Pågående förändringar i det svenska djurskyddet

Fru talman! Tina Ehn har frågat mig hur jag avser att trygga att djurskyddet inte försämras som en följd av ett minskat antal inspektörer samt om jag avser att följa upp den förändring av kontrollen som har beslutats. För regeringen är djurskyddet en mycket viktig fråga. Avsikten med att genomföra den förändring som trädde i kraft vid årsskiftet var att stärka djurskyddskontrollens effektivitet och likvärdighet. Djurskyddet ska ligga på samma höga nivå i hela landet! Regeringen har tillfört länsstyrelserna resurser för djurskyddskontrollarbetet. Dessa resurser motsvarar de medel som samtliga kommuner satsade på djurskyddskontrollerna när de hade ansvar för dem. De tillförda medlen fördelas mellan länsstyrelserna med hjälp av en fördelningsnyckel. I denna nyckel tas flera aspekter i beaktande. Där finns bland annat parametrar som speglar långa avstånd, befolkningsmängd och antalet lantbruk inom länet. Flera av de parametrar som påverkar kostnaderna i djurskyddskontrollarbetet återspeglas alltså direkt eller indirekt i fördelningsnyckeln. Varje länsstyrelse prioriterar själv mellan olika verksamheter inom sitt eget anslag. Tina Ehn frågade vad jag ska göra för att djurskyddet inte ska försämras till följd av ett minskat antal inspektörer. Låt mig återigen understryka att djur ska ha samma starka skydd oavsett var i landet de finns. Genom förändringen har vi minskat antalet kontrollmyndigheter från ungefär 300 till ett tjugotal. Färre och större kontrollenheter underlättar styrningen, samordningen och uppföljningen av kontrollen, vilket skapar ökad effektivitet i verksamheten. Att samla uppgifterna hos länsstyrelserna ger möjlighet till en bättre kompetensuppbyggnad och fler inspektörer som är specialiserade på djurskydd. Fler inspektörer som arbetar tillsammans innebär också till exempel en minskad sårbarhet och att det blir lättare att undvika ensamarbete samt jävsproblematik. Dessutom kommer länsstyrelsernas breda kompetens med bland annat länsveterinärerna och juridiskt kunnig personal att på ett tydligt sätt bidra till att skapa en effektivare och mer likvärdig djurskyddskontroll i hela landet. Sammantaget blir det enklare att uppnå likvärdighet i kontrollen samt att höja kontrollens kvalitet, vilket i sin tur kommer att öka förutsägbarheten och rättsäkerheten i kontrollen. På regeringens uppdrag avlämnade Länsstyrelsen i Gävleborg den 27 februari 2009 en redovisning om hur inordnandet av verksamheten har förlöpt. Genom ett gott samarbete mellan centrala myndigheter, länsstyrelserna och de flesta kommuner har övergången skett smidigt. Länsstyrelserna har påbörjat arbetet med att genom gemensamma rutiner och checklistor skapa en mer likvärdig kontroll i hela landet. Länsstyrelsen påtalar i sin redovisning att kontrollen av djurskydd samt foder och livsmedel i primärproduktionen kommer att bedrivas mer riskbaserat i deras regi. Resurserna ska alltså läggas där de gör störst nytta. Denna riskbaserade kontroll är lättare att uppnå med större kontrollmyndigheter. Länsstyrelsen konstaterar även att det redan från den första dagen fanns en fungerande organisation för att ta hand om inkommande anmälningsärenden. Jag vill också påminna om att redan i budgetpropositionen för 2009 utlovats att överflytten av kontrollansvaret från kommunerna till länsstyrelserna ska följas upp. Eftersom inte ens ett kvartal har förflutit sedan den nya organisationen trädde i kraft är det dock för tidigt att redan nu utvärdera effekterna av förändringarna. För att säkerställa att det verkligen blir en förändring till det bättre följer jag självfallet noga utvecklingen. Jag kommer att vidta de åtgärder som behövs för att komma till rätta med eventuella problem som kommer fram i uppföljningsprocesserna.

Fru talman! Först vill jag tacka ministern så mycket för svaret. Ministern börjar sitt svar med att påpeka att för regeringen är djurskyddet en viktig fråga. Jag kan då inte låta bli att påminna om att det första som den här regeringen valde att göra var att sänka ambitionsnivån för djurskyddet genom att slita sönder en myndighet som precis hade börjat sätta sig - Djurskyddsmyndigheten. Man valde också att minska påsen med pengar till djurskyddet och flyttade verksamheten tillbaka till Jordbruksverket. Det här ska inte glömmas bort. I sitt svar säger ministern att avsikten i och med förändringarna från årsskiftet då den kommunala kontrollen och tillsynen upphörde för att i stället flyttas över från kommunerna till Jordbruksverket var att stärka djurskyddskontrollens effektivitet och likvärdighet. Djurskyddet ska ligga på samma höga nivå i hela landet. Jag vill då berätta att jag i går träffade en stor skara djurskyddsinspektörer från olika håll i landet. Kritiken handlade till övervägande del om för lite resurser, om en för snabb förändring, om att det - kan man kanske säga - var dåligt genomtänkt och om att det blev långa körsträckor. Det är knappast ännu någon större effektivitet eller likvärdighet med hela den här förändringen. Precis som ministern påpekar har en väldigt kort tid förflutit sedan förändringarna trädde i kraft. Tyvärr är det inte någon ursäkt för den drastiska underbemanningen och de bristande resurserna nu på väldigt många ställen runt om i landet. Det får inte vara så att djuren blir lidande därför att vi inte insett att en förändring kräver extra utmaningar - detta trots det goda exemplet från Gävleborg som vi här hörde talas om. Det kostar. Det tar tid. Dessutom handlar det om människors arbetsmiljöer. Strukturförändringar kostar även om avsikten är att det på sikt ska bli mer kostnadseffektivt. Man skjuter inte heller till tillräckligt med resurser här, något som påtalats från många håll. Med samordningen är det likadant. Orden "effektivt" och "likvärdigt" låter så kloka och bra, men det är ord som inte verkar ha så mycket med verkligheten att göra eftersom länsstyrelserna har egna myndigheter med egna kulturer och egna strukturer. Länsstyrelserna i Sverige är väldigt självständiga enheter. Också det verkar man ha glömt bort när det gäller orden om enhetlig organisation. Det blir inte så per automatik bara för att detta skrivs i en proposition. En samlad organisation och detta med att ha arbetskamrater är väldigt bra. Men om man är tvungen att åka kanske 17 mil enkel väg för ett enda ärende, vilket jag hörde talas om i går, hinner man nog inte med så mycket av arbetskamratsanda. I flera län inser man att det inte går att ha allt på ett ställe. Man är väldigt bestämd om att vi måste ha flera utgångsstationeringsplatser. Ja, kommunorganisationerna var kanske inte så dumma i alla fall. Man har haft så bråttom med att förändra att arbetsmiljön för de inspektörer som tagit sig an sina nya arbetsfält inte hinner med så mycket mer än anmälningsärenden. Det innebär att man som inspektör får se det värsta överallt. Man missar de goda referenserna och ser bara där det är problem, vilket i sig är ett stort fel. I min interpellation undrar jag hur man ska trygga att djurskyddet inte förändras negativt på grund av att denna nya organisation leder till färre inspektörer. Svaret är att färre och större kontrollenheter underlättar styrningen, samordningen och uppföljningen och att det skapar ökad effektivitet. Men jag ser inte att detta så självklart leder till ett tryggat djurskydd, och det sker knappast per automatik. Om nu resurserna är otillräckliga - som det från många håll vittnas om - vad är då ministerns svar till dem på länsstyrelserna som vill värna det goda djurskyddet och som ska klara av det här?

Fru talman! Regeringen har alltså tillfört den peng som tidigare fanns hos kommunerna för att säkerställa att vi får en likvärdig och hög nivå i alla olika delar av vårt land beträffande djurskyddskontrollen. Tidigare fanns det nämligen i snitt två tredjedels tjänst per kommun. Det gjorde, fru talman, att det vid uttagande av barnledighet, vid semestrar och vid byte av personal ofta inte fanns någon i ett område som kunde ta sig an de ärenden som kom in - ibland genom anmälningar. Det innebar också att vi fick kritik från Europeiska unionen för att vi inte kunde garantera samhällets kontroll och överinseende beträffande djurskyddet i alla delar av landet. Den omorganisation som nu är genomförd innebär att personalen, som jag säger i mitt svar till interpellanten, jobbar tillsammans. De är flera stycken och kan täcka upp för varandra vid ledigheter och när människor byter tjänster och tar ut barnledighetsdagar och liknande. Tidigare var det i praktiken omöjligt. Dessutom kan man specialisera sig. I vårt samhälle har vi nu många olika typer av djur, både djur i lantbrukets tjänst och sällskapsdjur. Ibland krävs det speciella kunskaper för att kunna kontrollera att också djur som inte är särskilt vanliga i vårt land har det bra. Innan var det fullkomligt omöjligt med de trekvartstjänster som fanns i de allra flesta kommuner. Låt mig därtill konstatera att det på länsstyrelsenivån sedan tidigare finns ett stort kontrollansvar beträffande lantbruket och lantbrukets djur. Eftersom de allra flesta lantbruksföretag söker någon typ av EU-stöd ska de sakerna kontrolleras. I detta ingår också att kontrollera att djuren har det bra. Det har alltså med samordning att göra. På länsstyrelsenivån ligger också att kontrollera att lantbrukets byggnader uppfyller de krav som vi från samhällets sida ställer på byggnader för lantbrukets djur, den så kallade förprövningen. På länsstyrelsen fanns också länsveterinärfunktionen - den finns även nu - med det övergripande ansvaret för att djurskyddet fungerade i ett geografiskt område och till vilken de tidigare kommunala inspektörerna var tvingade att vända sig när ett ärende var så långt framskridet att det blev tal om till exempel djurförbud eller andra typer av ingripanden. Därtill finns också den juridiska funktionen på länsstyrelserna. Detta kallar jag, fru talman, för att effektivisera en verksamhet så att vi får en likvärdig nivå på kontrollen i alla olika delar av landet, därtill på en hög nivå.

Fru talman! Jag tänkte börja med den kritik som jordbruksministern här nämnde var upprinnelsen till att alltihop lades över och till att hela strukturen förändrades. Det är sant - det stämmer - att regeringen konstaterade att det inte fungerade och att också EU-kommissionen och Riksrevisionen konstaterade det. Problemet var att systemet hade brustit i alla led - kommunerna, länsstyrelserna och centralmyndigheterna. Samtidigt hade det funnits kommuner och länsstyrelser där det hade fungerat bra. Skälet till bristerna var inte bara att det var ojämna bedömningar och olika strukturer i grunden. Varför man gav länsstyrelsen den här rollen när länsstyrelsen tidigare hade haft en roll där den hade kunnat utnyttja sina befogenheter på ett annat sätt har man aldrig analyserat. Nu har man gjort som man har gjort, och vi är där vi är. Jordbruksministern nämnde fördelningsnyckeln, och det är en generell fördelning beräknad för hela landet. Pengarna är dessutom inte öronmärkta när de kommer till länsstyrelsen. Som exempel kan man ta ett skriande akut behov i vissa län, som Kalmar. Där hade man före 2009 9,5 årsarbetare i länet. Den här fördelningsnyckeln är väldigt generell, framtagen och värderad utifrån befolkningsunderlag, rennäringen och annat. Ja, den är väldigt generell, inte specifik utifrån behoven. Den ger Kalmar län 3,1 procent av dessa 118 miljoner kronor. Det räcker, enligt var jag har fått för information, till 5,08 inspektörer, och man har ett behov på 13 inspektörer. Det är också väldigt långa sträckor. Man säger att 40 procent av resurserna går till anmälningsärendena. Verkligheten i Kalmar län ser ut så här: Fyra personer jobbar med anmälningsärendena och cirka två personer med planerad riskbaserad djurskyddskontroll. I Kalmar finns det 5 600 kontrollobjekt. Delat på två blir det 2 800 objekt per inspektör. Alltså kan ett lantbruk med djur räkna med ett kontrollintervall på mellan 20 och 30 år. Det kan väl inte anses vara ett gott djurskydd. Det måste väl vara kontrollen som är likvärdig, inte organisationen i sig. Det här har man påtalat, och man har meddelat regeringen i flera omgångar vart det verkar bära hän. Det råder stora brister. Man är väldigt missnöjd med de resurser som man har fått, och man ser inte hur man skulle kunna utnyttja fördelarna heller - fördelarna med att ha arbetskamrater och att kunna specialisera sig. Man hinner bara rycka ut i stort sett på anmälningsärenden.

Fru talman! Jag tvingas att repetera det jag redan har sagt. För det första ska vi följa upp den här verksamheten, det har vi lovat i 2009 års budget. Men jag ser faktiskt ingen mening med att efter två och en halv månad följa upp en verksamhet. Organisationen måste, fru talman, få sätta sig. I denna uppföljning ingår självklart att se över om vi har fördelat pengarna rätt över landet. Samma sak är det där - en organisation måste få sätta sig innan det är någon mening med att se om huruvida de medel som finns tillgängliga för ändamålet ska användas på ett annorlunda sätt. För det andra måste jag korrigera interpellanten. De här pengarna är inte på något sätt öronmärkta utan är en del av de medel som förs till landets länsstyrelser i form av ett förvaltningsanslag. Sedan är det upp till länsledningen i respektive län att prioritera utifrån de pengar som finns tillgängliga vilken verksamhet man vill använda dem till i sitt län så att man bäst fullgör de uppgifter som man har att fullgöra i enlighet med de regleringsbrev och den lagstiftning som finns och som man har att följa. Där har jag kunnat notera, fru talman, att det skiljer sig avsevärt mellan landets länsstyrelser hur man använder de pengar som tilldelas. Man prioriterar lite olika ute i länen. Det är så, och jag tycker att det ska vara på det sättet, för jag vill inte leva i ett totalt statskontrollerat samhälle där riksdag och regering styr allting ned på detaljnivå. För det tredje skulle jag därutöver vilja säga att det som krävs i EU-lagstiftningssammanhang är att vi har en riskbaserad kontroll. Det säger mig att man rimligen gör mest rätt om man prioriterar utifrån anmälningar och följer upp dem. Där måste nämligen risken vara störst. För det fjärde, fru talman, vill jag repetera att länsstyrelserna har sedan vi trädde in i Europeiska unionen ett ansvar för att kontrollera de jordbruksföretag som söker någon typ av EU-stöd. I det sammanhanget ingår att man kontrollerar djurskyddet på de gårdar och lantbruksföretag som har djur. Interpellanten vet lika väl som jag att den kontrollfrekvensen är ganska hög. Det ska läggas ovanpå den beräkning som interpellanten gjorde i sitt inlägg.

Fru talman! Jag tackar så mycket för detta. Jag tror att jag sade att pengarna inte var öronmärkta, så jag tror inte att jag behöver bli korrigerad. Jag kan tänka mig att det har funnits kommuner där samarbetet har fungerat väldigt bra över kommungränserna. Där jag själv kommer ifrån, Bohuslän-Dal, har man haft ett jättebra samarbete, och djurskyddet har fungerat väldigt bra. Man har förmodligen känt sig lite överkörd i förändringen. Man har inte tittat på ställen där det har fungerat väldigt bra och inte har lyssnat på att länsstyrelserna har haft möjlighet att korrigera kommuner och förändra i de fall där det inte har fungerat. Missnöjet kanske inte är så lätt att förändra så snabbt, utan man måste se till att det smidigt och bra flyter på, vilket det inte verkar göra nu. Även om man inte kan göra en utvärdering ännu vet man att det finns en kritik mot att det är väldigt dåligt på många ställen i landet, och de som ytterst blir lidande är djuren. Jordbruksministern säger att det är fler kontroller på olika ställen, men det här handlar specifikt om djurskyddet. Det är viktigt att vi specificerar att det är det som debatten handlar om. Jordbruksministern nämnde också EU-kontrollen. Det finns ett kapitel som heter Finansiering och offentlig kontroll, en allmän princip. Där säger man att medlemsstaterna ska se till att tillräckliga finansiella resurser finns tillgängliga för att tillhandahålla nödvändig personal och andra resurser för en offentlig kontroll. Det här är ganska skarpt. Skulle det visa sig att djurskyddskontrollerna sker väldigt sällan kanske vi får repressalier. Det är ganska viktigt, tycker jag. Jag tycker att det också är ganska viktigt för näringen att de kan känna att vi har en kontroll som man kan lita på.

Fru talman! Tack för interpellationen, Tina Ehn! Jag tycker att djurskyddet är viktigt. Av det skälet har regeringen till riksdagen lagt fram förslag om en förändrad organisation av djurskyddet i landet. Vi har gjort det därför att vi vill ha ett bra, gott och likvärdigt djurskydd i olika och alla delar av landet. Vi hade, fru talman, inte det tidigare. Det berodde bland annat på att det var nästan 300 myndigheter som hade ansvaret tidigare. Deras möjlighet att ha en mängd människor som var kunniga och utbildade på det här området var begränsad just därför att kontrollmyndigheterna var så många. Nu kan vi, fru talman, få en organisation där man dels kan specialisera sig, dels stötta och hjälpa varandra. Det är en organisation där vi undviker jävsproblematiken och en organisation som kan täcka semestrar och andra ledigheter, personalomsättningssituationer och liknande. Vi undviker då den kritik som vi har fått - för det har vi faktiskt fått - i och med att ett antal kommuner inte hade möjlighet att fullfölja den uppgift som vi som land har en skyldighet gentemot Europeiska unionen att fullfölja. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste för mig är att vi har en hög nivå på vår djurskyddskontroll i det här landet, och jag är alldeles övertygad om att vi kommer att få det när den här organisationen har satt sig. För att garantera detta kommer regeringen att göra en uppföljning av hur förändringen har skett.