Offentlighetsprincipen och kungahuset

Fru talman! Hillevi Larsson har frågat statsministern om det enligt honom är rimligt att medborgarna inte har full insyn i den myndighet där statschefen verkar och om statsministern avser att verka för att offentlighetsprincipen även ska omfatta kungahuset. Hillevi Larsson har vidare frågat mig om grunderna för bedömningen av hovets behov av medel. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på båda interpellationerna. Låt mig först göra klart att hovet inte är någon myndighet. Offentlighetsprincipen är inte tillämplig och verksamheten som bedrivs inom Hovstaten omfattas inte heller av Riksrevisionens granskning enligt lagen om revision av statlig verksamhet med mera. När det gäller insyn i verksamheten bygger den redovisning som lämnas av hovet på en överenskommelse med regeringen från 1996. Överenskommelsen innebär bland annat att Riksrevisionen granskar den del av anslaget som betecknas den kungliga slottsstaten. Apanaget och Riksmarskalksämbetet granskas i annan ordning av en extern revisor. Man har senare enats om att komplettera överenskommelsen. Det innebär bland annat att den ekonomiska redogörelsen nu är fylligare och att kostnaderna fördelas på de olika organisatoriska enheterna. Överenskommelsen redovisades i 2006 års budgetproposition och fick riksdagens stöd. Konstitutionsutskottet avstyrkte också nyligen Hillevi Larssons och Veronica Palms motion om att utöka Riksrevisionens insynsmöjligheter när det gäller hovet, detta i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2008. För närvarande finns det alltså inga önskemål från riksdagen om ytterligare insyn eller ändring av Riksrevisionens revisionsmandat. Mot bakgrund av det jag sagt, och mot bakgrund av att kungen, liksom andra medborgare, har en enskild sfär inom vilken han har rätt till skydd för sin integritet, tycker jag, som svar på Hillevi Larssons fråga, att rådande ordning är rimlig. Jag tänker därför inte verka för en ändring som skulle innebära att kungahuset omfattas av offentlighetsprincipen. När det gäller bedömningen av hovets behov av medel, är utgångspunkten det budgetunderlag för åren 2008-2010 som lämnats av de kungliga hovstaterna och diskussioner med berörda. Regeringen har här tillmötesgått begäran om extra medel för säkerhetshöjande åtgärder eftersom säkerheten vid bland annat Stockholms slott är eftersatt. Där finns till exempel ingen reception eller väskinlämning. Hälften av anslagshöjningen avser att täcka kostnader för att förbättra säkerheten vid hovet. Även en anhållan i budgetunderlaget om förstärkning av anslaget på grund av kronprinsessan Victorias ökade engagemang anser regeringen vara rimlig. Med utökad representation följer höjda kostnader för alla organisatoriska enheter inom Hovstaten. Detta utgör den andra delen av anslagshöjningen.

Fru talman! Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att vi nu ser den här stora ökningen av apanaget till kungen med tanke på hur mycket pengar kungahuset får redan i dag, detta speciellt mot bakgrund av de nedskärningar som har skett riktade mot enskilda svenskar och mot dem som har det absolut sämst, nämligen de sjuka, de arbetslösa och förtidspensionärerna. Dessutom har vi en del myndigheter som verkligen fyller en viktig funktion för svenska folket. Vi har Arbetsmiljöverket, Försäkringskassan och Arbetslivsinstitutet som till och med avvecklas. Detta tyder på en kris i ekonomin för regeringen eftersom man nu ger sig på så viktiga samhällsintressen. Däremot behövs den här höjningen för kungahuset. Det som jag tycker är extra anmärkningsvärt med detta är att vi inte ens har full insyn i hur pengarna används i dag. Det har vi faktiskt i de andra myndigheter där nedskärningar föreslås. Det har visserligen skett ett litet framsteg, ett litet första embryo till möjlighet till insyn och revision när det gäller hur pengarna används. Men det är fortfarande otroligt långt ifrån den offentlighet och insyn som råder för övrigt när det gäller hur våra skattepengar används. Det är detta som jag tycker är grundfrågan här, nämligen att vi måste kunna följa hur skattepengarna används. Detta har också statsministern Fredrik Reinfeldt uttalat väldigt noga - varenda skattekrona kan vi följa vart den går och exakt vad den används till. Man måste också kunna ifrågasätta hur varenda skattekrona används, för svenska folkets bästa. Då kan man ändå konstatera att det här fortfarande finns ett svart hål i insynen. Det är dessutom så att det i svaret hänvisas till att det blir väldigt integritetskränkande för kungafamiljen om man går in och tittar på hur de använder pengarna. Men det är väldigt tydligt fastslaget att apanaget inte ska användas för privata utgifter, utan sådana betalar kungen med pengar från sin förmögenhet, som dessutom är på omkring 300 miljoner kronor. Där finns alltså pengar att hämta. Därmed ser jag inga hinder att helt och fullt ut tillämpa offentlighet, full insyn och revision även beträffande de medel som går till kungahuset. Dessutom tror jag att detta skulle ligga i deras eget intresse. Då skulle man kunna se svart på vitt. Om det nu är så att allt går rätt till skulle de kunna använda det som argument för att få mer pengar. Men i dagsläget blir man väldigt tveksam, tycker jag, till att tillskjuta dessa resurser när man inte ens vet hur de används i dag. Det är väldigt lätt att säga att man behöver höja säkerheten och att Victoria behöver ytterligare anslag. Men vad är det som säger att man inte inom ramen hade kunnat tillskjuta dessa resurser? Sedan har det framkommit en del konstigheter också. Det sker i dag ingen granskning från Riksrevisionen när det gäller apanaget - den del som går till kungafamiljen. Däremot har några journalister lyckats få fram lite uppgifter. De är väldigt knapphändiga eftersom det inte finns någon insyn. Men det är mycket oroväckande tecken att kungen bedriver till exempel privat näringsverksamhet i strid mot grundlagen. Kungafamiljen har bland annat fått EU-bidrag motsvarande 7 miljoner kronor. Det finns väldigt mycket konstigheter här som jag tror att man skulle klara ut genom att ha en full insyn och offentlighet.

Fru talman! När man hör Hillevi Larsson skulle man möjligtvis kunna tro att vi hade en debatt i Grundlagsutredningen eller om allmänna grundlagsfrågor. Nu talar vi om att man ska bygga en reception och ha en väskinlämning på slottet för att öka säkerheten. Det är inte så att vi här gör något alldeles exceptionellt som avviker från hur det tidigare har varit. Vi har haft en utveckling av anslagen till hovet som ligger ungefär i linje med annan statlig verksamhet. Hovet hanteras som annan statlig verksamhet och får samma uppräkning av pris- och löneomräkning och samma avräkning för en allmän produktivitet i tjänstesektorn som vi allmänt har för den offentliga verksamheten. Samtidigt är detta viktiga kulturfastigheter. Det är en del av vår nations sätt att förhålla oss till omvärlden att vi representerar via vår statschef gentemot utländska nationer. Det har funnits ett stort intresse för att vi ska ha en sådan verksamhet, och då är det naturligt att det då och då behövs tillföras resurser till denna. Det är lätt att se det faktum att eftersom kronprinsessan Victoria har omfattande åtaganden måste det också på något sätt påverka budgeten. Det är väldigt svårt att se hur man skulle kunna öka verksamheten utan att det får några konsekvenser. Det är verkligen inte på något sätt något exceptionellt avbrott jämfört med den tidigare regeringens utveckling som vi nu ser. Vi har samma grad av öppenhet och samma grad av redovisningskrav som de som förhandlades fram av Göran Persson under den tid då han var statsminister. Man kan naturligtvis föra en diskussion om vad man på sikt vill göra med detta. Jag är en vän av öppenhet i principiell mening. Men jag tror att den här, liksom de flesta frågor som rör statschefens ställning, ska hanteras med ett visst mått av lugn och försiktighet. Vi har en ordning i Sverige som har en bred folklig förankring. Det har rått en bred samsyn över blockgränserna på hur vi i praktiken ska hantera detta. Jag tycker att det är spännande med principiella diskussioner. Men det faktum att vi nu bygger om receptionen och tillför en väskinlämning kanske inte är det allra bästa tillfället för den stora principiella debatten om monarkin.

Fru talman! Detta är vad kungahuset självt säger - man behöver pengar till väskinlämning och till representation för Victoria. Men vad vet vi om vad som ligger bakom? Vad vet vi om hur de övriga pengarna används? Går det verkligen rätt till? Används verkligen skattepengarna till det de var tänkta? Det är intressant att man har fastslagit att pengarna inte får användas för privata ändamål. Men ändå får vi ingen insyn i om detta sker eller inte. Det här går också i linje med kungens åtalsimmunitet. Där är argumenten att kungen troligtvis ändå inte kommer att begå något brott, så det gör ingenting att man inte kan åtala honom om han skulle göra det. Här verkar resonemanget vara likadant. Av någon anledning tänker man att här kan det omöjligtvis försiggå några oegentligheter eller vara så att apanaget används för privata ändamål - detta trots att det finns många gränsdragningar att göra. Det offentliga och det privata går ihop här, och man borde ha full insyn. Det finns absolut inget argument för att inte ha den här insynen eftersom detta ändå inte ska gå till privata ändamål. Därmed behöver vi inte läsa om vilka underkläder eller annat som har inhandlats för apanaget. Jag kan inte finna något som helst argument för detta. Det känns som att det är ett otroligt tassande kring kungafamiljen. Jag tycker att man får bestämma sig. Man kan ha ett kungahus som något slags spektakel, och då skulle man till och med kunna privatisera alltihop. Då skulle de kunna sköta det här utan någon insyn eftersom det inte skulle gå några skattepengar dit. Men när det nu är så att kungen är statschef och svenska folkets främste företrädare är detta ett offentligt uppdrag, och vi måste ha insyn i vad våra offentliga företrädare gör. Det är våra skattepengar som går in i detta kungahus. Varför gäller principen att vi inte kan följa just de pengarna när vi kan göra det i alla andra institutioner? Det är anmärkningsvärt att man lägger ned en hel verksamhet, till exempel Arbetslivsinstitutet. Det är världskänt för sin fantastiska verksamhet för arbetslivet, för arbetsmiljön och för folkhälsan. Här kan man utan nästan någon beredning alls lägga ned alltihop. Men i det här fallet kräver man inte ens insyn i varför kungafamiljen ska få ännu mer pengar än vad de redan har. Kungafamiljen blir bjudna på nästan allt var de än visar sig både i Sverige och i övriga världen. Därför kan man ifrågasätta detta. Det kanske till och med är så att de får mer pengar i dag än vad de verkligen behöver. Det blir konstiga signaler som man sänder ut när man gör kraftiga nedskärningar för dem som har det svårast i samhället och på viktiga myndigheter som snarare borde förstärkas, medan det inte finns någon gräns för hur mycket pengar man kan ösa över kungafamiljen utan att kräva insyn. Jag är i grunden emot kungahuset som konstruktion, men jag tycker att så länge vi har den här uråldriga dinosaurien i vårt statsskick ska vi ändå försöka tillämpa rättsprinciper och ett modernt tänkande så långt det går. Kungen kan inte vara svenska folkets högsta företrädare utan att man kräver någon som helst insyn i vad de faktiskt håller på med. Jag tror också, som sagt, att det skulle öka trovärdigheten för dem själva, att de inte har någonting att dölja i så fall. Jag förstår faktiskt inte varför inte regeringen kan gå fram på den här punkten.

Fru talman! Det svenska hovet är inte en ekonomisk fristat i den offentliga delen av Sverige. Anslagen har utvecklats på ungefär samma sätt som har skett i andra delar. Den senaste tioårsperioden har ökningen för hovet varit 55 procent. Det kan till exempel jämföras med att ökningen för riksdagen har varit 61 procent. Det är inte på något sätt en exceptionell utveckling. Medlen hanteras precis som alla andra medel. Vi gör en pris- och löneomräkning. Vi justerar för den allmänna produktivitetsutvecklingen, och det omfattar hovet precis som all annan statlig verksamhet. Samtidigt som vi har haft den här medelsutvecklingen har det tillkommit nya uppgifter som handlar om statschefens flygtransporter och en utvidgad verksamhet som har med kronprinsessan Victoria att göra. Det är alldeles uppenbart att det finns ett mycket starkt stöd hos svenska folket för att kronprinsessan i större utsträckning möter utländska besökare, reser i Sverige och representerar Sverige som, precis som Hillevi Larsson, svenska folkets främsta representant och främsta företrädare. Då har det vissa kostnadseffekter. Vi ska komma ihåg att det vi talar om är en höjning av anslaget på 10,6 miljoner, varav 2 miljoner utgör en tillfällig höjning. För detta får man inte en okänd mängd tjänster, utan ska man bygga om en reception, göra en väskinlämning och upphandla en del säkerhetsförstärkande åtgärder vet vi rätt väl vad det kostar. Vi har inte gett en fri dragningsrätt här för ospecificerad verksamhet, utan vi har gett ett medelstillskott. Det är väl specificerat vad det ska användas till. Vi uppfattar också att det är nödvändigt utifrån den verksamhet som vi förväntar oss att svenska folkets främsta företrädare bedriver. Jag tror att man ska agera skyndsamt ibland och vara eftertänksam ibland. När det gäller den ordning vi har för vår demokrati, vår rösträtt, vilken ordning vi har för regeringen, riksdagen och därmed också vår statschef finns det anledning att alltid vara särskilt eftertänksam. Vi har en ordning som vi följer. Det är en ordning som har fastlagts under den tid som Göran Persson var statsminister och Socialdemokraterna innehade ansvaret och majoriteten här i Sveriges riksdag. Det faktum att vi nu har byggt en ny väskinlämning och lämnat pengar till en ny reception kanske inte riktigt föranleder en så omfattande och principiell debatt som vi här får intryck av.

Fru talman! Jag upplever att sedan regeringen tillträdde har man tagit mycket pengar från dem som redan har det svårt i samhället. Samtidigt har det blivit ett guldregn över redan rika områden. Det är fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och massor med saker som har gynnat dem som redan har det bra. Nu kommer, som kronan på verket, att kungen också ska få mer pengar. Detta är faktiskt en familj som inte direkt är utblottad. De har det faktiskt ganska bra förspänt. Dessutom har vi inte insyn. Behöver de verkligen mer pengar? Det förutsätts att ju mer vi ger dem, desto bättre. Jag tycker att det går stick i stäv med de principer som vi har tillämpat tidigare, i alla fall när det gäller offentliga institutioner. Man måste först visa vad pengarna används till om man vill ha mer pengar. Jag skulle önska att detta tassande kring kungafamiljen kunde upphöra en gång för alla. Vi har ändå demokrati i Sverige. Alla människor är lika mycket värda. Samma rättigheter och skyldigheter ska gälla för alla. Jag tycker att det blir mer och mer egendomligt ju längre tiden går. Av någon anledning ska dessa personer exkluderas från detta. Man skulle enkelt kunna se till att Riksrevisionen har full insyn i hela kungahusets ekonomi och kan följa alla inkomster och utgifter. Man kan låta journalister och svenska folket också få denna insyn, liksom självklart också riksdag och regering. Jag tycker också att det är en självklarhet att offentlighetsprincipen ska råda fullt ut när det gäller kungahuset. Är det handlingar som gäller kungen i hans offentliga funktion som statschef är det en självklarhet att de ska bli offentliga, om det inte finns skäl för sekretess. Jag tycker också att Grundlagsutredningen måste få diskutera kungahusets vara eller icke vara. Det är ett tankeförbud i dag, som jag ser det.

Fru talman! Nu vill Hillevi Larsson föra en generaldebatt om den ekonomiska politiken och om vad vi har gjort med skatterna. Det är en intressant diskussion. Vi ser en remarkabel förbättring på svensk arbetsmarknad, där vi pressar tillbaka utanförskapet i en takt som vi inte har upplevt på 30 år, för vi har sänkt en del skatter. Vi har gjort det mer lönsamt att arbeta. Det är viktigt. Då kommer fler ut på arbetsmarknaden, och arbetsmarknaden fungerar bättre. Vi har gjort det billigare att anställa. Inte minst många unga och många äldre upplever nu att det är lättare att få jobb. Vi har förstärkt ägandet i Sverige, för det är viktigt att svenskar äger och att vi har svenska ägare till svenska företag som investerar i Sverige. Det är olika steg på vägen till full sysselsättning. Men det är inte riktigt detta vi diskuterar i dag. I dag diskuterar vi en reception hos hovet, vissa åtgärder för att höja säkerheten och en viss ökning av anslagen för kronprinsessan Victoria. Det här är svenska folkets främsta företrädare. Både konungen och kronprinsessan gör ett digert arbete för att företräda Sverige. Det är den roll vår grundlag har tilldelat dem - den grundlag som Sveriges riksdag har beslutat om. De fullföljer på ett mycket bra sätt de plikter och det ansvar som har ålagts dem av svenska folket. Naturligtvis bygger stödet för ordningen med monarki i grunden på att det finns en granskning och en möjlighet för svenska folket att följa verksamheten. Så länge man upplever att det finns ett starkt stöd för den har vi denna ordning. Det är den ordning som har rått i Sverige under lång tid och som vi och oppositionen i normalfallet har varit överens om. Vi tänkte nog fortsätta arbeta enligt samma ordning som tidigare och som har gällt under den förra majoriteten. Finns det nya behov av att bygga om en reception eller att höja säkerheten kommer vi naturligtvis att tillföra ytterligare medel. Det får då noggrant prövas i framtida budgetprocesser.