Presstödet

Fru talman! Helene Petersson har frågat mig vilka direktiv jag har givit de tjänstemän som förhandlar med EU i presstödsfrågan, när jag beräknar att presstödsfrågan är färdigberedd och beslutsmogen samt vad jag kommer att göra i frågan om var beslutet om det framtida presstödet ska tas. Helene Petersson hävdar att regeringen har sanktionerat att EU får ifrågasätta hela det svenska presstödssystemet. I samband med det skulle jag vilja förtydliga en sak. Europeiska kommissionen har enligt EG-fördraget skyldighet att i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla befintliga stödprogram, oavsett om de sanktioneras av medlemsstaterna eller inte. I de fall en befintlig stödordning inte befinns vara förenlig med den gemensamma marknaden är kommissionen skyldig att föreslå förändringar av stödet eller att stödet upphävs. När de nya presstödsreglerna anmäldes till kommissionen förra hösten framkom att de inte kunde godkännas utan en så kallad fördjupad prövning eftersom förslaget preliminärt ansågs strida mot fördragets statsstödsregler. Kommissionens konkurrensdirektorat meddelade också att det befintliga stödets förenlighet med fördraget skulle prövas. Mot denna bakgrund valde min företrädare Cecilia Stegö Chilò att dra tillbaka notifieringen, och regeringen föreslog att riksdagen skulle skjuta ikraftträdandet av de nya reglerna på framtiden. Hur dessa beslut fattades är grundligt belyst av KU som har kommit fram till att det skedde helt enligt gällande bestämmelser. Jag tänker därför inte gå närmare in på den frågan. Tjänstemän från Regeringskansliet och kommissionens konkurrensdirektorat har träffats vid några tillfällen för att klarlägga reglerna och omfattningen av det befintliga presstödet. Direktivet till tjänstemännen inför mötena har varit att redovisa fakta och att förmedla den svenska regeringens position i presstödsfrågan, det vill säga att presstödet är ett viktigt instrument för att främja mångfalden på mediemarknaden, men att regeringen också är öppen för möjligheten att modifiera delar av regelverket för att garantera att det stämmer överens med statsstödsreglerna. Kommissionen har å sin sida visat en god vilja att lyssna på beskrivningar och argument från svensk sida, men har samtidigt framfört principiella invändningar mot driftsstödet som form. Att i ett sådant läge helt motsätta sig förändringar i presstödet skulle kunna leda till beslutet att hela presstödet måste upphävas. Detta informerade jag samtliga partier i konstitutionsutskottet om i juni, vid ett möte där även Helene Petersson deltog. Dialogen om presstödet fortsätter på tjänstemannanivå så länge kommissionen behöver ytterligare information. Det är därför inte möjligt för mig att säga något i dag om när presstödsfrågan är färdigdiskuterad med kommissionen. Som jag har sagt tidigare kommer dialogen troligen att leda till ett beslut av kommissionen som innehåller förslag till förändringar i presstödet. Det slutliga beslutet om det framtida presstödet kommer dock att fattas av riksdagen.

Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Jag hade dock förväntat mig något mer av svaret i dag eftersom jag vet att tjänstemän var nere i Bryssel i går och att vi kommer att få en redogörelse i KU på torsdag. Antingen kommer ministern med lite mer senare i denna debatt, eller också får jag avvakta till torsdag för att höra vad som kommer. Jag tycker ändå att det går för sakta. Ministern säger att KU har granskat denna fråga. Jag ska inte backa tillbaka eftersom vi, precis som det står i svaret, har haft en rejäl omgång med detta. Jag vill bara påpeka att KU inte var enigt. Vi är inte eniga om att hanterandet var korrekt, och Socialdemokraterna har också skrivit en reservation i denna fråga. Men jag tycker alltså att det går för sakta. Det känns fortfarande som att man lägger frågan i kommissionens knä och att det är ett sätt att förhala processen. Det finns två vägar att gå om man vill genomföra något eller om man tvärtom inte vill genomföra något. Den ena är att säga ja eller nej. Den andra är, om man inte säger nej, att hitta på skäl för att fördröja detta. Den 13 juni fick de politiska partierna, precis som ministern säger, information om vilka ståndpunkter som medarbetarna skulle framföra vid mötet i Bryssel. Vi fick också en kort rapport, som vi blev utlovade via mejl, och det är bra. Men kommissionen ville ha mer information. Departementet skulle analysera, och fler möten skulle äga rum under hösten. Det känns minst sagt segt. Det händer mycket på medieområdet och i väldigt snabb takt, vilket vi kommer att debattera i nästa omgång. Vi socialdemokrater tycker att det är dags att ministern själv tar tag i frågan och inte helt och hållet låter den vara på tjänstemannanivå. Frågan måste komma framåt. Om det blir långdragna diskussioner med kommissionen, som det verkar ha blivit om presstödet, är det ministerns ansvar att lyfta fram frågan. Det är en viktig fråga för en stor del av den svenska pressen. 75 tidningars existens är hotad om driftsstödet upphör, det är alla överens om. Professor Karl-Erik Gustafssons utredning visade tydligt, och även en annan medieekonom uttrycker, att vi bara kan konstatera att presstödet bidrar till att en del andratidningar överlever men som annars inte skulle ha gjort det. Om annonsintäkterna inte hade varit så höga under det senaste året tack vare högkonjunkturen hade det sett värre ut. Vad som sker är att tidningarna ute i landet minskar sina upplagor och antalet utgivningsdagar. De enda som tillkommer och ökar är möjligtvis tidningar utgivna i rika områden som Lidingö och Täby. Tidningarna behöver den uppräkning som riksdagen har beslutat om. Under 2006 minskade 80 procent av flerdagarstidningarna sina upplagor. Nya endagstidningar kommer eventuellt att starta i Storstockholmsområdet - i Täby. I Lidingö diskuterar man en utökning till två dagar av en tidning. Men antalet sexdagarstidningar minskar. Under 2006 minskade två tidningar sin sexdagarsutgivning, och liknande förändringar förväntas under 2007. Alla tidningar har höjt sina priser. Men det får också en negativ effekt för dem som har små inkomster. Tidningen är kanske det första som man väljer bort. Hur går det då med det demokratiska uppdraget om mångfald? Det blir få förunnat att läsa en dagstidning. Det blir förunnat dem med stora inkomster.

Herr talman! För ungefär ett år sedan - nästan vid den här tiden - diskuterade vi också presstödet här i kammaren. Jag tror att det också då var en interpellationsdebatt. Debatten var rätt intressant. Man får kanske, herr talman, inflika att de principiella argumenten inte har förändrats så värst mycket under det senaste året. Några av argumenten för presstödets bevarande räknade Helene Petersson i Stockaryd upp i sitt inlägg. Men några saker glömde hon - saker som jag tycker att det är rätt väsentligt att inflika i en presstödsdebatt. För det första handlar det beträffande det svenska presstödet om en kostnad på drygt 500 miljoner kronor om året, alltså ½ miljard kronor. Åtminstone i min värld är det rätt mycket pengar. För det andra finns en fara i att presstödet kan snedvrida konkurrensen, inte minst därför att det finns stora internationella mediehus som i dag äger svenska tidningar och som också får svenskt presstöd. För det tredje kan man säga att presstödet, herr talman, kanske inte riktigt har haft önskad effekt. Vad vi sett under de senaste decennierna är ju i praktiken en tidningsdöd. För 20-25 år sedan var det rätt vanligt att de flesta svenska stora och mellanstora städerna hade minst två ortstidningar. I dag är det utomordentligt ovanligt på de flesta orter att det finns mer än en tidning. Det som presstödet förhoppningsvis skulle kunna medverka till att bevara - nämligen en mångfald, många tidningar - har inte lett till det önskade. Däremot har det kostat skattebetalarna 500 miljoner kronor om året. Helene Petersson hade en uppräkning i sitt inlägg och påpekade att två tidningar i närtid har avbrutit sin sexdagarsutgivning. Fastän vi har ett presstöd som nu är högre än någonsin tidigare har stödet inte haft avsedd effekt. Herr talman! Jag tycker ändå att vår regering är väldigt tydlig i den här frågan. Det kan jag säga med visst beklagande. Själv är jag ju rätt tydlig i frågan och instämmer inte fullt ut beträffande den linje som alliansregeringen har. Men jag tycker inte att det råder någon större tvekan om att alliansregeringen med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth så långt det är möjligt försvarar det svenska presstödet i relation till Europeiska unionen, till den europeiska gemenskapen. Helene Petersson säger i sin interpellation: "Regeringen har med andra ord sanktionerat att EU får ifrågasätta hela det svenska presstödssystemet .." Men sanningen är ju att EU har reagerat på att Sverige flera gånger har ändrat i det svenska presstödet utan att meddela EU. Därför är den reaktion man nu visat lite grann att slå näven i bordet och att säga att det nu får vara nog. Därför tittar man nu på hela EU-presstödspolitiken. Det finger man nu pekar mot alliansregeringen är alltså ett finger som i ännu större utsträckning borde pekas mot de tidigare socialdemokratiska regeringarna. Jag tycker, herr talman, att det är ett tveksamt statsstöd. Jag tror att hela medie- och tidningsbranschen håller på att förändras. När mina barn flyttar hemifrån kommer de nog inte att göra som jag, nämligen att som det första de gör skaffa ett telefonabonnemang och som det andra de gör skaffa ett tidningsabonnemang. Morgondagens generation kommer att använda sin mobiltelefon och i större utsträckning konsumera nyheter och medier på andra områden än på området papperstidningar. Detta kan jag som tidigare journalist och tidigare politisk redaktör på ett antal tidningar med visst beklagande säga. Herr talman! Jag tror att man kan sammanfatta det här med att kulturministern från ett principiellt i grunden tveksamt presstödsparti ändå genom sin flexibilitet i förhållande till EU kan rädda ordningen. Ifall Helene Peterssons linje blev gällande skulle bristen på flexibilitet snarare leda till tveksamheter från EU:s sida och därmed hota hela ordningen.

Herr talman! Vi återupptar alltså debatten. Jag får väl tacka Hans Wallmark som ännu en gång har givit sig in i diskussionen och redogjort för situationen så som det faktiskt ser ut med de, kan vi säga, lite skilda utgångspunkter som Hans Wallmark och jag här har. Helene Petersson sade före uppehållet att behandlingen av presstödet går för sakta. Jag skulle vilja kommentera det innan jag går in på gårdagens möte - detta med anledning av en fråga som Helene Petersson ställt. Det här är ändå väl genomtänkta förändringar. Vi ser inte att det finns någon anledning att hasta igenom frågan, inte minst mot bakgrund av att det nuvarande systemet starkt har ifrågasatts inom EU, precis som Hans Wallmark redogjorde för. Jag kan inte tänka mig att Helene Peterssons åsikt är att vi ska fatta politiska beslut som står i strid med de överenskommelser som vi faktiskt har när det gäller vårt medlemskap i Europeiska unionen. Samtidigt måste vi med det beslut vi fattar se till att presstödet är förenligt med de regler som vi har för den inre marknaden. Jag kan försäkra att det absolut inte finns något skäl för regeringen eller för mig att förhala i den här frågan. Jag kan säga att vi har tillräckligt många stora frågor på Kulturdepartementet, inte minst inom medieområdet, som vi känner att vi mycket tydligt måste jobba med; det gör vi också. Att ha den här frågan vilande är alltså ingenting som vi i så fall skulle se fram emot - absolut inte! Svaret har, som ju reglerna är, skrivits en tid innan för att det skulle finnas till hands inför den här debatten. Då hade mötet i Bryssel inte ägt rum. Vi kan konstatera att dialogen fortfarande pågår och kommer att göra det ett tag till. Mina medarbetare från Kulturdepartementet och även de som var med från Näringsdepartementet som var med kom hem sent i går kväll så jag har hittills bara hunnit få en snabb dragning av vad som sades. Några detaljer kan vi därför inte ännu gå in på. Vi måste nu analysera vad som faktiskt kom fram och de synpunkter och frågeställningar som Konkurrenskommissionen hade kring det här. Det är välkänt att man ifrågasätter delar av presstödet. Men samtidigt finns det också en förståelse för motiven för våra argument när det handlar om grunderna för presstödet, inte minst när det gäller stödet till små och medelstora tidningar. Så mycket kan jag i dag säga. Vår utgångspunkt är även fortlöpande att värna presstödet. Men då måste det vara utformat i enlighet med de regler som gäller - om vi nu inte vill riskera att alltihop så att säga klubbas bort. Som jag tidigare sagt kommer beslut naturligtvis att fattas i riksdagen.

Herr talman! Jag misstror inte ministern. Vi har ju haft debatter om det här så pass många gånger. Jag litar på att ministern jobbar med frågan. Men jag kan också höra de argument som Hans Wallmark framför. Jag vet ju vilket parti ministern tillhör och känner till dess åsikt. Även Folkpartiet, som också är ett alliansparti, har nämnda åsikt så jag förstår vilka problem ministern brottas med. Sedan har vi ju Kristdemokraterna och Centern. Jag hoppas att ministern har ett ordentligt stöd i de partierna. Anledningen till att jag har skrivit denna interpellation är att jag fortfarande tycker att det går för långsamt. Det är fem månader sedan vi i somras hade det möte då vi fick information. Ministern lovade att det skulle vara en bred information till de andra politiska partierna eftersom det fanns en fempartiöverenskommelse. Vi får det sista i juni - vi får höra att tjänstemännen är där nere. Vi blir också kallade till departementet för en information som jag då uppfattade som icke heltäckande. Också det var jag lite kritisk till. Det fanns ju dokument som vi fick höra inte fanns men som pressen och medierna själva hade fått. Det var därför lite svårt att ta diskussionen när vi senare blev uppringda av medierna, men det är en annan fråga. Det är fem månader sedan. Och det var ett möte i går. Det visste jag inte när jag skrev interpellationen. Jag kanske hade skrivit den i alla fall. Har det inte hänt något under tiden däremellan? Som jag sade skulle det analyseras och dokumenteras och man skulle gå igenom det som kommissionen påpekade. Jag förstår också att vi ska leva upp till de regler som vi har förbundit oss till när vi gick med i EU. Men vi har hela tiden hävdat att presstödet inte är en europeisk utan en nationell fråga, och vi har gjort utredningar om det. Det är den ståndpunkten som vi måste hävda. Vad som är det andra bekymret är att vi fortfarande diskuterar med kommissionen om det nuvarande presstödet. Vi har ett beslut i riksdagen om en annan, förändrad ordning med uppräkningar bland annat, och vi har tittat på andra delar när det gäller driftsstödet. Fråga nummer två är: Kommer det en proposition till riksdagen? Det måste ju komma någon form av förslag till förändringar tillbaka till riksdagen som jag uppfattar att regeringen i dag diskuterar med kommissionen. Är det då det gamla presstödet som ska in i förslaget, eller kommer ni att ta med de förändringar som riksdagen trots allt har beslutat om? Det här är jätteviktigt. Det är viktigt med den uppräkningen och det är också viktigt med de förändringarna. Fråga nummer tre gäller utredningen som omfattade mer än driftsstödet, till exempel distributionsstödet. Där var regeringen väldigt snabb med att plocka bort lördagsutdelningen, vilket jag tror kan ha varit en bidragande orsak till att man var tvungen att lägga ned sexdagarsutgivningen. Man får alltså inga pengar till den. Utredningen omfattade också minoritetsmedier och elektroniska nättidningar. Finns det några funderingar på att titta på detta också?

Herr talman! När det gäller presstödet i förhållande till Europeiska gemenskapen och EU är det viktigt att säga att det inte är den sittande alliansregeringen som har skapat den irritation som nu finns i Bryssel. Men det har skett flera förändringar som inte var anmälda och som man till slut har reagerat mot. Det kunde vara lite klädsamt om man också från det tidigare regeringsunderlaget tog ansvar för att vi nu befinner oss i den situation som vi befinner oss i. Nu när Europeiska gemenskapen och Europeiska unionen diskuterar förhållandena i Sverige när det gäller presstödet är det viktigt att fundera igenom hur det fungerar med ett statsstöd och hur det fungerar med konkurrensen. Vi vet att det finns internationella mediehus som är verksamma i mer än ett land och som i dag också äger svenska tidningar som får ta emot presstöd och vilken konsekvens det får för konkurrensen. Herr talman! Precis som herr talman tror jag att jag är en av dem som saknar en av de presstödstidningar som fanns tidigare, nämligen tidningen Arbetet som fanns nere i Skåne. Den påverkade väldigt mycket den sydsvenska debatten. Jag kan med beklagande säga att den socialdemokratiska tidningen inte längre finns. Den fråga som jag måste ställa när vi diskuterar presstöd är: Är det så att Arbetet i Skåne inte längre finns tack vare presstödet, på grund av presstödet eller trots allt presstöd? Jag tycker att det finns all anledning att bredda och fördjupa presstödsdiskussionen. Sedan har jag, Helene Petersson, samma åsikt. Jag litar också på ministern i den här frågan. Det kan jag säga med lite beklagande därför att jag har en något annan åsikt än ministern och regeringen vad gäller synen på presstödet. Men jag tror att Helene Petersson gör rätt i att lita på ministern, för det är min uppfattning att alliansregeringens arbete i förhållande till EU och EG är just för att kunna säkra huvuddragen i det svenska presstödet.

Herr talman! Tack för allt det förtroende som visas mig från olika håll och också från olika utgångspunkter! Helene Petersson upprepar att det går för långsamt. Det må man möjligen tycka, men den här processen är viktig. Det måste gå rätt till. Vi har också haft ett sommaruppehåll. Vi har semester vid en delvis annan tidpunkt än vad man har i stora delar av Europa, vilket kan ha bidragit till att det här tagit längre tid än det annars skulle ha gjort. Men vi har inte sinkat processen. Vi kan heller inte styra den process som pågår i Europa och i Bryssel. Det är en nationell fråga säger Helene. Ja, det kan man tycka. Men dessa driftsstöd är inte en riktigt nationell fråga, om än något som skattebetalarna står för, utan det är en angelägenhet för hela EU. Vi visste när vi gick med som medlemmar, och vi vet nu också, att EU med regelbundenhet ser över de här stöden. EU tycker nämligen att det här är en EU-fråga och har haft principiella invändningar, precis som Hans Wallmark var inne på, vid ett flertal tillfällen när det gäller driftsstödet och har också reagerat över att man från svensk sida inte har kontaktat dem när man har gjort de här förändringarna. Det är väl möjligt att reaktionen därmed kanske blev lite häftigare än vad den annars skulle ha blivit. Det är något som vi bara kan spekulera i, och det tillhör historien. Vi har från svensk sida hela tiden haft kontakter på tjänstemannanivå därför att vad man har velat ha är framför allt fakta. Man har velat ha statistik och ekonomisk bakgrund, och man har velat veta mer om spridningsområden, upplagor och naturligtvis också om hur ekonomin ser ut på de olika tidningarna. Detta har vi också levererat från Regeringskansliets sida i den takt som vi har kunnat. Det är om detta som diskussionerna hittills har hållit sig. Sedan vet jag att Maud Olofsson har träffat Nelly Kroes, konkurrenskommissionären, vid ett tidigare tillfälle i höstas och också lyft fram frågan. Därmed har den i någon mening också varit uppe på politisk nivå. Men att jag i den här processen skulle ta kontakt, vilket jag förstått att Helene Petersson önskar, med någon av kommissionärerna, Nelly Kroes eller någon annan, skulle se lite märkligt ut. Det är inte den feedback som man har efterfrågat från EU:s sida. Vi gör vad vi kan för att driva frågan framåt. Att det kommer att bli någon form av krav på förändringar har vi förstått i och med mötet i går. Som vi tolkar det är det inte fråga om en total förändring av presstödet. Men vi är ännu inte klara med den slutliga analysen. Det kommer att ta ytterligare någon vecka, är jag rädd. Men det blir ett möte, vad jag förstår, som Helene Petersson ska delta i på torsdag. Möjligen har läget klarnat lite ytterligare då.

Herr talman! När vi gick med i EU anmäldes presstödet. EU har hela tiden varit medvetet om att det har funnits, och i och med att vi hade uppfattningen att det var ett nationellt angeläget stöd fanns det inte anledning att anmäla vissa förändringar. Jag får fortfarande inte svar från ministern på frågan om vad man har tänkt sig i en förlängning och hur man har tänkt jobba vidare med de här förändringarna. Finns det en tidsplan? Jag har suttit och gått igenom bland annat Boxerärendet i dag och ser vilken kommunikation det är mellan departementen och kommissionen. Man tidsbestämmer när man vill ha svar på de frågor som man ställer. Det brukar vara en ganska snabb dialog i de här ärendena, men det är det som jag uppfattar att det inte har varit här. Det har varit en tystad, det har varit en stiltje. Sedan har vi olika semesterperioder i Sverige och i övriga Europa, men jag har inte upplevt i samband med andra dialoger och andra frågor som vi har haft tillsammans med EU-kommissionen att det har varit en så pass lång period av stiltje. Det gjordes en utredning av Karl Erik Gustafsson i våras. Det tog tid innan den blev klar. Det går alltså månader, ministern. Detta måste snabbas på. Vi har, som Hans Wallmark berörde, en utveckling och en koncentration som är problematisk, i alla fall ur min synvinkel. Jag vill än en gång be ministern att vi så snart som möjligt får ett slut på denna fråga. Jag förstår att ministern inte vill ha det på sitt bord. Jag hoppas att vi får det på vårt bord så att vi slutgiltigt kan se till att presstödet får den utveckling och förändring som riksdagen en gång har beslutat.

Herr talman! Nu är vi inne på tredje svängen om tidsplanen. Jag vet inte hur många gånger jag ska säga: Vi har inte kunnat göra detta snabbare. Det hade strängt taget inte varit möjligt. Vi har levererat underlag i precis den takt som man har önskat. Kommissionen har förmodligen behövt ta tid på sig för att studera materialet. Man har uppenbarligen gjort det mycket noggrant. Det framkom från tjänstemännens sida under mötet som var i går. Man är väl insatt i det svenska presstödet. Vi kan hoppas att det är något som gagnar vår sak. Förvisso är det så att vi hade anmält presstödet när vi gick in som medlem, men den inre marknaden är en process och inget slutet. Stöden utvecklas och kan ifrågasättas, det kan komma nya stöd, och stöd kan tas bort. Det är inte på något sätt någon garanti. Vi skulle ha anmält förändringar, vilket vi uppenbarligen inte har gjort. Jag blir lite fundersam när Helene Petersson säger att utredningen som Karl Erik Gustafsson gjorde också tog tid. Men tänk om vi inte hade gjort den och inte haft underlaget med oss! Då hade vi kanske inte fått den förståelse som jag anar att man i dag ändå har när det handlar om stödet till de små och medelstora tidningarna. Då hade kanske alltihop riskerats. Vi ska nog vara tacksamma för att detta har tagit lite tid. Det är regeringens hållning, även om det inte riktigt är Hans Wallmarks, att vi härigenom kan garantera den mångfald på mediemarknaden som vi vill ha.