översynen av socialförsäkringarna

Fru talman! Kenneth Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att socialförsäkringarna verkligen får en allsidig belysning som kan ligga till grund för den reform som statsministern utlovat. Statsministern har i denna kammare talat om behovet av en bred och grundlig parlamentarisk översyn av socialförsäkringarna. Detta har uppenbarligen fallit i god jord, och många talar i liknande termer om ett sådant behov. Även Kenneth Johansson sällar sig till denna skara och säger att socialförsäkringssystemet behöver en vidsynt och grundlig översyn mot bakgrund av demografi, kostnads- och samhällsutveckling med mera. Det är bra för en framtida parlamentarisk reform att vi åtminstone övergripande är överens om detta. Regeringen har nyligen presenterat direktiv till en utredning som syftar till just en bred och grundlig översyn. Det är viktigt att betona att denna första utredning inte primärt syftar till att lämna färdiga förslag utan till att grundligt belysa problemen och analysera alternativa lösningar - helt enkelt att rita kartan och skaffa oss en gemensam bild. Först därefter finns realistiska förutsättningar att finna en så bred samsyn som möjligt om den framtida socialförsäkringen, på motsvarande sätt som för pensionsreformen. Eftersom det är regeringen som skriver direktiv sätter vår syn och det socialdemokratiska partiets syn sin prägel på direktivet. Så brukar det vara. Direktiven för denna kartläggande utredning är dock långtgående och ger stora öppningar för att belysa och diskutera alternativa lösningar vitt och grundligt på det sätt som även statsministern talade om. Att tala om "betydligt snävare direktiv" saknar därför grund. Det finns som alltid i direktiv begränsningar och vissa förutsättningar för utredaren. I stor utsträckning handlar det dock om begränsningar för vilka det finns stöd bland andra partier. Viktiga utgångspunkter för utredaren är att socialförsäkringarna ska vara generella och obligatoriska. Det känner vi igen från pensionsreformen för vilken det finns stöd bland fem partier i riksdagen. Två andra grundläggande utgångspunkter är att systemen även i fortsättningen ska bygga på inkomstbortfallsprincipen och att de ska stimulera till arbete. Även detta är välbekant som fundament för pensionsreformen. Detta är våra viktigaste utgångspunkter och begränsningar. Med tanke på att dessa förutsättningar även gäller för pensionsreformen, som även Centerpartiet står bakom, bör inte detta leda till slutsatsen att direktiven är "betydligt snävare" än vad statsministern utlovat. När Kenneth Johansson talar om betydligt snävare direktiv avser han möjligen det faktum att arbetslöshetsförsäkringen som sådan inte är med i översynen. Orsaken är att denna försäkring i huvudsak är frivillig och som sådan skiljer sig från den övriga socialförsäkringen. Hur arbetslöshetsförsäkringen fungerar är dock av betydelse när man analyserar sjukförsäkringen och hur arbetslinjen kan stärkas. I direktiven ingår därför arbetslöshetsförsäkringen vad gäller dess samspel med sjukförsäkringen och även då det gäller analysen av nivån på ersättningstaken för de båda systemen. Mot bakgrund av de omfattande direktiven känner jag mig fullt förvissad om att utredaren kommer att vara fullt sysselsatt med att vända på de flesta stenar så att vi om två år sitter med ett brett och gediget underlag för den kommande parlamentariska kommittén. Där kommer vi säkert att ha olika uppfattningar i en del frågor, men vi ska åtminstone ha en gemensam och god kunskapsbas och förhoppningsvis liksom i pensionsarbetet ha en samsyn och vilja att gemensamt lösa frågorna.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Vi var nog många som i november 2003 var positivt överraskade när statsministern, på fråga av Bo Könberg, utlovade en bred och grundlig parlamentarisk översyn av socialförsäkringarna. Statsministern hänvisade till det breda arbetet med pensionssystemet och uteslöt inte "system med basfinansiering av samhället och därefter avtalsfinansierade tillägg på toppen", för att citera statsministerns svar. I september i år, nästan ett år efter statsministerns löfte, kom direktiven som, vad jag kan uttyda, är betydligt snävare än vad som antytts. Dessutom ska en mångårigt ansvarig för befintliga system, Anna Hedborg, först utreda, och efter valet 2006 ska en parlamentarisk utredning tillsättas. Statsministerns löfte om en utredning verkar lite grann ha blivit som att koka soppa på en spik. Det blev något annat än vad statsministern utlovade. Så tolkar jag det. En översyn av befintliga system, resultatet ska bli som i dag - en skattefinansierad sjukförsäkring som ger en hög inkomstersättning. Nuvarande system cementeras. Direktiven har dessutom ensidigt fastställts av regeringen utan samråd. Den parlamentariska översynen ska komma i gång tre år efter löftet. Jag håller med Dagens Industri som i sin ledare den 24 september i år skriver: "Summan blir att någon socialförsäkringsreform knappast kommer till stånd det här decenniet. Det är skandal." Jag och Centerpartiet anser att den svenska välfärdspolitiken verkligen behöver reformeras. I centrum för en sådan reform bör stå de stora offentliga arbetslivsförsäkringarna och försörjningsstöden. Vi behöver omedelbart tillsätta en parlamentarisk utredning för att få en reform med hög delaktighet och lång hållbarhet. Jag anser att också arbetslöshetsförsäkringen bör ingå. Direktiven bör medge en bedömning av de framtida socialförsäkringarnas utformning utifrån deras roll och utrymme i den samlade välfärdspolitiken, ekonomin och samhällslivet i vid mening. När jag, som den vänliga och försynta själ jag är, efterfrågar samråd i direktivskrivandet och i upplägget av en sådan stor och viktig fråga möts jag av TT-kommentarer från Berit Andnor där hon säger: Detta är en sak för det socialdemokratiska partiet. Punkt slut. Jag tycker att det är maktfullkomligt. Jag tycker att Berit Andnor skulle byta attityd. Jag tycker att Berit Andnor skulle ta en utsträckt hand och låta ett samråd få föregå detta så att vi inte i ett senare läge kommer i en situation där vi bygger in onödiga spänningar och får onödiga frågor att lösa när vi kanske i stället kunde ta dem i ett tidigt skede. Det skulle kännas mycket bättre med den attityden. Den fanns i pensionsfrågan och finns fortfarande, och jag hoppas att det ska kunna fortsätta så. En följdfråga blir: Är regeringen beredd att lyssna på kritiken och omedelbart tillsätta en parlamentarisk utredning som fler än jag efterfrågar?

Fru talman! Min fundering när jag lyssnar på Kenneth Johansson är om han över huvud taget läst direktiven. Det är fråga om oerhört omfattande direktiv, vilket Kenneth Johansson också säger mellan fraserna. Direktiven är omfattande. Det är inte alls någon snävare direktivskrivning än vad som sagts tidigare. Det är ett oerhört omfattande underlag som nu ska tas fram. Det är en bred och grundlig översyn som är mycket omfattande. Man ska belysa problemen som finns i dagens system och analysera alternativa lösningar. Man ska inte lägga fram några förslag. Det här utredningsarbetet är alltså tänkt att ske i två steg. I ett första steg gör vi denna kartläggning och analys. Vi tittar också på de olika faktorer som vi vet har stor påverkan på våra möjligheter att bevara ett generellt välfärdssystem även i framtiden. I andra steget kommer det här underlaget att lämnas över till en parlamentarisk utredning. Det innebär att vi i samband med att den parlamentariska utredningen tillsätts kommer att ha ett gediget och bra underlag till grund för de överväganden som då ska göras i, som jag hoppas, så bred samsyn som det bara är möjligt. Detta är oerhört komplexa system som går in i varandra. De har oerhört stor betydelse för oss alla. Alla vi människor är någon gång beroende av våra socialförsäkringar. Vi är sjuka eller arbetslösa. Det händer oss en olycka eller någonting annat som vi inte kan förutse. Då är det oerhört viktigt att de eventuella förändringar som ska genomföras är noga övervägda och att vi verkligen vet vilken grund vi utgår från när vi ska ta steg vidare. Så är det tänkt. Det är två delar i den här utredningen. Inga förslag utan ett gediget kunskapsunderlag. En viktig del i den första delen av utredningen är också att inte upprepa ett misstag som vi gjorde i samband med pensionsöversynen, nämligen att vi inte hade en tillräckligt bred och omfattande folklig debatt om pensionssystemet. Det tycker jag är en erfarenhet att ta med sig. Därför är det mycket klart och tydligt angett i direktiven att utredaren ska bedriva sitt arbete på ett sådant sätt att vi får en mycket bred folklig debatt om socialförsäkringarna, hur de fungerar, hur de är konstruerade, men också de problem och utmaningar vi ser inför framtiden. Jag tror att det är nödvändigt för att få en bred uppslutning kring eventuella förändringar som kan tänkas komma. Sedan till principerna. Jag tycker att det är oerhört viktigt att slå vakt om de principer som ligger till grund för dagens socialförsäkringssystem. Det är exakt samma principer som ligger till grund för pensionsreformen. Det har varit min uppfattning att det har funnits en stor enighet om de principerna i Sveriges riksdag, att det är utifrån dem vi ska bygga systemet. Någonting annat har jag inte uppfattat över huvud taget sedan direktiven. Det är regeringen som skriver direktiv till utredningar. Det innebär inte att vi inte lyssnar och tar till oss den diskussion som pågår. Men, som sagt var, det parlamentariska inflytandet kommer att finnas i den andra fasen av denna utredning.

Fru talman! När Göran Persson talade om en välfärdsutredning handlade det inte bara om sjukförsäkringen. Han hade också en öppenhet när det gällde hur ett framtida system skulle kunna se ut, åtminstone var han beredd att pröva även grundläggande principer som vi hittills har varit vana att leva efter. Jag förstår inte heller varför man ska undanta a-kassan från översynen. Den borde samordnas med socialförsäkringen. Långtidsarbetslöshet, långa sjukskrivningar och förtidspensioner hänger verkligen ihop. Det som är min huvudinvändning är att regeringen och Berit Andnor redan i det inledande skedet är oförmögna att se bristerna i sina egna system. Översynen görs bara av en del av socialförsäkringen, och den hanteras utifrån något av administratörens perspektiv, inte människans. Jag tycker också att det är trist att regeringen och Berit Andnor inte från början med åtminstone en öppen attityd vågar ifrågasätta och diskutera egna idéer som till exempel graden av generalitet i systemen, som till exempel obligatoriet, som till exempel inkomstbortfallsprincipen. Man behöver inte säga att man är beredd att frånträda detta om man inte vill det, men man kan ha en öppen attityd. Man kan vrida och vända på och titta på grundtrygghetssystem och annat som kanske vi andra, åtminstone jag och Centerpartiet, är intresserade av att också få allsidigt belysta. Man ska aldrig vara rädd, tycker jag, att vända på stenar. Man ska aldrig vara rädd för att göra en analys. Sedan kan vi komma till olika slutsatser, det är jag också medveten om, utifrån de värderingar och de ideologier som vi står för. Även om Berit Andnor har visat på öppningar i debatten tycker jag att det känns som att det är en insnävning och att det är svårt att få de frågor som jag har pekat på i mitt andra inlägg belysta. Om man ska nå en öppen attityd i ett utredningsarbete får det inte redan från början vara någon form av tankeförbud eller begränsningar av det arbete som ska göras. Från Centerpartiets sida har vi stora ambitioner och vill gärna medverka i denna utredning. Och vi vill vara med från början. Vi vill inte vänta tre år efter att statsministern gav sina löften. Därför känner vi frustration. Vi tycker att vi har så mycket att delge i arbetet att vi vill vara med från start. Några av de målsättningar vi har för systemen är att garantera en grundläggande trygghet för alla, bidra till arbete och företagsamhet och lägga grunden för en samordning av sjukförsäkringen, inkluderande arbetslöshetsförsäkring och förtidspensioner. Det är ett system där vi rättar mun efter matsäcken och anpassar transfereringskostnadernas totala volym till vad samhällsekonomin kan bära. Vi vill öka människors egen makt och självbestämmande. Det är några av de mål vi sätter upp. Fortfarande önskar jag ett besked: Nu har vi hört att ni vill vara med från början, självklart satsar vi på det.

Fru talman! Det råder inget tankeförbud, Kenneth Johansson, absolut inte. Det vore mig fjärran. Precis som jag sade tidigare tycker jag att en av bristerna vi hade när det gäller just pensionsöverenskommelsen var att vi inte hade en tillräckligt bred och omfattande folklig debatt om pensionssystemen och de olika inslagen till underlag som ju fanns och som bereddes mellan partierna. Det här är ett första steg. Det kommer att vara ett kunskapsunderlag som kommer att tas fram. Det är min förhoppning att väldigt många kommer att delta i den här debatten, inte bara politiska partier utan också arbetsmarknadens parter, som också mycket tydligt pekas ut i direktiven som en viktig del. Vi för också ett resonemang kring parternas ansvar när det gäller till exempel de kollektiva försäkringarna och samspelet med de allmänna försäkringarna. Jag hoppas mycket på att man kommer att delta från den sidan, förutom de politiska partierna. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi får den formen för det här arbetet. Det mesta är med i översynen. Det som inte finns med är av naturliga skäl ålderspensionerna, eftersom vi redan reformerat dem. Föräldrapenningen är inte med därför att den utreds i särskild ordning. Det finns andra mål som är vägledande för utformningen av den försäkringen. Den ska bland annat bidra till ett högre barnafödande och möjligheter att kombinera arbete med familj liksom att vi får mer lika uttag mellan män och kvinnor. Den tredje delen som inte är med rör a-kassan, alltså arbetslöshetsförsäkringen. Den är inte med av den anledningen att den i princip inte är en socialförsäkring. Det är en frivillig försäkring. Den skiljer sig också i konstruktionen från de övriga socialförsäkringarna. Däremot ingår den i den del den rör samspelet mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Det är precis som Kenneth Johansson säger. Det är oerhört viktigt att se hur dessa två försäkringar samspelar med varandra. Ur den aspekten är den med. Det är samma sak när det gäller analysen av nivån på ersättningstaken. På det sättet är det väldigt viktigt att den är med. Resten är med när det gäller socialförsäkringarna, och det är väldigt mycket. Allting är med. Det är också viktigt att säga att det finns vissa principer som vi som socialdemokrater inte är beredda att ge avkall på. Det handlar om den generella välfärden, att det ska finnas ett obligatoriskt system, att inkomstbortfallsprincipen ska råda, att det ska stimulera till arbetslinjen och att vi också ska ha en solidarisk finansiering. Om detta är vi inte beredda att kompromissa. Vi är inte det. Grundtrygghet - det vet Kenneth Johansson - är inte ett alternativ för socialdemokratin, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Därför är det också viktigt att vara väldigt tydlig på den punkten. Men att diskutera den frågan ser jag inget problem med. Den aspekt som Centerpartiet företräder kan mycket väl belysas i samband med den första delen av utredningen. Den kommer alldeles säkert fram ännu tydligare när vi går in i den sista fasen av det här arbetet. Vi pratar om ett arbete på mycket lång sikt. Kom ihåg att det tog tio år innan vi hade pensionsreformen klar.

Fru talman! Välfärdsfrågorna och socialförsäkringssystemen är ju enormt viktiga för oss alla. För många, de flesta, fungerar det bra. För andra är skyddsnätet som tunnast när det som allra bäst behövs. Vi har 1,1 miljon människor som tvingas försörja sig på bidrag när de vill, de allra flesta, jobba och studera. En översyn är därför nödvändig. Det vill jag instämma i och bejaka. Det är bra att den kommer. Vi har fortsatt synpunkter på att direktiven känns snäva även om jag tycker att ministern har räckt ut ett litet finger i den här debatten om en utvidgning. Det finns en bekräftelse från ministern att det inte finns en öppenhet totalt när det gäller att titta på olika områden. Men det ges ändå en öppning för att även andra idéer kan belysas i utredningsarbetet. Det ser jag som ett förtydligande och en framgång. Jag tycker att det här är ett arbete som vi måste bidra med från alla partier. Det är viktigt. Det är en bred och folklig debatt, som ministern säger. Det instämmer jag i. Det är nödvändigt. Då hade det varit så mycket bättre om vi hade börjat i rätt ände, om vi hade tagit en kopp kaffe, ministern, och pratat igenom vad som kan vara ett bra upplägg för det här arbetet. Då hade åtminstone inte jag behövt reagera med en interpellation. Då hade vi kanske kunnat diskutera. Jag tror att många med mig känner lika för att få ett upplägg som känns bra för alla parter i det fortsatta arbetet.