Nationell antidopningsorganisation

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig när jag avser att ge besked kring planerna att samla det nationella antidopningsarbetet till en nationell antidopningsorganisation.

Som interpellanten känner till angav regeringen i budgetpropositionen för 2017 att en utgångspunkt för idrottspolitiken är att god etik ska genomsyra alla delar av idrottsrörelsen, både i idrottsutövandet och i styrelserummen, såväl nationellt som internationellt.

Regeringen pekade på att idrottens antidopningsarbete är viktigt. I det ingår att idrottens antidopningsverksamhet inom elitidrotten fortsätter att utvecklas samt att olika aktörer bidrar till att gemensamt stärka arbetet mot dopning inom motionsidrotten. Regeringen anger att den avser att i samarbete med företrädare för idrottsrörelsen ta ställning till frågan om en samlad nationell antidopningsorganisation i Sverige.

Dialogen med företrädare för idrottsrörelsen pågår, och jag är inte beredd att nu lämna något besked om ställningstagande till frågan om en samlad nationell antidopningsorganisation i Sverige.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag hade nog hoppats på lite mer tydlighet och en beskrivning av vad som är på gång från regeringens sida vad gäller en så kallad Nado, alltså en fristående nationell antidopningsorganisation.

Dopningsfrågorna är tyvärr, måste vi säga, mer aktuella än någonsin i dag. Vi har nog alla följt medierapporteringen kring de här fallen och det arbete som pågår runt dem.

Jag tycker att vi kan vara tacksamma över att testerna har förfinats och att det är allt svårare för dem som brukar förbjudna preparat att klara testerna. Kanske är också idrotten renare än någonsin, trots allt. Det innebär ändå inte att arbetet kan stanna av, utan vi måste fortsätta med det här. Det är en viktig förtroendefråga framöver för idrotten, som gör en fantastisk samhällsnytta.

Jag och idrottsministern har debatterat frågan tidigare. Och jag sa i den förra debatten att jag skulle återkomma och följa upp frågan.

En så kallad Nado är nödvändig ur många aspekter. I den statliga utredningen, som alliansregeringen tog initiativ till, Antidopning Sverige - En ny väg för arbetet mot dopning föreslogs just en Nado. Utredningen hade många andra bra och konkreta förslag. Jag tycker att vi ska beakta dem när vi nu ska försöka genomföra det här, vilket jag hoppas att ministern kommer att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arne Ljungqvist - vi kan kalla honom antidopningslegend - har i många år kämpat mot dopning och så vidare. Hans koppling och närhet till forskningen måste också beaktas i arbetet framöver.

Fru talman! En bidragande anledning till att skilja antidopningsverksamheten från RF är just att Europarådskonventionen pekar på att all idrott ska omfattas av antidopningskonventionen. Det är inte fallet i Sverige. Här sticker vi ut. Idrotter där man i dag tävlar på nationell och internationell nivå ingår inte. De är inte anslutna till RF, och då omfattas de inte heller av antidopningsverksamheten, alltså den statligt stödda verksamheten. Det är inte bra.

Kosttillskottsintag ökar markant. Det är oroväckande. Till och med ungdomar talar om att de äter kosttillskott. Vi vet också att kosttillskotten strömmar in i landet helt okontrollerat. Tillsynen av det måste verkligen stärkas omgående.

Det är kommunerna som har tillsynsansvaret. De har dåliga resurser och hinner inte prioritera det här. Till exempel granskade Livsmedelsverket och Läkemedelsverket vid ett tillfälle 43 kosttillskott och fann flera kända biverkningar av dessa. De preparaten finns kvar på nätet och i butikerna.

Flera dopningsfall har också kommit fram. Det handlar om nya målgrupper. Nu fastnar också kvinnor i dopningskontrollerna. Det är oroväckande.

Min fråga till statsrådet blir återigen: Hur ser statsrådet på utvecklingen i dag? Kan han, mer ingående, beskriva den process som pågår när det gäller Nado? Han får gärna återkomma i fråga om det.

Fru talman! Jag är precis lika bekymrad över utvecklingen som Saila Quicklund är. Vi ska dock komma ihåg att många av de mest uppmärksammade dopningsfallen de senaste åren har skett i andra länder. Det är också internationellt som de största bekymren med dopning finns. Det beror bland annat på den historia och den tradition som har funnits i Sverige. Det finns ett starkt engagemang i antidopningsarbetet. Arbetet har drivits systematiskt. Inte minst idrottsrörelsen själv har visat tydligt ledarskap.

Detta måste man ta hänsyn till när man diskuterar förändringar av arbetet. Enligt min mening är det nämligen viktigt att idrottsrörelsen är med på tåget, att det finns förståelse för de förändringar som i så fall ska göras och att det finns förtroende för den eventuellt nya organisation som i så fall ska växa fram och ansvara för antidopningsarbetet.

Det är med utgångspunkt i just detta som vi för en dialog med idrottsrörelsen. Vi vill diskutera möjliga vägar framåt för att kunna etablera en antidopningsverksamhet som omfattar alla idrotter och all idrottsverksamhet. Även om vi i Sverige har kommit långt när det gäller antidopningsarbetet inom den organiserade idrotten har vi nämligen, precis som Saila Quicklund antydde, problem när det kommer till det oorganiserade idrottsutövandet - kanske framför allt på gym, av företrädesvis män mellan 18 och 35 år. Här finns det mycket mer att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också med anledning av det som vi har beslutat oss för att vända på varje sten. Det gäller alltifrån diskussionen om en fristående antidopningsorganisation till idén om att kunna genomföra kontroller, även på privatägda gym och liknande. Jag tror att vi måste vara beredda att vidta olika typer av åtgärder om vi ska komma framåt och minska dopningen i samhället som helhet.

Fru talman! Jag upplever ändå att Riksidrottsförbundets ordförande är positiv till Nado. Det skulle underlätta processen, om det nu finns en vilja till det. Jag tror också att en rad olika åtgärder måste till, men Nado är en viktig variant.

Jag vill ta tillfället i akt och lyfta upp en fråga. I höstas föreslog statsrådet att man skulle dopningstesta gymbesökare. Jag tycker att skrivningen och det som uttalades när det presenterades var luddiga. Förslaget förvånar till viss del. Jag ska motivera varför.

Straffskalorna för dopningsbrott och narkotikabrott bör korrespondera. Har statsrådet en annan åsikt när det gäller det? Om regeringen eller statsrådet vill höja straffen för dopningsbrott bör motsvarande höjning ske när det gäller narkotikabrott. Avser regeringen att göra det och i så fall när? Det vore inkonsekvent och orimligt att skärpa straffen när det gäller dopningsmedel samtidigt som synen på narkotika riskerar att röra sig i mildrande riktning.

Förslaget innefattar också tvångsmedel. Det verkar inte rimligt att ge sådana befogenheter till en ny specialiserad myndighet. Det jag tycker är märkligt är att polisen redan i dag kan ingripa med tvångsmedel mot personer som är skäligen misstänkta för dopningsbrott. Det görs i dag. Vad skulle skillnaden bli? Statsrådet får gärna förklara det för mig. Företrädare för staten kan använda sig av tvångsmedel som gripande, kroppsvisitering, kroppsbesiktning och husrannsakan. De är bland de mest ingripande åtgärder ett demokratiskt samhälle kan använda mot sina medborgare.

När det gäller polis och åklagare är användningen av sådana tvångsmedel en skör balansgång mellan kraven på att å ena sidan klara upp brotten och att å andra sidan respektera den enskildes integritet. Just integritetsaspekten har varit uppe till diskussion mycket, särskilt kopplat till det här förslaget. Integritetsskyddskommittén har också kommit fram till att skyddet för den personliga integriteten inte är tillräckligt reglerat i svensk lagstiftning i dag.

Förslaget framstår som sagt som otydligt för mig. Det låter ogenomtänkt. Det måste ha tillkommit i en hast. Jag tycker inte heller att det står i proportion till brottet. Det är framför allt inte rättsligt analyserat, eftersom vi har två komponenter som bör följa varandra - dopning och narkotika.

Jag skulle önska att statsrådet preciserade förslaget lite mer, utifrån de frågor som jag nu har ställt. Återkom gärna med det!

Fru talman! Jag är förvånad över Saila Quicklunds vändning i debatten. Saila Quicklund ställer en interpellation där hon tycker att regeringen gör för lite på dopningsområdet och att det går för sakta med att etablera en fristående antidopningsorganisation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är den första att hålla med om att många politiska processer borde gå snabbare. Men när det gäller etableringen av en fristående antidopningsorganisation måste den processen också ställas mot den omedelbara nyttan av att snabbt komma framåt på området. Med tanke på att vi har en så välfungerande antidopningverksamhet inom den organiserade idrotten finns det faktiskt tid för att gå igenom detaljerna. Det finns tid för att se till att en förändring av antidopningsarbetet blir så genomtänkt att man kan undvika eventuella fallgropar och definitivt undvika eventuella backlash, som skulle innebära att antidopningsarbetet stannar av eller åtminstone saktar ned i Sverige.

Det är hela förklaringen till att vi har valt en process där vi i dialog med Riksidrottsförbundet vänder på varje sten för att se hur förändringar av antidopningsarbetet ska kunna ske på bästa sätt, utan att äventyra Sveriges goda position på området.

Å ena sidan vill Saila Quicklund att man ska snabba på där en skyndsamhet egentligen inte är akut. Å andra sidan dömer hon ut en debatt och en diskussion där man lyfter olika vägar för att komma åt det som är det stora problemet när det kommer till dopning i vårt land, det vill säga dopningen inom det oorganiserade idrottsutövandet, bland annat på gymmen, när det gäller unga män mellan 18 och 35 år.

I egenskap av socialdemokrat lyfte jag ett förslag i höstas. Det var ett förslag som hade hämtats ur Socialdemokraternas idrottspolitiska program. Det är ett program som har arbetats fram under lång tid och i nära dialog med idrottsrörelsen. Programmet har en väldigt bred ansats där dopning utgör en del.

Då undersöktes möjligheten att inrätta kontroller på gym. Nu låter det på Saila Quicklund som att detta vore någonting helt väsensskilt och någonting som man aldrig har hört talas om i Sverige. Men det är ju inte sant. I en av Sveriges största gymkedjor, Friskis och Svettis, som är en del av Riksidrottsförbundet, finns det redan i dag möjlighet att göra kontroller för att upptäcka dopning. Det är den typen av kontroller och den typen av verksamhet som jag tror att man måste titta närmare på och som kan fungera som modell för gymkedjor och enskilda gym som inte är anslutna till Riksidrottsförbundet.

Problemet i dag är ju att många gym inte känner något ansvar för att jobba för att förebygga dopning, för att etablera en antidopningskultur och för att, om man upptäcker dopning, försöka att motverka det och få bort det från sin verksamhet. Det är ju detta som vi behöver komma åt.

Men det här är bara ett förslag i raden av många fler som vi behöver analysera om vi ska kunna föra dopningsarbetet vidare och inte minst om vi ska komma åt det som är det stora problemet i dag, nämligen dopningsförekomsten inom den oorganiserade idrotten.

Fru talman! Moderaterna vill se en Nado, en fristående nationell antidopningsorganisation där alla idrotter ska innefattas. Det är också det som Europarådet har lagt fram och som flera nationer har. Detta nämner inte ministern, utan hans åtgärd för att förbättra antidopningsarbetet är att vanliga människor på gym ska dopningstestas. Integritetsaspekten verkar inte finnas med, och det finns fortfarande en stor otydlighet kring detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anledningen till att jag ställde den här interpellationen till ministern är att vi vill ha en uppföljning av arbetet kring en Nado. Vi vill ha en större tydlighet i ministerns förslag om att man ska kunna testa människor på gym. Jag tycker att det fortfarande saknas en tydlighet på det här området.

När man, som ministern, kommer med förslag och det finns en samverkan mellan två olika lagstiftningar - det handlar om dopning och narkotika - måste dessa följas åt. Ministern har inte svarat på frågan om han tycker att det ska vara hårdare straff eftersom han vill höja straffskalan för narkotikabrott.

Det finns en stor otydlighet. Jag hade hoppats att ministern skulle lämna ett tydligare svar. Men vi får säkert all anledning att ytterligare komma tillbaka i den här frågan.

Avslutningsvis tackar jag för debatten.

Fru talman! Anledningen till arbetet inte går framåt så snabbt som både Saila Quicklund och jag skulle önska är ju att vi har ett så väl fungerande dopningsarbete, så att vi måste gå framåt med aktsamhet för att inte låta det goda arbete som i dag utförs försvåras eller sakta av. Det är därför som det är så viktigt att gå i takt med idrottsrörelsen för att se vilka eventuella fallgropar det finns i etablerandet av en fristående Nado. Hur kan vi se till att vi inte försöker fixa det som inte är trasigt?

Jag är helt övertygad om att vi kommer att hitta en väldigt bra lösning och en väg framåt, men låt det ta den tid som det tar. Alternativet, att vi hastar fram någonting som är illa underbyggt bara för principens skull, tror jag vore väldigt olyckligt. Det skulle vara ett slag, inte bara mot svensk idrottsrörelse utan också mot antidopningsarbetet som sådant.

Avslutningsvis vill jag tacka Saila Quicklund för hennes engagemang i den här frågan, och jag ser fram emot nya diskussioner och debatter i antidopningsfrågan och i andra frågor. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.