Ökad jämställdhet i vanliga familjers vardag

Herr talman! Matilda Ernkrans har frågat integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni om hon avser att med jämställdhetspolitik i fokus vidta några faktiska åtgärder för att stärka pappors roll i familjen samt öka jämställdheten i vanliga familjers vardag. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Först vill jag tacka för frågorna och för att jag bereds tillfälle att föra fram regeringens värderingar i familjepolitiken. Jag är stolt över att regeringen kan presentera en familjereform som består av frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus, barnomsorgspeng och ökat pedagogiskt uppdrag i förskolan. Gemensamt för alla delar i reformen är att de syftar till att öka familjernas valfrihet och stärka föräldrarnas makt över sin livssituation. Både kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv med arbetsliv. För regeringen är det självklart att familjepolitiken bör underlätta för både kvinnor och män att ta ett aktivt och jämlikt ansvar för föräldraskapet. Familjen är den gemenskap där vår trygghet och känsla av sammanhang grundläggs. Vår familjepolitik utgår från att alla familjer och alla barn är lika mycket värda, med sina olika önskemål och behov. Jag vill återigen lyfta in barnperspektivet i diskussionen om familjepolitiken. Det är viktigt att se att barnen är individer med olika behov. Föräldrarna är de som har huvudansvaret för barnets välbefinnande och för att se till barnets bästa. Regeringens avsikt och ambition är att stödja föräldrarna i de val de gör i sin vardag. Familjepolitiken och jämställdhetspolitiken går hand i hand. Regeringen vill genom olika reformer förbättra förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor och män. En ökad jämställdhet kan bidra till tryggare familjeförhållanden och till stabila uppväxtförhållanden för barnen. Däremot anser regeringen inte att jämställdhet uppnås genom inskränkningar i familjernas valfrihet. Jag vill också bemöta de olika påståenden interpellanten gör. Vårdnadsbidraget kommer att bli ett alternativ för de föräldrar som önskar mer tid med sina barn. Vårdnadsbidraget kommer att gå att kombinera med förvärvsarbete och ska kunna trappas av mot nyttjande av offentligt finansierad förskoleverksamhet. Detta gör det möjligt att på olika sätt kombinera vistelse i förskoleverksamhet och omsorg i hemmet med förvärvsarbete. Vårdnadsbidraget kan exempelvis utformas så att det skapar möjlighet för föräldrar att hämta sina barn lite tidigare från förskolan. Jämställdhetsbonusen syftar till att förbättra förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor och män i ansvaret för hem och barn i uttaget av föräldraförsäkringen och på arbetsmarknaden. Reformen innebär att den förälder som har tagit ut flest dagar med föräldrapenning får en skattelättnad om han eller hon börjar arbeta samtidigt som den andra föräldern tar ut sina dagar med föräldrapenning. Föräldrarna kan även erhålla bonusen via jämkning. Detta innebär att bonusen utbetalas till den arbetande föräldern direkt i samband med den andra förälderns föräldraledighet med föräldrapenning. Regeringen anser att en barnomsorgspeng bör införas i kommunerna för att öka föräldrarnas valfrihet men även för att främja en större variation av anordnare. Föräldrar som i dag är berättigade till förskoleverksamhet bör få rätt till en barnomsorgspeng. Kommunerna kommer i detta sammanhang att åläggas en skyldighet att stimulera fler verksamhetsformer och att informera om de förskolor och annan pedagogisk verksamhet som finns för barn mellan ett och fem år i kommunen. Pappor liksom mammor kommer att kunna ta del av kommunens information för att kunna göra de val de önskar. Möjligheten att få skattereduktion vid köp av hushållstjänster bidrar till att underlätta vardagslivet för föräldrar och därmed till att förena arbete och familjeliv. Det är viktigt att se till alla aspekter i en familjs vardag och livspussel. Att med barnets bästa i fokus främja ett högt arbetskraftsdeltagande bland både kvinnor och män och främja att både kvinnor och män tar ett gemensamt ansvar för arbetet med hem och familj kräver olika typer av insatser. Regeringen har presenterat en rad reformer med detta syfte. Då Matilda Ernkrans, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Eva-Lena Jansson i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Eftersom Matilda Ernkrans alltså är förhindrad att närvara på grund av sjukdom tar jag svaret på interpellationen. Matilda Ernkrans har frågat integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni om hon avser att med jämställdhetspolitiken i fokus vidta några faktiska åtgärder för att stärka pappornas roll i familjen samt öka jämställdheten i vanliga familjers vardag. Frågan besvaras av socialministern. Jag har försökt hitta svar på den fråga hon ställer, men jag hittar inte riktigt svaret. Jag ska dock ställa en fråga. Gemensamt, säger socialministern, för alla delar i reformen är att de syftar till att öka familjernas valfrihet och stärka föräldrarnas makt över sin livssituation. Både kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv med arbetsliv. För mig finns det fler familjer än den med två föräldrar. En familj kan också bestå av en ensamstående förälder. När det då i svaret sägs att vårdnadsbidraget kommer att bli ett alternativ för de föräldrar som önskar mer tid med sina barn undrar jag om socialministern och regeringen tänkt på de föräldrar som är ensamstående och om regeringen tror att de ensamstående föräldrarna kommer att ha råd att ta del av vårdnadsbidraget genom att gå ned till 3 000 kronor i månaden och vara hemma. Är det en realistisk tanke? Eller är tanken bakom vårdnadsbidraget att en familj ska bestå av två vuxna? Är det syftet med vårdnadsbidraget? I den tidigare Jämställdhetsutredningen konstaterades att vårdnadsbidraget inte ökar jämställdheten. Jag undrar om socialministern tagit del av den Jämställdhetsutredningen? Det vore intressant att få veta. I svaret sägs också att skattereduktion vid köp av hushållstjänster bidrar till att underlätta vardagslivet för föräldrar. Min fråga blir om socialministern tror att de ensamstående föräldrarna, i huvudsak kvinnor, kommer att ha råd att ta del av dessa tjänster. Kommer de att kunna avstå från de pengar som det kostar att köpa tjänsterna, detta i kombination med att de kanske har vårdnadsbidrag? Tanken hos socialministern och regeringen måste väl vara att det inte bara är familjer med två vuxna personer som ska kunna ta del av detta? Det är min fråga till socialministern. Att vårdnadsbidraget skulle innebära att man får mer tid för sina barn kan i själva verket betyda raka motsatsen. Det är ingenting som säger att man inte använder pengarna till något helt annat i stället. Man kan, i kombination med hushållsnära tjänster, köpa sig en barnflicka. Någon som nyligen blivit utstämplad från a-kassan och går på socialbidrag får därigenom möjlighet att bli anställd i hemmet. Man kan alltså jobba dubbelt så mycket och dessutom få betalt för barnpassningen. Det blir en tjänst som skattesubventioneras upp till 90 procent. Var det regeringens tanke att man skulle kunna använda dessa två reformer, som regeringen kallar dem, och gå till väga på det sätt som jag beskriver? Det vore intressant att höra om socialministern har några tankar om det. Vidare sägs i svaret att barnomsorgspeng bör införas i kommunerna för att öka föräldrarnas valfrihet men även för att främja större variation av anordnare. Kommunerna ska åläggas en skyldighet att stimulera fler verksamhetsformer och informera om de förskolor och annan pedagogisk verksamhet som finns. Om vi tänker oss att man använder vårdnadsbidraget till att köpa tjänster av någon, alltså inte en förskola, omfattas den personen inte av socialtjänstlagen enligt vilken man är skyldig att informera kommunen till exempel om det föreligger misstanke om misshandel av ett barn. Tycker socialministern att det är sådant som fallit igenom beträffande vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster, sådant som man missat?

Herr talman! Det är lustigt så olika man kan se på saker. Ändå tror jag att vi i grunden vill allas väl. Det är glädjande, och jag är stolt över, att det just är socialministern som svarar på denna fråga. Socialministern har ett ganska tydligt ansvar för barnpolitiken, och när man svarar på en sådan här fråga om jämställdhet ligger utgångspunkten i barnet. För att barnet ska fungera måste vårdnadshavarna naturligtvis ges möjligheter, och här kommer vi in på själva problemet. Eva-Lena Jansson, som svarar i interpellantens ställe, säger att det handlar om att vi i alliansen har någon form av låsning vid kärnfamiljen. Jag tycker mig inte alls se det. Tvärtom öppnar vi upp för olika vårdnadshavarkonstellationer. Däremot låser sig oppositionen vid att de vet mycket bättre hur vårdnadshavarna vill fördela arbetet. Låt mig ta mig själv som exempel. Jag är 52 år och har tillsammans med min livskamrat fött upp tre barn. Vi har delat på sysslor fram och tillbaka över tiden. Det har varit manligt och kvinnligt på olika sätt och ibland kvinnligt och manligt på ett sätt som man kanske inte föreställer sig. Vi tycker att vi från tid till annan på ett rimligt sätt lyckats fördela arbetet. Är det så att regeringen, eller för den delen riksdagen, vet bättre hur vi borde fördela våra arbetsbördor? Jag tror att de flesta vårdnadshavare uppfattar en ofrihet när det uttalas dekret om hur det ska vara för då passar alla in i mallen. Till slut kanske ingen passar in i mallen och vi får ett slags skenrättvisa där inte barnen lyfts fram, och än mindre vårdnadshavarnas intressen och behov av att utforma sin egen politik för barnen och sina egna arbetsliv. I stället lyfter man fram jämställdheten som det överordnade. Man lyfter fram olika typer av andra lösningar. Låt oss för ett ögonblick titta på hushållstjänsterna, som här förkastas, som ett inslag i att underlätta för barnfamiljerna. Under den socialdemokratiska regeringen hade man skattesubventioner för ombyggnadstjänster. Där kom männen rimligtvis längre bort från familjen eftersom det var ett sätt att stimulera byggandet och det i huvudsak var män som sysslade med byggande. Jag kan därför inte förstå hur man kan motsätta sig att servicetjänster får en skattesubvention när man samtidigt låter andra typer av tjänster, kanske i det här fallet typiskt manliga, få skattesubventioner. Det rimmar inte särskilt väl. Det finns mycket fördomar kring hur vi som vårdnadshavare fördelar våra arbetssysslor i ett modernt samhälle. Jag tycker inte att det känns rimligt att tvinga fram en jämställdhet på exakt lika villkor genom något slags generell bedömning av hur olika vårdnadshavare vill fördela arbetet mellan sig för barnens bästa. Därför är jag stolt och glad över att denna jämställdhetsbonus finns med i familjepaketet från alliansen. Det är en morot för att stimulera, utan att ha pekpinnar för hur varje enskilt par, eller för den delen ensamstående förälder, ska förhålla sig till sitt vårdnadshavandeskap. Det är tråkigt att vi inte kan bryta upp denna isolering och se att vi under tolv år med socialdemokratiskt styre haft en viss typ av politik för hur familjen ska drivas. Många familjer har upplevt att de inte velat utforma den så. Nu har alliansen tagit ett generalgrepp med en samlad familjepolitik där, enligt de signaler jag får från våra väljare, många är väldigt nöjda med att kunna prova de alternativ som de under alltför lång tid med socialdemokratiskt styre varit förhindrade att göra. Detta, herr talman, är ett problem för barnen i de vårdnadsrelationer där man inte vill styra familjepolitiken på det sätt som Socialdemokraterna gjort.

Herr talman! Själva idén för regeringen är att öka valfriheten och förstärka rättvisan mellan olika familjer. Det är lite svårsmält för en del som gärna vill ha en enda mall som förväntas passa precis alla. Jag har en lite annan syn på denna fråga. Jag tror alltså att det är viktigt att vi hittar en palett av åtgärder som gör det möjligt för var och en att pussla ihop det livssätt och de val som man själv vill göra i familjen antingen det finns en eller två föräldrar som har det direkta ansvaret för barnens vardag. Det finns en del inkonsekvenser i det resonemang som förs. Finn Bengtsson tangerar en sak, nämligen hushållstjänsterna. Tidigare har det inom socialdemokratin funnits åtminstone ett uns av debatt i den frågan. En del har tyckt att det varit en ganska bra idé, andra har tyckt annorlunda. Nu sägs det att det inte är bra eftersom alla inte kan utnyttja det. I så fall gäller samma sak beträffande rotavdraget; det är ingen bra idé eftersom inte alla kan utnyttja det. Det handlar för många familjer om en prioritering av vad som är viktigt under den tid då barnen är små. Alla har inte ekonomiska möjligheter att klara av allting, men för många är det faktiskt på det viset. Det gäller vare sig man har en eller två föräldrar som bor i omedelbar närhet till barnen. Vårdnadsbidraget löser inte alla jordens problem; det erkänner jag gärna. Jag önskar att det vore på det viset. Men vårdnadsbidraget införs för att kunna göra det möjligt för människor som inte har de allra största plånböckerna att gå ned lite grann i arbetstid för att kanske kunna hämta sina barn lite tidigare eller för att kunna stanna hemma ytterligare någon månad när föräldraförsäkringstiden har gått ut. Jag medger att alla inte kommer att bada i pengar, och alla kommer inte att kunna använda sin tid precis som de vill. Men detta är ett steg som innebär att valfriheten ökar för många småbarnsföräldrar, och det är någonting som är efterlängtat också bland dem som röstar på ert parti. Om jag hänger med i resonemanget när det gäller barnomsorgspeng handlade det om att barn kan misshandlas om det kommer nya typer av barnomsorg som inte omfattas av den lagstiftning som vi i dag har för förskolorna. Därmed skulle det här vara en verksamhet som borde underkännas och som vi inte borde vara med på. Om jag förstår resonemanget rätt tycker jag att det där låter som ett nödargument som är rätt bisarrt i sammanhanget. Det kan naturligtvis hända i alla möjliga sammanhang att barn misshandlas eller far illa, och vi ska göra vårt yttersta för att det inte ska ske. Men det kan inte vara något argument för att all barnomsorg ska ske på ett och samma sätt. Kort sagt tycker jag att ni socialdemokrater är fast i ett gammaldags tänkande där ni tror att ni som politiker vet bättre än vad familjerna gör själva. Det vill jag ändra på och överföra beslutsmakt till föräldrarna, som jag tror vill och förstår sina barns bästa.

Herr talman! Jag vill börja med att påminna både Göran Hägglund och Finn Bengtsson om att hela den offentliga verksamheten - sjukvård, skola och omsorg - finansieras till nästan hundra procent via skatter. Det är alltså skattesubventionerad verksamhet. Många av dem som jobbar inom offentlig verksamhet är kvinnor. Där faller argumentet om rotavdrag direkt. Vi har alltså redan i dag subventionerad verksamhet, och vi subventionerar kvinnor. Till skillnad från er tycker inte jag att det är bra att subventionera kvinnor för att de avstår från arbete och är hemma med 3 000 kronor i månaden. Det är så jag uppfattar förslaget. I Norge, som är ett land som är väldigt likt Sverige, har det visat sig att 94-96 procent av dem som tog vårdnadsbidraget - jag kommer inte ihåg vad det kallas där - var kvinnor. Många av dem hade aldrig varit ute i arbetslivet. Det handlade alltså inte om att få människor som var i arbetslivet att komma hem till barnen, utan det här var personer som redan var hemma. Det här försenar integrationen. Kombinationen av vårdnadsbidrag och möjligheten att vara hemma med sina barn innebär att många barn som i dag går i en offentlig förskola och får sin första svenska där automatiskt kan plockas hem och därmed inte får sin svenska. Det kan dröja upp till dess att barnen är sex år innan de kommer i kontakt med det svenska språket. Jag ställde frågor till socialministern som jag inte fick svar på om vilka föräldrar det här gäller. Har ministern glömt bort de här föräldrarna? Man pratar om att hushållstjänster ska minska kvinnors obetalda dubbelarbete. Många ensamstående föräldrar och många kvinnor är dubbelarbetande. På vilket sätt hjälps de av den här reformen? Vi kan konstatera att de som har råd med reformen och de som tjänar på den väljer i dag att köpa redan i dag - svart. Några av socialministerns kolleger gör det. Den jämställdhetsdiskussion som jag gärna hade velat föra och som Matilda har initierat handlar om hur man ska få fler pappor att ta ansvar och vara hemma med sina barn. Får man det genom att införa ett vårdnadsbidrag på 3 000 kronor i månaden? Vi får höra argument om att anledningen till att så få män tar ut sin föräldraledighet i dag är att de får för lite. De får inte ut 80 procent av sin lön utan kanske bara 70 procent. Tror då socialministern att de männen kommer att stanna hemma med ett vårdnadsbidrag på 3 000 kronor i månaden? Socialministern säger att föräldrarna önskar mer tid med sina barn. Hur säger ministern till de föräldrar som är ensamstående och som inte kommer att ha råd att göra det här? Är inte deras barn lika viktiga? Om man har någonting att välja på - vilket man alltid har som regering - skulle jag föredra en längre föräldraledighet som kan komma alla till del framför ett vårdnadsbidrag som bara några få kan ta del av. Jag skulle vilja veta på vilket sätt ensamstående föräldrar stärks av regeringens politik när det gäller hushållsnära tjänster och kommunalt vårdnadsbidrag.

Herr talman! Det här är en intressant debatt. Vi har diskuterat införandet av ett kommunalt vårdnadsbidrag. Det är viktigt att lyfta fram att vi dessutom från alliansen ger detta som en möjlighet till kommunerna. Det är alltså ingen tvingande lagstiftning. Hushållstjänster, barnomsorgspeng och jämställdhetsbonus har diskuterats - det senaste som exempel på ett sätt att försöka locka fram ytterligare jämställdhet mellan kvinnor och män. Det ska inte tvingas fram. Jag tror att det är en dödfödd väg att gå eftersom behoven är så olika. Det har vi ju också diskuterat hittills. Eftersom jag har så kort talartid kvar stannar jag vid hushållstjänsterna. Eva-Lena Jansson antydde i sitt sista inlägg att det handlar om offentliganställda kvinnor medan rotavdraget, som tydligen är så förtjänstfullt och som Socialdemokraterna kunde låsa sig till, handlar om att inte huvudsakligen jobba med offentliganställda. Men då har man missat också den poängen med de hushållsnära tjänsterna! Detta skapar nya företag. Det ger plötsligt möjlighet för kvinnor som traditionellt har jobbat i offentlig anställning att pröva de egna vingarna i servicetjänster. I serviceyrken över huvud taget - inom sjukvården och så vidare - finns det som vi diskuterade tidigare i interpellationsdebatten massvis med kvinnor i förhållande till hur många män det finns. Även där är det viktigt att se möjligheten att öppna för att den här typen av verksamhet inte bara måste drivas i offentlig regi utan också i privat regi. Då blir kvinnorna starkare på arbetsmarknaden. Även här finns det ett inslag av jämställdhet som har gått Socialdemokraterna spårlöst förbi eftersom de inte ens har kunnat tänka den tanken. Allra sist tog man upp detta med att några väljer att köpa svart. Det är intressant, för att döma av den debatt som har förts har det uppenbarligen blivit så under den tid som Socialdemokraterna har skapat systemet. Jag vill påtala att i samma system har många människor uppenbarligen tvingats utföra dessa tjänster svart. När står ni upp för att låta de människorna slippa svartarbete och i stället få ett vitt arbete?

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är bra att man utgår ifrån barnens bästa. Det håller jag med ministern om, men jag håller inte med om så mycket mer än så. Det ministern pratar om är att föräldrarna ska ha mer tid för sina små barn. Tyvärr hade ministern inte tid att delta i budgetdebatten om familjepolitiken. Där framkom att det inte alls behöver vara så. Från majoritetspartierna framkom att föräldrarna kan köpa tjänster i stället. De kan köpa en barnflicka som kan ta hand om barnet medan föräldrarna kan jobba upp till 120-140 procent i stället för bara 100 procent. Då är frågan: Varför pratar man bara om mer tid för barnen när det som egentligen gömmer sig bakom vårdnadsbidraget är att få tjänsten som subventioneras med skattemedel - kommunala skattemedel i det här fallet - och sedan kunna kombinera detta med hushållsnära tjänster, som ministern påpekade? Det kan vara så att en ung, ensamstående mamma på 23 år som har blivit arbetslös och har ett barn som är två år i stället för att pendla 100-140 mil kan tvingas att ta ett jobb som barnflicka hos en familj som först subventioneras med vårdnadsbidraget och sedan med avdraget för hushållsnära tjänster. Dessutom är hon 23 år, så de får sänkta sociala avgifter också. Det är alltså en trippelsubventionering. Då är frågan hur detta hjälper jämställdheten. I Norge var 96 procent av dem som nyttjade motsvarigheten till vårdnadsbidraget kvinnor. I Tyskland är det en kristdemokrat, en sjubarnsmamma, som är familjeminister. Hon väljer att kvotera föräldraförsäkringen. De familjer där bara mamman nyttjar föräldraförsäkringen får tolv månader, men de familjer där pappan tar ut föräldraförsäkringen får fjorton månader. Det är en kristdemokrat som satsar på barnomsorg och på att fler pappor ska ta ut föräldraförsäkringen. Det är klart tydligt i Tyskland att förebilden är Sverige, men inte den nuvarande regeringen utan den förra regeringen och den politik som bedrevs tidigare i Sverige. I Tyskland vill man komma bort från vårdnadsbidraget. Varför införa en trippel skattesubventionering för de föräldrar som har råd på bekostnad av dem som kanske tvingas pendla 140 mil? Vi har hört om en del fall där just den förälder som jobbar har jobbat inom barnomsorgen. I det här fallet ska man kanske bli barnflicka i stället för förskollärare på en förskola.

Herr talman! Det är viktigt att komma fram till det som måste vara en utgångspunkt för all diskussion, nämligen att vi lyckas bättre när det gäller arbetsmarknaden. Fler människor har ett betalt arbete att gå till. Där har det skett stora förändringar i och med en ny regering har kommit till. Många fler människor har fått ett arbete. Oberoende bedömare har pekat ut att tiotusentals nya jobb har kommit till som en effekt av den nya regeringens politik. 60 000-100 000 färre människor hade haft ett arbete att gå till om den socialdemokratiska politiken hade bedrivits. Detta är en av de absolut viktigaste åtgärderna när det handlar om fördelningspolitik i samhället och när det gäller att ha en god jämställdhet i samhället. Där är jag väldigt stolt och glad över det vi har lyckats med. Det sker också långsiktigt en väldigt positiv utveckling av resultaten i skolan. Om kunskap är makt kommer kvinnorna att ha om inte all makt så väldigt mycket av makten framöver. Vi ser resultaten i skolan och när det gäller studerande i högre utbildning, och där tar kvinnorna sjumilakliv framåt, medan männen tyvärr i alltför stor utsträckning står stilla. Det sker väldigt viktiga saker på jämställdhetsområdet. Jag har en tro på människan. Jag har en tro på att människan är förmögen att fatta egna beslut och att människan är förmögen att välja själv i mycket stor utsträckning. En del har uppfattningen att den förmågan är mycket liten och begränsad, och därför gäller det att en tydlig riksdagsmajoritet avgör vad som är bäst för enskilda människor. Jag tillhör inte de politikerna. Debatten lyfts inte sällan över till det internationella planet. Nu har det blivit Tyskland. Tidigare har socialdemokrater i debatt efter debatt hävdat att de har avskaffat kontantstøttet i Norge, och det har de inte gjort. Då har man flyttat uppmärksamheten till Tyskland i stället och säger att där håller det nu på att hända stora saker. Det är rätt att de håller på att bygga ut barnomsorgen i Tyskland. Jag tycker att det är alldeles utmärkt. Där ligger de långt efter det behov som finns hos småbarnsföräldrarna. Men det gäller att hitta en politik som gör att vi kan möta de önskemål som familjerna har. Vi ska inte bedriva en politik som tvingar människor till ställningstaganden som de inte skulle göra om de hade en valmöjlighet. Möjligheten till skattereduktion för hushållsnära tjänster leder till att fler människor får en möjlighet att köpa tjänster som i dag är förbehållna personer som antingen har en rymlig plånbok eller ett rymligt samvete och kan anlita svarta tjänster. Vi vill göra det möjligt för fler människor att kunna köpa de tjänsterna. Det vill inte Socialdemokraterna. Då kommer man naturligtvis att fortsätta att göda en svart sektor som växer sig allt starkare, och man kommer att se till att det bara är möjligt att köpa sig tid för dem med de riktigt stora pengarna. Något som jag tycker är väldigt viktigt i den här diskussionen är att vi genomför stora förändringar bland annat när det gäller jämställdhetsbonusen för att förstärka pappornas roll och göra att fler män kommer att ta ett större ansvar och ta ut mer av föräldraförsäkringstiden så att fler barn kommer att få se sina fäder när de är riktigt små.

Herr talman! Statistik om arbeten är viktigt. Det senaste året som Socialdemokraterna satt vid makten, 2005-2006, ökade antalet sysselsatta med 150 000. Det första året med den borgerliga regeringen ökade det med 80 000. Prognosen från företagarna visar att sysselsättningen kommer att öka med ungefär 40 000 i år. I dag kommer också prognoser från Ams där Bosse Bylund säger att antalet nya arbeten nu minskar. I det läget väljer regeringen, som påstår sig stå för arbetslinjen, att införa ett vårdnadsbidrag för kvinnor. För det förutsätts att det är kvinnor som är hemma eftersom männen, som Göran Hägglund har påpekat, inte vill vara hemma för dessa 3 000 kronor. De ska alltså avstå från att arbeta. Det finns ingen arbetslinje där. Jag har inte fått reda på hur viktig de ensamstående föräldrarnas tid med barnen är. Man kör med argumentet att vårdnadsbidraget är ett alternativ för de föräldrar som önskar mer tid med sina barn. Jag tror att de flesta föräldrarna önskar mer tid med sina barn. Man kan välja att gå ned i arbetstid om man har råd. Har man inte råd får man göra på andra sätt. De är de ensamstående föräldrarna som har det tuffast ekonomiskt i dag. De har inte råd att vara hemma med 3 000 kronor i månaden. Jag återkommer till frågan till socialministern: Är inte de här ensamstående föräldrarna viktiga i de här sammanhangen? Är det så att i den borgerliga regeringens politik består en familj av två vuxna personer med barn? Ni verkar ha glömt bort de ensamstående föräldrarna. Det har inte vi gjort. Jag beklagar den prioritering som den borgerliga regeringen har gjort i sin familjepolitik.

Herr talman! Ministern var tydligen inte uppmärksam när jag även tog upp Norge som exempel. Jag ska återigen betona att 96 procent av dem som tog ut motsvarigheten till vårdnadsbidraget i Norge var kvinnor. Nu har vi löst det problemet också. I Tyskland väljer man att kvotera två månader och öka föräldraförsäkringen med två månader i de fall där papporna också tar ansvar för barnet. Jag måste ta upp det eftersom det är en minister som är kristdemokrat som driver den linjen. Jag undrar om ministern här har någon information om det. Har man informerat sig om hur man gör i Norge och varför? Vad är det som driver kristdemokraterna i Norge att kvotera pappadagar? Utskottsledamöter från majoritetssidan i socialförsäkringsutskottet påpekade bland annat att man kan köpa tjänster. Man kan köpa en barnflicka för de här 3 000 och de ytterligare subventioner som jag redan nämnt. Men ministern pratar om att ha mer tid med sina barn. Är det så att vi i riksdagen får ledamöter som kommer att rösta i övertygelsen om att folk kommer att köpa tjänster för de här 3 000 samtidigt som vi har en minister som tror att folk ska ha mer tid med sina barn? Vad är det egentligen som kommer att gälla framöver? Kommer man att köpa tjänster för de här pengarna, eller kommer man verkligen att ha tid? Är det en idé bara från ministern att man ska ha tid med sina barn medan ledamöterna i riksdagen, på majoritetssidan, tycker någonting helt annat?

Herr talman! Ja, det är lite äventyrligt. Lägger man makten hos, i det här fallet, föräldrarna själva kommer de att göra på lite olika sätt. Det är naturligtvis mycket lättare för den, så att säga, kommandopolitiker som avgör att föräldrarna ska göra på ett visst sätt. Då vet man vilket utfallet blir. Lägger man makten hos föräldrarna själva kommer de att göra på lite olika sätt. Många föräldrar - det vet vi - känner ett starkt behov av att kunna tillbringa mer tid tillsammans med sina barn. Många föräldrar, tror jag, kommer att välja det. Andra kommer att välja andra former. Många kommer förstås att fortsätta att välja den kommunala barnomsorgen. Sedan gäller det sysselsättningen. Jag tror att alla oberoende bedömare säger att den politik som regeringen har fört har lett till att det är betydligt fler människor i arbete än vad det hade varit om den gamla politiken hade bibehållits. Det är betydelsefullt för jämställdheten och för fördelningspolitiken. Då säger Eva-Lena Jansson: Att man i det läget inför vårdnadsbidrag är ingen arbetslinje. Nej, men den här regeringen förmår nog att driva flera linjer samtidigt. Det handlar om att se till att fler människor kommer i arbete - det har vi visat - men också om att göra det möjligt för fler föräldrar att tillbringa mer tid tillsammans med sina barn. Eva-Lena Jansson säger då: Ja, men de ensamstående föräldrarna får inte mer tid tillsammans med barnen. Är inte de lika viktiga? Detta kommer då från en person som företräder ett parti som uppenbarligen inte tycker att det här är viktigt för någon, med motsvarande resonemang. Vi gör det möjligt för fler människor att tillbringa mer tid tillsammans med barnen genom att de går ned lite grann i arbetstid eller att de stannar hemma ytterligare en tid när föräldraförsäkringen har gått ut. Valfriheten ökar. Möjligheten att själv bestämma hur man vill ordna sin tillvaro ökar. Det tror jag välkomnas av väldigt många småbarnsföräldrar - eller hur, herr talman?