Lagen om offentlig upphandling

Interpellationsdebatt 3 juni 2014

Protokoll från debatten

Anföranden: 14

Anf. 70 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag avser att låta utreda möjligheterna att lägga de skattefinansierade välfärdstjänsterna helt utanför LOU så som SKL:s förbundsjurist menar är möjligt att göra samt om jag anser att LOU inte bör omfatta de skattefinansierade välfärdstjänsterna. Ulla Andersson hänvisar till en preliminär rapport författad av en förbundsjurist inom SKL. Rapporten är, såvitt Regeringskansliet kunnat konstatera, inte offentliggjord, och jag har därför inte kunnat ta del av den. Det är riktigt att det i skälen till det nyligen antagna EU-direktivet om offentlig upphandling klargörs att icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse inte bör omfattas av upphandlingsdirektivet. Det är emellertid ett förtydligande av vad som redan gäller. Det finns praxis från EU-domstolen som ger vid handen att vissa välfärdstjänster kan vara organiserade på ett sådant sätt att de klassificeras som icke-ekonomiska tjänster. Men om vårdtjänster eller andra välfärdstjänster läggs ut på entreprenad mot ersättning, då måste det göras enligt de principer om bland annat icke-diskriminering som bär upp reglerna om offentlig upphandling. Dessa tjänster omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om offentlig upphandling. De ska därför upphandlas om det inte finns stöd för undantag i det enskilda fallet. Direktiven har nyligen antagits och trätt i kraft. Regeringen har tillsatt en utredning som ska ge förslag till hur vissa bestämmelser i direktivet ska genomföras i svensk rätt, bland annat direktivens regler om upphandling av sociala och andra tjänster samt möjligheten att reservera kontrakt till icke vinstdrivande företag. Bestämmelserna ska vara genomförda i svensk rätt inom två år. Huvudbudskapet i Ulla Anderssons fråga förefaller emellertid gälla möjligheten att utesluta vinstdrivande företag genom att reservera kontrakten till icke vinstdrivande företag. De nya EU-direktiven utvidgar möjligheten att reservera vissa tjänstekontrakt på hälso- och sjukvårdsområdet och det sociala området till vissa typer av organisationer. Förutsättningarna för sådan reservering är att vinsterna återinvesteras för att fullgöra uppdraget och att eventuell vinstutdelning ska ske på grund av deltagande. Vidare ska lednings- och ägarstrukturen i organisationen grundas på personalens ägande eller deltagande. Men regeln har begränsningar. Att gå utöver direktiven och reservera kontrakt till icke vinstdrivande företag i strid med direktivbestämmelsen, som Ulla Andersson föreslår, skulle kräva stöd i EUF-fördraget. Jag är av den uppfattningen att konkurrensutsättning är av godo och att det finns goda skäl att tillämpa offentlig upphandling även på tjänster inom välfärdssektorn. Det ger en god utveckling på marknaden, det utvecklar företagen och ger goda tjänster till medborgarna. Jag anser också att det är positivt med ett ökat deltagande av så kallade non-profit-organisationer i offentlig upphandling, men som Ulla Andersson är väl medveten om, anser regeringen att ett förbud mot vinster i välfärden varken är möjligt eller önskvärt. Det är inte driftsformen som är det intressanta, utan vilken kvalitet som leverantörerna erbjuder. En mångfald av leverantörer, inte minst från den idéburna sektorn, bidrar till att offentlig sektor tar till sig nya idéer och lösningar som förbättrar den samhällsservice som berör oss i vardagen och under livets olika skeenden. På många områden ger det enskilda människor större möjlighet att välja det som passar dem bäst. Det betyder inte att jag eller regeringen i sin helhet inte vill åtgärda problem eller brister. Men lösningen stavas inte förbud, den stavas en bättre offentlig upphandling. Det är därför som reformagendan på upphandlingsområdet är större än på mycket länge. Det finns bättre möjligheter att säkerställa skyddet för människors hälsa och andra hänsyn till allmänintresset, nämligen att ställa krav på god kvalitet i de offentliga upphandlingarna och säkerställa resultatet genom att följa upp kontrakten.

Anf. 70 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Ulla Andersson har frågat mig om jag avser att låta utreda möjligheterna att lägga de skattefinansierade välfärdstjänsterna helt utanför LOU så som SKL:s förbundsjurist menar är möjligt att göra samt om jag anser att LOU inte bör omfatta de skattefinansierade välfärdstjänsterna. Ulla Andersson hänvisar till en preliminär rapport författad av en förbundsjurist inom SKL. Rapporten är, såvitt Regeringskansliet kunnat konstatera, inte offentliggjord, och jag har därför inte kunnat ta del av den. Det är riktigt att det i skälen till det nyligen antagna EU-direktivet om offentlig upphandling klargörs att icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse inte bör omfattas av upphandlingsdirektivet. Det är emellertid ett förtydligande av vad som redan gäller. Det finns praxis från EU-domstolen som ger vid handen att vissa välfärdstjänster kan vara organiserade på ett sådant sätt att de klassificeras som icke-ekonomiska tjänster. Men om vårdtjänster eller andra välfärdstjänster läggs ut på entreprenad mot ersättning, då måste det göras enligt de principer om bland annat icke-diskriminering som bär upp reglerna om offentlig upphandling. Dessa tjänster omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om offentlig upphandling. De ska därför upphandlas om det inte finns stöd för undantag i det enskilda fallet. Direktiven har nyligen antagits och trätt i kraft. Regeringen har tillsatt en utredning som ska ge förslag till hur vissa bestämmelser i direktivet ska genomföras i svensk rätt, bland annat direktivens regler om upphandling av sociala och andra tjänster samt möjligheten att reservera kontrakt till icke vinstdrivande företag. Bestämmelserna ska vara genomförda i svensk rätt inom två år. Huvudbudskapet i Ulla Anderssons fråga förefaller emellertid gälla möjligheten att utesluta vinstdrivande företag genom att reservera kontrakten till icke vinstdrivande företag. De nya EU-direktiven utvidgar möjligheten att reservera vissa tjänstekontrakt på hälso- och sjukvårdsområdet och det sociala området till vissa typer av organisationer. Förutsättningarna för sådan reservering är att vinsterna återinvesteras för att fullgöra uppdraget och att eventuell vinstutdelning ska ske på grund av deltagande. Vidare ska lednings- och ägarstrukturen i organisationen grundas på personalens ägande eller deltagande. Men regeln har begränsningar. Att gå utöver direktiven och reservera kontrakt till icke vinstdrivande företag i strid med direktivbestämmelsen, som Ulla Andersson föreslår, skulle kräva stöd i EUF-fördraget. Jag är av den uppfattningen att konkurrensutsättning är av godo och att det finns goda skäl att tillämpa offentlig upphandling även på tjänster inom välfärdssektorn. Det ger en god utveckling på marknaden, det utvecklar företagen och ger goda tjänster till medborgarna. Jag anser också att det är positivt med ett ökat deltagande av så kallade non-profit-organisationer i offentlig upphandling, men som Ulla Andersson är väl medveten om, anser regeringen att ett förbud mot vinster i välfärden varken är möjligt eller önskvärt. Det är inte driftsformen som är det intressanta, utan vilken kvalitet som leverantörerna erbjuder. En mångfald av leverantörer, inte minst från den idéburna sektorn, bidrar till att offentlig sektor tar till sig nya idéer och lösningar som förbättrar den samhällsservice som berör oss i vardagen och under livets olika skeenden. På många områden ger det enskilda människor större möjlighet att välja det som passar dem bäst. Det betyder inte att jag eller regeringen i sin helhet inte vill åtgärda problem eller brister. Men lösningen stavas inte förbud, den stavas en bättre offentlig upphandling. Det är därför som reformagendan på upphandlingsområdet är större än på mycket länge. Det finns bättre möjligheter att säkerställa skyddet för människors hälsa och andra hänsyn till allmänintresset, nämligen att ställa krav på god kvalitet i de offentliga upphandlingarna och säkerställa resultatet genom att följa upp kontrakten.

Anf. 71 Ulla Andersson (V)

Herr talman! För Vänsterpartiet är frågan om ett förbud mot privata vinstuttag i välfärden central. Vi menar att vinstintresset leder till en kommersialisering av hela välfärden och att den i stället för behovsstyrd blir efterfrågestyrd, samtidigt som demokratin urgröps. Dessutom leder det till fördyringar. Om kvaliteten vore i fokus skulle det finnas krav på återinvesteringar av de vinster som görs i dag. År 2011 var vinsterna så stora som hela 9 miljarder kronor, vilket motsvarar lönerna för 23 000 undersköterskor. Med vårt förslag tillåts icke vinstdrivande bolag att finnas kvar. Det blir då möjligt med en mångfald av olika utförare. Det kan vara kooperativ, ideella organisationer såsom Röda Korset eller stiftelser såsom Ersta diakoni. Det kan Sverige själv fatta beslut om. Nu stärks vår linje ytterligare, eftersom EU också lägger fram nya direktiv - hela tre stycken - till grund för en ny lagstiftning i anslutning till lagen om offentlig upphandling. Även i vår modell där alternativa icke vinstdrivande utförare tillåts kommer det att behövas lagstiftning om upphandling av dessa aktörer. Herr talman! Jag har därför frågat statsrådet om han vill låta utreda möjligheterna att lägga de skattefinansierade välfärdstjänsterna helt utanför lagen om offentlig upphandling såsom förbundsjuristen på Sveriges Kommuner och Landsting menar är fullt möjligt att göra. Jag har också frågat honom om ifall han anser att LOU inte bör omfatta de skattefinansierade välfärdstjänsterna. Jag får tacka statsrådet för svaret, även om han har svarat nej på bägge frågorna. För Kristdemokraterna är det viktigare att försvara privata vinstuttag ur välfärden än att säkerställa god kvalitet och stödja non-profit-aktörer, sådana som i dag slås ut på grund av riskkapitalbolagen. Tydligen är frågan så oviktig att statsrådet inte ens bemödat sig med att läsa rapporten, trots att den är inskickad till Regeringskansliet. Rapporten finns som en offentlig handling i Malmö stad. Den finns med i Genomförandeutredningen och hos förbundsjuristen Mattias Sylwan på Sveriges Kommuner och Landsting, därifrån jag själv har fått den. Om viljan hade funnits kunde statsrådet till och med ha ringt till mig, så hade han fått den. Statsrådet svarar vidare: "Men om vårdtjänster eller andra välfärdstjänster läggs ut på entreprenad mot ersättning, då måste det göras enligt de principer om bl.a. icke-diskriminering som bär upp reglerna om offentlig upphandling." Men i den rapport som jag hänvisade till från förbundsjuristen hävdas precis motsatsen. I de nya direktiven gäller detta inte för välfärdstjänster som är helt eller huvudsakligen skattefinansierade. Skattefinansierade välfärdstjänster omfattas alltså inte av EU:s nya direktiv om upphandling, av några andra EU-regler eller av principer om upphandling. Därför är skattefinansierade välfärdstjänster vad EU kallar "icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse" vilka faller helt utanför EU:s direktiv om offentlig upphandling liksom de principer som bär upp lagen om offentlig upphandling, inklusive principen om icke-diskriminering. Varför skulle det annars finnas ett påpekande i direktivet om att detta inte bör tillämpas på icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, om direktivet ändå gäller för alla tjänster som läggs ut på entreprenad, statsrådet? Den frågan skulle jag gärna vilja ha svar på. Om rapportens tolkning av direktiven är korrekt så förändras förutsättningarna radikalt för upphandling av skattefinansierade välfärdstjänster. Sylwan utgår från en bestämmelse i EU:s nya direktiv om offentlig upphandling som inte omfattar "icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse". Med stöd från flera domar - från både EU-domstolen och Efta-domstolen - och med stöd i fördraget kan välfärdstjänster, helt eller delvis, falla utanför lagen om offentlig upphandling. Så statsrådet, varför har du inte läst rapporten? Motsäger du förbundsjuristens påståenden i rapporten?

Anf. 71 Ulla Andersson (V)

Herr talman! För Vänsterpartiet är frågan om ett förbud mot privata vinstuttag i välfärden central. Vi menar att vinstintresset leder till en kommersialisering av hela välfärden och att den i stället för behovsstyrd blir efterfrågestyrd, samtidigt som demokratin urgröps. Dessutom leder det till fördyringar. Om kvaliteten vore i fokus skulle det finnas krav på återinvesteringar av de vinster som görs i dag. År 2011 var vinsterna så stora som hela 9 miljarder kronor, vilket motsvarar lönerna för 23 000 undersköterskor. Med vårt förslag tillåts icke vinstdrivande bolag att finnas kvar. Det blir då möjligt med en mångfald av olika utförare. Det kan vara kooperativ, ideella organisationer såsom Röda Korset eller stiftelser såsom Ersta diakoni. Det kan Sverige själv fatta beslut om. Nu stärks vår linje ytterligare, eftersom EU också lägger fram nya direktiv - hela tre stycken - till grund för en ny lagstiftning i anslutning till lagen om offentlig upphandling. Även i vår modell där alternativa icke vinstdrivande utförare tillåts kommer det att behövas lagstiftning om upphandling av dessa aktörer. Herr talman! Jag har därför frågat statsrådet om han vill låta utreda möjligheterna att lägga de skattefinansierade välfärdstjänsterna helt utanför lagen om offentlig upphandling såsom förbundsjuristen på Sveriges Kommuner och Landsting menar är fullt möjligt att göra. Jag har också frågat honom om ifall han anser att LOU inte bör omfatta de skattefinansierade välfärdstjänsterna. Jag får tacka statsrådet för svaret, även om han har svarat nej på bägge frågorna. För Kristdemokraterna är det viktigare att försvara privata vinstuttag ur välfärden än att säkerställa god kvalitet och stödja non-profit-aktörer, sådana som i dag slås ut på grund av riskkapitalbolagen. Tydligen är frågan så oviktig att statsrådet inte ens bemödat sig med att läsa rapporten, trots att den är inskickad till Regeringskansliet. Rapporten finns som en offentlig handling i Malmö stad. Den finns med i Genomförandeutredningen och hos förbundsjuristen Mattias Sylwan på Sveriges Kommuner och Landsting, därifrån jag själv har fått den. Om viljan hade funnits kunde statsrådet till och med ha ringt till mig, så hade han fått den. Statsrådet svarar vidare: "Men om vårdtjänster eller andra välfärdstjänster läggs ut på entreprenad mot ersättning, då måste det göras enligt de principer om bl.a. icke-diskriminering som bär upp reglerna om offentlig upphandling." Men i den rapport som jag hänvisade till från förbundsjuristen hävdas precis motsatsen. I de nya direktiven gäller detta inte för välfärdstjänster som är helt eller huvudsakligen skattefinansierade. Skattefinansierade välfärdstjänster omfattas alltså inte av EU:s nya direktiv om upphandling, av några andra EU-regler eller av principer om upphandling. Därför är skattefinansierade välfärdstjänster vad EU kallar "icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse" vilka faller helt utanför EU:s direktiv om offentlig upphandling liksom de principer som bär upp lagen om offentlig upphandling, inklusive principen om icke-diskriminering. Varför skulle det annars finnas ett påpekande i direktivet om att detta inte bör tillämpas på icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, om direktivet ändå gäller för alla tjänster som läggs ut på entreprenad, statsrådet? Den frågan skulle jag gärna vilja ha svar på. Om rapportens tolkning av direktiven är korrekt så förändras förutsättningarna radikalt för upphandling av skattefinansierade välfärdstjänster. Sylwan utgår från en bestämmelse i EU:s nya direktiv om offentlig upphandling som inte omfattar "icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse". Med stöd från flera domar - från både EU-domstolen och Efta-domstolen - och med stöd i fördraget kan välfärdstjänster, helt eller delvis, falla utanför lagen om offentlig upphandling. Så statsrådet, varför har du inte läst rapporten? Motsäger du förbundsjuristens påståenden i rapporten?

Anf. 72 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Det finns ett utkast till den rapporten, men det finns inget officiellt dokument. Malmö stad, som tydligen har varit uppdragsgivare, har inte lagt ut den på sin hemsida som en färdig rapport som man officiellt vill skylta med. Inte heller SKL har gjort det. Det är någonting här som gör att man inte riktigt vågar stå för rapporten. Kan det tyda på att man inte tror att förbundsjuristens analys håller hela vägen? Vår bedömning är i alla fall att den inte gör det. De grundläggande principerna är att om man inte vill upphandla offentliga välfärdstjänster har man full rätt att avstå från det. Det gäller till exempel en kommun eller ett landsting. Det är i praktiken det som är Vänsterpartiets linje. Ni vill inte att människor ska få välja mellan olika utförare. Men om man lägger ut en verksamhet på entreprenad - antingen enligt lagen om valfrihet eller LOU - då får man inte diskriminera olika typer av företag. Däremot kan man främja förutsättningarna för en non-profit-organisation att delta genom att se till att till exempel inte ha ett för omfattande upphandlingsanbud som gör att det blir svårt för en organisation att delta. Man behöver inte heller ställa extremt höga krav på ett företags eget kapital i det företag som ska lämna in ett anbud. Det finns en mängd olika regler vid kommunala upphandlingar som försvårar för non-profit-organisationerna att konkurrera på sjysta villkor. Det gäller också hur man utformar kvalitetskraven. Där ska man göra hemläxan bättre. När vi förstärker upphandlingsstödet ska staten också bli bättre på att ge goda råd om hur man kan göra och på att sprida de goda exemplen. Men kärnan i diskussionen handlar inte om lagen om offentlig upphandling, inte om EU:s direktiv, utan den handlar om att Vänsterpartiet inte vill att äldre ska få välja vem som kommer hem till dem och utföra hemtjänst eller att man ska få välja vårdcentral. Där ligger ju kärnan. Det är där som problemet finns. Att trixa med juridiska spetsfundigheter kring lagen om offentlig upphandling - jag är övertygad om att det finns många som är väl insatta i LOU och vet hur den ska tolkas - är ju att komma in på ett sidospår, när Vänsterpartiet egentligen bara är ute efter att begränsa människors valmöjligheter och återgå till att allt ska skötas av kommuner och landsting. Erkänn det, och försök inte att använda lagen om offentlig upphandling som något slags stickspår för att ge sken av någonting annat!

Anf. 72 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Det finns ett utkast till den rapporten, men det finns inget officiellt dokument. Malmö stad, som tydligen har varit uppdragsgivare, har inte lagt ut den på sin hemsida som en färdig rapport som man officiellt vill skylta med. Inte heller SKL har gjort det. Det är någonting här som gör att man inte riktigt vågar stå för rapporten. Kan det tyda på att man inte tror att förbundsjuristens analys håller hela vägen? Vår bedömning är i alla fall att den inte gör det. De grundläggande principerna är att om man inte vill upphandla offentliga välfärdstjänster har man full rätt att avstå från det. Det gäller till exempel en kommun eller ett landsting. Det är i praktiken det som är Vänsterpartiets linje. Ni vill inte att människor ska få välja mellan olika utförare. Men om man lägger ut en verksamhet på entreprenad - antingen enligt lagen om valfrihet eller LOU - då får man inte diskriminera olika typer av företag. Däremot kan man främja förutsättningarna för en non-profit-organisation att delta genom att se till att till exempel inte ha ett för omfattande upphandlingsanbud som gör att det blir svårt för en organisation att delta. Man behöver inte heller ställa extremt höga krav på ett företags eget kapital i det företag som ska lämna in ett anbud. Det finns en mängd olika regler vid kommunala upphandlingar som försvårar för non-profit-organisationerna att konkurrera på sjysta villkor. Det gäller också hur man utformar kvalitetskraven. Där ska man göra hemläxan bättre. När vi förstärker upphandlingsstödet ska staten också bli bättre på att ge goda råd om hur man kan göra och på att sprida de goda exemplen. Men kärnan i diskussionen handlar inte om lagen om offentlig upphandling, inte om EU:s direktiv, utan den handlar om att Vänsterpartiet inte vill att äldre ska få välja vem som kommer hem till dem och utföra hemtjänst eller att man ska få välja vårdcentral. Där ligger ju kärnan. Det är där som problemet finns. Att trixa med juridiska spetsfundigheter kring lagen om offentlig upphandling - jag är övertygad om att det finns många som är väl insatta i LOU och vet hur den ska tolkas - är ju att komma in på ett sidospår, när Vänsterpartiet egentligen bara är ute efter att begränsa människors valmöjligheter och återgå till att allt ska skötas av kommuner och landsting. Erkänn det, och försök inte att använda lagen om offentlig upphandling som något slags stickspår för att ge sken av någonting annat!

Anf. 73 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Det märks att statsrådet inte har läst rapporten. Han verkar inte ens intressera sig för att göra det. I så fall kunde vi ha fört en helt annan debatt. Jag beklagar det verkligen. Jag har tagit med mig rapporten, så kan du få den och läsa i kväll, så kanske vi kan ha en ny debatt senare. Rapporten är väldigt tydlig. Jag vill citera det fördrag som du hänvisade till som skulle göra att man måste tillämpa icke-diskriminering vid upphandling. Så här står det: "Bestämmelsen i fördraget ska inte på något sätt påverka medlemsstaternas behörighet att tillhandahålla, beställa och organisera tjänster av allmänt intresse som inte är av ekonomisk art." Det är just det som är det nya i lagen om offentlig upphandling. Lagen om offentlig upphandling berör varor och tjänster för 600 miljarder, och Stefan Attefall säger att jag tycker att det är ett stickspår. Det handlar det definitivt inte om. Regeringen kan genom annan lagstiftning styra så att vi inte ska ha vinstdrivande bolag och riskkapitalbolag i välfärden. Här handlar det om hur vi vill organisera välfärden och att vi behöver använda lagen om offentlig upphandling ifall vi vill gynna non-profit-organisationer som Röda Korset och Ersta, vilka i dag slås ut av riskkapitalbolagen. Statsrådets tolkning av det nya direktivet, som jag undrar om han verkligen har läst, innebär att regeringen kommer att införa en lagstiftning som gör det möjligt för non-profit-företag att ha ett kontrakt i tre år. Därefter måste de avstå från att delta i anbudsgivningen. Det är ett märkligt sätt från Kristdemokraternas sida att bedriva politik när de samtidigt säger sig stå bakom non-profit-företag. Det öppnar möjligheter för kommunerna att själva bestämma hur de vill använda lagen om offentlig upphandling. Om det skulle bli en högerregering i höst kan de i så fall erbjuda riskkapitalbolag att delta i upphandlingen. Annars kan man som kristdemokrat i kommunen säga att upphandlingen är reserverad för icke vinstdrivande företag. Det är tydligt att Kristdemokraternas linje är att till vilket pris som helst försvara vinster i välfärden. Vore kvaliteten det styrande skulle Kristdemokraterna se till att pengarna återinvesterades, eller hur? Jag vet inte hur många äldre Attefall mött som säger att deras högsta dröm är att välja mellan olika riskkapitalbolag. Jag har i alla fall inte mött en enda. I stället vill de äldre välja mellan olika insatser som de vill ha utförda, hur lång tid det ska ta, vilken omsorg de ska få, om de ska kunna dricka kaffe, gå på promenad eller på teater. Det är sådant de vill välja, inte att välja mellan 300 olika bolag. Det kan vi se till genom att stödja non-profit-företag. Jag tycker att Sylwans rapport har många styrkor eftersom den bland annat bygger på vad de tre direktiven säger. Den bygger på domar som han verkligen gått igenom, och han hänvisar till olika utfall. Dessutom hänvisar rapporten till fördraget som Stefan Attefall vill göra gällande är övergripande i detta fall. Jag menar att linjen är ganska tydlig, och den öppnar upp möjligheter. Där borde statsrådet ta ansvar och se till att de granskades ytterligare. Genomförandeutredningen, som statsrådet hänvisar till, och den korrespondens som jag tagit del av, visar att det inte finns några ambitioner att gå in och titta på direktiven utifrån dessa principer. Det finns inte ens ambitioner att göra de sociala tjänsterna på lägre nivåer mer möjliga genom att lägga dem utanför, på en non-profit-nivå. Jag tycker att statsrådet har ett ansvar att för det första läsa rapporten, för det andra se till att de nya direktiven kan införas i svensk lagstiftning, utifrån de möjligheter det öppnar upp, och för det tredje att verkligen fundera på om det är riskkapitalbolagens bästa eller ideella aktörers verksamhet i välfärden man från Kristdemokraternas sida bör förorda.

Anf. 73 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Det märks att statsrådet inte har läst rapporten. Han verkar inte ens intressera sig för att göra det. I så fall kunde vi ha fört en helt annan debatt. Jag beklagar det verkligen. Jag har tagit med mig rapporten, så kan du få den och läsa i kväll, så kanske vi kan ha en ny debatt senare. Rapporten är väldigt tydlig. Jag vill citera det fördrag som du hänvisade till som skulle göra att man måste tillämpa icke-diskriminering vid upphandling. Så här står det: "Bestämmelsen i fördraget ska inte på något sätt påverka medlemsstaternas behörighet att tillhandahålla, beställa och organisera tjänster av allmänt intresse som inte är av ekonomisk art." Det är just det som är det nya i lagen om offentlig upphandling. Lagen om offentlig upphandling berör varor och tjänster för 600 miljarder, och Stefan Attefall säger att jag tycker att det är ett stickspår. Det handlar det definitivt inte om. Regeringen kan genom annan lagstiftning styra så att vi inte ska ha vinstdrivande bolag och riskkapitalbolag i välfärden. Här handlar det om hur vi vill organisera välfärden och att vi behöver använda lagen om offentlig upphandling ifall vi vill gynna non-profit-organisationer som Röda Korset och Ersta, vilka i dag slås ut av riskkapitalbolagen. Statsrådets tolkning av det nya direktivet, som jag undrar om han verkligen har läst, innebär att regeringen kommer att införa en lagstiftning som gör det möjligt för non-profit-företag att ha ett kontrakt i tre år. Därefter måste de avstå från att delta i anbudsgivningen. Det är ett märkligt sätt från Kristdemokraternas sida att bedriva politik när de samtidigt säger sig stå bakom non-profit-företag. Det öppnar möjligheter för kommunerna att själva bestämma hur de vill använda lagen om offentlig upphandling. Om det skulle bli en högerregering i höst kan de i så fall erbjuda riskkapitalbolag att delta i upphandlingen. Annars kan man som kristdemokrat i kommunen säga att upphandlingen är reserverad för icke vinstdrivande företag. Det är tydligt att Kristdemokraternas linje är att till vilket pris som helst försvara vinster i välfärden. Vore kvaliteten det styrande skulle Kristdemokraterna se till att pengarna återinvesterades, eller hur? Jag vet inte hur många äldre Attefall mött som säger att deras högsta dröm är att välja mellan olika riskkapitalbolag. Jag har i alla fall inte mött en enda. I stället vill de äldre välja mellan olika insatser som de vill ha utförda, hur lång tid det ska ta, vilken omsorg de ska få, om de ska kunna dricka kaffe, gå på promenad eller på teater. Det är sådant de vill välja, inte att välja mellan 300 olika bolag. Det kan vi se till genom att stödja non-profit-företag. Jag tycker att Sylwans rapport har många styrkor eftersom den bland annat bygger på vad de tre direktiven säger. Den bygger på domar som han verkligen gått igenom, och han hänvisar till olika utfall. Dessutom hänvisar rapporten till fördraget som Stefan Attefall vill göra gällande är övergripande i detta fall. Jag menar att linjen är ganska tydlig, och den öppnar upp möjligheter. Där borde statsrådet ta ansvar och se till att de granskades ytterligare. Genomförandeutredningen, som statsrådet hänvisar till, och den korrespondens som jag tagit del av, visar att det inte finns några ambitioner att gå in och titta på direktiven utifrån dessa principer. Det finns inte ens ambitioner att göra de sociala tjänsterna på lägre nivåer mer möjliga genom att lägga dem utanför, på en non-profit-nivå. Jag tycker att statsrådet har ett ansvar att för det första läsa rapporten, för det andra se till att de nya direktiven kan införas i svensk lagstiftning, utifrån de möjligheter det öppnar upp, och för det tredje att verkligen fundera på om det är riskkapitalbolagens bästa eller ideella aktörers verksamhet i välfärden man från Kristdemokraternas sida bör förorda.

Anf. 74 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Jag vet exempel på många företag och ideella organisationer som utför hemtjänst hos äldre människor. Det kan vara ett litet städbolag, privat drivet i aktiebolagsform, som växlat över till att även hjälpa till med tjänster inom hemtjänsten. Det kan vara en ideell organisation som gör det i organisationsform, men det kan också vara en ideell organisation som gör det i aktiebolagsform. Ska man tillåta en ideell organisation att vara i aktiebolagsform? Aktiebolagsform innebär per definition enligt aktiebolagslagen att man har ett syfte att gå runt och till och med att gå med överskott. Dessa verksamheter bedriver bra hemtjänst. De har nöjda äldre som tycker att det blivit bättre än när kommunen utförde tjänsterna. Vissa av dem vill Ulla Andersson, Vänsterpartiet, förbjuda. Jag vill ha kvalitetskrav, noggrann kontroll, bra offentliga upphandlingar som skapar bra kvalitet och bra förutsättningar för olika ideella organisationer att delta. Här kan vi bli bättre, och här kan vi utnyttja både det förstärkta upphandlingsstödet som vi håller på att bygga upp i Sverige och självklart EU-direktivens riktlinjer. Det finns en övertolkning, upplever jag, i Ulla Anderssons resonemang. Vad är tjänster av allmänt intresse? Ett exempel på det är när man har en verksamhet, ett företag, som kanske har 50 procent - eller i alla fall en mycket stor andel - människor med funktionsnedsättningar som jobbar i företaget. Då kan man undanta det från offentlig upphandling. Det är den typen av tjänster det handlar om. Men om jag säger att vi ska ha vårdcentraler men att bara organisationer får lämna anbud, inte aktiebolag, är det inte förenligt med de allmänna principer som finns i upphandlingslagstiftningen om icke-diskriminering och likabehandling. Där tror jag att Ulla Andersson behöver läsa på lite grann. Det handlar om specifika fall av tjänster som inte finns på marknaden, som kräver speciella offentliga ingrepp för att de ska fungera. Då finns möjlighet att använda sig av det som benämns tjänster av allmänt intresse. På bostadsområdet jobbar vi med det. En speciell utredning tittar för närvarande på hur vi kan utnyttja det när det exempelvis gäller kommunala bostadsbolag som har stora ekonomiska problem. Det handlar kanske om små orter i glesbygd, som har svårt att klara sig. Hur kan kommunen stöttas om den hamnar i kris? Hur kan vi använda regelverket för att hjälpa till i de lägena och undvika att hamna i konflikt med EU:s regelverk i övrigt? Det gäller mycket specifika fall, sådana som man måste vara mycket noggrann med att specificera. Där finns en del vägledning i direktiv och i domar, men kanske inte så mycket att det är glasklart. Det är ingen generell regel man kan tillämpa på all offentlig verksamhet som man vill upphandla. Där tror jag att Ulla Andersson har läst lite fel, och den tolkning jag gör är nog den riktiga. Vi måste återföra diskussionen till det som den egentligen handlar om. Jag vill att det ska finnas många utförare som servar människor med goda välfärdstjänster. Jag vill ha bra kontroll så att det blir bra kvalitet, jag vill ha bra upphandling och jag vill ha bra uppföljning av den upphandling som sker, för där brister det många gånger. Om det sedan är det lilla aktiebolaget, en ideell organisation eller någon annan struktur som utför tjänsten är för mig underordnat. Det är kvaliteten som är det viktiga för mig. Med Ulla Anderssons och Vänsterpartiets politik blir det i praktiken stopp för alternativen, och det måste Ulla Andersson förklara för väljarna. Jag vill fråga varför man är så starkt emot att sjukvård och liknande ska få bedrivas i aktiebolagsform men inte när det gäller LSS, för där vill man tillåta att det bedrivs i aktiebolagsform. Eller hur, Ulla Andersson?

Anf. 74 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Jag vet exempel på många företag och ideella organisationer som utför hemtjänst hos äldre människor. Det kan vara ett litet städbolag, privat drivet i aktiebolagsform, som växlat över till att även hjälpa till med tjänster inom hemtjänsten. Det kan vara en ideell organisation som gör det i organisationsform, men det kan också vara en ideell organisation som gör det i aktiebolagsform. Ska man tillåta en ideell organisation att vara i aktiebolagsform? Aktiebolagsform innebär per definition enligt aktiebolagslagen att man har ett syfte att gå runt och till och med att gå med överskott. Dessa verksamheter bedriver bra hemtjänst. De har nöjda äldre som tycker att det blivit bättre än när kommunen utförde tjänsterna. Vissa av dem vill Ulla Andersson, Vänsterpartiet, förbjuda. Jag vill ha kvalitetskrav, noggrann kontroll, bra offentliga upphandlingar som skapar bra kvalitet och bra förutsättningar för olika ideella organisationer att delta. Här kan vi bli bättre, och här kan vi utnyttja både det förstärkta upphandlingsstödet som vi håller på att bygga upp i Sverige och självklart EU-direktivens riktlinjer. Det finns en övertolkning, upplever jag, i Ulla Anderssons resonemang. Vad är tjänster av allmänt intresse? Ett exempel på det är när man har en verksamhet, ett företag, som kanske har 50 procent - eller i alla fall en mycket stor andel - människor med funktionsnedsättningar som jobbar i företaget. Då kan man undanta det från offentlig upphandling. Det är den typen av tjänster det handlar om. Men om jag säger att vi ska ha vårdcentraler men att bara organisationer får lämna anbud, inte aktiebolag, är det inte förenligt med de allmänna principer som finns i upphandlingslagstiftningen om icke-diskriminering och likabehandling. Där tror jag att Ulla Andersson behöver läsa på lite grann. Det handlar om specifika fall av tjänster som inte finns på marknaden, som kräver speciella offentliga ingrepp för att de ska fungera. Då finns möjlighet att använda sig av det som benämns tjänster av allmänt intresse. På bostadsområdet jobbar vi med det. En speciell utredning tittar för närvarande på hur vi kan utnyttja det när det exempelvis gäller kommunala bostadsbolag som har stora ekonomiska problem. Det handlar kanske om små orter i glesbygd, som har svårt att klara sig. Hur kan kommunen stöttas om den hamnar i kris? Hur kan vi använda regelverket för att hjälpa till i de lägena och undvika att hamna i konflikt med EU:s regelverk i övrigt? Det gäller mycket specifika fall, sådana som man måste vara mycket noggrann med att specificera. Där finns en del vägledning i direktiv och i domar, men kanske inte så mycket att det är glasklart. Det är ingen generell regel man kan tillämpa på all offentlig verksamhet som man vill upphandla. Där tror jag att Ulla Andersson har läst lite fel, och den tolkning jag gör är nog den riktiga. Vi måste återföra diskussionen till det som den egentligen handlar om. Jag vill att det ska finnas många utförare som servar människor med goda välfärdstjänster. Jag vill ha bra kontroll så att det blir bra kvalitet, jag vill ha bra upphandling och jag vill ha bra uppföljning av den upphandling som sker, för där brister det många gånger. Om det sedan är det lilla aktiebolaget, en ideell organisation eller någon annan struktur som utför tjänsten är för mig underordnat. Det är kvaliteten som är det viktiga för mig. Med Ulla Anderssons och Vänsterpartiets politik blir det i praktiken stopp för alternativen, och det måste Ulla Andersson förklara för väljarna. Jag vill fråga varför man är så starkt emot att sjukvård och liknande ska få bedrivas i aktiebolagsform men inte när det gäller LSS, för där vill man tillåta att det bedrivs i aktiebolagsform. Eller hur, Ulla Andersson?

Anf. 75 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Jag konstaterar att Stefan Attefall har mycket pengar som han kan slösa bort. 9 miljarder i privata vinster skulle kunna användas till 23 000 fler undersköterskor i äldreomsorgen. Det hade varit kalas; fråga de äldre. Jag skulle vilja fråga Stefan Attefall varför det finns ett påpekande i direktivet som säger att detta inte bör tillämpas på icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, om direktivet gäller för alla tjänster som läggs på entreprenad. Varför finns då detta påpekande? Om man tittar i Sylwans rapport ser man att icke-allmänna ekonomiska tjänster är sådana som är solidariskt finansierade, som i EU-domarna benämns gratis. De kan vara delvis avgiftsfinansierade, men avgiften är inte kopplad till storleken på kostnaden för välfärdstjänstens utförande. Det är de som definieras som icke-allmänna ekonomiska tjänster. Här öppnas en möjlighet att gynna non-profit på ett mycket tydligt sätt. Det är därför märkligt att Stefan Attefall slåss med näbbar och klor för att även fortsättningsvis stimulera vinstintressena. Jag tycker att han verkligen ska titta igenom det ordentligt. Det är tydligt att direktivet undantar välfärdstjänster som är solidariskt finansierade. Det tycker jag är värd en fundering till. Dessutom vill jag skicka med att om statsrådet gör den bedömning han nu har gjort kommer Röda Korset, Ersta diakoni och liknande att inte kunna delta i en upphandling efter tre år. Då kommer de att slås ut nästan helt. Ja, så står det i direktivet, om välfärdstjänsterna blir så att säga ekonomiska i stället för icke-ekonomiska. Det är rätt tydligt, och det är inte enbart Sylwan som påstår det, utan det gör också andra jurister. Jag kommer att ge statsrådet rapporten och hoppas att han går hem och funderar lite mer på lagen om offentlig upphandling och varför han inte vill stödja non-profit-företag framöver.

Anf. 75 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Jag konstaterar att Stefan Attefall har mycket pengar som han kan slösa bort. 9 miljarder i privata vinster skulle kunna användas till 23 000 fler undersköterskor i äldreomsorgen. Det hade varit kalas; fråga de äldre. Jag skulle vilja fråga Stefan Attefall varför det finns ett påpekande i direktivet som säger att detta inte bör tillämpas på icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, om direktivet gäller för alla tjänster som läggs på entreprenad. Varför finns då detta påpekande? Om man tittar i Sylwans rapport ser man att icke-allmänna ekonomiska tjänster är sådana som är solidariskt finansierade, som i EU-domarna benämns gratis. De kan vara delvis avgiftsfinansierade, men avgiften är inte kopplad till storleken på kostnaden för välfärdstjänstens utförande. Det är de som definieras som icke-allmänna ekonomiska tjänster. Här öppnas en möjlighet att gynna non-profit på ett mycket tydligt sätt. Det är därför märkligt att Stefan Attefall slåss med näbbar och klor för att även fortsättningsvis stimulera vinstintressena. Jag tycker att han verkligen ska titta igenom det ordentligt. Det är tydligt att direktivet undantar välfärdstjänster som är solidariskt finansierade. Det tycker jag är värd en fundering till. Dessutom vill jag skicka med att om statsrådet gör den bedömning han nu har gjort kommer Röda Korset, Ersta diakoni och liknande att inte kunna delta i en upphandling efter tre år. Då kommer de att slås ut nästan helt. Ja, så står det i direktivet, om välfärdstjänsterna blir så att säga ekonomiska i stället för icke-ekonomiska. Det är rätt tydligt, och det är inte enbart Sylwan som påstår det, utan det gör också andra jurister. Jag kommer att ge statsrådet rapporten och hoppas att han går hem och funderar lite mer på lagen om offentlig upphandling och varför han inte vill stödja non-profit-företag framöver.

Anf. 76 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Jag vill stödja non-profit. Jag vill ha mer sådan verksamhet i Sverige, och vi jobbar med att se hur vi kan skapa bättre förutsättningar för det. Det måste dock ske med beaktande av de regler vi har och med beaktande av icke-diskriminering och liknande. Det jag vill säga till Ulla Andersson är att hon ska vända sig till SKL och fråga om de står bakom rapporten, eller utkastet till rapport. Fråga om Malmö kommun står bakom rapporten så att vi vet om det finns några officiella aktörer som faktiskt ställer sig bakom den och säger att det är rätt tolkning enligt deras uppfattning. Då kan vi få en officiell diskussion. Det finns som sagt bara ett utkast till rapport som ingen ännu har ställt sig bakom. Vi menar att man överdriver tolkningen. Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse innebär exempelvis att man har en aktör som erbjuder låt oss säga 50 eller 30 procent av anställningarna till personer med funktionshinder. Man utför en tjänst som inte finns på marknaden i övrigt och reserverar kontrakten för den typen av verksamheter. Ersta diakoni kan lägga anbud som alla andra. De kan också vara med och konkurrera och få anbud på samma villkor som alla andra. Problemet är att ställa villkoren så att man skapar goda förutsättningar för non-profit-organisationer och liknande att vinna upphandlingen. Det är ofta där problemet sitter. Jag har själv träffat företrädare för dessa organisationer och sagt: Vad i lagstiftningen är det som är problemet för er? De fastnar alltid på att utformningen av upphandlingsunderlagen gör att de oftast hamnar i en dålig konkurrenssituation samt på att man inte följer upp kvalitetskriterierna tillräckligt tydligt. Där behöver vi göra mer. Då kan vi främja en god och sund utveckling utan att äventyra EU:s regelverk, som vi har att lyda.

Anf. 76 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Herr talman! Jag vill stödja non-profit. Jag vill ha mer sådan verksamhet i Sverige, och vi jobbar med att se hur vi kan skapa bättre förutsättningar för det. Det måste dock ske med beaktande av de regler vi har och med beaktande av icke-diskriminering och liknande. Det jag vill säga till Ulla Andersson är att hon ska vända sig till SKL och fråga om de står bakom rapporten, eller utkastet till rapport. Fråga om Malmö kommun står bakom rapporten så att vi vet om det finns några officiella aktörer som faktiskt ställer sig bakom den och säger att det är rätt tolkning enligt deras uppfattning. Då kan vi få en officiell diskussion. Det finns som sagt bara ett utkast till rapport som ingen ännu har ställt sig bakom. Vi menar att man överdriver tolkningen. Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse innebär exempelvis att man har en aktör som erbjuder låt oss säga 50 eller 30 procent av anställningarna till personer med funktionshinder. Man utför en tjänst som inte finns på marknaden i övrigt och reserverar kontrakten för den typen av verksamheter. Ersta diakoni kan lägga anbud som alla andra. De kan också vara med och konkurrera och få anbud på samma villkor som alla andra. Problemet är att ställa villkoren så att man skapar goda förutsättningar för non-profit-organisationer och liknande att vinna upphandlingen. Det är ofta där problemet sitter. Jag har själv träffat företrädare för dessa organisationer och sagt: Vad i lagstiftningen är det som är problemet för er? De fastnar alltid på att utformningen av upphandlingsunderlagen gör att de oftast hamnar i en dålig konkurrenssituation samt på att man inte följer upp kvalitetskriterierna tillräckligt tydligt. Där behöver vi göra mer. Då kan vi främja en god och sund utveckling utan att äventyra EU:s regelverk, som vi har att lyda.

Interpellation 2013/14:424 Lagen om offentlig upphandling

av Ulla Andersson (V)

till Statsrådet Stefan Attefall (KD)

 

För Vänsterpartiet är frågan om ett förbud mot vinster i välfärden central. Vi menar att vinstintresset leder till en kommersialisering av hela välfärden och att den i stället för behovsstyrd blir efterfrågestyrd och att demokratin urgröps. Dessutom leder det till fördyringar. Vinster ska plockas ut och reklam ska saluföra bolagen. Detta leder till att personalen pressas, och de otrygga anställningarna ökar.

Vårt förslag innebär att vinstdrivande bolag inte tillåts verka i välfärden, men det blir möjligt med en mångfald av andra utförare. Det kan vara kooperativ, ideella organisationer såsom Röda Korset eller stiftelser såsom Ersta diakoni.  Det kan Sverige självt fatta beslut om. Vår linje stärks nu ytterligare eftersom EU också lägger fram nya direktiv till grund för en ny lagstiftning kring lagen om offentlig upphandling (LOU). Även i vår modell där alternativa icke vinstdrivande utförare tillåts kommer det att behövas lagstiftning kring upphandling av dessa aktörer.

Många kommuner har länge velat reservera upphandlingar för icke vinstdrivande bolag, så kallat non-profit, men har förhindrats av nuvarande lagstiftning om LOU. Nu visar det sig att det kan komma bli möjligt om Sverige tar den chans som ges.

I en ännu preliminär rapport som Malmö stad beställt hävdar förbundsjuristen Mathias Sylwan på Sveriges Kommuner och Landsting att skattefinansierade välfärdstjänster inte omfattas av EU:s nya direktiv om offentlig upphandling. Rapporten visar att Sverige kan ändra så att välfärdstjänster som i huvudsak är skattefinansierade kan läggas utanför LOU så att det blir tillåtet för en kommun att till exempel kräva att leverantörer av skattefinansierad välfärd saknar vinstsyfte eller att de har kollektivavtal.

Sylwan utgår från en bestämmelse i EU:s nya direktiv om offentlig upphandling enligt vilken direktivet inte omfattar det EU kallar ”icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse”. Han argumenterar för att skattefinansierade välfärdstjänster är ”icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse” samt att de därför helt faller utanför EU-rätten. Till stöd för detta åberopar han flera avgöranden från EU-domstolen och också ett från Eftadomstolen om norsk barnomsorg (EU:s upphandlingsregler gäller också för Norge).

Enligt en bestämmelse i det nya direktivet blir det tillåtet att reservera upphandlingar av välfärdstjänster till non-profit-organisationer. Men regeln har begränsningar. Ett kontrakt får löpa över högst tre år, och i nästa upphandling får leverantören inte delta. Men om Sverige väljer att anta egna regler för upphandling av skattefinansierade välfärdstjänster kan vi välja bort dessa begränsningar.

Om rapportens tolkning av direktiven är korrekt så förändras förutsättningarna radikalt för upphandling av skattefinansierade välfärdstjänster.

Mina frågor till statsrådet Stefan Attefall blir därför följande:

Avser statsrådet att låta utreda möjligheterna att lägga de skattefinansierade välfärdstjänsterna helt utanför LOU så som SKL:s förbundsjurist menar är möjligt att göra?

Anser statsrådet att LOU inte bör omfatta de skattefinansierade välfärdstjänsterna?