prostitutionslagstiftningen

Fru talman! Ulla-Britt Hagström, kd, har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att en konti- nuerlig uppföljning av prostitutionslagstiftningen ska genomföras. Jag vill inledningsvis hänvisa till mina svar den 13 mars och den 7 maj i år på interpellationer i sam- ma ämne (interpellation 2000/01:264 och 2000/01:412). Med anledning av att lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster infördes, höjde regering- en genom 1999 års budgetproposition polisväsendets ramanslag med 7 miljoner kronor. Därutöver förut- satte regeringen att polisen inom ramen för sin budget skulle avsätta de ytterligare medel som eventuellt kunde komma att behövas för en effektiv bekämpning av prostitutionen. Rikspolisstyrelsen har fördelat de extra resurserna mellan polismyndigheterna i Stockholm, Västra Gö- taland, Östergötland och Skåne, där problemen an- setts vara störst. Var och en av dessa myndigheter avgör utifrån lokala förhållanden hur resurserna bäst kan användas i kampen mot prostitutionen. Rikspolis- styrelsen följer upp hur polismyndigheterna använder resurserna och vilka resultat som uppnås. Enligt Rikspolisstyrelsen finns det inget som tyder på att de samlade arbetsinsatserna mot prostitution skulle ha minskat. Däremot förändras och utvecklas insatserna. Jag håller med Ulla-Britt Hagström om att det är viktigt att lagstiftning följs upp och vill nämna några exempel på olika typer av uppföljning av lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster. Av regleringsbrevet för år 2001 framgår att Riks- polisstyrelsen i årsredovisningen för år 2001 ska redovisa åtgärder och kostnader med anledning av förslagen i bl.a. kvinnofridspropositionen. Som Ulla-Britt Hagström nämner i interpellatio- nen har Brottsförebyggande rådet kartlagt tillämp- ningen av lagen under dess första år. Rådet konstate- rar att det är för tidigt att uttala sig om lagens funk- tionsduglighet. Socialstyrelsens kartläggning av prostitutionens omfattning 1998-1999 visar att det inte har skett några genomgripande förändringar i prostitutionen sedan lagen trädde i kraft. I Socialstyrelsens under- sökning kommer både positiva och negativa erfaren- heter av lagen till uttryck i intervjuerna med nyckel- personer inom bl.a. polis och socialtjänst. De flesta ställer sig dock positiva till lagen. Den ses bl.a. som en viktig markering. När det gäller att utvärdera polisens arbete mot prostitution har Rikspolisstyrelsen gett Polismyndig- heten i Skåne i uppdrag att utvärdera tillämpningen av lagen och komma med förslag till metodutveckling i polisens arbete med prostitution. I rapporten försö- ker man belysa möjligheter och svårigheter vid till- lämpningen av den nya lagen. Uppdraget har redovi- sats till Rikspolisstyrelsen som för närvarande bere- der rapporten, bl.a. tillsammans med andra polismyn- digheter. Den bild som vi hittills har sett framträda är att det finns många, sinsemellan olika, uppfattningar om den nya lagen och dess förtjänster. Jag vill inte alls utesluta att det kan finnas ett behov av förbättringar - av lagen eller av de kompletterande insatser som måste till. 1998 års parlamentariska sexual- brottskommitté har i mars i år lämnat förslag till vissa förtydliganden. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Mot denna bakgrund är det ännu för tidigt att ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som eventuellt behövs från regeringens sida. Min uppfattning är att vi på olika sätt måste be- kämpa den exploatering av människor som prostitu- tion innebär. I arbetet med att minska prostitutionen är lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster en- dast ett komplement till de bredare sociala insatser som krävs.

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Anledningen till denna är att det inte finns någon nyligen genomförd uppfölj- ning av den svenska prostitutionslagstiftningen. Flera internationella grupper, främst kvinnor, är intressera- de av vilket resultat lagstiftningen med förbud mot köp av sexuella tjänster nått i Sverige. Inte minst när Tyskland nu legaliserar prostitutionen borde vi kunna redovisa svart på vitt att vår lagstiftning verkligen leder till en minskning av prostitutionen. Socialstyrelsen har i en rapport från år 2000, Kän- nedom om prostitutionen 1998-1999, översiktligt kartlagt prostitutionens omfattning. Enligt rapporten är det svårt att dra några slutsatser om eventuella konsekvenser av lagstiftningen. Det finns inte heller något entydigt svar på om de prostituerades situation har blivit bättre eller sämre med anledning av den nya lagen. Fru talman! Att tydliga uppföljningar saknas spe- lar givetvis dem i händerna som är kritiska till lag- stiftningen både på hemmaplan och internationellt. Vi kan inte nöja oss med att Rikspolisstyrelsen säger att det inte finns något som tyder på att de samlade insat- serna mot prostitution skulle ha minskat om vi inte samtidigt får resultat redovisade. Under 1999 upprättades ett nittiotal polisanmäl- ningar om brott mot lagen. Huvuddelen av de utred- ningar om brott som påbörjades under 1999 avsluta- des inte under året. En stor del av utredningarna har också lagts ned med motiveringen att brott inte har kunnat styrkas. Kontrollen har nästan uteslutande varit inriktad mot den synliga gatuprostitutionen. I Norrköping sägs gatuprostitutionen ha försvunnit helt efter årsskiftet 1998/99. Gäller detta också i dag? Vi vet inte. Fru talman! Justitieministern påtalar att Rikspolis- styrelsen i årsredovisningen för år 2001 ska redovisa kostnader med anledning av bl.a. förslagen i kvinno- fridspropositionen. Hur stor tyngd kommer uppfölj- ningen av prostitutionslagstiftningen att få i denna redovisning? Och kommer den dolda prostitutionen som förekommer i bl.a. lägenheter att komma upp i dagern? Nästan alla polisanmälningar som rör dold prostitution har upprättats i samband med anmälning- ar om andra brott. Få polisanmälningar rörande dold prostitution har föranletts av polisens spaning. Mer- parten av dem har lagts ned på grund av bevissvårig- heter. När justitieministern svarar att lagen om förbud mot sexuella tjänster endast är ett komplement till de bredare sociala insatser som krävs måste jag begära en förklaring för att veta lagens tyngd. Är detta svar ett bevis för att lagen fortsatt ska vara stark och följas upp, eller är det en resignation för att den inte kom- mer att kunna upprätthållas? Jag hoppas verkligen att en större satsning på denna lag kommer att ske. Det handlar om människovärdet. I samband med detta undrar jag om betänkandet SoU 2001:14 kommer att leda till en proposition och en bättre uppföljning av sexköpslagen inom en snar framtid.

Fru talman! Jag tror att det är få lagar som har va- rit av ett så stort intresse och som på så kort tid har varit föremål för utredning. Vi har alltså Socialstyrel- sens kartläggning av prostitutionens omfattning och BRÅ:s rapport. Det behov av klargörande i lagtexten som pekas på där har tagits upp av Sexualbrottskom- mittén. Vi har också Rikskrims senaste redovisning be- träffande handel med kvinnor. I den rapporten anges att Rikskrim har fått uppgifter som tyder på att sex- köpslagen har gett Sverige rykte om att vara ett svårt land att bedriva prostitution i och att detta kan verka avskräckande på de brottslingar som bedriver handel med kvinnor. Samtidigt framhålls dock att lagen också har skapat problem i det att sexköparna inte längre kan höras under ed i mål mot koppplare. Nu väntar vi på den återrapport från Rikspolissty- relsen som är av mycket stort värde för oss. Det här är en fråga som har diskuterats och som kommer att fortsätta att diskuteras. Den är av mycket stort intres- se för regeringen. Men jag vill ändå, utan att på något sätt undervär- dera den här lagen, understryka att prostitution i första hand är ett socialt problem, och lagen utgör ett mycket viktigt komplement, eftersom det är en oer- hört allvarlig fråga som berör många utsatta kvinnor. Men om man tror att man kan lagstifta bort problemet gör man sig själv olycklig, utan det måste till en kombination av sociala insatser och lagstiftning.

Fru talman! I Socialstyrelsens rapport står det: Prostitutionen är ett fenomen som är relativt förän- derligt till sin karaktär. Könshandelns yttringar och former präglas av de samhällsförhållanden som råder vid varje givet historiskt tillfälle. Ett vanligt antagan- de är att cirka en tredjedel av all prostitution utgörs av gatuprostitution och att två tredjedelar således försig- går i dolda former. De kvinnor som prostituerar sig är långt ifrån en homogen grupp. Vissa har prostitution som en heltidsverksamhet i bemärkelsen att de pro- stituerar sig under lång tid och vid ett flertal tillfällen. Andra, vilket förmodligen utgör den största gruppen, prostituerar sig vid enstaka tillfällen, kanske under en månads tid eller vid en enstaka tidpunkt. Om man inför en lagstiftning, vilket man absolut måste göra för att hjälpa kvinnor att slippa undan förnedringen, måste den också följas upp. Vad jag har kunnat läsa mig till har polisen mest följt upp ga- tuprostitutionen. Man har inte följt upp den dolda prostitutionen så mycket. Justitieministern svarar att i regleringsbrevet för 2001 kommer Rikspolisstyrelsen att redovisa åtgärder bl.a. genom förslagen i kvinnofridspropositionen. Jag har fått en pärm med material om kvinnofrid. Det är väldigt bra. Det har arbetats fram ett utbild- ningsmaterial om mäns våld mot kvinnor som har sammanställts av Socialstyrelsen, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, kriminalvården och Rikskvinno- centrum. Men i den pärmen står det ingenting om prostitu- tion, och då blir jag lite orolig för vad Rikspolissty- relsen kommer att redovisa vid årsredovisningen. Jag är givetvis väldigt tacksam över att våldet mot kvin- nor redovisas och hur man kan komma till rätta med det, eftersom det också är en yttersta förnedring. Men det finns risk för att prostitutionen glöms bort, och jag vill ha garantier för att så inte sker. Naturligtvis är prostitutionen ett socialt problem, men det är också ett mycket stort hälsoproblem och en jämställdhetsfråga. Därmed är det en demokra- tifråga. När människor utsätts för det ena och det andra och blir trampade på får de därmed ett lägre värde än vad andra människor i samhället har. Jag förstår att ministern inte kan uttala sig om för- slagen i utredningen som har remissbehandlats och som nu finns hos Justitiedepartement. Men jag skulle gärna vilja veta när ungefär det kommer en proposi- tion i detta ärende.

Fru talman! Rikspolisstyrelsen följer upp all sin verksamhet och bl.a. resultat hos berörda myndighe- ter. Men det är klart att jag inte nu kan uttala mig om när detta kommer att ske. Det får vi se framöver. Sedan vill jag bara tala om hur det ligger till med Sexualbrottskommitténs förslag. Vi har dels den kommittén, dels FN-konventionen som har under- tecknats, dels överenskommelser inom EU. Dessa tre åtaganden ska vi nu tekniskt försöka att lösa på bästa och snabbaste sätt. Men med tanke på att det rör sig om tre olika slags förslag som inte är helt överens- stämmande finns det en del tekniska svårigheter. Men det har allra högsta prioritet inom regeringen och inom mitt område att detta ska leda fram till någon- ting, förhoppningsvis redan i vår. Jag kan inte lämna några garantier, men om ett par veckor kan jag ge ett närmare svar. Men det är min absoluta förhoppning att det här ska göras. Vi arbetar också med andra saker för att skydda kvinnor. Det kommer ett förslag om ett par tre veckor som riktar sig just till utsatta kvinnor.

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för det. Det är oerhört mycket som vi behöver göra, inte minst inom det som jag inte har berört här, nämligen handeln med kvinnor och problematiken kring traf- ficking. Insatta människor är förvånade över hur detta har utvecklats, särskit i Stockholmstrakten. Men jag vet att ministern arbetar med dessa frågor. Jag är ändå lite orolig. Jag har varit i Tyskland, i München, på språkkurs. Jag träffade då ett antal poli- tiker. Vi kom att diskutera dessa frågor. Jag blev lite chockad över att det även fanns kvinnor som tyckte att det var helt rimligt att man skulle ha ett annat system där man legaliserar prostitution, betalar ut a- kassa osv. De hade den åsikten att det skulle vara till för att hjälpa de kvinnor som hamnat i prostitution. Men dessa kvinnor fick inte finnas i vilket område som helst i staden, utan de hänvisades till ett kvarter som hade en lägre status. Denna uppfattning var så krass, och den fanns inte bara bland männen utan också hos kvinnorna, och dessa kvinnor var väl in- satta. Detta chockade mig verkligen. Jag har också varit på en nordisk kvinnokonfe- rens. Där fick jag många frågor om hur vår lagstift- ning utföll i Sverige. Många var väldigt nyfikna, eftersom de ville göra någonting för att hjälpa sina medsystrar. Då behövs det svart på vitt. Vi måste visa att den här lagstiftningen är bra och att vi ska kämpa vidare för den. Jag ser fram emot att vi kommer att få dessa upp- gifter snart och att frågan verkligen följs upp. I så fall är jag nöjd med den här interpellationsdebatten.

Fru talman! Som sagt, vi arbetar med förslagen från Sexualbrottskommittén och med andra förslag som riktar sig till utsatta kvinnor. Jag vill också passa på att säga att jag brukar ta tillfället i akt och diskutera sexköpslagen med mina kolleger i Europa. Jag tycker att det känns angeläget och spännande. Det här gäller ju inte bara kvinnor i Sverige. Jag försöker helt enkelt att missionera om den här lagen. De reaktioner som jag har fått så här långt är skiftande. En del visar ett stort intresse medan andra ställer sig frågande. Men jag är i alla fall beredd - precis som Ulla-Britt Hagström - att föra den här diskussionen vidare och att försöka skjuta fram posi- tionerna undan för undan.