Rättsintyg i våldtäktsutredningar

Herr talman! Lena Olsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att åklagare och polis rutinmässigt ska begära ut och analysera rättsintyg i våldtäktsutredningar. Rättsintygen fyller en viktig funktion när det gäller att utreda och lagföra brott. För att höja kvaliteten på rättsintygen infördes i januari 2006 en ny ordning för utfärdande av rättsintyg. Innebörden av den nya ordningen är att Rättsmedicinalverket har huvudansvaret för att utfärda rättsintyg. Sedan reformen genomfördes har fler rättsintyg inhämtats. Enligt uppgift har också kvaliteten på rättsintygen förbättrats. Däremot har antalet rättsintyg grundade på en kroppsundersökning minskat. Detta är enligt min mening värt att uppmärksamma. Jag utgår från att syftet med lagstiftningen om utfärdande av rättsintyg får genomslag i den brottsbekämpande verksamheten. Att bedöma vilken bevisning som krävs i ett enskilt ärende och när rättsintyg ska hämtas in är däremot uteslutande en uppgift för de brottsbekämpande myndigheterna. Jag kommer att noga följa utvecklingen på området.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Tidningen Arbetaren gjorde en intervju med en representant för den nya akutmottagningen för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset, en akutmottagning som jag som vänsterpartist är väldigt stolt över, för det är Vänsterpartiet i Landstinget i Stockholms län som har drivit på för att få till den. Det rör sig om ungefär 600 fall, och 60 procent av fallen anmäldes också. Det kan ju vara så att en kvinna tar tillbaka och av sekretesskäl inte tillåter att man använder materialet, men jag tror i alla fall om dessa 60 procent att har man tagit steget att anmäla så menar man också allvar med detta. Det som bekymrar mig är att åklagare och polis i hälften av de här fallen inte kräver det här rättsintyget. Vi vet utifrån historien att det är ett bekymmer i rättegångsförhandlingar när ord står emot ord. Intygen är väldigt betydelsefulla. Jag kommer också ihåg att överläkaren som intervjuades på denna avdelning var väldigt bekymrad. Man lade ned ett stort arbete på att göra en utförlig dokumentation, men den begärs sedan inte ut som stödbevisning. Jag är glad för det svar jag har fått såtillvida att ministern har uppmärksammat att rättsintyg grundade på kroppsundersökning har minskat. Vad gäller kvaliteten lär det ju ha blivit bättre sedan den nya lagstiftningen kom, men professor Lennart Rammer på Rättsmedicinalverket tycker inte att det här är tillfyllest. Därför skulle jag vilja fråga ytterligare en gång: Finns det konkreta åtgärder som ministern tänker vidta? Det är ju också så att det kom en handlingsplan förra veckan när det gäller mäns våld mot kvinnor, och där tar man specifikt upp rättsintygen. Nu var det en ganska liten text där, så det kanske vore bra att i dag konkret få reda på hur man ska kunna utveckla det här till det bättre, framför allt för dessa kvinnor som förnedras ganska grovt under en våldtäkt. "Att bedöma vilken bevisning som krävs i ett enskilt ärende", skriver ministern, "och när rättsintyg ska hämtas in är däremot uteslutande en uppgift för de brottsbekämpande myndigheterna." Men jag skulle ändå vilja passa på och fråga: Någonting borde man väl göra? I hälften av de här fallen begär man ut rättsintyg. Jag kan tycka att det är ganska slarvigt, och jag vet heller inte varför det är så. Beror det på det vi har sett i domstolar - förnedrande frågor och så - nämligen att det är en viss kvinnosyn som återigen syns i de här frågorna?

Herr talman! Jag tror att Lena Olsson och jag är helt överens om vikten av att använda rättsintyg och att det fungerar väl. Det är också så att Rättsmedicinalverket i en rapport har föreslagit ett antal åtgärder för att få ökad användning av detta. Man pekar på en del problem som vi har. Vi har för få rättsintygsläkare. Fler behöver rekryteras. Man tittar på utbildning, handledning, kvalitetskontroller och lite olika sådana saker. Det bekymrar mig, detta med att kroppsundersökningar har försvunnit. Man har alltså inte riktigt de rättsintyg man alltid skulle önska ens i de fall där man har rättsintyg, och det skulle behöva göras mer. Jag vill ändå säga att under 2007 har polismyndigheterna identifierat möjligheterna att förbättra sitt eget och åklagarnas arbete på det här området, och Rikspolisstyrelsen har under det här året vidtagit flera åtgärder för att öka användningen av rättsintyg. Man har bland annat tagit upp mer än en gång på länspolismästarmötena hur viktigt det är att implementera det beslut som riksdagen har tagit. Men det finns i andra änden en del problem med brist på läkare som utfärdar dessa intyg, rutiner och annat, och det är därför som jag inte tycker att man kan kräva detta förrän vi har en utbyggnad. Vi kommer att arbeta vidare med att se till att polis och åklagare faktiskt inser betydelsen av och använder detta som verktyg. Det får absolut inte vara en fråga om kostnader eller annat när det gäller om man använder den här bättre bevisningen. En sak som vi naturligtvis kan göra - det kan vi hjälpas åt med - är att syna resultaten. Vill vi få upp antalet våldtäktsmål och annat som leder till beslut i statistiken så måste vi få bättre kvalitet i utredningarna. Men det kan naturligtvis också finnas anledning - det är det jag vill fundera över - att i regleringsbreven för polis, åklagare och Rättsmedicinalverket återkomma i frågan. Vi studerar alltså väldigt noggrant den gedigna rapport som Rättsmedicinalverket har gjort om hur det nya riksdagsbeslutet har fungerat och hur utvecklingen ser ut. Där ser vi en hel del positiva tecken, men som jag sade också en del som jag ser som bekymmer. Det får vi ta tag i. Det kommer alltså ytterligare anvisningar. Jag är glad över att poliserna själva inte minst har uppmärksammat betydelsen av att använda det här verktyget.

Herr talman! Ja, visst är det så, ministern: Vi är nog ganska överens om de här frågorna, och vi vill också att det händer någonting i de här frågorna. Det här har ju en historik bakåt som man lätt kan uppfatta, herr talman, som att det går väldigt trögt så länge det är fråga om kvinnor, speciellt när det gäller de här sexualbrottsmålen. Jag vet också att en hel del görs hos åklagare och polis. Det har jag skaffat mig information om. Jag har också sagt i en del intervjuer att jag inte anklagar åklagarna generellt. Jag säger att det här inte gäller alla åklagare och inte alla poliser, utan det finns naturligtvis de som sköter sig. Men jag vill verkligen skicka en signal till dem som inte sköter sig. Därför tycker jag att det är bra med vidare direktiv från regeringen när det gäller de här frågorna. Jag hoppas att det händer en hel del på de här områdena. Man börjar bli ganska trött på att kvinnor, oavsett var vi befinner oss, har något slags underordnad betydelse.

Herr talman! Det är klart att vi måste få ordning på detta. Då tror jag att man måste arbeta som i ramsan om katten på råttan och så vidare. Genom att sätta press på att vi ska få resultat när det gäller uppklaringen av de här brotten gäller det att se till att utredningarna blir bättre. Det inser alla poliser om de tänker efter: Vi måste få högre kvalitet i utredningarna. Och då har man väldigt god nytta av rättsintyg. De problem som man då möjligen skulle kunna skylla på eller tycka finns är bristen på rättsintygsläkare, för det saknas på många orter i landet fortfarande - men inte överallt. Sedan är det så - det pekar Rättsmedicinalverket på i sin rapport - att det verkar som om kostnaderna för att inhämta ett sådant där rättsintyg avhåller en del polismyndigheter från att arbeta med det. I stället begär man ofta en kopia av patientjournalen i stället, vilket inte alls är lika bra. Det är bekymmersamt, och därför är det så viktigt att polisen trycker på och att man på länspolismästarmöten med flera sammanhang pekar på det värde rättsintygen har. Men då måste vi också se till att rättsintyget har uppgifter som kommer av en ordentlig kroppsundersökning. Det är inte alltid det trevligaste för den drabbade kvinnan. Det brukar vara tråkigt och jobbigt ibland, och det krävs kompetens i vården när man arbetar med att göra den typen av undersökningar. Men det är oftast den typ av teknisk bevisning som man kan behöva för att avkunna en riktig dom i den här typen av ärenden. Jag tror alltså att vi får arbeta mycket med att sätta press på resultat här och också se till att sprida kunskap om de möjligheter som finns. Rättsmedicinalverket arbetar effektivt på det området och pekar i den senaste rapporten på många olika saker som behöver göras. Det tror jag att vi kan använda i de direktiv som vi ska ge polis och åklagare.

Herr talman! Jag har bara en fråga till som jag vill ställa. Det gäller rättsintygen och de förbättringar som nu ska göras och den utveckling som det nu ska sättas fokus på för att få lite bättre ordning på dessa frågor. Inom vilken tidsram tror ministern att vi kan få en förbättring? Är det inom ett år eller inom två år, eller är det inom perioden för handlingsplanen som gäller mäns våld mot kvinnor? Det är en angelägen fråga. Det är bra att vi har den här debatten, för den i sig skapar debatt utanför det här huset, något som i sin tur innebär en påtryckning. När kan vi räkna med konkreta åtgärder?

Herr talman! Bättre resultat när det gäller uppklaringen vågar jag inte sätta någon tidsram för, men det vore väl tusan om vi inte lite snabbare kunde se till att rättsintyg används på ett vettigt sätt, och att den möjligheten verkligen används. Vi vet att det är en viktig pusselbit för att komma längre i sak. Jag vill också säga att regeringen arbetar aktivt med dessa frågor. Vi sätter inte kvinnor på undantag. Vi har presenterat handlingsplanen som, precis som påpekades, ibland är lite kortfattad i beskrivningarna, vilket beror på att vi vill ha med väldigt mycket i den. För mig som justitieminister handlar det om att arbeta mycket med bemötandefrågor inom domstol, åklagarväsende och polis för att bemöta kvinnor på rätt sätt så att de vill och vågar anmäla, vågar berätta och håller ut under hela resan. Det handlar om Stalkningsutredningen, som även innehåller frågor om vad vi ska göra när besökförbud inte respekteras. Det handlar om ändrade skadeståndsregler och mycket annat. Det handlar alltså om hela denna problematik. Jag skulle kunna göra listan ganska lång. Frågan om rättsintyg är mycket viktig för mig. Det är därför den är med i handlingsplanen. Jag tycker också att det är mycket bra att vi nu har en färsk utredning där vi kan se hur de används, hur kvaliteten ser ut och vad vi kan göra. Rättsmedicinalverket har dessutom tagit som sin uppgift att ge lite idéer om vad vi kan göra för att förbättra det hela. Vi måste dock rekrytera lite fler läkare för att kunna täcka upp så att den kompetensen finns runt om i landet. Det räcker inte med den utmärkta mottagningen på Södersjukhuset, som även jag har besökt.