översyn av fastighetsmäklarlagen

Fru talman! Tobias Billström har frågat vad jag avser att göra för att direktiv till den aviserade utredningen om fastighetsmäklarlagen ska kunna beslutas. Det tillkännagivande som Tobias Billström tar upp rörde en särskild fråga, nämligen att den som förmedlar en företagsöverlåtelse där en fastighet ingår i rörelsen själv ska kunna hantera hela förmedlingsuppdraget och att säljaren alltså inte ska behöva vända sig även till en fastighetsmäklare. Min bedömning i det frågesvar från hösten 2000 som Tobias Billström hänvisar till var att arbetet med frågan borde kunna sättas i gång hösten 2001. Jag har härefter i ett svar på en fråga av Anders G Högmark våren 2002 informerat riksdagen om att något arbete inte kunde sättas i gång under mandatperioden och att jag inte heller kunde säga när frågan kunde tas om hand. Arbetet är inriktat på att direktiv till en utredning om fastighetsmäklarlagen ska kunna beslutas under året. Det kommer då att bli en mera allmän översyn, som alltså tar upp flera frågor som rör lagen och inte bara den som riksdagens tillkännagivande avser.

Fru talman! Jag ska börja med att tacka justitieministern för svaret och konstaterar att jag inte är särskilt nöjd med det, och anledningarna till detta är många. Först och främst menar statsrådet att han bara uttalat sig om specifika frågor. Men om man tittar på hur tidigare statsråd uttalat sig kring fastighetsmäklarlagen och hur statsrådet svarar nu finner man att det inte alls är specifika frågor som stått i centrum - tvärtom. På en fråga under riksmötet 1999/2000 med nr 1410 svarade Lena Hjelm-Wallén: "Avsikten är att den aktuella frågan ska tas upp antingen inom ramen för den utvärdering av fastighetsmäklarlagen som planeras eller i något annat lämpligt sammanhang. Arbetet bör kunna sättas i gång hösten 2001." Justitieminister Bodström svarade själv likadant på en fråga under nästa riksmöte 2000/01 som hade nr 270. Det var visserligen en konkret fråga då, medger jag, men den fick icke desto mindre ett allmänt hållet svar. Jag citerar Thomas Bodström: "Som riksdagen nyligen informerats om är avsikten att den aktuella frågan ska tas upp antingen inom ramen för den utvärdering av fastighetsmäklarlagen som planeras eller i något annat lämpligt sammanhang. Arbetet bör kunna sättas i gång hösten 2001." Varför nämner jag då de här citaten här i kammaren i dag? Jo, därför att lagutskottet i riksdagen, som en följd av de här svaren, ständigt avstyrker motioner rörande fastighetsmäklarlagen. Nu citerar jag betänkande 2002/03:LU13: "Som redovisats ovan har det nu gått mer än fem år sedan riksdagens tillkännagivande angående en ändring i fastighetsmäklarlagen. Utskottet beklagar att något lagstiftningsarbete ännu inte inletts, särskilt mot bakgrund av vad justitieministern" - det vill säga Thomas Bodström - "uppgav i det tidigare redovisade frågesvaret hösten 2000. Enligt utskottets mening är det nu hög tid att regeringen utan dröjsmål beslutar direktiv till den aviserade utredningen. Utskottet förutsätter att så kommer att ske utan något formellt tillkännagivande från riksdagens sida samt att motionsspörsmålen kommer att aktualiseras inom ramen för detta arbete. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna L213, L214, L244 och L342 avslås." Fru talman! Man måste bestämma sig för en linje och sedan hålla fast vid den. Det duger inte att hävda någonting annat. Det är hög tid att utreda fastighetsmäklarlagen. Det har nu i fem år sagts härifrån riksdagens talarstol av justitieministern att den ska utredas, men ingen utredning har tillsatts. Jag tycker att svaret från justitieministern kunde ha innehållit åtminstone en liten ansats till självkritik. Det är egentligen under all kritik att en utredning inte tillsatts efter alla dessa socialdemokratiska löften som jag har citerat här. Över 200 000 bostäder byter ägare varje år, Thomas Bodström. Denna verksamhet omfattas av en lagstiftning som så gott som alla marknadens parter, lagutskottet här i riksdagen och regeringen själv har sagt bör utredas för fem år sedan. Vad är egentligen justitieministerns svar? Blir det någon utredning eller blir det inte någon utredning?

Fru talman! Nu får jag i den tredje interpellationsdebatten i rad kommentera vad andra personer har sagt. Var och en får tala för sig. Detta är saker som jag inte kan kommentera nu. Men jag kan naturligtvis kommentera det jag själv har sagt. När jag sade detta år 2000 var det förstås i förhoppningen att det skulle finnas något lämpligt sammanhang. Det har det inte funnits, och det meddelade jag också riksdagen som svar på den fråga som kom efter denna. Men Tobias Billström är förstås mest intresserad av vad som händer nu. Vi har diskuterat detta noga, och det är så som jag säger, nämligen att direktiv kommer att presenteras under det här året.

Fru talman! Det hoppas vi på. I nästa inlägg kan kanske justitieministern precisera mer exakt när under året som de här direktiven kommer. Blir det nu i vår eller i höst? Jag tycker att det är viktigt att fastslå varför översynen av fastighetsmäklarlagen är så viktig, vilka frågor som en sådan utredning skulle behöva belysa och vilka frågor som vi moderater tycker är viktiga. Det är för det första ett faktum att lagen ovillkorligen måste anpassas till EU. I dag upplevs den som ett hinder för den fria rörligheten för tjänster. Enbart detta faktum borde vara tillräckligt för att förstå varför det är nödvändigt att uppdatera regelverket. Detsamma gäller frågan om konkurrensneutraliteten, och jag hoppas att det ingår i direktiven till den här utredningen att belysa detta. Jag utgår ifrån att jag kan få ett svar från justitieministern här i dag på den frågan också. I Norge och Danmark är det tillåtet för mäklare att ta betalt för sidotjänster. Detta har resulterat i att de kan ta lägre provision när det gäller försäljning av fastigheter. Det är speciellt allvarligt i min hemstad Malmö, Skåneregionen, Värmland och fjällområdena i Sverige. Där har de utländska mäklarfirmorna en klar konkurrensfördel gentemot de svenska mäklarna. Det finns vidare en aspekt på lagen som är särskilt allvarlig, och jag vill gärna få ett svar från justitieministern här i dag på frågan om den kommer att inkluderas i direktiven eller ej. Det gäller förbudet mot så kallade förtroenderubbande sidoverksamheter, som till exempel att kombinera en mäklarfirma med att driva en städfirma. Det är uppenbart att lagen på den här punkten är snurrig. Fastighetsmäklarna i Sverige hindras i dag från att ge en typ av service och stöd som kunderna förväntar sig vid försäljning av en fastighet. Det är många som efterfrågar en ökad service från en mäklare som de redan känner och litar på. Många av konsumenterna uppfattar reglerna som väldigt oklara, och om en mäklare avvisar en sådan förfrågan som det gäller kan det uppfattas som en bristande service. Också detta är en fråga som ministern bör svara på. I Danmark och Norge finns inte motsvarande förbud. Där har mäklarna i stället ålagts en upplysningsplikt gentemot konsumenterna. De måste alltså tala om huruvida de driver en sådan här verksamhet och vilket samarbete de har. Slutligen har vi också frågan om transparens i budgivningen. För att kunna hindra spekulation, det vill säga falsk budgivning, bör möjligheten att upprätta en så kallad budlogg ses över i lagstiftningen. En sådan har också införts i andra länder. En budlogg bör innehålla uppgifter om budgivare, tidpunkter och belopp och lämnas till köpare och säljare efter avslutad affär. För undvikande av integritetsproblem bör en advokat eller juristfirma kunna lägga bud för en klients räkning. Fru talman! Det här var bara ett axplock av alla de problem som finns med den nuvarande fastighetsmäklarlagen, och jag hoppas att justitieministern i sitt svar inte bara kommer att instämma i mina kommentarer om hur allvarliga de här uppräknade problemen de facto är med tanke på den enorma mängd fastigheter som omsätts per år i Sverige, utan nu också är beredd att precisera när en utredning kommer och vilka närmare direktiv som den kommer att få.

Fru talman! Om jag uttalat mig om detta under det gångna året, är det den funktionen som jag menar. Annars hade jag uttryckt mig på ett något annorlunda sätt. Men jag vill vara försiktig med att uttala någonting som jag inte är säker på att sedan kunna uppfylla. När det sedan gäller direktiven vore det ytterst olämpligt att nu konkretisera och presentera alla de olika delarna, bland annat av det skälet att vi ska ha en hearing om detta, där vi ska ta intryck av de olika i och för sig svåra och komplexa situationer och saker som kommer att diskuteras. Om jag skulle säga alla de sakerna här tror jag att ingen skulle komma till den hearingen. Vi skulle då tappa en viktig demokratisk del i den här procesen. Jag ber därför att få återkomma. Vi ska alltså ha en hearing, och sedan kommer jag att presentera konkreta direktiv under året.

Fru talman! Nu tycker jag nog att justitieministern gjorde det lite lätt för sig. Först och främst bör man som statsråd och chef för ett departement kunna precisera tidpunkten för detta. Vi befinner oss just nu i början av 2004, och det finns goda möjligheter att tala om när de här direktiven kommer att läggas fram. Jag ska vidare med glädje komma till den hearing som planeras av Justitiedepartementet, som ska bli mycket intressant, men jag vill ändå få förklarat om det är de frågor vilkas allvar vi är överens om som kommer att tas upp. Jag tycker att man kan förvänta sig detta. Om det inte är så att justitieministern delar bedömningen att de här frågorna är av stor vikt är det anmärkningsvärt. Jag tycker att en väldigt viktig punkt där justitieministern också bör förklara sig är frågan om förutsägbarhet i lagstiftningen. I dag är det faktiskt så att mäklare i efterhand kan fällas för handlingar som de inte har kunnat förutse skulle strida mot det som i lagen kallas god mäklarsed. Det gäller förbudet mot förmedlingsuppdrag till närstående. Också det är sådana här tydliga och konkreta frågor där statsrådet bör ha en uppfattning och inför riksdagen bör kunna precisera vad han avser att göra, om han kommer att inkludera dem i direktiven eller inte. Jag tycker inte att det är att gå för långt. Man är inte tvungen att säga: Oj, vi måste vänta ett slag, för vi måste lyssna på vad andra har att säga. Politik är ju, som vi mycket väl är medvetna om, en fråga om att vilja. Jag tycker att också justitieministern bör visa lite vilja här i kammaren.

Fru talman! Nej, det är inte fråga om bristande vilja. De frågor som tas upp är kända sedan tidigare. Det handlar om att ta allting i rätt ordning, och jag tycker att det vore olyckligt att fastställa någonting som nu ska diskuteras. Det gäller att ta emot olika synpunkter från Tobias Billström och andra, så att vi ska kunna komma fram till det som sist och slutligt ger det bästa resultatet. Låt oss alltså få återkomma i frågan.