är något som det parlamentet har sagt, och sedan behöver man inte ta det på så stort allvar. Frågorna ska naturligtvis tröskas vidare i olika instanser. EU-kommissionen kommer att ta del av vad EU-parlamentet uttalar i de här frågorna, antar jag. På samma sätt kommer förmodligen justitieministern att få agera och ta ställning till ett antal frågor när man kommer till ministerrådet. Att bara avfärda ett uttalande i samband med ett resolutionsförslag känns lite slarvigt. Jag kanske har missuppfattat justitieministern här. Det skulle vara bra om man förtydligade att de resolutionsförslag som olika utskott i EU-parlamentet lägger fram inte bara kan viftas bort med att vi inte behöver bry oss om dem. Det handlade kanske bara om det här med domstolsförfarandet. Det kan väl justitieministern förtydliga hoppas jag, fru talman.

Fru talman! Interpellanten tar upp en särskild resolution där man har yttrat sig över en rapport och är bekymrad över de svenska domstolarnas självständighet. Då är det väldigt viktigt för mig att påtala att det inte finns någon omedelbar konsekvens här. De svenska domstolarna ska varken lyssna på justitieministern eller någon annan. De följer lagen och arbetar självständigt, och det håller vi på att förstärka. I det sammanhanget är detta inte intressant. EU-parlamentet har sina resolutionsförslag som är mer ett deltagande i debatten. Man yttrar sig över saker, precis som vi diskuterar verksamheten i EU-parlamentet. Det är en del av den fria debatten, och den är naturligtvis oerhört viktig. Men till skillnad från ett medbeslutande, som man har i vissa frågor i lagstiftningsarbetet, är detta inte någonting som direkt påverkar verksamheten. Man får skilja på detta. Det jag ville säga till Lage Rahm var att han inte behöver vara bekymrad över att en allmänt formulerad resolution får en omedelbar konsekvens för svenska domstolar. All debatt även i Europaparlamentet är intressant för oss alla som är politiskt aktiva. Jag respekterar också enskilda ledamöter som för fram en åsikt, men det får ingen omedelbar konsekvens. Det är klart att debatten i sig är betydelsefull, men just den här typen av resolution har ingen omedelbar effekt på det arbete som sker här. Vi i Sverige är ganska noga med att vi för att driva frågor i EU-sammanhang ska ha ett underlag och en diskussion. Det gör vi i ordnade former. Jag tror att det är otroligt viktigt att man har struktur på Europasamarbetet, annars vet man inte vart det tar vägen. Även om det kanske inte är så vänligt sagt vill jag gärna säga att man i EU-parlamentet ibland antar resolutioner som är mer av fritt tyckande än genomarbetat beslutsfattande av det slag som vi är vana vid här. Man har lite andra traditioner ibland. Det är lite artfrämmande. Jag tror att det är viktigt att se de här olika arbetsformerna, så att man förstår när man verkligen på allvar har skäl att vara noga med att ta reda på hur EU-parlamentet har agerat. Det var inte ett försök från mig att förminska EU-parlamentets betydelse, men i just det här sammanhanget är det inte särskilt relevant att vara bekymrad.

Fru talman! Beatrice Ask nämner att detta inte har någon omedelbar konsekvens för hur svenska domstolar beslutar. Det är vi allihop väldigt tacksamma för. Det hade varit extremt illa. Det jag lyfte fram i interpellationen var snarare en allmän tendens som jag tycker att det här gav uttryck för, nämligen att man lade sig i enskilda ärenden i ett parlament som har medbeslutande makt i sådant som också har överstatlig verkan i Sverige. Jag anser inte att det är ett lämpligt sätt att hantera sin maktposition. Jag hade hoppats att vi kunde vara eniga där och försöka ändra det sätt varpå man bedriver den här typen av verksamhet. Jag kan hålla med om att det säkert kan komma värre saker från EU-parlamentet där man har ännu större skäl att ta upp och diskutera det här. Jag hoppas att så inte är fallet, men det kan säkert komma. Jag hoppas att justitieministern inte den gången också säger att det inte finns någon anledning att göra någonting.

Fru talman! Det var bra att justitieministern förtydligade att hon tycker att man ska ha den respekt för parlamentet som det förtjänar. I själva svaret från justitieministern står det att det inte är vilket utskott som helst. Det är alltså Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor som nu förelagt parlamentet ett resolutionsförslag. I det förslaget förekommer vissa uttalanden där man uttrycker förhoppningar på medlemsstaternas rättsliga myndigheter. Det är det som Lage Rahm pekar på. Det är ett utskott som lägger fram en resolution och i ett uttalande uttrycker förhoppningar. Oavsett vad man tycker om de här förhoppningarna - det är inte det jag diskuterar nu - är det viktigt att det kommer en signal om att man inte kan ställa de kraven på de rättsliga myndigheterna, i alla fall inte i Sverige eftersom vi har självständiga domstolar här. Jag har uppfattat att det är det som har efterfrågats av Lage Rahm. Det är inte vilket utskott som helst, utan det är ett utskott som hanterar de här frågorna av rättslig karaktär. Därför tycker jag att det i sig är lite anmärkningsvärt.

Fru talman! Det är klart att det rättsliga utskottet är otroligt viktigt. Men en resolution av det slag som interpellanten frågar om är närmast att betrakta som ett uttryck för vad en majoritet i det utskottet tycker i en viss fråga vid en viss tidpunkt. Det har ingenting att göra med Europaparlamentets roll som medbeslutande i lagstiftningsprocessen. Även om det är en halsbrytande jämförelse är det ungefär som att jämföra riksdagsbeslut med interpellationsdebatter. Interpellationsdebatter är oerhört viktiga, men de får ingen omedelbar effekt på lagstiftningsarbetet. Det är inte ens så att vi kräver att partier ska ifrågasätta om någon interpellant har varit lite vildvuxen i sin argumentation. Det är ett uttryck för åsikter. Även om många skulle delta i en interpellationsdebatt tror jag inte att man nödvändigtvis känner sig bunden av det i det formalistiska arbetet och i sitt beslutsfattande. Det är två helt olika delar av den demokratiska verksamheten som behövs. Jag tror att det är viktigt att skilja på de här sakerna och att vara tydlig med det. Jag tycker att det också vore väldigt märkligt om, som interpellanten anförde, riksdagen eller regeringen i Sverige skulle gå ut varje gång man tycker någonting i de här utskotten och säga att de inte borde få tycka det eller nämna någonting som förekommer i Sverige. Det skulle begränsa debatten på ett sätt som säkert inte vore bra. När det dyker upp ärenden där det ska fattas beslut och som har väldigt stor betydelse är det viktigt att vi är aktiva och ser till att vi reagerar. Men jag tror att det vore omöjligt att formellt ge sig in på att försöka begränsa eller ha synpunkter på den här typen av resolutionsuttalanden.