Outbetalda pengar till arbetslösa

Fru talman! Patrik Björck har frågat mig om jag kommer att ta något initiativ för att rätta till de problem som uppstått i och med samordningen av dagar med arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Från och med den 1 oktober 2007 jämställs dagar med aktivitetsstöd och dagar med arbetslöshetsersättning när det fastställs hur stor del av en ersättningsperiod som har förbrukats. Denna förändring har varit viktig att genomföra av flera skäl. Förändringen har eliminerat den orättvisa som uppstod genom att de som deltog i arbetsmarknadspolitiska program kunde spara ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen och därigenom få ersättning under längre tid än de som inte deltog i program. Den nya ordningen ger dessutom både individen och Arbetsförmedlingen starkare incitament att välja eventuella arbetsmarknadspolitiska program med större omsorg än tidigare. Därmed kan vi förvänta oss att programmen i större utsträckning än tidigare blir en väg ut ur arbetslösheten. Samordningen förutsätter ett mer detaljerat informationsutbyte mellan Försäkringskassan som betalar ut aktivitetsstödet och arbetslöshetskassorna än vad som har behövts tidigare, och jag är medveten om att det inledningsvis har uppstått vissa problem. Att arbetslösa inte får sina pengar, som Patrik Björck påstår, är dock inte sant. Utbetalningar av arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd har försenats när de nya rutinerna har införts, vilket är beklagligt. De flesta problemen är nu lösta, och jag har därför inte för avsikt att ta några initiativ i denna fråga.

Fru talman! Patrik Björck har frågat mig om jag kommer att ta något initiativ för att rätta till de problem som uppstått i och med samordningen av dagar med arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Från och med den 1 oktober 2007 jämställs dagar med aktivitetsstöd och dagar med arbetslöshetsersättning när det fastställs hur stor del av en ersättningsperiod som har förbrukats. Denna förändring har varit viktig att genomföra av flera skäl. Förändringen har eliminerat den orättvisa som uppstod genom att de som deltog i arbetsmarknadspolitiska program kunde spara ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen och därigenom få ersättning under längre tid än de som inte deltog i program. Den nya ordningen ger dessutom både individen och Arbetsförmedlingen starkare incitament att välja eventuella arbetsmarknadspolitiska program med större omsorg än tidigare. Därmed kan vi förvänta oss att programmen i större utsträckning än tidigare blir en väg ut ur arbetslösheten. Samordningen förutsätter ett mer detaljerat informationsutbyte mellan Försäkringskassan som betalar ut aktivitetsstödet och arbetslöshetskassorna än vad som har behövts tidigare, och jag är medveten om att det inledningsvis har uppstått vissa problem. Att arbetslösa inte får sina pengar, som Patrik Björck påstår, är dock inte sant. Utbetalningar av arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd har försenats när de nya rutinerna har införts, vilket är beklagligt. De flesta problemen är nu lösta, och jag har därför inte för avsikt att ta några initiativ i denna fråga.

Fru talman! Patrik Björck har frågat mig om jag kommer att ta något initiativ för att rätta till de problem som uppstått i och med samordningen av dagar med arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Från och med den 1 oktober 2007 jämställs dagar med aktivitetsstöd och dagar med arbetslöshetsersättning när det fastställs hur stor del av en ersättningsperiod som har förbrukats. Denna förändring har varit viktig att genomföra av flera skäl. Förändringen har eliminerat den orättvisa som uppstod genom att de som deltog i arbetsmarknadspolitiska program kunde spara ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen och därigenom få ersättning under längre tid än de som inte deltog i program. Den nya ordningen ger dessutom både individen och Arbetsförmedlingen starkare incitament att välja eventuella arbetsmarknadspolitiska program med större omsorg än tidigare. Därmed kan vi förvänta oss att programmen i större utsträckning än tidigare blir en väg ut ur arbetslösheten. Samordningen förutsätter ett mer detaljerat informationsutbyte mellan Försäkringskassan som betalar ut aktivitetsstödet och arbetslöshetskassorna än vad som har behövts tidigare, och jag är medveten om att det inledningsvis har uppstått vissa problem. Att arbetslösa inte får sina pengar, som Patrik Björck påstår, är dock inte sant. Utbetalningar av arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd har försenats när de nya rutinerna har införts, vilket är beklagligt. De flesta problemen är nu lösta, och jag har därför inte för avsikt att ta några initiativ i denna fråga.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret på interpellationen. Nu var detta egentligen inte bara ett svar. Det var kanske svar på två frågor. Det ena svaret var kanske mer oavsiktligt, nämligen svar på frågan varför det går så otroligt dåligt för regeringen enligt opinionen. Jag har diskuterat detta med arbetsmarknadsministern förr. Men det är naturligtvis den förda politiken som är svaret på den frågan. När man läser detta interpellationssvar och känner kallsinnigheten och bristen på empati från regeringen, här företrädd av arbetsmarknadsministern, när det gäller de människor som faktiskt drabbas av dessa problem, tycker jag inte att det är särskilt konstigt att den tidigare partiledaren för Kristdemokraterna kallar regeringens arbetsmarknadspolitik för hjärtlös. Jag tycker att det är en ganska rimlig beteckning. Till och med statsministern har i något anfall av klarsyn kallat den förda politiken för obehaglig och brutal. Och detta svar på interpellationen ger verkligen anledning att ta till de orden. Det finns naturligtvis två sidor av detta. Den ena är sakfrågan, om det är rimligt att plåga och straffa den som drabbas av arbetslöshet. Denna samordning är bara ett sätt som man gör det på. Det är för att snabbt driva ned folk på låga ersättningsnivåer. Där har jag och arbetsmarknadsministern och regeringen väldigt olika syn. Det är för den delen inte bara jag utan oppositionen och Socialdemokraterna som har en helt annan syn på den som oförskyllt hamnar i arbetslöshet och på hur man ska behandla dessa människor. I sakfrågan skiljer vi oss alltså åt. Vi har egentligen ända sedan den här regeringen tog över kritiserat den dåliga, ansvarslösa och hafsiga beredningen av ärenden som har med arbetslöshetskassan att göra. Det problem som uppstod den 1 oktober när denna nyordning trädde i kraft var sedan länge signalerad. Den var väl känd av arbetsmarknadsministern. Alla inblandade parter har innan beslutet togs och innan beslutet trädde i kraft kunnat förklara för arbetsmarknadsministern vilka effekter detta beslut skulle få. Jag har diskuterat detta med arbetsmarknadsministern, och de som är satta att hantera detta har kunnat förklara vad som skulle hända. Man har alltså med berått mod och med öppna ögon försatt ett antal oskyldiga medborgare i en fullständigt orimlig situation. Det är väl det som kallas för hjärtlöst, brutalt och obehagligt, för att använda alliansens egen beskrivning. Att påstå att det inte skulle vara sant att arbetslösa inte får sina pengar, som arbetsmarknadsministern gör i svaret, är märkligt eftersom detta är något som vi, innan beslutet togs, visste skulle ske och som vi naturligtvis noggrant har följt upp efter att det som man beslutade om har börjat gälla. Jag kan faktiskt förklara för arbetsmarknadsministern, om han inte har tagit sig omaket att kontrollera hur verkligheten ser ut, att det är så att de inte får sina pengar. Den ursprungliga rubriken på interpellationen var: Arbetslösas förtvivlade väntan på pengar som inte kommer. Och jag kan garantera arbetsmarknadsministern att detta är sant.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret på interpellationen. Nu var detta egentligen inte bara ett svar. Det var kanske svar på två frågor. Det ena svaret var kanske mer oavsiktligt, nämligen svar på frågan varför det går så otroligt dåligt för regeringen enligt opinionen. Jag har diskuterat detta med arbetsmarknadsministern förr. Men det är naturligtvis den förda politiken som är svaret på den frågan. När man läser detta interpellationssvar och känner kallsinnigheten och bristen på empati från regeringen, här företrädd av arbetsmarknadsministern, när det gäller de människor som faktiskt drabbas av dessa problem, tycker jag inte att det är särskilt konstigt att den tidigare partiledaren för Kristdemokraterna kallar regeringens arbetsmarknadspolitik för hjärtlös. Jag tycker att det är en ganska rimlig beteckning. Till och med statsministern har i något anfall av klarsyn kallat den förda politiken för obehaglig och brutal. Och detta svar på interpellationen ger verkligen anledning att ta till de orden. Det finns naturligtvis två sidor av detta. Den ena är sakfrågan, om det är rimligt att plåga och straffa den som drabbas av arbetslöshet. Denna samordning är bara ett sätt som man gör det på. Det är för att snabbt driva ned folk på låga ersättningsnivåer. Där har jag och arbetsmarknadsministern och regeringen väldigt olika syn. Det är för den delen inte bara jag utan oppositionen och Socialdemokraterna som har en helt annan syn på den som oförskyllt hamnar i arbetslöshet och på hur man ska behandla dessa människor. I sakfrågan skiljer vi oss alltså åt. Vi har egentligen ända sedan den här regeringen tog över kritiserat den dåliga, ansvarslösa och hafsiga beredningen av ärenden som har med arbetslöshetskassan att göra. Det problem som uppstod den 1 oktober när denna nyordning trädde i kraft var sedan länge signalerad. Den var väl känd av arbetsmarknadsministern. Alla inblandade parter har innan beslutet togs och innan beslutet trädde i kraft kunnat förklara för arbetsmarknadsministern vilka effekter detta beslut skulle få. Jag har diskuterat detta med arbetsmarknadsministern, och de som är satta att hantera detta har kunnat förklara vad som skulle hända. Man har alltså med berått mod och med öppna ögon försatt ett antal oskyldiga medborgare i en fullständigt orimlig situation. Det är väl det som kallas för hjärtlöst, brutalt och obehagligt, för att använda alliansens egen beskrivning. Att påstå att det inte skulle vara sant att arbetslösa inte får sina pengar, som arbetsmarknadsministern gör i svaret, är märkligt eftersom detta är något som vi, innan beslutet togs, visste skulle ske och som vi naturligtvis noggrant har följt upp efter att det som man beslutade om har börjat gälla. Jag kan faktiskt förklara för arbetsmarknadsministern, om han inte har tagit sig omaket att kontrollera hur verkligheten ser ut, att det är så att de inte får sina pengar. Den ursprungliga rubriken på interpellationen var: Arbetslösas förtvivlade väntan på pengar som inte kommer. Och jag kan garantera arbetsmarknadsministern att detta är sant.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret på interpellationen. Nu var detta egentligen inte bara ett svar. Det var kanske svar på två frågor. Det ena svaret var kanske mer oavsiktligt, nämligen svar på frågan varför det går så otroligt dåligt för regeringen enligt opinionen. Jag har diskuterat detta med arbetsmarknadsministern förr. Men det är naturligtvis den förda politiken som är svaret på den frågan. När man läser detta interpellationssvar och känner kallsinnigheten och bristen på empati från regeringen, här företrädd av arbetsmarknadsministern, när det gäller de människor som faktiskt drabbas av dessa problem, tycker jag inte att det är särskilt konstigt att den tidigare partiledaren för Kristdemokraterna kallar regeringens arbetsmarknadspolitik för hjärtlös. Jag tycker att det är en ganska rimlig beteckning. Till och med statsministern har i något anfall av klarsyn kallat den förda politiken för obehaglig och brutal. Och detta svar på interpellationen ger verkligen anledning att ta till de orden. Det finns naturligtvis två sidor av detta. Den ena är sakfrågan, om det är rimligt att plåga och straffa den som drabbas av arbetslöshet. Denna samordning är bara ett sätt som man gör det på. Det är för att snabbt driva ned folk på låga ersättningsnivåer. Där har jag och arbetsmarknadsministern och regeringen väldigt olika syn. Det är för den delen inte bara jag utan oppositionen och Socialdemokraterna som har en helt annan syn på den som oförskyllt hamnar i arbetslöshet och på hur man ska behandla dessa människor. I sakfrågan skiljer vi oss alltså åt. Vi har egentligen ända sedan den här regeringen tog över kritiserat den dåliga, ansvarslösa och hafsiga beredningen av ärenden som har med arbetslöshetskassan att göra. Det problem som uppstod den 1 oktober när denna nyordning trädde i kraft var sedan länge signalerad. Den var väl känd av arbetsmarknadsministern. Alla inblandade parter har innan beslutet togs och innan beslutet trädde i kraft kunnat förklara för arbetsmarknadsministern vilka effekter detta beslut skulle få. Jag har diskuterat detta med arbetsmarknadsministern, och de som är satta att hantera detta har kunnat förklara vad som skulle hända. Man har alltså med berått mod och med öppna ögon försatt ett antal oskyldiga medborgare i en fullständigt orimlig situation. Det är väl det som kallas för hjärtlöst, brutalt och obehagligt, för att använda alliansens egen beskrivning. Att påstå att det inte skulle vara sant att arbetslösa inte får sina pengar, som arbetsmarknadsministern gör i svaret, är märkligt eftersom detta är något som vi, innan beslutet togs, visste skulle ske och som vi naturligtvis noggrant har följt upp efter att det som man beslutade om har börjat gälla. Jag kan faktiskt förklara för arbetsmarknadsministern, om han inte har tagit sig omaket att kontrollera hur verkligheten ser ut, att det är så att de inte får sina pengar. Den ursprungliga rubriken på interpellationen var: Arbetslösas förtvivlade väntan på pengar som inte kommer. Och jag kan garantera arbetsmarknadsministern att detta är sant.

Fru talman! Det är som vanligt när man debatterar med Patrik Björck att det inte alls handlar om interpellationen utan att det i huvudsak handlar om någonting annat - opinionssiffror, Socialdemokraternas förträfflighet, regeringens misslyckande i största allmänhet, usla beredningsprocesser och vad det nu kan vara. Interpellationen handlar om samordningen av dagar. Låt mig i alla fall kommentera något av det övriga eftersom vi ändå är inne på det. Jag tycker att man ska ha en viss ödmjukhet när det gäller opinionssiffror åt alla håll. När jag tillträdde som partisekreterare för Moderaterna visade den första opinionsmätningen 14,9 procent. Vi landade på 26,2, vilket var det bästa valresultatet sedan 1928. Socialdemokraterna hamnade samtidigt på det sämsta valresultatet sedan 1914, sedan demokratin och den allmänna rösträtten infördes. Viss ödmjukhet kanske man kan ha även inför uppblåsta opinionssiffror när det är två och ett halvt år kvar till valet. Det kan hända mycket. Fakta i målet - detta har vi diskuterat vid säkert 25 interpellationsdebatter - är att ni lämnade var femte svensk utanför. Var femte svensk stod utanför arbetsmarknaden. Det socialdemokratiska svaret och det socialdemokratiska systemskiftet handlade just om att ni övergav jobblinjen. I stället hade ni något slags bidragslinje, något slags linje där arbete inte stod i främsta rummet utan där det handlade om allting annat, om ersättningsnivåer upp och ned och fram och tillbaka. Faktum är att sedan vi tillträdde är det en person var fjärde minut som har kommit tillbaka från utanförskap och arbetslöshet och in på arbetsmarknaden - var fjärde minut. Det är till exempel 3 Borlänge, det är 12 Söderhamn eller 940 Färna, som din partikamrat Sven-Erik Österberg kommer från. Det är ganska bra. Du säger också att vi snabbt ska driva in folk på låga nivåer. Nej, men vi ska snabbt göra vad vi kan för att få människor tillbaka i arbete. Det är precis det som nu sker. Sverige är det land av alla industrialiserade OECD-länder som har den snabbast sjunkande arbetslösheten. Det vill ni bortförklara med att det är högkonjunktur och att det är er förtjänst; ni gjorde så många bra saker förr i världen. Men, med all respekt, ni hade tolv år på er, och ni lämnade efter er ett Sverige där var femte svensk står utanför. Nu försöker vi göra allt det som vi gick till val på, nämligen att se till att ha en jobbpolitik som bygger på tre ben: 1. Det ska löna sig att arbeta. 2. Det ska bli billigare och enklare att anställa. 3. Vi ska ha en matchning som faktiskt fungerar. Alltså måste vi göra om en del system. Jag förstår att ni då är motsträviga eftersom ni inte står för en politik för arbete. Om vi går tillbaka till grundfrågan och interpellationen som handlar om samordningen av dagar så kan jag säga att samordningen började gälla den 1 oktober. Beslutet fattades tidigt förra våren. Det som både Försäkringskassan och samordningsorganisationen, SO, säger är att det har handlat om försenade utbetalningar från a-kassorna. Från Försäkringskassan har det ibland handlat om att man har betalat ut grundbeloppet när den enskilde i stället haft rätt till inkomstrelaterad ersättning. Då har kompletterande ersättningar gjorts. De flesta av dessa problem är nu lösta. Det säger både Försäkringskassan och SO. Därmed är det så att ingen riskerar att bli utan pengar, som Patrik Björck påstår. Naturligtvis är det oerhört beklagligt om personer har fått felaktiga eller försenade utbetalningar. Därför är det viktigt att myndigheterna nu fortsätter att göra det de ska göra, nämligen att se till att människor där ute får de ersättningar som de är berättigade till.

Fru talman! Det är som vanligt när man debatterar med Patrik Björck att det inte alls handlar om interpellationen utan att det i huvudsak handlar om någonting annat - opinionssiffror, Socialdemokraternas förträfflighet, regeringens misslyckande i största allmänhet, usla beredningsprocesser och vad det nu kan vara. Interpellationen handlar om samordningen av dagar. Låt mig i alla fall kommentera något av det övriga eftersom vi ändå är inne på det. Jag tycker att man ska ha en viss ödmjukhet när det gäller opinionssiffror åt alla håll. När jag tillträdde som partisekreterare för Moderaterna visade den första opinionsmätningen 14,9 procent. Vi landade på 26,2, vilket var det bästa valresultatet sedan 1928. Socialdemokraterna hamnade samtidigt på det sämsta valresultatet sedan 1914, sedan demokratin och den allmänna rösträtten infördes. Viss ödmjukhet kanske man kan ha även inför uppblåsta opinionssiffror när det är två och ett halvt år kvar till valet. Det kan hända mycket. Fakta i målet - detta har vi diskuterat vid säkert 25 interpellationsdebatter - är att ni lämnade var femte svensk utanför. Var femte svensk stod utanför arbetsmarknaden. Det socialdemokratiska svaret och det socialdemokratiska systemskiftet handlade just om att ni övergav jobblinjen. I stället hade ni något slags bidragslinje, något slags linje där arbete inte stod i främsta rummet utan där det handlade om allting annat, om ersättningsnivåer upp och ned och fram och tillbaka. Faktum är att sedan vi tillträdde är det en person var fjärde minut som har kommit tillbaka från utanförskap och arbetslöshet och in på arbetsmarknaden - var fjärde minut. Det är till exempel 3 Borlänge, det är 12 Söderhamn eller 940 Färna, som din partikamrat Sven-Erik Österberg kommer från. Det är ganska bra. Du säger också att vi snabbt ska driva in folk på låga nivåer. Nej, men vi ska snabbt göra vad vi kan för att få människor tillbaka i arbete. Det är precis det som nu sker. Sverige är det land av alla industrialiserade OECD-länder som har den snabbast sjunkande arbetslösheten. Det vill ni bortförklara med att det är högkonjunktur och att det är er förtjänst; ni gjorde så många bra saker förr i världen. Men, med all respekt, ni hade tolv år på er, och ni lämnade efter er ett Sverige där var femte svensk står utanför. Nu försöker vi göra allt det som vi gick till val på, nämligen att se till att ha en jobbpolitik som bygger på tre ben: 1. Det ska löna sig att arbeta. 2. Det ska bli billigare och enklare att anställa. 3. Vi ska ha en matchning som faktiskt fungerar. Alltså måste vi göra om en del system. Jag förstår att ni då är motsträviga eftersom ni inte står för en politik för arbete. Om vi går tillbaka till grundfrågan och interpellationen som handlar om samordningen av dagar så kan jag säga att samordningen började gälla den 1 oktober. Beslutet fattades tidigt förra våren. Det som både Försäkringskassan och samordningsorganisationen, SO, säger är att det har handlat om försenade utbetalningar från a-kassorna. Från Försäkringskassan har det ibland handlat om att man har betalat ut grundbeloppet när den enskilde i stället haft rätt till inkomstrelaterad ersättning. Då har kompletterande ersättningar gjorts. De flesta av dessa problem är nu lösta. Det säger både Försäkringskassan och SO. Därmed är det så att ingen riskerar att bli utan pengar, som Patrik Björck påstår. Naturligtvis är det oerhört beklagligt om personer har fått felaktiga eller försenade utbetalningar. Därför är det viktigt att myndigheterna nu fortsätter att göra det de ska göra, nämligen att se till att människor där ute får de ersättningar som de är berättigade till.

Fru talman! Det är som vanligt när man debatterar med Patrik Björck att det inte alls handlar om interpellationen utan att det i huvudsak handlar om någonting annat - opinionssiffror, Socialdemokraternas förträfflighet, regeringens misslyckande i största allmänhet, usla beredningsprocesser och vad det nu kan vara. Interpellationen handlar om samordningen av dagar. Låt mig i alla fall kommentera något av det övriga eftersom vi ändå är inne på det. Jag tycker att man ska ha en viss ödmjukhet när det gäller opinionssiffror åt alla håll. När jag tillträdde som partisekreterare för Moderaterna visade den första opinionsmätningen 14,9 procent. Vi landade på 26,2, vilket var det bästa valresultatet sedan 1928. Socialdemokraterna hamnade samtidigt på det sämsta valresultatet sedan 1914, sedan demokratin och den allmänna rösträtten infördes. Viss ödmjukhet kanske man kan ha även inför uppblåsta opinionssiffror när det är två och ett halvt år kvar till valet. Det kan hända mycket. Fakta i målet - detta har vi diskuterat vid säkert 25 interpellationsdebatter - är att ni lämnade var femte svensk utanför. Var femte svensk stod utanför arbetsmarknaden. Det socialdemokratiska svaret och det socialdemokratiska systemskiftet handlade just om att ni övergav jobblinjen. I stället hade ni något slags bidragslinje, något slags linje där arbete inte stod i främsta rummet utan där det handlade om allting annat, om ersättningsnivåer upp och ned och fram och tillbaka. Faktum är att sedan vi tillträdde är det en person var fjärde minut som har kommit tillbaka från utanförskap och arbetslöshet och in på arbetsmarknaden - var fjärde minut. Det är till exempel 3 Borlänge, det är 12 Söderhamn eller 940 Färna, som din partikamrat Sven-Erik Österberg kommer från. Det är ganska bra. Du säger också att vi snabbt ska driva in folk på låga nivåer. Nej, men vi ska snabbt göra vad vi kan för att få människor tillbaka i arbete. Det är precis det som nu sker. Sverige är det land av alla industrialiserade OECD-länder som har den snabbast sjunkande arbetslösheten. Det vill ni bortförklara med att det är högkonjunktur och att det är er förtjänst; ni gjorde så många bra saker förr i världen. Men, med all respekt, ni hade tolv år på er, och ni lämnade efter er ett Sverige där var femte svensk står utanför. Nu försöker vi göra allt det som vi gick till val på, nämligen att se till att ha en jobbpolitik som bygger på tre ben: 1. Det ska löna sig att arbeta. 2. Det ska bli billigare och enklare att anställa. 3. Vi ska ha en matchning som faktiskt fungerar. Alltså måste vi göra om en del system. Jag förstår att ni då är motsträviga eftersom ni inte står för en politik för arbete. Om vi går tillbaka till grundfrågan och interpellationen som handlar om samordningen av dagar så kan jag säga att samordningen började gälla den 1 oktober. Beslutet fattades tidigt förra våren. Det som både Försäkringskassan och samordningsorganisationen, SO, säger är att det har handlat om försenade utbetalningar från a-kassorna. Från Försäkringskassan har det ibland handlat om att man har betalat ut grundbeloppet när den enskilde i stället haft rätt till inkomstrelaterad ersättning. Då har kompletterande ersättningar gjorts. De flesta av dessa problem är nu lösta. Det säger både Försäkringskassan och SO. Därmed är det så att ingen riskerar att bli utan pengar, som Patrik Björck påstår. Naturligtvis är det oerhört beklagligt om personer har fått felaktiga eller försenade utbetalningar. Därför är det viktigt att myndigheterna nu fortsätter att göra det de ska göra, nämligen att se till att människor där ute får de ersättningar som de är berättigade till.

Fru talman! Interpellationen handlar om två väsensskilda ideologier och om den olika människosyn som vi har inte bara i den här frågan, utan det gäller väl i och för sig i alla frågor. Det är klart att det då är svårt att inte nämna det när detta diskuteras. I sakfrågan - om det är rimligt att så fort som möjligt jaga folk ned på låga nivåer eller inte - har vi, som sagt, olika uppfattningar. När det gäller själva konsekvenserna och den tekniska lösning som har valts visste ni att det här skulle inträffa. Innan ni gjorde det berättade vi för er om detta. Även de som skulle hantera det sade: Vi kommer inte att klara av det här utan bekymmer. Ändå gick ni med berått mod rakt in i det här systemet och försatte med vett och vilja folk i en fullständigt omöjlig situation. Vi pratar inte längre om statistik eller procentsatser eller om vad vi gjorde under tolv års tid eller så, utan nu pratar vi om människor av kött och blod som redan befinner sig i en otroligt utsatt situation och som hamnar i väldigt brydsamma situationer eftersom de helt enkelt inte får några pengar. Där någonstans uppstår väl en problematik i debatten. Om man har arbetsmarknadsministerns bakgrund när det gäller ekonomi, inkomst och annat spelar det kanske inte någon roll om lönen plötsligt inte kommer under två månader. Då säljer man väl lite aktier eller någonting annat, och så blir det bra med det. Men för den som är arbetslös i kombination med lite åtgärder och sjukdom och som sedan oktober inte har fått ut den a-kassa på 9 500 kronor som den här personen är berättigad till innebär det en ekonomisk katastrof. Detta är ett autentiskt fall. Så sent som häromdagen hade vederbörande inte fått ut sina pengar. Det finns ytterligare några fall, till exempel en person som inte fått ut några pengar sedan i november och som skulle ha fått 18 000 kronor. Den 20 januari hade den personen fortfarande inte fått ut sina pengar. Jag har många sådana här exempel. En arbetslös som inte har fått ut några pengar sedan den 23 november har att kräva 20 000 kronor från försäkringen - en uppskattning mellan tummen och pekfingret. Ett bekymmer är att man inte vet exakt hur mycket de här personerna ska ha eftersom samordningen inte fungerar. Men säg att det i runda slängar handlar om 20 000 kronor, alltså om två månader utan ersättning. Det är vad den person drabbas av som hamnar i nämnda situation. Frågan från de här personerna till mig - jag vidarebefordrar frågan till arbetsmarknadsministern i den här debatten - är: Vad ska man göra om man har varit långtidsarbetslös och alltså under en lång tid levt på ersättningar på väldigt låga a-kassenivåer och man redan befinner sig i en ekonomiskt bekymmersam situation och det går två månader utan att man får någon ersättning? Frågan är alltså vad arbetsmarknadsministern svarar de här personerna. Arbetsmarknadsministern har ju med berått mod försatt dem i den situation som nu gäller. Nu handlar det inte om vad vi under våra tolv år gjorde, utan det handlar om vad ni med berått mod gjorde fastän ni visste att detta skulle inträffa. Nu i januari 2008 väntar dessa arbetslösa personer på kanske 20 000 kronor, på två månadsersättningar som de inte fått. Deras ekonomi är slagen i spillror, och de har en väldigt svår situation. Vad förväntar sig arbetsmarknadsministern att de ska göra? Arbetsmarknadsministern tänker inte göra någonting, för det här är ingen viktig fråga. Så står det i svaret. Det är mycket märkligt!

Fru talman! Alla ska ha de pengar som de har rätt till. Ett fåtal har fått försenade utbetalningar. Jag kan naturligtvis bara beklaga det. Men alla får och ska få de pengar som de är berättigade till. Uppenbarligen har a-kassan och Försäkringskassan i några enstaka fall inte kunnat hantera den historiska sammanläggningen så som det var tänkt. Det är naturligtvis beklagligt. Men samtidigt konstaterar jag att de flesta problemen är lösta, enligt vad både Försäkringskassan och SO säger. Det här ska lösas. De som har rätt till pengarna ska naturligtvis ha de pengar som de är berättigade till.

Fru talman! Alla ska ha de pengar som de har rätt till. Ett fåtal har fått försenade utbetalningar. Jag kan naturligtvis bara beklaga det. Men alla får och ska få de pengar som de är berättigade till. Uppenbarligen har a-kassan och Försäkringskassan i några enstaka fall inte kunnat hantera den historiska sammanläggningen så som det var tänkt. Det är naturligtvis beklagligt. Men samtidigt konstaterar jag att de flesta problemen är lösta, enligt vad både Försäkringskassan och SO säger. Det här ska lösas. De som har rätt till pengarna ska naturligtvis ha de pengar som de är berättigade till.

Fru talman! Alla ska ha de pengar som de har rätt till. Ett fåtal har fått försenade utbetalningar. Jag kan naturligtvis bara beklaga det. Men alla får och ska få de pengar som de är berättigade till. Uppenbarligen har a-kassan och Försäkringskassan i några enstaka fall inte kunnat hantera den historiska sammanläggningen så som det var tänkt. Det är naturligtvis beklagligt. Men samtidigt konstaterar jag att de flesta problemen är lösta, enligt vad både Försäkringskassan och SO säger. Det här ska lösas. De som har rätt till pengarna ska naturligtvis ha de pengar som de är berättigade till.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag bara fråga arbetsmarknadsministern - jag förväntar mig naturligtvis ett svar - om han är förvånad över den situation som uppstått för de personer som drabbats så hårt som jag här har beskrivit. Vill arbetsmarknadsministern påstå att man i samband med att det här beslutet fattades inte visste att det skulle bli de här problemen? Det är en väldigt viktig fråga. Sedan kan jag konstatera att hela handläggningen av interpellationen också är lite anmärkningsvärd. Det är två månader sedan jag framställde interpellationen. Den har bollats fram och tillbaka mellan olika departement. På något sätt har man från regeringen föregivit att man inte förstår frågan. Man förstår inte interpellationen och inte vilka pengar jag pratar om. Man ringer och frågar vad det handlar om och bollar frågan fram och tillbaka. Jag vet inte om jag får vara konspiratorisk nog att tro att man inte ville ha en sådan här interpellation före jul - eller vad det nu handlar om. Kanske hade man hoppats och trott att om man bara sticker huvudet i sanden och väntar så kommer problemen att ha lösts. Tänk om det skulle vara så lyckligt att man löser de här problemen nästa vecka. De är alltså fortfarande inte lösta. Det kan jag upplysningsvis berätta för arbetsmarknadsministern. Så sent som precis innan jag gick in i kammaren hade jag en telefonkontakt. Jag kunde då konstatera att de här problemen gäller även i denna stund. Att man inte har löst samordningen mellan Försäkringskassan och arbetslöshetskassan och att det drabbar de arbetslösa så att de inte får sina pengar fortsätter alltså även i denna stund. Vi får väl hoppas att detta blir löst nästa vecka. Men jag tror inte på det, för det är en svår materia att hantera. Det är svårt att få de här systemen att kommunicera. Men även om man skulle lyckas med det kvarstår det faktum att man under flera månaders tid medvetet har försatt ett antal människor i det här landet i en onödig och hopplös ekonomisk situation som man på något sätt måste få ta ett ansvar för.

Fru talman! Jag kan inte turerna när det gäller hur interpellationen har bollats. Men jag minns definitivt att den var inplanerad vid ett tillfälle i december, men då kunde inte Patrik Björck delta. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur diskussionen gått innan. Naturligtvis beklagar jag om det har blivit en försening. En sådan är naturligtvis inte bra. Låt oss i sakfrågan börja med den dimension som handlar om samordningen i sig. Det går inte att ha ett läge där man missgynnas till exempel av att välja den ena individuellt anpassade hanteringen av ens arbetslöshet framför den andra. Det kan inte vara rimligt. Både kassorna och Försäkringskassorna har i princip haft på sig hela året för att förbereda detta - fram till ikraftträdandet den 1 oktober. Är jag förvånad? Ja, det är jag nog allt. Jag tycker naturligtvis att det är orimligt att det är på det här sättet. Därför är jag glad över att både Försäkringskassan och SO nu säger till oss att det här är hanterat. Det är alltså vad de säger. Är det i enskilda fall inte hanterat ska det rättas till. Den som är berättigad till ersättning ska naturligtvis ha den ersättning han eller hon är berättigad till.

Fru talman! Jag kan inte turerna när det gäller hur interpellationen har bollats. Men jag minns definitivt att den var inplanerad vid ett tillfälle i december, men då kunde inte Patrik Björck delta. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur diskussionen gått innan. Naturligtvis beklagar jag om det har blivit en försening. En sådan är naturligtvis inte bra. Låt oss i sakfrågan börja med den dimension som handlar om samordningen i sig. Det går inte att ha ett läge där man missgynnas till exempel av att välja den ena individuellt anpassade hanteringen av ens arbetslöshet framför den andra. Det kan inte vara rimligt. Både kassorna och Försäkringskassorna har i princip haft på sig hela året för att förbereda detta - fram till ikraftträdandet den 1 oktober. Är jag förvånad? Ja, det är jag nog allt. Jag tycker naturligtvis att det är orimligt att det är på det här sättet. Därför är jag glad över att både Försäkringskassan och SO nu säger till oss att det här är hanterat. Det är alltså vad de säger. Är det i enskilda fall inte hanterat ska det rättas till. Den som är berättigad till ersättning ska naturligtvis ha den ersättning han eller hon är berättigad till.

Fru talman! Jag kan inte turerna när det gäller hur interpellationen har bollats. Men jag minns definitivt att den var inplanerad vid ett tillfälle i december, men då kunde inte Patrik Björck delta. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur diskussionen gått innan. Naturligtvis beklagar jag om det har blivit en försening. En sådan är naturligtvis inte bra. Låt oss i sakfrågan börja med den dimension som handlar om samordningen i sig. Det går inte att ha ett läge där man missgynnas till exempel av att välja den ena individuellt anpassade hanteringen av ens arbetslöshet framför den andra. Det kan inte vara rimligt. Både kassorna och Försäkringskassorna har i princip haft på sig hela året för att förbereda detta - fram till ikraftträdandet den 1 oktober. Är jag förvånad? Ja, det är jag nog allt. Jag tycker naturligtvis att det är orimligt att det är på det här sättet. Därför är jag glad över att både Försäkringskassan och SO nu säger till oss att det här är hanterat. Det är alltså vad de säger. Är det i enskilda fall inte hanterat ska det rättas till. Den som är berättigad till ersättning ska naturligtvis ha den ersättning han eller hon är berättigad till.