omfördelning av resurser mellan länen

Fru talman! Maria Larsson har frågat mig om jag har för avsikt att pröva om omfördelning mellan lä- nens/regionernas ramanslag bör ske. Maria Larsson har bl.a. anfört att Jönköpings län förfördelades eko- nomiskt i samband med att Habo och Mullsjö kom- muner överfördes till länet 1998. Låt mig börja med att konstatera att en omfördel- ning av länsstyrelsernas ramanslag påverkar samtliga länsstyrelsers långsiktiga planeringsförutsättningar och bör därför göras undantagsvis och endast efter noggrant övervägande. Länsstyrelserna har arbetsuppgifter inom ett tju- gotal politikområden och svarar också för att, ur ett regionalt perspektiv, samordna olika samhällsintres- sen inom sitt ansvarsområde. Därutöver finns regio- nala olikheter mellan länsstyrelsernas ansvarsområ- den vad gäller omfattning och uppgifter. Att hitta en fördelningsmodell för länsstyrelsernas resurser som svarar mot de mångfasetterade arbetsuppgifterna är därför en komplicerad process. Den fördelning som i dag ligger till grund för länsstyrelsernas ramanslag bygger på en modell framtagen av Statskontoret. På regeringens uppdrag har Statskontoret lämnat förslag till hur anslaget för länsstyrelserna kan beräknas och i den aktuella mo- dellen ligger folkmängd, landyta och antal kommuner till grund för fördelningen. Modellen ska ge likvärdi- ga förutsättningar för länen utan att kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgifter och effekti- vitet. I samband med budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1) gjordes också en omfördelning mellan länen med Statskontorets modell som under- lag. Omfördelningen innebar för Jönköpings del att länsstyrelsen tillfördes 1 380 000 kronor fr.o.m. nämnda år. Härutöver fördes en miljon kronor från Länsstyrelsen i Västra Götalands län till Länsstyrel- sen i Jönköpings län till följd av att Habo och Mullsjö kommuner bytte länstillhörighet. Principen för denna omfördelning följde samma modell som Statskontoret föreslagit och som användes som underlag för omför- delningen i övrigt. Sedan modellen infördes har länsstyrelserna fått vissa nya arbetsuppgifter och gamla har fallit bort. För resursberäkningen av dessa arbetsuppgifter har ofta mer verksamhetsanpassade och aktuella beräk- ningsgrunder använts som i stor utsträckning bygger på underlag från länsstyrelserna och andra berörda myndigheter. Det betyder att den uppdatering av resurstilldelningen som Maria Larsson efterlyser delvis görs löpande. Genom sitt regionala samordningsansvar och bredden i ålagda uppgifter blir länsstyrelsernas styr- ning, både vad gäller finansiering och verksamhet, mer komplex än för andra myndigheter. Regeringen avser därför att ta initiativ till en samlad översyn av styrningen av länsstyrelserna där även kopplingen mellan arbetsuppgifter och finansiering ska granskas.

Fru talman! Jag vill tacka för ett svar som jag vill tolka positivt. En översyn ska genomföras som ska titta på om en omfördelning av resurser mellan länen behövs eller inte. Det är ett positivt besked som jag verkligen vill rikta mitt tack till statsrådet för. Jag är lite lokalpatriot här i dag. Jag har sett hur det fungerar på hemmaplan, och det gör mig bekym- rad. Statskontorets rapport från 1996 gjordes på upp- drag av regeringen. Där testade man ett antal olika beräkningsmodeller. Så använde man den tidens siffror och applicerade dem på länen. Vissa beräk- ningsmodeller grundade sig på folkmängd, landyta och antal kommuner. I någon annan tillkom exempel- vis regionala utvecklingsinsatser. I en tredje tillkom EU-stöd osv. Redan då konstaterade Statskontoret att det enligt de olika föreslagna beräkningsmodellerna var vissa län som uppenbarligen hade för knappa resurser. De blev förfördelade i alla fördelningsmodeller i förhål- lande till dagsläget. Det var några län som skulle få mer resurser oavsett vilken av de här beräkningsmo- dellerna man valde. Det gällde t.ex. Gotland, Halland, Västerbotten, Jämtland, Uppsala och Jönköpings län. Befolkningsparametern var ju en väldigt viktig ingrediens i samtliga beräkningsmodeller. I dagsläget kan man konstatera att Jönköpings län har en resurs- tilldelning, om man bara tittar på folkmängden, som om det vore det femtonde länet i landet befolknings- mässigt trots att det ligger som sjätte län i verklighe- ten. För Jönköpings läns del kan man nog säga att si- tuationen har förvärrats sedan den här utredningen gjordes av Statskontoret 1996. Bl.a. fick länet ett befolkningsmässigt tillskott genom Habo och Mullsjö kommuner 1998. Det är riktigt som statsrådet anför att omfördelningen det första året såg ut på det här sättet, men det fanns också en plan om att omfördel- ningen skulle fortsätta i ytterligare två år. Av detta blev det ingenting. Sedan har det tillkommit ytterligare belastning ar- betsmässigt i samband med miljöbalken. Eftersom länet är väldigt företagstätt har miljöbalken skapat en arbetssituation där befintlig personal absolut inte kan uppfylla tillsynskraven enligt lagen. Ingen hänsyn tas ju i resurstilldelningen till parametern "antal företag", trots att det numera är en ganska utslagsgivande fak- tor rent arbetsmässigt. Högarna växer och personalen dignar, och den negativa spiralen tenderar att öka. Den kan egentligen bara brytas på två sätt: antingen genom minskade arbetsuppgifter, exempelvis genom lättnader i lagstiftningen, eller genom ökad resurstill- delning. För Jönköpings länsstyrelses del skulle 3- 5 miljoner kronor kunna rädda en akut situation. Därför välkomnar jag verkligen öppenheten från statsrådet att ta initiativ till en samlad översyn. Den är ju särskilt relevant nu efter det beslut vi fattade här i riksdagen förra veckan om regionala samverkansor- gan och en ändrad roll för länsstyrelserna. Jag hoppas att tanken inte är mera ny än att stats- rådet här och nu kan utveckla något mer vad som är tänkt, och jag har några frågor: När kommer den här översynen eller utredningen att sjösättas? I vilken form kommer den att ske; är det en ensamutredare eller t.o.m. en parlamentarisk ut- redning som är tänkt? När ska den vara klar? Och vad ska ligga till grund för beräkningen? Kommer det att ges direktiv om beräkningsgrunder, eller kommer utredningen att få öppet mandat?

Fru talman! Det är ju inte något nypåkommet ini- tiativ det här, men vi aviserade ju den här översynen just i den proposition som Maria Larsson hänvisade till, propositionen om regionala samverkansorgan och statlig länsförvaltning. Vi ville naturligtvis avvakta riksdagens ställningstagande förra veckan till propo- sitionen, för det har ju med gränssnittet mellan de här regionala samverkansorganen och länsstyrelsens framtida roll att göra också. Innan vi så att säga gick i gång då med arbetet med att ta fram direktiv till den här översynen var det naturligt att avvakta riksdagens ställningstagande - av respekt för parlamentet, om man uttrycker det på det sättet. Jag ser det som oerhört angeläget att vi gör den här översynen, därför att det ju inte bara är Jönkö- pings län utan också andra län som har synpunkter på det nuvarande fördelningssystemet av anslagen till länsstyrelserna. Det har också växt fram en flora av mer direkt finansiering också. När vi har lagt nya arbetsuppgifter på länsstyrelserna har vi ofta skickat med en påse pengar vid sidan om det vanliga normala anslaget. Det finns mot den bakgrunden ett behov av att göra en mer genomgripande översyn av dels läns- styrelsernas styrning framöver, dels när det gäller finansieringen och kopplingen mellan arbetsuppgifter och finansiering. Jag kan också - där vill jag instämma i vad Maria Larsson säger - ibland känna en oro för att vi både från riksdagens och från regeringens sida lägger på länsstyrelserna väldigt mycket arbetsuppgifter, men att vi inte riktigt har sett till så att man har finansie- ring för att man ska kunna sköta arbetsuppgifterna på ett effektivt och bra sätt. Översynen här, när det gäller både styrningen, finansieringen och kopplingen mel- lan just arbetsuppgifter och finansieringen, ser jag som utomordentligt angelägen. Sedan 1998 har det sammanlagda länsstyrelsean- slaget ökat med 19 %. I Jönköpings län har anslags- ökningen varit 26 %. Nu är jag väl medveten om att mycket av den kraftiga anslagsökningen för Jönkö- pings läns vidkommande jämfört med riket i snitt beror på strukturfondsåtagandena i Jönköpings län. När det gäller att följa Statskontorets förslag till om- fördelning gjorde vi ju ett tillskott på knappt 1,4 miljoner 1998, och vi såg också till att föra över pengar från Västra Götaland till Jönköpings län till följd av att Habo och Mullsjö kommuner bytte läns- tillhörighet. Men än en gång: Maria Larsson sade det själv; hon tyckte att hon kunde tolka svaret som positivt. Och jag delar Maria Larssons uppfattning om att det finns ett behov av att göra en sådan här översyn. Vi ska gå i gång med den så snart det över huvud taget är möjligt. Jag tror kanske inte att den mer tekniska översyn som det ändå är fråga om är lämplig att ske i parla- mentariska former. Det handlar snarare om att analy- sera arbetsuppgifter och se om vi fördelar pengarna på ett rimligt sätt mellan länsstyrelserna i dag beroen- de på vilka arbetsuppgifter man har.

Fru talman! När man har skickat för många påsar vid sidan om alltför länge skapar det en stor kom- plexitet i systemet. Det är bra, tror jag, att bryta ned systemet och börja från scratch igen och titta på ett system som är enkelt, stabilt, uthålligt och som går att justera till viss del, men där bottenplattan så att säga ligger fast. Dock hastar tiden för det här. Situationen är mycket prekär vid flera av länsstyrelserna i landet. Jag tar mig friheten att citera lite ur de kommentarer till prognosen för 2002 och 2003 när det gäller ram- anslaget som har skrivits från Länsstyrelsen i Jönkö- pings län. Man säger t.ex. för 2001 att målsättningen var att budgetunderskottet skulle reduceras eller helst försvinna. Man har ökat sina intäkter och man har varit återhållsam med investeringarna, och tack vare det har underskottet inte ökat. Som vanligt har man fått utnyttja anslagskrediten med 1 075 000. När det gäller 2002 visar en preliminär budget ett underskott på 3,7 miljoner med oförändrad beman- ning. Det är då en personalsituation där man, inte minst på miljöbalkstillsynssidan, går på knäna, minst sagt. Man hinner inte; man förmår det inte, med den arbetsbelastning som man har. Då valde man att lägga generella besparingskrav på varje avdelning, ökade intäktskrav och att inte återbesätta tillfälliga vakanser, t.ex. tjänstledigheter. Det gör att man då kan komma i balans, men budgetunderskottet ligger kvar och skvalpar och kan inte detta år heller reduceras. För 2003 säger man så här: "Bedömningen är att kortsiktiga besparingsåtgärder inte är tillräckliga för att uppnå en balanserad budget 2003. Tillkommer inga ytterligare anslagsmedel så måste uppsägning av personal tillgripas. Med hänsyn till ett redan nu an- strängt resursläge där Länsstyrelsen inte på ett till- fredsställande sätt klarar sina uppgifter, är bedöm- ningen att den arbetssituationen avsevärt kommer att försämras. Ökade tendenser till stress och andra ar- betsrelaterade symptom finns i organisationen vilka till stor del är relaterade till resursknappheten." Så här ser det ut, och det gör att jag kanske hade hoppats att få något mer detaljerade förslag - att det fanns något tänkt. Det är fint att man har respekt för att riksdagen är högsta beslutande organ, men jag tycker också att det inbegriper att man har lite i bak- fickan att plocka upp så fort beslut är fattat. Det är inget som hindrar oss här i riksdagen från att tycka att det är positivt att regeringen förbereder saker som kan sjösättas så fort som möjligt när beslut är fattat. Jag fick inte några riktigt klara besked vad gäller tidsaspekten.

Fru talman! Det beskedet gav jag väl: Jag tycker att det här är en utomordentligt angelägen fråga, och vi jobbar med frågan. Jag tycker också att det är vik- tigt att vi kan bedriva det arbetet skyndsamt. Jag deltog ju i debatten i förra veckan om propo- sitionen och markerade där vikten av att staten har en effektiv och bra samordnad förvaltning på länsnivå. Jag tror det är oerhört viktigt för Sveriges utveckling att vi har en effektiv och bra statlig länsförvaltning. Det initiativ som regeringen tog när det gäller att i propositionen lyfta fram den här frågan är ju ett ut- tryck för att vi inser vikten av att vi gör en analys av resursfördelningen mellan länen och också går in och tittar på styrningen av länsförvaltningarna. Detta är en väldigt angelägen fråga, och vi kommer att jobba intensivt med den frågan för att kunna avsluta arbetet så snart det över huvud taget är möjligt.

Fru talman! Men någonting går väl att säga. Ska arbetet hanteras inom Regeringskansliet? Ska det tillsättas en särskild utredare som tittar på frågan? Ska arbetet sätta i gång under våren? Ska det vara färdigt under hösten eller 2003? Någon tidsplan måste mi- nistern ha funderat över. Något klarare besked kan man kräva, eftersom beslutet nu är fattat i riksdagen. Om det nu inte är möjligt att få fram ett färdigt förslag till nästa budgetbehandling - vi får se vilken regering som ska lägga fram den budgeten - finns det då möjlighet att göra smärre justeringar för att rätta till missförhållanden som är akuta? Jag har en annan vinkel på frågan också. En över- syn kan ge olika utfall på resurssidan. Det kan handla om att ge tillskott eller omfördela redan befintliga resurser. Den enklaste vägen är att politiskt ge re- surstillskott. Skattebetalare i gemen är ett tåligt och luttrat släkte. Omfördelning är en något slingrigare väg, där många missnöjda fort ställer sig på kö. Det finns erfarenheter från det kommunala utjämningssy- stemet, för att nämna något. Det känner statsrådet säkert till. Han ler igenkännande. Det krävs mycket mod och civilkurage för att ta sådana strider. Är statsrådet modig? Har statsrådet redan från början en tanke om ifall det handlar om resurstillskott eller omfördelning? Eftersom det här är mitt sista inlägg får jag passa på att tacka än en gång och skicka med ett råd inför översynen. Det får bli: Verka innan natten kommer!

Fru talman! Jag kan försäkra Maria Larsson att jag är modig. Det visar inte minst den debatt vi har fört om skatteutjämningssystemet. Det är snarare så att moderaterna ger uttryck för feghet i den frågan. De vill inte ta debatten om att omfördela från rika kommuner till sämre lottade kommuner, för att dra en parallell till frågan om fördelningen av resurser mel- lan länen. Jag vill än en gång säga att jag ser det som oerhört angeläget att vi tar itu med frågan. Vi ska göra det skyndsamt. Vi ska naturligtvis börja med arbetet under våren. Det är inget enkelt arbete. Det visar det arbete som Statskontoret har bedrivit tidigare inför den om- fördelning som skedde 1998. Det är svårt att hitta givna parametrar för hur anslagen ska fördelas via länen. Det är enklare om man har pengar till sitt för- fogande, så att man kan ge tillskott. Varken Maria Larsson eller jag har haft det hitintills om man ser till våra budgetförslag, dels i riksdagen, dels regeringens budgetförslag. Men vem vet, det kanske öppnar sig sådana möjligheter i framtiden. Än en gång: Det finns ett starkt behov av att göra en översyn. Vi ska gå i gång med det skyndsamt, under våren.