Långsiktig energipolitik för Sverige

Fru talman! Fredrik Lundh har frågat mig om jag nu är redo att ta mitt ansvar för den svenska industrins förutsättningar och diskutera fram en långsiktig energipolitik för Sverige och om inte, vilka svar jag är beredd att ge till landets företagare och löntagare. Alf Eriksson har frågat vad jag ämnar vidta för åtgärder för att riksdagen snabbt ska kunna fastställa långsiktiga spelregler för energipolitiken. Till att börja vill jag säga att det tack vare regeringens aktiva insatser i dag sker en omfattande utbyggnad av ny elproduktionskapacitet i Sverige, inte minst förnybar elproduktion såsom vindkraft. Detta ger inte bara ett värdefullt tillskott av el utan skapar även viktiga arbetstillfällen vid byggande och drift. Energimyndigheten gör i olika prognoser bedömningen att Sverige kommer att ha ett betydande elöverskott redan år 2010 och ännu mer till år 2015, ca 20 terawattimmar. Jag håller helt med om det interpellanterna säger om behovet av en långsiktig energipolitik. Regeringen deklarerade också tidigt att den avser att föra samtal med riksdagens partier om förutsättningarna för att nå en samsyn om en bred och långsiktigt modern och marknadsekonomiskt orienterad energi- och klimatpolitik. Som en upptakt för kommande samtal har regeringen bland annat genomfört ett antal dialogmöten med ett brett deltagande från samhälle och näringsliv med syftet att diskutera hur samtliga aktörer kan bidra till en långsiktig nationell strategi för klimat och energi. Det är också viktigt att komma ihåg att processerna för att nå en bred politisk överenskommelse om energipolitiken kommer att vara tätt kopplade till det arbete som pågår inom EU kring det klimat- och energipaket som presenterades i januari 2008. Vi har därför också under 2008 lagt stor kraft på att kunna bidra till en uppgörelse om paketet, vilket vi lyckats nå. Med denna överenskommelse som grund är det nu upp till varje land att börja leverera lösningar. Sverige har tack vare vår energimix med stor andel bioenergi, vatten- och kärnkraft samt mycket aktiva insatser vad gäller nyinvesteringar i förnybar energi, energieffektiviseringsåtgärder och åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid ett relativt gott utgångsläge. I den europeiska diskussionen lyfts Sverige fram som en förebild när det gäller en hållbar energipolitik. Tredje vice talmannen meddelade att Fredrik Lundh, som framställt interpellation 2008/09:144, var förhindrad att delta i överläggningen.

Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret! En av förutsättningarna för utveckling är tillgången på energi och säkra leveranser till konkurrenskraftiga priser. Klimatsituationen gör att vi måste ställa om energiframställningen från fossil till ekologiskt hållbar produktion. Det fordras mycket stora investeringar för att detta ska komma till stånd. Ingen vågar göra dessa långsiktiga investeringar om man inte vet vilka förutsättningar som gäller på lång sikt. Det hjälper inte med lösa uttalanden om det inte finns realism och trovärdighet i dem. Det visar sig att marknaden inte har något större förtroende för långsiktigheten om det inte finns en blocköverskridande överenskommelse i de grundläggande frågorna. Omställningen kommer att ske på ett eller annat sätt. Det är fråga om vi ska tvingas till den eller göra den i förtid och dra nytta av den. Konsekvenserna blir att denna omställning försenas om vi inte har långsiktiga spelregler. Investeringarna görs i andra länder med bättre konkurrensförhållanden. Tilltron till framtida energileveranser och frågan om priset kan vara avgörande för var investeringarna kommer att ske. Jag ska citera vad statsministern sade i regeringsförklaringen vid tillträdet 2006. Han sade så här: "Energipolitiken ska ge långsiktiga spelregler för energimarknadens aktörer. Miljö- och energibeskattningen ska utformas så att det lönar sig att ta miljöansvar. Företag och konsumenter ska kunna lita på att det finns energi till internationellt konkurrenskraftiga priser i framtiden. Att säkerställa goda konkurrensförhållanden på energimarknaderna är en viktig politisk uppgift. Regeringen kommer att bjuda in riksdagens partier till en bred och långsiktig energiöverenskommelse som har Allians för Sveriges energiöverenskommelse som grund. Förnybar elproduktion kommer att kunna tillföras det svenska systemet under kommande år, men utvecklingen har bara börjat. Regeringen bedömer att den samlade energi- och effekttillgången inte kommer att vara tillräcklig under överskådlig tid." Hur är det, Maud Olofsson? Var detta tomma ord, eller varför händer ingenting? Nästa år börjar en ny mandatperiod, och vi har en regering som inte kan lämna besked om var den står. Det råder återigen handlingsförlamning runt energipolitiken, och Centerpartiet står i frontlinjen. Kan det ha partipolitiska orsaker, där regeringspartiernas egenintressen ställs före landets utveckling, jobben och risken för många att hamna i ett verkligt utanförskap? I svaret säger näringsministern att Sverige lyfts fram som en förebild och att det skulle vara regeringens förtjänst. Ja, det är väl så, om vi ska vara ärliga, att det föredöme som lyfts fram har sina rötter i den gamla regeringens åtgärder och i den överenskommelse som vi hade tillsammans med Centerpartiet, för det har inte tillkommit något nytt under den här mandatperioden. Men problemet är ju: Vad ska nästa regering kunna åka runt och vara ett föredöme med när vi inte får ned fötterna och fattar några beslut under den här mandatperioden?

Fru talman! Jag vet inte vad jag ska säga, men det händer saker trots oppositionen. Man måste följa med i verklighetsutvecklingen, kära Alf Eriksson. Det man ser hända framöver är att elsektorns investeringar kommer att uppgå till 300 miljarder kronor de närmaste tio åren - 300 miljarder kronor! Jag brukar ta exemplet vindkraft från Markbygden uppe i Piteå, där man ska investera 50 miljarder kronor. Att då stå och säga att det inte händer någonting är faktiskt att inte tala sanning. Hälften av de här investeringarna kommer att satsas på vindkraft. 100 miljarder kronor kommer att satsas på elnäten, och under 2009 bedöms ytterligare ungefär 400 megawatt byggas ut i Sverige. Det är ungefär en terawatt i årsproduktion. Det går inte att stå och säga att ingenting händer. Jag förstår att ni vill ha den retoriken, men det är ju bara att läsa siffrorna och tabellerna. Då ser man ju att investeringar sker. Jag är den första att vara glad över det, men jag tror också att landets löntagare och företagare är mycket nöjda med att det sker på det sätt som sker. Jag är en vän av att hitta en långsiktig överenskommelse också för framtiden över blockgränsen, för jag tror att det vore bra. Jag tror att det vore bra för svensk industri och för svenska jobb framöver, och jag har verkligen ansträngt mig för att åstadkomma en grund för detta. Jag tror att den uppgörelse vi nu har på EU-nivå om klimat- och energipaketet är en väldigt bra grund. Nu vet vi nämligen vad det är för riktlinjer vi har att hålla oss till. Vi har varit angelägna om att få den uppgörelsen klar så att vi vet vilket regelverk som vi har att hålla oss till. Hur mycket förnybart ska vi leverera från svensk sida? Hur mycket ska vi energieffektivisera? Vilka regler får vi använda? Hur får vi använda skogsråvara? Det måste vi ju veta innan vi kan sätta ned fötterna exakt om vad vi ska göra här i Sverige. Sedan vill jag säga att elcertifikatssystemen har spelat roll, eftersom de har gett en långsiktighet. Men det var ju tack vare en överenskommelse, först med Socialdemokraterna, men den förlängdes sedan i sin tur med en överenskommelse med alliansregeringen. Det har skapat långsiktiga villkor som gör att vi nu ser de här investeringarna komma på förnybarområdet. Jag tycker att det vore väldigt bra om vi framöver kunde få en bra, balanserad debatt om energipolitiken och att vi såg att energimixen bestod av olika energislag, för vi behöver allt detta i vårt land. Jag har också tagit initiativ på nordisk nivå om att försöka bygga ut elnäten. Det räcker nämligen inte med att bara producera, utan det handlar också om att öka överföringskapaciteten. Vi hade ett ministerrådsmöte i Umeå nu senast med de nordiska energiministrarna, där vi var överens om att våra nätansvariga i respektive land ska samarbeta för att vi ska få en bättre fungerande marknad också när det gäller näten. Den senaste utvecklingen på europeisk nivå visar ju med all önskvärd tydlighet att detta också måste ske på en europeisk nivå. Därför är energipolitiken så oerhört viktig, både för hur Sverige ska klara sig framöver och för övriga Europa. Var så säker: Alla de som vill vara med och hitta en gemensam överenskommelse, inklusive Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är så hjärtligt välkomna att försöka bidra till någonting gemensamt! Jag hoppas att vi alla kan vara prestigelösa i det, för vi har bråkat länge nog om energipolitiken, och det är dags att vi försöker hitta någonting gemensamt i stället. Jag tror på Alf Erikssons vilja att bidra till det.

Fru talman! Först vill jag kommentera näten. Det är en bit ifrån blocköverskridande överenskommelser, som debatten handlar om, men jag ska bara göra en kommentar till detta. Visst är det nödvändigt att näten byggs ut. Men när vi från utskottets sida besökte Svenska kraftnät under senhösten fick vi beskedet därifrån, när vi ställde krav på utbyggnad av näten, att man inte kan bygga nät på spekulation. Vi måste alltså ha spelreglerna fullt klara. Det var innan det äntligen hade kommit en proposition om förlängning av elcertifikaten. Man visste ingenting. Då kan man inte bygga nät, inte förrän man har fått ett besked om hur det blir med vindkraftens utbyggnad, för den hör starkt ihop med detta. Näringslivet, löntagarorganisationer och olika opinionsgrupper som har bildats här på löpande band har alla ett enda gemensamt budskap: Träffa en blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken som ger den förutsägbarhet som är nödvändig för att marknaden ska våga göra sina investeringar i Sverige! Vi i oppositionen har tagit initiativ till överläggningar, men då fick vi ingen reaktion från regeringen. Arbetsmarknadens parter har bjudit in till överläggningar, men de fick inget gehör från regeringen. Näringsministern måste förstå vår frustration när vi först lyssnat på regeringsförklaringen och sedan fortfarande inte har haft någon diskussion om en långsiktig energipolitik, fast vi är inne på det näst sista året av mandatperioden. Det enda vi hör från Maud Olofsson är att vi måste avvakta och se vad EU gör. Det är egentligen i sig ett häpnadsväckande svar. EU:s beslut är ju Maud Olofsson dessutom delaktig i. Hon sitter vid förhandlingsbordet och förhandlar. Borde det inte vara så att vi först tar ställning i Sverige, med en bred majoritet, om vad vi anser måste göras, och sedan driver vi dessa intressen i EU och inte tvärtom, låter EU:s intressen styra oss? Vi hade, som vi tidigare var inne på, en överenskommelse mellan s, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Den övergav Centerpartiet av partitaktiska skäl före förra valet. Nu låter regeringen tydligen EU sätta ramarna för att slippa ta ställning och riskera att få splittring mellan regeringspartierna. Landet behöver en ansvarsfull regering som sätter folkets intressen före partitaktiken.

Fru talman! Jag tror att Svenska kraftnät mycket väl vet vad det finns för ambitioner. Vi har ett elcertifikatssystem som sträcker sig fram till 2030 med höjningar fram till 2016, så man vet mycket väl vad det till exempel är för vindkraft som kommer att byggas ut och hur elcertifikatssystemet ska användas. Det byggs också väldigt mycket nät. Det jag försökte framhålla är att vi bör hitta ett nordiskt samarbete för att också få det här att fungera på nordisk basis. När det gäller initiativ till överläggningar bortser Alf Eriksson helt och hållet från den energi- och klimatöverenskommelse som vi har på EU-nivå. Det är klart att vår position i Sverige är förankrad här i riksdagen. Jag åker inte iväg till EU och säger en massa saker som jag inte har förankrat här i riksdagen. Vi har ju börjat här i riksdagen. Jag kan bara beklaga om Alf Eriksson inte har varit med i den diskussionen. Men det är här i riksdagen som vi har diskuterat vad Sverige ska ha för position på EU-nivå. Vår utgångspunkt från den här regeringen har varit att det är bättre om fler länder än Sverige har en ambitiös klimat- och energipolitik. Det är därför vi ville ha en överenskommelse, och det är också därför Sverige har hamnat i ett läge där vi ska ha 49 procent förnybart i den energimix som nu är klar och beslutad på EU-nivå. Det är en otroligt hög ambition. Vi ska minska koldioxidutsläppen med 20 procent och vid en internationell överenskommelse med 30 procent. Vi ska öka energieffektiviseringen med 20 procent, och vi ska ha 10 procent förnybara bränslen. Det är något fantastiskt att ha som plattform. Men det är klart att vi måste ta hänsyn till detta när vi sedan går vidare med vad vi ska göra nationellt. Det är ett spel mellan den nationella nivån, EU-nivån och den nationella nivån igen. Det är så EU-arbetet fungerar. Jag hoppas verkligen att det socialdemokratiska partiet totalt sett är engagerat i att också försöka åstadkomma förändringar på EU-nivå när det gäller energipolitiken. Det är viktigt att säga att nu sker det som borde ha skett långt tidigare, nämligen en kraftfull utbyggnad av det förnybara. Det är bra, för då får vi en tryggare mix av kärnkraft, vattenkraft och förnybara energikällor som vind och annat. Det ger oss en större trygghet. Jag tror att det som nu sker också kommer att säkra en bra energitillförsel framöver. Det är tydliga överskott som kommer framöver, så svensk industri kan inte säga att det inte kommer att finnas el i vår energibalans. Det kommer att finnas ett överskott. Dessutom finns det andra länder som vill investera i Sverige, sådana som inte har möjligheter att investera i sina egna länder men som gärna ser att de får investera i Sverige. Jag tror därför att Sverige går mot en alldeles lysande framtid när det gäller svensk energiproduktion. Det är även viktigt att vi bygger upp ett kunnande här hemma. Än en gång: Det är bra om vi får en blocköverskridande överenskommelse. Jag tror att när Alf Eriksson granskar vad den borgerliga regeringen gör på det här området kan han känna sig mycket nöjd. Det är väl i linje med det som Socialdemokraterna säger, även om retoriken säger någonting annat. Låt oss lägga retoriken åt sidan och se vad som faktiskt händer och vad vi gemensamt kan göra för att säkra energiförsörjningen framöver!

Fru talman! Det är precis vad vi försökt göra under hela mandatperioden, lägga retoriken åt sidan och försöka komma till förhandlingsbordet för att sätta oss ned och diskutera och skapa långsiktiga spelregler. Uppenbarligen är det så, trots vad ministern säger, att marknaden känner stor oro. I annat fall skulle vi väl inte uppvaktas i stort sett dagligen om att det måste komma till stånd en blocköverskridande överenskommelse i energipolitiken. Trots ministerns ord är verkligheten den att det finns en misstro. Låt oss därför göra någonting och rätta till det. På kort sikt har regeringen haft tur. Sjunkande världsmarknadspriser på olja har gjort att marginalprissättningen på el och nu även elpriserna sjunkit kraftigt. När konjunkturen vänder uppåt igen kommer dock elpriserna att vända åt andra hållet om inte olje- och kolberoendet, som nu styr elprissättningen, investerats bort. Det är delvis det som det hela handlar om. Fru talman! Väl inne på det näst sista året på mandatperioden sitter regeringen initiativlös när det gäller att få fram de långsiktiga spelreglerna. Det enda man tycks vara överens om är att inte sätta sig i förhandlingar med oppositionen om den framtida energipolitiken och de långsiktiga spelreglerna. Det går inte att skylla på EU:s ministerrådsmöten för att regeringen inte satt sig i förhandlingar med oppositionen. Om det som sades i regeringsförklaringen varit allvarligt menat hade oppositionspartierna bjudits in till förhandlingar i så god tid att vi kunnat komma överens om vad det var Regeringskansliet nu ska utreda. Vi hör ju ständigt att det måste utredas vad man kommit fram till. Kanske oppositionen också hade haft någon synpunkt på vad som skulle tas fram.

Fru talman! Alf Eriksson säger att marknaden känner stor oro. Ja, då kan väl Alf Eriksson upplysa dem på marknaden som han träffar om att vi kommer att ha ett elöverskott på minst 20 terawattimmar år 2015. Det är möjligt att bidra med den faktaupplysningen i den typen av möten. Jag gör i alla fall det. Det är inte jag som kommer med fakta. Det är Energimyndigheten som levererar fakta. Jag har bara de siffrorna att gå efter och kan också tala om att ni inte behöver vara oroliga, eftersom det investeras. Någonstans måste väl marknaden ändå känna trygghet om man är beredd att investera så mycket som man nu faktiskt gör. Det andra jag vill säga är att Alf Eriksson inte kan bortse från det som sker på EU-nivå. Vad skulle vi ha suttit och pratat om? Vilka mål skulle vi leva upp till? Vad är det för ambitionsnivå vi ska ha? Vi vet att EU har en klimat- och energiöverenskommelse som vi skriver under och som jag fått mandat från riksdagen att förhandla fram. Bortse inte från att det som nu hänt på EU-nivå är någonting stort och viktigt, och det kommer att förbättra vårt klimat framöver och ge en stabilare energiförsörjning. Då måste vi också ta hänsyn till det. Vi kan inte sitta och diskutera innan den är beslutad och innan vi vet detaljerna och innehållet i den. Det skulle bli en helt orimlig situation. Jag försöker inte lura er, och jag försöker inte låtsas som om det inte är möjligt att nå en överenskommelse. Jag försöker förklara att vi har en energiöverenskommelse som vi ska analysera, och sedan ska vi också bjuda in riksdagens oppositionspartier till överläggningar. Jag hoppas verkligen att vi kan nå en energiöverenskommelse och lägga retoriken åt sidan. Det händer en massa saker. Det finns en bra energiöverenskommelse på EU-nivå. Den ska vi följa och leverera efter, och det ska vi göra gemensamt. Jag hoppas att det blir möjligt framöver.