Ny sträckning av E 18 genom Sundbyberg

Herr talman! Nina Lundström har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att flytten av E 18 ska genomföras i enlighet med tidigare ställda löften från regeringen i syfte att möjliggöra byggandet av den planerade nya stadsdelen i Sundbyberg. Nina Lundström syftar på den planerade utbyggnaden av E 18 mellan Hjulsta och Ulriksdal. Regeringen beslutade den 6 oktober i år om kompletterande direktiv till Vägverket inför redovisningen av den nationella väghållningsplanen. I direktiven angav regeringen att utbyggnaden av E 18 mellan Hjulsta och Ulriksdal ska påbörjas i perioden 2006-2009. Regeringen avser att i regleringsbrevet ge Vägverket i uppdrag att planera verksamheten för att byggstarta sträckan Hjulsta-Ulriksdal under 2007. När det gäller den fysiska planeringen av vägutbyggnaden håller Vägverket just nu på med att slutföra arbetsplanen. Vägverkets beslut att fastställa en arbetsplan kan sedan överklagas till regeringen. Regeringens infrastrukturbeslut förra året innebar förbättrade förutsättningar för kommunernas bostadsförsörjning i Stockholms län. Ramen för länsplanen i Stockholms län utökades med 895 miljoner kronor. Den viktigaste orsaken till höjningen var att regeringen ville stödja infrastrukturprojekt som bidrar till att öka bostadsbyggandet i Stockholmsregionen, till exempel utbyggnaden av friluftsstaden Riksten i Botkyrka kommun och utbyggnaden av Vega i Haninge kommun. Andra viktiga vägutbyggnader för bostadsbyggandet är Norra länken, Norrortsleden, riksväg 73 till Nynäshamn och Södertörnsleden. Regeringen har dessutom beslutat att i den fortsatta planeringen av de 0,8 miljarder kronor som avsatts till smärre åtgärder längs det nationella stamvägnätet ska Vägverket ta särskild hänsyn till sådana åtgärder som kan leda till ett ökat bostadsbyggande i Stockholms län. Sammantaget innebär detta att regeringens infrastrukturbeslut kommer att förbättra förutsättningarna för en ökad bostadsutbyggnad i Stockholms län.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det är en lång rad av händelser som gjort att jag har valt att ställa interpellationen. Den 25 oktober hade jag en interpellationsdebatt med samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin som då berättade om sitt första spadtag i Stora Ursvik. Hon hade då givit ett mycket intressant löfte, som naturligtvis gladde de lokala aktörerna väldigt mycket eftersom det var en förutsättning för att bygga denna nya stadsdel, alltså stadsdelen Stora Ursvik i Sundbyberg i Stockholms län. Dock dröjde det inte länge förrän man kunde läsa följande i lokaltidningen i Sundbyberg: Vägverket sviker Ursviksprojektet. Man säger också att Mona Sahlin vid byggstarten av den nya stadsdelen Ursvik lovade att E 18 ska börja flyttas nästa år, det vill säga år 2006. Så beskrivs det i artikeln varför man inte anser att man kan få till stånd en byggstart 2006. Vägverket anger resursbrist och regeringens prioriteringar av andra projekt. Det var också ett viktigt skäl för mig att framställa interpellationen, att få veta vad regeringens intentioner är utifrån att Vägverket faktiskt har beskrivit en helt annan typ av verklighetsbild. I statsrådets svar konstateras att det nu är 2007 som gäller. Då tycker jag att det är väldigt viktigt att veta att det är 2007 som den utlovade byggstarten kommer att bli av när det gäller sträckningen E 18. Mats Hellström, landshövdingen i Stockholms län, fick regeringens uppdrag att beskriva vilka hinder som fanns med anledning av bostadsbristen, och han sammanställde då rapporten Vägskäl för bostadsbristen - trafikinfrastruktur öppnar för 56 000 nya bostäder i Stockholms län . Frågorna kring infrastruktur och bostäder är ju oerhört nära sammankopplade i denna region, liksom i många andra regioner. Där finns också denna sträckning angiven. I rapporten finns också så kallade Letter of Intent eller "avtal" beskrivna där kommunerna anger vilka infrastrukturprojekt som är angelägna. Då förstår statsrådet att jag fortfarande hyser en viss vaksamhet inför vad löftet kommer att innebära. När man sedan tittar på finansieringen kan man konstatera att kostnaderna för denna vägsträckning anges till en bit över 2 miljarder. Regeringen anslår 895 miljoner som extrainsatser. Med tanke på att Vägverket i artikeln beskriver att de finansiella frågorna är väldigt avgörande liksom regeringens prioritering av andra vägprojekt ute i landet hyser jag ändå fortfarande en stor farhåga för realismen i det löftet. Jag skulle vilja höra från statsrådet i dag: Är det 2007 som nu gäller? Har regeringen sett till att de finansiella förutsättningarna, det vill säga pengarna, finns för att detta ska bli möjligt?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det är en lång rad av händelser som gjort att jag har valt att ställa interpellationen. Den 25 oktober hade jag en interpellationsdebatt med samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin som då berättade om sitt första spadtag i Stora Ursvik. Hon hade då givit ett mycket intressant löfte, som naturligtvis gladde de lokala aktörerna väldigt mycket eftersom det var en förutsättning för att bygga denna nya stadsdel, alltså stadsdelen Stora Ursvik i Sundbyberg i Stockholms län. Dock dröjde det inte länge förrän man kunde läsa följande i lokaltidningen i Sundbyberg: Vägverket sviker Ursviksprojektet. Man säger också att Mona Sahlin vid byggstarten av den nya stadsdelen Ursvik lovade att E 18 ska börja flyttas nästa år, det vill säga år 2006. Så beskrivs det i artikeln varför man inte anser att man kan få till stånd en byggstart 2006. Vägverket anger resursbrist och regeringens prioriteringar av andra projekt. Det var också ett viktigt skäl för mig att framställa interpellationen, att få veta vad regeringens intentioner är utifrån att Vägverket faktiskt har beskrivit en helt annan typ av verklighetsbild. I statsrådets svar konstateras att det nu är 2007 som gäller. Då tycker jag att det är väldigt viktigt att veta att det är 2007 som den utlovade byggstarten kommer att bli av när det gäller sträckningen E 18. Mats Hellström, landshövdingen i Stockholms län, fick regeringens uppdrag att beskriva vilka hinder som fanns med anledning av bostadsbristen, och han sammanställde då rapporten Vägskäl för bostadsbristen - trafikinfrastruktur öppnar för 56 000 nya bostäder i Stockholms län . Frågorna kring infrastruktur och bostäder är ju oerhört nära sammankopplade i denna region, liksom i många andra regioner. Där finns också denna sträckning angiven. I rapporten finns också så kallade Letter of Intent eller "avtal" beskrivna där kommunerna anger vilka infrastrukturprojekt som är angelägna. Då förstår statsrådet att jag fortfarande hyser en viss vaksamhet inför vad löftet kommer att innebära. När man sedan tittar på finansieringen kan man konstatera att kostnaderna för denna vägsträckning anges till en bit över 2 miljarder. Regeringen anslår 895 miljoner som extrainsatser. Med tanke på att Vägverket i artikeln beskriver att de finansiella frågorna är väldigt avgörande liksom regeringens prioritering av andra vägprojekt ute i landet hyser jag ändå fortfarande en stor farhåga för realismen i det löftet. Jag skulle vilja höra från statsrådet i dag: Är det 2007 som nu gäller? Har regeringen sett till att de finansiella förutsättningarna, det vill säga pengarna, finns för att detta ska bli möjligt?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det är en lång rad av händelser som gjort att jag har valt att ställa interpellationen. Den 25 oktober hade jag en interpellationsdebatt med samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin som då berättade om sitt första spadtag i Stora Ursvik. Hon hade då givit ett mycket intressant löfte, som naturligtvis gladde de lokala aktörerna väldigt mycket eftersom det var en förutsättning för att bygga denna nya stadsdel, alltså stadsdelen Stora Ursvik i Sundbyberg i Stockholms län. Dock dröjde det inte länge förrän man kunde läsa följande i lokaltidningen i Sundbyberg: Vägverket sviker Ursviksprojektet. Man säger också att Mona Sahlin vid byggstarten av den nya stadsdelen Ursvik lovade att E 18 ska börja flyttas nästa år, det vill säga år 2006. Så beskrivs det i artikeln varför man inte anser att man kan få till stånd en byggstart 2006. Vägverket anger resursbrist och regeringens prioriteringar av andra projekt. Det var också ett viktigt skäl för mig att framställa interpellationen, att få veta vad regeringens intentioner är utifrån att Vägverket faktiskt har beskrivit en helt annan typ av verklighetsbild. I statsrådets svar konstateras att det nu är 2007 som gäller. Då tycker jag att det är väldigt viktigt att veta att det är 2007 som den utlovade byggstarten kommer att bli av när det gäller sträckningen E 18. Mats Hellström, landshövdingen i Stockholms län, fick regeringens uppdrag att beskriva vilka hinder som fanns med anledning av bostadsbristen, och han sammanställde då rapporten Vägskäl för bostadsbristen - trafikinfrastruktur öppnar för 56 000 nya bostäder i Stockholms län . Frågorna kring infrastruktur och bostäder är ju oerhört nära sammankopplade i denna region, liksom i många andra regioner. Där finns också denna sträckning angiven. I rapporten finns också så kallade Letter of Intent eller "avtal" beskrivna där kommunerna anger vilka infrastrukturprojekt som är angelägna. Då förstår statsrådet att jag fortfarande hyser en viss vaksamhet inför vad löftet kommer att innebära. När man sedan tittar på finansieringen kan man konstatera att kostnaderna för denna vägsträckning anges till en bit över 2 miljarder. Regeringen anslår 895 miljoner som extrainsatser. Med tanke på att Vägverket i artikeln beskriver att de finansiella frågorna är väldigt avgörande liksom regeringens prioritering av andra vägprojekt ute i landet hyser jag ändå fortfarande en stor farhåga för realismen i det löftet. Jag skulle vilja höra från statsrådet i dag: Är det 2007 som nu gäller? Har regeringen sett till att de finansiella förutsättningarna, det vill säga pengarna, finns för att detta ska bli möjligt?

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i Nina Lundströms beskrivning av förhållandet mellan infrastruktur och möjligheten att bygga nya bostäder. De hänger naturligtvis tätt ihop. I större städer följs de åt ännu tätare. Därför är det ingen tillfällighet att vi i planerna för infrastrukturprojekten under de kommande åren har varit oerhört tydliga med att säga att vi ska prioritera infrastruktursatsningar som också kan generera möjligheter till att städer och stadsdelar kan utvecklas och att nya bostäder kan byggas. Sedan följer det tyvärr alltid i stora infrastrukturprojekt mycket av oro och många debatter. Jag lever med detta varje dag och kommenterar vägsträckor i hela vårt land där det finns en oro för att man har hört någon som har sagt att det kanske inte blir aktuellt. Det speglar ju också hur viktig infrastrukturen är. Vi är beroende av att de planer som har slagits fast håller och att vi kan lita på att infrastrukturen fungerar så att vi alla kan förverkliga våra drömmar. Med det vill jag också säga att jag inte utesluter att regeringen får göra nya svåra prioriteringar, eftersom pengarna ändå är begränsade. Vi har gjort det tidigare, till exempel i beslutet om Trollhättan där vi omdisponerade pengar från hela landet för att kunna kraftsamla ytterligare på infrastruktur runtomkring Trollhättan. Jag vill säga det därför att det finns några projekt i de beslut som regeringen har fattat som har lyfts fram som särskilt angelägna och där regeringen har pekat ut de byggnationerna på både väg- och järnvägssidan. Just den här sträckan mellan Hjulsta och Ulriksdal för att man ska möjliggöra en stadsdel i Stora Ursvik i Sundbyberg är en sådan prioriterad sträcka. När jag då har sagt det betyder det att vi också naturligtvis kommer att bidra till att det finns full finansiering för den sträckan. I det tidigare beslutet som regeringen fattade skrev vi att byggstarten ska ske någon gång mellan 2006 och 2009. Det är väldigt vanligt att man har det intervallet i ett beslut eftersom det i början av ett projekt är svårt att vara helt säker på hur lång tid alla prövningar och utredningar ska ta. I dag har vi ett betydligt bättre underlag om hur det arbetet har gått. Därför kommer vi också i regleringsbrevet att förtydliga uppdraget till Vägverket. I regleringsbrevet till Vägverket skriver vi in att byggstarten skall ske under 2007.

Herr talman! Jag tror att det behövs väldigt tydliga besked, inte minst med tanke på det som statsrådet säger. Statsrådet kommer ju att ha en annan debatt i dag som handlar om en annan vägsträcka i den här regionen som faktiskt har behandlats som en jojo. Jag själv har färdats på just den vägsträckan i många år och konstaterat att löften har dragits tillbaka med nya prioriteringar etcetera. I det här fallet handlar det också om uppemot kanske 4 000 bostäder. Får man inte en finansiering och inte kan påbörja arbetet kommer stora delar av det projektet att förflyttas i tid. Jag har varit med i flera debatter bara den här veckan när människor ständigt frågar: Vad gör ni politiker för att se till att det kan skapas förutsättningar för att bygga bostäder? Då brukar jag säga: Det finns en rad hinder för att kunna komma i gång med vissa bostadsprojekt. Åtminstone jag kommer att göra allt jag kan för att se till att eliminera så många hinder som möjligt. I den här frågan är det dock regeringen som helt och hållet fäller avgörandet. Folkpartiets budgetförslag kommer ju inte att få majoritet, men där har vi anslagit betydligt mycket mer pengar. Men jag vill ändå uppmärksamma på att när ett statsråd gör ett spadtag och ställer ut ett löfte om 2006 uppfattas det som löfte från regeringen. Så skulle jag också ha uppfattat det och det gjorde de som var med vid spadtaget. Nu är det ett nytt årtal som gäller, 2007. Men statsrådet har redan gjort reservationer för att om någonting skulle hända kan regeringen tänka sig att omprioritera, men det här kommer att vara prioriterat i någon mån. Jag vill också ta upp de finansiella förutsättningarna. Anser inte statsrådet att det måste finnas en viss förståelse för att människor i den regionen tycker att det är konstigt att man anslår 895 miljoner för den här typen av viktiga vägprojekt, men för en test och en folkomröstning avsätter regeringen 3,8 miljarder, en test som man inte ens vet vad den ska leda till? I dagsläget är det dessutom väldigt osäkert hur resultatet av folkomröstningen kommer att bli. Legitimiteten för den typen av projekt finner inte gehör hos medborgarna. Om man frågar en stockholmare vad han eller hon skulle vilja göra för 3,8 miljarder, så är det inte att genomföra ett test, utan det är att få i gång de långsiktiga infrastrukturprojekten som är den första prioriteringen. Jag skulle vilja att statsrådet gav ett slags beskrivning av hur regeringen tänker. Om det är de finansiella förutsättningarna som enligt den här artikeln där Vägverket uttalar sig är en central fråga - det vill säga vilka prioriteringar regeringen gör och hur mycket som satsas - tror jag att många i den här regionen skulle tycka att 3,8 miljarder för att fortsätta infrastrukturprojekten skulle ha varit oerhört mycket mer välkommet. Folkpartiet har sagt nej till de 3,8 miljarderna till folkomröstningen. Vi har också redan för nästa år anslagit ½ miljard mer för vägprojekt i landet, och vi anslår betydligt mer under de kommande åren fram till 2008 och även därefter. Vi anser att dessa infrastrukturprojekt är viktiga. Infrastrukturen är en del av samhällets blodomlopp. Just för att den samverkar med bostadsbyggandet tror vi att man kan göra mycket mer. Men jag skulle ändå vilja höra statsrådets resonemang kring om det inte hade varit bättre att satsa de 3,8 miljarderna på viktiga infrastrukturprojekt så att de åtminstone får en chans.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det låter på Nina Lundström som att vi bara satsar 895 miljoner kronor totalt på infrastruktur i Stockholm. Dessa pengar är egentligen småpengar - med all respekt för att för var och en av oss är 895 miljoner kronor ohyggligt mycket pengar, men när man bygger infrastruktur är det inte det. Dessa pengar används för att lösa upp en del knutar runt trafikplatser för att underlätta för ytterligare bostadsbyggande. Som jag nämnde i mitt interpellationssvar kostar naturligtvis all infrastruktur - den som vi påbörjar nu, den som vi håller på med, Södra länken, Tranebergsbron och mycket annat - många miljarder, så vi kraftsamlar när det gäller infrastrukturen i och omkring Stockholm och har goda argument för att göra det. Här behöver man bygga bostäder, men man behöver också göra någonting mer, och det är att försöka få transportsektorn att bidra till att stockholmarna får en bättre miljö. Mats Hellström, landshövdingen i Stockholm som Nina Lundström nämnde tidigare, hade ett uppdrag från regeringen att titta på hur man kan leva upp till ambitionerna i Kyotoprotokollet om en ren miljö för alla människor. Hans rapport till regeringen visar just att transportsektorn är den svaga länken i vår storstadsregion. Det tar jag på stort allvar. Vi måste fundera över hur vi kan vidta åtgärder och fatta beslut som innebär att luften i och omkring Stockholm blir mycket bättre för alla som lever här hela tiden eller som besöker vår huvudstad. Då måste transportsektorn bidra. Då vill jag att vi ska bygga en del vägar för att möjliggöra för bostadsbyggande och för att bygga bort en del farliga och smala vägar. Men jag tror inte att vi bara kan bygga vägar för att få en bättre miljö, utan vi måste också till exempel göra den viktiga investeringen i Citybanan för att öka spårkapaciteten i och omkring och till och från Stockholm. Vi måste också bygga ut kollektivtrafiken för att underlätta och möjliggöra för alltfler att åka kollektivt. Utifrån detta tycker jag att det försök som vi nu ska ha med trängselavgifter är oerhört viktigt. Jag hoppas att det får ett bra gehör hos medborgarna i Stockholm, att det ska bli enklare och smidigare att åka kollektivt. Det kommer att bidra till att luften i och omkring Stockholm blir bättre. Jag tror att det är summan av allt det vi gör - nya vägar, nya investeringar i den spårbundna trafiken och kanske ytterligare åtgärder, som några av de som Mats Hellström pekade på - som vi måste titta på. Han undrar till exempel om det är nödvändigt att ha krav på dubbdäck i och omkring vår storstadsregion. Det måste vi också återkomma till för att på olika sätt hjälpas åt att förbättra miljön i Stockholm. Men det som vi nu ska göra på E 18 mellan Hjulsta och Ulriksdal är angeläget. Regeringen kommer att vara oerhört noga med att fullfölja beslutet i regleringsbrevet om byggstart 2007. Vi kommer naturligtvis också att vara noga med att projektet finansieras. Det är inte ovanligt att infrastrukturprojekt blir dyrare än vad vi har räknat med. Det kommer att framgå också i nästa interpellationsdebatt. Jag har i mina samtal med både Banverket och Vägverket frågat om de har någon aning om ifall det någonsin har funnits något projekt som har blivit billigare, och på det är svaret nej. Vi har en beredskap för att det blir dyrare än vad vi tror från början.

Herr talman! Just precis. Statsrådet nämnde nu att det ändå finns ett antal reservationer för faktorer som kan påverka om det blir av eller inte och i vilken takt. Jag har nu sett det utdelade interpellationssvaret som statsrådet så småningom kommer att läsa upp här, och det visar på att många projekt riskerar att stoppas eller skjutas på framtiden. Jag tolkar dock statsrådets svar, att regeringen avser att nu prioritera den vägsträckning av E 18 som berör Sundbyberg, som att regeringen kommer att avsätta de pengar som behövs för att det ska vara möjligt och att det är år 2007 som gäller. Men jag kommer definitivt själv att mycket noggrant följa utvecklingen i och med att jag kan konstatera att det har varit många turer under årens lopp när det gäller väg 73 till Nynäshamn. Det har varit som en jojo fram och tillbaka. Spadtaget är taget, men uppenbarligen finns det en rad hinder för att det verkligen ska bli av. När det sedan gäller pengarna är 895 miljoner självfallet inte den totala potten, för alla vet ju vad infrastrukturinvesteringar kostar, men det vad som stod i svaret att statsrådet avsåg att ytterligare tillföra. Då vill jag bara ställa det i relation till de 3,8 miljarderna som ett test med biltullar kostar. Jag tror att det finns ett legitimitetsproblem när man väger av testets innehåll med allt det goda som det kunde ha inneburit. Jag tror att den legitimiteten är borta i dag, att det finns alldeles för mycket nackdelar och att det är en fullständig felkonstruktion. Jag är emot hela testet och tycker att man helt enkelt skulle ha satt stopp för det och använt pengarna bättre. Det är också så att den spårbundna trafiken behövs - där har Folkpartiet lagt fram förslag - och att det behövs en rad ytterligare investeringar. I dag har vi ständiga infarkter i detta blodomlopp, och det går inte att bygga bostäder när varken kollektivtrafiken eller vägarna fungerar. Då blir det stopp i bostadsbyggandet, och alla vet vad det innebär för tillväxten etcetera. Jag vill tacka för debatten, herr talman.

Herr talman! Jag vill bara återkomma och vara oerhört tydlig med att Nina Lundström har tolkat mig alldeles rätt när det handlar om regeringens ambitioner vad gäller E 18 mellan Hjulsta och Ulriksdal.