Omfördelning av medel från gymnasiet till grundskolans tidigare årskurser

Herr talman! Mats Pertoft har frågat mig om jag kan tänka mig en statlig finansiell satsning på skolorna för att täcka de merkostnader som en omfördelning av medel från gymnasiets individuella program till grundskolans tidigare årskurser medför. Regeringen anser att insatser i form av extra tid och stöd bör sättas in tidigt och anpassas till elevens behov. Genom att ge eleverna stöd tidigt under skolgången kan fler elever nå skolans kunskapsmål. De reformer som regeringen genomför för att stärka kunskapsuppdraget i skolan förväntas också på sikt leda till att behoven av särskilt stöd senare under skoltiden avtar. Jag tänker bland annat på förtydligande av skolans kunskapsmål, läsa-skriva-räkna-satsningen, tidigare betyg i skolan och obligatoriska kontrollstationer för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Hur resurserna ska fördelas mellan olika skolformer är en kommunal angelägenhet. Min förhoppning är att de reformer som regeringen genomför kommer att medföra att kommunerna gradvis omfördelar resurser till grundskolans tidigare årskurser. Mats Pertoft påpekar att det under en övergångsperiod kommer att uppstå dubbla kostnader eftersom de som under sin tid i grundskolan inte varit föremål för satsningar fortfarande kommer att behöva resurser inom ramen för det individuella programmet eller motsvarande. Jag för min del ser detta som en process där en omfördelning av resurserna sker stegvis genom kommunernas försorg. Däremot anser jag inte att staten bör gå in och finansiera detta. Det får naturligtvis inte bli så att elever som har särskilda behov blir utan stöd i samband med att resurser eventuellt omfördelas från gymnasiet till grundskolan. Det är kommunernas ansvar att se till att denna process sköts på ett ansvarsfullt sätt. Man ska också komma ihåg att det inte finns ett entydigt samband mellan resurser och resultat. Vi vet däremot att lärarnas utbildning och kompetens har stor betydelse för utbildningsresultaten. Det är ett starkt skäl till regeringens stora satsning på kvalificerad fortbildning för lärare.

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Det var väl ungefär det svar jag förväntade mig. Jag ställde interpellationen eftersom utbildningsministern så ofta i olika sammanhang har betonat behovet av mer resurser för de tidiga åren i grundskolan, ett behov som jag helt delar utbildningsministerns uppfattning om. Problemet är att den bild som utbildningsministern målar upp är korrekt. Det är så att kommunerna äger denna fråga. Samtidigt är det så att vi i dag saknar resurser där. Vi brukar ofta i utbildningssammanhang tänka på Finland och lyfta fram Finland som ett exempel. Ett intressant faktum är att Finland under 90-talets nedskärningar vad jag har förstått undantog skolan från en hel del av besparingarna, någonting som inte skedde i Sverige. I stället var det andra delar av samhället som fick spara. Jag undrar över utbildningsministerns svar. Det är väldigt vackert tänkt att kommuner successivt ska omfördela resurser. Samtidigt är det väldigt tydligt att den borgerliga regeringen arbetar utifrån att insatserna ska ske tidigare redan under denna mandatperiod. Inte minst finns ett förslag till ny gymnasieskola som vi antagligen snart kommer att se en proposition om. Detta är också en del av det. Det är väldigt vackert tänkt av utbildningsministern att det här ska ske successivt, men jag måste ändå fråga konkret: Hur ska kommunerna klara detta när vi i dag får tydliga signaler om att den kommunala ekonomin försämras? De pengar som kunde ha använts från staten har gått till skattesänkningar i stället. Kommunerna hamnar i kläm. Jag vill därför fråga utbildningsministern: Hur tänker han leva upp till de förväntningar som han har skapat i Sverige om en ordentlig satsning på de tidiga åldrarna i grundskolan, så att de elever som behöver stöd också ska få det stödet?

Herr talman! Mats Pertoft säger att kommunerna inte klarar skolan. Jag delar den grunduppfattningen. Jag tycker att man bör diskutera att återförstatliga den svenska skolan. Men det tycker inte Mats Pertoft. Då är frågan vilket Mats Pertofts alternativ är. Att eleverna ska lära sig att läsa, skriva och räkna är huvuduppgiften för skolan. Det är det som är kommunernas huvudansvar. Mats Pertoft säger att kommunerna inte klarar det. Det kanske de inte gör. Men då borde vi återförstatliga skolan snarare än att staten delvis återtar finansieringen av skolan. Grundproblemet i sammanhanget är att alldeles för mycket resurser sätts in för sent. Elever som inte kan läsa och skriva får hjälp på gymnasiets individuella program när de i stället borde få hjälp på lågstadiet. Speciallärarna, som förr fanns på låg- och mellanstadiet, finns knappt längre. Det beror inte på besparingar. Det beror på ett ideologiskt vägval av riksdagen på 80-talet, då man sade att vi inte skulle ha speciallärare längre, därför att elever känner sig stigmatiserade om de får speciallärare. Det finns nu färre speciallärare, och de som finns kvar finns i stor utsträckning på gymnasieskolans individuella program. Min hela idé är att det är mycket bättre att ge hjälp tidigare. Ska vi lära elever med svårigheter att läsa och skriva gör vi det mycket lättare om vi gör det på lågstadiet i stället för att invänta gymnasieskolan. Det är hela poängen. I de kommuner där Folkpartiet medverkar i styret kommer man att jobba på det sättet att man successivt flyttar över resurser från gymnasiet till de tidiga åren. I den gymnasiereform som regeringen avser att genomföra ingår samma sak, att resurser från gymnasiets individuella program ska flyttas över till grundskolan. Det är bättre att hjälpa eleverna tidigt än att invänta att de blir 17 år gamla. Det är hela poängen med regeringens utbildningspolitik. Det är också därför vi vill ha nationella prov redan på lågstadiet. Vi vill ha en särskild läsa-skriva-räkna-garanti. Vi vill utbilda särskilda lågstadielärare som är experter på läsa-skriva-räkna. Vi återinför speciallärarutbildningen. De ska finnas på lågstadiet. Då krävs det mer resurser på lågstadiet. Min uppfattning är inte nödvändigtvis att det finns för lite resurser totalt i svenskt utbildningsväsende. Men de används fel. Enkelt uttryckt har vi för mycket stödresurser på gymnasiet och för lite i grundskolan. Den logiska slutsatsen är att man ska omfördela resurser. Sedan kan det behövas ytterligare tillförsel av resurser också. Jag utesluter inte det. Men det finns redan en hel del resurser som tyvärr inte används på bästa sätt. Då bör den första frågan vara hur vi ska kunna använda de resurserna bättre i den svenska skolan.

Herr talman! Hur resurserna används kan man säkert diskutera. Min uppfattning är att kommunerna klarar skolan och att man vet bättre ute på fältet vilka resurser som behövs i skolan och var än i riksdagen eller på Utbildningsdepartementet. Jag måste passa på att påpeka att när utbildningsministern pratar om att förstatliga skolan står han helt ensam i regeringen. Han har vad jag har förstått inget som helst stöd av resterande allianspartier. Folkpartiet får bilda regering ensamt om man vill genomföra detta. När det gäller tidigare hjälp är vi helt överens. När det gäller att man ska göra ett bättre jobb är vi också överens. Men samtidigt är det så att i det nya förslag till gymnasieskola som det har kommit en utredning om finns det individuella programmet kvar i form av ett individuellt alternativ. Det lär inte kosta så mycket mindre än det nuvarande. Hur ska det gå att klara av att ge de tidiga åldrarna i grundskolan de resurser som behövs? Jag kan hålla med om väldigt mycket av det som utbildningsministern säger. Men det är inte konsekvent. Det ska göras mer och man ska upptäcka mer - jättebra! Men man ska också göra något åt problemen. Och för att göra något åt problemen behöver man mer resurser i de tidiga åldrarna i skolan i kommunerna. Skolan får varken mer pengar eller något annat om man förstatligar den. Den får mer pengar om det anslås mer pengar. Eftersom kommunerna själva hade en negativ utveckling under förra mandatperioden såg vi samarbetspartier till att den socialdemokratiska regeringen skickade mer pengar till kommunerna. Det har den nuvarande borgerliga regeringen slutat med. Signalerna från kommunvärlden är klara och tydliga. Man är bekymrad över den ekonomiska utvecklingen, inte bara på grund av konjunkturnedgången utan även på grund av att det kommer klara signaler från den borgerliga regeringen om att man inte ska förvänta sig höjda bidrag. Jag undrar när utbildningsministern kommer att leva upp till sina förslag och finansiera sina drömmar om ökade satsningar på de tidiga åldrarna.

Herr talman! Det där var väl ändå en rätt stor bluff. Mats Pertoft sade att den förra regeringen satsade mer på skolan än vad den här regeringen gör. Vi gör en lågstadiesatsning. Den kallas läsa-skriva-räkna-satsningen. Det kommer att ges ½ miljard per år när den är uppskruvad till sin fulla planerade nivå. I år är det något lägre, men en ½ miljard per år i statsbidrag till kommunerna kommer att ges. Det är naturligtvis en del av svaret på det Mats Pertoft frågade om. Det behövs mer pengar på lågstadiet. Jag vill inte överbetona det. Jag menar att den stora resursen redan finns i kommunerna, men används på gymnasiets IV-program. Det är där den stora "resursbulken" finns. En stor del bör flyttas över till de tidiga åren i grundskolan. Men vi skjuter till en ½ miljard per år. Det gjorde inte den förra regeringen, och Miljöpartiet gjorde det inte när ni hade ansvaret. Den här regeringen satsar därutöver 1 miljard per år på lärarfortbildning, den största lärarfortbildningssatsningen någonsin. Läsa-skriva-räkna-insatser är prioriterade för lågstadielärare. Dessutom har den här regeringen återinfört speciallärarutbildningen i Sverige, något som den förra regeringen avskaffade för rätt länge sedan och som Socialdemokraterna ihop med Miljöpartiet inte införde. Ni röstade emot varje gång vi föreslog att den skulle införas. Nu införs speciallärarutbildningen på nytt. Speciallärarna ska finnas på låg- och mellanstadiet, i första hand på lågstadiet, för de elever som har svårigheter med basfärdigheter. Den här regeringen gör massor av saker när det gäller att förstärka läsa-skriva-räkna-insatser i lågstadiet. Den förra regeringen rullade bara tummarna. Jag har inte hört några förslag från Miljöpartiet mer än att ni vill att Waldorfskolor ska befrias från nationella prov i årskurs 3. Det är det enda förslag jag har hört från Miljöpartiet när det gäller satsningar på lågstadiet. Mats Pertoft säger att man vet bättre i kommunerna hur man ska satsa, och därför är det bra att kommunerna får bestämma. Jag håller inte riktigt med om det. Men om du tycker att man vet bättre i kommunerna, Mats Pertoft, varför tycker du då att jag som utbildningsminister ska föreskriva för kommunerna hur de ska lägga sina pengar? Det är någonting som inte går ihop här. Du kan inte å ena sidan säga att kommunerna vet bättre än utbildningsministern och ändå kräva av mig att jag ska föreskriva för kommunerna hur de ska göra. Det går inte ihop, Mats Pertoft.

Herr talman! Kommunerna vet bättre när det gäller detaljer. Kommunerna vet bättre vilka elever som är i behov av extra stöd, och kommunerna vet bättre vilka skolor som är i behov av detta. Det vet de bättre än Utbildningsdepartementet, utbildningsministern och riksdagen. Det är inte konstigt. De finns ju närmare verkligheten. Den förra regeringen satsade inte specifikt på skolan. Men man ökade statsbidraget till kommunerna. Man tillförde mer pengar så till den milda grad att Sveriges Kommuner och Landsting förbättrade sin ekonomi och kunde göra satsningar. Man kunde till och med inte ens klaga från Sveriges Kommuner och Landsting längre under slutet av förra mandatperioden, vilket man annars alltid brukade göra. Den här regeringen gör inte så. Ni har många intressanta förslag. Det är en hel del förslag som också vi i Miljöpartiet säger ja till om skolinspektion, Lärarlyftet, fortbildning och så vidare. Men ni finansierar inte denna absoluta förbättring av resurserna på lågstadiet som vi skulle behöva. Det är där som utbildningsministern fortfarande inte svarar på min fråga om när dessa satsningar kommer som man har föreskrivit. Jag kommer gärna att särgranska om folkpartistyrda kommuner verkligen för över resurser från gymnasiet till de tidigare klasserna. Här i Stockholms stad verkar man inte göra det eftersom grundskolorna brottas ned nedskärningar. När kommer dessa satsningar på kommunerna från utbildningsministern?

Herr talman! Svensk utbildningspolitik har under egentligen tre fyra årtionden varit väldigt fokuserad på gymnasiets och högstadiet problem. Man har försökt att lösa det med olika insatser på högstadiet och gymnasiet, till exempel med inrättandet av det individuella programmet. Jag menar att vi bör tänka om. Gymnasiets och högstadiets problem skapas i stor utsträckning av brister tidigare i skolan. Det finns elever som går ut lågstadiet utan att kunna läsa och skriva. De har mycket små chanser att ta igen det hur mycket resurser vi än pumpar in på gymnasiets IV-program. Förklaringen till det är att en elev som inte har lärt sig läsa på nio år ofta har tappat intresset för skolan. Det hjälper inte hur mycket speciallärare vi har på gymnasiet. Den eleven kommer inte att återfå motivationen och intresset. Det är hela grundproblemet med den politik som har förts. Man har gått in och reparerat alldeles för sent. Det är bättre att se till att eleverna får lära sig detta från början. Det är själv grundtanken med regeringens politik. Precis som alla andra stora förändringar som vi genomför i skolväsendet förutsätter det att huvudmännen till skolan, kommuner och friskolor, är följsamma mot de beslut om läroplansförändringar och annat som vi fattar i denna kammare. Om vi säger att vi ska sätta in stödet på lågstadiet men kommunerna fortsätter att satsa på gymnasiet understryker det bara hur korkat det är med det dubbla huvudmannaskap vi har för den svenska skolan. Jag förutsätter att kommunerna kommer att göra detta. Det finns ingen kommun som medvetet vill att fler elever än nödvändigt ska misslyckas i skolan. Men tyvärr blir det följden. Sätter man in hjälpen för sent blir det många elever som misslyckas. Det är vad som har hänt i dag. Därutöver går staten in med ½ miljard per år i läsa-skriva-räkna-satsning. Jag kommer inför framtiden att mycket noggrant följa hur frågan om resurser och stödinsatser i skolan utvecklas i verkligheten.