Nätjättarnas monopol

Fru talman! Aron Emilsson har frågat mig hur regeringen ser på problematiken med att ett fåtal privata aktörer kontrollerar en så betydande del av informationsinfrastrukturen och om jag har för avsikt att vidta några åtgärder i anledning av detta.

Han har också frågat hur regeringen kommer att säkra att svenska yttrandefrihetsprinciper upprätthålls på internet i Sverige, exempelvis i de fall en betydande del av den moderna nätinfrastrukturen lyder under en auktoritär stats lagstiftning.

Slutligen har Aron Emilsson frågat vilken utgångspunkt regeringen har i synen på de nätaktörer som utgör huvuddelen av informationsstrukturen på nätet, om de är att närmare likna vid tidningar med redaktionellt ansvar eller om de bör liknas vid åsiktstorg.

Vidare har Mikael Strandman frågat mig om jag anser att det är ett demokratiproblem att ett fåtal privata aktörer som äger infrastrukturen för informationsutbytet på internet godtyckligt kan välja vilka åsikter som får delas på deras plattformar. Om mitt svar är ja undrar Mikael Strandman också om regeringen avser att återkomma med lagförslag för att få till stånd ett fritt, öppet och demokratiskt åsiktsutbyte på internet.

Jag väljer att besvara dessa två interpellationer samlat då de berör samma frågeställning.

Låt mig börja med att slå fast att yttrandefriheten har en lång tradition och en stark ställning i Sverige. Den är en nödvändig förutsättning för en fri allmän debatt och för den fria åsiktsbildningen, och den utgör en av demokratins absoluta hörnstenar. Frågan om de stora internetplattformarnas ställning är viktig inte bara i Sverige utan globalt för alla som värnar yttrandefrihet och demokrati.

Det senaste årtiondet har enskilda fått helt nya möjligheter att sprida tankar och idéer och att delta i den allmänna debatten. Den digitala utvecklingen och tillgången till fritt internet i västvärlden ger stora möjligheter att skapa och distribuera olika typer av innehåll som kan nås av alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Internetplattformar med användargenererat innehåll har utvecklats till viktiga förmedlare av det fria ordet och har också skapat möjlighet för användarna av tjänsterna att nå väldigt många fler än tidigare. Det är i grunden en positiv utveckling; det ger nya förutsättningar för den fria åsiktsbildningen.

Som Aron Emilsson noterar innebär utvecklingen också betydande utmaningar inte minst för innehållsproducerande nationella medier, till exempel i form av intäktsbortfall, då huvuddelen av digitala reklaminvesteringar numera tillfaller de globala plattformarna i stället för medier som producerar och förmedlar journalistik.

Fru talman! Många av de största internetplattformarna är inte åsiktstorg i traditionell mening utan tjänster med en affärsmodell som bygger på sofistikerade algoritmiska verktyg för att både sortera och presentera innehåll och annonser för användarna. Tjänsterna är inte heller medier med en redaktionellt ansvarig.

Privata internetplattformar är också sinsemellan olika och har en grundläggande frihet att själva organisera och ställa upp villkoren för användningen av deras tjänster. Men denna frihet måste utövas med omdöme och med ansvar. Med tanke på den centrala ställning företagen har för yttrandefriheten är det självklart viktigt att både användarvillkor och arbetet med villkorens efterlevnad präglas av tydlighet och transparens. Som Mikael Strandman noterar behöver samhället följa teknikutvecklingen för att möjliggöra ett fritt, öppet och demokratiskt debattklimat.

Inom EU liksom inom en rad andra internationella organisationer pågår arbete med att undersöka behoven av en ny eller förändrad reglering för att säkerställa att principer som är grundläggande offline upprätthålls också online. Europeiska kommissionen presenterade i december 2020 ett paket av åtgärder som syftar till att säkerställa den inre digitala marknadens funktionssätt mot bakgrund av den allt starkare ställning som vissa internetplattformar har. En viktig del i kommissionens förslag till förordning om en inre marknad för digitala tjänster, DSA, är att de allra största plattformsföretagen ska leva upp till högre krav på ansvar för innehåll, transparens och information till användarna och rapportering till myndigheter än mindre aktörer. I paketet ingår också ett förslag till förordning för konkurrensdrivna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn, DMA, som innehåller förslag på skyldigheter för stora plattformsföretag som har en så kallad grindvaktsfunktion.

Som kultur- och demokratiminister med ansvar för mediefrågor följer jag arbetet inom det här området mycket noga. Det handlar om svåra frågor som behöver diskuteras intensivt både nationellt och internationellt. De förhandlingar som inom kort tar sin början på EU-nivå avser ett regelverk som behöver balanseras noga eftersom det syftar till att reglera tjänster som har fått stor betydelse för förutsättningarna för den fria åsiktsbildningen och demokratin i Sverige. För regeringen kommer vikten av att upprätthålla en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet att vara styrande för hela det arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar kulturminister Amanda Lind för svaret.

"Han kom som ett yrväder en aprilafton." Citatet känns igen från Hemsöborna när den nye drängen Carlsson stövlade in. Likt ett yrväder har också vår tids stora diskussion om yttrandefrihet, demokrati och de internationella mediebolagens dominans blåst upp till orkanstyrka bara under de senaste veckorna. Plötsligt är problematiken på allas läppar. Debattinlaga efter debattinlaga avlöser varandra. Det är bra - men det är i elfte timmen, fem i tolv.

Jag har ställt tre frågor till kultur- och demokratiministern. Låt mig återkomma till dem efter bara en kort exposé över frågans tyngd och karaktär.

Vi befinner oss nu i en situation där några få globala teknikföretag kontrollerar en betydande del av informationsinfrastrukturen. Under de senaste åren har flera röster blivit bortsorterade eller avstängda från de multinationella bolagens plattformar. Det har drabbat alltifrån medborgare och journalister till nyhetsmedier och parlamentariker. Man har stängts ute från dagens åsiktstorg, vår tids kyrkbacke, inte sällan med vaga eller obefintliga motiveringar.

Svensk demokrati och inte minst Sverigedemokraterna har under många års tid försvarat, förfäktat och förklarat betydelsen av yttrandefriheten för vårt öppna, fria och självständiga samhälle och vars och ens frihet att yttra sig och sin mening. Det har inte alltid varit självklart, varken historiskt eller de senaste åren - särskilt inte för rörelser som på olika sätt utmanar makten, oavsett om det varit i vårt land eller i auktoritära stater. Den friheten kan inte tas för given, och det har den definitivt inte heller kunnat göras historiskt under sin successiva implementering i vårt samhälle.

Språket, tiden och aktörerna är annorlunda i dag, men problemformuleringen är likartad och seglar fram likt en skonare i kuling på de globala och digitala haven. Under 1700-talet gällde det tryckfriheten i bläck. I dag gäller det yttrandefriheten i vår digitala miljö. Skepnaden av dem som kontrollerar skiftar. Demokratin måste försvaras alldeles oavsett vilken kulör partinålen har hos den som för dagen sitter vid den exekutiva maktutövningen eller vilken logotyp som illustrerar bolaget i fråga. Det torde ligga i allas vårt intresse.

Hur ser då regeringen på problematiken med att ett fåtal aktörer kontrollerar en så betydande del av informationsinfrastrukturen? Jag har hört och läst ministerns konstaterande att det är privata internetplattformar som sinsemellan är olika och har en grundläggande frihet att själva organisera sin miljö. Men, och detta är essentiellt, det är en frihet förknippad med stort ansvar. Det ansvaret tas inte i dag.

Exemplen på det blir allt fler. Det står klart och är uppenbart att folkets i demokratiska val förtroendevalda företrädare måste agera - företrädare som medborgare kan kräva åtgärder av och sedan utkräva ansvar från, i motsats till de multinationella bolagens företagsledningar. Det räcker inte med fina ord om omdöme och ansvar; det krävs faktiska åtgärder för rättssäkerhet, fritt meningsutbyte och följsamhet mot Sveriges grundlagar.

Nätjättarnas oligopolställning är betydande. Jag menar att det är en orimlig ordning att multinationella bolag med större finansiella muskler än mindre staters bnp i dag kontrollerar så betydande delar av den moderna infrastrukturen för det offentliga samtalet på ett så okontrollerat sätt. Både yttrandefriheten och rättssäkerheten måste tryggas på vår tids åsiktstorg. Dessa bolag är de facto inte enskilda utgivare, nätmagasin eller enskilda hemsidor; de tillhandahåller infrastrukturen för alla dessa aktörer och enskilda medborgare att verka på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min följdfråga blir därför: Är demokratiministern beredd att aktivt verka för att åsiktsfrihet de facto ska gå före nätcensur?

Fru talman! Jag tackar för ministerns svar.

I dag har några få multinationella jätteföretag i stort sett monopol på den digitala infrastrukturen. Då vi mer och mer övergår till att få våra nyheter och vår information från internet blir det i realiteten upp till dessa att helt själva få avgöra vem, vad och vilka åsikter som ska få komma fram.

Att detta fortsatt ska vara fallet är dock ingen naturlag. Historiskt har samhällen vid flera tillfällen gått in och styrt upp en fri och oreglerad marknad som inte visat sig fungera för allmänhetens bästa. Vi har många lagar där mänskliga fri- och rättigheter är överordnade det privata ägandet.

Webben har den naturliga benägenheten att leverera bäst mervärde genom att gå mot stora enheter. På sociala plattformar vill man naturligtvis vara där alla andra är, till exempel Facebook eller Insta. Det är också praktiskt att ha allt gällande ett visst område på en och samma plats, till exempel Google eller Youtube. Ofta är detta positivt ur samhällssynpunkt och medför vinster för alla. Men i andra fall, då det har att göra med intentionerna i våra grundlagar, blir detta förödande om inte yttrandefriheten skyddas.

Lagarna tillkom för att ge folket åsiktsfrihet och friheten att föra fram dessa åsikter. Då infrastrukturen för information i dag ägs av ett privat oligopol blir lagarna i sin nuvarande form delvis satta ur spel.

I de flesta fall kommer en stor samhällsförändring först, och därefter kommer den lagstiftning som visat sig nödvändig för att styra upp det hela. Internet kommer inte att vara något undantag. När våra tryckfrihets- och yttrandefrihetsgrundlagar skapades fanns inte internet, och inte heller fanns tanken att infrastrukturen för överföring av information helt skulle domineras av ett fåtal globala företag. Därför måste ny lagstiftning till för en ny tidsålder.

Lagarna måste styra upp denna allvarliga situation där den yttrandefrihet som vi i århundranden kämpat för riskerar att begränsas, censureras och villkoras. Exakt hur detta rent lagtekniskt ska göras är naturligtvis väldigt komplicerat, men utgångspunkten måste vara att det fria, demokratiska samtalet måste skyddas enligt intentionerna i våra grundlagar. När medborgarna förlorar möjligheten att fritt kunna utrycka och ta del av åsikter vidgas klyftan mellan folket och makten, en utveckling som riskerar att underminera demokratins självaste grundvalar.

De allra flesta av oss är nog överens om att plattformarna ska vara skyldiga att rensa bort rena olagligheter. Utöver detta finns det naturligtvis också en rimlighet i att plattformarna har egna riktlinjer för vilket material som de anser skadligt eller olämpligt, till exempel grovt våld eller pornografi. Men det är inte detta vi vill lägga oss i. Det handlar inte om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som vi däremot vill skydda är yttrandefriheten, det demokratiska samtalet. Det är detta som den nya lagstiftningen måste rikta in sig på. Gör vi inte det riskerar den demokratiska debatten att strypas. Makten kommer att kunna avgöra vad som får sägas, vad som får yttras och vilka som får höras. Den mängd av olika åsikter som kan berika demokratin, som kan få en att tänka i andra banor och som kan få en att ompröva sin ståndpunkt kommer att försvinna.

Visst, det kommer att finnas åsikter som vi finner både tokiga och ibland rent förkastliga. Men detta hör demokratibegreppet till. Det är ett offer som demokratin alltid måste göra. Annars är det ingen demokrati.

Med detta sagt vill jag fråga om ministern delar min syn på vikten av att yttrandefriheten inte tillåts begränsas så länge den håller sig inom lagens ramar.

Fru talman! Jag vill börja med att rikta ett tack till interpellanterna för att de lyfter upp den här frågan i Sveriges riksdag.

Aron Emilsson uttryckte det som att det har varit lite yrvaket och att detta nu har svept över oss som en vårvind. Det håller jag nog inte med om. Vi har jobbat med den här frågan ett tag. Den har absolut varit på tapeten tidigare. För ett par år sedan kanske det i högre grad handlade om de globala nätjättarnas ansvar för att snabbt ta bort rena olagligheter. För ett par år sedan var det mycket diskussioner om hur viktigt det är att fort få bort till exempel terroristpropaganda och den typen av material. Där har det också tagits steg framåt.

Först och främst: Jag delar självklart synen att man ska motverka censur - det ska inte få förekomma - och att man ska värna yttrandefriheten. Det är helt grundläggande. Men vi måste också problematisera vad dessa plattformar är. Det är en lite snårig djungel. Det går inte att jämföra dem som helt neutrala åsiktstorg. Varför inte då? Jo, som jag sa i mitt inledningsanförande är det en avancerad mekanism som ligger bakom vilket material som premieras, synliggörs och sprids. Det handlar om ganska avancerade algoritmer som ofta grundar sig på någon form av marknadsintresse: Vad lockar annonsörer, och vad genererar klick och engagemang? Detta är i sig ett problem, vill jag mena, också för vår demokrati. Det riskerar att driva fram extremism och polarisering, och det har i sig inte karaktären av ett fritt åsiktstorg där alla röster värderas lika. Så är det inte i dag.

Det innebär inte att detta inte är en problematik som vi behöver ta itu med. Vi är nog flera som är bekymrade över att vi har ett fåtal globala nätjättar som har en potentiellt väldigt stor makt över den information som just nu sprids över världen. Därför har både jag och regeringen bejakat de förslag som nu kommer fram på EU-nivå och inte minst den diskussion som vi behöver ha, både nationellt och internationellt.

Alltid när det gäller lagstiftning och reglering av infrastrukturplattformar och olika fenomen som handlar om det fria ordet gäller det att vara försiktig och fundera på hur vi bäst kan reglera de problem vi har. I de förslag som nu ligger på EU-nivå har man pekat ut att de riktigt stora nätjättarna har ett särskilt ansvar. Med stor makt följer också ett stort ansvar. Det handlar både om att snabbt plocka bort rena olagligheter - det är viktigt - och om att skapa den transparens som jag uppfattar att interpellanterna här efterfrågar: tydlighet i användarvillkor och möjlighet att överklaga, så att man förstår varför ens inlägg eller en användare plockas bort. Detta är viktiga spelregler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror också att vi måste inse att saker och ting i den digitala världen förändras väldigt fort. På tio år har det hänt väldigt mycket. Plattformar har kommit och gått. Vi ska inte låta oss förledas att tro att lagstiftning kan lösa allt. Vi behöver också en etisk diskussion både när det gäller plattformarnas ansvar och när det gäller vilket samtal vi som svenska folket vill främja på nätet.

Vi måste stå upp för yttrandefrihetens reella möjligheter att verka. Självklart måste också obehagliga åsikter få komma till tals. Det är en grundbult för vår demokrati som jag helt och fullt håller med om.

Fru talman! Redan i augusti 2019 frågade jag regeringen genom Morgan Johansson hur man avser att säkra en fri samhällsdebatt på den här typen av plattformar. Samma år hade jag förmånen att få initiera och leda en arbetsgrupp för analys och idéutveckling avseende yttrandefrihet och demokrati med särskilt fokus på medieutvecklingen.

Vi uttryckte en vision och en problembeskrivning och lade inför våra landsdagar fram ett antal åtgärdsförslag för fortsatt beredning. Vår samlade bedömning var att yttrandefriheten kan stärkas genom att utvärdera och uppdatera lagstiftningen på vissa områden och att såväl medborgares som mediers frihet kan vitaliseras och vidmakthållas, bland annat genom att tillse att ingen utsätts för otillbörlig särbehandling, genom att belysa missbruk av lagar som begränsar yttrandefriheten och genom att se över ett nytt medieetiskt system som kan behöva komma till stånd i den flora av mediala miljöer som i dag står till buds.

Vi föreslog också straffskärpningar för brott som syftar till att tysta journalistisk verksamhet liksom att man skulle driva frågan om en översyn av lagen om brott mot medborgerlig frihet för att tydligare kunna lagstifta mot brottsligt tystande av opinionsbildare. Jag skulle vilja höra hur ministern ser på dessa byggstenar.

Dessa förslag vann gehör vid våra landsdagar, och vi har sedan dess arbetat vidare med dem och har för avsikt att göra det både i riksdagen och i andra organ. Diskussionen om de sociala medieplattformarnas mjuka makt i relation till yttrandefriheten har tilltagit i och med att medier, parlamentariker och världsledare har stängts av från flera av de sociala mediernas plattformar. Röster för den fria åsiktsbildningen hörs nu från både vänster och höger.

Amanda Lind konstaterar att frågan om de stora it-plattformarnas ställning är viktig inte bara i Sverige utan också internationellt och globalt och att yttrandefriheten är en hörnsten för folkstyret. Men när det gäller hur regeringen vill säkra att denna hörnsten tillämpas saknar jag desto mer. När våra frihetslagar stiftats har ju intentionen varit att den enskilda individens åsiktsbildning är fundamental, oaktat att internet då inte existerade. Hur man ska komma till rätta med detta i dag saknar jag ett tydligt svar på från ministern.

Det är hög tid att vi nationellt formulerar en strategi för hur åsiktsfriheten ska säkras när yttrandefriheten kontrolleras av ett fåtal multinationella företag och inte av den representativa demokratins företrädare eller maktdelningens aktörer i form av lagstiftande, granskande och dömande makt. Vad är regeringens hållning när det gäller den enskildes rätt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En fullständigt fundamental fråga i den här diskussionen är hur vi definierar de bolag vi talar om. Detta har ju ministern berört. I dag råder en oligopolsituation, och det är en otrolig brist på konkurrens. Naturligtvis är de inte enbart neutrala anslagstavlor, och de är inte heller enbart redaktionella aktörer med ansvarig utgivare. Det är där problematiken ligger. De är globala aktörer i guldbyxor med djupa fickor, så att säga, och då infinner sig ju den logiska följdfrågan, särskilt så här en fredag: Vart är vi på väg?

Jag kommer närmare att sätta mig in i EU-kommissionens förslag på området, men redan nu tycker jag mig se att kommissionens sätt att närma sig frågorna inte är oproblematiskt. Om man ålägger de internationella aktörerna att plocka bort innehåll vid rena misstanken om olagligheter agerar man ju domare i förtid. Den risken får vi inte ta. Det är en ordning som vi i Sveriges riksdag och regering inte kan acceptera i vårt ansvar gentemot svenska folket, alldeles oavsett vem som för dagen sitter vid makten.

Fru talman! Tack för svaren, ministern! Detta handlar som sagt om företag som vill tjäna pengar. De vill ha sina algoritmer, så att de får in rätt personer och kan sälja. Den affärsmodellen måste man respektera.

Men det är inte detta vi främst ska rikta in oss på, utan det är när de hindrar själva åsiktsfriheten och yttrandefriheten och stänger av olika politiker och medborgarjournalister eller släcker mediekanaler utan att ange någon anledning.

Detta är som sagt komplicerat, men man kan i varje fall konstatera att den ordning vi har i dag, där man så att säga rent kan klippa av någon, är väldigt problematisk. Vi kan ta exemplet med Trump. Det är ju en folkvald president för en stor demokrati. I en annan tidsålder med en annan president kanske det finns en rimlighet för den presidenten att uttala sig - det kan ha förekommit någon form av valfusk eller liknande. Ska det då verkligen vara upp till privata oligopol att avgöra vem som ska få tala och inte?

I debatten hör man ofta att det finns andra vägar att gå. Men som utvecklingen ser ut i dag blir det mer och mer de stora nätjättarna som informationen går igenom. Papperstidningar kommer säkert inte att finnas om tio år. Det är alltså väldigt viktigt att denna lagstiftning påbörjas och kommer till stånd så fort som möjligt, innan problemen blir värre.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte från interpellanterna hör någon egentlig synpunkt på att vi tar denna process på EU-nivå. Det tycker jag är bra. Jag tycker att det är en klok hållning att vi försöker hålla denna typ av reglering på en större nivå än enbart Sverige. Sedan är det intressant att följa till exempel Storbritannien, som nu ligger utanför EU, som håller på att ta fram en liknande reglering med i hög grad samma byggstenar.

Jag ska nu återkomma till de förslag som ligger på bordet. Det handlar om att ställa högre krav på de allra största aktörerna. Där är vi också överens. De har en särställning. Det finns skäl att verkligen fundera på hur det ansvaret kan tas.

Jag kan tycka att det är lite beklagligt att ingen av interpellanterna, företrädarna för Sverigedemokraterna, problematiserar de andra delarna i detta. Det är något som jag har varit engagerad i väldigt länge. Det handlar om att säkra att rent olagligt material snabbt plockas ned. Vi kan inte betrakta dessa aktörer som fria åsiktstorg heller, för de har algoritmer som styr innehållet och som styr räckvidden. Det i sig kan vara en grogrund för polarisering och att extremism kan spridas. Det är på det sättet. Detta är också fria bolag. Det är näringsdrivande bolag som har utvecklat dessa modeller. Med största sannolikhet är det också därför de är så framgångsrika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det sagt behöver vi ta detta på allvar. Jag tycker att det är bra att man nu har en ansats från EU att hantera frågan om de rena olagligheterna. Vi behöver helt enkelt ett större ansvarstagande här. Men vi behöver naturligtvis också se till att transparensen ökar. Jag delar helt det som Mikael Strandman säger: Man ska inte hamna i ett ovetande som användare. Man ska inte undra varför ens inlägg plockas bort. Transparensen är en viktig hörnsten i detta, tror jag.

Det är också viktigt, som man föreslår här, med någon form av system för överklagande och liknande. Det är att kunna ta steg mot ett större ansvarstagande, så att man inte plockar bort för många saker och så att inte steget mot kontroll av innehållet blir för stort.

Samtidigt tycker jag att vi måste acceptera att det är en svår diskussion. Sådana här frågor och diskussioner kan behöva ta tid. Jag ser inte heller att det finns någon enkel lösning på dessa frågor. Det är också en teknisk utveckling som går rätt fort. Men jag tror att det är helt rätt steg att vi nu för denna diskussion på EU-nivå. Sverige kommer i det arbetet att vara garanten för att värna en vidsträckt praktisk yttrandefrihet. Det kan ni lita på att jag som demokratiminister och Sverige kommer att bevaka.

Sedan vill jag kort kommentera det Aron Emilsson nämnde om yttrandefriheten. Den har naturligtvis väldigt många ben. Vad gäller medieetiken är det något som vi inte styr från politiskt håll. Det är något som mediesektorn själv tar fram, ett medieetiskt system. Där har man tagit steg under de senaste åren, inte minst eftersom man ser att det snarare är mer material på de digitala plattformarna än i papperstidningarna. Man måste hitta ett system som reglerar det. Men där ska vi naturligtvis också passa oss för en överreglering.

Jag tycker också att det är viktigt att prata om att vi i den reellt tillämpade yttrandefriheten måste ha starka och självständiga kommersiella medier i Sverige. Mediestödet är en viktig roll i det. Vi ska naturligtvis ha ett starkt, levande och rikt kulturliv med konstnärer som har en reell möjlighet att verka. De är viktiga principer som jag kommer att värna.

Fru talman! Demokrati förutsätter ett fritt, oberoende och livskraftigt samtal där man ofiltrerat kan byta åsikter med varandra. Det hoppas jag har framkommit under både denna debatt och otaliga andra debatter som vi har haft i denna fråga. Men det är uppenbart - här kommer min problematisering av bilden, som ministern efterfrågade - att en ny form av medieetiskt förhållningssätt behöver komma till stånd när det gäller många av de digitala plattformarna. Tonläget kan vara sorgligt uppskruvat, ibland av stötande karaktär. Vi har problem som rör nätmobbning, påtryckningar, våldsanvändning, pornografi som handlar om barn och unga etcetera. Vi är också överens om att olagligheter måste bekämpas. Därom råder det inga tvivel. Men när just åsiktsbildningen hotas måste vi rycka ut till dess försvar - det handlar om Sveriges grundlagars intentioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag noterar att ministern bekräftar min bild av att utvecklingen har medfört problem för innehållsproducerande medier i form av intäktsbortfall, då huvuddelen av de digitala jättarna tar, så att säga, reklamintäkter som tidigare gick till traditionella svenska tidningar, till exempel. Jag uppfattar det som att vi delar analysen men därefter drar helt olika slutsatser.

Regeringens sätt att möta denna marknadsomvandling har varit att ge ökade statliga subventioner till fri press, som ironiskt nog långsiktigt riskerar att gå från fri och oberoende till ofri och beroende. Det tror jag är skadligt. Det konstaterades också under Institutet för mediestudiers seminarium strax före jul, där både ministern och undertecknad medverkade, att det krävs en omställning i dessa frågor för att öka avståndet mellan medierna och det verkställande maktutövandet.

Jag tror att detta är en fråga som måste tacklas i förhållande till den internationella digitala utvecklingen men också i relation till just kulturens och mediers oberoende av den som har makten för dagen.

Fru talman! Tack för alla bra diskussioner! Jag tror att det är viktigt att vi verkligen gör en lagstiftning om detta och inte överlåter det till någon form av medieetiskt system, där privata aktörer och andra aktörer själva ska sköta detta. Det kan vi kanske i dag tillåta att man gör i tidningsvärlden.

Här måste lagstiftning till. Det är nämligen allvarligt om vår yttrandefrihet begränsas. Det måste finnas en folklig parlamentarisk förankring på EU-nivå eller på nationell nivå. Det är klart att det är bättre om det är på EU-nivå. Men det måste till en riktig lagstiftning och kraftiga böter om vår yttrandefrihet begränsas på det sätt som den riskerar att göra.

Fru talman! Ja, frågan om de stora internetplattformarnas ställning är viktig, inte bara i Sverige utan även globalt, för alla oss som värnar yttrandefrihet och demokrati. Det är, som sagt, ett område som jag som demokrati- och medieminister självklart följer väldigt noga.

Digitaliseringen har medfört fantastiska möjligheter att göra sig hörd och delta i det demokratiska samtalet. Samtidigt kan vi se att rena olagligheter, näthat, hot och desinformation också sprids snabbare och lättare än någonsin.

Plattformsföretagen har absolut möjlighet att förbättra, flagga och anmäla olagligt hot och hat. De har också ett ansvar att förbättra uppföljningen av det som flaggats eller anmälts. Plattformarna har ett stort ansvar. De har utvecklats till viktiga förmedlare av det fria ordet. De har skapat möjlighet för användarna av tjänsten att nå väldigt många fler än tidigare. Det är i grunden en positiv utveckling som ger nya förutsättningar för den fria åsiktsbildningen. Samtidigt innebär plattformarnas framväxt utmaningar som är svåra att bemöta med befintliga juridiska och politiska verktyg när de varken är neutrala åsiktstorg eller redaktionella medier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Privata internetplattformar är också sinsemellan olika. De har en grundläggande frihet att organisera och ställa upp villkoren för vad som ska gälla för användning av deras tjänster. Men med tanke på den centrala ställning dessa företag har måste denna frihet utövas med omdöme och med ansvar. Det är självklart viktigt att både användarvillkor och arbetet med efterlevnad präglas av tydlighet och transparens. Här måste vi följa teknikutvecklingen.

Yttrandefriheten har en lång tradition och en stark ställning i Sverige. När vi nu ska värna den i ett nytt demokratiskt landskap tillsammans med de andra medlemsländerna i EU ska vi vara noggranna. Vi ska vara öppna för flera typer av lösningar, och vi ska naturligtvis stå upp för den fria åsiktsbildningen som en hörnsten i vår demokrati.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.