Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Nationella insatsstyrkan

Interpellationsdebatt 4 mars 2003
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Thomas Bodström (S)

Anf. 38 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på mina frågor. Det var tre frågor, och justitieministern ger ett svar. Regeringen har angivit ett antal mål, och visst är jag medveten om det. De målen för tingsrättsorgani- sationens utveckling eller förändringar har nyligen också utvärderats. När man läser den utvärderingen - som man kan ha en hel del synpunkter på förutsätt- ningarna för - framgår det ändå att det inte finns något entydigt stöd som talar för att målen uppnås genom just sammanläggningar. Det tycker jag är ett memento att ta fasta på för regeringen i den fortsatta prövningen. Det andra är att justitieministern säger att man överväger ett antal saker. Då är det två signaler som ministern ger i svaret. Det ena är att det ska vara en långsiktig lösning, och det andra är att Stockholms län är en helhet. Låt mig kommentera långsiktigheten. Stockholms tingsrätt har haft uppenbara bekymmer under en lång tid. Det är rätt och viktigt att se över frågan om Stockholms tingsrätts organisation, men frågan är om de direktiv som givits ger utrymme för att göra detta på ett sätt som verkligen är långsiktigt. Man har ju fokuserat på de tingsrätter som fungerar väl och gör förändringar i den delen. Sedan gäller det länet som helhet. Det är väl all- deles uppenbart att det pågår en utveckling som be- strider det synsättet. Länet är mycket mer mångfaset- terat. Det är flera regionala kärnor och en utveckling mot en ökad kontakt med Mälardalen. Det pågår alltså en helt annan regional utveckling än den som regeringen verkar hålla fast vid. Låt mig ta Södertälje som ett exempel. Det är ett område med 80 000 invånare och 80 olika språk. Det är långt ifrån en helhetsbild som ges i det samman- hanget. Ändå verkar det som att regeringen tycker att Stockholms län är en enhet där man enkelt kan hante- ra allt på samma sätt. Detta säger jag som en kom- mentar. Men ministern svarar inte på mina frågor, och jag vill bara upprepa dem: Vilka ytterligare åtgärder är justitieministern be- redd att vidta för att pröva i vilken mån storskalighet inom domstolsorganisationen förbättrar rättsväsendet utifrån ett medborgarperspektiv? Den frågan har nämligen inte prövats ännu, och ändå är storskalighet kännetecknet för den verksamhet som föreslås. Att göra domstolsorganisationen i Stockholms län till en experimentverkstad för domstolar av en storlek som saknar motsvarighet i landet i övrigt skulle vara ett ansvarslöst vågspel med människor, pengar och yt- terst medborgarnas tilltro till rättsväsendet. Därför vore det värdefullt om man verkligen prövade och visade intresse av att ifrågasätta den kultur som up- penbarligen är rådande i dagsläget. Min andra fråga är: Är justitieministern beredd att förnya uppdraget i syfte att pröva alternativa vägar i rättsväsendet och samtidigt bevara de nuvarande tingsrätterna i Stockholms län? Det finns ju alltid flera sätt att lösa ett problem. I Strömbergs utredning föreslås bara två varianter på samma tema, inte andra lösningar som det också har pekats på i olika sam- manhang. Jag tycker att det finns alla skäl i världen för rege- ringen, om man söker medborgarperspektiv och när- het, att verkligen ta fasta på dessa frågor och göra en förnyad studie.
Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 39 Ragnwi Marcelind (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag har en erfarenhet som jag delar med en stor majoritet av svenska folket. Jag har fak- tiskt aldrig varit inkallad till en tingsrätt. Jag tror att det är viktigt att ta fasta på att det är vanligt att kom- ma till en tingsrätt för en domare, en advokat och några andra, men det är mycket ovanligt för de flesta medborgare i vårt land, och det ska vi vara väldigt tacksamma för. Jag tror att det är väldigt viktigt att tänka på detta när man ser på vad man kan rationalisera här i livet. Minutvalsen blir, som bekant, naturligtvis inte bättre av att man spelar den lite fortare. Vi ska ta fasta på att det är en ovanlig företeelse att komma till en tingsrätt. De finns de som företräder synen att vi ska ha en storskalig verksamhet, och den utredning som gene- raldirektör Strömberg har lagt fram präglas just av synsättet att effektivitet i rättstillämpningen och rätts- utövningen uppnås bättre av storskaliga lösningar, framför allt i geografiskt hänseende. Jag tror att detta är en felsyn. Jag tror för min del att en hel del av de uppgifter som generaldirektören tar fram i sin egen utredning visar att det är högre effektivitet i rent matematiska termer på de mindre tingsrätterna, särskilt på de allra minsta. Med statistik kan man bevisa mycket, men jag säger inte att detta är korrekt, för det är skillnad mellan ett tvistemål i Norrtälje tingsrätt och Penserfallet i Stockholms tingsrätt. Det är oerhört olika saker som tar olika resurser i anspråk. Ändå menar jag att det viktigaste i det här sam- manhanget är att se till att man inte gör en god tanke till en avigsida genom att tro att man kan spara peng- ar på detta. I Strömbergs utredning framgår väldigt tydligt att man inte har gjort några ekonomiska be- räkningar alls i den hittillsvarande utredningen. Men i de direktiv som statsrådet utfärdade den 1 november 2001 tog man just sikte på att lösa de problem som finns i Stockholms tingsrätt. Dessvärre har utredning- en kommit att vända på det hela och börjat med de små tingsrätterna. Hitintills har man undvikit att ta upp frågan om vad som ska ske med den stora tings- rätten, nämligen Stockholms tingsrätt, där de flesta problemen finns. Jag förstår alla de små tingsrätter som känner oro över att utredaren har valt att slå de små först, för att vara lite drastisk. Jag tror att man ska tänka sig väldigt noga för in- nan man går på det förslag som utredaren har före- lagt. Det finns också, som Kerstin Lundgren var inne på, tänkbara alternativ. Jag ska inte förespråka någon form av specialisering, för det finns vissa nackdelar med det också, men advokater är, som justitieminis- tern väl känner till, flyttbara mellan olika domstolar. Jag tror att man också måste tänka på att domare kan vara flyttbara mellan olika domstolar. Det kan vara en väl så god tankegång som tanken på att flytta själva domstolen.
Thomas Bodström (S)

Anf. 40 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt mig först säga att det är riktigt att det ligger ett förslag. Det är bara ett förslag. Jag kan i dag inte ge något slutligt svar på den här frågan. Det är någonting som bereds för närvarande. Vi kommer att kunna presentera förslag till en lösning inom kort. Det här är en utomordentligt svår fråga, och det gäller att hitta en bra och långsiktig lösning. Ett av problemen är att de som arbetar i domstolarna vill ha besked om vad som gäller. Det gäller inte bara i Stockholms län, utan det gäller också ute i landet. Det är ofta det som vi får höra mest, att man vill veta vad som händer. När nu ett beslut ska fattas om Stock- holms län gäller det att vi fattar ett beslut som inte omedelbart blir föremål för diskussioner om att man ska ändra om ett eller två år. Men, som sagt, vi kom- mer att kunna presentera ett förslag till beslut inom kort, dock inte här i dag, tyvärr. Frågan om domstolssammanläggningar tycker jag är en av de allra svåraste frågorna. Det finns för- och nackdelar. Sammanläggningar av de mindre domsto- larna har ju utvärderats. Stockholms län har av natur- liga skäl inte kunnat utredas. Men först Riksrevi- sionsverket och sedan generaldirektören har, på rege- ringens uppdrag, utvärderat de sammanläggningar av tingsrätter som genomfördes 1999-2001. Det var ett initiativ som regeringen tog därför att det, när ett antal sammanläggningar hade gjorts, kom rapporter och åsikter från olika håll. Vi tyckte att det var värde- fullt att stanna upp och se om det blev de fördelar som man hade trott. Det här är någonting som vi håller på att analysera, men det finns vissa för- och nackdelar med sammanläggningar. När det gäller själva rättsväsendet blir vi ofta på- minda om att det är väldigt svårt att tillsätta tjänster på mycket små domstolar. Det är viktigt. Det är ju någonting som vi ständigt kommer i kontakt med. En annan sak som är viktig, och som är en fördel, gäller kompetensutvecklingen. Om man sammanläg- ger domstolar blir det kanske fem, sex domare i stäl- let för en, två eller tre. Det handlar om att kunna arbeta på ett modernt sätt i fråga om föräldraledighet, att man ska kunna täcka upp för varandra och så vida- re. Men jag tycker faktiskt att det är viktigt att man inte bara ser på rättsväsendet. Det är viktigt för en ort att kunna behålla sin domstol, och det måste också vägas in i bedömningen. Så det här är väldigt svåra överväganden. Jag tycker att det är viktigt att vi inte skyndar för fort. Det var därför som vi stannade upp och gjorde den här utvärderingen. Reformarbetet kommer att fortsätta. Det kommer säkert att fortsätta oavsett vilken regering vi har, eftersom domstolar, liksom andra myndigheter, kommer att behöva utvecklas på olika sätt, men vi ska inför varje enskilt beslut noga överväga vad som är det bästa. Det som vi nu först måste ta ställning till är hur vi ska ha det i Stockholms län i framtiden. Gunnar And- rén nämner att han inte har varit kallad till domstol. Även jag som har varit verksam i samtliga domstolar i Stockholms län tycker att det är ett mycket svårt beslut. Det kommer att presenteras ett förslag till beslut inom kort.
Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 41 Ragnwi Marcelind (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Justitieministern håller fast vid att det har utvärderats, men den utvärdering som nyligen kom om förändringar av tingsrättsorganisationen hade ett begränsat uppdrag. Uppdraget var inte att studera i vad mån storskalighet inom domstolsorgani- sationen verkligen förbättrar rättsväsendet utifrån ett medborgarperspektiv. Det svar som denna utredning ger är inte helt en- tydigt i fråga om de mål som regeringen har satt upp för organisationernas förändring. Det låter också som om vi pratar om små tingsrätter i väldigt minimal form. Men vi är alla medvetna om att flera av de tingsrätter i Stockholmsregionen som vi pratar om med andra mått mätt är relativt stora. Stockholms tingsrätt är landets i särklass största domstol. Om det vore så att storskalighet skulle förstärka möjligheter- na till tjänstetillsättningar, kompetensutveckling och så vidare skulle rimligen Stockholms tingsrätt visa att den är den kronjuvel som eftersträvas för tings- rättsorganisationen. Ändå är det som Stockholms tingsrätt visar motsatsen. Man har uppenbara be- kymmer, men jag har inte funnit stöd för att de andra tingsrätterna har problem på dessa områden. Det finns alternativa sätt att lösa detta. Det borde vara av intresse för regeringen, speciellt när det finns en tydlig trend som blåser genom hela Sverige och riktar in sig på storskalighet för att man tror att lös- ningarna finns där. Det borde vara viktigt för rege- ringen att söka ifrågasätta den trenden och se om den verkligen håller för en mer ingående prövning. Det skulle vara en fördel också i detta sammanhang. Ibland jämför man med sjukhus och specialisering på sjukhusens område. Nyligen fick vi en rapport från Socialstyrelsen som var kritisk mot just ett sådant upplägg. Verkligheten och vi människor är komplexa. Man tappar helhetsbilden och den utveckling som gör att man kan bli bemött som en hel människa och inte bara som en delmänniska. Risken är likartad i detta fall, inte minst i de många frågor som är vanliga i områden som till ex- empel Södertälje, där bilden är mycket komplex och viktig att ha med sig. Det är viktigt att man är specia- list på hela människan och inte bara på delar. Jag tycker att det finns all anledning för regering- en och ministern, även om man inte avslöjar vad man kommer att fatta för beslut, att säga om man är be- redd att vidta någon ytterligare åtgärd i akt och me- ning att pröva om storskalighet inom domstolsorgani- sationen verkligen har förbättrat rättsväsendet utifrån ett medborgarperspektiv och om man är beredd att pröva alternativa vägar och bevara tingsrätterna i Stockholms län. Är en sådan slutsats tänkbar för regeringen? Det borde ministern kunna ge besked om.
Thomas Bodström (S)

Anf. 42 Thomas Bodström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tror att det skulle vara värdefullt om statsrådet ville ge någon antydan om sin syn på det som jag föreslog, nämligen att man inte bara skulle arbeta med att flytta tingsrättsorterna utan också flytta domarna och därmed ärendena. Det skulle kunna ge en annan form av effektivitetsökning som man inte hittar i denna utredning. Så har man till exempel gjort inom skatteväsendet och med stor framgång, enligt mitt förmenande. Jag tillhör skat- teutskottet. Det finns en annan synpunkt på detta. Jag förstår att man på de olika tingsorterna nu är i behov av ett beslut som regeringen måste ta, men detta beror ganska mycket på den ordning som utredaren har haft. Han har gått på de små tingsrättsorterna först och inte tagit itu med huvudproblemet som gjort att statsrådet har tillsatt denna utredning, nämligen de problem - och möjligheter - som finns inom Stock- holms tingsrätt. För att ge ett perspektiv kan jag näm- na att de andra åtta tingsrätterna i Stockholms län har sammanlagt 70 domare. Stockholms tingsrätt har 110 domare. Stockholms tingsrätt är i sig själv större än samtliga de andra åtta tingsrätterna. Kerstin Lundgren har talat om Södertälje tingsrätt. Låt mig avsluta med att citera några synpunkter från Norrtälje tingsrätt. Den mycket erfarne lagmannen K G Ekeberg skriver följande: "Av utredarens uttalanden framgår . att han an- ser att Norrtälje tingsrätt - som nu med sin inskriv- ningsmyndighet är en av landets största tingsrätter - inte har något existensberättigande om huvudmanna- skapet för inskrivningsväsendet flyttas från domstol- sväsendet till lantmäteriet. Att på detta sätt bli dömd till döden i sin frånvaro på grund av omständigheter som ännu inte inträffat känns naturligtvis inte särskilt tillfredsställande."
Ragnwi Marcelind (Kd)

Anf. 43 Ragnwi Marcelind (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Som vi alla känner till har ett antal sammanläggningar gjorts. Sedan har man utvärderat det. Utgångspunkten har varit att det finns nackdelar med alltför små domstolar. Man har samtidigt fått rapporter, precis på det sätt som Kerstin Lundgren beskriver, om att Stockholms tingsrätt antagligen är för stor. Det har man kunnat konstatera när man jäm- fört med andra domstolar i länet. Det var också ut- gångspunkten för det reformarbete som nu pågår i Stockholms län och som jag inte kan ge något exakt besked om i dag, men inom kort. När det gäller att flytta domare finns det med i förslagen från Stefan Strömberg. Det är naturligtvis någonting som vi också får analysera närmare. Det är viktigt att tänka fritt och pröva olika lösningar för att här, liksom inom andra områden, hela tiden sträva efter förbättringar. Det gäller att hitta den lämpliga formen för Stockholms län och också andra delar. Det är det arbetet som pågår nu. Det som gäller Norrtälje tingsrätt och inskrivning- smyndigheten som relativt nyligen har flyttat dit finns i och för sig inte med i Stefan Strömbergs förslag. Men detta är bara ett förslag än så länge och ingen- ting annat.

Dokument

den 10 februari

Interpellation 2002/03:176

 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitieminister Thomas Bodström om Nationella insatsstyrkan

I december ställde jag en fråga till justitieministern angående Nationella insatsstyrkan och vilka mått som vidtagits för att styrkan i sin nya hemvist fått ekonomiska och materiella förutsättningar för att utföra sina uppgifter.

Justitieministern svarade att det är Rikspolisstyrelsen som fördelar polisens resurser och att dessa resurser ska fördelas så att de bidrar till att uppfylla de mål som riksdag och regering har beslutat om.

Jag menar att vi beslutsfattare inte bara kan besluta om att vi ska ha en nationell insatsstyrka utan att också följa upp beslutet och se vad som har hänt och utifrån vilka intentioner och ekonomiska villkor styrkan arbetar.

Den 4 december 2001 beslutade Sveriges riksdag med en stor majoritet att den svenska antiterroriststyrkan, kallad Nationella insatsstyrkan, skulle överflyttas från Polismyndigheten i Stockholms län till Rikspolisstyrelsen. Beslutet var en direkt följd av att justitieutskottet uppmärksammat att den ursprungliga organisatoriska lösningen med att låta styrkan sortera under Stockholmspolisen befunnits olycklig ur en rad olika aspekter.

Styrkan som då den skapades avsågs bli samhällets yttersta resurs vid särskilt svåra händelser gavs under ledning av Stockholmspolisen inte de ekonomiska, organisatoriska och ledningsmässiga förutsättningar som krävdes för att den skulle kunna leva upp till den kompetensnivå som specificerades i de förarbeten som låg till grund för dess bildande. Riksdagen ansåg därför att det var av synnerlig vikt att flytta styrkan till central nivå för att på så vis skapa dessa förutsättningar.

De argument som fördes fram från regeringen till varför styrkan i stället borde ligga kvar under Stockholmspolisen befanns av såväl justitieutskottet som kammaren sakna bärighet och därför beslutades att uppdra åt regeringen att med skyndsamhet överföra styrkan till central nivå.

I interpellationsdebatten 2001/02:180 ställde representanter från både borgerliga partier och Vänsterpartiet interpellationsfrågor till justitieministern hur det kom sig att inga mått vidtagits till att flytta styrkan, oaktat beslutet den 4 december om en skyndsam flytt. Justitieministern förklarade då att arbetet med att flytta styrkan fortskred men att det var av största vikt att flytten fick till följd att situationen för styrkan skulle bli "så bra som möjlig".

Det skulle trots detta dröja ända till den 1 oktober innan den beslutade flytten faktiskt genomfördes. Vid interpellationsdebatten sade justitieministern vidare att "det är otroligt viktigt att vi får en insatsstyrka som på alla sätt är perfekt utrustad och skickad att utföra sina svåra uppgifter".

Jag ställer mig frågande till att Nationella insatsstyrkan med sin nuvarande numerär klarar de krav som statsmakterna ålagt dem. Jag förutsätter att det i den kommande budgeten ges utrymme för nyrekryteringar till Nationella insatsstyrkan i sådan omfattning att styrkan kan klara sina åligganden.

Vidare konstaterades i debatten att justitieministern var en av de få justitieministrar i världen som inte besökt landets antiterrorpolis för att försäkra sig om dess kompetens efter terrorhändelserna den 11 september. Jag utgår ifrån att så inte är fallet i dag, i synnerhet som den negativa utvecklingen av terrordåd i världen fortgår.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att Sveriges riksdag tydligt har markerat vikten av att Nationella insatsstyrkan får alla de förutsättningar som krävs för att dess verksamhet ska fungera tillfredsställande. Det finns heller inte, såvitt jag kan erinra mig, någon annan polisiär verksamhet som justitieministern på sådant tydligt och kraftfullt vis pekat ut och givit sitt stöd till som han gjorde vid den tidigare nämnda interpellationsdebatten.

Då det svar jag fick i min skriftliga fråga inte gav mig information om hur Nationella insatsstyrkans arbetssituation ser ut i dag, väljer jag att skriva en interpellation till ministern.

Mot bakgrund av det ovan anförda skulle jag därför vilja ställa följande frågor till justitieministern:

1.Utifrån justitieministerns inriktning att det är viktigt att vi får en insatsstyrka som på alla sätt är utrustad att utföra sina uppgifter, vilka mått och steg har justitieministern vidtagit för att försäkra sig om att den svenska antiterroriststyrkan i sin nya hemvist verkligen har givits dessa förutsättningar?

2.Vilka åtgärder har ministern vidtagit för att ange vikten av att Nationella insatsstyrkan är en nationell angelägenhet och att tillräckliga medel måste avsättas i budgettilldelningen till styrkan för att den ska kunna leva upp till syftet med den beslutade flytten?

3.Avser justitieministern att tillse att tillräckliga medel avsätts till Nationella insatsstyrkan i sådan omfattning att den kan rekrytera mer personal?