Rättighetsmekanism i EU

Svar på interpellationer

Fru talman! Birgitta Ohlsson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att det av kommissionen föreslagna ramverket för att stärka rättsstaten i EU snarast kommer på plats och även kompletteras med en systematisk granskning av samtliga EU-länder.

Jag delar förstås Birgitta Ohlssons syn på EU:s gemensamma värden, liksom på institutionernas och medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla respekten för mänskliga rättigheter och rättsstaten.

Jag instämmer också i Birgitta Ohlssons oro över utvecklingen i vissa medlemsstater på senare år. Det är oacceptabelt att människors grundläggande rättigheter kränks, att rättsliga institutioners oberoende begränsas eller att civilsamhällets möjlighet att arbeta inskränks.

Att leva upp till EU:s grundläggande värden i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget är en skyldighet för EU:s medlemsstater och nödvändigt för att samarbetet inom unionen ska kunna utvecklas i ömsesidigt förtroende. Det är också en förutsättning för att EU med kraft och trovärdighet ska kunna hävda vikten av respekt för mänskliga rättigheter och rättsstaten av länder utanför unionen. De krav EU ställer på kandidatländer bör självklart speglas i kraven på medlemsstaterna själva.

Det ramverk som kommissionen vill inrätta för att stärka rättsstaten är därför mycket välkommet. Kommissionen har ett särskilt ansvar som väktare av fördragen och därmed för att respekten för EU:s gemensamma värden upprätthålls. Ramverket tydliggör detta ansvar och kommissionens möjlighet att agera inom fördragen. Syftet är att ge kommissionen verktyg för att föra dialog och ge rekommendationer när en medlemsstat riskerar bryta mot de värden man förbundit sig till i enlighet med artikel 2 i fördraget. Ramverket kompletterar mekanismerna i artikel 7 i EU-fördraget och ska inte påverka kommissionens befogenheter att inleda överträdelseförfaranden enligt artikel 258 i fördraget om EU:s funktionssätt.

Regeringen välkomnar också att Frans Timmermans, som förste vice ordförande i kommissionen, fått ett övergripande ansvar för frågor om rättsstaten och EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Det är en positiv och viktig signal om att dessa frågor alltid måste vägas in i EU:s arbete.

Fru talman! I regeringsförklaringen slogs fast att mänskliga rättigheter är en av hörnstenarna i svensk utrikespolitik och att alla politiska beslut ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter. Detta kommer att vara vägledande i såväl mitt som hela regeringens arbete och för de åtgärder vi kommer att vidta, både i EU-samarbetet och globalt.

För regeringen är arbetet i EU för att stärka rättsstaten mycket viktigt, dels för att öka respekten för unionens grundläggande värden och komma till rätta med konkreta problem i medlemsstater, dels för att det bidrar till EU:s demokratiska legitimitet.

Under hösten diskuteras frågan i allmänna rådet. Regeringen kommer att vara pådrivande för att stödja kommissionens roll och att ramverket ska tillämpas, med likabehandling och objektiva kriterier som grundläggande principer, i enlighet med fördragen. Ramverket får med andra ord inte politiseras. Regeringen kommer att betona vikten av att ramverket omfattar upprätthållandet av unionens värden, i enlighet med artikel 2 i fördraget, liksom att det också bör tillämpas i situationer där enskilda fall påvisar strukturella brister rörande rättsstatsprincipen. Det kan exempelvis gälla fall där domare skiljs från sitt ämbete eller mål på osakliga grunder, eller fall där organisationers möjlighet att arbeta allvarligt inskränks. Vidare är det viktigt att öppenhetsförordningen respekteras och att kommissionen samarbetar nära med Europarådet och FN för tillförlitlig informationsinhämtning och för att undvika dubbelarbete.

Regeringen ser gärna att också rådet utvecklar sitt arbete för att stärka den gemensamma förståelsen av hur rättsstatsprincipen efterlevs, exempelvis genom dialog om konkreta frågor eller teman. En del i en sådan dialog skulle kunna vara hur befintlig information, som rapporter från Europarådet och EU:s byrå för grundläggande rättigheter, kunde komma till bättre användning.

Då Birgitta Ohlsson, som framställt interpellationen, på grund av ledighet från uppdraget som riksdagsledamot inte var närvarande vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Maria Weimer i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! "Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna."

Så inleds Lissabonfördragets artikel 2. Det är ett fördrag som alla EU:s medlemsländer har skrivit under och ratificerat och därmed också lovat att följa.

Tyvärr ser verkligheten inte ut så i dag runt om i Europa. I Ungern har pressfriheten kringskurits. I Spanien begränsas rätten att demonstrera utanför offentliga byggnader. I Rumänien diskrimineras den romska minoriteten. I flera EU-länder undermineras alltså de grundläggande värderingar som hela vårt Europasamarbete bygger på.

Det visar att vi inte kan ta frågor om mänskliga rättigheter för givna bara för att vi har skrivit in detta i våra konstitutioner eller våra författningar. Precis som demokrati är våra grundläggande friheter en färskvara som vi hela tiden måste återerövra och försvara.

Det är därför mycket positivt att höra att utrikesministern välkomnar kommissionens initiativ för att stärka rättsstaten i EU.

Det var nämligen Folkpartiet som under ledning av just EU-minister Birgitta Ohlsson tog initiativ till den här granskningen. Sverige var ensamt om att föreslå det från början, men nu är det fler länder som följer efter.

Fru talman! När vi utformar en kontrollfunktion för mänskliga rättigheter är det särskilt viktigt att alla länder behandlas lika. Precis som utrikesministern var inne på får inga undantag göras, för då förloras hela trovärdigheten med idén. Det innebär att även Sverige ska granskas i denna process.

För att kommissionen ska ha möjlighet att upptäcka när något land bryter mot fördraget måste granskningarna genomföras regelbundet. Det är också någonting som vi är överens om.

Jag tror att det kommer att krävas en hel del mod från kommissionens sida för detta. Som vi vet finns det nämligen redan motstånd mot den här idén bland vissa EU-länder. Vi kan inte förvänta oss att Ungerns regering kommer att tacka oss för att vi kritiserar deras inskränkning av yttrandefriheten. Vi kan inte heller hoppas på applåder från Rumänien när vi talar om diskrimineringen av romer.

Vi får med andra ord räkna med en tuff match. Därför är det så viktigt att Sverige även efter regeringsskiftet fortsätter att vara en blåslampa för mänskliga rättigheter inte bara utanför EU utan även inom unionen.

Fru talman! Vi är många som är besvikna över att det inte finns någon EU-minister i den nya regeringen. Den här frågan hade varit en perfekt fråga för en EU-minister att driva. Men statsministern har nu hänvisat till att ansvaret för EU-frågorna ligger på utrikesministern. Från Folkpartiets sida tror vi att det är feltänkt eftersom EU-frågor inte handlar bara om utrikespolitik. EU-samarbetet handlar om så mycket mer än just utrikesfrågor. Det har snarare inrikespolitisk relevans.

Men nu när utrikesministern har fått EU-ansvaret är min direkta fråga till henne om hon kan lova att personligen driva på bildandet av denna mekanism, så att den blir så vass som möjligt för att granska medlemsstaterna. Jag vill också fråga om hon kan garantera att hon själv kommer att delta i mötena i allmänna rådet där just den här frågan förhandlas. En sådan här viktig värderingsfråga bör nämligen inte delegeras till en tjänsteman.

Fru talman! Det gläder mig att vi är överens om vikten av att driva på i EU för en bättre efterlevnad av rättsstaten. Jag är den första att ge en eloge till Birgitta Ohlsson för hennes arbete och för att hon har drivit på för att detta ska bli verklighet och för att man inrättar en mekanism och en ordning för att göra detta. Det tycker jag att Birgitta Ohlsson och Folkpartiet absolut ska ha en eloge för.

Detta arbete inom EU för att stärka rättsstaten tycker jag har fått ny energi under hösten. Jag kommer från ett möte med allmänna rådet och förstås med utrikesministrarna i måndags. Hittills har jag varit där på mötena och tänker fortsätta att vara närvarande. Men det är egentligen bara två av EU-länderna som nu har kvar institutioner med en EU-minister. Det har blivit en anomali i EU-kretsen att ha EU-ministrar.

Det är i själva verket så att alla ministrar måste vara EU-ministrar. Vi har redan upptäckt att det är så. Våra frågor är ständigt på dagordningen; vi måste vara alla engagerade och tänka på hur vi ska påverka i EU-kretsen samt hur vi ska använda vårt EU-samarbete och EU-medlemskap på bästa sätt för att driva våra frågor. Det här är ett bra exempel.

Vi tycker att det kom ett bra förslag till allmänna rådet. Det diskuterades i förrgår. Det italienska ordförandeskapet har lagt fram förslag om hur rådet ska kunna utveckla en egen roll, vid sidan av att kommissionen förstås har ansvar som väktare av fördragen. Jag tror också att vi kommer att se att vice ordförande Frans Timmermans lyfter fram de här frågorna på ett nytt sätt.

Det är positiva signaler, och det blev en bra och konstruktiv debatt där de flesta medlemsländer välkomnade möjligheten att till exempel varje år ha en tematisk debatt om en viss fråga. Det kan gälla pressfrihet eller någonting annat - civilsamhällets organisationer, eller vad man nu väljer - och det syftar till att kunna ta sig an frågorna mer grundligt, som tillägg till det som ska vara kommissionens roll.

Vi var också överens om att vi ska utarbeta former för de återkommande diskussionerna i rådet och för hur man ska öka förståelsen för hur viktigt det är att debatten hålls levande och att vi återkommer regelbundet. Jag tror alltså att de dialoger rådet har kan bli ett bra redskap för att sätta fokus på EU:s gemensamma värderingar och hur vi lever upp till dem.

Jag tycker samtidigt inte att man ska göra dubbelarbete. Vi har nämligen Europarådet och en rad organ som redan granskar, och då ska inte kommissionen göra det ovanpå allt som redan bedrivs. Vi kan i stället använda oss av det material, den granskning och de rapporter som presenteras regelbundet. De kan mycket väl ligga till grund för debatter och diskussioner både i rådet och i kommissionen.

Fru talman! Nu är det så att man väljer att utforma ministerposter i regeringen i överensstämmelse med de frågor man prioriterar. Har man en Nordenminister och en framtidsminister hade vi, som är ett Europavänligt parti, tyckt att det var väldigt roligt om det också fanns en EU-minister. Om utrikesministern tar på sig att driva de här frågorna lika starkt som en EU-minister hade gjort är det dock roligt att höra.

Jag har förstått det som att diskussionen i måndags handlade mycket om enighet i EU-kretsen, men jag vill återkomma till att jag tror att det kan bli en tuff diskussion kring en väldigt vass MR-kontrollmekanism. Vi vet nämligen att det finns motstånd bland många länder. Det är inte lätt att kritisera de egna medlemsländerna när de redan kommit in i unionen, så att säga.

Jag är medveten om att även EU-ministern är medveten om detta, men jag tror att det kan behövas en mycket stark röst från svensk sida för att stärka kommissionens roll som väktare av fördragen. Det handlar om att den granskande rollen ska bli så stark som det bara är möjligt, så att vi verkligen kan granska de här länderna. Någonstans måste man också hitta någon typ av sanktionsåtgärder i ett andra steg, för att komma åt brotten och kunna åtgärda detta.

Fru talman! Jag kan bara hålla med Maria Weimer om det. Det kommer säkert inte att bli lätt alla gånger, utan vi kommer att möta motstånd från ett antal länder som upplever att detta är alldeles för känsligt och att det är att lägga sig i deras inre angelägenheter. Det är helt enkelt kontroversiella frågor, så det kommer säkert att vara uppförsbacke många gånger.

Då är det viktigt att det finns en kärna av medlemsländer som driver den här frågan. Sverige kommer fortsatt att tillhöra den grupp som ställer sig i spetsen och hävdar principerna om öppenhet, insyn och respekt för mänskliga rättigheter i alla olika former. Vi tycker att vi får bra material, och vi kommer att få det både inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter och genom Europarådet och EU:s byrå för grundläggande rättigheter.

Vi får lov att ta det stegvis. Det är ju ofta så om det är 28 medlemsländer som ska enas, för enhällighet och enighet är väldigt viktigt för att få detta på plats. Sedan tror jag inte att det finns någon väg tillbaka, utan då kan det bara bli mer öppet och mer angeläget. Jag tror även att det här arbetet kommer att föra oss närmare EU:s medborgare. De kommer att se att detta är någonting vi står upp för i EU-kretsen och någonting som diskuteras lika livligt - förhoppningsvis - och lika konstruktivt som handelsregler eller vad det nu kan vara.

Fru talman! Jag tycker att det är roligt att höra att regeringen avser att ta den fråga som från början var ett folkpartiinitiativ vidare och även att utrikesministern lovar att själv delta i GAC-mötena. Det är nämligen viktigt att man som politiker är med där och inte delegerar till tjänstemän, vilket en del andra länder i vissa fall också gör i GAC-sammanhang och i allmänna rådet. Eftersom detta är så politiskt viktigt är det en förhandling som måste ledas på politisk nivå, så att vi kan få en så vass mekanism som möjligt.

Fru talman! Jag har inget mer att tillägga.

Överläggningen var härmed avslutad.