Licensiering av advokater

Herr talman! Mikael Strandman har frågat mig om regeringen har övervägt att överlåta licensieringen av advokater till en statlig myndighet och om inte vad som är anledningen till detta.

Advokater har en central roll i vårt rättssystem. Genom sin skyddade titel har advokater ett särskilt förtroende men också ett särskilt ansvar. Den som anlitar en advokat ska kunna känna sig trygg med att få juridisk rådgivning av hög kvalitet och att advokaten följer det etiska regelverk som gäller. Det är naturligtvis oacceptabelt att en advokat bryter mot gällande regler. För sådana fall ska det finnas kännbara påföljder.

I rättegångsbalken finns tydliga regler om vem som får bli advokat och vilka disciplinära åtgärder som kan vidtas mot advokater som inte lever upp till sina skyldigheter. Där framgår också att advokater är skyldiga att följa god advokatsed. Genom en lagändring 2018 utvidgades reglerna om uteslutning av advokater. Då infördes en möjlighet att utesluta en advokat ur Advokatsamfundet om han eller hon har gjort sig skyldig till brott utanför advokatverksamheten. Under förra året avgjorde Advokatsamfundets disciplinnämnd över 200 ärenden, varav 159 ledde till disciplinär påföljd. I tre av dessa fall beslutades om uteslutning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Advokatsamfundets självständiga tillsynsroll ger uttryck för den oberoende ställning som advokater har och ska ha i ett demokratiskt samhälle. Parallellt har Justitiekanslern insyn i disciplinverksamheten och möjlighet att ingripa om det behövs. Genom systemet tillförsäkras advokaterna sitt oberoende samtidigt som samhällets behov av insyn och granskning tillgodoses. Detta är en god och sedan länge väl fungerande ordning. När frågan om ökat statligt inflytande över advokattillsynen senast utreddes blev slutsatsen att ett sådant alternativ inte skulle medföra några påtagliga fördelar och att det dessutom skulle kunna hota advokatkårens självständiga ställning.

Jag vet att Advokatsamfundet arbetar aktivt med etikfrågorna, bland annat genom utbildningsinsatser och en proaktiv tillsynsverksamhet. Nyligen tillsatte Advokatsamfundet en arbetsgrupp för att se över straffavgifterna i disciplinärenden. Representanter för Sveriges Domstolar, Åklagarmyndigheten och advokatkåren har också nyligen tagit fram gemensamma handlingsregler för professionella aktörer i rättssalen som ska ge vägledning för advokater, domare och åklagare som agerar i domstol.

De anklagelser som på senare tid har förts fram mot vissa enskilda advokater är allvarliga. Uppgifterna är för närvarande föremål för advokatsamfundets respektive Högsta domstolens granskning. Jag har fullt förtroende för dessa instanser och kommer att följa utvecklingen i de här frågorna noga.

Herr talman! Tack, ministern, för ditt svar!

Herr talman! Hösten 2019 blossade en debatt upp i medierna om försvarsadvokater som kommit att företräda kriminella klaner och kriminella gäng. Debatten initierades av att en senioråklagare i dagspress skrev en artikel om denna oroande utveckling.

Åklagaren skrev i sin artikel att stämningen i rättssalen hade varit ganska obehaglig, för advokaterna hade en ganska tuff jargong. De var provokativa och kom även med personangrepp på vittnen och poliser. I slutänden var det en fråga om säkerheten i rättssalen, för advokaterna hade tagit till sig lite gangsterattribut och försökte få medhåll av de åtalades kompisar på läktaren. Det misstänktes även att försvarsadvokaterna läckte förundersökningar. De bröt mot yppandeförbud och misstänktes även vara någon form av kommunikationskanal för de åtalade till deras omgivning, så att de kunde påverka förundersökningarna genom att undanröja bevis, påverka vittnen och skaffa falska alibin för de häktade med restriktioner.

Den här artikeln fick ganska snabbt en replik från Advokatsamfundet, som menade att detta var svepande anklagelser utan saklig grund, att det var generaliserande och i stort sett en förolämpning mot advokatkåren. Men den seniora åklagaren fick sedan medhåll av ytterligare ett fyrtiotal andra åklagare. Även poliser och en del advokater från samfundet höll med om att det här är en oroande utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr, får man väl säga, har verkligheten kommit ikapp. Vi har ju i medierna kunnat följa det ena fallet efter det andra där den bild som åklagarna gav har bekräftats.

När det är så pass många åklagare - 40 åklagare är en ganska stor del av Sveriges åklagarkår - och även poliser och advokater som bekräftar det här tycker jag att Advokatsamfundet kunde ha en lite mer ödmjuk inställning och diskutera det här problemet, som faktiskt tycks vara verkligt. Men när ärendena har tagits upp i Advokatsamfundets disciplinnämnd har det fattats väldigt kontroversiella beslut. Bland annat har en försvarsadvokat vid inte mindre än 27 tillfällen företrätt en kriminell klan i Göteborg. Trots att advokatsamfundets disciplinnämnd konstaterade att han vid ett flertal tillfällen hade gjort allvarliga överträdelser och brutit mot den häktades restriktioner förlorade han inte sin advokattitel, utan han kom undan med ett mindre bötesbelopp som egentligen är kaffepengar med tanke på hur mycket han drar in.

Min fråga till justitieministern är: Måste det inte till någon form av uppstyrning, även om de får granska sig själva, för att få det här att fungera?

Herr talman! Detta är en i grunden ganska viktig principiell fråga eftersom den handlar om statens förhållande till advokatkåren. Min inställning är att advokatkåren ska ha en självständig och oberoende ställning i förhållande till staten. En advokat har i grunden en lojalitet, och det är den till sin klient. Det är viktigt att markera. Samtidigt ska de givetvis följa de etiska regelverk som finns och givetvis också god advokatsed.

Min poäng är att det måste finnas ett respektavstånd mellan stat och advokatkår. Det är viktigt, och som företrädare för regeringen tänker jag hålla på detta respektavstånd.

Sverigedemokraterna har en annan inställning och talar om att förstatliga advokatkåren. Detta vill jag starkt avråda från. Sådant ser man ofta i auktoritära stater där advokaterna är en del av statsapparaten. I den riktningen vill jag absolut inte gå.

Tillsyn och kontroll måste förstås fungera, vilket jag tycker att det i huvudsak gör. Vi har drygt 6 000 advokater i Sverige, och de allra flesta gör ett mycket bra jobb, ofta under svåra förutsättningar. Men i en sådan stor grupp finns det givetvis individer som gör fel och som kan vara direkt olämpliga för det uppdrag de har. Då ska man kunna vidta disciplinära åtgärder och i allvarliga fall även kunna utesluta dem ur samfundet - och precis som jag sa i mitt interpellationssvar görs också det. Förra året var det 159 disciplinpåföljder varav 3 uteslutningar.

I den disciplinnämnd som finns inom Advokatsamfundet finns också allmänhetens företrädare, och dessa tre ledamöter utses av regeringen. Det finns alltså en insyn också i den kontrollen.

Jag tänker inte gå in på några enskilda ärenden och avråder även Mikael Strandman från det. Jag tycker inte att man ska göra det utan ha respekt för de processer som finns i enskilda ärenden.

Efter den diskussion som har varit har Advokatsamfundet inlett en process för att se över påföljderna. De högsta straffavgifterna har inte höjts sedan 1997, och man tittar bland annat på den frågan. Denna process ska vara färdig under våren, och resultatet kan bli ett underlag för regeringen om lagändringar behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I grunden tycker jag att systemet fungerar bra, men det är bra att Advokatsamfundet har inlett denna process som ett svar på den kritik som har förekommit.

Herr talman! Jag håller inte riktigt med. Det har uppdagats många fall, men sedan den här debatten blossade upp för ett och ett halvt år sedan har ingen av de så kallade gangsteradvokaterna förlorat sin advokattitel.

Jag ser ett problem med att en organisation granskar sig själv. Ett oberoende har inget egenvärde om det i slutänden blir, lite tillspetsat, en grupp ryggdunkande kollegor utan moralisk kompass som granskar sig själva. Det är alltid problem när en grupp ska granska sig själv. Det är därför man alltid låter utomstående genomföra till exempel revisioner.

Även om man inte skulle lägga det under en statlig myndighet skulle man kunna göra någon form av upplägg, ungefär som med JO. Då finns det en oberoende instans som externt granskar detta. Det går inte att komma ifrån att det finns ett egenintresse.

Om man väljer att fortsätta låta dem granska sig själva finns det sådant man kan göra för att styra upp det hela. Man skulle i rättegångsbalken kunna stadga mot när en advokat bryter mot den häktades restriktioner och enrumsprivilegiet inte helgas. Enrumsprivilegiet innebär att advokaten och den häktade kan samtala i enrum och enskilt utan att någon får avlyssna. Men en förutsättning för att det ska fungera är att advokaten inte blir en budbärare för den häktade till dennes omgivning för att på så sätt påverka vittnen, skaffa falska alibin eller ge andra medåtalade information så att det kan fejka en samstämmighet och komma undan. Ett brott mot enrumsprivilegiets helgd borde per automatik leda till uteslutning.

Ett problem är att när det upptäcks att en advokat bryter mot detta finns ingen möjlighet att tillfälligt stänga av advokaten. Någon interimistisk avstängning finns inte. Det är lite konstigt, för i alla andra yrken har man det. Om en läkare som opererar en hjärtpatient är full som en alika får den läkaren inte operera en annan hjärtpatient veckan därpå. Och en pilot som flyger jätteberusad över Atlanten får inte flyga nästa vecka. Både läkaren och piloten bli avstängda tills det gjorts en rättslig prövning.

Detta borde kanske även gälla advokater. Eftersom det av någon anledning är väldigt långa handläggningstider i Advokatsamfundets disciplinnämnd kan de advokater som visar sig vara olämpliga ha massor av andra mål och kan under tiden fortsätta att begå överträdelser mot restriktionerna och förse de häktade och deras kompanjoner med information.

På det sättet kan en förundersökning skjutas i sank genom att till exempel bevis undanröjs. Förutom att förundersökning kostar mycket pengar kan detta i slutänden leda till att den som har begått ett allvarligt brott, exempelvis ett mord, blir frikänd.

Man skulle alltså kunna verka för en möjlighet till interimistisk avstängning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Mikael Strandman säger att advokaterna granskar sig själva. Det är inte helt sant. Justitiekanslern har en roll och kan gripa in. Dessutom har allmänheten tre företrädare i disciplinnämnden och har därmed insyn i arbetet med de enskilda ärendena.

Advokatsamfundet ser nu över påföljderna, och resultatet av det kommer under våren. Jag är förstås beredd att genomföra de lagändringar som kan behöva göras för att ytterligare strama upp systemet. Jag är dock inte beredd att gå över till ett förstatligat advokatsystem.

Jag tror att det är Sverigedemokraternas auktoritära reflexer som spökar här. De förstår nog inte riktigt hur viktigt det är att ha en oberoende och självständig advokatkår som man kan lita på och vet står fri från staten. Det är en av grundbultarna i en fungerande rättsstat.

Inom systemet måste det dock alltid finnas ordentliga regelverk som gör att de som är olämpliga för detta yrke skiljs från yrket. Vi har ett sådant system. Mikael Strandman pratar om grova övertramp, som fusk med bevis och brott mot restriktioner, och de är grund för uteslutning. Förra året uteslöts det som sagt tre advokater. Även året dessförinnan uteslöts advokater. Detta händer alltså lite då och så.

Jag tycker att man ska vara försiktig med denna balans. Ett respektavstånd måste gälla mellan stat och advokatkår. Jag tänker inte ta kliv i den riktningen som Sverigedemokraterna vill, det vill säga i praktiken förstatliga advokatkåren. Jag menar att det måste finnas en bra balans, men jag är förstås beredd att strama upp regelverket med underlag av Advokatsamfundets nu pågående arbete.

Herr talman! I vårt grannland Norge granskar den statliga myndigheten Tillsynsrådet advokater i Norge, så det behöver inte vara en auktoritär stat. Man kan även göra ha en liknande ordning som JO, som ju står rätt fritt från staten och är ganska oberoende.

Ministern nämner att tre advokater uteslöts förra året. I genomsnitt utesluts ungefär en advokat per år, och Sverige har över 6 000 advokater. Det alltså en väldigt liten andel.

Jag tror att om vi nu väljer att låta Advokatsamfundet fortsätta att granska sig själva är det absolut nödvändigt att vi styr upp detta i rättegångsbalken så att de som bryter mot restriktionerna kan stängas av tillfälligtvis. Naturligtvis ska de få en rättvis prövning i disciplinnämnden, men de ska inte kunna verka under den tiden. Sedan ska de bli av med sin legitimation om de begår grova övergrepp.

Enrumsprivilegiet bygger på ett ömsesidigt förtroende, att man helgar det och inte blir någon form av budbärare åt häktade med restriktioner så att de kan skjuta förundersökningar i sank. Sedan tycker jag att det är viktigt att titta på den etisk-moraliska delen. När advokater uppträder så pass olämpligt att de deltar som statister i en gangsterrapvideo som är inspelad i en rättegångssal och där gangsterrappare rappar om att pissa på det svenska rättssystemet och om hur många brott de har begått tycker jag att man måste titta även på den biten. Om man uppträder olämpligt och oetiskt ska man bli avstängd. Även detta måste styras upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det låter återigen på Mikael Strandman som att staten inte har någon roll alls i dessa ärenden, men det har den ju, via Justitiekanslern. Justitiekanslern har en tillsynsroll och får del av alla beslut som Advokatsamfundets disciplinnämnd fattar och har också möjlighet att överklaga besluten till Högsta domstolen. Ett av ärendena är faktiskt överklagat och ligger nu hos Högsta domstolen, så den delen fungerar på så sätt att staten har en roll när det gäller att övervaka att systemet fungerar.

Jag skulle vilja säga att det inte finns någon avgörande skillnad i förhållande till andra länder. Det vanligaste i olika länder är att det finns ett avstånd mellan stat och advokatkår, just för att man inte ska blanda samman sina roller och för att man ska kunna lita på att en advokats främsta plikt är i förhållande till sin klient och inte till någon annan.

Jag ser fram emot vad processen i Advokatsamfundet kan leda fram till. Den ska vara färdig under våren. Om lagändringar och förändringar och uppstramningar av regelverket behöver göras kommer vi naturligtvis att leverera dem till riksdagen. Men jag är inte beredd att gå in i en situation där vi gör ett systemskifte och förstatligar advokatkåren. Då, menar jag, skulle man träda över de viktiga principiella gränser som man måste ha i en rättsstat.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.