långsiktig strategi för E 6 i Bohuslän

Fru talman! Lars Tysklind har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att lägga fast en långsiktig strategi för att fullfölja utbyggnaden av väg E 6 till motorvägsstandard genom hela Bohuslän och om jag avser att lägga förslag om ytterligare vägavgifter på E 6 i norra Bohuslän. Åsa Torstensson har frågat mig dels vad jag ska göra för att staten inte ska lägga nya hinder och blockera lokal, regional och gränsöverskridande utveckling, dels vad jag ska göra för att uppfylla regeringens löften om att staten ska finansiera E 6, dels om jag avser att verka för bra vägar och kommunikationer som skapar ekonomiskt samspel och näringslivsutveckling över gränsen samt dels slutligen vad jag ska göra för att en liten region som norra Bohuslän inte ska drabbas av både broavgifter och vägavgifter när andra vägbyggen runtom i Sverige finansieras via skattemedel. Jag har valt att besvara alla frågorna i ett sammanhang. Låt mig börja med att konstatera att alla de delsträckor på E 6 som återstår att bygga ingår i den av regeringen fastställda nationella väghållningsplanen för perioden 2004-2015. Regeringens beslut innebar en tidigareläggning av de allra sista utbyggnadsetapperna i förhållande till Vägverkets förslag så att byggnadsarbeten skulle kunna komma i gång under åren 2006-2007. Det förutsätter förstås att den fysiska planeringen och alla tillstånd är klara då. Jag anser därmed att den "långsiktiga strategi" som Lars Tysklind efterfrågar redan finns. Frågan om finansiering av E 6:ans utbyggnad har länge diskuterats, inte minst i Västra Götaland. Resonemang har förts om möjligheten att ta ut avgifter av trafikanterna både på E 6 och andra vägar. I Vägverkets förslag till väghållningsplan för perioden 2004-2015 ingick också ett förslag om att ta avgifter på delar av E 6:an i Bohuslän. I regeringsförklaringen i september 2003 framhöll statsministern att trafiksituationen i Västsverige måste förbättras och att alternativa finansieringsformer ska prövas för att påskynda arbetet med den delen av vägnätet. Det är alltså inte något plötsligt infall av regeringen att nu låta utreda förutsättningarna för att införa avgifter på E 6. Utredaren ska presentera sin redovisning av uppdraget senast den 1 april 2006. Min bedömning är att utredningen i sig inte kommer att fördröja det återstående av utbyggnaden. Jag tänker inte nu föregripa utredningens arbete genom att peka ut eller avfärda avgifter på vissa vägar. Samtidigt vill jag påminna om att den fastställda väghållningsplanen gäller. Sverige och Norge har länge varit överens om att den nya Svinesundsförbindelsen ska avgiftsfinansieras. Den svenska regeringen och den svenska riksdagen behandlade frågan i början av 1990-talet och i samband med infrastrukturpropositionen 1996/97:53. Det är mycket glädjande att den nya gränsöverskridande förbindelsen kan tas i bruk i sommar. Den kommer att underlätta kontakterna mellan Sverige och Norge. Avslutningsvis vill jag framhålla att utbyggnaden av hela E 6 från Skåne till den svensk-norska gränsen, det vill säga totalt ca 40 mil, är en av de viktigaste infrastruktursatsningarna i vårt land. Utbyggnaden har pågått i många år, och merparten är nu klar. I norra Bohuslän återstår ett par delsträckor, men planeringen för dem är långt framskriden. Med tanke på de stora kostnaderna samt de fysiska, miljörelaterade och planeringsmässiga utmaningar som denna oerhört omfattande satsning innebär anser jag att genomförandet och resultatet hittills är lyckat. Jag är förvissad om att satsningen kommer att fullföljas enligt de gällande planerna till gagn både för regionen och för landet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Tyvärr tycker jag inte att svaret är helt klargörande utifrån mina frågeställningar vad gäller långsiktig strategi och vägavgifter. Man kan fråga sig varför frågan om strategi och utbyggnad av E 6:an i norra Bohuslän kommer upp igen. Det känns som om vi har diskuterat det många gånger. Det har naturligtvis en historisk förklaring. Verkligheten är den att vi länge trodde att vi levde med en långsiktig strategi när förre näringsministern Björn Rosengren vid åtskilliga tillfällen lade fast 2007 som ett närmast magiskt årtal i sammanhanget. Även dagens ansvariga statsråd har ju i ett tidigt skede uttalat sig i den riktningen. Nu känns det nästan som att "lång" finns kvar men att sikten har försvunnit på något vis. Det här bidrog till stor del till den framtidstro som skapades i Bohuslän. Det är naturligtvis inte den enda faktorn - det finns mycket annat som skapar framtidstro - men det var i alla fall en basal sak som man såg kunde vara en lösning på problemen. Sällan har väl så tydliga utfästelser - eller om vi nu kallar det löften - gjorts om en vägutbyggnad där man har angett årtal och där det har varit så otvetydigt vad man menar. Nu är läget det att vi kan lämna 2007 därhän. Det är inte vare sig tekniskt eller teoretiskt möjligt att göra en utbyggnad av E 6 till 2007. Så den diskussion blir ju nu relativt ointressant. I oktober i höstas 2004 ställde jag en skriftlig fråga till statsrådet angående om man kunde se att E 6 skulle kunna vara utbyggd till 2009. Det var för att kunna skaffa ett nytt årtal som var rimligt i sammanhanget. Det svar jag fick då var att de delsträckor som återstår att bygga är viktiga för både inhemska och internationella transporter i den så kallade nordiska triangeln. Eftersom triangeln är ett prioriterat projekt i EU:s transeuropeiska transportnät har Sverige ett ansvar gentemot övriga EU att färdigställa E 6 till 2010. Nu upplever jag att statsrådet svävar lite grann kring det årtalet också. Jag skulle gärna vilja ha ett besked. Gäller årtalet 2010 fortfarande och att Sverige har ett ansvar mot Europa? Jag skulle också gärna vilja att statsrådet utvecklar mer konkret hur statsrådet ser på strategin både vad gäller finansieringen och regeringens roll i tillståndsgivningen. Det viktigaste är till syvende och sist när utbyggnaden sker i levande livet. Det är det människor ser fram emot. Att vi planerar och diskuterar frågan ger egentligen inte så mycket. Om det är som statsrådet skriver - jag har väl ingen anledning att betvivla det och tro att det är ett plötsligt infall - angående utredningen om vägavgifter kan man fråga sig varför regeringen dröjt till nu att utreda frågan. Funderingarna kring vägavgifter måste ändå ha varit aktuella sedan en längre tid. Till det kan man ställa följdfrågan om statsrådet anser att det är realistiskt att belägga E 6 i norra Bohuslän med ytterligare en vägavgift med tanke på att förbindelsen över Svinesundsbroarna kommer att betalas av bilisterna. Det rör sig om 1,3 miljarder, tror jag, som ska betalas på 20 år. Det blir i så fall samma bilister som ska betala en annan sträcka. I och med att norra Bohuslän är så integrerat åt båda hållen, både över Norge och söderut, drabbar denna vägavgift samma personer. Jag skulle gärna vilja att statsrådet gav närmare besked kring de frågeställningarna.

Fru talman! Tack infrastrukturminister Messing för svaret! Jag ska börja med att positivt lyfta fram det som ministern avslutar sitt svar med, att utbyggnaden av E 6 från Skåne till svensk-norska gränsen - och kanske egentligen ändå längre upp till Oslo - är en av de viktigaste satsningarna i vårt land. Det var intressant att se den tydliga markeringen. Det är stora ord, och det kräver lite grann upp till bevis. Där kanske jag inte blir lika positiv. Jag tycker inte att ministern träder upp till bevis i de frågor som jag har ställt. Jag kanske till och med kan skönja en viss trötthet i svaret. Då vill jag bara säga att det inte är något emot vad jag är. Jag är otroligt trött på att ställa de här frågorna och egentligen trött på att ständigt lyssna på ett antal löften som berör E 6:an och bristen på planering, utveckling och genomförande. Jag följde 2002 regeringens dåvarande infrastrukturminister i valrörelsen med alla klippband och spadtag och detta löfte om en utbyggnad till 2007. Då sades absolut ingenting om finansiering exklusivt för norra Bohuslän, att vissa delsträckningar skulle avgiftsbeläggas med en bompeng. Det fanns inga sådana diskussioner. Det fanns inga sådana signaler. Så naturligtvis kan jag inte säga annat än att det är ett plötsligt infall från regeringens sida att nu börja diskutera avgiftsbeläggning av norra delen av E 6:an eller delar av norra delens sträckning av E 6. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man plockar ut en del av all nationell vägplanering och i dess anslutning till norska sidan faktiskt inte gör annat än begränsar det samarbete som norra delarna av Bohuslän försöker att utveckla, både mellan invånare och inom näringslivet, till skillnad mot det som ministern svarar. Jag vill få ett förtydligande på detta. Är det verkligen rimligt att man plockar ut en isolerad del av en vägsträckning i norra Bohuslän för en bompengsfinansiering utan att man tar ett nationellt grepp om alternativ finansiering? Det är inget som har diskuterats eller på länge lyfts upp i något sammanhang i västra Götaland på det sätt som ministern svarar. Jag vill ha ett förtydligande: Är det rimligt att det fem i tolv ska utredas om en isolerad del av norra Bohusläns sträckning av E 6:an ska finansieras med bompeng? Den andra frågan vill jag lyfta fram med anledning av att ministern säger att det med den nya bron kommer att skapas ytterligare möjligheter att utveckla kontakterna över gränsen. Det är ju inte så att vi har rott över Idefjorden. Vi har ju en gammal bro. Även den belastas med bompeng - även om den redan är betald. Jag återkommer till det löfte som gavs av statsrådet Rosengren, nämligen att boende och verkande i det geografiska område som framför allt berör pendlingen skulle få en betydligt lägre bompengsavgift än de nu beslutade 20 kronorna. Vad svarar ministern på det? Är det ett löfte som kommer att uppfyllas?

Fru talman! Jag vill tacka Åsa Torstensson och Lars Tysklind för den här interpellationen som jag hoppas kan ge ett klargörande när det gäller frågan om E 6:an. Jag var här i kammaren för att hämta ett betänkande och fick då se att den här frågan skulle debatteras. Jag kommer inte från den norra delen av Bohuslän utan från mitten av Bohuslän, det vill säga Tjörn. Jag har, liksom Åsa Torstensson, följt frågan och även ställt frågor till Björn Rosengren och fått löften och årtal. Det som bekymrar mig är, om man ser det historiskt, att en avsaknad av en skärgårdspolitik har gjort att regeringen varit medskyldig till att många arbeten lagts ned i våra skärgårdssamhällen. E 6:an är en oerhört viktig del sett ur näringssynpunkt. Jag uppfattar Ulrica Messing som en duktig och klarsynt minister som tar argumenten till sig. I svaret står det att bompeng inte var något plötsligt infall. Det var just det som Åsa Torstensson tog upp. Jag ser det på samma sätt. Frågan om bompeng har inte diskuterats innan det var aktuellt med de sju mil som ännu inte är färdiga. Kan Ulrica Messing tala om för oss här i dag var ärendet ligger för de 67 kilometer som det handlar om när det gäller världsarvet? Många departement är inblandade. Det är kultur, näring, jordbruk med flera. Enligt vad som har framkommit i Bohusläns medier kan ingen tala om var ärendet ligger i dag när det gäller dragningen av E 6:an genom världsarvsdelen. Det är den fråga som jag vill ha svar på. Hur ser näringsministern på frågan om näringsliv i skärgårdskommunerna som är så beroende av E 6:an? Det gäller Strömstad som ligger längst upp, men även kommunerna utanför som Sotenäs och Tanum som är mycket beroende av E 6:an och att det inte blir en bompeng. Precis som har framkommit här tidigare blir det samma människor som drabbas av en kostnad.

Fru talman! Låt mig först säga att alla tre interpellanterna pekar på viktiga frågor. Jag uppskattar den möjlighet till interpellation som vi nu har. Jag tar mig tid att något i detalj redogöra för delar av de olika sträckorna. Jag gissar att det är många som berörs av den här utbyggnaden och är intresserade av den här debatten och som, precis som Lars Tysklind och Rosita Runegrund, undrar var ärendena ligger. Jag börjar med Lars Tysklinds fråga om det skriftliga beskedet där vi kopplade ihop om de nationella ansvarstagandena och de åtaganden vi har gjort i EU gäller. Svaret på den frågan är ja, de gäller. Jag vill också säga något kort om synen på avgifter. Det är inte någon plötsligt påkommen fråga eller en plötsligt påkommen ståndpunkt. Vi hade ett brett arbete inför beslutet om infrastrukturplanerna. En av de regioner som uppvaktade mig, inte bara i Stockholm utan också på plats i regionen, var Västsvenska Handelskammaren. De har långt utvecklade och långtgående idéer om hur man skulle kunna ha avgifter på vägar för vissa fordon och använda avgifterna för att bygga vidare på infrastrukturen, det vill säga att låta avgiften gå tillbaka till infrastrukturen. Det väckte en fundering om det fanns skäl för oss att titta på hur avgifter skulle kunna utformas i Sverige för att kunna användas både till att styra trafiken mot de vägar som vi bygger för tung trafik och till att ibland kunna bygga infrastruktur snabbare. De idéer som Västsvenska Handelskammaren kom med låg väl i linje med de debatter som då fördes inom EU. Vi har i flera år haft debatter inom EU om Eurovinjett. Så sent som vid förra transportministermötet kom vi överens om att vi vill se ett liknande system när det gäller avgifter på tunga fordon i hela EU. För första gången öppnas nu Eurovinjett för att vi nationellt kan bestämma på vilka vägar avgifterna ska kunna tas ut. De gamla beslut som EU hade innebär att man fick ta ut avgifter på tunga fordon på motorvägar, men inte på andra vägar. Det oroade oss i Sverige. Se framför er att vi skulle bestämma oss för att ta ut avgifter för tunga fordon på E 6:an. Då finns det en risk att de tunga fordonen tar en annan väg - innanför E 6:an - som egentligen inte är byggd vare sig för fordonen eller för den sikt de behöver för att kunna ta sig fram där. Därför menar vi att om Sverige ska ta ut avgifter på tunga fordon eller på annan trafik måste vi veta vad vi gör när vi tar ut avgifterna så att vi får den tunga trafiken där vägarna är byggda för det och där miljöprövningar klarar det. Eurovinjettbeskedet var ett viktigt steg i den meningen. Alla de här tre sakerna var grunden för att vi tyckte att det fanns skäl att titta på om det är rimligt att ta ut avgifter och hur de ska kunna tas ut. Det betyder inte att vi redan har bestämt oss. Vi vill ha ett underlag från utredaren. Det presenterade vi också i december 2003 när vi offentliggjorde det paket av infrastrukturinvesteringar som vi nu har i västra Götaland. Jag kan berätta att många av de delar av E 6:an som återstår ligger väl i linje med de planer som vi tidigare har sagt. Vi har en invigning nu i juni 2005 vid Kallsås-Småröd. Vi har en byggstart mellan Småröd och Saltkällan i september 2005. Den stora och svåra frågan när det gäller miljöprövningar är vid Tanums Hede, som Rosita Runegrund pekade på. Det är första gången vi ska göra en miljöprövning där vi går igenom ett världsarvsområde. Det är mycket svårt, men vi kommer självklart att hantera även den frågan. Just den frågan ligger på Miljödepartementet. De arbetsplaner som nu ska upprättas ligger på Näringsdepartementet. Där arbetar vi prioriterat med de frågorna. De miljöprövningar som finns när det gäller tillåtligheten ligger på Miljödepartementet. Vi har en ständig dialog och diskussion mellan departementen. Vi är måna om att göra vad vi kan för att hålla ett högt tempo i det fortsatta arbetet.

Fru talman! Jag vill också understryka det som Åsa Torstensson tog upp, nämligen att det i slutet av svaret nämns att satsningen på E 6:an från Skåne till svensk-norska gränsen är en väldigt viktig infrastruktursatsning och att man har byggt ut åtskilliga mil. Till syvende och sist är det de 6,4 återstående milen som vi diskuterar. De andra har vi egentligen inte så mycket synpunkter på mer än att de fungerar bra. När man ser på E 6:ans utbyggnad i norra Bohuslän har den nått en nivå så att standardskillnaden skapar stora problem. Det är oerhört viktigt att komma vidare tämligen snabbt. Även de utbyggnader som statsrådet tog upp på slutet innebär ganska lång väntetid. Den första sträckan blir klar nu i juni, men sedan är det ett uppehåll på tre år innan nästa öppnar. Köerna på fyrfältsvägarna i Bohuslän under högtrafik kommer att bestå. Detta såg vi med all tydlighet nu den första sommarhelgen. Då stod trafiken still på fyrfältsvägarna när bilarna skulle matas in där vägen trycktes ihop. Problemet är alltså närmast akut, samtidigt som vi kan se att detta nu ligger tre år framför oss. I det perspektivet är det naturligtvis väldigt angeläget att man kommer i gång överallt. Kommunerna i norra Bohuslän har faktiskt ganska stort fog för att vara oroliga över den regionala utvecklingen. Man kan fråga sig hur de ska kunna planera när de får så olika besked hela tiden. De frågar sig hela tiden när vägen kommer, om det blir vägavgifter etcetera. För min hemkommun Strömstad till exempel är det helt avgörande för hela infrastrukturen, infartsvägar och allting, att man vet när detta kommer. Och det gäller inte bara vägar till och från Strömstad utan faktiskt hela utvecklingen i regionen, utbyggnad av näringsliv och så vidare. Jag tycker fortfarande att regeringen är svaret skyldig här. Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga som jag hoppas att statsrådet kan skapa klarhet kring. I regeringsförklaringen sade statsministern att under det kommande året prioriteras bland annat E 6 norra Bohuslän. Vad innebär det att man är prioriterad, så att säga, och hur påverkar det regeringens arbete med just den frågan? Som jag tog upp lite grann förut ska vi inte bortse från att regeringen har ett ansvar även för viktiga delar av tillståndsprocessen. Naturligtvis ska handläggningen följa alla regelverk som finns, vara rättssäker och så vidare, men det hindrar ju inte att man kan jobba effektivt med frågan. Jag tror att man utan att överdriva kan säga att den politiska viljan och prioriteringen naturligtvis påverkar även det arbetet, det vill säga hur ärendena behandlas. Om statsrådet kunde utveckla även detta lite grann vore jag tacksam.

Fru talman! Det var bra att ministern förtydligade var diskussionen om bompengar på E 6:an kom ifrån. Jag är mycket medveten om att Västsvenska Handelskammaren tog upp den diskussionen. Jag har också stor respekt för Västsvenska Handelskammarens diskussion för att hitta sätt att utveckla infrastruktursatsningar. Dock var den trots allt ganska isolerad i förhållande till de politiska nivåerna i Västra Götaland. Den västsvenska regionen har ju en politiskt styrd organisation med ministerns egna företrädare i majoriteten, och i de sammanhangen har det inte funnits någon diskussion om finansieringen där just norra Bohuslän pekas ut som en enskild del som skulle finansieras speciellt med bompengar. Min fråga som jag vill ha svar på är fortfarande: Är det rimligt att plocka ut en isolerad del på några mil av en väg som gränsar till ett annat land från att ha en nationell strategi för hur infrastrukturen ska finansieras? Är det rimligt att plocka ut de mil det handlar om och att lokalbefolkningen ska belastas med ytterligare avgifter och vara de som ska ta ansvar för en E 6:a som varit diskuterad i 35 års tid? Invånarna i norra Bohuslän är ganska trötta på hur man hanterar E 6:an och dess utbyggnad. Den andra delen är den tunga trafiken. Jag har stor respekt för det. En del av detta handlade om finansieringen av bron och vikten av att den tunga trafiken använde sig av just den nya bron. Jag har full respekt för det. Men ministern har fortfarande inte svarat på hur man kommer att avgiftsbelägga pendlaren som ingår i en arbetsmarknadsregion. I arbetsmarknadsregioner ska vi i vanliga fall prioritera bra pendlingsmöjligheter, men här lägger staten ut nya hinder. I andra sammanhang kan staten och regeringen, med Berit Andnor och så vidare, sitta på möten om gränssamarbete och peka på vikten av att vidta åtgärder för att minska regelhindren längs gränsen, och ett av de kanske största regelhindren är att man avgiftsbelägger både den nya och den gamla bron. Det finns inga andra sätt att passera över Idefjorden än just att använda den nya eller den gamla bron. Min fråga är alltså: Hur blir det med löftet om lägre avgift för pendlingstrafiken i den arbetsmarknadsregion där norra Bohuslän är en aktiv part för att utveckla näringslivet och stärka denna arbetsmarknadsregion, en utveckling som är bra för båda sidor i den norsk-svenska regionen? Jag önskar svar på båda de frågorna.

Fru talman! Ulrica Messing sade att det nu förs täta dialoger mellan Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Den förklaringen tycker jag haltar lite grann. Återigen vill jag ta upp hur det har beskrivits hemma i Bohuslän: När medierna försökt få fram fakta - här skulle jag kunna namnge personer på de olika departementen - vet man inte var ärendet ligger. Det är alltså lite förvånande att Ulrica Messing säger att det pågår täta dialoger. Sedan var det bra att det kom ett klargörande om när idén hade växt fram, det vill säga detta med Västsvenska Handelskammaren. Det handlar inte om år, utan det är månader sedan det här kom på tapeten. Det tredje jag vill nämna är något som kanske inte har framkommit här i dag. I Västra Götaland har trots allt samtliga partier, både opposition och majoritet, kommit överens om att prioritera E 6:an. Jag tycker inte att regeringen har sett till den prioritering som denna stora region trots allt har gjort. Sedan svarade inte Ulrica Messing på hur hon såg på näringsutvecklingen och hur den tillgodoses i olika skärgårdskommuner som Tanum och Sotenäs, som har dessa vägar från sina kommuner in till E 6:an. Hur ser hon på näringsutvecklingen i de kommunerna och deras möjligheter med tanke på att man nu har helt andra årtal för när detta ska färdigställas?

Fru talman! Lars Tysklind frågar mig vad det egentligen betyder att man säger att E 6:an är prioriterad. Det betyder dels prioriterad när det gäller handläggningen av de ärenden, överklaganden och prövningar som regeringen måste ta ställning till och arbeta med, dels prioriterad på så sätt att vi är beredda att vika ytterligare pengar för att färdigställa E 6:an. Det är en verklighet vi också lever upp till. Det visar sig nämligen att delar av den utbyggnad av E 6:an som återstår - långt ifrån alla de mil som berörs men delar - går genom en berggrund eller på ett material som gör att asfalten är dubbelt så dyr per meter att lägga som på vanlig motorväg. Det är svårt att göra någonting åt. Det är också sådant man inte riktigt kan veta när man planerar, men nu får vi vara beredda att prioritera så att vi kan färdigställa vägen. Också i den meningen är den prioriterad. Det blir mycket dyrare att bygga resterande del av E 6:an än vad vi trodde när vi började projektet, men vi får ta hänsyn till det och prioritera om. Underlaget visar sig nämligen behöva mycket mer av förstärkningar än vad vi anade från början. Åsa Torstensson tycker att det blir en isolerad del att ta ut avgifter på E 6:an. Jag menar att det beror på hur man formar avgifterna och vem som ska betala dem. Det är också den typen av frågor som utredaren ska svara på: Vad är det för trafik vi tycker att det är rimligt att ta ut avgifter på? När långtradare passerar från Tyskland genom Sverige får de betala avgifter både i Tyskland och i Norge men inte längs E 6:an. Det är klart att vi då är en port både mot industrin i Norge och mot industrin i Tyskland från Norge. Många sådana avvägningar finns det skäl att titta vidare på, inte minst utifrån det beslut om Eurovinjett som nu tagits av transportministrarna. Svaret på frågan om detta betyder att det här blir en isolerad del av vägnätet är alltså: Nej, det behöver det inte alls göra. Det handlar om hur man utformar avgifterna och vad man sedan ska använda dem till. Sedan är avgifter ändå ett sätt att hitta alternativa lösningar. Det brukar ju företrädare för alla tre partier som nu finns representerade här tala väl om. Vi måste på olika sätt hitta PPP-lösningar för att kunna bygga lite snabbare. Avgifter är ju en del av det som används som alternativ finansiering och PPP är en annan del. När det gäller just Svinesundsbron hölls första debatten i riksdagen om att ta ut avgifter i början av 90-talet. Ända sedan dess har den frågan levt. Nu sitter den svenska och den norska regeringen i slutförhandlingar. Vi är naturligtvis inne på de små detaljerna eftersom invigningen ska äga rum den 10 juni. Innan dess kommer vi också att gå ut och informera gemensamt om vilka regler som ska gälla, vilka möjligheter som gäller för pendling och hur de olika avgifterna ska se ut för personfordon och för tunga fordon. Vi ser olika på momsfrågor och på skattefrågor i Sverige och i Norge. Det är också anledningen till att vi sitter i slutförhandlingar just när det gäller de skatterättsliga frågorna. Men vi kommer att ge besked till alla som ska åka vägen innan bron öppnas. Ett kort svar på Rosita Runegrunds fråga är att jag verkligen beklagar om bilden i medierna är att regeringen inte samverkar. Jag satt med miljöministern förra torsdagen, och vi gick igenom en rad gemensamma frågor som gäller klimatmål och transportpolitik, men också just de prövningar som nu föreligger. Inte minst gäller de det område som är ett världsarvsområde och som vi känner ett gemensamt ansvar för ska bli riktigt bra eftersom det är första gången vi gör den prövningen. Jag kan inte låta bli att nu också säga, eftersom jag hoppas att det är många som lyssnar, att jag utgår från att GT inte var lika oseriös när man försökte få svar från Miljödepartementets tjänstemän som man var när man sökte mig. Att ringa en kväll till min pressekreterare som inte får tag på mig behöver inte betyda att man inte ringer upp dagen efter för att få nya svar. Men GT skriver dagen efter att jag inte ville svara. Det beklagar jag, för den här frågan är mycket viktigare än att den ska behandlas så. Om bilden nu är att vi inte samverkar hoppas jag att den här debatten visar att vi verkligen gör det. Vi tar ett gemensamt ansvar för E 6:an.

Fru talman! Först en liten kommentar till Västsvenska Handelskammarens förslag. Man hade väl kunnat behandla det men jag tycker, som har nämnts tidigare, att den frågeställning som man lägger fram inte alls behöver kopplas till E 6:ans utbyggnad utan den måste vara mer av nationellt övergripande karaktär egentligen. När det gäller olika typer av finansiering har vi från Folkpartiets sida lyft fram PPP-lösningar. Men att det sedermera skulle finansieras över budgeten har väl varit vår vanligaste ståndpunkt i den frågan. Jag kan förstå, fru talman, att statsrådet tycker att vi närmast är tjatiga när det gäller frågan om utbyggnaden av E 6:an i norra Bohuslän. Jag har ställt många frågor, Åsa Torstensson har ställt många frågor och många andra har gjort det. Man kan ju fråga sig varför vi är det. Det beror på att vi känner att tiden liksom rinner ifrån oss gång på gång. Man får en förhoppning, så lever man med den ett tag och sedan kommer det nya ramar och så vidare. Det kan ha sina förklaringar i berggrund och annat, men på något vis är realiteten ändå att vägen inte kommer till. I det sammanhanget är inte ens välvilliga ord en så himmelens stor tröst, även om det naturligtvis är bättre än ett blankt nej. Vis av erfarenheten känner man en viss misstänksamhet när det gäller vad beskeden egentligen innebär. Därför blir det naturligtvis ett frågande gång på gång också. Man vill ha klarlagt precis vad regeringens avsikter egentligen är och vilken strategi som gäller. Jag ser tydligt att vi har fått ett klart besked att 2010 gäller som något slags slutdatum gentemot Europa. Men sedan ser jag inte riktigt klart hur strategin för att nå dit är utformad. Sedan kan jag väl säga att det känns som om vägavgiftsfrågan hänger i luften och är ett reellt hot mot en regional utveckling i norra Bohuslän. Jag kan bara hoppas, men jag utgår från att statsrådet tar med sig våra argument i det fortsatta arbetet. Annars kan jag i alla fall för egen del lova att jag kommer att återkomma i frågan.

Fru talman! Jag skulle också vilja börja med det som Lars kom in på. Bompengar eller vägavgifter måste ändå vara en nationell fråga och inte återigen en isolerad företeelse för några mil in i Bohuslän, om vi nu pratar om tung trafik. Det byggs många vägar runtom i landet. Det är några mil i norra Bohuslän som är utpekade. Den misstanke som jag har hört några uttrycka till mig är att norra Bohuslän är utpekat därför att det bara är norrmän som åker på E 6:an, och de är ju vana vid att betala bompeng. Där är den isolerade orsaken. Jag skulle uppskatta om jag fick en kommentar av statsrådet som dementerade det påståendet. Den andra delen gäller återigen pendlingsavgiften. Där tolkar jag ministern positivt, för jag hör också engagemanget från ministern i E 6-frågan. Vi kan räkna med att om några veckor, när vi med glädje är med vid invigningen av nya Svinesundsbron, kan vi också lämna besked till de kommuninvånare som vi möter att de kommer att ha en avgift som är betydligt närmare 10 kr än 20 kr, precis det som herr Rosengren sade vid de tillfällen band klipptes och spadtag togs uppe vid norska gränsen. Jag skulle uppskatta om jag fick en bekräftelse på dessa två tolkningar som jag gjorde av ministerns uttalande. Tack för den här debatten! Om några veckor är vi alla, som sagt var, med och inviger en viktig del av E 6:an och sambandet med Norge. Jag tror att vi trots denna invigning kommer att mötas i fler debatter.

Fru talman! Det hoppas jag också. Lars Tysklind sade att han kanske var tjatig. Absolut inte. Jag tror inte att det finns så många politiska områden som engagerar människor så mycket som just infrastrukturen, både som enskilda personer och som politiker eller som företagare. Det är därför att vi faktiskt är beroende av den för att kunna utveckla våra egna liv, men också för att kunna skapa förutsättningar för tillväxt och utveckling på de platser där vi bor. Det är klart att varje väg, varje järnväg och varje flygplats både berör och upprör. Så ska det också vara. Nu händer väldigt mycket runt E 6. Vi gör två byggstarter på delsträckor i år, vi gör två färdigställanden på delsträckor i år och vi har tre tillåtlighetsprövningar av olika delsträckor som ligger på Miljödepartementet. Vi tar ett gemensamt ansvar för att handläggningstiden av dem ska vara så kort som möjligt och att vi nu fullföljer det tempo i vilket vi också har prioriterat pengar. Jag utesluter inte att vi måste göra ytterligare omprioriteringar i ramarna just därför att delar av den här utbyggnaden blir mycket dyrare än vi visste, beroende på underlaget. Men då är vi också beredda att ta ansvar för det så att färdigställandet verkligen kommer. Den här delen av E 6:an är en viktig del, och tillsammans med den invigning vi nu har framför oss av Svinesundsbron skapar den nya förutsättningar för handel och för utveckling. Det är naturligtvis en utveckling som vi ska bejaka. Sedan avhåller jag mig från att kommentera Björn Rosengrens löften. Det var ett tag sedan jag jagades av dem. Men jag känner att jag står för mina egna löften, och jag hoppas att vi gemensamt ska se till att de boende inte blir besvikna.