Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Rättspraxis efter Göteborgshändelserna

Interpellationsdebatt 25 oktober 2005
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Thomas Bodström (S)

Anf. 21 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Om det bara handlade om det lagtekniska så vore allting väl, Helena Bargholtz. Det gäller bara att hitta den bästa lösningen, för det finns flera olika alternativ. Även om jag är jurist och har arbetat i tio år som advokat så tycker jag att det är lämpligt att man får en professionell översyn så att man får se vilket som är det bästa alternativet. Det kommer vi att kunna få. Det är inte så att allting avstannar, utan det pågår för fullt. Vi får ökade möjligheter genom de metoder som polisen får och genom de sätt på vilka polisen utvecklar sig själv och förbättras. Sedan får vi se om det handlar om att höja straffen från åtta till tio år, om det handlar om att det ska bli ett och samma brott eller om man ska sänka kraven på otillbörlighet och ha kvar två olika brott. Detta är alltså en lagteknisk fråga, och jag tror att vi alla är överens om att vi ska hitta den lösning som är den bästa lagtekniska lösningen men ändå uppnå syftet. Man ska inte underskatta betydelsen av att vi har rubriceringen människohandel. Även om det skulle bli ett enda brott i framtiden så kan det vara värt detta eftersom vi fick med oss alla andra länder i EU på det här. Jag anser detta fortfarande vara vår absolut viktigaste sak under Sveriges ordförandeskap, och definitivt den viktigaste på vårt område. Vi fick alltså en överenskommelse om människohandel. Här har vi dock - det ska vi vara helt ärliga och medvetna om - stora skillnader när det gäller synen på sexköp. Jag diskuterar ofta den saken. Man har inte alls synen att prostitution på något sätt skulle ha med människohandel att göra. Så där har vi en lång väg att gå, men vi kanske har banat väg för det genom att ta vägen via människohandel och sedan låta det bli ett och samma brott. Kanske har det varit nödvändigt. Det vet jag inte. Låt oss se till så att det här arbetet fortsätter och mycket mera, inte minst det med den sista frågan, varför efterfrågan är så stor. Om vi inte hade efterfrågan skulle vi inte behöva ha de här interpellationerna och kvinnor skulle inte utsättas på det sätt som sker.
Rolf Olsson (V)

Anf. 22 Rolf Olsson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig om jag avser att se till att en översyn av reglerna om upplopp genomförs och att åtgärder vidtas med anledning av översynen under denna mandatperiod. Vidare har Kalle Larsson frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att klargöra rättsläget när det gäller polisens befogenheter att frihetsberöva personer i preventivt syfte. Frågan om översynen av reglerna om upplopp har Kalle Larsson ställt två gånger tidigare. Denna översyn har utlovats och kommer också att genomföras. Det krävs noggranna förberedelser och överväganden inför ett sådant arbete. Detta gäller speciellt när det inte är uteslutet att en bredare översyn måste göras som tar sikte på fler straffbestämmelser än de som Kalle Larsson nämner. Som Kalle Larsson väl känner till pågår inom Justitiedepartementet många omfattande och politiskt prioriterade straffrättsliga lagstiftningsprojekt där vi för övrigt samarbetar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I sin interpellation har Kalle Larsson också frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att klargöra rättsläget när det gäller polisens befogenheter att frihetsberöva personer i preventivt syfte. Jag drar av det som nämns i interpellationen slutsatsen att frågan tar sikte på bestämmelserna i polislagen om särskilda befogenheter för polisen i den skyddande och förebyggande verksamheten. Som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet ska polisens arbete syfta till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. I uppgiften att upprätthålla allmän ordning och säkerhet ligger en skyldighet för polisen att förebygga brott och lämna allmänheten det skydd och den hjälp som kan behövas. I polislagen finns en särskild reglering av vilka befogenheter som tillkommer polisen vid denna verksamhet. Polisen har således rätt att - om det finns risk för att ett brott som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom kommer att förövas på en viss plats - bland annat avstänga, utrymma eller förbjuda tillträde till ett hus, rum eller annat ställe. Den har också rätt att bereda sig tillträde till ett hus, rum eller annat ställe för att söka efter sprängmedel, vapen eller något annat föremål. Med anledning av den friande dom i hovrätten som Kalle Larsson nämner har JO begärt att den nämnda bestämmelsen i polislagen ska ändras på så sätt att det ska förtydligas att det ska finnas en geografisk anknytning mellan å ena sidan det brott som kan komma att förövas samt å andra sidan de skyddande och förebyggande åtgärderna. Om och i så fall hur man ska införa en sådan bestämmelse är föremål för beredning inom Regeringskansliet. Då Kalle Larsson, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Rolf Olsson i stället fick delta i överläggningen.
Thomas Bodström (S)

Anf. 23 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på interpellationen. Jag beklagar att Kalle Larsson, som har ställt interpellationen, har fått förhinder och inte kan delta. Vänsterpartiet har på många olika sätt genom motioner, reservationer och interpellationer drivit frågorna om rättspraxisen efter de så kallade Göteborgshändelserna. Det handlar i vårt fall om en översyn av brottsbalkens bestämmelser om upplopp respektive våldsamt upplopp. Det handlar också om bestämmelserna i polislagen som reglerar omhändertaganden. Det handlar i första hand om bestämmelserna om preventiva möjligheter till sådana omhändertaganden. När det gäller bestämmelserna om upplopp tar jag mig friheten att citera vad ministern själv har sagt vid en tidigare debatt i detta ämne. "Vi är överens om att lagen bör ses över. När jag säger att det är fråga om ett ålderdomligt språk innebär det inte att det är något oviktigt. I juridik är varje ord tekniskt av stor betydelse. Det handlar inte bara om någon slags språklig kosmetika. Orden i en lagtext är oerhört viktiga. Jag vill understryka det. Det är därför det finns ett behov." Det där var viktiga ord, tycker jag. De uttalades i en interpellationsdebatt den 30 september 2003. Diskussionen hade då redan pågått i flera år om behov av en ändring i de här lagbestämmelserna. När ministern vid det tillfället uttalade sig såsom jag har återgett är vi väl många som hade hoppats på att något mer substantiellt skulle ha kommit ut från departementet i denna mycket viktiga principfråga. Ministern säger här allmänt att det är mycket att ta hänsyn till när ändringar ska göras, och det är förvisso sant. Inte desto mindre gäller dessa bestämmelser fortfarande, och nya liknande händelser kan mycket väl inträffa där bestämmelserna kan komma att tillämpas där rättsläget fortsatt är oklart. Jag måste få tillåta mig att säga att i andra lagstiftningsärenden, till exempel förslag om ständigt fler och ständigt nya tvångsmedel, är produktionstakten påfallande hög. Varför händer det inget när det gäller bestämmelserna om upplopp efter dessa år? Anser inte ministern att detta förändringsarbete också är viktigt och måste bedrivas skyndsamt med tanke på de brister som vi tycks vara överens om?
Rolf Olsson (V)

Anf. 24 Rolf Olsson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jodå, Rolf Olsson, jag tycker att det är viktigt. Men kanske har det ändå funnits ännu mer prioriterade frågor, framför allt de som vi nämnde här tidigare i debatten, att vi fått ett nytt brott för människohandel. Det är en del andra saker som inte finns, där det gäller att införa nya möjligheter. Det har naturligtvis gått före. På ett sätt är det lämpligt att det är Rolf Olsson som deltar i den här diskussionen, för Rolf Olsson är ju mer än Kalle Larsson involverad i diskussionerna om vad som ska prioriteras. Jag vill noga understryka att vi har ett väldigt bra samarbete på vårt område. Vi har under den här mandatperioden på flera olika områden lyckats flytta fram positionerna. Det är klart att man alltid skulle önska ännu mer. Men det finns trots allt inte en fullständigt obegränsad möjlighet att göra en översyn av allting. Vi har haft diskussioner under den här mandatperioden. Vi har också haft det internt i den politiska ledningen. Vi har sett den här frågan i sin komplexitet tillsammans med andra översyner och i vilken ordning vi i så fall ska göra det. Så det är inte så att ingenting har hänt. Men det är alldeles riktigt att det inte har påbörjats ett konkret arbete. Jag får svara som jag sade inledningsvis. Det här är en viktig fråga, men det är ingen tvekan om att det har funnits ännu mer prioriterade frågor som vi har tagit itu med, i många fall tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I en del andra fall har vi arbetat själva. Vi får väl ta upp det i de diskussioner som kommer att fortsätta att föras mellan våra partier om de prioriteringar som kan göras.
Thomas Bodström (S)

Anf. 25 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Tack, ministern för kommentarerna! Jag vill också understryka att vi har haft ett bra samarbete på många områden, dock inte på alla justitieområden. Det här är ett sådant område där vi uppenbarligen inte har riktigt samma uppfattning om takten i förändringsarbetet. För oss är det här lagbestämmelser som det är oerhört viktigt att förändra snart. Det handlar om tilltron till rättsväsendet. Det är oerhört viktigt, inte minst bland de unga människorna. Som jag nämnde i mitt första anförande och som framgår av interpellationen har Vänsterpartiet som sin mening att bestämmelser som medger omhändertagande i så kallat preventivt syfte också bör ses över. Vi har i interpellationen tagit upp att polismästaren i Göteborg 2001 beordrade omhändertaganden av 650 personer utan koppling till våldsamma händelser. De spärrades in i så kallat preventivt syfte. Polismästaren friades från åtal i såväl tingsrätt som hovrätt. Hovrätten fastslog att dessa personer varit frihetsberövade men menade att rättsläget när det gäller polisens befogenheter vid dessa situationer är oklara. Domen ska i det enskilda rättsfallet självklart respekteras. Den ligger fast. Men vi i Vänsterpartiet kan konstatera att den oklarhet i rättsläget som hovrätten ger uttryck för måste leda till någon form av handling. Rättsläget bör klargöras. Också JO har denna åsikt och har lämnat förslag på hur förändringar skulle kunna ske. Det tycker vi är viktigt. Det är möjligt att de förslagen måste ses över, men det är viktiga förslag som JO har lämnat i de här frågorna. Jag tycker att de svar som ministern har lämnat på interpellationen i just det här avseendet inte är särskilt klargörande när det gäller den politiska viljeinriktningen, men här har ju ministern chansen att tala om vad han vill med framtiden för de här bestämmelserna. Det är naturligtvis också viktiga politiska frågor.
Rolf Olsson (V)

Anf. 26 Rolf Olsson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Om Rolf Olsson hade väntat sig ett slags schema blir han nog besviken. Men jag tror inte att Rolf Olsson hade väntat sig det. Vi har ju, som sagt regelbundna kontakter. Det här är saker som vi kan diskutera på ett annat sätt, till exempel över blockgränserna. Låt oss i stället fortsätta diskussionerna. Viljeinriktningen är det inget fel på från min sida. Jag tycker att det vore väldigt bra med en översyn av detta, men också på andra områden. Det handlar alltså om att försöka hinna med så mycket som möjligt. Vissa frågor kommer direkt från riksdagen som ett absolut krav på tillkännagivanden och annat. Det kan också dyka upp saker som man måste arbeta med. Det kan också vara så att vi har infört saker som tidigare inte har funnits. Då kan till exempel ett arbete som översyn få stå tillbaka något. Vi får fortsätta de diskussionerna.

Dokument

den 16 september

Interpellation 2005/06:7 av Kalle Larsson (v) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Rättspraxis efter Göteborgshändelserna

Efter händelserna i Göteborg under toppmötet sommaren 2001 har en diskussion om brottsbalkens regler vad gäller upplopp och våldsamt upplopp väckts. Många av de domar som fallit grundar sig just på denna lagstiftning.

Lagstiftningen har tidigare använts exempelvis när det uppstått bråk vid stora evenemang såsom fotbollsderbyn och liknade. Efter händelserna i Göteborg synes dock praxis när det gäller påföljdsval ha förändrats dramatiskt. De ställningstaganden vad gäller påföljdsvalet som Högsta domstolen gjort vid sin prövning av några domar visar att lagstiftningen är otydlig och ger ett alltför brett tolkningsutrymme.

Vänsterpartiet har tidigare motionerat om en översyn av denna lagstiftning. Justitieutskottet har avstyrkt motionen med följande motivering: ”Utskottet kan hålla med om att bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp inte är någon modern lagstiftning. Mot bakgrund bl.a. av händelserna i samband med EU-toppmötet i Göteborg år 2001 utgår utskottet ifrån att regeringen kommer att se över bestämmelserna och tillämpningen av dessa.”

Då något initiativ från regeringen inte fanns i sikte tog jag upp frågan i en interpellation med justitieministern. Interpellationen besvarades den 30 september 2003 och ministern sade, efter att ha konstaterat att lagen är skriven på ett ålderdomligt sätt: ”Vi är överens om att lagen bör ses över. När jag säger att det är fråga om ett ålderdomligt språk innebär det inte att det är något oviktigt. I juridik är varje ord tekniskt av stor betydelse. Det handlar inte bara om något slags språklig kosmetika. Orden i en lagtext är oerhört viktiga. Jag vill understryka det. Det är därför det finns ett behov.”

Då vi fortfarande inte har sett något resultat av detta löfte, väljer jag att ta upp frågan återigen.

Efter den förra interpellationen har dessutom domen beträffande ansvaret för insatsen vid Hvitfeldtska gymnasiet fallit. Polismästare Håkan Jaldung ansvarade för att 650 personer utan koppling till de våldsamma händelser som tidigare utspelat sig spärrades in vid Hvitfeldtska gymnasiet i preventivt syfte. Han friades trots detta agerande av både tingsrätt och hovrätt. Hovrätten fastslog att dessa personer varit frihetsberövade, men friade Jaldung på grund av att man menade att rättsläget när det gäller polisens befogenheter vid dessa situationer är oklart.

Samtidigt har över 100 personer dömts för bland annat upplopp, flera till relativt hårda straff. Den praxis som domarna efter Göteborgshändelserna leder till innebär en orimlig obalans när det gäller vem som har ansvar för och vem som får ta konsekvenserna av att sammankomster urartar.

Jag menar att en sådan obalans inte är rimlig. Polisen ska ha ett ansvar för att liknande situationer i så stor utsträckning som möjligt hanteras utan våld. Med hjälp av välorganiserad konflikthanteringsmetodik och med respekt för människors grundläggande friheter är det möjligt.

Mina frågor till justitieministern blir således:

1.   Avser ministern att se till att den översyn av reglerna om upplopp, som ministern har utlovat och som justitieutskottet har önskat, genomförs och att åtgärder vidtas med anledning av översynen under denna mandatperiod?

2.   Avser ministern att vidta åtgärder för att klargöra rättsläget när det gäller polisens befogenheter att frihetsberöva personer i preventivt syfte?