Natura 2000 på Gräsö
Protokoll från debatten
Anföranden: 6
Anf. 60 Lena Sommestad (S)
Anf. 61 Rigmor Stenmark (C)
Anf. 62 Lena Sommestad (S)
Anf. 63 Rigmor Stenmark (C)
Anf. 64 Lena Sommestad (S)
Anf. 65 Rigmor Stenmark (C)
Interpellation 2002/03:186
av Rigmor Stenmark (c) till miljöminister Lena Sommestad om Natura 2000 på GräsöÖppna landskap med hagmarker och ängar är uppskattade inslag i vår natur. Generationer av bönder har format det öppna landskapet och främjat den biologiska mångfalden. De natur- och kulturhistoriskt vackra landskapen ger inte bara dem som bor på landsbygden glädje. Detta märks särskilt ute på våra skärgårdsöar. Många människor som bor i städer och tätorter tillbringar fritid och semester där. Gräsö i Uppland är en av de mycket uppskattade öar som många har valt som sin fritidsö.
Men det är den lokala bofasta befolkningen som i generationer arbetat med sina småföretag som format ön till vad den är i dag. Det har varit och är ett krävande arbete att livnära sig på djurhållning och fiske. Vi måste vara mycket medvetna om att det inte är alldeles givet att den nya generationen fortsätter arbetet vid ett generationsskifte. Lönsamheten och slitet gör att många tänker sig för flera gånger om det är värt att fortsätta.
På Gräsö har man också fått erfara reservatsbildningar som ett hot mot att fortsätta sitt viktiga arbete. Många talar om att glädjen att arbeta med djur och natur försvinner när staten okänsligt kommer och, som man upplever det, tar marken från dem för att ombilda den till reservatsområde. Det gäller både på land och till havs.
Många markägare kan vittna om att deras marker inventeras utan att de vetat om det. Än värre ur denna synpunkt är att Natura 2000-områden inrättats utan markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog blir det svårt att nå förståelse för eventuellt skydd av markområden. Mot bakgrund av det som inträffar på Gräsö anser jag att det måste vara obligatoriskt med samråd mellan myndigheter och markägare vid allt planerande. Det må gälla inventering eller reservatsbildningar. Markägarnas synpunkter måste respekteras. Staten måste ta sitt ansvar och alltid ha med sig att det är de enskilda jordägarna som varit med och format dagens landskap. Det behövs en medveten politik som lyfter fram värdet och skapar förutsättningar för den fasta skärgårdsbefolkningen. I annat fall raseras såväl öppna landskap som viktig kunskap hur man sköter kulturbygder så att dessa finns kvar även för kommande generationer.
Min fråga till miljöministern är:
Vad avser ministern att vidta för åtgärder så att skärgårdsbefolkningen på Gräsö kan fortsätta sitt värdefulla arbete med såväl djurhållning som fiske, så att landskapet behåller sin unika karaktär?