lämplighetsprövning av personal i barnomsorg och skola

Interpellationsdebatt 3 april 2001
  • Bädda in video

den 3 april

Interpellation 2000/01:357

av Eva Flyborg (fp) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om lämplighetsprövning av personal i barnomsorg och skola

Från årsskiftet måste alla som nyanställs inom skola och barnomsorg visa upp ett utdrag ur polisens belastningsregister. De brott som kan finnas upptagna i registret är sexualbrott, mord, dråp, grov misshandel, människorov, grovt rån och barnpornografibrott. Om utdraget innehåller en anteckning om brott, så avgör arbetsgivaren om personen ska anställas. Den som inte kan uppvisa ett registerutdrag som är högst ett år gammalt får inte anställas.

Först vill jag säga att jag tycker att det är utmärkt att den här lagen har kommit till. Våra barn och unga måste skyddas från övergrepp, även om det innebär ett visst ingrepp i den personliga integriteten för de som söker tjänst i barnomsorg och skola.

Efter snart tre månader med den nya lagstiftningen visar det sig dock att det finns två problem. Det ena är att Rikspolisstyrelsen i Kiruna omöjligen klarar att ta emot alla ansökningar om registerutdrag. De tar emot 1 500 ansökningar om dagen, ibland närmare 2 000. Redan den första månaden passerades det antal ansökningar som man trodde skulle gälla för ett helt år, nämligen 30 000 utdrag.

Detta innebär att den som ansöker får vänta i tre veckor innan han eller hon får ett svar. Eftersom kontrollen ska vara det sista momentet i ett anställningsförfarande är det en väntetid som är alldeles för lång. Personalbristen är akut på många skolor och förskolor och särskilt om det är en vikarie som ska anställas måste detta kunna ske så gott som omedelbart. Det har lett till att kommuner tvingas bryta mot lagen och anställa personal, utan att veta om de har begått brott eller inte.

Detta problem beror i grund och botten på att det finns för lite administrativa resurser inom polisväsendet. Folkpartiet har redan i sin rättspolitiska motion påtalat att det behövs ökade anslag till polisen.

Det andra problemet är att lagstiftningen inte täcker in personer som inte blir erbjudna en anställning. Hit hör lärarstuderande som gör sin praktikperiod på en skola eller personer som är sysselsatta inom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Lagen gäller inte heller personal på fritidsgårdar. Eftersom dessa personer också arbetar nära barnen är det lika viktigt att de kontrolleras.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Vad tänker statsrådet göra för att förhindra att personer arbetar inom skola och barnomsorg utan att en lämplighetsprövning gjorts?