lärobokens betydelse

Fru talman! Yvonne Andersson har frågat vilka åtgärder jag ämnar vidta för att stärka lärobokens ställning i den svenska skolan. Med jämna mellanrum kommer frågan om elever- nas tillgång till goda, aktuella och hela läroböcker upp i skoldebatten. För en förälder blir det ett mycket påtagligt exempel på brister i skolan om barnet kom- mer hem med en trasig, inaktuell och nedklottrad lärobok. Jag anser att det är en viktig princip att ele- verna ska ha tillgång till aktuella läromedel av god kvalitet. Böcker, både skön- och facklitteratur i klass- rummen och tillgång till ett välutrustat skolbibliotek, är oerhört viktiga ingredienser i strävan att väcka och vidmakthålla elevernas nyfikenhet och lust att lära. Val av läromedel och inköp av läromedel har länge varit ett kommunalt ansvar, även före den s.k. kommunaliseringen. Statsbidrag till läroboksinköp har inte förekommit på många år i Sverige. Staten har heller inget organ för granskning av innehållet i läro- böcker, något som ibland förvånar besökare från utbildningsmyndigheter i andra länder. I Sverige har vi alltså gett läromedelsförlagen förtroendet att producera goda läromedel som följer målen och riktlinjerna i läroplaner och kursplaner. Kommunerna har ansvaret för att skolorna får till- räckliga resurser för att skolorna ska kunna köpa in de läromedel som behövs. Lärarna väljer läromedel och gör en pedagogisk bedömning av de läroböcker och andra läromedel som finns på marknaden. I grundskoleförordningen finns bestämmelser dels om tillgång till "läromedel som täcker väsentliga delar av ett ämne eller en ämnesgrupp och som är ämnade att ge fasthet och sammanhang i studierna", dels om att eleverna som gåva ska få "behålla sådana läromedel som de behöver av pedagogiska skäl eller som de i övrigt kan ha särskild nytta av att kunna gå tillbaka till". Dessa bestämmelser infördes i en tid när utbudet av t.ex. elektroniska medier och läromedel såg helt annorlunda ut. Enligt min mening spelar läroböckerna fortfarande en mycket viktig roll för att strukturera innehållet i undervisningen. Detaljreglering går inte ihop med mål- och resul- tatstyrning. Läromedel är medel för att nå målen och därför exempel på det som staten inte ska reglera. Det är bara i kommunen och i skolan som valet av läro- medel kan göras. Kommunen bestämmer också hur resurser fördelas mellan olika typer av läromedel, t.ex. investeringar i IT-utrustning och IT-baserade läromedel och andra läromedel inom ramen för de resurser som finns. När jag nu fastslagit regeringens allmänna princi- piella inställning till ansvarsfördelning vill jag ändå understryka att jag anser att det är viktigt att eleverna ska ha tillgång till aktuella läromedel av god kvalitet. Många kommuner lider fortfarande av sviter av den ekonomiska krisen under 1990-talet. Regeringen har tillskjutit de s.k. personalförstärkningspengarna till kommuner som behöver öka tillgången på kompe- tenta lärare och annan pedagogisk personal i skolan. Detta tillskott måste enligt min mening påverka kommunernas och skolornas hela ekonomiska situa- tion till det bättre. Decentraliseringen innebär inte att staten avhän- der sig det övergripande ansvaret för kvaliteten i skolan. Om brist på läromedel är ett hinder för mål- uppfyllelse är det naturligtvis allvarligt och måste uppmärksammas. En sådan bedömning kan ske bl.a. inom ramen för Skolverkets tillsyn och i de s.k. ut- vecklingsdialoger som verket för med kommuner som har visat brister i måluppfyllelsen.

Fru talman! Tack, ministern, för det utförliga sva- ret! Lärobokens betydelse har tonats ned under de se- naste årens besparingar. Det är vi överens om, och det framkom också i ministerns svar. I debatten om sko- lans s.k. kris har denna tendens inte alls lyfts fram tillräckligt klart. Inte heller tycker jag att läromedlens betydelse har beaktats i tillräcklig utsträckning i Skolverkets utvärderingar och tillsyn. Jag har varit ute på rätt många skolor över landet, inte minst i Östergötland och Södermanland där jag under många år haft min profession i att resa runt, och jag har funnit att tillgången på läroböcker är väldigt olika över landet. Den skiftar även från en skola till en annan. Ibland tänker jag tillbaka på min egen skoltid, på när jag började i klass 7G i Parkskolan i Mönsterås och fick de nya läroböckerna i varje ämne. Jag har fortfarande kvar dem och har haft stor nytta av de flesta under åren som har gått. Jag tillhör dem som glömmer bort ibland och behöver repetera både nu och då. Att gå tillbaka till böckerna där jag själv har strukit under och förklarat i kanten har varit ett ovär- derligt inslag i min utveckling. Läroboken som verktyg är en tillgång för de lärare som ska vikariera. Det är i dag ett stort problem att vi tyvärr inte har tillräckligt med behöriga lärare, och då kan en lärobok vara en väldigt bra kommmunika- tionskanal där den behöriga läraren kan tala om vad som behöver göras. Om vi kan visa hur långt eleverna har kommit har vi en chans att få en likvärdig skola. Läroboken ger också eleverna information om vilka kunskapsmål de ska uppnå. Därmed är den också ett pedagogiskt verktyg som hjälper eleverna att få en bild av strukturen, precis som det står i grundskole- förordningen. Jag menar att problemet i dag är att man egentli- gen inte har beaktat denna källa till alternativa skäl till varför har eleverna har problem att nå kunskaps- målen. Kan det vara så att vi inte har den här gemen- samma basen att referera till? Kan det vara så att många lärare, oavsett om de är behöriga eller inte, har problem med att så att säga vara klassens egna läro- boksförfattare? Det här är en fundering som jag har haft vid flera tillfällen. Jag har också funderat över föräldrarnas möjlig- heter att hjälpa barn som t.ex. har varit frånvarande vid några tillfällen. Hur klarar man det om man inte vet vilken kunskap eleverna skulle ha gått igenom i skolan? Därför skulle jag vilja upprepa min fråga till mi- nistern. Hans positiva inställning till läromedlen och läroboken gläder mig, men kan vi hitta en väg att också uppmärksamma vad man kan åtgärda? Kanske det finns skäl som vi ännu inte har lyckats nå fram till.

Fru talman! Det verkar som om vi har en ganska likartad syn på läroboken i skolan. Jag skulle dessut- om vilja vidga det till skönlitteraturens roll i skolan och för barnens utveckling. Jag tror att den spelar en väldigt stor roll. Jag kan också delvis dela Yvonne Anderssons uppfattning att man kanske inte tillräckligt har beto- nat bokens betydelsefulla roll i dessa tider av infor- mationsteknik. Där öppnar sig naturligtvis nya möj- ligheter med redskap som kan användas på ett intres- sant sätt. Jag menar dock att både läroboken och den skönlitterära boken står sig mycket stark i den kon- kurrensen. Det är komplement som vi fått via ny teknik, inte någonting som kan ersätta bokens roll. I detta att bli en bildad människa ligger också att arbeta med boken som instrument. Jag ser gärna att vi fortsätter att titta på lärobokens roll och ser gärna att Skolverket funderar kring ytter- ligare studier på det området. Vi kan också se mycket goda och tydliga exempel på att man aktivt använder skönlitteraturen för att stimulera barnens utveckling med läsprojekt av olika slag. Jag har vid besök här i Stockholmsområdet sett väldigt fina exempel på hur också detta kan få eleverna att växa. Bokens betydelse behöver alltså lyftas fram. Det finns många nya vägar att gå via ny teknik, men de ersätter inte boken. Däremot ska vi naturligtvis inte gå så långt att vi börjar detaljreglera ett sådant här område. När vi nu arbetar på ett sätt där vi är tydliga med målsättningarna, där regeringens politik stärker kvalitetsutvärderingarna och det nya Skolverket har en mycket mer ambitiös kvalitetsgranskning och tillsyn ska vi inte vända och samtidigt börja detaljre- glera skolans vardag. Det tror jag inte är någon bra lösning. Att däremot lyfta fram bokens roll tror jag är jätteviktigt för en bra utveckling i skolan.

Fru talman! Jag tror att vi är rätt eniga om de be- hov som finns. Skönlitteraturen tror jag också är väldigt viktig. Men det handlar just om strukturen på kunskapen och att elever, lärare, föräldrar och andra som är inblandade i skolans vardag får ett slags känsla och kännedom om vilka mål eleven ska nå. Dessa är ju inte alltid särskilt tydliga, och alla har inte samma tolkning av dem. Jag har en bok bredvid mig här, en doktorsav- handling av Ann-Christine Juhlin Svensson vid Stockholms universitet. År 2000 lade hon fram Nya redskap för lärande. Detta gäller gymnasieskolan, men jag är övertygad om att det också går att föra ned på grundskolan: Lärarna ville ha en lärobok, helt enkelt en gemensam text att utgå från och sedan byg- ga vidare på. Egentligen gäller det kanske inte bara texten i sig utan dessutom den gemensamma basen till struktur för kunnandet. Vi fick också till utskottet häromdagen Riksda- gens revisorers rapport om lärares tidsanvändning. Den föranleder också funderingar på hur lärare kan använda sin tid ännu tydligare. Jag tror inte heller på detaljreglering, men jag tror på att uppmärksamma att man kanske kan hitta nya vägar. Jag tar detta som ett slags löfte från ministern att han ändå vill se upp med även den här delen. Kanske läroboken har betydelse för att vi ska nå längre med kvaliteten i skolan. Jag har en liten fråga. Vi vet ju att Skolverket har rätt mycket forskningsresurser. Ändå visar en redo- visning, som den avhandling jag nämnde, att det finns väldigt lite forskning om lärobokens betydelse av senare årgång. Jag tror att den senaste gjordes i mitten av 70-talet. Alltså är det runda 25 år sedan vi gjorde en ordentlig utredning av vilken betydelse läroboken har haft. Då kom man fram till att den kunde vara styrande, och man var orolig för att den var alltför mycket styrande. Men kanske de här 20 årens peda- gogiska utveckling och vilja att använda läroboken, inte som styrning utan som en kraftfull resurs för att få struktur och stöd på rätt sätt kan vara bra. Kanske ministern då kunde initiera till Skolverket att detta vore ett forskningsområde att gå vidare med. Om jag får fråga om en sådan sak gör jag det, fru talman.

Fru talman! Låt mig vara väldigt öppen under in- terpellationsdiskussionen. Jag är inte alls främmande för det. Vi kan väl fortsätta resonera om ett sådant initiativ. Jag är inte säker på att detaljstyrning av forskningsprojekt är den bästa vägen, men vi kan fortsätta resonera om detta. Kanske är tiden mogen att göra ytterligare en sådan översyn och stimulera fram- för allt kunskapsinhämtning på det här området. Men då ska det också vara läromedel i bred mening för att det ska bli ett bra forskningsområde. Jag hoppas nu när vi satsar så mycket pengar på lärande som forskningsfält - vi bygger i princip upp ett nytt ämnesråd, Vetenskapsrådet, med mycket goda resurser till forskning kring lärande - att man väljer den här typen av inriktning. Det skulle vara oerhört angeläget för oss att få mer kunskap. Jag tittar gärna också på den avhandling som Yvonne Andersson själv pekade på som en väg att skaffa ytterligare in- sikter. Min utgångspunkt är precis den som Yvonne Andersson har, lärobokens betydelse. Kopplad till detta tror jag också en annan viktig insikt är. Vi måste komma ifrån den diskussion som ibland pekar på kunskap som en färskvara. Det sägs så i diskussionerna. Därmed blir boken lätt gammal- dags och försvinner. Det är klart att står det väldiga aktualiteter i boken blir den snabbt gammal. Men läroboken ska ju vara någonting mer än så. Färskvara är inte det som vi i första hand är intresserade av utan det är den bildande process som sker av att ha boken som ett verktyg för barnen. Även det här är viktiga aspekter när vi talar om bokens roll. Bara för att saker och ting ser ut att gå fort innebär det inte att böcker- nas betydelse minskar. Tvärtom. Jag fortsätter gärna de här resonemangen och ser vart de kan leda.

Fru talman! Jag är väldigt glad för löftet om ett fortsatt resonemang. Jag tror att vi kan hitta vägar. Det vi är överens om, oavsett vilket parti vi tillhör, är faktiskt att vi ska få en riktigt bra skola, att vi ska jobba vidare med skolan, att den ska gå framåt. Då måste vi hitta alla de positiva delar vi kan hitta. Det är min övertygelse. Jag tittade lite grann på de här resurserna. Det vi- sade sig att den utbildningsvetenskapliga kommittén inom Vetenskapsrådet bara hade 20 miljoner till sitt förfogande, medan Skolverket hade 30 miljoner för att just initiera forskning om det här området. Såvitt jag förstår finns det ingen kommitté som beslutar utan det är kanske ministern själv som ger direktiv om området till Skolverket. Det är min vilda gissning. Då kunde det här området få komma in lite brett så att vi kanske kan hitta någonting. Ska skolan bli riktigt bra för våra elever tror jag att det måste vara glada, tillfredsställda och harmo- niska människor som jobbar där, människor som känner att de har grepp över sin arbetssituation. Ele- verna måste känna att de har ett slags grepp över vad de ska lära sig och inte lära sig, och föräldrarna måste känna att de kan stötta elever som har varit sjuka och frånvarande lite. För att man ska känna det här stödet tror jag att den här grundläggande strukturen bör finnas någonstans. Alla kanske inte kan ha tid att lägga ned det arbete som krävs för att göra ett läro- medel. Då är det bra om det finns läromedelsförfatta- re. Åtminstone tidigare har det funnits granskning av läromedel från Skolverkets sida så att man har en slags koll. Det är inte vad som helst som ges ut från våra läromedelsförlag heller. Jag tycker att det här bådar gott. Jag är jätteglad för att vi tar tag i det här området och gör någonting. Sedan får vi se vad det kan mynna ut i. Men jag tror att det här vore en bra grej för att kanske hitta en bättre skola.