översyn av expropriationsersättning

Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig om jag avser att genomföra den av riksdagen begärda översynen av ersättningsreglerna vid expropriation, vilka åtgärder jag har vidtagit för att tillmötesgå den överenskommelse som har träffats med de borgerliga partierna om en sådan översyn, om jag avser att verka för beslut om direktiv för den av riksdagen begärda översynen och när direktiv i så fall beslutas. Lars Tysklind har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den överenskomna översynen av ersättningsreglerna i expropriationslagen ska genomföras skyndsamt. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang. Ambitionen är givetvis att ta hand om riksdagens tillkännagivanden så snart som möjligt. Arbetet med att utforma direktiv till en utredning om utvärdering av reglerna om ersättning vid expropriation pågår. Jag räknar med att direktiv till utredningen ska beslutas under hösten och att utredningen då ska kunna påbörja sitt arbete.

Herr talman! Ett fem raders svar på fyra frågor kan vara ett bra svar. Ibland kan det till och med räcka med att svara ja eller nej. När jag läser svaret är jag inte så säker på att det den här gången är ett så väldigt bra svar när det är kort och innehåller formuleringar som "ambitionen" och "räknar med". Då blir svaret lite darrigare. Men, herr talman, jag vill faktiskt börja med sakfrågan för att kolla att vi är överens om att det behövs en översyn av expropriationsersättningarna. Det är alltså den ersättning som fastighetsägare får när någon antingen exproprierar, tar, deras fastighet eller till exempel får sätta upp en 3 G-mast via ledningsrätt. Jag vill kolla att vi är överens om att det behövs en översyn. Den här lagen är ju väldigt gammal. Den är från början av 70-talet, och sedan dess har det hänt mycket i samhället. De som äger marken och fastigheterna bedriver ofta kommersiell verksamhet, och de som vill utnyttja marken, expropriera den eller sätta upp sina 3 G-master, bedriver också en verksamhet i kommersiellt syfte. Det är alltså två kommersiella företag som ska göra upp med varandra. Så var det inte i början av 70-talet. Det vore därför bra att få veta om vi är överens om grundförutsättningarna, för om vi inte är det kan jag förstå att det kan bli problem. Precis som Thomas Bodström sade i sitt svar ingick detta i en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna eftersom Socialdemokraterna inte fick med sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet i fråga om ledningsrätt för 3 G-master. Det ställde vi upp på. Det gjordes ett tillkännagivande i mars om att expropriationslagen skulle ses över. Vi levererade vår del i juni förra året, och nu väntar vi på leverans från regeringen. Thomas Bodström har fått ett antal skriftliga frågor om detta eftersom vi blir mer och mer otåliga och har väldigt svårt att förstå vari svårigheterna att få fram dessa direktiv består. Vari består svårigheterna? Om det fanns svårigheter hade vi kunnat hjälpa till redan i höstas. Vi hade kunnat hjälpa Thomas Bodström att formulera direktiven, och då kanske de redan hade varit färdiga. Vi har dock inte fått någon förfrågan utan tålmodigt väntat. Nu börjar vårt tålamod ta slut. Vi vill se att det händer någonting. Så sent som i dag har bostadsutskottet behandlat regeringens behandling av riksdagens skrivelse, det vill säga om regeringen sköter sig och levererar det som riksdagen beställer. Ett enigt utskott säger att regeringen utan dröjsmål ska vidta de åtgärder som erfordras för att skyndsamt kunna besluta om det som riksdagen begärt samt även redovisa varför dröjsmål uppkommer. Det vet vi alltså inte, men vi kanske får veta det här i debatten. Varför har det uppstått dröjsmål i den här frågan? Mina frågor återstår: Vad är skälet till dröjsmålet? Behöver regeringen hjälp? Säg till i så fall så ska vi hjälpa till att formulera direktiven. Den tredje frågan, som jag hoppas att vi får ett lite mer preciserat svar på i dag, är: När kommer direktiven och när tillsätts utredningen? Jag tror ingen längre nöjer sig med det svävande svaret att det blir under hösten, under det här året. Det kan ju i så fall bli i december! Som sagt, var klämmer skon eftersom det inte händer någonting? Säg till om ni behöver hjälp så finns vi beredda.

Herr talman! Jag får tacka för svaret även om inte heller jag kan säga att jag är speciellt nöjd med det. Att ha ambitionen att efterleva riksdagens beslut hoppas jag att regeringen alltid har. Vi får hoppas att det är en ledstjärna. Att sedan justitieministern väljer att svara i ett sammanhang är ganska naturligt eftersom frågorna är av samma art. Utgångspunkten för det här är att riksdagen den 10 mars 2004 tillkännagav för regeringen att man borde ta ett initiativ till översyn av ersättningsreglerna vid expropriation och hur dessa fungerar och slår mot olika markägare och så vidare. Då rådde stor enighet i riksdagen. Det vara bara Vänsterpartiet som var emot. Vi konstaterade då att en översyn inte minst är viktig med utgångspunkt i att expropriation kan komma att användas vid förvärv av aktörer som leds av vinstintresse. Det kanske man inte har sett så tydligt historiskt sett. Detta har med all tydlighet aktualiserats i den inledande diskussion om propositionen om ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät. Från Folkpartiets och även andra borgerliga partiers sida hade vi redan vid tidigare riksmöte hävdat att expropriationsersättningarna mer skulle motsvara marknadsvärdena. Men vi ska inte förglömma att det just vid detta tillfälle var Socialdemokraterna som tog kontakt med borgerligheten för att göra en uppgörelse om detta. Man ansåg att det var viktigt att detta genomfördes. När då riksdagen i juni 2004 fattade beslut utifrån betänkandet om ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät skrev utskottet - och jag tror att även riksdagen gjorde det antagandet eftersom man ställer sig bakom det - att man förutsatte att regeringen inom en snar framtid skulle starta utredningen. Besluten hängde ihop. Men jag tycker inte att regeringen har uppfyllt sin del av överenskommelsen när det gäller att komma i gång med utredningen. De naturliga följdfrågorna blir: Varför har inte direktiven redan utformats och varför har inte utredningen kommit i gång? När kommer den i gång? Detta har diskuterats, och jag har sett i något svar på en skriftlig fråga att vi pratar om år 2005 - någon gång i slutet. Jag tycker ändå att det hade varit på sin plats att justitieministern utvecklade det här lite grann så att vi får ett tydligare svar än det kortfattade svar vi fick. Det är väl bra att det finns ambitioner och så vidare, men jag tycker att man får vara lite mer konkret.

Herr talman! Expropriation är allvarliga saker. Det är det allmännas intresse som tar över, och en enskild fastighetsägare och markägare berövas någonting - handlingsfrihet och äganderätt. Det handlar ofta om att man tappar sitt objekt eller att det blir mycket stora inskränkningar. Det är illa nog, men det måste ske ibland. När så sker är det viktigt att man utöver den förlust man drabbas av känner att man har fått rejält med skälig kompensation. I dag är ersättningarna ofta orimligt låga, och det ligger bakom hela diskussionen. I och med att det är så är det viktigt att det här rättas till så snabbt och skyndsamt som det är rimligt. Jag delar synen i kritiken mot att det har tagit lång tid. Det har inte hänt någonting egentligen. Det exproprieras nu och då ständigt. Det har handlat om stora objekt norr om Uppsala när E 4:an har byggts ut, och ersättningarna har varit dem som nu har gällt. Det har diskuterats en naturgasledning - en fossilgasledning - som ska gå över hela Syd- och Mellansverige. Jag tycker med all kraft att den är olämplig och jag hoppas att den inte blir av. Men det planeras för den, och det hålls samrådsmöten över hela Östergötland - det är det som aktuellt i mitt fall. Massor med markägare berörs. Om detta går vidare in i Mälardalen blir det ytterligare många fler. Det handlar om betydande inskränkningar i nyttjanderätten av marken till löjligt låga ersättningar i förhållande till den handlingsinskränkning som man drabbas av. Jag nämner detta som exempel på vad som sker hela tiden när det gäller den oro som intrånget för med sig. Det blir lök på laxen när den exploatör som ska göra grejen får någonting till skänks eller väldigt billigt. Det är inte marknadsvärdesinriktat. Det hela brådskar alltså. Jag vill komplettera de frågor som har ställts här. Jag hoppas verkligen att utredningen tillsätts omgående. Men jag undrar också när bedömningen ska vara klar. När kommer riksdagen att kunna fatta ett beslut? Och, framför allt, när kommer lagen att börja gälla för de människor i vårt land som kan beröras av det här? Är tanken att det ska kunna börja gälla i slutet på 2006 - om jag är optimist? Dröjer det till sommaren 2007? Eller börjar det närma sig den tidpunkt som vi ett tag trodde att vi skulle kunna avveckla kärnkraften till, framåt år 2010? Det viktiga är att utredningen kommer fram, men vi måste också få en prognos om när detta kan börja gälla. Några år är en lång tid i de här sammanhangen.

Herr talman! Vi är helt överens om att det här ska göras; det försäkrar jag. Man kan naturligtvis föra diskussioner om huruvida detta är lång tid eller kort tid. Vi får ofta den frågan. Regeringen lägger ändå fram ungefär 35 propositioner per år, och det är ett ganska omfattande arbete. Utöver det har vi en lång rad olika arbeten. Det har vi också på de olika enheterna och även på civilrättsenheten, och det här är förstås inte den enda frågan. Då vore det ganska enkelt, men så är det alltså inte. Detta är inte heller de enda direktiven eller tillkännagivandena från riksdagen till Justitiedepartementet och Regeringskansliet. Det finns, som här, tillkännagivanden om att något skall göras. Det finns också andra, där det står skall göras snarast och så vidare. Det är också viktigt att komma ihåg att om det är något misstag som man ska undvika så är det att skynda på en lagstiftningsprocess på det sättet att kvaliteten blir lidande. Då begår man ofta ett misstag som man sedan kommer att ångra ordentligt. Att ange direktiv är en av de svåraste men viktigaste uppgifter som finns. Om det blir fel fördröjs hela arbetet avsevärt. Vi har tyvärr kunnat konstatera att så har skett vid något tillfälle. Naturligtvis handlar det om att arbeta med utredningsdirektiven och att få med alla de frågor som ska vara med. Vi måste se till det som händer framöver på området och om det kan finnas ytterligare frågor som bör finnas med men som vi inte ser nu. Det är förstås inte bara Justitiedepartementet som har synpunkter på det här. Det ska beredas på alla departement. Det gäller alla tjänstemän, rättschefer och den politiska ledningen på alla departementen. Det handlar också om att rekrytera rätt personer, vilket är nog så viktigt. Också här gäller det att se till att det blir rätt personer och vi verkligen överväger vilka personer det blir. Vi hoppas också att de kan ställa upp på det som behövs. Om det begås misstag här så äventyras även utredningens kvalitet. Om det är någonting som man slutligen ska undvika så är det att alltför preciserat tala om en exakt tidpunkt när man inte själv är hundraprocentigt säker på den. Det kan jag naturligtvis inte vara; detta ligger just nu på rättschefsnivå på Justitiedepartementet. Jag kan inte föregå allt arbete som nu ligger kvar innan man kan presentera det. Men som jag sade läggs ambitionen på en nivå med förhoppningar om att det här ska kunna infrias. Just nu finns det ingenting som pekar på att det inte skulle kunna vara så. Det innebär att vi under hösten inte bara ska kunna besluta om detta utan att utredningen också har kommit i gång och kan påbörja sitt viktiga arbete.

Herr talman! Det var skönt att få höra det första - att vi är helt överens om att det här ska göras. Jag har varit lite orolig för att det möjligtvis var där skon klämde. Det känns bra att vi är överens om att detta ska göras och att förhållandena har förändrats i samhället på ett sätt som gör att expropriationsersättningen måste ses över. Det gäller i stort, och all expropriationsersättning, och inte bara ledningsrätt. Det var det första som var bra. Thomas Bodström säger att det är så mycket att göra och så vidare. Ja, det kan man ju alltid hänvisa till. Men ni har ju anställt ganska många nya tjänstemän inom Regeringskansliet på sista tiden, så nog borde ni ha kunnat hantera det. Ni hade rentav kunnat fråga oss om vi hade velat vara med och formulera direktiven. Det var ju vi som var överens, och vi hade kunnat hjälpa till redan i höstas. Jag håller med om att man inte haussa upp det hela för mycket när man gör direktiv. Samtidigt ska man vara noga, så att man inte hamnar snett. Det kan fördröja alltihop. Men regeringen har haft alla chanser under hösten att fråga oss om vi ville vara med och se till att få fram det här. Sedan förstår jag också att ni har jurister och dylikt som bör titta på det i slutändan. Vi står här fortfarande och får egentligen inte riktigt preciserat när det ska bli. Hösten är för mig inte december; då är det vinter. Hösten är för mig september, möjligtvis en bit in i oktober. Jag säger det för att precisera vad jag tycker, och jag får hoppas att justitieministern har samma uppfattning. Jag hörde någon nere i Skåne som tycker att hösten kunde vara i december. Men nu bor vi båda här i Stockholmsområdet, och då är hösten senast i mitten av oktober. Det är det jag ser framför mig. Då kommer direktiven, och då kommer man också att tillsätta den här utredningen. Min följdfråga är: Kommer det att bli en enmansutredning, en expertutredning, eller en parlamentarisk utredning? Vad är det för utredning som är tänkt att tillsättas? Eftersom man håller på att formulera direktiven undrar jag också: Hur lång tid har man tänkt ge denna utredning? Kommer det att vara en borgerlig regering som ska verkställa detta? Eller kommer Thomas Bodström själv att kunna ta åt sig äran av att ha verkställt denna fråga?

Herr talman! Precis som Marietta de Pourbaix-Lundin sade, är det bra att vi är överens om att det här ska göras. Det vore väl konstigt om vi inte vore överens om det. Att ersättningsfrågan är väldigt central på många områden tycker jag att Staffan Danielsson utvecklade bra här. Det behöver vi inte ta upp igen. Jag vill påstå att det är självklart att man inte ska skynda på ett arbete så att det blir dålig kvalitet. Det kan inte vara en målsättning för regeringen eller för oss andra. Det är ingen som har nytta av det. Men jag tycker ändå inte att det kan vara ett huvudskäl till att man inte har gått fram med den här frågan. När man har mycket att göra, som tydligen justitieministern och regeringen har, är det en fråga om prioriteringar när det gäller vad man gör och hur man agerar i frågorna. Sedan kanske man kan säga att det faller tillbaka på oss själva. Vi har gått in i en process där det kanske är lite naivt att tro att regeringen just i detta fall skulle agera skyndsamt. Av erfarenhet från tidigare frågor hade jag ett tag en dyster tanke att detta var en sådan fråga där regeringen egentligen inte ville ha en utredning, men man hade gått med på detta, och det var därför det drog ut på tiden. Det finns tydliga exempel på detta. Det är lätt att jämföra med diskussionen om ägarlägenheter som tagit väldigt lång tid. I den frågan tror jag inte heller att man någon gång egentligen ville. Men det är väl bra om man vill mer i den här frågan. Att den här frågan är ställd av mig och Folkpartiet beror naturligtvis på att vi inte kan acceptera att det här drar ut på tiden. Den har ett starkt samband med diskussionen om ledningsrätt som vi hade förra våren. Jag tycker att det är förpliktande för regeringen att jobba skyndsamt med frågan. Med tanke på vad jag har sagt här tidigare kan man ställa en fråga till justitieministern. Hur ser justitieministern personligen på det här behovet? Är det någonting som den socialdemokratiska regeringen har känt som ett jättebehov eller dök det upp i samband med diskussionen om ledningsrätt?

Herr talman! Jag ska haka på där Lars Tysklind slutade. Politik är att vilja. Vill man någonting hett och intensivt går det oftast rätt snabbt. Vill man någonting sådär får det ta den tid det tar. Det är säkert svårt, komplicerat och grannlaga att göra en statsbudget, men den kommer fram varje år. Att då fixa fram direktiv, låt vara i en lagstiftningsfråga, till ett sådant här ändå rätt enkelt uppdrag går säkert rätt snabbt om man vill ordentligt. Jag vill uppmana justitieministern att producera de här direktiven i början på hösten. Min fråga handlar om tidsplanen. När ska det här kunna träda i kraft? Åren går, och vi inser alla att utredningen inte är tillsatt ännu. Den ska säkert jobba en tid, den ska ut på remiss, den ska beredas och den ska till riksdagen. Jag börjar bli orolig för vart detta drar i väg och om det börjar handla om år 2010 eller så.

Herr talman! Vi har naturligtvis inget emot detta, utan vi välkomnar tvärtom förslag och synpunkter. Även om vi måste jobba fram ett förslag först för att själva kunna ta ställning till det, är det naturligtvis välkommet. Jag kan informera om att LRF har inkommit med förslag. Det har vi inte några invändningar emot. Sedan gäller det vilken form av utredning det ska vara. Det här arbetet pågår nu. Vi har inte tagit slutlig ställning till det själva. Vi ska inte heller fördjupa oss i att det inte angavs att det ska ske skyndsamt, för det ska ske. Jag håller helt med om det. Det här har diskuterats under många år, och den diskussion som ledde fram till riksdagens arbete var en överenskommelse. Med den överenskommelsen har man också ett ansvar, och därigenom vill man att detta ska genomföras. Eftersom vi nu är överens om att man inte ska låta tiden förstöra eventuell kvalitet är det faktiskt viktigt att inte låsa fast sig för en tidpunkt. Då finns det en risk att man hamnar i en situation där man låter tidpunkten gå före kvaliteten. Även om det skulle vara lätt att nu precisera en tidpunkt vore det olyckligt och faktiskt inte heller särskilt hederligt. Jag är trots allt medveten om att det kan hända saker som jag inte rår för. Det kan också dyka upp saker som kan innebära att detta inte kan hållas till hundra procent. Det är därför jag talar om det arbete som nu sker och så detaljerat som möjligt försöker ange det. Vi hoppas att det ska kunna ske nu. Om det skulle vara så illa att vi behöver vänta på en borgerlig regering tror jag att vi får vänta väldigt länge, trots vissa opinionsmässiga framgångar.

Herr talman! En borgerlig regering kommer 2006, så det är i och för sig inte så lång väntan. Men det är upp till Thomas Bodström om han vill ta åt sig äran av det här eller inte. Det har han faktiskt i sina egna händer. Det har han däremot inte när det gäller vilken regering det blir. Herr talman! Vi har kanske lärt oss någonting. Om vi någonsin mer gör en överenskommelse med Socialdemokraterna kanske vi inte ska leverera först, utan man ska leverera samtidigt eller så ska man villkora leveransen. Det tycker jag att vi har lärt oss av detta, och det kommer jag alltid att ha med mig. Jag kan också konstatera att när regeringen vill något går det väldigt fort. Ibland behöver man inte ens några utredningar. Då sneddar man över alltihop och slänger fram förslagen på riksdagens bord. Vill man så går det att göra det väldigt fort. Hade man velat detta väldigt mycket hade det gått att göra det. Jag ska se till att vi får se det som är skrivet hittills för att se om vi kan ha några synpunkter på direktiven. Det ser jag fram emot. Det är väldigt positivt. Herr talman! Sedan kan jag konstatera att om det inte kommer att levereras någonting kommer vi att fortsätta att jaga Thomas Bodström. Han kommer att få stå här i kammaren och svara på fler interpellationer även om han tycker att han har svarat på dem tidigare. Han kommer att få skriftliga frågor och på annat sätt bli påmind om detta. Nu vill vi ha leverans, och vi vill ha leveransen snabbt och i höst. Jag hoppas fortfarande att vi är överens om definitionen av höst.

Herr talman! Det är tydligen så att vi inte kan få fram tidsplaner och tidpunkter i dagens debatt. Det är väl egentligen ingen idé att upprepa den frågan. Jag kan också konstatera att finns den rätta viljan borde detta kunna gå ganska fort och även bli bra kvalitet på det hela. Det borde inte finnas något motsatsförhållande i detta. Jag får säga som Marietta de Pourbaix-Lundin sade, nämligen att vi också kommer att bevaka frågan. Om det inte blir något resultat lär vi naturligtvis påminna justitieministern om det.

Herr talman! Trots att våra partier har vitt skilda uppfattningar i många frågor är vi faktiskt överens i den här frågan. För mig är det av mindre betydelse vem som tar åt sig äran när det handlar om en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och borgerliga partier. Just i den frågan tycker jag inte att det är avgörande vilken regering vi har. Låt oss nu göra detta. Förslagen förväntas presenteras i höst enligt den svenska definitionen av vad som är höst oavsett vilken landsände man talar om. Jag hoppas att man då också har fått detta klart för sig och ser vilket arbete det är och att man faktiskt är nöjd från båda håll. Sedan får vi se vad valresultat blir 2006, men glöm inte uttrycket högmod går före fall.