Olagliga adoptioner från Chile

Fru talman! Martina Johansson har frågat mig om jag och regeringen avser att ta några initiativ för att underlätta för drabbade personer att återskapa kontakten med sina biologiska föräldrar i Chile.

I Chile pågår en brottsutredning som omfattar internationella adoptioner från Chile till ett antal länder under 1970-90-talen. Brottsrubriceringen är bortförande av barn och oegentligheter i adoption. Jag och regeringen tar händelserna på allra största allvar, och det är nödvändigt att vi får klarhet i vad som hänt.

Vår svenska centralmyndighet för internationella adoptioner - Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF - har varit i kontakt med brottsutredningen. Vi har förstått att utredningen hittills har konstaterat att det har funnits förfaranden som visar på att det förekommit oegentligheter. Detta gäller adoptionsförmedlingen av barn fram till att de lämnade Chile. Vi har även tagit del av den chilenska parlamentariska utredningen av händelserna, som bekräftar att barn systematiskt togs från sina föräldrar.

Jag förstår att det är fruktansvärt för alla de som har drabbats - för de adopterade barnen, för de biologiska föräldrarna och för adoptivföräldrarna. Det är också självklart en stor psykisk påfrestning för dem som fortfarande söker men inte får svar på sina frågor.

Mot den bakgrunden beslutade regeringen den 19 december 2019 att ge MFoF i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt om individuellt stöd till adopterade i samband med så kallad ursprungssökning. Regeringen vill genom uppdraget möjliggöra hjälp till de individer som vill söka sin livshistoria och finna sina rötter. Att få klarhet kan ha en avgörande betydelse för den psykiska hälsan. Stödet avgränsas inte enbart till personer som adopterats från Chile utan finns tillgängligt för alla internationellt adopterade som söker sin biologiska familj.

Fru talman! Tack, Lena Hallengren, för svaret!

Det gläder mig att regeringen och ministern även har lämnat in ett uppdrag om individuellt stöd till MFoF. Det kom in efter att jag hade lämnat in min interpellation. Myndigheten har på senare tid dessutom fått i uppdrag att se över utbildning och stöd till kommuner och föräldrar.

Men jag beklagar att det har tagit flera år för regeringen att komma med detta uppdrag. Det här är inte någon ny kunskap. Signalerna om att detta kunde vara fallet kom till Sverige för flera år sedan. I över två år har en utredning pågått i Chile samtidigt som drabbade från Chile försökt få regeringen och MFoF att agera. Under de åren har de som drabbats själva fått kontakta den adoptionsförening som förmedlade adoptionerna och få den att ta fram deras akter. De drabbade har sedan själva fått sända akterna till utredarna i Chile.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hittills har, vad jag vet, ca 90 personer gjort detta. Självklart blir det inte fler om information inte ges om att det här har skett. Vår myndighet hade kunnat vara bättre på att informera de drabbade personerna. Utredningen i Chile går inte heller in på individuella fall om inte något dokument har sänts. Det leder till att utredningarna för de här individerna inte kommer vidare.

Det finns misstankar om att barn i många fall kidnappats och adopterats. Exakt hur många är svårt att säga, men det finns misstankar om att det enbart i Chile kan röra sig om ungefär 600 personer. Det gäller bland de som adopterats till Sverige. Det finns betydligt fler bland de som adopterats till andra länder.

Regeringen har inte varit pådrivande för att informationen om läget ska gå ut till de drabbade. Då hade fler kunnat vara delaktiga redan nu. Det har lämnats till ideella föreningar som drivs av de adopterade själva. Dessa föreningar har tvingats stötta varandra, och det i många svåra situationer där de upptäcker att de inte adopterats bort frivilligt utan blivit stulna. Dessutom har de biologiska föräldrarna i vissa fall avlidit.

I Sverige är barnkonventionen viktig och numera lag. I den stipuleras barns rätt till sitt ursprung, men i Sverige har vi inte hjälpt till. Det är dessutom aktuellt i fler länder där adoptioner misstänkts ha skett på ett icke korrekt sätt.

Fru talman! De som blivit av med sina barn i bland annat Chile är i dag gamla, och en del har redan avlidit. De som adopterats och deras adoptivföräldrar drabbas dubbelt när de inte kan få kontakt med de biologiska föräldrarna efter att de fått vetskap om att barnen adopterats bort på ett felaktigt sätt. Det är bråttom för dessa familjer att, om de vill, få en chans att återförenas.

Jag undrar därför vad ministern säger om att det har tagit så lång tid för regeringen att agera. Finns det i det individuella stöd som nu ges utrymme för tolk, telefonsamtal och information om vilka lagar och regler som gäller i de aktuella länderna, så att den enskilde kan få reell vägledning i sitt sökande?

Fru talman! Tack igen för en viktig fråga, Martina Johansson!

Jag har i min roll som socialminister mött frågan vid ett antal tillfällen de senaste åren. Jag vet inte om jag håller med om att så lite har gjorts. Redan i maj 2018 besökte myndigheten Chile för att föra dialog med den chilenska centralmyndigheten, Sename, i syfte att de som är adopterade och söker sitt ursprung ska kunna få så mycket information som möjligt. Man hade möte med Sveriges ambassad i Chile, med frivilligorganisationer och med den utredare som då ledde den pågående brottsutredningen. Syftet var att vi som land ska göra allt vi kan för att underlätta.

I januari 2019, det vill säga för ett år sedan, fick MFoF information om 630 barn som adopterats till Sverige, varav 615 genom Adoptionscentrum. Det har alltså varit en viktig uppgift för MFoF att vara behjälplig i den brottsutredning som pågår. Sverige är ett av många länder som berörs av denna tragedi, som man får säga att det är, framför allt för de drabbade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 2008 bereddes ett förslag om förändrade adoptionsregler. En proposition lades fram till riksdagen 2018. Det är inte första gången som reglerna förändrats sedan mitten av 70-talet. Förändringar har gjorts. Det förbereds också ett förslag om uppdrag till Statskontoret om att se över hur man ska organisera den internationella adoptionsverksamheten och hur den kan anpassas till dagens förhållanden.

Många saker ser annorlunda ut i dag. Det finns naturligtvis frågor som handlar om att det ska gå rätt och riktigt till. Men i dag har vi också en situation som innebär att färre kan adoptera och att färre behöver bli bortadopterade. Det händer mycket när det gäller de adopterade.

Det gäller också den ordning vi har i Sverige, med organisationer som har varit ansvariga. De har varit viktiga med sina kontakter och sin kunskap. Men baksidan är att det inte är en statlig myndighet som sitter på all kunskap.

Jag vill avsluta inlägget med att säga att MFoF som statlig myndighet har varit väldigt engagerad och involverad och gjort sitt yttersta för att vara behjälplig i den omfattande brottsutredning som fortfarande pågår i Chile.

Fru talman! Tack, ministern!

Jag är medveten om att myndigheten har varit på plats.

Det som är ett stort bekymmer är att de enskilda individerna inte har fått det stöd de behöver för att kunna göra sin röttersökning på ett bra sätt. De har inte kunnat nå fram och återigen, i det fall de själva och föräldrarna vill, träffa föräldrarna som en gång blev av med sina barn.

Det stödet har individerna inte fått, vilket har skapat stora svårigheter. Man har fått hjälpa varandra i de ideella föreningarna och också möta de här känslorna och den ohälsa som uppstår hos den som är adopterad till Sverige och får den här vetskapen.

Precis som ministern säger minskar antalet internationella adoptioner. Jag tror att 2018 var det under 200 totalt till Sverige från olika länder. Vi har i stort sett samma ordning i dag som vi hade redan på 70-talet, när vi började adoptera internationellt, med de här ideella föreningarna som sköter adoptionerna.

Jag ser fram emot att det ska komma någon form av svar från Statskontoret om hur vi ska jobba med de här frågorna framöver. Det finns en hel del att titta på vad gäller vem som är ansvarig för akter, hur man ska kunna få tag i sina dokument om den ideella föreningen som hjälper till vid adoptioner lägger ned och vart informationen tar vägen. Jag hoppas verkligen att det kommer bra förslag på lösningar.

Kommunerna är i dag skyldiga att hjälpa till med röttersökning och med att stödja den enskilda familjen och den enskilda individen när man kommer till Sverige. Men det är också svårt. Exempelvis min hemkommun har inte haft någon internationell adoption på fem år, och på så vis försvinner kompetensen hos kommunerna att kunna bistå med de här sakerna.

Min fundering är: Vad skulle ministern vilja se för förändring i de här situationerna för att det inte ska hända igen att vi har adoptioner som sker på ofördelaktiga sätt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som en liten replik till Martina Johansson som säger att det i princip går till som det gjorde på 70-talet vill jag säga att det har hänt en hel del. Inte minst har vi Haagkonventionen som Sverige ratificerade 1997 och som bland annat innehåller ett krav på att varje land har en ansvarig centralmyndighet med ett tydligt utpekat ansvar i enlighet med konventionen med garantier som just ska försäkra sig om att barn inte förs bort, att det inte förekommer någon form av handel och så vidare. I Sverige är det MFoF som är svensk centralmyndighet och ansvarar för både auktorisation och tillsyn. Ansvaret läggs alltså inte bara på de organisationer som arbetar med detta.

Organisationerna har varit viktiga - jag vill verkligen understryka det. De kontakter som de har och det stöd som de har kunnat ge varandra inom organisationen baserat på egna erfarenheter har varit viktiga. I dag finns det tre auktoriserade adoptionsorganisationer, och det är bara en, nämligen Adoptionscentrum, som erbjuder ursprungssökning till självkostnadspris för sina medlemmar. Det här är en utveckling som vi har sett, och i takt med att organisationernas ekonomiska förutsättningar och deras organisatoriska styrka har försvagats krävs att staten möter upp på ett annat sätt än vad som kanske var den ordning som vi tyckte var rimlig för 20 år sedan när vi ratificerade Haagkonventionen. Både antalet adoptioner och adoptionsorganisationernas situation har förändrats.

Jag vill också säga att det inte minst med det tuffa ekonomiska läge som många av adoptionsorganisationerna har är svårt att lägga mer ansvar på dem, vilket är skälet till att MFoF har fått det här uppdraget som vi har kunnat fatta beslut om.

Egentligen är det hos Sename, som är den centralmyndighet som finns i Chile för att tillsyna adoptionerna, som man ska söka sina ursprungshandlingar och så vidare. Man ska också kunna få hjälp därifrån. Hur det funkar i praktiken har Socialdepartementet faktiskt inte fått en riktigt bra rapport om. Men icke desto mindre finns det anledning att utveckla den typ av stöd som nu ligger på MFoF, nämligen att titta på ett pilotprojekt. Nu ligger regleringsbrevet för 2020 fast, men ambitionen är förstås att det ska fortsätta 2021 när man vet mer om vad som faktiskt är det bästa sättet att arbeta på för att det ska bli verkningsfullt och svara mot de behov som de adoptionssökande har.

Jag ska svara på en av de frågor som jag missade i det första inlägget. Martina Johansson frågade vad pengarna kan användas till - det handlar om tolk, telefonsamtal, resor och så vidare. Exakt hur pengarna ska användas är ingenting som ligger i regleringsbrevet, men det ska vara ett stöd som gör det möjligt för individer att kunna söka sitt ursprung.

Vi talar nu här om Chile, men jag tror att Martina Johansson och jag är helt överens om att detta har fört fram frågan i ljuset, och det är klart att möjligheten att söka sitt ursprung och sina rötter ska finnas för alla oavsett vilket land man har adopterats från. Men den chilenska situationen är synnerligen speciell, och där behövs ett särskilt stöd.

Fru talman! Det jag syftar på när jag säger att det inte hänt så mycket är hur vi jobbar i den svenska organisationen med ideella organisationer som förmedlar adoptionerna och att ansvaret ligger hos kommunerna. Sedan är jag också medveten om Haagkonventionen, certifieringsarbetet och det myndigheten har gjort för att granska och se vilka länder det är möjligt att adoptera från. Det jag syftade på var att vi har den ordningen att vi har svenska adoptionsföreningar som förmedlar och som också tar betalt av föräldrarna som adopterar till självkostnadspris för administration och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var bra att ministern återkom till svaret på frågan som jag ställde - jag noterade också att jag missade att följa upp det i mitt förra anförande. En uppföljning på min fråga är hur ministern kommer att följa upp detta och hur det individuella stödet kommer att se ut för den här enskilda individen eftersom hon inte har fått återkoppling från myndigheten.

Jag hoppas verkligen att det här är någonting som ministern kommer att fortsätta följa. Det är inte bara i Chile som olagliga adoptioner har uppdagats. Det drabbar väldigt många människor, och jag vill se att vi har en ordning så att det fungerar bra för alla framöver.

Ytterligare en fundering är när ministern kommer att låta riksdagen ta ställning till hur vi ska jobba med de här frågorna framöver och om vi ska ha kvar ordningen att ansvaret för adoptionsförmedling och för hur vi stöttar de här familjerna i efterhand ligger hos kommunen och ideella föreningar eller om det ska hanteras på annat sätt.

Fru talman! Jag vill återigen understryka för eventuella lyssnare att det inte är så att staten inte tar något ansvar, utan en viktig del är att tillsyna och auktorisera vilka länder det går att adoptera från. I grund och botten kräver det att det i land som Sverige och svenska föräldrar har möjlighet att adoptera från finns en ordning som vi känner oss trygga med. I takt med att allt färre barn behöver eller kan adopteras blir det färre och färre i varje land, vilket också kan riskera att man inte har byggt upp en riktigt god organisation. Det här är en viktig del i MFoF:s uppdrag.

När det gäller den chilenska centralmyndigheten Sename ska de ha ett särskilt program för ursprungssökning. Det är många länder nu som är involverade och engagerade i den chilenska organisationen. Jag föreställer mig att det inte finns en riktigt bra återrapportering därifrån än. Men naturligtvis följer jag, Socialdepartementet och framför allt MFoF frågan på nära håll.

Återigen: Det beslut som är fattat är att MFoF nu ska ta fram en modell för hur man ska kunna ha individuell ursprungssökning och hur det ska vara möjligt att söka sina rötter och få en kunskap som vi alla vill ha om vår bakgrund. Det blir ofta viktigare med åren, vilket kanske också är skäl ibland till att det tar en tid innan man söker den här informationen och kunskapen. Desto viktigare är det att det bevaras och finns kvar så att möjligheten finns att söka.

MFoF har precis fått uppdraget och kommer att arbeta under 2020 - jag ser framför mig att de får förlängt till 2021 - för att ta fram en sådan här modell. Vid lämpligt tillfälle går det naturligtvis att informera ytterligare om det, kanske med anledning av en ny interpellation, vad vet jag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.