Olaglig jakt på graffitimålare

Herr talman! Rossana Dinamarca har frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson vad han gör för att försäkra sig om att bevakningsföretag inte bedriver olaglig jakt på graffitimålare. Interpellanten frågar också vad justitie- och migrationsministern avser att göra för att ge upprättelse till personer som har behandlats rättsvidrigt av myndigheter och för att försäkra sig om att detta inte upprepas.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Inledningsvis vill jag framhålla att utgångspunkten är att graffiti är en konstnärlig uttrycksform. Skadegörelse i form av klotter är dock brottsligt. Vad gäller att förhindra skadegörelse fyller bevakningsföretagens verksamhet en betydelsefull funktion. Det är samtidigt mycket viktigt att de bedriver sitt arbete i enlighet med gällande regelverk och att de inte utför uppgifter som uteslutande ankommer på brottsbekämpande myndigheter, såsom polisen.

Verksamhet i bevakningsbranschen regleras av lagen om bevakningsföretag. Endast företag som har auktoriserats får bedriva bevakningsverksamhet. Auktorisation får beviljas bara om det kan antas att bevakningsverksamheten bedrivs på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och inte har en från allmän synpunkt olämplig inriktning. Att ett bevakningsföretags väktare bedriver spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal utgör enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter på området exempel på uppgifter som gör att verksamheten kan antas få en från allmän synpunkt olämplig inriktning. Föreskrifterna är också tydliga i fråga om att väktare som utför bevakning ska bära uniform.

När det gäller interpellantens uppgifter om att bevakningsföretag har upprättat ett fotoregister över personer som misstänks för skadegörelse vill jag framhålla att det i bland annat personuppgiftslagen finns bestämmelser som syftar till att skydda den personliga integriteten. Personuppgiftsbehandling som sker i strid med lagen och som leder till skada eller kränkning av den personliga integriteten ger rätt till skadestånd. Behandling av personuppgifter i strid med lagen är också kriminaliserat.

Det är länsstyrelsen som utövar tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag och som kan återkalla en auktorisation om företaget brister i sin verksamhet. Vidare har Datainspektionen ett tillsynsansvar enligt personuppgiftslagen. Det har kommit till min kännedom att det hos såväl Länsstyrelsen i Stockholms län som Datainspektionen för närvarande pågår granskningar som är relaterade till de uppgifter som interpellanten har hänvisat till. Personer som anser sig ha blivit felaktigt behandlade av en myndighet har också möjlighet att vända sig till Justitieombudsmannen, JO, eller Justitiekanslern, JK.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns alltså tillämpliga regelsystem för såväl bevakningsföretags verksamhet som hur personuppgifter får behandlas. Vidare finns det myndigheter som har till uppgift att utöva tillsyn över att regelverken efterlevs. Jag kan därför konstatera att det inte finns behov för mig att vidta några ytterligare åtgärder på det här området.

Herr talman! Interpellationen handlar om att civilklädda och gömda väktare ägnar sig åt spaningsverksamhet genom att följa efter, fotografera och filma människor långt utanför väktarnas bevakningsområde. Det handlar om metoder som strider mot reglerna för bevakningsföretag och mot personuppgiftslagen. Det handlar om att politiker och myndigheter har låtit detta ske.

Inrikesministerns svar är närmast identiskt med det svar som jag fick i våras av dåvarande justitieminister Beatrice Ask. Jag hade kanske hoppats på ett något annorlunda svar, när vi nu har fått ny regering.

Liksom dåvarande justitieministern tar inrikesministern avstamp i en bedömning av vad som är graffiti och vad som är skadegörelse. Jag vill därför börja med att understryka att detta är en fråga om rättssäkerhet och inte en fråga om vad som är klotter eller vad som är graffiti. Brott ska bekämpas, men det ska ske rättssäkert.

Att inrikesministern inte ser några behov av att vidta åtgärder, då regelverk och tillsynsmyndigheter finns, är märkligt i relation till att interpellationen ställs mot bakgrund av att de nämnda myndigheterna inte följer gällande regelverk och att tillsynen inte heller fungerar. Det är detta som framkommer i den bok som jag hänvisar till i min interpellation. Utan den boken kan vi ta för mycket troligt att varken Länsstyrelsen i Stockholms län eller Datainspektionen hade inlett en granskning. Granskningen inleddes på grund av uppgifterna i boken.

Det är uppenbart att de lagrum ministern hänvisar till inte är tillräckliga då de här metoderna har kunnat användas i snart två decennier - och detta trots en tidigare muthärva som rullades upp under 2002 och 2003, med registerdom mot dåvarande Falck Security, samt en omfattande mediegranskning av CSG under 2011 och 2012.

Det är inte svårt att få tillstånd att bedriva bevakningsverksamhet. Det räcker nämligen att de ansvariga personerna har en viss utbildning och är ostraffade. Det räcker alltså med att ljuga i sin ansökan och påstå att verksamheten ska bedrivas på ett korrekt sätt, och så är företaget i gång. Om inrikesministern hade frågat länsstyrelsen om man ansåg sig ha tillräckliga resurser för tillsyn skulle de antagligen svara nekande; det är det svar som har framkommit i den kontakt med länsstyrelsen som har funnits.

Det räcker att ett fuskande företag byter personer i ledande befattning för att verksamheten ska kunna fortsätta, och det är i princip upp till medier att genom granskning uppdaga oegentligheter. Datainspektionen har med sina föranmälda inspektioner likaledes små resurser. Företaget kan helt enkelt neka till att man har register. Om inrikesministern hade kontaktat rättsenheten på Länsstyrelsen i Stockholms län eller Rikspolisstyrelsen hade han också fått veta att möjligheten att återkalla ett bevakningsföretags auktorisation är praktiskt taget obefintlig i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammanfattningsvis svarar inrikesministern mycket likt det granskande företaget, som också hävdar att det finns lagar som förbjuder den uppdagade verksamheten. Eftersom de aldrig skulle få för sig att bryta mot lagen kan verksamheten enligt företaget heller inte existera på riktigt. En så solklar lögn ska dock inte räcka för att komma undan ansvaret i en rättsstat. Det är ett mycket naivt förhållningssätt att tro att nuvarande lagstiftning skulle vara tillräcklig när verksamheten så uppenbart bara fortsätter, trots tidigare granskningar och domar.

Herr talman! För det första tycker jag att det är viktigt att framhålla att graffiti är en konstform. Det har nämligen framkommit att man i en del kommuner i Sverige har haft en helt annan syn på det, så jag tycker att det är viktigt att framföra. Det är också en konstform jag har stor glädje av.

För det andra förekommer det, precis som Rossana Dinamarca säger, att folk bryter mot lagen i samhället - på alla olika områden. För dem som bryter mot lagen spelar det dock inte så stor roll om vi ändrar den, utan det gäller ju att se till att de följer lagen. Det är det som är poängen.

Rossana Dinamarca säger sedan, i någon form av cirkelresonemang, att länsstyrelsen och Datainspektionen inte hade gjort granskningarna om det inte kommit till deras kännedom att någon brutit mot lagen. Ja, det är självklart så. Det gäller dock även för polisär verksamhet; det är när man ser ett lagbrott man måste granska det. Sedan kan vi ju önska att länsstyrelsen hade varit mer aktiv i sin tillsyn, och det förstår jag att även Rossana Dinamarca önskar.

Sedan förstod jag det som att Rossana Dinamarca tyckte att Länsstyrelsen i Stockholm har för lite pengar och att Datainspektionen har för lite pengar. Jag är osäker på om Vänsterpartiet verkligen har skjutit till mer pengar till länsstyrelserna och Datainspektionen. Min minnesbild är att så inte har skett, och låt mig då ändå säga att jag en gång i tiden här i riksdagen hade ansvaret för länsstyrelserna. Jag har besökt samtliga Sveriges länsstyrelser, under ett flertal olika regeringar, och jag kan säga att ingen av dem klagade på att de hade för mycket resurser. Det ligger nog tyvärr i stället i hur myndigheterna ser på sina uppgifter.

Det förtar däremot inte uppgiften. Länsstyrelsen och Datainspektionen har i uppdrag att utöva tillsyn, och att de nu har inlett detta på två olika områden tror jag vittnar om att vi kommer att få se en bättre verksamhet i fortsättningen.

Herr talman! Inrikesministern säger att folk bryter mot lagen och att det viktiga är att se till att lagarna följs. Nu är det inte folk i största allmänhet vi talar om, utan det handlar om företag som bryter mot lagen. Det här är en fråga som har varit uppe i Stockholms landsting, och man har medgett att det är någonting som har pågått.

När vi tittar på vad en väktares arbetsuppgifter faktiskt är ser vi att det handlar om ett förstärkt egendomsskydd utöver det polisen kan ge. Väktare får bara gripa personer på samma premisser som vem som helst, det vill säga envarsgripande. De som samarbetar med stationär bevakning släcker lampor, stänger fönster och kontrollerar att dörrar är låsta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att illustrera att lite annat har förekommit vill jag läsa ur en av CSG:s platsannonser för väktare. Den publicerades 2010 och är en annons för ett jobb som verkar vara något utöver det vanliga, skulle man kunna säga. Det är tydligt att kunden främst är SL och att det handlar om väktararbete, och det står att uppdraget i huvudsak består i att motverka skadegörelse för kundens räkning. Sökanden ska ha militär erfarenhet och kunna arbeta under extrema förhållanden. Tycker inrikesministern att platsannonsen rimmar väl med de arbetsuppgifter en väktare har?

Om man anser att omfattningen av problemet med skadegörelse är så stort vore det väl ändå rimligare att polisen ägnar sig åt spaningsverksamheten. Det är faktiskt de som har möjligheten att göra det - inte väktare.

I boken Grip till varje pris framkommer många olika fall där väktare förföljer människor de tror klottrar. Till exempel nämns eventet Art of the Streets, som arrangerades av Riksteatern tillsammans med Graffitifrämjandet, där besökare följdes efter. Man var civilklädd och följde efter besökarna i flera timmar. Det framkommer också exempel på att man sitter och lurar. I stället för att se till att förebygga brott följer man hur hela brottet verkställs, och därefter följer man efter för att se var personerna bor och vilka de umgås med. Det här är ytterst allvarligt. Det framkommer även tydligt i de mediegranskningar som har förekommit att detta sker men att ingenting görs.

Jag menar alltså att inrikesministern inte bara kan luta sig tillbaka och säga att det finns regelsystem och myndigheter som ska utöva tillsyn, eftersom detta uppenbarligen inte fungerar. Därför vill jag återigen fråga: Hur tänker inrikesministern försäkra sig om att det här upphör, så att vi inte fortsätter ha de här upprepade fallen? I dag är det nämligen så att granskandet ligger helt i händerna på de intresserade journalister som följer detta.

Inrikesministern undrade hur man ska kunna se det här om man inte får en rapport någon annanstans ifrån, men grejen är att det här har pågått under två decennier. Då borde man som tillsynsmyndighet kanske ändå göra vissa nedslag då och då, för att försäkra sig om att verksamheten på riktigt har upphört. Så är det nämligen inte. Att Datainspektionen och Länsstyrelsen i Stockholm nu faktiskt granskar det här handlar enbart om att boken har kommit ut. Så kan vi inte ha det, alltså att den tillsyn som ska skötas av myndigheter läggs på författare eller journalister.

Herr talman! Jag noterar att jag förefaller ha rätt i min aning att Vänsterpartiet inte har ytterligare medel för vare sig länsstyrelsernas eller Datainspektionens tillsyn av bevakningsföretagen.

Låt mig också konstatera att det faktiskt har förekommit förebyggande tillsyn - nedslag låter kanske för hårt - från länsstyrelsen och att en granskning från länsstyrelsen och Datainspektionen just nu pågår.

Som svar på Rossana Dinamarcas fråga hur jag ska säkerställa att det här leder till rätt resultat kan jag säga att vi väl först får avvakta den granskning och tillsyn som görs. Skulle det komma till min kännedom att ett antal företag fortsätter bryta mot lagen eller inte följer de regelverk som har satts upp är det dock klart att vi måste agera utifrån det, men i dagsläget har både Datainspektionen och länsstyrelsen pågående tillsynsverksamhet. Då är det upp till dem att se till att den också är till fyllest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ingen ska behöva tvivla på att jag är uppfylld av att bevakningsföretagen bara har att förhålla sig till gällande lagstiftning och de regelverk som finns. Precis som Rossana Dinamarca säger förbjuder det civilklädda väktare, utom i väldigt speciella fall när det handlar om personskydd. Det ställer också krav på vilka områden väktare får agera på. Där tycker jag alltså att lagstiftningen är solklar, och det tror jag att tillsynsmyndigheterna i form av länsstyrelser och Datainspektionen också ser och verkar utifrån.

Herr talman! Jag instämmer med inrikesministern om att lagstiftningen är solklar. Det som är problemet är att detta ändå sker och har skett under ganska lång tid. Det senaste fallet som har uppdagats är från förra hösten, för ett år sedan. Det verkar alltså inte som om detta upphör.

Den enda anledningen till att detta kanske upphör är att denna journalistiska granskning har gjorts. Hur många liknande fall som pågår där ute har inrikesministern och jag ingen aning om eftersom det är upp till just nyfikna journalister att rota för att myndigheterna ska agera. När de väl agerar går detta ganska långsamt, och deras befogenheter att faktiskt se till att lagen efterlevs verkar vara ganska små. Det är i princip upp till företaget att göra mindre personalomflyttningar eller ljuga för att kunna fortsätta arbeta precis som förut tills någon journalist ger sig på ämnet igen.

Det är en ganska deprimerande bild av rättssamhället om inrikesministern tycker att detta är den ordning som ska gälla för hur detta ska skötas. Det tror jag inte. Därför önskar jag att det fanns en högre ambition.

Om jag ska göra ett medskick till inrikesministern är det att se över om det inte vore bättre att tillstånd för väktare flyttas över till Rikspolisstyrelsen som i dag ger tillstånd till ordningsvakter. Länsstyrelserna är alldeles för svaga för detta.

De granskningar som inrikesministern hänvisar till hade, som sagt, aldrig tagits upp om det inte hade varit för boken Grip till varje pris. Men boken är och ska inte vara en del i myndighetsutövningen. Myndighetsutövningen kan inte vara beroende av att det ges ut böcker.

Det är intressant att SL:s egen externt framtagna utredning visar att det som står i boken stämmer på avgörande punkter.

Herr talman! Låt mig konstatera det som Rossana Dinamarca och jag ändå är överens om, nämligen att lagstiftningen är solklar och att den ska följas. Vi är dock inte överens om att flytta över tillstånden för väktare till Rikspolisstyrelsen, inte minst därför att myndigheten läggs ned om två och en halv månad då det blir en annan myndighet. Men jag tror också att det är viktigt att granskningen ligger närmare de berörda företagen. Rikspolisstyrelsen har varit en myndighet för hela riket, medan länsstyrelsen finns i varje län där dessa berörda företag finns. Men det finns uppenbart en förbättringspotential för tillsyn och granskning av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I ett mer allmänt perspektiv tror jag att det kommer att vara svårt att genom vanlig tillsyn lösa problem med företag eller personer som väljer att uppsåtligt bryta mot lagen eller ljuga för myndigheter. Då är man beroende av att människor som har känt sig felbehandlade, journalister eller det civila samhället faktiskt finns där som en ventil. Därför tycker jag att vi ska vara tacksamma för att den granskning som vi har sett i detta sammanhang har kommit fram. Den tror jag har hjälpt myndigheterna, och den har uppenbarligen hjälpt Storstockholms Lokaltrafik här i Stockholm när det gäller hur de ska upphandla sina tjänster i fortsättningen. På samma sätt har vi sett att DN under de senaste dagarna har prövat it-säkerheten i Sverige och att det har framkommit brister.

Även om myndighetsutövningen inte ska vara beroende av den granskning som journalister, författare och civilsamhället gör av våra myndigheter ska vi nog ändå säga klart ut att den är ett värdefullt bidrag som vi ska vara tacksamma för.

Jag vill avslutningsvis säga att jag hoppas att vi efter den tillsyn som Datainspektionen och länsstyrelsen gör inte ska behöva ha denna interpellationsdebatt igen.

Överläggningen var härmed avslutad.