Lagstiftningen kring könsdysfori

Herr talman! Mikael Oscarsson har frågat mig hur många utredningar om könsdysfori som har påbörjats och hur trenden ser ut samt hur många som har påbörjat behandling till följd av diagnosen könsdysfori och hur många som nu står under pågående behandling till följd av detta.

Vidare har Mikael Oscarsson ställt frågor rörande dem som ångrar sig och undrar hur många det är som påbörjat behandling av könsdysfori men sedan ångrat sig före eller efter behandlingen, liksom om jag instämmer med Smer, Statens medicinsk-etiska råd, om att sjukvården kan för lite om behandlingen.

Mikael Oscarsson undrar vidare om regeringen kommer att ge Läkemedelsverket i uppdrag att analysera och beforska användningen av pubertetshämmande och könskonträra läkemedel som sker off-label. Mikael Oscarsson undrar också om regeringen kommer att ge Socialstyrelsen i uppdrag att uppdatera sitt kunskapsstöd God vård av barn och unga med könsdysfori.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ytterligare en fråga handlar om för hur många minderåriga barn landets kommuner har fattat beslut om att könskorrigerande behandling får påbörjas trots att föräldrarna inte är överens samt för hur många minderåriga landets kommuner har fattat beslut om tvångsomhändertagande enligt LVU då föräldrar eller vårdnadshavare motsatt sig utredning eller behandling till följd av diagnosen könsdysfori.

Slutligen undrar Mikael Oscarsson om regeringen kommer att gå fram med ett lagförslag i riksdagen i enlighet med sin lagrådsremiss om att barn ned till 12 år ska kunna ändra juridiskt kön och att barn ned till 15 år ska kunna genomgå kirurgiska ingrepp i könsorganen utan föräldrarnas medgivande och utan att föräldrarna får insyn i eller information om åtgärderna.

Jag tackar för frågorna och ska försöka besvara dem. När det gäller frågor om statistik vill jag dock poängtera att våra expertmyndigheter kan ge mer precisa svar.

Enligt en ny sammanställning av Socialstyrelsens patientregister har diagnosen könsdysfori ökat under perioden 1998-2015. År 2005 fick ca 1 av 100 000 personer diagnosen för första gången. År 2015 var det ungefär 8 av 100 000. Under 2016 sökte ca 1 200 personer i landet vård för utredning av könsdysfori.

Könsbekräftande medicinsk behandling vid könsdysfori har i ett flertal utländska och svenska studier visat sig reducera könsdysfori och förbättra psykisk hälsa. Mellan åren 1960 och 2010 var det i Sverige 15 personer som ångrade sig.

När det gäller uppdragen till Läkemedelsverket och Socialstyrelsen med anledning av Smers skrivelse kan jag informera om att vi i enlighet med skrivelsen gett SBU i uppdrag att genomföra en systematisk kunskapsöversikt över det vetenskapliga underlaget för utredning av diagnos och behandling av barn och unga med könsdysfori. Blir det ytterligare uppdrag får jag återkomma till det.

Någon officiell statistik om hur många socialnämnder som har fattat beslut om att ett barn får påbörja könskorrigerande behandling trots att föräldrarna inte är överens finns inte att tillgå. Jag vill poängtera att beslut som rör barn ska utgå från barnets bästa.

Den 30 augusti 2018 fattade regeringen beslut om en lagrådsremiss innehållande förslag till ny lagstiftning. Lagrådet avstyrkte dock regeringens förslag och framförde allvarlig kritik. Kritiken kommer att beaktas i den fortsatta beredningen. Regeringen kommer därför att inhämta erforderligt beredningsunderlag för att arbeta fram ett reviderat lagförslag. Det är viktigt att personer med könsdysfori får rätt stöd och behandling, vilket är fokus för mitt arbete med den här frågan.

Herr talman! Detta är ett ämne som engagerar mig, och det är därför jag har ställt så många frågor.

Jag läste den artikel som regeringen gick fram med för ett år sedan om att man skulle sänka åldersgränsen för när ett barn utan att mamma och pappa ens känner till det ska kunna få operera sig i underlivet och göra om sitt kön från 18 till 15 år. Sedan kom för ett halvår sedan programmet Uppdrag granskning, och då tänkte jag, herr talman: Detta måste jag sätta mig in i. Jag jobbar normalt sett med försvarsfrågor, men som medmänniska med förmånen att få vara här i riksdagen och som förälder känner jag oro, på djupet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är nämligen så många det handlar om, och det handlar om barn och unga. Då måste försiktighetsprincipen gälla. Det var något jag tidigt fick lära mig när jag kom hit till riksdagen för 21 år sedan. Vet vi inte måste vi avvakta. Och detta måste absolut gälla när det handlar om våra barn.

Vi måste först titta lite på fakta. År 2001 var det 12 personer upp till 25 år som fick diagnosen könsdysfori. I går kom siffran för 2018 från Socialstyrelsen, och i samma ålderskategori var det 1 859 personer. Det har alltså ökat 155 gånger, eller 15 500 procent.

I sitt svar säger socialministern för det första att expertmyndigheterna kan ge mer precisa svar. Jag är ledsen att säga det, men några sådana finns inte. Jag vände mig med exakt samma frågor till riksdagens utredningstjänst. De var först positiva och sa att de skulle kunna få svar genom kontakt med Socialstyrelsen, men denna grundläggande information finns inte.

Därför måste jag fråga socialministern: Varifrån kommer detta? Vad var underlaget för ett år sedan? Jag såg i går att det ska komma en ny undersökning, men vad var egentligen grunden? Jag tror att många här i kammaren undrar detta.

Jag tror också att många, även bland svenska folket, lyssnade på Lördagsintervjun för en månad sedan. Då sa jämställdhetsministern, som för övrigt kommer hit alldeles strax för nästa interpellationsdebatt, att regeringen skulle gå vidare med detta. Hon argumenterade friskt en lång stund i radion för att vi skulle sänka åldersgränsen från 18 till 15 år. Hur ligger det egentligen till i dessa viktiga frågor?

Ministern säger också: "Könsbekräftande medicinsk behandling vid könsdysfori har i ett flertal utländska och svenska studier visat sig reducera könsdysfori." När det gäller barn och unga finns det tyvärr ingen forskning över huvud taget som visar på detta.

Tvärtom har det kommit fram att det finns problem och biverkningar. Det har till exempel visat sig att risken för självmord är 19 gånger högre efter könskorrigerande behandling, enligt en studie som gjordes på alla som fick diagnosen könsdysfori i Sverige mellan 1973 och 2003. Man har också påvisat problem och biverkningar som sterilitet, benskörhet, hjärt och kärlsjukdom, olika cancerformer, ökad psykisk ohälsa och så vidare. Hur ska barn kunna ta ansvar för detta?

Herr talman! Jag vet ärligt talat inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Mikael Oscarsson har ställt en interpellation som handlar väldigt mycket om statistik, där jag upplever en genuin vilja att få veta mer. Men jag tycker inte att det saknas forskning. Jag undrar vilken forskning Mikael Oscarsson lutar sig mot, som påstår att det inte finns någon evidens över huvud taget för att det finns fördelar och uppsidor för någon med könsdysfori som får genomgå en könskorrigerande behandling eller på annat sätt behandlas för sin könsdysfori, utan snarare en radda baksidor, som lästes upp här.

Det finns ju ett skäl till att frågan har börjat diskuteras. Det handlar om att det finns en grupp - den är inte stor - barn, unga och naturligtvis även vuxna som under puberteten och den tid när man blir vuxen lider av könsdysfori, som är en medicinsk beteckning och bedömning. Huruvida någon har diagnosen könsdysfori eller inte är inte något som vi ska diskutera här i Sveriges riksdag. Det måste vi överlåta åt professionen, på samma sätt som vi inte här diskuterar huruvida någon har en eller annan cancerdiagnos eller hur man på bästa sätt möter en person med högt blodtryck. Det gör professionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har myndigheter som ser till att ge professionen riktlinjer.

Jag avslutade mitt interpellationssvar med att tydligt beskriva att vi ska ha fokus på att de får rätt stöd och behandling. Naturligtvis ska vi ta kritiken på mycket stort allvar. Ingen ska bli felbehandlad, oavsett om det handlar om könsdysfori eller något annat.

Nu kom denna interpellation i ett läge där vi samtidigt håller på att arbeta. Det blir ibland så, och man kan säga att det blir lyckosamt. I det här fallet blev det precis i skarven, så jag hade inte möjlighet att i interpellationssvaret skriva om de uppdrag som gavs. Jag kommer att redogöra för dem i två replikskiften här.

Människor ska få den vård de behöver. Jag vill nog ändå påstå att för rätt många av oss är könsdysfori en relativt ny företeelse. Det är en diagnos som vi relativt nyligen har fått stifta bekantskap med. När jag växte upp var stigmat kring trans- och könsdysfori så mycket större än i dag, även om det naturligtvis fortfarande finns. Det var inget det talades om.

Vårt ansvar som samhälle är att se till att personer som har könsdysfori verkligen blir lyssnade på och respekterade och att de får den vård som vården bedömer att de behöver. Därför gör vi insatser för att få ett bättre och mer fördjupat kunskapsunderlag som har bäring både på de frågor som Mikael Oscarsson ställer och på den kritik som gavs av Lagrådet.

Socialstyrelsen fick i går i uppdrag att analysera och bedöma om den föreslagna åldersgränsen på 15 år för att - detta vill jag understryka - i de fall det finns synnerliga skäl få genomgå ett kirurgiskt ingrepp i könsorganen är en lämplig ålder eller om en annan åldersgräns ska gälla. Regeringen gav vidare Socialstyrelsen i uppdrag att uppdatera myndighetens kunskapsstöd God vård av barn och unga med könsdysfori. Vid genomförandet av uppdraget ska man ta hänsyn såväl till ny kunskap som till de erfarenheter som har samlats under de senaste årens expanderande kliniska verksamheter. Av särskild vikt är att myndigheten i detta arbete tar till vara de erfarenheter som vårdsökande och deras närstående har av tillgång till vård och hur utredning, vård och uppföljning bedrivs.

Socialstyrelsen ska samordna uppdraget med sitt pågående uppdrag om att sprida kunskapsstödet om vård och behandling vid könsdysfori till hälso- och sjukvårdens professioner och andra berörda. De får också i uppdrag att se över och uppdatera meddelandebladet Barn under 18 år som söker hälso- och sjukvård. Detta ska genomföras under 2020.

Herr talman! All välrenommerad forskning visar faktiskt att det helt saknas vetenskapligt stöd för den här typen av behandling när det gäller barn. Det är också väldigt bristfälligt när det gäller vuxna, i synnerhet unga vuxna.

Jag har under den gångna tiden tittat noggrant på detta och talat med många av de experter vi har i Sverige. Jag har också lyssnat till föräldrar. Jag skulle också vilja uppmana socialministern att tala med föräldrarna.

Det var 17 föräldrar som för två veckor sedan skrev på DN Debatt och uttryckte sin oro. De är föräldrar som har barn i den växande grupp som i tonåren plötsligt uttrycker en stark oro och känslan av att ha fel kön. De säger att vårdens ensidiga fokus på hormoner och kirurgi innebär att annat prioriteras ned. De säger: "Vi kräver omsorg och vård för våra barns lidande - inte en lång kö till kirurgiska och medicinska experiment."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det finns naturligtvis vuxna och barn som har de här problemen, och dem måste vi behandla. Vi kan vara överens om att det är en fråga för professionen. Därför blir jag lite förvånad över det som statsrådet säger. Jag vill gärna ha svar: Varifrån kommer efterfrågan på den förändring som föreslås i propositionen och som alltså är bakgrunden till lagrådsremissen? Vem var det som drev att man skulle sänka åldersgränsen från 18 år till 15 år, och var kommer detta ifrån egentligen?

I de allra flesta fall handlar det om flickor. Det är den gruppen som ökar. De barn som de här föräldrarna representerar har i den tidiga barndomen inte uttryckt tvivel över sin könsidentitet, utan det kom plötsligt. De har andra problem och diagnoser som ångest, trauma, depressioner och ätstörningar. Andra har Aspergers syndrom. En sak som också kommer fram är att de har varit väldigt aktiva i olika nätcommunityer med stark påverkan.

Föräldrarna tvekar inför dessa ingrepp, som är irreversibla. Gör man dessa ingrepp får man, precis som framkom i Uppdrag granskning, leva med det resten av livet. Som flicka får man under resten av sitt liv leva med skäggväxt och mörk röst, och gör man om underlivet kan man aldrig få tillbaka det igen. Det är just detta som föräldrarna tvekar inför. Varför kommer då vården direkt med bekräftelse i stället för att titta på andra vägar? När det gäller andra typer av psykiska problem försöker man att se hur man kan lösa dem eller hjälpa till, men här blir man direkt bekräftad. Här i Stockholm får man direkt komma till KID. I flera fall har det visat sig att det räcker med ett halvår för att man ska komma igång med behandlingen för att stoppa puberteten, och sedan går man in och ger preparat.

Detta handlar ju om något som är livslångt. Det var också detta som Hanne Kjöller tog upp i DN: Vem tar ansvar för att en 15-åring med psykiska problem blir steril? Det är ju det som händer när man äter de här preparaten.

Herr talman! Jag tänker att Mikael Oscarsson skulle kunna ägna nästa inlägg åt att berätta vem som ska bestämma om vi ska ha könskorrigerande behandling eller inte. Jag som socialminister tänker inte bestämma det, utan jag tycker att professionen ska göra det.

Vi vill att Socialstyrelsen tar fram bättre underlag. Nu har vi bett om en översyn om det är 15 år som ska gälla. Det är klart att det är oerhört få som finns i den målgruppen. Det har inte varit möjligt. Bedömer professionen att det behövs en sådan möjlighet när inget annat kan hjälpa en individ med könsdysfori?

Jag har också läst den debattartikel som Mikael Oscarsson hänvisar till och känner naturligtvis med de föräldrar som skrivit under den. Jag har den i bakhuvudet när jag bereder de här underlagen och så vidare liksom naturligtvis när vi fattar beslut framöver. Men jag tycker inte att man ska beskriva det som att någon som upplever sig vilsen besöker vården och inom ett halvår nästan har bytt kön. Jag tycker inte att vi ska förenkla diskussionen. Detta är otroligt komplicerat. Det är sannerligen inte enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men om man, oavsett åldern, funderar på varför inte bara föräldrarna får bestämma vill jag gärna dra en parallell med föräldrar som av religiösa skäl kanske nekar sitt barn en blodtransfusion. Om vården bedömer att detta skulle kunna hota barnets liv finns det en ordning för hur vården ändå ska kunna hantera detta. Jag tycker att detta är en relevant jämförelse. Barnet eller den unga personen kanske inte ens klarar sitt liv. Suicid är ju överrepresenterat i den här målgruppen.

Men jag vill ta upp det andra uppdraget. Vi tar detta på stort allvar. Det ska inte göras vare sig enkelt eller förhastat. Det måste finnas ett kunskapsunderlag för vården.

Socialstyrelsen ska alltså se över om åldersgränsen 15 år är den rätta för att det ska vara möjligt att påbörja behandling, och man ska uppdatera kunskapsunderlaget och meddelandebladet. Det andra uppdraget handlar om att två utredare ska analysera och beakta de synpunkter som Lagrådet lämnade i sitt yttrande över remissen för snart ett år sedan, den 23 oktober 2018.

Lagrådets yttrande handlade om vilken rättsverkan en ändring av kön kan få, för propositionen som förbereddes handlade inte bara om könskorrigerande behandling och åldersgräns utan också om juridiskt kön - jag vill bara understryka att det finns skillnader i detta när det gäller vad som är irreversibelt - kopplingen till Europakonventionen och Barnkonventionen liksom förslaget om att förändra folkbokföringen. De ska särskilt analysera vilken rättsverkan ett beslut om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen har för både samhället och den enskilde, att kartlägga författningar där en persons könstillhörighet kanske har en rättslig betydelse - jag vet att detta går lite vid sidan av frågan, men det har definitivt att göra med den lagrådsremiss som planerades - och att utreda vilka konsekvenser de förslag som lämnades i lagrådsremissen får för dessa och andra delar av rättssystemet, bland annat det straffrättsliga. Vad händer till exempel om en person byter kön och därmed får en ny identitet?

De ska bistå de utredare som fått i uppdrag att biträda departementet när det gäller intresseavvägningen i fråga om 15 år, om självbestämmanderätt är det förslag som ska gälla eller inte. De ska också lägga särskild vikt vid hur förslagen förhåller sig till Europakonventionen om barns rättigheter.

Det handlar också om huruvida socialnämnden ska kunna besluta om en ansökan om ändring av kön om en av vårdnadshavarna inte samtycker. Man ska kartlägga behovet av att införa en sådan bestämmelse.

Jag skulle vilja säga att det är otroligt viktiga insatser vi nu gör för att kunna tillmötesgå Lagrådets kritik och synpunkter. Vi gör det offentligt. Vi gör det väldigt transparent. Vi fortsätter diskussionen och samtalet om detta. Men jag tror att det är viktigt att vi verkligen ser att det handlar om bästa tänkbara vård som står för våra ögon.

Herr talman! Ja, det är just det sista som är det som driver mig. Men det är väldigt viktigt att se att 75 procent av dessa har en annan psykiatrisk problematik. Det är ändå så att det har gått från 12 patienter 2001 till 1 859 förra året. Det är unga tjejer vi pratar om.

I Sverige får man vänta tills man är 18 år innan man kan ta körkort. Ska du köpa alkohol måste du vänta tills du är 20 år. Ska du sterilisera dig måste du vänta tills du är 25 år. 25-årsgränsen är satt, herr talman, eftersom det är först då som den mänskliga hjärnan är fullt utvecklad - det handlar om loben där uppe. Det är då man kan överblicka konsekvenserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då är det väldigt märkligt att regeringen har kommit med det här förslaget. Så sent som för en månad sedan argumenterade din regeringskollega för att vi skulle sänka från 18 år till 15 år. Det är väldigt oroväckande. Flera experter säger att det för flera av dessa barn blir som ett övergrepp. Jag anser att vi behöver ta en paus för barn och unga till dess att vi vet mer, så att vi får evidens. Det är ju det som är så viktigt: att vi har en sjukvård som är grundad på forskning och evidens. Bemötande, utredning och vård ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet. Det är det som saknas. Det vore en sak om detta vore någonting som man sedan kunde ändra tillbaka, men det är inte det.

Jag är förälder. Jag har barn i tonåren. För mig är det viktigt att se att vi inte kan vara på väg att införa en lagstiftning som sänker åldersgränsen. Det vore helt fel.

Herr talman! Jag noterar att Mikael Oscarsson avslutningsvis inte är så intresserad av vilka förslag som kommer att läggas fram, vilket kunskapsläge som finns, vad Socialstyrelsen kommer att komma fram till och vad utredarna kommer att föreslå, utan beslutet är redan fattat från Mikael Oscarssons sida.

För min och regeringens del handlar det om att se till att det finns vård för den som behöver vård, oavsett vilken vård det är. Om det finns brister i vårt system som gör att unga människor kanske tar sitt liv - de mår så dåligt, och det finns en diagnostiserad könsdysfori - kan inte jag stå i riksdagens kammare och tala om hur vården ska behandla det. Men jag är oerhört angelägen om att vi ska ha tillräckligt kunskapsunderlag. Det är just därför som Socialstyrelsen har fått ett stort uppdrag där de ska se över vid vilken ålder gränsen rimligen ska sättas.

Detta betyder inte, Mikael Oscarsson eller någon annan som lyssnar, att man lättvindigt som 15-åring kontaktar vården och säger: Jag vill byta kön. Och så sätter man igång. Jag vill verkligen understryka att det inte är så det går till. Och skulle det någon gång gå till så vill jag säga att det naturligtvis inte är så det ska gå till. Men låt oss säga att någon har den här diagnosen och mår så dåligt att man inom vården bedömer att detta är den enda vård som står till buds. Ska vi då neka till den vården för att vi ser framför oss att alla inte vill byta kön? Nej, alla vill inte det. Det är ingen fråga om att vilja. Detta är en diagnos där man inom vården gör en bedömning. Man ska grunda den på bästa tänkbara kunskap och evidens. Socialstyrelsens underlag kommer att vara otroligt viktigt för regeringen.

Jag vill också understryka att i den lagrådsremiss som fick mycket kritik och som vi nu arbetar om är det inte bara fråga om könskorrigering. Det handlar också om juridiskt kön. För många som upplever att de är i fel kropp kan det också handla om ett juridiskt könsbyte, det vill säga att man helt enkelt i folkbokföring och i andra sammanhang får byta kön. Det är en annan del av utredningen. Vi får se vilka delar vi kommer att gå vidare med och på vilket sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.