Minskad arbetskraft

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat arbetsmarknadsministern om hon ser några risker med att en slopad bortre gräns i sjukförsäkringen minskar arbetskraften.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringens politik syftar till att göra sjukförsäkringen mer trygg, effektiv och förutsägbar. Regeringen har därför den 24 september beslutat om ett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Målet är att den ökning av sjukfrånvaron som pågått sedan 2010 ska brytas och att vi ska nå det som länge varit ett mål, men inte uppnåtts: en låg och stabil sjukfrånvaro.

Regeringen är tydlig med att den som har arbetsförmåga också ska arbeta. Den som är sjuk och därför inte kan arbeta ska däremot ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen.

Detta ska gälla så länge arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Den som är i behov av insatser från Arbetsförmedlingen ska erbjudas sådana. Däremot ska inte arbetsmarknadspolitiska insatser och aktivitetsstöd från Arbetsförmedlingen användas - vilket nu sker - som ett alternativt sätt att försörja människor som på grund av sjukdom saknar arbetsförmåga och förutsättningar för arbetslivsinriktad rehabilitering.

Sedan den bortre tidsgränsen började tillämpas 2010 har ca 100 000 människor utförsäkrats. Det här handlar inte främst om människor som sedan gått vidare till arbetskraften. De flesta återgår till försäkringen, och många har utförsäkrats två gånger och en del en tredje gång. En del har i stället hamnat i försörjningsstöd, tagit ut sin ålderspension eller blivit försörjd av en partner. Det är inte rimligt att utsätta alla dessa människor för de psykiska och ekonomiska påfrestningar som den bortre tidsgränsen innebär för att möjligen kunna hitta ett mindre antal personer som kan hjälpas tillbaka till arbetslivet. Vi ska ge människor stöd för återgång i arbete, men det ska ske med en aktiv försäkringskassa, bra arbetsplatsnära rehabilitering och en arbetsfokuserad sjukvård. Det är inte beroende av en bortre tidsgräns och bör ske långt före två och ett halvt års sjukskrivning.

Regeringen gör nu stora satsningar på bostäder, klimatomställning, infrastruktur, kompetens och matchning, vilket vi ser kommer att leda till fler i arbete.

Vår bedömning är att det går att kombinera fler i arbete med en sjukförsäkring som också ger medborgarna trygghet.

Andre vice talmannen meddelade att Fredrik Schulte som framställt interpellationen anmält att han var förhindrad att delta i debatten.

Herr talman! Fredrik Schulte kunde som sagt inte vara här, så jag träder in i hans ställe.

Det här med förändringar i sjukförsäkringar och antalet människor i Sverige som är sjukskrivna eller uppfattar sig själva som sjuka är ganska intressant. Under tidigt 2000-tal gick det en epidemi i Sverige. Ingen har medicinskt lyckats fastställa vad den här epidemin var, men sjukförsäkringstalen bara exploderade av någon orsak. Ingen vet ännu vad det var för massiv sjukdom som var speciellt inriktad mot kvinnor och som bidrog till en extremt hög andel sjukskrivna människor. Sedan utbröt plötsligt en annan epidemi, så att människor absolut inte kunde arbeta någonsin igen utan blev förtidspensionerade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här hade såklart ingen medicinsk bäring. Det var ingen förändring på arbetsmarknaden som på två år plötsligt krossade människoliv och tvingade ut människor från arbetsmarknaden, utan man kunde tydligt se att förändringarna pågick medan normer och trender förändrades i samhället. Det visar på att den här frågan är oerhört mer komplex än att enbart gälla å ena sidan viljan att arbeta och å andra sidan att folk plötsligt bara blir sjuka. Det är därför det är relevant att diskutera sjukförsäkringen också i relation till arbetsmarknaden.

Vi vet att en generösare sjukförsäkringslagstiftning leder till minskat arbetskraftsdeltagande. Minskat arbetskraftsdeltagande leder i sin tur till lägre sysselsättning. Därför är detta en väldigt känslig fråga. Det är väldigt stora summor man pratar om. Det blir lite ohederligt när ministern säger att sjukförsäkringarna ökat sedan den bortre parentesen infördes 2010. Den bortre parentesen infördes 2008, som ministern själv vet. Sedan dess, trots den stora ökning som skett sedan 2010, har de totala kostnaderna i sjukförsäkringssystemet minskat med 30 miljarder kronor. Det tror jag att vi båda kan vara eniga om.

Däremot är det relevant att stoppa den ökning vi ser i dag. Här går det inte bara att ensidigt titta på rehabilitering. Man måste även titta på arbetsmarknaden i stort och både de medicinska och normmässiga skälen som ligger bakom förändringarna.

Det är här regeringens svar blir ganska undermåligt. Man gör de facto systemet mer generöst. Men man har inte tillräckligt kraftiga åtgärder åt det andra hållet för att se till att människor inte hamnar i långvarig sjukskrivning eller trängs bort från arbetsmarknaden och inte kommer tillbaka ur sjukförsäkringssystemet.

Herr talman! Jag vill tacka Hanif Bali för inlägget. Jag uppfattar ändå att du vill ha en seriös diskussion om detta. Jag delar den bild som du målar upp. Det är väldigt komplext när det gäller vad som ligger bakom de starkt fluktuerande sjukskrivningstal vi har i Sverige. Där sticker vi ut jämfört med andra nationer och har gjort det under många decennier.

Vi har statistik från Försäkringskassan tillbaka från 50-talet. Man ser väldigt tydligt från början av 80-talet att det accentueras ytterligare. En sak som skedde i början på 80-talet ganska kraftfullt var bland annat att kvinnor kom ut på arbetsmarknaden i väldigt mycket högre andel än vad de hade gjort tidigare. Kvinnor har under hela denna tid tenderat att vara starkt överrepresenterade i sjukförsäkringen.

Sedan är det precis som du säger. Hur man utformar ersättningssystem och regelverket påverkar. Konjunkturen påverkar i allra högsta grad. Vi vet att finanskrisen som vi hade under 90-talet och de omstruktureringar vi då hade i den offentliga sektorn i Sverige starkt påverkade även dessa tal.

Vad som också har skett under dessa decennier är att Sverige har gått från att vara en industrination till att vara ett tjänstesamhälle med allt vad det innebär. Därpå har också en stark våg av globalisering påverkat den svenska arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi till exempel tittar på hur sjuktalen ser ut i dag vet vi vad det är för diagnoser. Vi har gått från att ha varit ett land där det har varit mycket fysiskt till att det nästan bara handlar om psykisk ohälsa. Det dominerar för både män och kvinnor sedan 2006. Det är klart att det gör att man behöver tänka i andra banor.

Det gäller framför allt att försöka tänka på ett sätt som innebär att vi kan åstadkomma en låg och stabil sjukfrånvaro i Sverige. Det gynnar denna regering, och det gynnar en annan regering som sitter vid makten. Det gynnar också företagen i Sverige, de offentliga arbetsgivarna och de enskilda individerna. Det är det taget som regeringen nu försöker ta med att lägga fram ett ganska kraftfullt åtgärdspaket.

Ingången i interpellationsdebatten handlade mycket om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Jag är väldigt skeptisk till den. Det tror jag har framgått väldigt tydligt. Jag anser att det är en misslyckad del av rehabiliteringskedjan. Man hade som ambition när den infördes att ungefär 10 procent av dem som blev utförsäkrade skulle komma tillbaka i sjukförsäkringen igen. Nu vet vi att siffrorna inte ser ut så. Det är 80 procent som kommer tillbaka till sjukförsäkringen igen, och ca 2 procent får ett osubventionerat jobb på den öppna arbetsmarknaden. Det är naturligtvis fantastiskt för de individerna, men det var inte det som var avsett.

Vi vet också det är alldeles för långt in i ett sjukfall för att man för de allra flesta ska kunna åstadkomma någonting. Dessutom har det tagit resurser från både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att administrera den bortre tidsgränsen som vi tror kunde använts bättre till att göra prövningar tidigt, att hålla kontakt med arbetsgivare och hälso- och sjukvård och på så sätt stötta människor i att komma tillbaka till arbetsmarknaden tidigare.

Herr talman! Det är bra att ministern säger att en interpellationsdebatt ska utgå från en seriös diskussion. Det bör vara ett ingångsvärde.

Det regeringen talar om är att man ska fundera i andra banor än bara den bortre tidsgränsen. Men om den bortre tidsgränsen i dag inte fungerar, vad tror ministern är orsaken bakom att sjukförsäkringen har minskat 30 miljarder i kostnader trots den ökning vi har haft? Vad tror du att vi har gjort rätt, helt enkelt? Vad är orsaken till det?

Det är här som jag tror att regeringens policy haltar. Man kan plocka bort den bortre tidsgränsen. Men då måste man ha väldigt tydliga och väldigt starka åtgärder för att få människor att inte fastna i beroende. Vi vet att en del i sjukdomsförklaringarna är att människor har varit sjukskrivna länge och därmed blir mer sjuka för att de är sjukskrivna. Det finns gott om forskning som stöder detta faktum. Sjukskrivning i sig, det vill säga att vara borta från arbetsmarknaden, förstärker sjukdomsförhållanden.

Det är här som regeringen haltar i svaren med att ha mer kontakt och försöka göra det lite bättre. Sådana reformer tenderar att rinna ut i sanden. Här kan jag självkritiskt säga att vad den förra regeringen gjorde väldigt mycket fel var att den utgick från många reformer på till exempel arbetsmarknaden, alltifrån coachande och sådana saker, som gav en väldigt svag effekt. Man överskattade helt enkelt de effekterna. Det är den risk som jag ser att regeringen tar. Man går ifrån robusta system och robusta regler till coachningsmodeller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kan också vara självkritisk. Låt mig börja i den änden. Det som skedde i början på 2000-talet när sjuktalen steg väldigt mycket var att det uppstod en krismedvetenhet politiskt.

Mycket handlade om, som du var inne på i ditt första inlägg, att det var många äldre kvinnor. Det var mycket offentlig sektor och 50-plus som det handlade om. Det var människor som hade trängts ut från arbetsmarknaden bland annat på grund av de stora förändringar som gjordes under 90-talet i den offentliga sektorn.

Det uppstod en press på de arbetsplatserna. Det var då vi de första gångerna fick se det som då kallades utmattningssyndrom eller utmattningsdepression. I dag talar vi om psykisk ohälsa och använder andra termer för det. Det ledde till att väldigt många i stället gick in i en förtidspension. De hade varit sjukskrivna väldigt läge. Det var vad som skedde.

Där kan man fundera på hur man på ett bättre sätt hade kunnat ta till vara människor arbetsförmåga. Det tycker jag verkligen. När jag å andra sidan tittar på effekterna av den bortre tidsgränsen är det väldigt många kvinnor som står inför den bortre tidsgränsen. Den absoluta majoriteten är kvinnor.

Det är 80 procent som kommer tillbaka till försäkringen igen. Men av dem som inte kommer tillbaka igen kan vi se att 27 procent av kvinnorna i åldersgruppen 60-64 år av dem som har utförsäkrats har gått i ålderspension. Då talar vi om kvinnor som inte orkar fajtas längre. I stället för att fajtas med Försäkringskassan och sjukförsäkringssystemet väljer de att ta ut förtidspension.

Här talar vi väldigt mycket om grupper som redan från början i genomsnitt har 30 procent lägre pensioner. Det innebär att de livsvarigt får en sämre ekonomisk situation. Vi har haft ett ökat anslag på försörjningsstödet med nästan 100 miljoner. Vi har också haft ett stort antal människor som över huvud taget inte längre har någon registrerad förvärvsinkomst.

Siffertrixande - hur det än tar sig uttryck, om det är bortre tidsgräns eller förtidspensionering - kan man fundera på. Det man måste göra för att skapa en stabilitet och trovärdighet kring detta är att sätta in rätt insatser tidigt.

Precis som Hanif Bali själv sa minskar redan 70 dagar in i ett sjukfall sannolikheten för att du ska komma tillbaka till arbetsmarknaden igen radikalt. Vi talar om uppemot 70 procent. Det innebär att vi måste ha en bättre koppling när människor söker sig till primärvård, för det gör de flesta i dag. Med primärvårdens ingång handlar det om att väga in återgång i arbete.

Vi måste diskutera mer om sjukskrivning för lätta och måttliga psykiska diagnoser verkligen är det som är rätt. Den diskussionen är svår, men den behöver vi ta. Det finns studier som visar att det kanske inte alls är det bästa. Det bästa är kanske snarare att man åtminstone till en del är kvar på sin arbetsplats.

Arbetsgivarna måste få stöttning i att kunna ta sitt arbetsgivaransvar både i det förebyggande arbetet och när det gäller den arbetsplatsnära rehabiliteringen. Där ger vi nu ett uppdrag till bland andra Försäkringskassan. Försäkringskassan får ett ökat stöd med 250 miljoner för att stötta upp vid de tidigare tidsgränserna i rehabiliteringskedjan, när man verkligen prövar arbetsförmågan, för att kunna komma in snabbare och tidigare och göra detta på ett bättre sätt.

Svar på interpellationer

Jag tycker att det är mer av att gå en rätt väg. Det vi har lagt fram nu är också någonting som till stora delar har ett stöd i den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen.

Överläggningen är härmed avslutad.