Rätten till telefoni i hela landet

Fru talman! Peter Eriksson, Karin Åström och Désirée Liljevall har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att människor och småföretagare, oavsett bostadsort, ska garanteras tillgång till fast telefoni. Jag vill börja med att framhålla att jag tycker det är mycket viktigt att alla i Sverige har tillgång till fast telefoni. Att Telia Sonera AB har sagt upp vissa kunders abonnemang och i andra fall ersatt fast telefoni med så kallad fastmobil gör inte att jag ändrat min uppfattning i denna fråga. Enligt lagen om elektronisk kommunikation ska alla i Sverige ha tillgång till fast telefoni till överkomliga priser. Om det behövs kan Post- och telestyrelsen utse en operatör som ska tillhandahålla detta. Lagen är alltså tydlig i detta fall. Den förra regeringen beslutade att börsintroducera Telia och minska det statliga ägandet. Detta har lett till att Telia Sonera numera är ett kommersiellt bolag som verkar på telemarknaden i konkurrens med andra telebolag. Telia Sonera har under lång tid känt till att det ska ske en frekvensändring som påverkar abonnenterna i Överkalix och skulle kunna ha förberett sig och sina kunder för att inte tekniska problem skulle uppstå. För att tillförsäkra att alla i Sverige har tillgång till fast telefoni utreder Post- och telestyrelsen frågan. I dagsläget finns det ingen teleoperatör som är skyldig att tillhandahålla fast telefoni. Post- och telestyrelsens bedömning har varit att marknaden tidigare har sett till att alla haft tillgång till detta. Post- och telestyrelsen har inlett ett arbete för att se om ett beslut ska fattas om att utse en teleoperatör som ska vara skyldig att se till att det finns fast telefoni för konsumenter och småföretagare i glesbygden. Jag har full tilltro till Post- och telestyrelsen och förutsätter att styrelsen vidtar de åtgärder som krävs för att alla ska ha tillgång till fast telefoni. Post- och telestyrelsen har även inlett ett tillsynsärende mot Telia Sonera avseende tjänsten fastmobil - detta mot bakgrund av de anmälningar som kommit om att fastmobil inte fungerar tillfredställande. Tillsynen gäller frågan hur fastmobil fungerar i stort i hela Sverige, och detta kommer att utredas under våren 2008. Jag har fullt förtroende för Post- och telestyrelsens tillsyn i detta ärende. Mitt svar till Peter Eriksson, Karin Åström och Désirée Liljevall är att fast telefoni ska kunna användas på ett tillförlitligt sätt av samtliga grupper i samhället. Jag kommer därför att noga följa utvecklingen och vad Post- och telestyrelsen kommer fram till. Om utredningen från Post- och telestyrelsen skulle visa att det krävs lagändringar så tvekar jag inte att vidta de åtgärder som krävs för att konsumenter och småföretagare ska få tillgång till fast telefoni.

Fru talman! Telia Sonera planerar att lägga ned olönsamma delar av det fasta telefonnätet. Man är inte längre intresserad av att upprätthålla kopparnätet i lands- och glesbygd över hela landet. När investeringar blir nödvändiga väljer man i stället att plocka ned ledningar. Enligt uppgifter från företaget handlar det om ca 50 000 abonnenter som i framtiden kommer att beröras. Om vi utgår från att varje hushåll består av i genomsnitt två personer kan det vara fråga om 100 000 personer som blir av med den fasta telefonförbindelsen under de närmaste åren. Processen har redan börjat. I flera kommuner i Småland - Ljungby, Älmhult och Tingsryd - har Telia tröttnat på grund av de återkommande stormarna som gång på gång knäcker telefonnätet. Strategin där är att erbjuda kunderna något som man kallar för fast mobiltelefoni. Det har hittills visat sig fungera hyggligt för vissa, men långt ifrån för alla. Många företagare klagar över dålig Internetförbindelse. Många enskilda är oroliga över att deras nya telefon bara fungerar ibland och med dålig ljudkvalitet. Adaptern slås ut vid åskväder. Batterikapaciteten är usel. Telefaxfunktionen fungerar inte. Datakommunikationen är svag. Anläggningen är starkt väderberoende. För att tala klarspråk: När det regnar får man se till att inte bli sjuk, för då fungerar ofta inte telefonen. Abonnenterna får också ökade kostnader genom att Telia inte längre ansvarar för reparationer i samma utsträckning. I Överkalix har ett stort antal abonnenter i vinter fått besked från Telia om att de redan under våren kommer att stänga ned telefonförbindelsen utan att ersätta den med någon ny - inte ens med en mobiltelefon. Naturligtvis känner sig många människor hotade och oroade. En ny aktör har dock uppstått - Nordisk mobiltelefoni, som driver en digitaliserad variant av det gamla NMT 450-nätet. Det nätet har ganska god täckning över landet. En hel del av de abonnenter som Telia tycks vilja bli av med verkar kunna få möjlighet till telefon via det här systemet. Men inte heller detta nät har täckning överallt och för alla. Fru talman! Telefoni är nödvändigt i dagens samhälle, och en del av vår infrastruktur. Miljöpartiet anser att det ska finnas ett fast telefonnät till alla abonnenter. Det räcker inte med att hänvisa till mobiltelefon så länge vi vet att det finns stora områden som inte har tillräcklig täckning och bra funktion. Telefoni måste ses som en grundläggande del av samhällets infrastruktur, som alla ska kunna ta del av. Flera viktiga frågor måste besvaras av regeringen och infrastrukturminister Åsa Torstensson. Är det rimligt att Telia ska kunna fortsätta att avveckla delar av sitt telefonnät utan att presentera ersättningsalternativ till sina abonnenter? Staten är fortfarande en stor ägare. Hur tar staten sitt ägaransvar i frågan? Hur ska regeringen se till att den lagstiftning som säger att alla ska garanteras telefon blir verklighet även i framtiden? Är det regeringens avsikt att acceptera dåliga eller inga telefonförbindelser i glesbygden? Post- och telestyrelsen utreder nu frågan, som ministern säger. Men svaren kan inte vänta. Läget är akut. För en tid sedan förlorade PTS ett mål i länsrätten där man hade begärt just att Telia ska ta ansvar för att lagen ska upprätthållas. I Småland är problemen stora och växande. Om någon månad stänger Telia ned helt för abonnenter i Överkalix. Det duger alltså inte längre att hänvisa till PTS. Nu måste regeringen visa att den är beredd att ställa krav som gör att lagen kan upprätthållas och att skynda på processen. Människor kräver svar. Om man inte gör något nu lämnar man gamla människor, företag och andra i glesbygden i sticket.

Fru talman! Jag börjar med att tacka för svaret. Jag fick också tillfälle i går, på riksdagens frågestund, att ställa frågan till ministern. Vi startade alltså debatten lite grann på frågestunden i går. Jag tycker faktiskt att det svar som jag fick då och det svar som ministern lämnar i dag inger visst hopp. Men det är ändå långt ifrån förtroendeingivande. Och varför är det så? Jo, därför att Sveriges nuvarande borgerliga regeringen slarvar bort och slumpar bort resurser från statens kassa genom en mängd dåligt utredda förslag som bara körs igenom av rent ideologiska skäl. Detta är försämringar i välfärdssystemen som slår hårt. Listan kan göras lång. Nu börjar vi se effekterna av detta. Vi ser alltmer växande klyftor mellan människor, mellan grupper, mellan regioner och mellan glesbygd och storstad. I de växande klyftorna, exempelvis mellan landsbygd och storstad, finns infrastrukturen. I interpellationen handlar det om någonting så viktigt som att alla ska ha rätt till telefoni. Mediebilden i slutet av februari i Norrbottensmedierna var denna: Telia sviker glesbygden. Anledningen var att Telia Sonera var ute i kommunerna Arjeplog och Överkalix. Man stänger ned kopparnätet i glesbygden för att ersätta det med ny teknik. Det gäller de tolv byar som finns runt omkring Överkalix. De hade ingen GSM-täckning. Det innebar att en stor del av abonnenterna skulle bli helt utan telefon. Telia Sonera meddelade bara att abonnemanget upphör. Självfallet var det frustrerande och oroande. Framför allt kändes det otryggt. Det är många äldre människor som drabbas av det här. Men det finns också en del mindre företag som är bekymrade. Att ha tillgång till telefoni handlar om trygghet - att man ska kunna nå omvärlden snabbt och få hjälp när man behöver. Det är helt avgörande för att människor över huvud taget ska kunna bo kvar på landsbygden. Ministern säger i sitt svar: "Om utredningen från Post- och telestyrelsen skulle visa att det krävs lagändringar så tvekar jag inte att vidta de åtgärder som krävs för att konsumenter och småföretagare ska få tillgång till fast telefoni." Ministern talar om fast telefoni. Jag kan tycka att det låter bra. Men de förändringar som är gjorda i mina hemtrakter handlar om fast mobil telefoni. Den tekniken har betydligt sämre kvalitet och lägre prestanda. Man säger att det blir mycket större räkningar eftersom man får räkning enligt mobiltaxa. ADSL-kopplingarna till datorerna blir sämre etcetera. Ministern talar om rätten till fast telefoni. Men detta gäller alltså förändringen till fast mobiltelefoni, och det är tydligen skillnad. Jag undrar vad ministern egentligen lägger in i begreppet. I en intervju i Norrbottensradion säger ministern att eventuella fördyringar för abonnenten ska ersättas. Jag undrar över det. Vad menar ministern egentligen? Vad är det som ska ske? Och vilken kvalitet är det vi pratar om när vi pratar om telefoni?

Fru talman! För tre månader sedan tystnade telefonen. Sedan dess har Karl-Erik Eriksson och systern Elsie i Jämtland varit hänvisade till sina mobiltelefoner. Men täckningen är så dålig där de bor att de måste sätta sig i bilen och köra en och en halv mil eller ta snöskotern fyra kilometer genom skogen för att kunna ringa. Ibland går det att ta emot sms om jag ställer mobilen i fönstret uppe på andra våningen, säger Elsie till lokaltidningen. Ett hundratal hushåll i Norrbotten kommer snart att förlora sina telefoner. Även hushåll i Dalarna drabbas. Den 1 maj stängs deras telefoner av. Det blir tyst i luren. Allt det här sker när Telia Sonera river ned sitt gamla telefonnät. De hushåll som blir berörda har fått erbjudande om så kallad fast mobiltelefoni, men precis som för syskonparet i Jämtland hamnar flera av hushållen i skuggan av mobilnäten och kan inte använda denna tjänst. Fru talman! Det är inte rimligt att människor ska isoleras på det här viset. Jag skulle faktiskt vilja kalla det hänsynslöst - ja, hänsynslöst. Att kunna ringa är en viktig och grundläggande rättighet. Jag är särskilt orolig för de äldre och ensamma människor som drabbas. För dem är telefonen en trygghet. Om de inte längre har någon telefon att ringa i tappar de kontakten med omvärlden. De måste ju ha möjlighet att ringa efter hjälp om de behöver. För de äldre som dessutom har sina larm till äldreomsorgen kopplade till sitt telefonabonnemang blir tillvaron ännu mer otrygg. Utan fungerande telefon törs de till slut inte bo kvar hemma. Fru talman! Jag ska inte ställa frågan igen om vilka initiativ som statsrådet Åsa Torstensson avser att ta för att människor och småföretag ska garanteras tillgång till telefon i hela landet. Jag tycker att ministern är tydlig i sitt svar. Hon säger att hon är beredd att vidta de åtgärder som behövs, och om Post- och telestyrelsen kommer fram till att det behövs lagändringar ställer hon också upp på det. Hon är dessutom öppet kritisk till att Telia Sonera inte har förberett sig bättre på teknikövergången från fast telefoni till fastmobil. I mina öron låter det som om ministern kommer att ta till hårdhandskarna vad det lider. Har jag uppfattat ministerns svar rätt? (ANDRE VICE TALMANNEN: Jag kan inte undanhålla mig från att reflektera över Désirée Liljevalls rubrik: "Telenäten i Norrbotten". Men det var bara Jämtland och Dalarna som nämndes. Det kanske behövs lite geografistudier. Jag ber om ursäkt. Som norrlänning kunde jag inte hålla mig.)

Fru talman! Inte desto mindre är det en debatt som berör hela landet. Jag ska be Peter Eriksson om ursäkt. Jag måste börja med att göra en återkoppling till den traditionella retorik som Socialdemokraterna använder sig av och därför börja med att bemöta Karin Åström och hennes slängar om förändringar och slarviga utredningar. Då måste jag ställa frågan: Är Karin Åström jättestolt över Socialdemokraternas försäljning och utförsäljning av Telia och börsintroduktionen av Telia? Är ni stolta över att en tidigare landshövding i Norrbotten inte har gjort analyserna av effekterna för vanliga människor av den anledning som vi står här i dag? Det är en effekt av att ni inte gjorde en analys. Ni brydde er inte om hur människor skulle få det efter att Telia infördes på börsen. Ta ansvar för era egna brister! Jag börjar inse att min uppgift är att reda upp en massa ogenomarbetade förändringar som Socialdemokraterna har genomfört och som i dag drabbar människor negativt, till exempel i den situation vi behandlar i dag. Peter Eriksson, det är naturligtvis oerhört frustrerande i ett läge när man kan konstatera att det här inte hade behövt bli akut. Telia Sonera visste precis när den länken skulle släckas ned. Den frustration som människor känner har jag full förståelse för. Jag tycker också att det är en bra interpellation. Inte desto mindre måste jag komma in på det som ibland känns tråkigt att referera till. Vi har en lagstiftning. Lagstiftningen är till att följa, och den garanterar att alla människor som önskar ha telefon har rätt att ha telefon i det här landet. Den är teknikneutral. Det innebär fast telefon, fast mobiltelefon. Det säger lagen inget om. Men tekniken och telefonen ska naturligtvis fungera. Jag tror att du och jag inte ska fastna i vilken teknik det är. Då har vi nog låst oss i dåtid i förhållande till vilken teknik vi kan använda oss av framöver. Vi ska inte ha en lagstiftning som styr tekniken. Post- och telestyrelsen gör i dag en utredning på grund av att man har fått in anmälningar att den fasta mobilen inte fungerar, att tekniken inte fungerar. Det är därför vi har en utredning i dag som Post- och telestyrelsen har i gång. Samtidigt har man det specifika uppdraget som man prioriterar med anledning av den akuta uppkomna situationen i Norrbotten som i många sammanhang måste upplevas som oerhört absurd av människor som bor där. Post- och telestyrelsen tog ett tidigare beslut att utse Telia som ansvarig operatör för att tillhandahålla fast telefoni. Peter Eriksson refererar till länsrätten som upphävde det beslutet. Man hänvisade till att det inte fanns något belägg från Post- och telestyrelsens sida att det fanns personer utan fast telefoni vid den tidpunkten. Det var därför länsrätten upphävde det beslutet. I dag fortsätter Post- och telestyrelsen med samma lagstiftning som grund arbetet på grund av den uppkomna situationen för att just identifiera om det är en nyuppkommen situation.

Fru talman! Jag tycker ändå att det verkar som om Åsa Torstensson förstår att det här finns ett stort problem. Men jag undrar om man har insett hur många människor som kommer att beröras i framtiden. Efter att Post- och telestyrelsen hade utsett Telia som en operatör som ska ta ansvar för lagstiftningen valde Telia att gå till domstol med detta för att förhindra den effekten. Telia vann i domstol. Målsättningen är nu att successivt avveckla de olönsamma delarna på lands- och glesbygden. Det som pågår och som redan finns är en oerhört allvarlig försämring. För de kommuner och människor i Småland som har fått det här alternativet är det något slags 1984, tycker jag. När man erbjuder en mobiltelefon kallar man det fast mobiltelefon för att genom en konstig ordvändning låtsas att lagen uppfylls fast det i själva verket inte sker. Det här är uppenbart åt fanders, när vi vet att det inte fungerar så bra. Det är massor med människor som har skrivit och ringt till både företaget Telia och Post- och telestyrelsen. De säger: Det här inte något som vi kan acceptera. Våra gamla ute i skogen mår dåligt, för de vet inte om trygghetstelefonen kan fungera om de blir sjuka eller har ramlat. De vet inte om de kommer fram till sjukvården när det behövs och det har hänt något. Det är inte acceptabelt att det ska vara på det sättet. Det är oerhört tragiskt att vi har hamnat i den här situationen. De som bor i byarna utanför Överkalix - det är inte långt ifrån där jag bor - är naturligtvis oerhört oroliga i det här läget när det gäller vad som ska hända. Vi har en situation som man inte klarar av att hantera. Då kan man inte bara säga att sossarna en gång i tiden för länge sedan sålt delar av Telia, och nu har vi en lagstiftning och Post- och telestyrelsen håller på att fortsätta att utreda. I ett sådant här akut läge tycker jag att infrastrukturministern och regeringen måste ta ett ansvar som stor ägare i Telia och se till att Telia inte gör dessa förändringar utan att presentera ett alternativ. Det borde man naturligtvis ha gjort tidigare. Jag tycker också att Telia borde ha rett ut detta betydligt tidigare, men vi har ändå ett läge där den svenska regeringen är den största ägaren i företaget, och något måste man ändå kunna genomföra som stor ägare. Min huvudfråga i dag är: På vilket sätt tar staten i detta akuta läge sitt ansvar? Att Post- och telestyrelsen utreder igen är bra, men regeringen måste se till att skynda på detta så att vi får snabba besked om vem Post- och telestyrelsen ska utse eller hur man ska se till att alla kommer att kunna garanteras en fast telefon även i framtiden. Regeringen har dock också ett ansvar som ägare. Hur sköter man det ansvaret?

Fru talman! Jag tycker ändå att det verkar som om Åsa Torstensson förstår att det här finns ett stort problem. Men jag undrar om man har insett hur många människor som kommer att beröras i framtiden. Efter att Post- och telestyrelsen hade utsett Telia som en operatör som ska ta ansvar för lagstiftningen valde Telia att gå till domstol med detta för att förhindra den effekten. Telia vann i domstol. Målsättningen är nu att successivt avveckla de olönsamma delarna på lands- och glesbygden. Det som pågår och som redan finns är en oerhört allvarlig försämring. För de kommuner och människor i Småland som har fått det här alternativet är det något slags 1984, tycker jag. När man erbjuder en mobiltelefon kallar man det fast mobiltelefon för att genom en konstig ordvändning låtsas att lagen uppfylls fast det i själva verket inte sker. Det här är uppenbart åt fanders, när vi vet att det inte fungerar så bra. Det är massor med människor som har skrivit och ringt till både företaget Telia och Post- och telestyrelsen. De säger: Det här inte något som vi kan acceptera. Våra gamla ute i skogen mår dåligt, för de vet inte om trygghetstelefonen kan fungera om de blir sjuka eller har ramlat. De vet inte om de kommer fram till sjukvården när det behövs och det har hänt något. Det är inte acceptabelt att det ska vara på det sättet. Det är oerhört tragiskt att vi har hamnat i den här situationen. De som bor i byarna utanför Överkalix - det är inte långt ifrån där jag bor - är naturligtvis oerhört oroliga i det här läget när det gäller vad som ska hända. Vi har en situation som man inte klarar av att hantera. Då kan man inte bara säga att sossarna en gång i tiden för länge sedan sålt delar av Telia, och nu har vi en lagstiftning och Post- och telestyrelsen håller på att fortsätta att utreda. I ett sådant här akut läge tycker jag att infrastrukturministern och regeringen måste ta ett ansvar som stor ägare i Telia och se till att Telia inte gör dessa förändringar utan att presentera ett alternativ. Det borde man naturligtvis ha gjort tidigare. Jag tycker också att Telia borde ha rett ut detta betydligt tidigare, men vi har ändå ett läge där den svenska regeringen är den största ägaren i företaget, och något måste man ändå kunna genomföra som stor ägare. Min huvudfråga i dag är: På vilket sätt tar staten i detta akuta läge sitt ansvar? Att Post- och telestyrelsen utreder igen är bra, men regeringen måste se till att skynda på detta så att vi får snabba besked om vem Post- och telestyrelsen ska utse eller hur man ska se till att alla kommer att kunna garanteras en fast telefon även i framtiden. Regeringen har dock också ett ansvar som ägare. Hur sköter man det ansvaret?

Fru talman! Vi ser mer och mer av effekterna av den borgerliga politiken. Klyftorna växer mellan människor, mellan grupper, mellan regioner, mellan landsbygd och storstad. Det går inte att komma ifrån. Just i detta som vi nu debatterar förstärker Telia Soneras agerande den borgerliga regeringens tvärtompolitik, som jag vill kalla den. Men staten är fortfarande den största ägaren i Telia Sonera och har med det också ett ansvar. Jag vill också kommentera att jag inte tillhör dem som är helt nöjda med de tidigare utförsäljningarna av Telia Sonera. Jag hade gärna sett att man hade gjort en analys snabbare. Det är möjligt att vi hade haft den analysen klar om vi hade suttit kvar vid regeringsmakten. Men nu, ministern, är det faktiskt ni som har tagit beslutet att helt sälja ut Telia Sonera. Ni säljer ut rubbet, och vad händer då? I ett första steg kanske en sådan utförsäljning kan se bra ut, men vad händer i det andra och tredje steget, när ägare kommer och ägare går? Det bekymrar mig ganska mycket, och där har ni ett jätteansvar. När det gäller gles- och landsbygden tycker jag att ni helt har avhänt er ansvaret. En tillgång till fast telefoni är viktig för alla människor i Sverige. Som tidigare debattörer här har noterat är de äldre kanske svårast drabbade, eftersom de har trygghetslarm som är kopplade direkt till telefonen, och det är en förutsättning för att de ska kunna bo kvar så länge som möjligt i sin egen bostad. Post- och telestyrelsen har frågat Telia Sonera om det som händer nu och om hur den nya tekniken ska fungera. Vad jag förstår kommer ett svar ganska snart. Men tänk om det skulle visa sig att den nya tekniken faktiskt inte fungerar på landsbygden! De finns ju experter som redan i dag säger att det här inte kommer att funka i alla områden på landsbygden. I vart fall säger man att det blir betydligt sämre kvalitet. Om det blir svaret, vilket vi kan förvänta oss, vem bär då ansvaret för allas rätt till telefoni? Jag skulle vilja veta vad ministern då tänker vidta för åtgärder.

Fru talman! Det är ingen tvekan om att de frågor som lyfts fram här i dag handlar om att det måste kunna löna sig att bo utanför storstäder och tätorter. De människor som trivs med naturen och skogen och inte kan tänka sig att bo någon annanstans måste ges den möjligheten. Detsamma gäller de småföretagare som verkar på landet. Fungerande bredband och telefoni är förutsättningar för att det ska vara lönsamt. När Telia Sonera river sina telefonledningar i fjällvärlden och ersätter dem med en teknik - fastmobil - som fungerar dåligt klipper de också av småföretagarnas framtidsutsikter. Omläggningen av telenätet kommer också att ge försämrad kapacitet för datakommunikation i glesbygden och därmed även en försämrad möjlighet att driva småföretag. En sådan utveckling går tvärs emot den utveckling som vi socialdemokrater vill se. I stället för att lamslå tillväxten vill vi socialdemokrater ge förutsättningar för att utveckla landsbygden och ta itu med de konkreta hot som finns och som dyker upp, såsom avklippta telekommunikationer i fjällvärlden. Då, fru talman, räknar jag in både Jämtland, Dalarna och Norrbotten. I byn Botten i Jämtland lever Karl-Erik Eriksson sedan nyår med verkligheten att telefonledningarna har rivits. Telefonabonnemanget har stängts, och mobiltelefontäckningen är urusel. Han har försökt lösa sin absurda situation så gott han har kunnat. För att inte bli helt isolerad från omvärlden har han köpt en kommunikationsradio. Fru talman! Är det dithän vi ska gå?

Fru talman! Det är med hjälp av lagen, Peter Eriksson, som vi också styr rätten till telefoni här i landet, och det är den lagstiftningen jag hänvisar till. Det är en myndighet som har till ansvar att med lagen som redskap se till att alla människor som önskar ha telefon också har möjlighet att få det. Det är lite tråkigt att återigen hänvisa till lagstiftningen, men skulle detta i slutändan inte fungera utifrån Peter Erikssons frågeställning har Post- och telestyrelsen möjlighet att återgå till att utse en operatör som ska tillhandahålla den fasta telefonen utan ersättning. Om det då skulle visa sig att kostnaderna för den aktuella operatören skulle bli oskäligt betungande - vilket som alltid är en värderings- och tolkningsfråga - är det återigen Post- och telestyrelsens ansvar att sköta upphandlingen av tjänsten så att människor som önskar telefon får det. Det är så myndigheten arbetar, och det är det som är myndighetens uppdrag i förhållande till regeringen. Inte desto mindre ska jag inom närtid ha ett möte med Telia av den anledning som Peter Eriksson lyfter fram, nämligen att det i dag är kanske 40 000-50 000 människor som berörs av teknikskiftet. Men den lagstiftning vi har i dag, vill jag ändå återkomma till, är teknikneutral. Vi har en teknikutveckling, men även med ny teknik ska telefonen naturligtvis fungera. Det räcker inte att ursäkta sig med att man övergår till fast mobiltelefoni och därmed säga att det får fungera som det vill. Så är det inte. Vid övergång till annan teknik ska telefonen i alla fall fungera. Det är därför Post- och telestyrelsen har en utredning på gång. Jag vill återkomma till både Désirée Liljevall och Karin Åström och säga att er retorik kanske fungerar när vi står här i kammaren, men till åhörare, lyssnare och läsare av protokoll framöver vill jag säga: Det var den förra, socialdemokratiska regeringen, tillsammans med en landshövding som har kunskap om Norrbotten, som börsintroducerade Telia. Kära lyssnare och läsare! Det är enbart som aktieägare på styrelsesammanträden som man som statlig ägare kan vara med och påverka företaget. Man kan inte i detalj bestämma hur företaget ska sköta sina kundrelationer. Jag tror att det är bra om läsare och lyssnare förstår att Karin Åström tydligen hade missat den analysen och den utredningen i sin beskrivning av arbetet innan Telia börsintroducerades. Telia Sonera är ett kommersiellt bolag som verkar på telemarknaden i konkurrens med andra telebolag. Det är de förutsättningar som gäller. Det kanske är på sin plats att Karin Åström också för sina väljare, sina invånare, beskriver att man faktiskt missade att göra tillräckliga utredningar av Telia innan man valde att börsintroducera företaget.

Herr talman! Jag tycker att vi har hamnat lite grann i ett moment 22, i alla fall för en stor del av de människor ute på landsbygden som vi pratar om i dag. När Post- och telestyrelsen har tagit sitt ansvar enligt lagen har Telia inte accepterat detta utan gått till en domstol och vunnit målet. Det var i ett läge där Post- och telestyrelsen, såvitt jag förstår, kände till att det här kommer att vara någonting som i framtiden kan påverka och drabba många människor. Domstolen beslutade ändå att Telia inte ska ha kravet på sig att ta ansvar för att alla ska ha rätt till telefon och att upprätthålla lagstiftningen. Nu ser vi följderna av det domstolsbeslutet. Människor kommer redan i vår successivt att bli av med sin fasta telefon i Sverige. I år finns det människor runt om i glesbygden som är drabbade på ett mycket uppenbart sätt. Åsa Torstensson svarar i det läget att Post- och telestyrelsen ska fortsätta att utreda. Jag tycker att det faktiskt inte är nog. Jag tycker att man måste visa tydligare från regeringens sida att den här frågan måste lösas akut. Man måste se till att hjälpa och stödja de människor som blir drabbade. Räcker inte lagen måste man också vara beredd att göra förändringar i lagstiftningen. Men det akuta för människor just i dag är att se till att Telia faktiskt inte fortsätter avvecklingen innan vi har en lösning och ett klarläggande av vem som ska ta ansvar för att upprätthålla den lagstiftning som vi har.

Herr talman! Jag säger det igen, de klyftor som vi ser mellan storstad och landsbygd fortsätter att växa ganska dramatiskt. Signalerna är väldigt tydliga. Det förstärker ytterligare bilden av att den borgerliga regeringen faktiskt helt är på väg att överge glesbygden. Det här är alltså ett steg. Det förtydligas också av att finansminister Anders Borg i en intervju i P 1:s Efter tolv lördagen den 16 februari, när man frågade honom vilka prioriteringar inom infrastrukturen han såg som möjliga, räknade upp massor av prioriteringar då det gällde infrastruktur - men han slutade vid Sundsvall. Han ägnade 50 procent av sin tid åt att lägga satsningar på infrastruktur söder om Sundsvall. Resten har han tydligen glömt bort. Det är också en väldigt tydlig signal från den borgerliga politiken om vad som håller på att hända. Men det är det akuta läget som gäller. Nu håller faktiskt telefoner på att stängas av. De stängs av inom en månad. Människor är jätteoroliga och bekymrade. Ministern måste faktiskt ta sitt ansvar nu. Det går inte att vänta. Jag skulle också vilja säga att jag anser att ministerns ansvar är ganska tungt, därför att staten fortfarande är huvudägare av Telia Sonera. Sedan är det faktiskt ni som säljer ut Telia Sonera. Ta ditt ansvar! Nu är det faktiskt upp till bevis genom konkreta handlingar för glesbygdens folk så att de i första hand får ha kvar sina telefoner.

Herr talman! Jag vänder mig till Peter Eriksson, för Socialdemokraterna har uppenbarligen inte Norrbottens människors bästa för ögonen utan vill föra en retorisk debatt för att komma undan sitt eget ansvar för hur man har försatt människor i en situation där man inte har kontroll över Telia efter att man har börsintroducerat bolaget. Inte desto mindre, Peter Eriksson, svarade jag att om inte den lagstiftning som vi har i dag räcker är jag beredd att ändra den. Men det är fortfarande så, det vet Peter Eriksson, att vi har en lagstiftning, och vi har en myndighet som har att hantera lagstiftningen. Vid det tillfället när Post- och telestyrelsen utsåg Telia som ansvarig för att tillhandahålla fast telefoni kunde inte länsrätten med lagen som underlag visa på att Post- och telestyrelsen hade rätt, för det fanns inte någon som inte hade telefoni på det sätt lagstiftningen beskriver. Därför upphävde man det beslutet. Nu arbetar Post- och telestyrelsen naturligtvis utifrån den situation som råder i dag, uppkommen på ett mycket akut sätt. Med det underlaget har man fortfarande, med lagstiftningen som redskap, att utse en operatör. Om det inte löser sig på annat sätt och om den operatören inte anser sig kunna tillhandahålla fast telefoni på ett rimligt ekonomiskt sätt har man möjlighet från Post- och telestyrelsens sida att upphandla den tjänsten, för alla människor i det här landet har rätt till telefon. Vi har en lagstiftning som vi har att förhålla oss till. Det är den som vi nu arbetar med. Det är därför som jag också tar initiativ, parallellt med detta, till att ha ett möte också med Telia.