mitträcken och jordbruket

Fru talman! Birgitta Sellén har frågat jordbruks- ministern vilka åtgärder som hon är beredd att vidta för att initiera ett samtal med Vägverket respektive jordbrukets företrädare för att diskutera mitträcken och jordbruket. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Frågan är ställd mot bakgrund av att Vägverket har presenterat ett förslag till ombyggnad av väg E 14, delen Matfors-Stöde, till "2+1"-väg med mitt- räcke, en s.k. mötesfri landsväg. Vägverket är den myndighet som har i uppdrag att utveckla och förvalta det statliga vägnätet. I verkets ansvar ingår att utföra insatser som bidrar till att upp- fylla transportsektorns sex delmål: ett tillgängligt transportsystem, en hög transportkvalitet, en säker trafik, en god miljö och en positiv regional utveckling samt ett jämställt transportsystem. Mötes- och avkörningsolyckor svarar för drygt hälften av alla döda och svårt skadade på 13- metersvägar där hastigheten är 90 eller 110 kilometer per timme. Därför är det viktigt att separera trafiken, t.ex. genom mitträcken. Vägverket bedriver sedan 1999 ett utvecklingsprogram benämnt Alternativa 13- metersvägar. Syftet med programmet är att öka trafik- säkerheten på befintliga 13-metersvägar och motor- trafikleder genom åtgärder som ger väsentligt lägre investeringskostnader och mindre markintrång än vid traditionella åtgärder. Åtgärder som kräver att mark tas i anspråk följer Vägverkets ordinarie planerings- process. Jag håller med interpellanten om att det är viktigt att Vägverket i sin planering är öppen och mottaglig för diskussion med befolkningen och vill med följan- de beskrivning visa att planeringsprocessen på intet sätt motverkar det. Den som planerar att bygga en ny väg, anlägga en väg i ny sträckning eller bygga om en väg ska genom- föra en förstudie i vilken förutsättningar för den fort- satta planeringen ska klarläggas. Om alternativa sträckningar behöver studeras ska även en vägutred- ning upprättas. Därefter upprättas en arbetsplan. Ar- betsplanen ska bl.a. ange vilken mark som behöver tas i anspråk, och den ska innehålla en miljökonse- kvensbeskrivning. Vid utarbetande av en arbetsplan ska samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets ut- formning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha väsentligt intresse i saken. Samråd med olika myndigheter som t.ex. kommunen och länsstyrelsen sker ofta löpande under planeringen, och flertalet myndigheter och verk är även remissinstanser. Samråd med fastighetsägare sker bl.a. genom ett tidigt samråd, s.k. markägarsam- manträde. Detta samråd är ett av de tillfällen syn- punkter kan lämnas på förslaget till arbetsplan. Arbetsplanen ska därefter ställas ut för gransk- ning. Berörda fastighetsägare underrättas om utstäl- lelsen genom rekommenderad skrivelse. Även under utställelsen kan synpunkter lämnas på förslaget. Såväl utställelse av arbetsplanen som underrättel- se om fastställelsebeslutet annonseras dessutom i inrikes- eller ortstidningarna eller både-och. Byggande av ny väg, anläggande av väg i ny sträckning eller ombyggnad av väg prövas och fast- ställs av Vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Fastställelseprövningen omfattar dock inte ersätt- ningsfrågor för markintrång eller frågor angående enskilda vägar. Dessa frågor regleras genom lantmä- teriförrättningar. Vägverkets strävan är att träffa fri- villiga överenskommelser med berörda fastighetsäga- re. Att bygga om en väg till mötesfri landsväg inne- bär att vissa enskilda anslutningar stängs eller anpas- sas för ökad trafiksäkerhet. Detta kan medföra att vissa transporter får en omväg eller längre ägovägs- avstånd, men det får ställas i relation till den allmänna trafiksäkerhetseffekt som erhålles. Vad jag erfar så arbetar Vägverket även med att finna praktiska och trafiksäkra lösningar för alla tra- fikantgrupper i samband med omprojektering av en väg till mötesfri landsväg. Detta sker i samråd med samhällets olika företrädare inklusive fastighetsägare. Såvitt jag förstår så sker planeringen av väg E 14, delen Matfors-Stöde, enligt ordinarie planeringspro- cess. Ett markägarsammanträde har nyligen genom- förts.

Fru talman! Jag får börja med att gratulera när- ingsministern till de 60 åren! Åren går fort, men kom ihåg att man inte är äldre än vad man känner sig! Man har också nytta av den kunskap man har fått med åren. Tack för svaret! Jag håller med om att mitträcken är bra för trafiksäkerheten. Det tycker de som bor i anslutning till de vägsträckor som berörs också. An- ledningen till att jag har ställt frågan om hur det på- verkar jordbruket och ortsbefolkningen är att mitträcken faktiskt kan leda till försämringar i fram- komligheten för dem som är i behov av vägen dagli- gen för att ta sig till arbete, skola och jord- och skogsbruk. Ett av delmålen som ministern nämnde handlar ju om en positiv regional utveckling. Det är bra att man försöker göra så lite markin- trång som möjligt, och de flesta av ministerns be- skrivningar av hur det fungerar är helt okej. Men när olika projekt ska genomföras finns det en tendens till att det vill gå lite för fort ibland. Ibland får man vänta länge, men när det väl bär till går det jättefort. Den förstudie som ska göras måste alltid tas fram i samarbete med brukarna och ske tidigt i planering- en, precis som ministern sade. I det aktuella fall som jag har beskrivit blev de boende inbjudna till en träff där en arbetsplan pre- senterades. De boende förväntades ta ställning till den under pågående möte. Först var det en liten allmän information till alla, och vid halv nio på kvällen var det dags för markägarna. Mötet höll naturligtvis på till halv två, till förtret för Vägverket, och var knap- past konstruktivt heller. I den här byn fanns det handlingskraftiga personer som vågar säga ifrån om att det inte är realistiskt att under några nattliga timmar ta ställning till en plan som man inte har sett förut. Men vad sker där det inte finns så här kraftfulla personer? En bättre arbetsmo- dell måste vara att förutsättningslöst titta på verklig- heten och sedan diskutera möjligheterna och svårig- heterna med de berörda ortsborna. En arbetsplan ska innehålla en miljö- och konse- kvensbeskrivning - ja, det är självklart. Men ska den tillgodose både trafikanter och boende? När mitträcke sätts upp blir vissa anslutningsvägar avstängda, vilket innebär en omväg för byborna när de ska till olika platser. Hur lång väg är acceptabel? Räknar man i tid eller kilometer? I den by som jag har beskrivit finns det en mark- ägare som i dag har 300 meter till sin mark. Han kommer, med det förslag som Vägverket har presen- terat, att få 7,7 kilometer dit. 7,7 kilometer - är det rimligt? Jag har besökt stället, så jag vet att det fak- tiskt är sant. Min fundering blir också: Hur påverkar det mil- jön? En jordbrukare kör t.ex. gödsel till sina åkrar, vilket innebär många resor med långsamtgående fordon. I Nedansjö, som den beskrivna byn heter - jag skulle kunna beskriva många andra ställen, för det finns många liknande fall - finns det unga jordbruka- re med ca 300 nötkreatur. De är därför i behov av att bärga mycket foder till sina djur. Det innebär många resor till åkrarna och många extra kilometer med traktorer längs E 14. Det innebär också att mer avga- ser sprids i naturen. Hur påverkar det trafikrytmen för bilisterna, för att inte tala om humöret? För jordbru- karen blir det en negativ arbetsmiljö och en stress- faktor som är negativ. Nu har jag ställt flera frågor här, som jag hoppas att jag kan få lite svar på.

Fru talman! Som Birgitta Sellén antagligen förstår kan jag inte här i kammaren diskutera ett enskilt fall. Jag har inte möjlighet att bedöma det. Det måste hanteras i vanlig ordning, och det är Vägverket som gör det. Däremot kan jag säga att det inte låter rimligt med 7,7 kilometer. Jag vill passa på att säga att mitträcken har givit oerhört goda resultat. T.o.m. år 2001 fanns det 478 kilometer öppnade mötesfria vägar. År 2001 byggdes 243 kilometer. Fem av de sex ursprungliga objekten är klara. Det är E 22 Valdemarsvik-Söderköping som återstår eftersom ärendet är överklagat. Under 2001 medförde de riktade trafiksäkerhets- åtgärderna 10 färre dödade av totalt 18 och 60 färre svårt skadade av totalt 100. T.o.m. år 2000 är utfallet för de öppnade mötesfria landsvägarna 77 olyckor utan dödade men med 4 svårt skadade. Mötesolyck- orna har försvunnit helt. Antalet singelolyckor med svår skadeföljd har kraftigt reducerats. 48 singel- olyckor med 14 svårt skadade ska jämföras med 9 tidigare och 13 lindrigt skadade Omkörningsolyckor med svår skadeföljd har inte inträffat. Det har inträffat 16 omkörningsolyckor med 3 lindrigt skadade och 8 upphinnandeolyckor med 4 lindrigt skadade. Dessutom har det skett 5 variao- lyckor utan personskador. Jag ska inte trötta kammaren utan bara konstatera att mitträcken är billigt, effektivt och ger oerhört stora vinster omgående när det gäller trafiksäkerhet. Det måste vägas mot andra intressen. Det gäller att hitta en balans. Det är Vägverkets sak att göra det och föra en diskussion med de inblandade. Jag kan inte föra en diskussion om det enskilda fallet. Det får prövas i vanlig ordning. Det kan också överklagas.

Fru talman! Självklart är jag medveten om att mi- nistern inte kan ta upp enskilda fall. Jag sade också i mitt anförande att det var ett exempel för att göra det tydligt. Sedan jag har skrivit interpellationen har flera personer kommit till mig och sagt att det är ett pro- blem. Senast i dag fick jag höra en reflexion om hur det fungerar i Skåne, där det finns många jordbrukare som behöver komma fram. Jag är inte kritisk till att det blir positivt resultat av mitträckena. Jag är medveten om att det är väldigt bra. Vi ser i dag att många barnfamiljer flyttar ut på landsbygden för att få lugn och ro och en fin miljö för barnen att växa upp i. Men om ett mitträcke sätts upp och stänger av en infart eller en avfart innebär det att tung lastbilstrafik till företag måste gå på byvägen, där det tidigare har varit relativt lugn trafik. I det aktuella fallet är det ett sågverk och en mekanisk verkstad. Detta påverkar barnens trafiksäkerhet och försämrar också framkomligheten för småföretagarna. Många barn cyklar till skolan. De kommer att få betydligt längre till skolan. Det kommer också att bli trångt och trafikfarligt längs den enfiliga sträckan. Jag skulle inte vilja ha barn som cyklar där, med det otäcka luftdraget från omkörande bilar. Därför måste man överväga om man kan ha en cykel- och gångväg för skoleleverna. Och hur gör barnen när de ska hälsa på kompisar som bor på andra sidan vägen? Kliver de över mitträcket då? Om man bygger sidovägar som komplement måste markägare klara underhåll och snöröjning. Om vägen är lång kan det leda till att kommunen får öka- de kostnader. Hur ska de personer som åker kollektivt agera? Kliver de av bussen flera kilometer hemifrån för att vara laglydiga eller kommer de att hoppa över mitt- räcket för att ta närmaste vägen? Många motionärer vill kunna promenera. Då är det naturligt att gå runt på en slinga. Det är knappast troligt att man vill gå utefter en vägsträcka som är enfilig, om det är mycket trafik. Man bör kunna lösa de här problemen tillsam- mans med brukarna. Man bör planera i förväg så att det inte behöver bli överklagningar. Det är bara trist för allt och alla. Den bästa lösningen är måhända en hastighetsbegränsning. Visserligen får inte bilisterna blåsa på i hög fart för att komma till semestern i fjäl- len. Men för att leva upp till flera av transportsektorns delmål gäller att även de boende får en god miljö, en positiv regional utveckling och ett jämställt transport- system, eller hur? I miljöbalken står att en verksamhet eller åtgärd inte får bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållan- den väsentligt försämrade eller om miljön försämras avsevärt. Som jag ser det försämras miljön på grund av att det blir längre resor med de långsamt gående gamla traktorerna som inte heller alltid har den bästa avgasreningen. De fördröjer trafiken, den går lång- samt och trafikanterna blir irriterade. Det påverkar luften. Det påverkar också arbetsmiljön för många, för att inte tala om säkerheten för barnfamiljerna.

Fru talman! Det projekt vi har satt i gång när det gäller mitträcken kommer att fortsätta. Vi kommer inte att kunna föra en diskussion om att dra ned has- tigheten på 90- och 110-vägar därför att det blir kon- sekvenser för dem som bor intill vägen och i närom- rådet. Vi kommer att driva mitträcken. Det vill jag klarlägga. Det finns inte någon antydan om vi skulle avstå från mitträcken på grund av att det kan uppstå obehagligheter på vissa ställen. Vägverket arbetar fram lösningar i samråd med flera aktörer under hela planeringsprocessen. Exem- pel på lösningar kan vara att öppningar i mitträcket samlokaliseras med busshållplatser, markbyten, ett utbyggt parallellvägnät, uppsamlingsvägar, planskilda korsningar och åtgärder för att möjliggöra att en väg- bana i taget kan korsas. Jag har själv sett hur man har kunnat samordna intressen när man har byggt mitträcken. Ibland kan det bli något längre, men det ska ställas mot hur många liv man vinner och antalet svårt skadade. Ersättningen bestäms utifrån expropriationslagen och utgår från markintrånget. Markintrång ersätts med ortens marknadsvärde för jordbruksmark. Priset beror på marknaden men ligger runt 1:50 kr per kva- dratmeter. Förlängt ägovägsavstånd ersätts för flera faktorer, först och främst för mertid för ökat avstånd till mar- ken. Mertiden är även beroende av storleken på åkern, vägtyp och den hastighet man kan köra på vägen. Den totala årliga mertiden multipliceras med priset för man, vagn och traktor vilket förhandlas fram årligen mellan Vägverket och LRF. Förlängt ägovägsavstånd ersätts också för dels ökade underhållskostnader, dvs. brukaren får mer egen vägmark att sköta, dels ökad allmän tillsyn, dvs. för längre körväg för att se om det är dags att skörda. S.k. annan skada ersätts under en övergångsperiod för att brukaren ska hinna anpassa sin maskinpark m.m. till den nya brukningsenheten. Här tas hänsyn till den återstående brukningstiden, dvs. ersättningen är indi- vidanpassad efter brukaren. Det finns ett system för planering. Vägverket har till uppdrag att göra ingående planering där alla in- tressenter är delaktiga och man hittar lösningar till- sammans. Mig veterligt har det alltid fungerat. Det är ett måste. Vi kan inte börja föra en diskussion om att dra ned hastigheten till 50 i stället för att bygga mitträck- en, med utgångspunkt från vissa inte specificerade intressen, livsmiljö osv. Men jag kanske har missför- stått interpellanten. Jag vill klarlägga att vi kommer att fortsätta detta projekt med mitträcken som har varit så oerhört framgångsrikt för att få ned antalet skadade och dödade.

Fru talman! Det är jag medveten om. Jag säger inte nej till att man ska fortsätta med mitträcken. Men jag förstår inte varför det inte skulle kunna vara möj- ligt att införa hastighetsbegränsningar på vissa stäl- len. Att ha öppningar i räcket kan vara ett sätt att lösa problemen. Men när bilister kör väldigt fort är det inte så tryggt att korsa över där man har gjort en liten öppning. Jag funderar också över skrivningen i miljöbal- ken: En verksamhet eller åtgärd för inte bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal män- niskor får sina levnadsförhållanden väsentligt försäm- rade eller miljön försämras avsevärt. Den försämras för barnfamiljerna som har valt att åka. Jag värnar om landsbygden och dess möjligheter att hålla landskapet öppet. Det finns nu risk att mark- ägare planterar skog eller energigräs på sina marker. De har i det här fallet sagt att det kanske blir följden. Det kommer att innebära att det blir igenväxta mar- ker. Turisternas önskemål om öppna landskap blir ett minne blott. Det leder som bekant till färre arbetstill- fällen inom turistnäringen. Trafiksäkerheten är viktig, men det är också ar- betstillfällena. Det är också viktigt med den sociala kontakten mellan byborna. Det gäller att tillgodose de boendes behov av kommunikationer och inte enbart bilisternas möjlighet att köra fort. Det jag har beskri- vit är ett exempel bland väldigt många i landet. Jag hoppas att ministern tar med sig de tankarna till regeringssammanträdet så att både jordbruksmi- nistern och miljöministern kan få fundera på dem. Jag försökte sprida informationen när jag skrev mina frågor och interpellationer. Men det har varit när- ingsministern som svarat på alla frågorna. Jag hoppas att de diskuteras vid regeringssammanträdena.

Fru talman! Än en gång: Planeringsprocessen är sådan att alla aktörers intressen ska kunna mätas. Man ska kunna balansera vikten av att öka trafiksä- kerheten med räcken med de intressen som finns. Det finns en risk med att öppna mitträcken så att bilister kan köra över. Vad sker i dag? När bilisterna kör i 90 eller 110 kilometer i timmen kör de över vägen lite varstans. Då är det väl bättre att ha en öpp- ning som är klar som öppning och där man kan varna för detta. Jag förstår inte riktigt resonemanget. I dag åker bilarna fort, och bilisterna kan köra över lite varstans. Då är det bättre att man har en ordnad över- fart. Vi spar kanske hundratals liv och svårt skadade med räckena. Det är en huvudfråga. Sedan kan det självklart inte leda till att vi får miljöproblem. Det är lite kraftfullt att säga att om vi gör mitträcken kom- mer det att innebära att människor flyr landsbygden. Tanken har mig veterligt inte varit att det skulle bli så. Tanken är helt enkelt att man nu får det balanserat och kan föra en diskussion så att alla blir nöjda. Det gäller även dem som bor intill denna väg.