Öresundstrafiken

Herr talman! Leif Jakobsson har frågat mig vilka initiativ jag har tagit eller avser att ta för en långsiktigt hållbar lösning så att Öresundsintegrationen kan främjas. Leif Jakobsson anför att förutsättningarna för trafiken är instabila på grund av den danska kritiken mot Sveriges dåliga järnvägsunderhåll, men främst för att utföraren DSB First har stora ekonomiska problem. Den 15 mars i år besvarade jag en tidigare interpellation från Leif Jakobsson om framtiden för Öresundstågtrafiken (ip. 2010/11:252). Den hade delvis samma tema, det vill säga brister i underhåll och punktlighet på den svenska sidan. I den delen vill jag säga att Trafikverket och de samverkande trafikhuvudmännen enligt min mening har vidtagit åtgärder så att problemen på den svenska sidan har minskat kraftigt. Akut nu är problemen på den danska sidan. Jag konstaterar att såväl DSB, DSB Sverige AB samt DSB First har fått ny ledning. Enligt vissa pressuppgifter vill skotska First Group dra sig ur DSB First. Huruvida turbulensen beror på att danska skattepengar har använts för att subventionera DSB Firsts vinnande anbud för Öresundstågtrafiken vill jag inte uttala mig om. Det är en fråga för de danska myndigheterna och, om det skulle vara fråga om ett otillåtet statsstöd, även en fråga för kommissionen. Jag tror inte att dessa problem leder till att samarbetet kring Öresundstågtrafiken upphör. Jag utgår ifrån att DSB ser till att problemen med DSB First får en långsiktigt hållbar lösning. I Sverige ligger ansvaret hos de fyra trafikhuvudmän som av regeringen år 2007 beviljades ett gemensamt ansvar för Öresundstågtrafiken. Jag utgår ifrån att även de gör sitt bästa för att i samverkan med Trafikstyrelsen i Danmark se till att Öresundstågtrafiken upprätthålls och utvecklas till gagn för resenärer och näringsliv på båda sidor om sundet. Svaret på Leif Jakobssons fråga är att jag därför inte har för avsikt att ta något initiativ i denna fråga.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Nu står vi här igen, och det är riktigt att det inte var länge sedan vi diskuterade den här frågan. Då handlade det om den massiva kritik som den danska trafikministern hade mot det svenska underhållet och punktligheten när det gäller Öresundstrafiken. Ministern säger i svaret att det har vidtagits åtgärder så att det har blivit mycket bättre. Det är inte riktigt den erfarenhet som pendlarna har. Det är fortfarande stora problem. Det är inte huvudtemat i dag. Nu står vi här av en annan anledning. Det kommer tydliga signaler från den danska trafikministern om att vi nu är vid vägs ände. Man har gett den danska trafikstyrelsen i uppdrag att förbereda för att avbryta. De planerna är långt gångna. Det innebär att man ersätter trafiken från Sydsverige till Roskilde och Helsingör med S-tåg på den danska sidan. De kan inte gå på bron vilket innebär att man måste byta tåg och att det blir olika biljettsystem. Det är naturligtvis inga beslut fattade, men i danska medier har den danska trafikstyrelsen klart redogjort för hur det skulle fungera. Det vore hemskt olyckligt. När man tittar i backspegeln kan man undra om den danska ministern hade kännedom om de ekonomiska problemen i DSB First och jämnade marken för den här situationen genom att tydligt lägga skulden på det svenska dåliga underhållet för att kunna lösa situationen inför ett val. Frågan om upphandling och aktörer är ämne för en särskild debatt. Det här handlar om att det danska statliga järnvägsföretaget vann upphandlingen mot det tyska statliga järnvägsföretaget där huvuddelen av trafiken går på svensk mark. Det svenska statliga järnvägsföretaget ville inte blanda sig i detta över huvud taget eftersom man misstänkte underprissättning. Så kan vi inte ha det. Trafiken är högst väsentlig för vår ekonomi och tillväxt. Ministern svarar som förra gången att ministern utgår från att det är de regionala huvudmännens ansvar att sköta det här. Det slutar med att ministern inte tänker ta några initiativ. Jag menar att det här är något annat. Det handlar om två nationer. På den ena sidan agerar den danska staten och den danska regeringen väldigt högljutt. Nästan varje dag kan man läsa uttalanden i den här frågan från den danska regeringen. Den svenska regeringen svarar inte på något sätt. Det regeringen säger är att ett regionråd i Skåne och några landstingspolitiker på andra håll ska matcha den danska regeringen. Det här börjar likna utrikespolitik. Region Skåne har dragit in Kastrups flygplats och vidtagit motåtgärder. Det är inte riktigt. Sveriges förhållande till andra nationer är endast regeringens ansvar. Regeringen är skyldig att jobba med det. Vi socialdemokrater ser inte utvecklingen av Öresundsregionen som en regional fråga utan som en fråga av nationellt intresse. Därför säger vi: Nu måste regeringen agera.

Herr talman! Jag skulle vilja rikta tillbaka frågan till Leif Jakobsson. Vad är det egentliga engagemanget och drivet hos Leif Jakobsson i den här frågan? Är det en långsiktigt hållbar utveckling av tågtrafiken över sundet så att vi får behålla den integration som har vuxit fram under åren och som är viktig för regionen och för både Sverige och Danmark? Eller är det något annat? På den danska sidan har vi ett klart uttalat ministerstyre. Är det vad Leif Jakobsson vill att vi ska ha här i Sverige? Här har vi sedan några år tillbaka den ordningen att vi har fyra trafikhuvudmän som för sin regions och sitt näringslivs och sina resenärers bästa vill integrera en bra tågtrafik. De har tagit på sig ansvaret att upphandla trafik och de vill fortsatt göra det. Dessutom jobbar de enligt den svenska modellen nära och i tät kontakt med Trafikverket och Transportstyrelsen, och det har de gjort på ett bra sätt. I de kontakter som jag har med Region Skåne och de olika trafikhuvudmännen kommer det inte fram några uttryck för att de vill att jag ska gå in och ta över deras roll eller ens återta det ansvar som förut låg mer centralt. Nu är det mer angeläget att se hur resenärerna ska känna sig trygga i att kunna åka över sundet. Det har blivit betydligt bättre sedan vi gemensamt investerade i Citytunneln. Om det ska återgå till den situation vi hade tidigare kan vi ur ett nationellt perspektiv säga att Citytunneln var en förgävesinvestering. Så vill vi inte se det. Vi vill ju snarare att den ska utvecklas. Det är inte vi i Sverige som har val. Det ska man vara klar över. I medierna i Sverige, Danmark och Tyskland pågår det ett tufft ordkrig inte bara på trafikområdet. Det gäller gränskontroller och annat från den danska sidan. Här handlar det om att vara inriktad på att lösa situationen. De fyra trafikhuvudmännen som har upphandlat tågtrafiken för diskussioner med DSB. Hur det ser ut ekonomiskt är en fråga för den danska sidan. Men är det så att de inte lyckas klara av att köra den trafik som de har åtagit sig att göra, då är också trafikhuvudmännen beredda att ta in en annan operatör i stället. Det finns flera som är intresserade. Vi måste ändå på något sätt kunna hålla ihop. Jag tycker att det skulle vara en fördel och om möjligt ännu mer klädsamt gentemot Danmark, som är en ganska tuff motpart, om vi från den svenska sidan, oavsett om det är lokalt, regionalt eller nationellt, gemensamt höll ihop. Jag tolkar det i alla fall som att även Leif Jakobsson är intresserad av att vi fortsatt ska ha bra tågförbindelser över sundet. Någonting annat jobbar inte jag heller för. Då kanske vi ska använda dessa krafter gemensamt i stället för att försöka hitta någon form av splittring som de facto inte finns.

Herr talman! Statsrådet säger att den danska regeringen är en väldigt tuff motpart, och det är den. Då drar statsrådet slutsatsen att hon inte tänker några som helst initiativ och tänker lägga sig platt för den danska regeringen och hoppas att region- och landstingspolitiker i södra Sverige kan matcha den danska regeringen. Detta går inte ihop. Jag talar inte om att ministern ska syssla med ministerstyre eller ta över de uppgifter som finns. Vad jag talar om är att det behövs ett nationellt politiskt stöd för det agerande som sker från trafikhuvudmännen där nere i form av tydliga uttalanden och att hon naturligtvis ska träffa den danska trafikministern. Denna brist på engagemang leder mig naturligtvis till att den svenska regeringen inte vill störa den danska regeringen inför ett kommande val snart. Ett tydliggörande av den svenska positionen skulle störa den inrikespolitiska agenda som den danska regeringen har inför valet. Det är hemskt obehagligt om det skulle vara på det sättet att valtaktiska överväganden mellan borgerliga regeringar gör att man faktiskt inte tar sitt ansvar som minister, för det tycker jag inte att ministern gör. Jag tycker att Catharina Elmsäter-Svärd ska bestämma en träff med sin danska kollega och se till att föra fram följande nationella svenska krav på den danska regeringen. Det första är att den danska regeringen har ansvar för att detta avtal ska fullföljas. Det är inte vilken aktör som helst. Det är ett dotterbolag i huvudsak ägt av den danska staten, och den danska staten kan inte springa ifrån sina åtaganden med hänvisning till vilka som helst problem som man har haft i sin interna kontroll, i sitt interna regelverk och hur ekonomin ser ut. I grunden har de fyra trafikhuvudmännen handlat upp en trafik av den danska staten, och Sveriges position gentemot Danmark måste vara att de måste fullfölja det som de har åtagit sig. Då talar jag inte om företaget, utan jag talar om den danska staten som ägare. Det andra budskapet som den svenska regeringen borde föra fram till den danska regeringen är att Sverige inte accepterar steg tillbaka när det gäller den gränsöverskridande trafiken. Den är så viktig för att regionen ska kunna utvecklas i framtiden. Rent politiskt måste Sverige och Danmark därför vara överens om att det är en gemensam uppgift att se till att denna trafik kan fortsätta utvecklas. Den är fortfarande inte färdig. Alla tåg är inte på plats och så vidare. Det ska bli ännu bättre i framtiden. Det måste vara Sveriges nationella uppfattning och inte en uppfattning bara från regionala politiska församlingar. Eftersom man både ska ge och ta är det tredje budskapet att jag tycker att ministern ska säga att vi kanske inte har skött underhållet så bra på den svenska sidan men att vi ska ge allt för att några förseningar på den danska sidan inte ska uppkomma på grund av att vi i Sverige har snålat på underhållet. Åk till Köpenhamn eller be trafikministern i Danmark att komma till Stockholm eller träffas hemskt gärna i Malmö och gör upp dessa saker och kom överens mellan Sverige och Danmark! Det skulle vara en insats av en regering som faktiskt bryr sig.

Herr talman! När jag lyssnar på Leif Jakobsson skulle jag själv nästan behöva bläddra tillbaka i min egen kalender för att se om jag verkligen inte har haft någon träff med min danske kollega Hans Christian Schmidt. Men jag kan konstatera att jag har haft det ett flertal gånger och kommer även att ha det snart igen. Men det är bra att Leif Jakobsson har en uttalad ambition om vad jag som statsråd borde göra. Flera av punkterna är inte heller felaktiga. Det är lite grann i linje med det som det arbetas. Leif Jakobsson säger utifrån den första punkten att jag egentligen bör ta den danska staten, som är en av parterna, i örat för att tala om att man ska hålla sig till sitt avtal. Det är underförstått att när det gäller ett avtal som är gjort mellan två parter, där den danska staten är en och de trafikhuvudmän som vi har på den svenska sidan är den andra, är det i första hand där som diskussionen och ansvarsutkrävandet ska ske. Det är där som följderna också tas om någonting inte händer. Precis detta ansvar tar våra svenska trafikhuvudmän. Jag har en ständig dialog med dem då jag blir uppdaterad och informerad. Att Sverige inte skulle acceptera att vi tar ett steg tillbaka är självklart. Varför skulle vi annars ha diskussioner som snarare handlar om hur vi ska utveckla Öresundsintegrationen? Och varför pratar vi i så fall över huvud taget om en ny HH-förbindelse om vi inte tror på integrationen och behovet av att ha mer, inte mindre, förbindelser över Sundet? Det tredje handlar om att jag som statsråd borde använda hårdare uttryck gentemot den danska sidan utifrån att vi satsar och jobbar för att förbättra det svenska järnvägssystemet. Det gör vi uttryckligen på den svenska sidan men också i kontakter där det faktiskt redan har givit resultat. Jag tror att de som hänger med i denna diskussion ska komma ihåg en sak när det gäller förseningar i trafiken över Sundet. Den danska sidan har 6 mil järnväg innan man kommer fram. Den svenska sidan har många gånger upp till 50 mil. Det finns många fler sträckningar som gör att förseningar kan uppkomma. Men likväl är det inte accepterat. Det är också därför som man på Malmö station har haft extratåg att sätta in. Vid minsta misstanke om försening över Sundet sätts det in ett extratåg. Nu har vi de fyra spåren runt Malmö central i gång. Det kommer att bli bättre redan efter hösten, och vi ser redan nu att vi har bättre punktlighet från den svenska sidan än man har från den danska sidan. Det sker alltså saker, och det görs förbättringar. Det är inte där som problemet ligger. Just nu tycker jag att det är mycket mer intressant att faktiskt följa vad man gör på den danska sidan i sina bolag. Hur fungerar diskussionerna mellan trafikhuvudmännen, och vad sker i praktiken? Jag har blivit uppdaterad inte minst under denna vecka och inte minst efter diskussioner som fördes i regionsamarbetet. Leif Jakobsson nämnde själv diskussionerna om Kastrup. Det pågår en hel del där nere. Men min uppfattning är att den som faktiskt har ansvaret, den som har efterfrågat och som har fått ansvaret av oss, tar det fullt ut. Jag ser ingenting i dagsläget som gör att jag för den skull skulle behöva ingripa. Men jag kan tala om för Leif Jakobsson att jag redan i nästa vecka med stor sannolikhet kommer att träffa min danska kollega igen.

Herr talman! Ministern gör detta till en fråga om att tolka ett avtal. För mig handlar det faktiskt om utrikes relationer. Jag kanske har ställt interpellationen till fel person. Den skulle kanske ha ställts till Carl Bildt i stället. Det kanske är Utrikesdepartementet som ska hantera detta framöver. Detta är betydligt väsentligare än att vara bara en fråga om hur man upprätthåller detta avtal. Detta är inte bara en fråga om kommersiella relationer. Detta handlar om relationerna mellan Sverige och Danmark. Än mer oroad blir jag när regeringen säger att man inte tar något ansvar för detta utan låter aktörerna på regional nivå sköta detta helt och hållet. Det som oroar mig är att man i debatten börjar ta till vapenskrammel på ett sätt som liknar vad två stater gör, när det gäller stödet till Kastrup och vilken betydelse Kastrup ska ha i framtiden. Det där är utrikespolitik, och det är regeringen som ansvarar för den. Det är min huvudsakliga poäng: Det handlar inte om att gå in och ta över ansvaret från de regionala huvudmännen, utan det handlar om att ge dem det stöd som behövs när det är fråga om en annan nation och en nation, som ministern själv sade, som är väldigt duktig på att förhandla. Det stödet kan vi ge genom att göra offentliga uttalanden och tala om var den svenska regeringen står, lämpligtvis enligt de tre punkter som jag föreslår. För oss socialdemokrater är den här utvecklingen av nationellt intresse. Vi kommer tillsammans med våra danska partivänner att växla upp de här frågorna rejält. Vi ser en möjlighet till en utveckling av en kunskapsbaserad ekonomi i Öresundsregionen, ett nav i utvecklingen av riktiga jobb som ger bra löner och bra kvalitet, i stället för regeringens luftstickning i fas 3.

Herr talman! När det gäller huruvida man ska tolka avtal eller inte om hela denna process handlar om att tolka avtal är ju oftast avtal i grunden till för att man över huvud taget ska veta vad man är överens om och framför allt vad man inte är överens om. Därför har parter avtal sinsemellan, och följer inte den ena parten avtalet finns det konsekvenser för det. Det låter här i kammaren som om det skulle finnas mer motstridigheter än vad det faktiskt finns, inte minst regionalt nere i Skåne där man faktiskt har en rätt enig linje om vad som är viktigt och riktigt oavsett vilket parti man företräder. Jag har ingen annan uppfattning än att det nu sker ett arbete, med den kraft och den förmåga som man har efterfrågat, tagit på sig och också nu har, med att se till att ha en bra tågförbindelse över sundet - en förbindelse som är minst lika viktig för den danska sidan som för den svenska. Jag tycker att det vore bättre om vi fokuserade på att stötta regionen där nere. Jag gör det på mitt sätt, och jag hoppas att Leif Jakobsson också gör det. Men jag tror kanske inte att det alltid tjänar sitt syfte att stå och försöka framhålla att regeringen ingenting gör. Kom ihåg att det är de olika trafikhuvudmännen regionalt som själva har begärt att få ta ansvaret! De har fått det, och de gör det väldigt bra. Jag följer frågan väldigt noga varje dag, och jag har inget skäl att tro att det inte skulle fungera. Till sist när det gäller resenärerna: Skulle det inte fungera fortsättningsvis med den avtalspart man har i dag finns det flera andra med intresse av att få köra trafiken i stället.